fbpx
  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Lyckas med glutenfritt bröd

    Nu ikväll kan jag med glädje berätta att min nya e-bok; ”Lyckas med glutenfritt bröd” äntligen är klar och publicerad. Det var en fin känsla att ladda upp den här på bloggens webshop i förmiddags – och i grevens tid också!

    Bok före bebis, bok före bebis.
    Det har varit mitt mantra sedan nyår, tidpunkten då jag egentligen hade tänkt ha boken klar. För, vem lanserar ett bokprojekt i juni?! Det är klart att den hade passat bättre på vårvintern som det var tänkt. Men livet, graviditeten, tog mig på sängen så det fick lov o bli en junibok.

    När jag mådde sådär pyton i december och framåt fick jag ta och prioritera andra arbetsuppdrag före boken, och med all rätt. Jag hade ju precis slutat på mitt jobb för att satsa på företaget (!!!) och hade så mycket att bevisa för mig själv och andra. Som tur var fick jag arbetet gjort. Harvade mig igenom alla deadlines. Så småningom lättade både migränanfallen och illamåendet och den egna receptproduktionen fick fart. Aptiten återkom i andra trimestern och jag blev piggare och riktigt produktiv.

    Så här mot sommaren har det dock varit segt. Men helt okej att bara sitta och knacka bokstäver. Merparten av skrivandet och layoutandet till den här boken gjorde jag nu i sjätte och åttonde månaden med en bångstyrig bebis i magen. Jag har skrivit tidigare att han inte är så vidare förtjust i min skrivhållning (inte axlarna heller för den delen). Åh, så trångt det är! Sträck på dig mamma!

    Med bara en vecka kvar till mammaledigheten rodde jag äntligen projektet i land och det är en stor lättnad, ska ni veta.

     

    Nu tar min arbetsvecka ny riktning. Jag har en del promotionarbete och kampanjande för boken att hinna med nu innan jag blir ledig på riktigt, sådär i statens ögon.

    Min plan framöver, när bebisen är född, är att satsa någon timme på digital marknadsföring varje söndag så att boken har en chans att nå rätt målgrupp och leva länge. Jag är väldigt peppad på att utmana mig själv och mina idéer kring digitala kampanjer nu när jag har någonting konkret att sälja och testa mig fram med.

    Jag fick förresten redan idag en kommentar om att boken var så vacker och väckte bakningssug! Det gjorde mig SÅ glad! Tänk att det var som jag tänkte ändå, det är innehållet som gör skillnaden. Spelar roll om du bläddrar i en bok eller scrollar. Det är min passion och mitt hårda arbete som kommer emot dig – lika mycket på skärmen som på ett tryckt papper.

    Visst har jag ansträngt mig för att göra boken inspirerande trots formatet och det gläder mig att det syns! Ville fälla en liten tår av tacksamhet men höll tillbaka då vi befann oss i matbutiken för tillfället. Ja, jag har plockat upp mobilen för minsta lilla BEEP idag. Den har varit som fastklistrad i min hand.

    Det är så spännande att bryta mark på nätet när man har något nytt att komma med.

     

    Jag kommer inte att skriva så mycket mer om bokens innehåll idag. Jag misstänker att jag kommer att tjata ihjäl er om mina brödrecept tids nog ändå. Men en sak vill jag i alla fall säga; om du jobbar med media och/eller glutenfritt och är intresserad av ett recensionsexemplar av min bok så hör gärna av dig!

    Jag kommer heller inte att skriva några pressmeddelanden till lokalmedia om boksläppet denna gång. Min målgrupp inte är lokal och det känns som att lokalbefolkningen kanske inte riktigt skulle förstå grejen med att jag släpper en e-bok. Någon tidigare kund kanske till och med blir besviken! Därav den ovanligt svaga personliga framtoningen i boken. Denna gång ville jag fokusera mest på innehållet och kunskapen framför mig själv som person och brand. Jag vill nå personen som googlar problemet och jag vill att hen ska finna lösningen hos mig utan att känna till desto mera vem jag är.

    Jag är rädd att folk här hemma inte ska förstå mina planer. Ser bara framför mig långa kommentarsfält om den tryckta bokens vara eller icke vara. ”Nog är det bra men jag föredrar en tryckt bok i handen” o.s.v. Då har man nog inte alls förstått motivationen till varför jag valt att digitalisera min bokproduktion. Kanske jag borde förklara mig i ett senare inlägg förresten? Men det är klart; jag kan gå an i timtal om mina entreprenörsdrömmar och visioner kring digitala produkter ifall någon vill vinkla det så. Prata om framtiden och skalbarhet och hållbar utveckling. En sådan artikel skulle jag gärna ställa upp på.

    Men allra helst kanske jag vill prata om det enorma arbete som ligger bakom att producera över 50 st nya recept på glutenfritt bröd. Gravid och illamående. Hur man riktig orkar göra det utan  att ha en aning om någon ens kommer att vilja köpa boken? Men jag tror på min bok, på mig och mitt projekt.

     

    ”Lyckas med glutenfritt bröd” hittar ni här i webshoppen och så småningom hos återförsäljare som Adlibris m.m. Det får bli morgondagens jobb att börja sätta igång distributionen på allvar.
    Ett stort tack för att ni stöder mig och laddar ner boken! Sänd gärna feedback och berätta hur det gått med bröden sen.

    Kramar,

    en lite kvällstrött men lycklig Malin.

    Ps. Nu när boken är klar ser jag fram emot att börja blogga ”som vanligt” igen. Har många inlägg i pipelinen så titta gärna in nu och då.

  • Dagbok,  Graviditet

    Sista rycket

    Oj, vilken vecka jag har på gång nu. Bläddrar igenom kalendern och fnissar åt hur allt tycks klumpa ihop sig för mig. Det är aldrig riktigt balans! Men jag gillar att ha ryckiga ös-perioder varvat med torka. För efter detta sista rycket är min kalender nästan helt tom. Bara några sista artiklar att skriva så är jag ledig på obestämd tid. Svårt att ta in, faktiskt. Det är stort!

    Men först supervecka!

    Om jag får räkna med söndagen så började den igår med gravidfotografering i kvällssolen. Satt med ena skinkan på kanten av en fontän och kände mig som en grekisk gudinna i den böljande klänningen. Ja, i alla fall tills sammandragningarna och ryggvärken tog vid. Inte är det enkelt att vara modell. Eftersom jag själv är producent-lagd så tänker jag ju bara på alla detaljer och det syns ju på mig. Syns skorna genom tyget? Vart blåser mitt hår nu? Ser jag sur ut nu? (resting bitch fejs, hej). Hoppas ändå jag lyckas få till någon hyfsad min.

    Idag värker ryggen men det är lugnt! Jag ska bänka mig vid datorn hela dagen och skriva klart boken idag. Banne mig! Trött på mitt eget tjat om den.

    På tisdag väntar något som jag horribelt nog sett fram emot länge – vi ska på förlossningsförberedelse till BB! Jag tycker graviditeten varit en så hiiimla seeeeg och långtråkig historia så nu känns det äntligen som att något händer. Lite show, tack. Jag vill bli inspirerad! Så där som jag var i början och plöjde igenom en massa böcker, bloggar, tv-serier, poddar och appar om graviditet och förlossning.

