• Dagbok

    30 år av liv

    Nu har vi äntligen anlänt i december 2018 och det är dags för mig att lansera mitt livs meningsfullaste kampanj. I alla fall så här långt (må det komma många fler projekt i den här stilen).

    För nu ska vi fira livet – och vad passar bättre än i ljusets månad. Vilken tur jag haft som fått födas då, en snöig eftermiddag i december 1988. Liten och ömtålig, men beslutsam att kämpa mig fram trots sjukdom och svårigheter.
    Ännu känns det bara som att resan börjat för mig, men kampen tror jag är över. Det är fördelen med att fylla 30 – nu blir jag äntligen tagen på allvar när jag vill genomföra något. Jag finns. Jag blir sedd. Jag blir lyssnad på. Och jag är framförallt frisk. Jag hade aldrig några allvarliga sjukdomar, bara små driftsbesvär.

     

    Min 30-årsdag är en viktig milstolpe för mig. Det har varit min polstjärna under 20-åren faktiskt, hur fånigt det än låter. Tänk er – den fula ankungen som blev en svan, så har jag föreställt mig det. Svanen har varit mitt “totemdjur” när jag kämpat med kärleksbekymmer, ekonomi, karriär, hälsan, tandställning och relationsproblem. Orka tills du är 30, då vänder det.

    Och vänt har det gjort. Hela 2018 har varit helt otroligt – jag har verkligen spurtat på slutet! Jag TROR igen på att livet kan bli bättre. Med åren blir jag både starkare och mjukare, det är en bra kombination.

    Frågan är nu – vad ska jag nu göra med mina starka, vita vingar?

    Men jag är ju ingen moder Theresa, för det. Även jag tänker på ytliga saker. Jag har t.ex under årens lopp haft sådana visioner för hur jag ska fira min 30-årsdag. Snyggt, ska det vara.
    Sanningen är att jag älskar att ordna fester, laga mat, baka och ställa till med kalas. Men ju närmare jag kommit den stora dagen desto mindre har jag velat festa, desto mer har jag velat dra mig tillbaka och tänka. Inventera.

    Men jag vill inte att den här dagen ska passera obemärkt. Jag vill ha en bra känsla i magen – inte känna mig misslyckad när folk frågar den oundvikliga frågan “vad gjorde du på din 30-årsdag då?”.

    Jag har inte firat min födelsedag på flera år. Det är komplicerat, och har alltid varit det av anledningar som jag inte vill gå in på. Men nu vänder jag trenden och gör något fint av det. Firar mitt liv med någonting fint. Och aldrig mer ska jag angsta över min födelsedag.

    Det är kanske lite pretentiöst att tänka på sitt livsverk redan vid 30, men jag tänker likväl på det. Jag vill att mitt liv ska ha mening och jag vill använda mina erfarenheter och kontakter till bra saker.
    Jag har vissa talanger och jag kan göra mer med dem än att baka kakor och driva företag. Fast, en sak utesluter såklart inte den andra. Jag kan må bra, trivas med mitt liv och göra gott samtidigt. Balans med allt!

    Men till inläggets poäng.

    Jag vill nu ta tillfället i akt att bjuda in DIG, bloggläsare, bekanting, släkting och kund till en annorlunda födelsedagsfest – en födelsedagsinsamling som jag kallar “30 år av liv!”

     

    Med anledning av min 30-årsdag 14.12 har jag startat en insamling, en så kallad crowdfunding, för långtidssjuka barn och deras familjer. Hashtaggen är #30åravliv och insamlingen sker online.

    Jag valde mellan tre olika välgörenhetsorganisationer men kom slutligen fram till att det nog är barnens välmående som ligger mitt hjärta närmast. Att hjälpa dem uppfylla sina drömmar. Det är så fruktansvärt orättvist att en del barn ska behöva ha en så tuff start på den resan. Genom att skänka en slant till min födelsedagsinsamling (alla summor räknas) gör du både mig väldigt glad och en härlig unge ännu gladare. Och deras familj. Och projekt liv. Och samhället. Ser ni hur detta blir ringar på vattnet?

     

    Givandets glädje är verkligen den största glädjen.

    Jag hoppas att ni som läser den här bloggen vill vara med och fira min födelsedag på det här sättet. Kanske känner ni inte mig, men fått hjälp av mina recept? Genom att skänka en liten slant till min insamling kan ni visa er uppskattning samtidigt som ert bidrag ger en gnutta ljus i vardagen till ett sjukt barn som behöver en paus från allt elände.

    Jag kommer att skriva fler inlägg om det här de kommande veckorna. Varför jag valde just project Liv, den oundvikliga prestationsångesten (kan jag verkligen få in 1500 euro?) och andra reflektioner under insamlingens gång som ploppar upp.

    Här kommer ni till min crowdfunding!

    En tröja som jag gjorde i dagis. Det enda bekymmer man borde ha i den åldern är vilken färgbytta man ska doppa sin potatishalva i som näst – och kanske vad det blir för lunch efteråt? Små barn ska inte behöva oroa sig för livet, men de gör de såklart. Jag minns att jag gjorde det – och det var ju verkligen onödigt. För livet blev ju bra ändå. Men det tog mig lång tid att nå dit – och alla barn har inte så mycket tid som jag. Det gör verkligen ont att tänka på. 

    Insamlingen är öppen till 30.12 – med en mellanrapport 15.12 efter min födelsedag.

    TACK SÅ MYCKET FÖR ERA BIDRAG! <3

  • Inspiration,  Sett på Youtube

    Sett på youtube #1

    Tjohoo! Dags för en ny följetong här på bloggen – sett på youtube.

    Som rubriken avslöjar kommer jag här att länka till några youtubeklipp som jag sett på sistone och som jag av olika anledningar funnit intressanta.

    Vi kör igång direkt!

    Mina två första klipp som jag vill visa är från ett och samma konto; The pinup companion. Jag kom in på hennes videor eftersom jag letade efter inspiration på enkla vintagefrisyrer. Vill så gärna bli lite mer “Elsa Billgren”… Men vi får se.

