fbpx
  • Dagbok,  Frågor och svar,  Personlig utveckling

    Önskeinlägget: om att vända motgångar till framgångar

    I min bloggenkät bad jag er att utmana mig med era önskerubriker för bloggen.  En önskerubrik som jag tänkte ta mig an idag är denna:

    Att vända motgångar till framgångar (om hur du alltid verkar lyckas ladda om, hitta nytt fokus och vågar satsa fullt ut på nästa mål).

    Tack för en intressant rubrik! Jag skulle kunna ta mig an det här ämnet ur så många olika synvinklar men jag får väl ta och börja med mig själv (eftersom du frågar mig). 🙂

    Många tänker nog att den här ”kämpar-mentaliteten” som jag har är något som jag fötts med. Att det är ett starkt personlighetsdrag hos mig, vilket ni har rätt i. Men det är faktiskt ett inlärt beteende, inte medfött.
    Jag kan gå med på att jag är medfött modig, eller tapper, för det kan jag inte säga varifrån det kommer. Men livserfarenhet måste man skaffa sig genom trial and error och jag är ganska bra på att hanka mig fram just eftersom jag testat så mycket… och hankat mig fram mycket.

    Jag ska nu försöka förklara hur jag blivit ”så här”.

    Alla människor är olika, men min drivkraft är väldigt mycket förankrad i min självupplevda ”värdighet”. Jag måste alltid höja mig över det jag inte tycker om – och när jag lyckas med det så stärks mitt självförtroende. Enkelt förklarat så kickar min drivkraft igång som starkast när jag faller. En sådan person, som får kraft av vinden, kan ju egentligen aldrig misslyckas.

    Jag ser faktiskt inte på livet som att lyckas och misslyckas, det är mera ”två steg fram, ett steg bak” mot mitt mål.  Det finns inget start och slut, bara ett starkt begär efter ”ett bättre liv” som jag försöker nå på olika sätt. Men inte bara metoderna måste vara flexibla – även slutmålet, och det är där som jag tror de flesta människor fastnar. De märker att variablerna förändras och då vägrar de ge upp sin urspungsidé eftersom det skulle anses som ett ”misslyckande”. Men det är helt i sin ordning! På vägen mot mitt mål upptäcker jag nya saker som jag vill inkorporera i drömmen vilket innebär att X:et på kartan behöver flyttas ett snäpp också. Det är så det fungerar – kämpa inte emot det!

    Med andra ord: Om du inte vet exakt vart du ska – hur kan du säga att du misslyckats med ditt mål?
    Tänk om lyckan är bara runt hörnet – och du vänder tillbaka? Är det inte bättre att vara nyfiken och se vad som väntar? Man borde aldrig ge upp, bara byta riktning. Att ge upp är ett slukhål som kräver mångdubbelt mer energi att komma upp ur än en guppa på vägen. Var smart med dina efforts!

    Sluta döm din resa och dina resultat. Bara kör slalom kring det jobbiga och lär dig navigera i mörker om du måste. Till slut är du framme! Kanske inte vid det som du först tänkte, men till det som passar dig bäst. 

    Mitt alter ego, den strävsamma och tysta. Bra att ha ibland.

    Förra sommaren hade jag min senaste, riktigt tuffa period. Jag kämpade jättemycket med mig själv och försökte finna styrkan att byta riktning – ännu en gång. Mina många försök att hitta rätt i företaget hade till slut kommit ikapp mig rent ekonomiskt. Det var bara att blunda, andas och låta den där vågen jag kämpat emot så länge bara träffa mig.
    Och vågen kom.

    Jag mötte till slut en av mina allra största rädslor, höll kuvertet i handen som jag aldrig trodde jag skulle hålla. Kände hur min värdighet, som jag byggt upp så länge, sjönk till botten liksom mina tårar rann nerför kinderna och droppade ner på wc-golvet. ”Nu är jag officiellt en looser”, tänkte jag. Men sen kom också lättnaden, och lösningarna. Fem års kamp är över, och jag är fri att tänka i nya banor. Så skönt. Bygga en bättre framtid.