    Nu först, sådär ett halvår senare, känns det spännande igen.

    Onsdag. Då har jag deadline på ett matrep. kl 12 och sen kurs i babyvård. Sen på kvällen ska jag på lanseringsfest av ett nytt tv-program. Jag är inbjuden av min ex-poddkumpan Kugge. Ska bli kul att träffas igen! Sist jag var nere till Helsingfors orkade jag inte boka någon träff med någon, inte ens Kugge fast hon försäkrade mig tusen gånger om att det var så e.n.k.e.l.t att ta spårvagnen dit. Men, jag var ju sååå gravid och skör då i första trimestern *host*. Se nu bara hur jag ångar på i tredje fas med jättemagen och går på galej fast jag borde – på riktigt – ta det lugnt.

    Jag tror att man kanske får ett speciellt ”ryck” på slutet när mammaledigheten hägrar, i alla fall jag. Och på sätt och vis vänjer man sig vid att vara gravid. I alla fall tills nästa fas kommer och man måste börja om igen. Happ, nya krämpor! Som tur är nästa fas för min del ”delivery”.

    Har förresten hört om något som kallas ”fjärde trimestern”. Men den dagen, den sorgen (?).

    Torsdag kväll – ännu mera galej! Jag ska på en nätverksträff för företagaremat och prat – som ordnas här i stan. Vi ska få se utrymmena i det nya fiskets hus och restaurang hejm som byggs som bäst. Jag är lite orolig för dem – det ser så halvfärdigt ut ännu? Sommarsäsongen står ju för dörren. Kanske det bara är utsidan som kaoset syns. Vi får väl se, intressant hursomhelst.
    Efter rundvandringen där på bygget ska vi förflytta oss till inre hamnen, kunsti, och få höra på föredrag och äta lite mat. Jag tänker att jag får cykla om jag ska hinna med gänget, hehe. Men det blir nog riktigt kul. Blir ett fint avslut på säsongen som soloentreprenör (utan barn). Vilket år jag haft, ändå. Nu får jag se fram emot sommar och ett nytt sorts liv.

    I slutet av veckan då? Hm, det är lite öppet ännu men nog tänker jag väl mig ordna en liten bokreleasefest. Känns bara så knepigt då det gäller en e-bok – hur firar man det släppet? Med sociala medier-kampanj och sedan ett glas alkoholfri skumpa för sig själv medan man betraktar tickandet på google analytics?

    Jag tror dessutom Jonas skulle bort i helgen ”på något” (sorry, guldfiskhjärna) så det blir väl i min ensamhet – buhu! Men vi får se.

    Nu ska jag återgå till bokfabriken. Ha en fin vecka alla!

     

    Follow my blog with Bloglovin

  • Dagbok,  Graviditet

    Klickljud i magen! Gravid vecka 33

    Lördag förmiddag. Jag sitter här i allsköns ro och skriver på boken. Jag njuter av att se sidorna manifesteras en efter en – jag gör ju layouten själv och det är så tillfredsställande. Själv är faktiskt bäste dräng ibland.

    Bebis uppskattar inte mina kontorstimmar, det blir trångt och jobbigt för honom när jag sitter. Han ligger för det mesta snett tvärsöver magen, som en mosad banan ligger han där och meckar på medan jag skriver. Jag försöker fokusera på vad jag gör. Lite lättare blir det för honom (och mig) om jag sitter bredbent långt fram på stolskanten. Men då igen tar ju magen i skrivbordet.

    Jonas har åkt iväg till skogs för att spika träbockar. Det har med orientering att göra – de turas om i föreningen att lägga upp träningsbanor. Jag tyckte inte att det lät så spännande att komma med så jag valde att stanna hemma och jobba bort den här boken istället.

    Innan han åkte sa Jonas – ”om det händer något så ringer du mig och så kommer jag hem direkt, okej?”.
    Ja, lite pirrigt börjar det nog bli på bebisfabriken redan.

    Fönsterrenoveringen är inte klar ännu. För er som inte hänger med – husbolaget bytte alla fönster före påsk men något hände med vårt sovrumsfönster så att bytet inte kunde genomföras. Orkar inte gå in på detaljer men vi har nu levt i ett rörigt limbo ganska länge här nu utan att veta när arbetet ska återupptas.
    Barnets säng har stått omonterad i hallen i flera veckor och jag har börjat känna stress inför att inte kunna ställa i ordning skötbord och säng. Men nu har vi i alla fall ställt in allt och jag känner mig lugnare. Även om vi kommer att behöva slita ut allt igen när de väl bestämmer sig för att ta itu med fönsterbytet så tycker jag det är bättre så här. Jag har provbäddat sängen och det kändes så bra. Det fungerar. Skötbordet som var lite slitet på ytan (vattenskadat?) har jag fixat upp med dekoplast så att det inte syns. Vi är lite osäkra på hur vi ska möblera smartast men det tar vi sen efter fönsterbytet. Onödigt att tänka på det nu.

    Jag tänker också ganska mycket på att bebisen inte svängt sig rätt ännu. Jag är inte orolig för tillfället, det finns ju tid ännu, men jag har ändå tänkt igenom noggrant hur jag vill göra ifall han faktiskt inte svänger sig sen. Jag har gått igenom flera worst case scenarion mentalt redan – sån är jag. Även det högst otänkbara, som döden. Jag vill alltid ha en plan. Det är inte ett nervöst beteende jag har utan ett sorts förutseende som gör mig lugnare, paradoxalt nog.

    Men på tal om otänkbara saker.

    Nu när jag satt och skrev på boken och bebisen bökade runt extra mycket med sina ben (han har som sagt huvudet uppåt så ni förstår var han trampar runt, aj) så hörde jag högt och tydligt ett ”KLICK” från magen. Något smått rann till lite också kände jag.

    Stelnar till och tänker, shit. Nu gick vattnet.

    Får inte panik, även detta har jag tänkt på kan hända.

    Jag funderar en liten stund. Vad göra?

    Avvaktar.

    Inget händer. Inget vatten forsar.

    Börjar googla.

    Jag kommer in på olika diskussionsforum. Tydligen är det inte helt ovanligt att höra klickljud från magen – men ingen tycks veta säkert vad det är frågan om. Många teorier känns långsökta, som hicka eller smackande. Det mest troliga, med tanke på varifrån ljudet kom tycker jag, är nog att han sträckte på benet så pass mycket att det knäckte till i lederna!

    Han sträcker faktiskt på sig så mycket att det gör riktigt ont ibland. Med hela kroppen pressar han sig åt olika håll och det blir ett sådant tryck i magen. Ibland tror jag att han ska sparka upp ”dörren”, bokstavligen, och börja baxna sig ut.

    Men det går ju inte.

    För allas vårt bästa hoppas jag nog att han dyker neråt snart och fastnar där tills vecka 40.