    Nedan alltså; 5 superenkla frisyrtips för dig som tycker om retrostilen. Jag gillade dessa tips eftersom de inte kräver en massa lockande och fönande innan, som de flesta andra tutorials börjar med. Vardags-vintage som inte är too much!

    Ett litet minus för ljudkvalitén (spelar hon bakgrundsmusik på grammofon?) och så stör jag mig lite på att hon är så nonchalant med beningen, kamningen osv.
    Jag är en vän av enkla frisyrer men benan ska vara i en rak linje och hårtesterna slätt kammade mot hjässan. Ni skulle bara veta hur ofta jag river upp mina flätor just av den anledningen; att det blev för knöligt på ett ställe. Gaah! Det händer när man kammar med fingrarna och/eller inte kammar ut håret ordentligt före, vilket är lite svårt när man har megatjockt hår som jag. Man får kamma om det för varje slinga. Mjölksyran som uppstår i armarna, hå, hå.

    I nästa klipp tipsas det om hur man får till vintagestilen klädmässigt utan att behöva känna att man ska iväg på maskerad. Mycket lärorikt och superbra tips!

    Tyvärr passar jag inte lika i 40-50 tals-vintagestilen som jag skulle vilja. Uppsättningarna passar inte min ovala ansiktsform (jag ska helst ha ner håret eller i stora lockar) och kläderna framhäver min putmage och stora rumpa (oh god no). Däremot passar jag bättre i 60-talsfrisyrer.

    Och på tal om det – här kommer en tutorial på “the beehive”. I detta klipp gjord som en hästsvans.

    Detta är en av mina absoluta favoritfrisyrer. Känner mig kanonsnygg i en tuperad och draperad frisyr! Jag behöver lite volym uppe på huvudet. Men det är ju inte så att man orkar göra en sån tupering så ofta, det är ju inte så kul att reda ut efteråt heller… uff.

    Så snyggt! Jag har problem med att få en snygg svans att hålla sig uppe på hjässan (den kollapsar av tyngden) så detta löser ju det problemet.
    Fick också tipset av en frisör en gång att dela upp svansen i två sektioner, alltså göra två svansar under varandra. På så sätt faller håret snyggare och känns stabilare också.

    Men nu till något helt annat.

    Marknadsföring! 

    Jag kollar nu och då på Marie Forleos videor för att få inspiration till företagandet och detta är ett av mina senaste favoritklipp. Jag tycker om Seth Godins sätt att förklara marknadsföring, vad det borde vara: Work that matters for people who care. Alltså, bort med massbudskap, rikta dig bara till de som bryr sig och behöver dig. Människor som du kan hjälpa.

    Om du riktar dig till alla blir ditt budskap till kunderna, faktiskt, att de är average! Inte så inspirerande, eller hur? Seth förklarar att alla borde söka upp sin idealkund istället, den enskilda personen, med inställningen, jag lever och dör med dig. Då skiftar fokus till rätt saker, alltså; om jag inte lyckas göra idelakunden nöjd gör jag helt enkelt inte ett tillräckligt bra jobb. Det är inte marknadsföringens fel då längre.

    Seth ställer en ganska klargörande fråga;
    Vem skulle sakna dig om du försvann? Det gav mig en tankeställare. Mitt svar är ganska enkelt – de glutenintoleranta som söker nya recept. Det är också dem jag satsar merparten av min tid på. Jag utvecklar sådana publikationer som hjälper just dem. “The smallest viable group”, alltså. Se klippet så förstår ni vad jag menar.

    Sista tipset handlar om kost och matvanor; om att skippa sockret. GIFTET AV VÅR TID!
    Ett par gör just det i en månad och det är sjukt underhållande.

    Ett både roligt och informativt klipp. Sånt gillar jag. Men jag vet inte om de kom fram till så mycket egentligen. Eller, jag menar slutsatserna blev ju lite “whatever” ändå?

    Har någon av er mina läsare (you beautiful snowflakes) testat att vara utan socker helt för en period? Vad är era insikter efteråt? Vill jättegärna veta! Själv har jag testat ett par veckor någon gång och det var faktiskt en positiv upplevelse. Men svårt att hålla i mitt yrke. 🙁

     

  • Dagbok

    En fredagslista

    Hoppas att fredagen gör er gott och att ni får en riktigt fin helg, alla. Här kommer en klassisk fredagslista från mig. Rubrik nr 9 i min bloggutmaning #30bloggämnen.


     

    Veckans bästa
    Började ett nytt konsultjobb på ett lokalt företag denna vecka. Det fungerar så att jag åker dit och jobbar en gång i veckan och avlastar ägaren med diverse marknadsföringsuppgifter och annat som behöver åtgärdas.
    Jag gillar att konsulta småföretagare, faktiskt. Känns som att mina kunskaper i t.ex wordpress kommer väl till pass. Tänker att jag skulle kunna göra det åt flera företag i framtiden (men inte inom konkurrerande branscher såklart). Kul med omväxling i arbetet, hur som helst.

    Veckans sämsta
    Tröttheten! Mina annars så välfyllda energidepåer räcker numera bara till att jobba och ta hand om basbehoven här hemma. Sen måste jag vila! Jag har utöver jobb och hemmasysslor varit på en kompisdejt denna vecka och fullföljt ett gympass – men det är allt. Ungefär kl 20.30 om kvällarna börjar jag kämpa mot sömnen i soffan. Hå hå. Som tur blir det lugnare för mig nästa vecka så då får jag ladda depåerna igen. Borde åka och köpa D-vitamin… Tips på märke?

    Veckans serie(r)
    Som måndagstradition just nu har vi att vi ser det nyaste avsnittet av “vår tid är nu” samt “Outlander”. Låter lite löjligt nu när jag skriver det, men det är en bra start på veckan att ha något bra “på TV” att se fram emot. Inte för att jag ser på TV särskilt ofta längre. Gör ni det? Resten av veckan har vi sett på Daredevil. Helt okej serie i brist på annat. Blir lite gäspigt med alla blodiga fighter dock, föredrar drama framför action. Alltid.
    På dagarna när jag velat koppla av mellan skrivandet och planerandet har jag strökollat på andra säsongen av Annie with an E.