    12 månader senare kan jag se vilken makalös resa jag gjort – och jag fortsätter ta mig uppåt igen tills allt det här som hände då bara är ett minne från en tid då jag hade det lite jobbigt. Kanske kan jag till och med ser det som något romantiskt. En bra lärdom var det i alla fall, avgörande för var jag är idag.

    Någon gång när jag är redo ska jag skriva mer om det här, men som jag redan förklarat om min drivkraft och hur den fungerar så förstår ni vad som hände. Mina instinkter kickade in. Jag började simma uppåt.

    Men den här gången nöjer jag mig inte med att hålla hakan under vattenytan. Jag måste överkompensera och så föds alltid mina framgångar, utan undantag. Det är mönstret i mitt liv! Det är därifrån mitt självförtroende kommer, jag har kämpat för min ”värdighet” och det är den bästa känslan i världen. Självrespekt. Och det är en resa som jag bara gör med mig själv, inte med någon annan.

    Låt alltid din come back vara större än din setback.

    Så, när någon hävdar att de vill bli framgångsrik borde följande fråga vara – är du säker? För ingen framgång utan uppoffringar.

    För att se på saken med riktigt stor ödmjukhet– är det inte BRA att det kommer motgångar och farthinder på vägen? Är inte det egentligen en jättenyttig sak? Motgångarna hjälper oss att avgöra om vi faktiskt är på rätt väg. Ger oss en chans att känna efter om detta är vad vi verkligen vill.
    Vill du fortgå med projektet trots all turbulens och svårigheter? Känner du att svaret är ja, så vet du att du har kraften att se det till slut också. Är svaret nej – tur att du bromsade dig i tid! Vart ska du gå istället?

    Det är faktiskt i de tuffa tiderna som man bygger motivationsmuskler, inte då det går bra. Framgång är bara en illusion, en hägring i öknen. Det är polstjärnan som visar vägen – men ingen riktigt destination.

    Det är som sagt en kombination av tankesätt, erfarenhet och mentala verktyg som hjälper mig framåt.  Jag har utvecklat mekanismer som funkar för mig – det är mitt sätt att leva, helt enkelt. Nuförtiden kommer det så automatiskt för mig att jag inte ens tänker på det.
    Och ja det kan vara mörkt ibland. Personlig utveckling är inte så positiv alla gånger, det gör ont. Det är viktigt att förstå det. Mina sätt har också negativa konsekvenser – som att jag inte litar på andra människor. Men sån är jag. Säkert blir jag bättre på att släppa garden också med tiden.

     

    Du som önskade rubriken – hoppas att detta var till hjälp! Berätta gärna om din situation så kan jag svara mer specifikt för dig.

    Obs! Bloggenkäten har inget utgångsdatum så det är bara att fortsätta ge feedback om ni vill, jag läser allt och min intention är också att jag ska verkställa det festa av förslagen.

  • Dagbok,  Personlig utveckling

    Ge dig själv en chans – mina bästa tips för att njuta mer av livet

    Låt dig inte luras av feel good-rubriken! Här kommer mina raka sanningar om självrespekt som är A och O för att kunna njuta av livet.

    Bli bästis med dig själv! Du är din egen person och du behöver inte bli accepterad av någon annan för att leva ditt liv. Jag lyssnar på vad andra säger, och jag är kvinna nog att överväga andras inputs – men jag är en självgående maskin som inte behöver andras bekräftelse och stöd för att ånga vidare. Jag gör mitt bästa för att inte köra över andras tår, men ibland är det oundvikligt.