    För övrigt börjar det verkligen kännas som att han är ganska färdig där inne. Alltså, jag förstår ju att han behöver mer tid ännu för att lägga på hullet och öva på sina ”blåsa bubblor”-skills. Men jag har definitivt gått från tanken att vi ska FÅ en bebis till att vi HAR en bebis.

    Han är på mammas all inclusive och vilar upp sig bara. Men snart är det slut på semestern, både för honom och oss!

    Visst är det lite läskigt att tänka på förlossningen, ansvaret och allt som kan gå snett. Jag är en realist och vill vara påläst om riskerna med allt. Jag tar det här seriöst och sansat! Men när det nu knäppte till så där i magen och jag märkte att jag reagerade på det sättet som jag gjorde – med spänning – så förstod jag att det här nog förmodligen kommer att bli ganska kul, ändå.

    Förbereda sig på det värsta – hoppas på det bästa, är min filosofi.
    Tillåta mig själv att känna lycka och iver trots alla risker – är kanske nästa grej på listan.

     

     

     

  • Dagbok

    Frågorna ingen ställer

    Hej igen bloggen. Jag skulle ju inte återvända hit förrän min bok var klar (den är inte klar) men jag kom att tänka på mitt senaste inlägg och fick litet angst. Fick litet lust att skriva om det.

    Alltså jag bad er här senast (lite vagt, men ändå) om inputs på mitt innehåll. Undrade – vad vill ni läsa om här i kategorin ”lifvet” eller med andra ord- ALLT SOM INTE GÄLLER MAT? Har ni några önskerubriker för mig att börja tugga?
    Ni verkade inte undra om något särskilt och det är såklart helt okej, ingen har ju bett mig att blogga precis och det är ingen plikt att kommentera här. Men ändå kan jag inte hjälpa att analysera – för sådan är jag. Är jag kanske ändå en för öppen bok? Är jag tråkig? Förutsägbar? Känns det som att ni redan känner mig, kanske?

    Jag kanske ändå borde anamma en mer mystisk framtoning som jag spydde på så mycket sist. Liksom, höja spänningen på riktigt. För er skull! Helt krasst så kanske det osagda, bara antydda, i slutändan underhåller folket mer än att jag sitter här och vräker ur mig mina innersta tankar hela tiden. Kanske är det riktigt smart att säga a – men inte b. Bara lägga upp bilder, kanske. Tänka att jag är Malenami. Bara guldkanter. Lite små detaljer här och där bara som öppnar upp för en fråga.

    Men självklart aldrig svara. Låta folk undra och vänta på fler detaljer, som en bra såpa.

    Å andra sidan är det så dumt att jag ältar det här. För min del bloggar jag gärna på här i allsköns ro även utan solklar agenda eller mottagare. Jag har alltid något att säga! Alltid något jag vill skriva om. Det är ju inte som att JAG lider, men på riktigt – tråkar jag ut er?

    Det är såklart inte så jättekul om det inte finns någon längtan hos läsarna att få veta något mer om mig.

    Kom bara att tänka på tusen frågor som folk ofta ställer till andra bloggare, men aldrig ställer till mig. Jag menar frågor om personliga grejjer – drömmar, åsikter, planer. Är jag så tydlig på de punkterna att det inte intresserar? Förstå mig rätt – Det är både kul och hedersamt att kunna vara rådgivare inom allt möjligt (kan du skriva hur du gjorde det där, om recept, hur man pitchar, hur man ger ut en bok, hur man startar företag m.m) och att folk söker min kunskap rent generellt men det skulle någon gång vara fint om någon undrade något mer personligt. Kanske eftersom jag längtar efter att någon gång få de där rätta frågorna som intresserar MIG att svara på och som ger mig en chans att berätta om mig själv.

    Frågor som jag aldrig får, t.ex.

    Hur ser du på din karriär om 5 år?
    Vad vill du med ditt företag?
    Vilka är dina nycklar till framgång?
    Hur ser du på pengar? Din ekonomiska kris – vad hände och hur tog du dig ur den?
    Varför skriver du aldrig om din familj?
    Hur var det att växa upp som skilsmässobarn?
    Hur tänker du kring X och X och X?

    Saker jag frågar mig själv
    – Jag har inga nära vänner alls. Hade ingen möhippa, kommer inte att få någon babyshower (som jag läst är något som förväntas nuförtiden). Firar inte min födelsedag. Varför? Och stör det mig?
    – Jag är self made. Hur kom en okänd tjej från en grisfarm, utan pengar och kontakter, så himla långt på egen hand? Vad är det som driver mig? Vart är jag på väg?
    – Varför är jag aldrig nöjd med något jag gör?
    – Hur känns det egentligen att ta steget? Kasta sig ut? Gå utanför normen? Bara tänka att man ska göra en grej – och så gör man det? Själv!

    Blir man rädd i efterskott? JA

    Ångrar jag något? NEJ

    Vaknar jag ibland av tryckande ångest och undrar – varför blev jag så annorlunda? JA

    Har jag dåligt samvete för att jag bara vill göra min egen grej hela tiden och inte arbeta i team? JA

    Kan man ändå vara så otroligt lycklig just nu? JA

    Tycker jag om mig själv? JA

    Kanske problemet är att folk tror de känner mig och har ganska bra koll på mig. Tänker att de har mig ganska bra inboxat. Man kan ju inte fråga om det man inte känner till att fråga om. Men väldigt få känner mig på riktigt, riktigt. Jag tror i alla fall att jag är en rätt misstolkad person. Därför har jag någon gång tänkt att jag ska ta tag i alla de här fördomarna om mig som säkert finns och FRÅGA ER RAKT UT så att jag kan bemöta dem. Samtidigt skulle det vara som att be om trollkommentarer och det vet jag inte om jag har lust med. Drar mig till och med för att öppna brevlådan som vi fick på vårt bröllop eftersom jag är så rädd att någon ska ha skrivit något negativt som skulle förstöra mitt minne av dagen.

    Jag undrar vad folk säger om mig, när jag inte hör. Ser någon något mer än det uppenbara någon gång? Och försöker klura ut mig? Så där som jag sitter och funderar på andra hela tiden.

    Samtidigt har denna eventuella information absolut ingen praktisk betydelse för mig. Jag ångar ju på i min egen fil, ändå.

    Det är en knepig sits det här, att undra hur andra ser på en samtidigt som man verkligen inte vill veta.

  • Dagbok

    Lite dåligt samvete

    Bloggtorka hos Malins? Nej, snarare strypgrepp på mig själv!

    Jag försöker medvetet hålla mig från att blogga just nu eftersom jag är så rädd att jag inte ska få mitt bokprojekt klart före mammaledigheten. Måste sätta allt skrivfokus där! Skulle hata mig själv om jag prokrastinerade bort denna möjlighet, min sista chans på länge, att åstadkomma något på företaget. Samtidigt är det supersvårt för mig att se folk trilla in här på bloggen utan att finna något nytt att läsa. FÖRLÅT!

    Nästa vecka när jag kikar in här igen hoppas jag att jag har goda nyheter om min bok – att den är klar – och då kan jag också tillåta mig att dra ur bloggproppen. Ni kan förvänta er en ocean av blogginlägg här framöver. Helt säkert.