    Just nu
    Sitter jag vid köksbordet och bloggar på vår nya mini-dator, en ASUS VivoBook s14. Mitt arbetsliv blev plötsligt så mycket flexiblare. Eftersom den är så enkel att flytta runt jämfört med min gamla laptop (den var i princip stationär i sin klumpighet) betyder det att jag nu kan vinka adjö till mitt skrivbord! Ser fram emot att få ännu mera utrymme i vardagsrummet – alla kvadratmetrar räknas i en tvåa.

    Helgens planer
    Imorgon ska jag dra en glutenfri bakningskurs i Vörå, så jag jobbar alltså. Men sedan ska jag unna mig massor av vila och kanske laga något gott att äta till mig och maken. Låter kanske tråkigt i era öron -men jag behöver det här just nu, lugn och ro. <3

     

    Ps. Skulle behöva nya bilder på mig i nästa vecka. Någon i Vasa-trakten som känner för uppdraget med kort varsel? Ingen big deal med detta alls, men är så trött på att fotografera mig själv. Sänd ett mejl till hej@malinsdriftigheter.com . Jag kan tänka mig ett bloggutbyte – alltså att vi plåtar varandra. 

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar
    8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig
    9. En fredagslista

     

  • Dagbok,  Hälsa & välmående

    Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

    Hej världen, nu ska jag blogga. Utmaningen #30bloggämnen, inlägg åtta.

    Att jag skulle skriva ett inlägg varje dag var ju god – men korkad. Varför ska jag alltid göra allt så svårt för mig? I den här takten är jag klar till nästa jul.

    Dagens rubrik kunde inte komma lägligare. Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig.

    Efter en alldeles ljuvlig entreprenörs high, flyt och total harmoni damp jag nu ner i en riktigt jobbig mental svacka denna vecka. Jag visste väl att den skulle komma nån gång… Sömnlösa nätter och ångest från Mordor. Jag fick som värsta domedagskänslan över mig och det går delvis att skylla på hormoner, men nog finns det ju mycket osäkerhet ännu som hägrar över hela min livssituation nästa år. Först nu fick jag den där riktiga företagarångesten. Som såklart hör till, men ändå. Trodde jag hade bemästrat den på något sätt. Dum tanke förstås, man vänjer sig aldrig med livets ups and downs.

    Nu känner jag i alla fall att den värsta skräcken släppt sitt tag om mig, annars hade jag inte kunnat skriva detta inlägg! Jag förstår verkligen att då man är helt hysteriskt orolig (så som jag varit denna vecka) så kommer en sån här lista som jag skrivit nu kanske inte att kännas så hjälpsam.

    TA EN PROMENAD?! SKOJJAR DU? KOMMER JU NOG ATT LÖSA ALLA PROBLEM!

    Men det är ju just det. Man tror att det bara är lösningar man behöver för att kunna slappna av, men för varje lösning finns också ett nytt problem! Vilket ändå bara skapar mera grubbel. Så lösningen är, hur icke kosntruktivt det än låter, antistress. Att finna stunder av “ingenting att lösa exakt nu” (oavsett hur det känns). Det är ända sättet att få en paus i huvudet tror jag. Då bryter man förtrollningen och får en mer jordad överblick.

     

    Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

     

    Tar en promenad på stan
    Av någon anledning blir jag lugnare av att se folk på stan och påminnas om att världen inte kretsar kring mig. Jag får också frisk luft och lätt motion vilket har en helt otroligt bra effekt. Men det måste vara utan musik och podd! För det stimulerar mig så mycket. Någonting att lyssna på när man går är dock jättehärligt om man är på neutralt humör och behöver en boost, men inte i kris. Då ska det vara tyst.

    Dricker hett té
    Gärna mint. Det ska vara skållhett så att man nästan måste meditera en minut mellan varje sipp för att inte bränna tungan.

    Tänker tacksamma och rationella tankar.
    När jag inte orkar plåga mig själv längre brukar pragmatikern i mig komma fram och börja lyfta upp det som är bra och dämpa det som är överdrivet hispigt. Jag håller på med tankarna tills jag känner en känsla av att det kommer att ordna sig. När jag känner själv att det negativa tankarna är överdrivna. Pragmatikern brukar också vara bra på att krasst konstatera att även om “det skiter sig” så kommer det ju knappast att vara ens i närheten så katastrofalt som jag målar upp i mina tankar. Vi målar ju aldrig upp alla bra saker som skulle kunna hända, liksom.

    Tar till biologiska knep
    När intellektet spårat ur ska man koppla på kroppen, kanske åka till gymmet eller något annat som producerar endorfiner. Motvilligt, men kroppen är ju kroppen. Man kan tvinga fram ett och annat, liksom. Hit hör också att kramas och att äta god mat. Jag är annars den typen som “glömmer” att äta när jag är stressad. Inte bra. På tal om kroppen och att vara riktigt o-smart, alltså.

    Gör praktiska uppgifter 
    Om jag igår var helt stirrig och stressad hela dagen (planerade bara och skrev) så har jag idag hållit mig till min ursprungliga arbetsplan. Jag märker att jag mår får bättre feeling direkt när jag börjar göra något praktiskt på min to do-list! Mina händer behöver få göra något, det är lugnande.

    Duschar
    Jag blir lugn av vatten. Känns som att jag duschar bort dagen och tar nya tag igen.

    Ger upp. Tillfälligt.
    Det här är enormt svårt, för jag är en fighter. Men jag har börjat unna mig att vara en mindre duktig flicka ibland. Jag är bara människa och jag måste också få misslyckas ibland och få fucka upp. På riktigt alltså, varför håller jag alltid tuffare kvalitetskrav på mig själv än på andra?
    Det intressanta är att när jag en gång hissar vit flagg för en kväll så får jag ny kraft. Sist och slutligen så är ju oro en sorts låsning.

