Dagbok


Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig


Hej världen, nu ska jag blogga. Utmaningen #30bloggämnen, inlägg åtta.

Att jag skulle skriva ett inlägg varje dag var ju god – men korkad. Varför ska jag alltid göra allt så svårt för mig? I den här takten är jag klar till nästa jul.

Dagens rubrik kunde inte komma lägligare. Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig.

Efter en alldeles ljuvlig entreprenörs high, flyt och total harmoni damp jag nu ner i en riktigt jobbig mental svacka denna vecka. Jag visste väl att den skulle komma nån gång… Sömnlösa nätter och ångest från Mordor. Jag fick som värsta domedagskänslan över mig och det går delvis att skylla på hormoner, men nog finns det ju mycket osäkerhet ännu som hägrar över hela min livssituation nästa år. Först nu fick jag den där riktiga företagarångesten. Som såklart hör till, men ändå. Trodde jag hade bemästrat den på något sätt. Dum tanke förstås, man vänjer sig aldrig med livets ups and downs.

Nu känner jag i alla fall att den värsta skräcken släppt sitt tag om mig, annars hade jag inte kunnat skriva detta inlägg! Jag förstår verkligen att då man är helt hysteriskt orolig (så som jag varit denna vecka) så kommer en sån här lista som jag skrivit nu kanske inte att kännas så hjälpsam.

TA EN PROMENAD?! SKOJJAR DU? KOMMER JU NOG ATT LÖSA ALLA PROBLEM!

Men det är ju just det. Man tror att det bara är lösningar man behöver för att kunna slappna av, men för varje lösning finns också ett nytt problem! Vilket ändå bara skapar mera grubbel. Så lösningen är, hur icke kosntruktivt det än låter, antistress. Att finna stunder av “ingenting att lösa exakt nu” (oavsett hur det känns). Det är ända sättet att få en paus i huvudet tror jag. Då bryter man förtrollningen och får en mer jordad överblick.

 

Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

 

Tar en promenad på stan
Av någon anledning blir jag lugnare av att se folk på stan och påminnas om att världen inte kretsar kring mig. Jag får också frisk luft och lätt motion vilket har en helt otroligt bra effekt. Men det måste vara utan musik och podd! För det stimulerar mig så mycket. Någonting att lyssna på när man går är dock jättehärligt om man är på neutralt humör och behöver en boost, men inte i kris. Då ska det vara tyst.

Dricker hett té
Gärna mint. Det ska vara skållhett så att man nästan måste meditera en minut mellan varje sipp för att inte bränna tungan.

Tänker tacksamma och rationella tankar.
När jag inte orkar plåga mig själv längre brukar pragmatikern i mig komma fram och börja lyfta upp det som är bra och dämpa det som är överdrivet hispigt. Jag håller på med tankarna tills jag känner en känsla av att det kommer att ordna sig. När jag känner själv att det negativa tankarna är överdrivna. Pragmatikern brukar också vara bra på att krasst konstatera att även om “det skiter sig” så kommer det ju knappast att vara ens i närheten så katastrofalt som jag målar upp i mina tankar. Vi målar ju aldrig upp alla bra saker som skulle kunna hända, liksom.

Tar till biologiska knep
När intellektet spårat ur ska man koppla på kroppen, kanske åka till gymmet eller något annat som producerar endorfiner. Motvilligt, men kroppen är ju kroppen. Man kan tvinga fram ett och annat, liksom. Hit hör också att kramas och att äta god mat. Jag är annars den typen som “glömmer” att äta när jag är stressad. Inte bra. På tal om kroppen och att vara riktigt o-smart, alltså.

Gör praktiska uppgifter 
Om jag igår var helt stirrig och stressad hela dagen (planerade bara och skrev) så har jag idag hållit mig till min ursprungliga arbetsplan. Jag märker att jag mår får bättre feeling direkt när jag börjar göra något praktiskt på min to do-list! Mina händer behöver få göra något, det är lugnande.