    Cliffhangers, det är inte min grej uppenbarligen. Jag vill inte vara en sån bloggare som låter sina läsare vänta på uppdateringar bara för att bygga upp spänningen (fast det är det ju ingen bloggare som erkänner att de sysslar med). Jag menar – jag hade lätt kunnat lämna er med ett kryptiskt inlägg med deppiga undertoner och inte hört av mig på en månad. Men det är inte min stil.

    Typ så här. Sympatier, tack.

    Men nej! 

    Jag tänker lämna er med en fråga istället – tills nästa gång vi ”ses”.

    Alltså; jag undrar: vad uppskattar ni att läsa av ”någon som mig”? Företagande hemmafru med en liten baby och tusen projektidéer. Vilken del av min hjärna och mitt liv vill ni få insyn i? Jag har en lång mammaledighet av bloggande framför mig snart.

    Ja, jag kommer definitivt att ha tid att blogga som förut även om några av er säkert tvivlar på den saken.

    Kan ni ge mig ett par önskerubriker? Tacksam om ni gör det.

    Vi hörs senare när boken är klar!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Följ mig

    Idag ser jag över mina SoMe-kanaler och kollar att all info är up do date. Jag tänkte nu lista dem alla i prioriteringsordning.

    De kanaler jag satsar mest tid på att uppdatera och analysera kommer högst upp i listan tillsammans med en motivering! Förutom att du som läser kanske hittar ett bekvämt sätt att följa mitt innehåll här så får jag också en chans att dela med mig av hur jag tänker.

     

    Det här är min älsklingsbebis och favorithobby just nu - mitt pinterestkonto! Här delar jag främst mina egna recept men sparar också andras idéer som jag gillar.

    Jag håller på och lär mig ett program nu som automatiserar och schemalägger mitt pinnande och lyfter upp mitt innehåll på rätt tidpunkt, för rätt målgrupp. Det är faktiskt ganska spännande att sitta och pyssla med! Jag lär mig jättemycket om att driva trafik. Perfekt sysselsättning nu under mammaledigheten, eller hur? Mitt mål är att alla mina recept ska finnas på pinterest före årsskiftet. 

    Min facebooksida för denna blogg . "Malins driftigheter" ser jag som navet i min facebook-aktivitet. Tyvärr startade jag denna sida allt för sent och jag märker hur svårt det är att få följare hit. Men jag kämpar på! Här delar jag alla dagboksinlägg och bloggartiklar jag skriver - försöker alltså hålla den här sidan personlig.

    Betydligt bättre följarmässigt går det för min fb-sida Malins mat. En av mina första sidor som hängt med länge. Här lägger jag endast upp matrecept numera - och det är ju inte så hemskt ofta. Men alla som följer min personliga sida får mina matrecept i sin feed - så det räcker faktiskt att bara följa Malins driftigheter

    Med risk för att förvirra er riktigt ordentligt nu - men jag har faktiskt ännu en aktiv fb-sida under brandet bakaglutenfritt.se . En domän som jag säkrade för en tid sedan. Tanken är att nischa mina glutenfria bakningsrecept till ett eget brand som inte är så värst personifierat utåt. Till min personliga blogg hamnar besökarna oavsett så det är inget problem. Men för marknadsföringens skull är det intressant att ha något generellt på gång.

    Förut kallade jag allt "Malins" men det kräver ju att mitt eget personliga brand ska vara så himla starkt! Jag tror det är enklare att få träffar på google och bredda min publik genom att framhäva innehållet före personen bakom. Likadant tänker jag med min nya e-bok som jag kommer att kalla "Lyckas med glutenfritt bröd" istället för "Malins glutenfria bröd". 

    Mitt instagrammande följer samma principer som mitt facebookande. Mitt huvudfokus är mitt personliga konto där jag delar med mig av snapshots från mitt liv.

    Nyligen hade jag en stark microblogg-period i instastorys men det går i perioder för mig. Vi får se hur det känns sen när bebis kommer. Vill tro att jag inte ska spamma ihjäl folk med bilder på barnet - men å andra sidan har jag sett hur det gått för andra bloggare som sagt samma sak före mig. Det är svårt att hejda sig! Inte för att jag tycker det är något fel på det alls - mera bebisar på instagram! Men måtta med allt. Jag vill hålla bevara fokus på mina projekt och tankar. Påminn mig sen när det spårar ur... 

    Utöver mitt personliga konto administrerar jag två andra konton - ett för mat, ett för glutenfri bakning. Båda är nya konton vilket kanske syns på antalet följare. Men jag känner ingen stress kring det utan jag fortsätter uppdatera dem systematiskt med intressant innehåll. Jag litar på att de kommer att växa med tiden bara jag håller mig till min strategi.

    Den goda glutenfria maten

    Baka glutenfritt.se

    Följ mig per e-post

    Jag är en stor vän av e-postutskick och skulle gärna satsa lite mer på det framöver. Nyhetsbrev till exempel. Men det är ännu under utveckling.

    Det fina med e-post-aviseringar och nyhetsbrev är att du inte behöver vara aktiv i sociala medier för att följa mig och få nyheter kring min blogg.

    I den perfekta världen skulle min e-postlista vara den största inkastaren till min blogg! Men så är det inte idag.

    Om du ändå vill hoppa på the "old school train" (gör det gör det) så kan du joina mitt lilla gäng här som prenumererar på mina inlägg. Du får då ett e-postmeddelande genast jag skrivit ett nytt inlägg. På så sätt slipper du kika in stup i kvarten för att kolla läget. 

    Prenumerera på bloggen via epost

    Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

    Gör som 6 andra, prenumerera du med.

    Hur följer du mig? Ge gärna feedback på mitt system och vad som är bekvämast för dig.

  • Malins mat

    Min enkla ugnslax med sweet chili – serverad med avokadosallad

    Häromdagen blev jag väldigt sugen på saftig ugnslax med någon typ av sallad eller salsa (kan förresten varmt rekommendera min ingefäralax med avokadosalsa).

     

    Denna gång föll valet av smaksättning på sweet chilisås, en basvara i mitt kök. Det är så enkelt att ta till när man behöver lite sötma i en marinad eller sås! Lite hetta får man på köpet. Allt som jag använde till min smaksättning; sweet chilisås, vitlök, soja, ingefära – är sånt som jag alltid har hemma. Denna kombo är förutom till lax – riktigt gott till kyckling. Tips, tips.

    Det är bara att röra ihop och smeta på laxen.

    Ovanpå glazen strödde jag hackad gräslök, sesamfrön och flingsalt.

    Medan laxen gick i ugnen gjorde jag en sallad på avokado, gurka, paprika och späda pak choi-blad. Köpte en kruka i mataffären i våras och det är ”a gift that keeps giving”. Köper ofta kryddväxter i affären och planterar om dem i kruka. För det mesta överlever de. Hehe.

    Salladen smaksatte jag med lite vinägrett och salladskrydda. Hade ingen lime hemma, annars hade jag använt det både i glaze och i vinägrett.