    Ger mig själv en “brake” och livet lite “space”
    Också supersvårt att göra när man oroar sig som mest, men om man bara släpper tankenystanet för en stund brukar i alla fall en del av trådarna nysta upp sig själva. Det som jag grubblade så hårt på i förrgår till exempel har faktiskt redan fått en lösning idag. Men det är ju det där “HUR”et som man alltid vill veta på förhand – men hur skulle man kunna? Det går ju inte att styra livet men ändå är det det vi försöker göra största delen av tiden. Osäkerheten är ju så jobbig!

    Hörde en podcast en motivationsföreläsare säga att man måste lägga undan icke produktiv tid också. Då man väntar in det man “beställt”. Jag tänker på det nu och då och försöker ge livet lite en chans att falla på plats. Om så för bara en kväll. Tror faktiskt att det är mitt största problem som företagare just nu. Jag tänker på jobb för mycket på kvällen. Måste kanske försöka dra någon gräns.

    Gränssättning!
    Men det får bli ett annat inlägg.

    Hur tänker ni? 
    Har ni några andra bra tips? Skriv gärna i kommentarsfältet.


    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar
    8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

     

     

  • Malins mat

    Glutenfria pizzasnurror

    Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska bjuda på för salt till någon som äter glutenfritt. Jag brukar rekommendera det här receptet på glutenfria pizzasnurror. Degen går väldigt snabbt att röra ihop och du kan i princip baka ut den direkt (jag orkar inte alltid vänta på att den ska jäsa, det blir bra ändå).
    Du plattar ut degen till en rektangel, fyller med vad du tycker om (i detta fall har jag använt pesto och riven ost), rullar ihop till en rulle och skär i skivor. Skivorna lägger du med snittytan uppåt på en plåt, som kanelbullar, toppar med ost och gräddar. Klart!

    Snurrorna är väldigt uppskattade på såväl barnkalas som vuxenkalas och är perfekta att ta med på picknick!

    Tips! Vill du göra pizzafyllning så byter du ut peston mot tomatsås och kryddar med pizzakrydda. Fyll med t.ex hackad skinka och mozzarellaost.

    Glutenfria pizzasnurror med pesto

    ca 16 st

    4 dl vatten
    25 g jäst
    1 dl olivolja
    1 tsk pizzakrydda (utan salt)
    1 tsk salt
    1 tsk socker
    1 msk fiberhusk
    2 dl majsmjöl
    2 dl rismjöl
    1 liten burk pesto
    riven ost

    1. Mät upp ljummet vatten, olivolja och kryddor i en skål.
    2. Smula ner jästen i spadet.
    3. Rör om tills jästen löst sig och tillsätt därefter fiberhusk.
    4. Vänd ner majsmjöl och rismjöl och blanda om degen kraftigt för hand i en minut.
    5. Täck bunken med plastfolie och låt degen jäsa i en halvtimme.
    6. Baka ut degen på mjölat bakbord.
    7. Kavla ut degen till en rektangel. Bred ut all pesto i ett jämnt lager över degen och strö över riven ost.
    8. Rulla ihop degen till en rulle, från långsidan som en rulltårta, och skär sedan i skivor.
    9. Lägg varje skiva med snittytan uppåt på en bakplåt med bakplåtspapper, tryck till med handflatan så att du får en platt bulle. Toppa med ytterligare riven ost.
    10. Upprepa tills all deg är uppskuren.
    11. Grädda snurrorna i 250 C i 15 minuter, tills de fått fin färg.
    12. Låt svalna helt innan servering.
  • Dagbok

    Sista kurskvällen i att starta eget

    Imorgon ska jag föreläsa igen – den sista av fem kvällar i en kurs i att starta eget företag som YA ordnat i Jakobstad nu i oktober/november. Sista temat är försäljning och marknadsföring, mina favoritämnen, vilket jag har klumpat ihop till titeln; lansering av företag. 

    Jag jobbar som bäst med att finslipa min presentation nu. Det känns viktigt att den “sitter” imorgon. Det kan faktiskt bli den sista företagarkurs jag drar på väldigt länge (vem vet vad jag gör nästa år) så därför vill jag ha en bra känsla i magen.

    En liten tillbakablick. 6 st grupper har jag varit med och dragit kurs för nu. Helt galet! Vilken crash course i undervisning det varit för mig, och vad mycket jag lärt mig om företagande!
    Jag tror också att jag växt litet som person. Det har varit utlämnande och lite småjobbigt att prata om mitt eget företagande men nyttigt för mig att ventilera det och kategorisera allt som hänt. Tänk att jag gått igenom alla de tre vanligaste företagstyperna redan; produktion, handel och tjänsteföretag (för att inte glömma webb och förlagsverksamhet) och kan ge personliga exempel på alla dess utmaningar och möjligheter. Det är en utbildning som ingen skola kan ge.

    Jag har alltså fått jobba mot min inre kritiker en hel del, eftersom jag hackar mycket på mig själv för misstag som jag gjort som företagare. Trots att jag VET att man måste fejla framåt och jag givetvis VET att jag gjort en hel del genidrag på resans gång också som jag sällan ger mig själv credd för – ÄNDÅ ifrågasätter jag mig själv hela tiden.

    Jag ville gå hem många gånger i början (jag är inte själv så himla trygg som företagare ännu så vem är jag att ge råd?) men jag pushade mig igenom uppdraget trots obehaget och rädslan. Speciellt i början när jag kände mig som ett skämt och var på vippen att dra mig ur – då fick jag koppla på modet.
    För det första är det sjukt utlämnande för mig att föreläsa och jag blir helt slut av det energimässigt. Det är inte bra för mig i längden. Jag är faktiskt inte så extrovert som folk tror. Men det har blivit lättare såklart vartefter jag lärt mig mitt material.

    För det andra har jag så höga krav på mig också, så det adderar till prestationsångesten. Det är såklart dumt med tanke på att företagande är så brett och svårt att lära ut, det kommer ju med erfarenhet för de flesta och det finns ingen tillräckligt bra handbok som passar alla, men klart att jag vill hjälpa så mycket jag kan redan på kursen.