Duschar
Jag blir lugn av vatten. Känns som att jag duschar bort dagen och tar nya tag igen.

Ger upp. Tillfälligt.
Det här är enormt svårt, för jag är en fighter. Men jag har börjat unna mig att vara en mindre duktig flicka ibland. Jag är bara människa och jag måste också få misslyckas ibland och få fucka upp. På riktigt alltså, varför håller jag alltid tuffare kvalitetskrav på mig själv än på andra?
Det intressanta är att när jag en gång hissar vit flagg för en kväll så får jag ny kraft. Sist och slutligen så är ju oro en sorts låsning.

Ger mig själv en “brake” och livet lite “space”
Också supersvårt att göra när man oroar sig som mest, men om man bara släpper tankenystanet för en stund brukar i alla fall en del av trådarna nysta upp sig själva. Det som jag grubblade så hårt på i förrgår till exempel har faktiskt redan fått en lösning idag. Men det är ju det där “HUR”et som man alltid vill veta på förhand – men hur skulle man kunna? Det går ju inte att styra livet men ändå är det det vi försöker göra största delen av tiden. Osäkerheten är ju så jobbig!

Hörde en podcast en motivationsföreläsare säga att man måste lägga undan icke produktiv tid också. Då man väntar in det man “beställt”. Jag tänker på det nu och då och försöker ge livet lite en chans att falla på plats. Om så för bara en kväll. Tror faktiskt att det är mitt största problem som företagare just nu. Jag tänker på jobb för mycket på kvällen. Måste kanske försöka dra någon gräns.

Gränssättning!
Men det får bli ett annat inlägg.

Hur tänker ni? 
Har ni några andra bra tips? Skriv gärna i kommentarsfältet.


#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar
2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
3: Min största förebild
4: En måndagslista
5: Ett snabbt hej
6: Ett vlogginlägg
7: 20 frågor och svar
8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

 

 


Sista kurskvällen i att starta eget


Imorgon ska jag föreläsa igen – den sista av fem kvällar i en kurs i att starta eget företag som YA ordnat i Jakobstad nu i oktober/november. Sista temat är försäljning och marknadsföring, mina favoritämnen, vilket jag har klumpat ihop till titeln; lansering av företag. 

Jag jobbar som bäst med att finslipa min presentation nu. Det känns viktigt att den “sitter” imorgon. Det kan faktiskt bli den sista företagarkurs jag drar på väldigt länge (vem vet vad jag gör nästa år) så därför vill jag ha en bra känsla i magen.

En liten tillbakablick. 6 st grupper har jag varit med och dragit kurs för nu. Helt galet! Vilken crash course i undervisning det varit för mig, och vad mycket jag lärt mig om företagande!
Jag tror också att jag växt litet som person. Det har varit utlämnande och lite småjobbigt att prata om mitt eget företagande men nyttigt för mig att ventilera det och kategorisera allt som hänt. Tänk att jag gått igenom alla de tre vanligaste företagstyperna redan; produktion, handel och tjänsteföretag (för att inte glömma webb och förlagsverksamhet) och kan ge personliga exempel på alla dess utmaningar och möjligheter. Det är en utbildning som ingen skola kan ge.

Jag har alltså fått jobba mot min inre kritiker en hel del, eftersom jag hackar mycket på mig själv för misstag som jag gjort som företagare. Trots att jag VET att man måste fejla framåt och jag givetvis VET att jag gjort en hel del genidrag på resans gång också som jag sällan ger mig själv credd för – ÄNDÅ ifrågasätter jag mig själv hela tiden.

Jag ville gå hem många gånger i början (jag är inte själv så himla trygg som företagare ännu så vem är jag att ge råd?) men jag pushade mig igenom uppdraget trots obehaget och rädslan. Speciellt i början när jag kände mig som ett skämt och var på vippen att dra mig ur – då fick jag koppla på modet.
För det första är det sjukt utlämnande för mig att föreläsa och jag blir helt slut av det energimässigt. Det är inte bra för mig i längden. Jag är faktiskt inte så extrovert som folk tror. Men det har blivit lättare såklart vartefter jag lärt mig mitt material.