    Ni kan inte misslyckas med detta.

    https://fi.pinterest.com/pin/331085010106482400

    Ugnslax med sweet chili

    Ett enkelt recept på saftig ugnslax som sköter sig själv medan du fixar en god sallad till.
    Måltid Fisk, Main Dish
    Kök Asiatiskt
    Nyckelord Lax
    Portioner 4 portioner

    Ingredienser

    • 500 g laxfilé mittenbit, urbenad
    • sesamfrön
    • flingsalt

    Sweet chili glaze

    • 3 msk sweet chilisås
    • 1 msk sojasås (tamari)
    • 2 st vitlöksklyftor pressade
    • 1 tsk malen ingefära alt. färsk riven
    • 0,5 dl hackad gräslök

    Instruktioner

    • Sätt ugnen på 175 C.
    • Lägg laxen i en ugnsform klädd med bakplåtspapper, det blir enklare att diska efteråt.
    • Rör ihop ingredienserna till glazen i en skål och bred ut över laxen.
    • Strö över gräslök, flingsalt och sesamfrön.
    • Stek i ugnen i ca 20 minuter.
    • Servera med sallad.

  • Dagbok,  Graviditet

    Veckans funderingar: fokuserad eller avtrubbad?

    Det är fredag igen och jag får se tillbaka på en hyfsat produktiv arbetsvecka, ändå. Trots mitt ehrm; tillstånd. Arbetet med boken har fått ny fart och nu känns det nog som att den kommer att bli klar med god marginal före 18.6 – då jag går på mammaledigt så där officiellt.

    Jag har varit på möten och satt sista handen vid två olika frilansjobb, ett copywritinguppdrag och ett receptjobb. Känns skönt att ha levererat!
    Ett litet bakslag hade jag i mitten av veckan när jag fick veta att ett litet konsultarbete jag gjort kring sociala medier inte kommer att generera något arvode alls. Det hade inte ens slagit dem att jag skulle vilja ha betalt för att agera bollplank med dem. Det irriterar ihjäl mig att alla där i rummet hade timlön för att sitta där – förutom jag. Jag hade dessutom nöjt mig med så himla litet. Det är ju principen det handlar om.

    Jag känner mig som en girig liten snorunge för tillfället, som hade förväntat mig något tillbaka. Bah. Dålig feelis nu.

    När det gäller samarbetspartners som jag är van att arbeta med så brukar jag inte börja förhandla om något arvode före jag börjar spåna idéer och lösa folks problem. Tänker, att det är väl vanligt mötesarvode som gäller för en sån här sak. Vi tar det sen. Men nu gick jag bet, alltså och jag är sjukt omotiverad att fortsätta engagera mig i saken.
    På det stora hela så är det en jätteliten grej och det är absolut mitt eget fel att jag inte förhandlade innan. Det är dessutom fråga om småpengar. Vad som nu gjorde litet ont är väl vad detta signalerar; att det jag håller på med inte är värt så mycket för dem. Må vara att jag nu då styrde upp hela åtagandet, kom på ett koncept att följa och gav dem en handlingsplan framåt. Jag måste släppa idén och sluta tänka på den. Det finns folk som har betalt för att göra det (och det är inte jag). Finns inte heller någon personlig vinning för mig som skulle ”ge” mig något annat värde för mödan.

    Det är alltid jobbigt att behöva ta av sig sina rosa glasögon och se saker för vad de är.

    När det gäller min graviditet har jag också hamnat i ett underligt mentalt tillstånd där jag har svårt att känna förväntan. Menar absolut inte att jag är negativ till det som komma skall, bara att jag är nollställd! Kan inte se framåt alls. Inte känna den där otroliga mamma-lyckan i förväg.

    Men jag väntar på den.

    Jag minns för ett år sedan hur hett jag längtade efter barn och vad spännande det kändes att sätta igång hela babyfabriken. Nu när det börjar bli på riktigt så har de förväntningarna ebbat ut till nästan ingenting. Det är som att någon lagt upp en tjock ridå för mina ögon. Jag kan inte nå de där känslorna och pirrigheten som alla pratar om.

    Kan inte föreställa mig något som jag aldrig varit med om.
    Kan inte känna vad jag aldrig känt förut. Är det så konstigt, egentligen?

    Det är ett nytt kapitel på kommande. jag har startat något nytt och utgången är än så länge i dunkel. En total överraskning.
    Kanske är det inte så dumt att göra den här övergången utan rosa solbrillor, ändå. Jag tror jag kan hantera förlossningen bäst så, med vidöppna ögon. Jag är inställd på en mental och fysisk utmaning som förhoppningsvis slutar lyckligt. Jag litar på att den där ridån kommer att falla till slut och kanske avslöja något alldeles fantastiskt för mig. Det här lilla livet som växt bakom kulisserna så länge. Men just nu kan jag inte tänka mig in i det.

    Jag är definitivt en känslomänniska till vardags – men när det verkligen gäller är jag rationell och fokuserad. Det betyder säkert att jag njuter mindre av livet än många andra, men jag vet också att jag klarar mig. Alltid.

    Ha en fin helg!

  • Malins mat

    Min vardagsfavorit – recept på kyckling i gräddig sås med paprika, soltorkade tomater och basilika

    Lite genant att erkänna – men det blir ofta kyckling till middag hemma hos oss. Det är billigt och går att variera på tusen olika sätt.

    Idag ska jag dela med mig av en smaksättning som jag tycker extra mycket om – gräddsås med paprika, soltorkade tomater och basilika. Detta brukar jag servera med rostade rotfrukter men det går lika bra med kokt potatis, ris eller andra matgryn.

    Just den här gången lyxade vi faktiskt till det lite extra med att riva parmesan över rotfrukterna. Ah, så gott det var.

    Obs! Detta ska man göra i slutet av stekningen så att inte osten bränns.

    Jag måste bildbomba er litet extra med den här stekpannan idag. En lagom stor och supernätt gjutjärnspanna! Äkta vintage.

    Köpte den på megaloppis som varje år ordnas i en idrottshall här i området. Bra fynd!

    Eftersom jag för det mesta höftar ihop våra middagar så kan den här såsen se lite olika ut varje gång jag gör den. Det känns därför väldigt stramt för mig att skriva ner en ”exakt” version på hur jag gör den här rätten! Därför får ni stå ut med inte så exakta mått idag.

    Jag brukar inte alltid mixa såsen, men denna gång gjorde jag det. Jag tog några varv med stavmixern bara för matighetens och färgens skull. Ville få fram den fina, röd-orangea färgen i såsen, nämligen. Den gör sig så bra på bild!

    Jag testade även min nya ”medhjälpare”! En reflektionsskärm som jag kom över genom fb-loppis. Tycker ni inte att jag fångade potatisens lyser extra bra tack var den? *fniss*

    Har också kommit på att våta dukar gör sig mycket bättre på bild än torra, vikta. Ett tips till andra hugade matbloggare!

    Nåväl, här kommer receptet!

    Glöm inte att spara receptet på pinterest! Jag jobbar hårt med det nu. Målet är att alla mina recept ska finnas där med tiden.