    Nå, allt har sin tid och det bästa av allt är ju att cirkeln har slutits för mig. Jag blev så bekväm under den här tiden som undervisare att jag bestämde mig för att ge företagarkarriären en ny chans. Och det är jag så glad för att jag gjorde!

    Men vad ska jag göra av allt material, kunskaper och insikter som jag samlat på mig under det här året?
    Hm. Jag får väl börja ta och skriva ner vad jag kommit fram till här på bloggen istället.

    Skulle ni vilja läsa det? Typ, korta artiklar om företagande? Hur jag ser på saker och ting. Jag ska våga komma med tips och råd! Våga vara expert på något!
    Det blir steg två då, att växa in i rollen som företagarbloggare. Också lite obekvämt, men jag tror det behövs för att ta den här bloggen till nästa nivå.

    Lite mera driftigheter. 

  • Inspiration

    Finlandssvenska bloggare på pinterest

    Använder du pinterest? Jag gör det hela tiden. Smått beroende! Sedan fb blev så tråkigt (ungefär vid föräldrarnas intåg där) har jag behövt något annat ställe att hänga på, och det blev pinterest. Jag öppnar nu det före fb på mobilen. Herregud!

    Förut var jag mest en scrollare (pinnade andras pins) men nu är jag själv med och skapar nya pins! Både eget material och andras, och min bloggs trafik tackar för boosten!

    Bloggande och pinnande passar verkligen bra ihop. Därför har jag satsat extra mycket tid nu på att städa i mina pinterestmappar och få in en bra pin-rutin. Det lönar sig att sätta ner lite tid på det. Bara kolla in den här jultårtan som jag pinnade från min blogg i förra veckan, 33 000 visningar redan! Coolt. 77 st har pinnat den.

    Ja, pinterest blir bara mer och mer mitt go to- social media, men där är ju inte särskilt socialt, egentligen? Alltså, jag skulle vilja följa mer vänner där. Ska vi följa varandra?

    Mig hittar ni på namnet malinvesterback – adda mig gärna!

    En annan sak som jag gått och startat är en så kallad group board; en anslagstavla för flera personer. Jag tänkte som så att jag skulle vilja samla mina fellow finlandssvenska bloggare också på pinterest! Fördelarna är många med att grupp-pinna. Så mycket större räckvidd!

    Tanken med gruppanstlagstavlan är att vi ska pinna upp våra egna inlägg och bilder som vi är extra stolta över. Det behöver inte vara dagsfärskt på något vis, gräv fram det bästa ni har bara och lägg med det. Se det som att vi gör ett fint album över allt fint innehåll vi producerar och har producerat i herrans massa år.

    Kom med: Finlandssvenska bloggare på pinterest

    Frågan är bara varför vi inte startat upp detta förut?!

    Hoppas att ni är lika taggade som mig på att pinna på den här gemensamma tavlan. Ni som bloggar och vill pinna i gruppen med mig, skriv exempelvis en kommentar till detta inlägg så lägger jag till dig. Ni som bara vill följa aktiivteten går in och följer som vanligt.

    Jag själv fungerar som någon sorts koordinator för anslagstavlan och kommer att hålla den aktiv. Så oavsett intresset bland bloggarna så kommer jag att fortsätta pinna där så det lönar sig att följa den ändå (jag pratar till bloggläsarna nu).

    Tips från coachen! Jag pinnar med pinterest-tillägget i chrome. Så fort man sveper över någon intressant bild eller hemsida så är det bara att pinna direkt med ett högerklick. Rekommenderas för er seriösa pinnare som mig (hehe). Jag rekommenderar också att koppla sin hemsida till pinterest för statistikens skull. Det är så roligt att se ens idéer föröka sig från blogg till pins och se hurudan räckvidd man har.

    Nu ska jag fortsätta fredagsstädningen (IRL, alltså). Ha en riktigt skön helg!
    Kramar, Malin

     

     

  • Malins mat

    Glutenfria chokladmuffins med banan och stora bitar choklad

    Du kanske har spanat in mina goda glutenfria chokladmuffins som skymtas i min blogheader? Försökt hitta receptet? Sorry!

    Häromdagen letade jag febrilt efter instruktionerna här på bloggen utan resultat och blev så irriterad. Det blev lite knasigt vid senaste bloggflytten, men snart ska allt lösöre ha hittat sin plats. Alla muffins i skåpen!

    Nu gör jag då ett nytt försök och publicerar alltihopa igen. Det här receptet är ju alldeles för bra för att ramla mellan stolarna!

    Ett riktigt smarrigt recept på jättestora (naturligt) glutenfria chokladmuffins med banan och teffmjöl. Du får förstås baka dem hur du vill men jag tycker att det är så lyxigt med stora, amerikanska café-muffins. Tycker inte du? Klart att du gör. MUMS!

    Sätt igång och baka!

    Glutenfria chokladmuffins med banan

    10 st.

    DU BEHÖVER

    2 ägg
    100 g farinsocker
    1,5 dl naturell yoghurt (grekisk/turkisk)
    50 g kokosolja, smält
    1 tsk vaniljextrakt
    3 mogna bananer, mosade

    200 g glutenfria mjölsorter*
    2 tsk fiberhusk
    1 dl kakao
    0,5 tsk bikarbonat
    en nypa havssalt

    150 g hackad mjölkchoklad eller mörk choklad

    * jag använde
    50 g teffmjöl
    50 g majsstärkelse
    60 g rismjöl, fullkorn
    40 g mandelmjöl

    GÖR SÅ HÄR:

    1. Sätt ugnen på 175 C
    2. Mät upp alla torra ingredienser i en skål.
    3. I en annan skål; rör ihop ägg, socker, yoghurt, vaniljextrakt och mosade bananer.
    4. Rör ner torra ingredienserna i äggsmeten, litet i taget.
    5. Placera ut 10 st pappersformar i en muffinplåt.
    6. Fyll varje pappersform till bredden med smet och toppa med hackad choklad.
    7. Grädda muffinsen i ca 12 minuter, tills chokladen ovanpå börjat få färg.
    8. Låt svalna innan du hugger in!