    Ta mental distans från flocken. Acceptera att du inte kan bli omtyckt av alla – och det är tråkigt – men uppsidan är att det faktiskt inte spelar någon roll heller. Du kan lika bra säga som det är och vara ärlig med hur du känner. Vad jag menar är att du inte vinner något på att vara alla till lags och försöka göra ”rätt” hela tiden. Jag ser den överdrivna inställsamheten snarare som ett handikapp i livet. Förstå att du inte gör det för att vara snäll – utan för att du är rädd. Men det är lugnt, vi alla gör det ibland. Är rädda.

    Outtalade saker suger, bokstavligen. Att försöka lista ut sociala koder och förväntningar är nog det mest energikrävande som finns. Det har jag (nästan) slutat med. Försöker i alla fall. Faktum är att jag hatar att gruppmentaliteten har sådan makt över mig ibland. Därför har jag svårt för grupperingar utanför arbetet, just för att så mycket tid går åt till att dansa runt allas egon innan vi kan sätta igång. Jag blir ”irriterad i ansiktet” (öh, för att jag ÄR irriterad kanske?) och det är big no no. Man ska dölja vad man känner. Speciellt irritation, för det är lite svagt. Sånt ska man dölja på mötet och släppa ut som elakt skvaller sedan (fast det tycker inte jag).

    En man är aggressiv när han skriker och gormar. En kvinna uppfattas som aggressiv redan vid det skedet när hon inte är till lags. Snacka om snävare spelplan för oss! Därför tar jag inte åt mig om någon tycker att jag är nonchalant, sur, puschig, aggressiv eller nåt, för det stämmer inte. Gå in i ett random restaurangkök och se för dig själv vad aggressivt ledarskap är. Jag är bara rak och tydlig, det är inte något elakt med det. Jag önskar att fler kvinnor var raka och tydliga också, det har vi faktiskt utrymme för.

    Distans och perspektiv! Min vändpunkt i mitt liv var när jag tog rejält med distans från sånt som gjorde mig illa. Då fick jag rum att växa och få klarhet i allt. Det var superjobbigt, för i tomrummet kom alla tankarna och sorgen och bitterheten. Men efter ett tag började jag må mycket bättre. Nu känner jag att jag är tillräckligt stark för att ta ”the highroad” med de flesta konflikter som uppstår. Jag har fullständigt accepterat att det blåser på toppen, men jag kan hantera det. Inte för att jag har någon övertro på mig själv utan för att jag har verktyg för det. Jag känner mig själv.
    På ett mindre dramatiskt plan så kan jag säga att miljöombyten, stora som små, är det bästa du kan göra när du mår dåligt. Kan du inte byta perspektiv i huvudet så kan du i alla fall göra det fysiskt. Kanske följer hjärnan med om den inte är allt för envis…

    Känslokontroll. Lyckan är en ständig pågående förhandling med dig själv. Med känslokontroll menar jag absolut inte att man ska förtränga någonting, snarare hitta balansen. Jag tvingar inte mig själv att vara glad när jag är ledsen – påklistrad positivet är inte äkta vara och känns inte heller som det. Men jag förhandlar om alla känslor. Okej, jag får en halvtimmes bitterhet och fördömanden (i mitt huvud) på jobbet idag, privat – lite gråt i duschen efter ett jobbigt besked, en timmes powerwalk med arg musik i lurarna på kvällen och hårda steg på stan – men sen får det vara bra, faktiskt.
    Jag hedrar mina reaktioner, för jag har rätt att känna som jag känner. Men jag har inte rätt att använda mina känslor som ett slagträ på mig själv och få mig och andra att må dåligt. Eller hur? Där går gränsen.

    Ögonen på bollen. När du pratar om ett problem som är på bordet idag men du börjar använda ord som ”allt”, ”alla”, ”alltid” så har du tappat fokus på problemet. Ett exempel; punka på bilen. Det händer förstås alltid mig och nu är allt förstört och alla kommer att bli arga på mig för att jag kommer för sent till jobbet och jag kommer säkert få sparken bla bla. Nå, kanske ni inte är så hispiga – men ni förstår vad jag menar. Ta istället en pragmatisk koll på det hela. Stop, ta ett andetag och tänk logiskt och döm inte situationen. Däcket gick sönder för att jag antagligen körde på något vasst eller så var det något fel på däcket. Jag gör vad jag kan för att åtgärda problemet.