    Kyckling i gräddig sås med paprika, soltorkade tomater och basilika

    En härlig vardagsrätt med mycket smak och färg! Servera med rostade rotfrukter.
    Måltid Kyckling
    Kök Nordiskt
    Nyckelord Kyckling, Sås
    Portioner 4 portioner

    Ingredienser

    • 4 st kycklingfiléer
    • 1 st lök skalad och finhackad
    • 1 msk olja till stekning
    • salt, peppar
    • 0,5 st röd paprika grovt hackad
    • 0,5 dl soltorkade tomater i tärningar
    • 1 st hönsbuljongtärning
    • 1 dl matlagningsgrädde
    • 1 dl färsk basilika strimlad

    Instruktioner

    • Hetta upp en stekpanna till medelvärme och tillsätt olja. Fräs löken mjuk och knuffa den åt sidan i pannan.
    • Tillsätt kycklingfiléer och bryn dem på båda sidor, tills de fått litet färg. Krydda med salt och peppar.
    • Tillsätt paprika och soltorkade tomater. Rör om.
    • Häll på vatten i stekpannan, så mycket att det täcker ingredienserna till hälften. Smula ned buljongtärningen.
    • Låt buljongen puttra en stund innan du slår på grädden. Låt alltsammans puttra under lock i 10 minuter.
    • Om du vill, kör lite grann med en stavmixer så att en del av paprikabitarna och tomaterna upplöses i såsen. Smaka av med ytterligare salt och peppar om det behövs, eller andra favoritkryddor.
    • Tillsätt slutligen strimlade basilikablad och servera!
  • Dagbok

    Fort Knox

    Ni som känner mig det minsta vet att jag sätter mycket tid på min blogg. MYCKET tid. Det är ju jag, och bara jag som bygger den – och liksom alla mina åtaganden sätter jag stor ära i att hålla mina projekt snygga, proffsiga och värdiga mitt namn. Aldrig har jag ju haft pengar att göra någonting precis så snyggt som jag skulle vilja; men jag har ändå alltid försökt mitt bästa med de resurser jag har. Ni vet det här.

    Jag skulle inte vilja kalla mig själv pedant – men visst har jag perfektionistiska drag i mig. Vilken kreatör med självaktning har inte det?

    Små detaljer kan verkligen gnaga i mig och nästan förlama mig helt. Det är väl främst den jobbiga slarv-skammen som jag vill undvika och jag går definitivt till bisarra ytterligheter för att få frid i sinnet. Spelar roll om det är ett café, en bok, ett arbetsuppdrag, ett bakverk, en butik, en webshop eller blogg. Jag står inte ut med smutsiga skyltfönster, damm på hyllorna, vattendroppar på bestick och glas, en bruten länk på hemsidan. Jag måste åtgärda felet. Genast! Helst innan det uppdagas.

    Jag minns en gång när jag drev webshop som mest och hade glömt att stänga av mobilens ljud till natten. Tidig morgon, kring fyra-fem, vakande jag av att jag fick ett meddelande från en kund som försökte göra en beställning men hade stött på motstånd. Antagligen en skiftesarbetare, med tanke på klockslaget. Minns inte vad problemet gällde – bara att jag genast steg upp trots Jonas protester. Gick till datorn, hittade problemet och åtgärdade det. Jag kunde bara inte sova med tanken på att det är någon bugg på min hemsida. Att jag gjort någon besviken. Satt käppar i hjulet för en transaktion – hela poängen med projektet.

    Det blev ändå ingen order från kunden, minns jag. Trots besväret. Men jag kunde i alla fall somna om efteråt.

    På sistone har jag fått klagomål på att min blogg är infekterad med virus. Att när man klickar på mina länkar skickas man vidare till en spamsite. Och Gud, vad detta stört mig. Jag känner mig otillräknelig och det står jag inte ut med.

    Extra jobbigt blir det om någon skriver ut detta som en öppen kommentar på fb. Det känns ungefär, kan jag tänka mig, som att pissa på sig på öppet torg och att någon då, litet ofint, skriker ut det med megafon. Kan ju dock hända att jag bara spillt ett glas vatten över mig?

    Spelar roll vad som egentligen hänt, pinsamt är det ändå.

    Jag brukar skicka privat meddelande, med skärmdump, om jag upptäcker något skumt på någons hemsida. Detta är då riktat mot teknikern som gjort hemsidan, inte åt bloggaren själv. Jag försöker ge förslag på åtgärder på sajten som kunde hjälpa. Tycker på riktigt synd om folk som köper hemsidor som visar sig vara helt oskyddade från spam, därför vill jag säga något.

    Men jag har som sagt byggt min sajt själv och kan inte skylla på någon annan. Jag måste ha koll och har höga krav på mig själv. Detta är också anledningen till att jag tackar nej till att bygga hemsidor åt andra – jag känner att jag skulle behöva vara it-ingenjör för att ta det ansvaret. Men så finns det vanliga lekmän då som utan betänkligheter gör detta till sin business utan minsta lilla utbildning. Det ifrågasätter jag skarpt.

    Men nu när jag berättat om webshop-incidenten, vad tror ni händer med mig när någon påstår att min blogg-baby beter sig illa? Jag springer självklart med illröda kinder till min dator och börjar jobba för högtryck för att komma till bukt med fenomenet.

    Man får ingen kontakt med mig. Jag vill inte bli störd. Fort Knox är under attack! Spelar roll att jag har tusentals läsare i veckan och 2 personer har klagat. Två personer är två för mycket.

    Jag går verkligen all in på att försöka hitta var problemet ligger. HUR kan detta stämma? Jag har ju installerat värsta ogenomträngliga fortet på min databas. Jag har inte bara en blöja på mig när jag går på torget, jag har en blöja ovanpå en annan blöja och en blöja på det också. Jag kan inte pissa ner mig.

    Ändå är det en röst i mig som säger att det kan vara mitt fel ändå.
    Bäst att söka igen. Om inte annat för att täppa till detta uppenbarligen kunskapshål i min förståelse för internets skumheter.

    Igår satt jag precis hela kvällen och nystade i detta sattyg efter ännu påminnelse nr 2 från läsare. Googlade, tänkte så det knakade. Vad kan detta bero på? Har det hänt någon förut? Är detta ett fenomen? Hittade inget speciellt på google – bara det faktum att sociala medier fullständigt kryllar av maskar: malware och spam. Man kan nästan utgå ifrån att de flesta har något skit i sin webbläsare någon gång, alltså den applikation som öppnar länkarna du klickar på (rekommendation: ta bort och installera dina appar på nytt med jämna mellanrum).

    Scannade igenom min website för sjuttielfte gången.
    Raderade typ alla appar i min mobil – bara för säkerhets skull.

    Åter igen – jag hittade inga som helst hot i min databas.
    Inga fläckar att putsa (även om jag passade på och vårstädade bland onödiga filer).

    ÅH, FRUSTRATIONEN!