För det andra har jag så höga krav på mig också, så det adderar till prestationsångesten. Det är såklart dumt med tanke på att företagande är så brett och svårt att lära ut, det kommer ju med erfarenhet för de flesta och det finns ingen tillräckligt bra handbok som passar alla, men klart att jag vill hjälpa så mycket jag kan redan på kursen.

Nå, allt har sin tid och det bästa av allt är ju att cirkeln har slutits för mig. Jag blev så bekväm under den här tiden som undervisare att jag bestämde mig för att ge företagarkarriären en ny chans. Och det är jag så glad för att jag gjorde!

Men vad ska jag göra av allt material, kunskaper och insikter som jag samlat på mig under det här året?
Hm. Jag får väl börja ta och skriva ner vad jag kommit fram till här på bloggen istället.

Skulle ni vilja läsa det? Typ, korta artiklar om företagande? Hur jag ser på saker och ting. Jag ska våga komma med tips och råd! Våga vara expert på något!
Det blir steg två då, att växa in i rollen som företagarbloggare. Också lite obekvämt, men jag tror det behövs för att ta den här bloggen till nästa nivå.

Lite mera driftigheter. 


Finlandssvenska bloggare på pinterest


Använder du pinterest? Jag gör det hela tiden. Smått beroende! Sedan fb blev så tråkigt (ungefär vid föräldrarnas intåg där) har jag behövt något annat ställe att hänga på, och det blev pinterest. Jag öppnar nu det före fb på mobilen. Herregud!

Förut var jag mest en scrollare (pinnade andras pins) men nu är jag själv med och skapar nya pins! Både eget material och andras, och min bloggs trafik tackar för boosten!

Bloggande och pinnande passar verkligen bra ihop. Därför har jag satsat extra mycket tid nu på att städa i mina pinterestmappar och få in en bra pin-rutin. Det lönar sig att sätta ner lite tid på det. Bara kolla in den här jultårtan som jag pinnade från min blogg i förra veckan, 33 000 visningar redan! Coolt. 77 st har pinnat den.

Ja, pinterest blir bara mer och mer mitt go to- social media, men där är ju inte särskilt socialt, egentligen? Alltså, jag skulle vilja följa mer vänner där. Ska vi följa varandra?

Mig hittar ni på namnet malinvesterback – adda mig gärna!

En annan sak som jag gått och startat är en så kallad group board; en anslagstavla för flera personer. Jag tänkte som så att jag skulle vilja samla mina fellow finlandssvenska bloggare också på pinterest! Fördelarna är många med att grupp-pinna. Så mycket större räckvidd!

Tanken med gruppanstlagstavlan är att vi ska pinna upp våra egna inlägg och bilder som vi är extra stolta över. Det behöver inte vara dagsfärskt på något vis, gräv fram det bästa ni har bara och lägg med det. Se det som att vi gör ett fint album över allt fint innehåll vi producerar och har producerat i herrans massa år.

Kom med: Finlandssvenska bloggare på pinterest

Frågan är bara varför vi inte startat upp detta förut?!

Hoppas att ni är lika taggade som mig på att pinna på den här gemensamma tavlan. Ni som bloggar och vill pinna i gruppen med mig, skriv exempelvis en kommentar till detta inlägg så lägger jag till dig. Ni som bara vill följa aktiivteten går in och följer som vanligt.

Jag själv fungerar som någon sorts koordinator för anslagstavlan och kommer att hålla den aktiv. Så oavsett intresset bland bloggarna så kommer jag att fortsätta pinna där så det lönar sig att följa den ändå (jag pratar till bloggläsarna nu).

Tips från coachen! Jag pinnar med pinterest-tillägget i chrome. Så fort man sveper över någon intressant bild eller hemsida så är det bara att pinna direkt med ett högerklick. Rekommenderas för er seriösa pinnare som mig (hehe). Jag rekommenderar också att koppla sin hemsida till pinterest för statistikens skull. Det är så roligt att se ens idéer föröka sig från blogg till pins och se hurudan räckvidd man har.