    Lyssna på musik! Är du på dåligt humör? Börja kanske med musik som matchar ditt humör för att sedan bygga upp till allt peppigare låtar. Att sjunga i bilen höjer mitt välmående direkt. Obs, är du en person som lätt påverkas av musik, som mig, skulle jag starkt avråda från att lyssna på allmän radio där vad som helst spelas. Vad du lyssnat på när du körde till jobbet har större inflytande på din prestation än vad du kanske tror.

    Motionera. Kroppen är gjord för det, så är det bara. Raska promenader är bäst enligt mig! Det är tillräckligt utmanande fysiskt samtidigt som det ger mig minst psykisk stress/vånda innan. Jag passar på och lyssnar på poddar som jag gillar.

    Lägg kroppshat-snacket på mute! Jag tycker ärligt talat inte att jag är snygg alls, men jag respekterar mig själv så mycket att jag inte mobbar mig själv för det. Jag försöker göra det bästa av det jag har och inte ge taltur åt mitt självhat allt för ofta. Det är en bättre coping mekanism tycker jag än att försöka tvinga mig själv att älska det jag ser. Jag är okej! Du är okej! Du behöver inte ta ditt utseende på så stort allvar hela tiden. Låt det inte stoppa dig från att göra det du vill, ta plats osv.

    Gör inte livet onödigt svårt för dig! Det är tillräckligt utmanande ändå. Döm inte ut dina chanser i förväg, det är väl onödigt.  Med andra ord – var inte en dummis mot dig själv. Ta tid för att läka, tid för att tänka. Ge dig själv en ny chans varje dag. Ge livet en chans att BLI BÄTTRE.

    Våga vara oförutsägbar! Ta andra vägar än du brukar, ta dig an saker på andra sätt, gör nya saker, utvecklas! Gör en makeover! Det är bara obekvämt om du själv gör det till något jobbigt. Slå bort alla såna osäkra tankar och bara gör. Folk köper nästan vad som helst bara du gör det med självförtroende. Dessutom tvingar du andra att omvärdera dig och inte ta dig och vad du ”är” för givet. Sånt borde komma automatiskt kan man tycka, men det gör det inte.

    Det är lite som när man dansar zumba, gör man det lite försiktigt och halvdant (för att man är rädd för att skämma ut sig) ser man faktiskt supertöntig ut också. Gör man rörelserna fullt ut och vågar hänge sig till uppgiften blir dansen mycket bekvämare, roligare för dig och du ser till på köpet ascool ut.

    LYCKA TILL!

    Was this helpful? Kommentera gärna.

  • Dagbok,  Personlig utveckling

    Vad är det för bra med det här?

    I förra veckan gjorde jag något riktigt slugt. Jag såg till att låta nytta och nöje sammanfalla då jag bokat in ett arbetsmöte i Jakobstad samma dag som föreläsningen ”Träna din inre kondition” med föreläsaren Thomas Gunnarsson från Sverige. Föreläsningen ordnades av Jakobstads arbis och tillställningen drog mycket folk.

    Jag skulle beskriva föreläsningen som en riktig ”feelgood-föreläsning”. Även om jag inte blev helt golvad av materialet så blev jag på väldigt gott humör! Det är värt varje euro, det.

    Gunnarsson var noga med att påpeka att han inte levererar några nya tankar under kvällen utan snarare påminnelser. Men några saker skrev jag faktisk ned.

    • Man ska förhålla sig positivt till livet – vara en så kallad ”bra-sökare” – men inte förtränga känslor. Alla känslor är signaler på något.
    • Tolerans! Kom ihåg att en otrevlig människa bär på något otrevligt.
    • Sluta grubbla – våga fråga! Det här ska jag bli bättre på.
    • Oavslutade saker suger! Oj, vad mycket russin jag slösat på denna punkt.
    • Undvik rätt & fel-fällan! Nu minns jag inte hur han formulerade detta, men själv förklarar jag det som att höja sig över småaktigheter. Take the high road. Kräver ganska välfyllt russinpaket för att orka det, hehe. En bra sak att säga är ”det ligger något i det du säger…”.