     

  • Malins mat

    Cookie challenge: 3 enkla recept med glutenfria kex

    I samarbete med Schär

    Som ni vet tackar jag sällan nej till en kreativ utmaning i köket. Men som receptkreatör (ja, det är ett heltidsjobb) är det faktiskt inte alls givet att jag får laga glutenfritt varje dag. Det beror på kunderna och jobben helt enkelt. Ofta spelar det ingen som helst roll vad mina egna preferenser är, eftersom det är en anonym produktion.

    Men ibland har jag tur. Ibland spelar det roll att jag är en expert på glutenfri bakning och matlagning.

    Därför blev jag extra glad häromveckan när Schär bad mig skapa enkla recept av deras småkakor och kex. En så kallad; cookie challenge!

    Så roligt uppdrag!

    Schär har ju ett väldigt stort utbud av glutenfria produkter, så det var svårt att välja, men valet för till slut på Choco Chip Cookies, Maria-kex och Wafers al limone. 

    Av Choco chip cookies valde jag att göra en sån här supergullig liten tårta med mascarponekräm.

    Fukten gör att kakorna mjuknar och går att skära. Om du vill kan du pensla kakorna med kaffe för extra fukt, men det är inget måste alls. En trevlig liten dessert till fikat. När du vill äta en tårta men vill göra det enkelt för dig!

    Receptet hittar du här:

    Choco chip cookie-tårta med mascarponekräm

    Det andra receptet är ett söt-salt godis med härlig knäck, Maria-kex och choklad.
    Det är enkelt att göra. Du breder ut kex i en ugnsform, häller över snabblagad karamell (med farinsocker och smör som fått koka upp), gräddar snabbt och toppar till slut alltihopa med smält choklad, mer kex och strör över en nypa salt. Lät kanske som många steg, men alltsammans går på mindre än en kvart!

    När godiset stelnat i kylskåpet kan du bryta det i mumsiga bitar.

    Till receptet:

    Söt-salt Chokladknäck

    Faktiskt blev jag så otroligt nöjd med det här påhittet att jag känner mig “tvungen” att göra det snart igen, av privata skäl denna gång.

    Ni måste testa det här till julen!

    Det sista receptet är egentligen mera idé än recept; men jag har alltid velat göra ett kaktorn av våffelkex och som ni förstår var det här ett gyllene tillfälle att förverkliga min dröm!

    Sagt och gjort.

    Jag skaffade bakningslim (finns på alla större varuhus) och började montera ihop en variant på eiffeltornet. Mitt tips är att bygga direkt på fatet och bygga det som ett korthus från bottnen upp. Gör alltså inga försök till elelement (de går sönder när du flyttar dem).

    Tornet är perfekt att sitta och mumsa på med en vän! Våffelkex är ju ett klassiskt tillbehör till glass, så det kan jag rekommendera.

    Närmare instruktioner:

    Eiffel-torn och glass

     

    Hoppas att ni gillade mina idéer med glutenfria kakor.
    Snart kommer det att dyka upp fler recept av mig på Schärs hemsida. Så håll utkik!

  • Dagbok

    20 frågor och svar – en blogglista

    En till blogglista!
    Bloggutmaningen #30bloggämnen fortsätter med en klassisk “get to know me-lista” som jag snott från pinterest.
    Jag har svårt för att inte svara mega-ärligt på sådana här frågor. Tanken är väl att det ska vara rätt lättsamma svar, men hur kul är nu det att läsa perfekta svar, egentligen?

    Nä, tänkte väl det.

    Get to know the real me!

     

    1. Vilket var ditt favoritämne i skolan?
    Historia, musik, gymnastik (så länge vi gjorde aktiviteter som jag gillade). Men när jag tänker på det så hade jag väl inte sådär jättestor entusiasm för något ämne alls, egentligen.

    I lågstadiet gillade jag att gå i skolan för den totala upplevelsen, i högstadiet kändes däremot helheten väldigt tråkig (förutom musiktimmarna). Men det hade också mycket med läraren att göra.

    Om jag skulle få göra om högstadiet (hemska tanke) skulle jag ha valt mera konstämnen. Det hade varit bra för mig.

    2. Din favoritdryck?
    Nå, jag tycker om rödvin – men jag nöjer mig med ett glas nu och då. Om vi talar om drinkar så älskar jag syrliga, bäriga drinkar med tranbär och lime.

    Jag tycker också om kaffe (på ett förmodligen ohälsosamt sätt), 2-3 muggar om dagen. Har svårt att se mig
    själv utan kaffe, faktiskt. På tésidan så dricker jag gärna fruktiga teer, svart eller grönt. Har tyvärr fått en ovilja mot min tidigare favorit rött te. Det är något med jordiga doften som avskräcker mig nuförtiden.
    Mjölk dricker jag inte som sådan förutom som varm kakao någon gång, men det är inte ofta.
    Saft? Ja, tack. Gärna rabarber eller äppelsaft.

    3. Har du en favoritsång just nu?
    Promises med Calvin Harris. Man tröttnar aldrig på den? Så skönt gung.

    4. Vad skulle du ge (eller har du redan gett) för namn till dina barn?
    Tja, jag tänker ganska mycket på det här. Det är en rolig tankehobby och jag gör mentala anteckningar hela tiden. Vill inte säga vilka namn jag tänker på just nu men jag kan avslöja mina kriterier.

    För det första måste det vara ett smakfullt, formellt namn som låter bra på en VD och som är gångbart internationellt. Nej, jag skämtar inte! Förstå mig rätt, har absolut inga förväntningar på att jag ska avla fram några toppnamn i näringslivet men det känns viktigt att barnet har ett namn som i alla fall inte motarbetar en sådan ambition. Namnet ska även vara relativt enkelt att uttala både på svenska och finska.
    Samtidigt vill jag inte det ska vara ett alltför vanligt namn. Så det är knepigt! Men jag kan i alla fall säga att det blir gamla (kanske lite bortglömda) namn, inga nymodighter. Jag har gått och blivit så konservativ… haha! Men hoppas att ni förstår att tanken är god. Barnet är ju ingen gullig docka utan en egen individ som man har privilegiet att se växa upp. Man måste ju planera för deras vuxna liv också. Namn är ju faktiskt en social markör.