Nu ska jag fortsätta fredagsstädningen (IRL, alltså). Ha en riktigt skön helg!
Kramar, Malin

 

 


20 frågor och svar – en blogglista


En till blogglista!
Bloggutmaningen #30bloggämnen fortsätter med en klassisk “get to know me-lista” som jag snott från pinterest.
Jag har svårt för att inte svara mega-ärligt på sådana här frågor. Tanken är väl att det ska vara rätt lättsamma svar, men hur kul är nu det att läsa perfekta svar, egentligen?

Nä, tänkte väl det.

Get to know the real me!

 

1. Vilket var ditt favoritämne i skolan?
Historia, musik, gymnastik (så länge vi gjorde aktiviteter som jag gillade). Men när jag tänker på det så hade jag väl inte sådär jättestor entusiasm för något ämne alls, egentligen.

I lågstadiet gillade jag att gå i skolan för den totala upplevelsen, i högstadiet kändes däremot helheten väldigt tråkig (förutom musiktimmarna). Men det hade också mycket med läraren att göra.

Om jag skulle få göra om högstadiet (hemska tanke) skulle jag ha valt mera konstämnen. Det hade varit bra för mig.

2. Din favoritdryck?
Nå, jag tycker om rödvin – men jag nöjer mig med ett glas nu och då. Om vi talar om drinkar så älskar jag syrliga, bäriga drinkar med tranbär och lime.

Jag tycker också om kaffe (på ett förmodligen ohälsosamt sätt), 2-3 muggar om dagen. Har svårt att se mig
själv utan kaffe, faktiskt. På tésidan så dricker jag gärna fruktiga teer, svart eller grönt. Har tyvärr fått en ovilja mot min tidigare favorit rött te. Det är något med jordiga doften som avskräcker mig nuförtiden.
Mjölk dricker jag inte som sådan förutom som varm kakao någon gång, men det är inte ofta.
Saft? Ja, tack. Gärna rabarber eller äppelsaft.

3. Har du en favoritsång just nu?
Promises med Calvin Harris. Man tröttnar aldrig på den? Så skönt gung.

4. Vad skulle du ge (eller har du redan gett) för namn till dina barn?
Tja, jag tänker ganska mycket på det här. Det är en rolig tankehobby och jag gör mentala anteckningar hela tiden. Vill inte säga vilka namn jag tänker på just nu men jag kan avslöja mina kriterier.

För det första måste det vara ett smakfullt, formellt namn som låter bra på en VD och som är gångbart internationellt. Nej, jag skämtar inte! Förstå mig rätt, har absolut inga förväntningar på att jag ska avla fram några toppnamn i näringslivet men det känns viktigt att barnet har ett namn som i alla fall inte motarbetar en sådan ambition. Namnet ska även vara relativt enkelt att uttala både på svenska och finska.
Samtidigt vill jag inte det ska vara ett alltför vanligt namn. Så det är knepigt! Men jag kan i alla fall säga att det blir gamla (kanske lite bortglömda) namn, inga nymodighter. Jag har gått och blivit så konservativ… haha! Men hoppas att ni förstår att tanken är god. Barnet är ju ingen gullig docka utan en egen individ som man har privilegiet att se växa upp. Man måste ju planera för deras vuxna liv också. Namn är ju faktiskt en social markör.

Man kan ju ha ett sött och roligt smeknamn istället som kompensation? Jag tänker på det också.
Jonas tänker mer på vad som låter bra att ropa i skogen. Fniss! Men han är nog också ganska konservativ.