    Det återkommande temat under kvällen var en analogi om ett ”russinpaket”. Snabbt förklarat; hur se till att hålla den där vår egna ”russinlådan” välfylld och inte tappa russin i onödan. Ett annat sätt att förklara fenomenet kunde vara ”energitjuvar” och andra saker som dränerar oss på mental styrka. Oss själva till exempel – grubblerierna! Det finns läckage av både interna och externa orsaker.

    Men att vara en bra-sökare i en värld av FINN FEM FEL och ett skolsystem där endast felen pekas ut på provet o.s.v är ju inte det allra enklaste. Vi är ju tränade att söka ut felen. Gunnarsson lärde oss därför några olika knep att ta till när negativa saker händer. Ett av dem, som han återkom till många gånger, är att ställa sig frågan ”Vad är det för bra med det här?” . Banalt, men effektivt. Vi fick alla ett armband med just den texten på som en extra påminnelse.

    Faktum är att mitt nya tanke-verktyg sattes på prov redan på vägen hem från föreläsningen! Det var sent, mörkt och tomt på vägarna. Jag brukar aldrig köra för fort men nu måste jag ha varit ovanligt trög och missat hastighetsbegränsningen på ett visst parti. Det blixtrar till i fartkameran. Fan också! Med stundande resa i maj och andra stora utgifter har jag verkligen inget utrymme för fortkörningsböter i min budget.

    Efter någon minut ploppar den här tanken upp; vad är det för bra med det här?
    Motvilligt försöker jag närma mig den högst motbjudande idén att hitta något positivt med vad som just skett. Jag kör nog ganska länge innan jag kommer på något. Jag förvånas faktiskt över hur svårt det är!
    Min första idé var också något små-bitter; okej, jag har nu en orsak att jobba extra hårt med företaget för att få extra inkomster. Något annat ”bra”? Nå, jag har en liten anekdot att dra på bloggen. Tja, där tog det väl slut.

    Väl hemma berättade jag allt för Jonas om föreläsningen och det lilla missödet på vägen hem. Han tyckte nog också att det var sjukt onödig utgift och ojjade sig också lite. Som väntat.
    Sen berättade jag om den där bra-sökarövningen jag försökte göra i bilen.

    ”Jag hade verkligen svårt att komma på något bra med det där”, sa jag.
    ”Hah – jag kunde komma på en bra sak direkt, jag!”
    ”Öh, jaha? Vadå?”
    Han ler sockersött:
    ”Du kom ju lite snabbare hem till mig” 🙂

    På senare tid har han verkligen börjat få till det Jonas.

  • Personlig utveckling

    15 frågor för personlig utveckling

    Lättsamma blogglistor om ditt och datt kan vara roliga att läsa ibland – men ibland kan det vara intressant att gräva på djupet, allra minst för ens egen skull.
    Den här blogglistan har jag skapat utifrån ett formulär för självkännedom. Vad skulle du svara på de här frågorna?

    15 frågor för personlig utveckling

    1. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
    En perfekt dag för mig är en lagom fartfylld dag utan konflikter och dramatik. När jag har ”flow” och känner att saker och ting går smidigt framåt. En perfekt dag innehåller kramar och skratt; och gärna några stimulerande diskussioner. Mitt mål är att lära mig något nytt varje dag, och hittills har jag inte behövt tvinga fram det.

    2. Vad ville du bli när du var yngre?
    Jag ville nog främst bli lärarinna, eller journalist. När jag var riktigt liten ville jag bli prinsessa – och det vill jag fortfarande. 🙂

    3. Vilken ovana skulle du vilja bryta?
    Att avbryta folk mitt i en mening. Det är verkligen inte meningen att ”klippa av” med flit. Förlåt!