    Man kan ju ha ett sött och roligt smeknamn istället som kompensation? Jag tänker på det också.
    Jonas tänker mer på vad som låter bra att ropa i skogen. Fniss! Men han är nog också ganska konservativ.

    5. Har du varit aktiv inom någon sport?
    Jo, jag spelade fotboll flera år. Kände dock att jag var duktigare på innebandy, men det var inget alternativ på orten.
    Ganska dumt att jag kämpade med fotbollen, jag var ingen talang på det och dessutom tyckte jag inte om att det var så mycket jämförande och nepotism inblandat.
    Det grämer mig ännu att jag aldrig liksom fick till en riktigt bra fotspark på bollen (ganska essentiellt i fotboll) men innebandyklubban tyckte jag att jag kunde hantera smidigt. Vilket får mig att tänka på en sak; om ungarna inte lyckas med en sport tycker jag att de ska få pröva något annat tills de får rätt feeling. Annars blir det ju lätt så att självkänslan vittrar sönder och man fördömer all sport som vuxen. Så tråkigt att mista rörelseglädjen bara för att man ortens idrottsutbud och ideal är för snävt.
    Jag var också rätt bra på handboll på gymnastiken. Det hade jag nog spelat om jag växt upp i södra Finland. Tyvärr var det inte heller så populärt i Österbotten. Voi voi.

    6. Vilken är din favoritbok?
    Oj, kan absolut inte nämna någon favorit! Jag läser mest facklitteratur och det är ju sällan man får en wow-effekt av dem. Snarare ett litet hm, det där ska jag tänka på. Så jag passar på denna! Men ni får gärna tipsa mig om några must reads.

    7. Vilken är din favoritfärg?
    Oj, det här är ju verkligen en humörsfråga. Men jag säger den där mörka, djupblåa färgen som man kan se på ett stormande hav. Ni vet, med lite grönt i. Den färgen! Den har förmodligen ett namn? Åter igen, borde ha satsat på konst i högstadiet.

    8. Vilket är ditt favoritdjur?
    Just nu, älg. Den där mulen är tycker jag är så himla sympatisk på något sätt.

    Igår när jag och Jonas var ute på kvällsjogg slogs jag av hur ovan jag är att andas in kalluft, vilket jag gnällde litet över. Men det var tidigt på rundan – så jag var ännu vid gott mod. Jag fnissade och sa åt Jonas att “det hade varit bra att ha en älg-mule nu”. De tog några sekunder innan han fattade vad jag menade men sedan såg han på mig som att jag var den finurligaste lilla personen i hela världen, och log.

    Vi hade nämligen zappat oss in på ett naturprogram i helgen där det förklarades att älgarnas mule är till för att värma upp den kyliga utomhusluften före den går ner i kroppen. Som ett smart värmefilter!
    Därför är nog också mitt favoritdjur häst, lite av samma anledning. Den där mulen är så gosig när man ger dem en morot! Men det är så mycket jobb med hästar så jag skulle aldrig kunna ha några egna.
    I ett annat liv, kanske.

     

    9. Vilken är din favoritparfym?
    Herregud så svår fråga, jag väljer inte parfym så där medvetet och de flaskor jag fått i present konsumerar jag väldigt långsamt så jag kör med dem utan desto större funderingar. Har superdålig koll på parfymmärken.
    Men skulle jag köpa en åt mig själv skulle det bli någon vaniljaktig, ganska söt parfym. inte sliskig! Men fräsch. Absolut inte för blommig och skarp heller, det gillar jag inte. Någon som kan rekommendera ett märke som stämmer in på mina preferenser?

    10. Din favorithögtid?
    Som skilsmässobarn skyr man alla högtider eftersom det river upp många latenta relationskonflikter (så är det bara) men om jag sätter känslorna åt sidan så är det nog julen. Min man tycker också om julen, speciellt maten, så vi har det bra tillsammans (så länge han inte envisas med så mycket fult sentimentalt julkrafs).

    11. På en skala från 1-10 – betygsätt din barndom!
    Uff, (bloody pinterest) det här är en fråga som bara en 8-10:a skulle få för sig att ställa. Den här frågan är alltså hur simpel som helst om du placerar dig högt men jättekomplex om du ställer dig lägre.
    Jag sätter en 3:a nu med motiveringen att den kunde ha varit mindre ångestfylld och framför allt längre. Samtidigt, om 1 är total misär och 10 överflöd så ligger väl nog min barndom på en ganska stabil sjua. Jag är ju inte så korkad att jag förstår att jag är privilegierad som fått växa upp i Finland.

    Jag tror också på att göra det bästa av allt, så jag ser framåt nu. Jag har lagt en bra grund för mitt liv. Känns skönt att bli vuxen och få nytta av sin personliga autonomi. Den är ju rätt dyrköpt ändå, mycket springande in i väggar och halkande på bananskal innan den sitter bekvämt. Herregud, folk lyssnar när man pratar nuförtiden. Så mycket enklare livet blir.

    12. Har du rest mycket utanför landet?
    Hm, en fråga med amerikansk vinkling. Jag har förstått att det hör till ovanligheterna att resa utanför staterna. Ganska logiskt med tanke på hur himla stort USA är. Men som svar på frågan – nej, inte så mycket. 3 gånger till London och en till Mallorca. Kos och alla Kanarieöarna besökte jag som mindre när jag reste med föräldrarna. Sverige är så nära Vasa så det räknar jag inte med nu.

    Men man ska ju ha något att göra i sina 40-80 år också. Det är sjukt mycket tid att resa på. HAR NI TÄNKT PÅ DET?

    13. Talar du några främmande språk?
    Eh, nope. Engelska, men det är ju knappt ett främmande språk längre i dagens globala tidevarv. Tror att jag svarat på den här frågan förut men språk är inte prio för mig i detta skede av livet.
    Det hade varit roligt att kunna, men jag vill inte lägga ner jobbet att lära mig. Starkt förknippat med mitt minimala resande, I’m sure. Men jag beundrar de som kan. Måste kännas häftigt!