    Till sist bestämde jag mig för att kontakta en expert på området, en mjukvaruarkitekt som dessutom äger webbhotellet jag nyligen flyttat sajten till. Så skönt att inte längre behöva chatta med en indier på andra sidan jordklotet när jag stöter på problem! Personlig service på svenska – it matters.

    Jag bad honom om hjälp att se över mina filer. Kanske är mina rutiner för osofistikerade ändå? Gräver för ytligt?

    I morse fick jag svar och kunde pusta ut.

    Min sajt är skyddad med ett aktivt virusfilter samt brandvägg i WordPress (dessa har jag installerat själv, red anm.). Förutom detta har servern som min sajt ligger på sin egna brandvägg och virusskanner (som inte tillåter filer med virus att sparas). Om sådant skulle dyka upp så skulle min kontaktperson få en varning om detta. Jag hade bett honom att se över mina filer manuellt vilket han gjort utan att finna något fel.

    Malware av den här typen är annars vanligt förekommande. Så här skriver han:
    ” H*n har garanterat ett spamware i sin webbläsare som körs i bakgrunden. Det faktum att det är just din blogg som aktiverar detta beror dock inte på din blogg.

    Dessa spamware gör så att länkar på hemsidor byts ut till något annat och resultatet blir att användaren hamnar på en annan hemsida. H*n kommer säkert till andra skräpsajter också men har bara inte noterat det förutom att h*n visste att h*n borde ha kommit till din blogg, men gjorde inte det. ”

    Det här är nu då mitt slutgiltiga svar.

    Jag tänker nu inte lägga mer tid på att diskutera detta. Klart folk får tro vad de vill och ha sina egna teorier om vems fel det är att bloggläsningen här störs av ofrivilliga skjutsar till spamsidor och dylikt. Kanske pissade jag på mig på torget.

    Vad jag däremot vet nu är att JAG åtminstone inte sitter och gissar i soffan längre. Jag har inte bara sett över mitt hus utan också konsulterat professionell expert på området. Jag känner mig nöjd med det – och det strävsamma livet på Fort Knox går vidare.

    Att dessa virus uppdagades och påpekades i just den finlandssvenska bloggare-gruppen som jag nu lämnat är säkert också det, bara en tillfällighet. Eller är det? Det blir så tydligt när man annars är så sparsam med likes och respons på inläggen. Har en bloggare något fel på sin sajt är man nog jättesnabb att påpeka det! 

    Men jag överreagerar säkert…

    *Återgår till att polera kanonen*.

  • Dagbok

    Underbara Claras måndagslista

    Idag låter jag mig inspireras av Underbara Clara och fyller i hennes måndagslista. Den var riktigt kul att fylla i – även om den fick mig att hetta till på slutet. Hehe. Men det är ju det som är så härligt med Claras blogg – hon vågar ryta till ibland. Mixen av mjukt och hårt är kanske det bästa med hennes blogg, enligt mig.

    Nåväl. Här kommer Underbara Malins (?) måndagslista.

    Svenskans fulaste ord: ”Slippa”. Jag undviker detta ord främst för att det är en no go zone för mig som finlandssvensk. Det blir så lätt fel, liksom ordet ”lämna”. Jag hatar ord som jag som finlandssvensk kan gå bet på när jag skriver ren text. Som ett practical joke! Haahaa – sådär kan du inte skriva (även om alla pratar så). Visste du inte det? Piiinsaaaamt!
    Å andra sidan låter ”hon fick lämna” helt ofullständigt och pubertalt i mina öron även om det är korrekt. Hursomhelst. Jag skriver alltid runt dessa två ord. Men på senare tid har jag även börjat hata att läsa dem i andras texter! Speciellt slipper. Låter så fult. Extra fult som finlandism – jag slapp in till utbildningen. Åh. jag ryser.

    Det står jag fan för: Rätten att få vara ologisk ibland. Komplex och svårtolkad!

    Snyggaste jag vet: Kuba-vintage-pasteller i hög kontrast. Det kan vara min sommarlängtan som talar – men oj vad jag kom på mig själv häromdagen att längta efter mer färg i livet!
    Det var på första maj-paraden här i stan som längtan slog till på allvar – då veteranbilarna med sina vackra retrofärger åkte i parad genom den gråa, kyliga, regntunga staden.

    Mmm…

    Jag skulle vilja inreda ett helt hem i den färgskalan. Turkos, blågrå, havsblå, gröngrå, beige, rosa, klargul… Citrus! Retroskyltar! Granit! Slitna träväggar med flagnande färger!

    Terapi för själen.

    Då går jag och gömmer mig: På seminarier, kurser och liknande när det drar ihop sig till ”kreativ lekstund”, eller annat krystat grupparbete med främlingar. Det tar så mycket energi av mig. Jag har alltid föredragit att bara sitta och lyssna, betrakta och lära i skolan. Testa själv och sätta igång med uppgifterna. Inget har förändrats sedan dess. Då är jag alltså rätt extrovert av mig men samtidigt vill jag tänka själv och inte alltid vara den drivande personen. Vilket jag blir i grupp, hur jag än försöker ligga lågt. Jobbigt.

    Kommer jag aldrig ihåg: Vad folk heter. Jag sparar på personliga koncept, men inga namn. Jättepinsamt. Jag är dessutom livrädd för att säga fel och låter andra hjälpa mig istället. Jag får hålla på och säga så här ”Åh, men han som gjorde det och det och är känd för det och det… med hatten… ! Honom borde vi kontakta! Kulturkillen! Som bor där! Gift med skådespelaren! Vet ni? Han har ett instagramkonto! Det börjar på F…”

    Ni hör ju, det är ju precis som när man spelar det där klassiska förklaringsspelet…

    Ja, vad heter det nu igen? 

    Finaste komplimangen jag fått senaste tiden: Min make är bra på att ge mig komplimanger. Säger att jag är vacker och smart.
    Men bortsett från honom så blev jag väldigt glad när flertalet läsare skickade nu i veckan att jag skriver bra. Ja, och så var det ju den där dagen för inte så länge sedan när en följare blev helt paff av vetskapen att jag är 30 år. Jag har då bevarats väl! #babyface . Det har jag tänkt på litet. Jag tror att en stor orsak till min ganska ”unga reflektion” tror jag är att jag är en sådan inomhuskatt! Alltså, att jag fått mycket mindre solljus än genomsnittet då jag jobbat typ alla somrar i mitt vuxna liv och inte haft något ”liv” utöver det heller. Inte rest. Inte solat.

    Nyaste insikten: Föräldrar lyssnar bara på andra föräldrar. Märker själv hur jag börjar dela in folk i icke-föräldrar och föräldrar. Sjukt! Måste stå emot detta vansinne!

    Snällaste människorna: Våra hyresvärdar! Så tillmötesgående och hyggliga. Stör oss aldrig, gör inga tuffa avtal med oss och höjer inte hyran stup i kvarten som vi är vana vid. Jag sa åt Jonas häromdagen, det är karma för oss efter alla dessa år av ångest med ägarfolk. Nu får vi pusta ut ett tag.