    4. Vilken ny vana skulle du vilja införa i ditt liv?
    Morgonlöpning. Skulle göra mig gott! Men väntar på våren…

    5. Tänk på en person du verkligen beundrar. Vad har den person för kvaliteter som du tycker om?
    Modig. Empatisk. Rakryggad. Snabbtänkt. Kärleksfull. Generös. Humanist.

    6. Vad gör du för att slappna av?
    Är det akut- tar en dusch. Allmänt efter en lång dag- skapar mysbelysning i lägenheten, knäpper på någon savasana-playlist på spotify och vilar/stretchar på yogamattan.
    En ”nattnings-rutin” som jag har är att jag ligger i sängen och lyssnar på diverse guru-snack på youtube. Jag har gjort det i 6 års tid nu och det har nog gjort all skillnad för mitt välmående. Det gör att jag kommer till ro och jag blir sömnig, men jag lär mig också massor…
    ”Vanlig musik” funkar förresten inte alls som avslappning, blir energisk av det och tankarna mal som bara den efteråt.

    7. När gjorde du senast något som skrämde dig?
    Sökte jobb till ett tv-program. Rädd för vad folk ska tycka, mest.  Eller jag är väl mest rädd för att uppfattas fel eller inte tas på allvar. Att förverkliga sina drömmar är verkligen inte smärtfritt, det är skrämmande att ta steget! Men jag har malt igenom det nu och vant mig vid tanken – så nu känns det inte alls lika jobbigt.

    8. När kände du dig senast stolt över dig själv?
    Det här låter kanske lite lökigt; men jag hittar något att vara stolt över varje dag. Kanske för att jag fokuserar på de små sakerna nuförtiden. Men mest stolt över mig blir jag då jag på lyckats påverka någon annan i en positiv riktning; för det mesta bara genom att visa exempel. Jag tycker inte om att pracka på folk råd och så. Vill att folk ska komma till svaren själva, men jag kan knuffa lite 🙂

    9. Vilka praktiska färdigheter önskar du att du hade?
    Önskar att jag var bättre på att navigera. Jag får hela tiden svänga om och tänka om… Och det är super-ångestfullt för mig. Hatar att göra bort mig. Det blir extra tydligt att jag suger på detta då min sambo är orienterare! Jag svär på att han har en inbyggd kompass i sig. Jag måste förbereda mig jättemycket för att hitta i en ny stad men sambon har typ hela Finlands vägsystem klart för sig efter en blick på kartan- och tar givetvis alltid det mest logiska vägvalet. Jag gör fortfarande dumma vägval i min lilla hemstad Vasa!

    10. Vad tycker du om att göra för andra eller ge till andra (inte materiellt utan av dig själv)?
    Moraliskt stöd. Kunde skriva inspiration här, men det förstnämnda väger nog tyngre.

    11. Vad gör dig exalterad?
    Oväntade framsteg! Goda nyheter! Nya projekt!

    12. Vad gör dig nedstämd?
    Jag tappar gnistan när jag känner mig låst, nedtryckt och/eller missförstådd. Då blir jag apatisk och bitter.

    13. Vad skulle du vilja säga till ditt femåriga jag?
    Du ÄR en prinsessa!

    14. Vad skulle du vilja säga till ditt sextonåriga jag?
    Magnus Uggla  – pärlor åt svin LYSSNA HÄR

    15. Fantisera att du är 90 år. Vilka minnen skulle du vilja ha? Vilka historier skulle du berätta?
    Förhoppningsvis är jag en glad tant med massor av finurliga anekdoter att berätta. Lite kryddade är historierna, givetvis, för dramatisk effekt 😉 Glada minnen hoppas jag att jag har! En del kamp och sämre tider i bagaget, visst, men mest triumfer. En sak är dock säker, jag kommer aldrig att bli en klagotant!