    14. Har du några syskon?
    Tre. Men jag har inte mycket kontakt med dem, det blir mer och mer formellt för varje år som går.

    15. Vilken är din favoritbutik?
    Herregud vilka tvära kast i den här frågelistan. Känner verkligen att mitt icke normativa liv får kämpa lite extra för att passa in.
    När det gäller butiker så känns det som att jag har för lite data för att kunna svara på det. Det finns antagligen massor av butiker ute i världen som jag skulle tokälska om jag bara hade tillgång till dem. Men generellt kan jag svara att jag älskar att titta på inredning, speciellt små detaljer till köket och hemmet.
    Min shopping består just nu mest av en jakt på foto-props i outletbutiker och på loppis. Jag omsätter en hel del stuff redan nu eftersom jag alltid behöver nya saker att fotografera. I framtiden skulle jag gärna ha en egen liten gårdsbutik med rekvisita som jag samlat på mig under åren. Men häromdagen ångrade jag mig och tänkte att det nog vore mycket smartare att bara ha en rejäl gårdsloppis varje sommar för att tömma lagret. Det satsar jag på.

    16. Mac eller PC?
    PC. Har så svårt för principen kring Mac. Mindre möjligheter och mindre utbud men för mer pengar. Vad är logiken med det? Men smidigt och stilfullt, absolut, men det är inte det viktigaste för mig när jag väljer dator.

    17. Har du en favoritrestaurang?
    Nej, faktiskt inte. Jag cirkulerar mellan alla här i stan!

    18. Vad tyckte du om skolan?
    Nå, här blir det upprepning. Men jag har alltid gillat att lära mig nya saker och att utvecklas som person. Så det var roligt att få börja skolan tyckte jag!
    Det som varit problematiskt för mig var själva formen på undervisningen och människorna i skolan. Allt gick för långsamt framåt för mig och jag var dessutom så himla lillgammal inuti, svårt att njuta då och skaffa vänner. Kändes som att alla hade så bekymmerslösa liv och jag hade alla problem i hela världen (som jag gjorde allt för att dölja). Det stämde såklart inte, många gick omkring och tänkte samma som mig, men det var en jobbig tid hursomhelst.
    Ju närmare “verkligheten” vi kom (vuxenlivet) desto bättre kände jag att jag passade in, eftersom jag alltid varit beredd på att kämpa lite extra. Det var verkligen en chock för många att lämna studielivet, det är ängsligt som fasen i början. Tror inte att alla riktigt kommer över den tröskeln.
    Nu vid snart 30 känner jag mig i mitt rätta element. Jag kan vara den som jag blev skapt att vara. Jag studerar det jag behöver, på mitt sätt, och tillämpar det i min karriär. Allt finns ju på internet i dessa dagar. De företagsamma och udda människorna vinner racet. Äntligen!

    19. Har du någon favorit-youtuber?
    Just nu kollar jag egentligen bara på ida Wargh. Men skulle önska att Underbara Clara vloggade aktivt, det hade varit exakt vad jag önskar av en vlogg just nu.

    20. Vilken är din favoritfilm?
    Kan absolut inte säga en! Jag är inte den typen som har en favorit som jag bär nära hjärtat och kollar flera gånger om som någon sorts tradition. Men min favoritgenre är känslosamma draman och äventyr, gärna historiska.
    Uppskattar också true stories om inspirerande personer.

     

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar

  • Vlogg

    Ett vlogginlägg

    Kära vloggdabok…

    Idag är det dags för rubrik 6 i min bloggutmaning #30bloggämnen. En rubrik som kanske kräver en lite större insats än de andra rubrikerna, eller i alla fall kastar mången bloggare utanför sin comfort zone. Ett vlogginlägg!

    Tanken är att kickstarta en eventuell youtubekarriär.
    Med betoning på eventuell. 

    Så här gick det i alla fall för mig. Jag använde bara mobilen så det blev inte världsbäst bildkvalitet – men jag tycker att mobilkameran duger fint för en sådan här enkel snack-video. Jag drömmer dock om en egen go pro-kamera. Det skulle verkligen ta mitt vloggande till nästa nivå, ifall jag fortsätter.

    Skulle du vilja follow me around?

    Här nedan kan ni titta på vloggen! Ni kommer också till min youtubekanal som jag ska försöka använda mig litet mer av framöver. Prenumerera gärna så blir jag extra motiverad!

     

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg

  • Malins mat

    Mitt bästa recept på glutenfria våfflor

    Glutenfria våfflor – godare än originalet!

    Jag gillar knapriga våfflor med mycket smak och det tycker jag att mitt recept på naturligt glutenfria våfflor levererar! Jag har blandat smeten med 3 olika mjölsorter; mandel, ris och kokosmjöl. En perfekt kombo för de flesta pannkakor och kakor. Men kom ihåg; för mycket kokosmjöl gör att våfflorna och pannkakor fastnar i stekpannan. Vet inte varför, det bara gör det. Jag har med det mest för smakens skull.

    Ngf-våfflor är därför (enligt mig) mycket godare än vetevåfflor just för att de smakar mer och har robustare konsistens. Dessutom mättar de bättre. Ja, ni får testa själva! Men jag är i alla fall såld.

    Mina bästa glutenfria våfflor

    4 dl mjölk
    2 ägg
    75 g smör, smält
    1 dl mandelmjöl
    3 dl rismjöl
    1 msk kokosmjöl
    1 tsk fiberhusk
    1 msk socker
    1 tsk bakpulver
    en nypa salt

    1. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
    2. Knäck ner äggen och börja röra om medan du späder med mjölken.
    3. Tillsätt det smälta smöret.
    4. Låt smeten svälla i en halvtimme.
    5. Grädda i våffeljärn, ta ungefär 1 dl smet per lagg.

    Servera med grädde och jordgubbar.

    Tål du inte mandel? Byt ut mot glutenfritt havremjöl.

    Testa också gärna mina glutenfria pannkakor!

     

Close