    Roligaste kommentaren jag fått: Kan inte komma på något speciellt men jag tycker att det överlag är mycket komiskt att diskutera Jonas ”sympatimage” som han fått. Fniss!
    Han går an hela tiden om att inga kläder passar på honom nu. Men jag tänker – är det inte en ganska typisk manlig reaktion under graviditeten att bli lite fetare? Jag tycker bara det är gulligt! Haha! Han som var så smal och trimmad på bröllopet får skaffa nya kläder nu – eller hårdträna. Problemet är bara att han har en knäskada som gör att han inte kan springa som förr.

    Det fick mig senast att gråta: Äh, jag gråter för allt just nu. Speciellt musik som får mig att tänka på babyn och i synnerhet de sånger som jag har tänkt sjunga för honom. Som den här då! Grät precis igen när jag bäddade in den här! Hu hu…

    Sjukaste jag läst: Finns så mycket att reagera på men själv blev jag ganska bestört av nyheten att det svenskspråkiga öppna dagiset här i stan läggs ner. Staden ska spara pengar. Jag kan förstå att i spartider måste tuffa beslut tas, att man får gripa efter halmstrån och att man självklart prioriterar primära dagvården framför den öppna. Vad jag har svårare att förstå är hur stadens ekonomi kan tillåtas bli så dålig överhuvudtaget? Att det går så långt att sparåtgärderna måste gå ut över stadens svenskspråkiga barn och föräldrar? Ett sådant hål i kassan grävs knappast över en natt och det är skamligt att småbarnen ska vara med och betala den fakturan.

    Vi har inga nära bekanta med småbarn att hälsa på och leka med så vi får väl helt enkelt hoppas på napp i parken i höst. Hur pedagogiskt är nu det på en skala? Kanske det kan ordnas en kurs i praktisk finska för föräldrar och babysar så vi får bättre förutsättningar att leva på samma villkor som de finskspråkiga? Sandlåde-konversationer på finska? Fixar ni broschyr? Jag bara spånar idéer nu.
    Man får komma ihåg att vi svenskspråkiga inte är några andra klassens medborgare som finns här på nåder. Vi har alltid funnits här och byggt den här staden – i generationers generationer! Det är ju vår stad lika mycket som de finskspråkigas. Varför känns det inte så längre?

  • Malins mat

    Kladdkaka med vit choklad, blåbär, maräng och grädde

    Med kladdkaka kan man väl aldrig misslyckas? Tja, oddsen för att bakningen ska mynna ut i en trevlig fikastund är ju höga i alla fall. Kladdkaka ska ju vara enkelt att röra ihop, den får vara lite ”ful” och man ska sluka den med glass eller grädde.

    Jag gjorde det dock extra svårt för mig denna gång genom att göra kakan glutenfri. Till på det lade jag till ett lager bär och… maräng! Inspirationen till marängen fick jag av My Kitchen Stories som gjort denna härliga fusion mellan kladdkaka och pinocchiomaräng – pinochiokladdkaka.

    Fusioner är ju alltid kul, liksom. Gör mig bakningssugen.

    Men, men – min kaka blev, som ni ser, något helt annat. En len och ljuv blåbärsdröm! Älskar att den är så mångfacetterad utan att bli för mycket! En mumsbit innehåller både frasiga, segmjuka inslag av kanter, nötter och maräng – varvat med fluffig grädde och vitchoklad-kladd.

    Min version är alltså en glutenfri kladdkaka med vit choklad i smeten (ett annat recept än MKS) – toppad med blåbär och krossade hasselnötter- ovanpå det marängsmet (enligt MKS).

    När jag först läste originalrecept av My Kitchen Stories misstänkte jag att bottnen under marängen skulle bli för kladdig för min smak – så för säkerhets skull lät jag min kladdkaka gå en stund i ugnen innan jag bredde på marängen (till skillnad från MKS som gräddade allt på en gång).

    Med glutenfritt får man också räkna med en lite plattare kaka, så min kaka blev inte lika snygg. Tror dock min blev godare med mandeln i smeten. Men det är smaksak!

    Istället för att bara toppa med grädde gjorde jag en osötad blåbärsgrädde för att balansera sötman i kakan.

    Dessutom är ju blåbärsgrädde så trevlig för ögat! På tal om det så är det väl blåbär bra för själva synen också? Eller så har jag fel. Orkar inte googla.

    Resultatet blev hursomhelst superbra!

    Hoppas ni vill testa mitt recept. Det lät kanske invecklat men läs mina instruktioner här nedan så förstår ni att det inte var så avancerat att baka. Det gick relativt snabbt också.

    Obs! Jag gjorde min kaka i en 20cm-springform med extra höga kanter. Väljer du att baka i en vanlig 24-cm form så tänk på att bakningstiden antagligen blir lite kortare än min.

    Lycka till.

    Kladdkaka med vit choklad, blåbär, maräng och grädde

    En glutenfri vit kladdkaka toppad med blåbär, maräng och blåbärsgrädde.
    Måltid Bakning, Mjuka kakor
    Kök Nordiskt
    Nyckelord Kladdkaka, mjuk kaka
    Portioner 12 bitar

    Ingredienser

    Vitchoklad-kladdkaka med blåbär

    • 2 st ägg
    • 2 dl strösocker
    • 2 tsk vaniljsocker
    • 100 g Smör
    • 100 g vit choklad i bitar
    • 1 dl mandelmjöl
    • 1,5 dl potatismjöl
    • 1 tsk psylliumpulver ex. fiberhusk
    • 1 dl blåbär
    • 0,5 dl hasselnötter hackade

    Maräng

    • 2 st äggvitor
    • 1 dl strösocker

    Blåbärsgrädde

    • 1 dl blåbär mixade till puré
    • 3 dl vispgrädde

    Instruktioner

    • Sätt ugnen på 175 C.
    • Vispa ägg, socker och vaniljsocker pösigt med elvisp.
    • Smält smör i en tjockbottnad kastrull och rör ned vitchokladen. Ta kastrullen av värmen och rör tills chokladen smält.
    • Vänd ner äggsmeten i smörblandningen.
    • Blanda mandelmjöl, potatismjöl och psyllium i en skål och sikta ned det i kaksmeten. Vänd runt smeten med slickepott tills allt blandats.
    • Ta fram en springform med måttet 20 cm i diameter. Klä botten och kanter med bakplåtspapper. Häll smeten i formen. Toppa med blåbär och hasselnötter.
    • Grädda kakan i 10 minuter - under tiden vispar du marängen: Vispa äggvitor till ett styvt skum. Tillsätt sockret under fortsatt vispning tills du fått en fast maräng.
    • Ta ut kladdkakan och bred på marängen. Grädda kakan ytterligare i 15-20 minuter. Marängen kommer att stiga som en sufflé men sjunka igen efter gräddningen (så det är i sin ordning).
    • Kontrollera med en lång trästicka om bottnens konsistens känns bra - den ska var kladdig men inte undergräddad. Ta ut kakan och låt den svalna helt.
    • Vispa grädden hård och blanda med blåbärspuré. Spritsa eller bred ut den på den avsvalnade kakan. Toppa med extra blåbär och hackad vitchoklad om du vill.