5. Har du varit aktiv inom någon sport?
Jo, jag spelade fotboll flera år. Kände dock att jag var duktigare på innebandy, men det var inget alternativ på orten.
Ganska dumt att jag kämpade med fotbollen, jag var ingen talang på det och dessutom tyckte jag inte om att det var så mycket jämförande och nepotism inblandat.
Det grämer mig ännu att jag aldrig liksom fick till en riktigt bra fotspark på bollen (ganska essentiellt i fotboll) men innebandyklubban tyckte jag att jag kunde hantera smidigt. Vilket får mig att tänka på en sak; om ungarna inte lyckas med en sport tycker jag att de ska få pröva något annat tills de får rätt feeling. Annars blir det ju lätt så att självkänslan vittrar sönder och man fördömer all sport som vuxen. Så tråkigt att mista rörelseglädjen bara för att man ortens idrottsutbud och ideal är för snävt.
Jag var också rätt bra på handboll på gymnastiken. Det hade jag nog spelat om jag växt upp i södra Finland. Tyvärr var det inte heller så populärt i Österbotten. Voi voi.

6. Vilken är din favoritbok?
Oj, kan absolut inte nämna någon favorit! Jag läser mest facklitteratur och det är ju sällan man får en wow-effekt av dem. Snarare ett litet hm, det där ska jag tänka på. Så jag passar på denna! Men ni får gärna tipsa mig om några must reads.

7. Vilken är din favoritfärg?
Oj, det här är ju verkligen en humörsfråga. Men jag säger den där mörka, djupblåa färgen som man kan se på ett stormande hav. Ni vet, med lite grönt i. Den färgen! Den har förmodligen ett namn? Åter igen, borde ha satsat på konst i högstadiet.

8. Vilket är ditt favoritdjur?
Just nu, älg. Den där mulen är tycker jag är så himla sympatisk på något sätt.

Igår när jag och Jonas var ute på kvällsjogg slogs jag av hur ovan jag är att andas in kalluft, vilket jag gnällde litet över. Men det var tidigt på rundan – så jag var ännu vid gott mod. Jag fnissade och sa åt Jonas att “det hade varit bra att ha en älg-mule nu”. De tog några sekunder innan han fattade vad jag menade men sedan såg han på mig som att jag var den finurligaste lilla personen i hela världen, och log.

Vi hade nämligen zappat oss in på ett naturprogram i helgen där det förklarades att älgarnas mule är till för att värma upp den kyliga utomhusluften före den går ner i kroppen. Som ett smart värmefilter!
Därför är nog också mitt favoritdjur häst, lite av samma anledning. Den där mulen är så gosig när man ger dem en morot! Men det är så mycket jobb med hästar så jag skulle aldrig kunna ha några egna.
I ett annat liv, kanske.

 

9. Vilken är din favoritparfym?
Herregud så svår fråga, jag väljer inte parfym så där medvetet och de flaskor jag fått i present konsumerar jag väldigt långsamt så jag kör med dem utan desto större funderingar. Har superdålig koll på parfymmärken.
Men skulle jag köpa en åt mig själv skulle det bli någon vaniljaktig, ganska söt parfym. inte sliskig! Men fräsch. Absolut inte för blommig och skarp heller, det gillar jag inte. Någon som kan rekommendera ett märke som stämmer in på mina preferenser?

10. Din favorithögtid?
Som skilsmässobarn skyr man alla högtider eftersom det river upp många latenta relationskonflikter (så är det bara) men om jag sätter känslorna åt sidan så är det nog julen. Min man tycker också om julen, speciellt maten, så vi har det bra tillsammans (så länge han inte envisas med så mycket fult sentimentalt julkrafs).

11. På en skala från 1-10 – betygsätt din barndom!
Uff, (bloody pinterest) det här är en fråga som bara en 8-10:a skulle få för sig att ställa. Den här frågan är alltså hur simpel som helst om du placerar dig högt men jättekomplex om du ställer dig lägre.
Jag sätter en 3:a nu med motiveringen att den kunde ha varit mindre ångestfylld och framför allt längre. Samtidigt, om 1 är total misär och 10 överflöd så ligger väl nog min barndom på en ganska stabil sjua. Jag är ju inte så korkad att jag förstår att jag är privilegierad som fått växa upp i Finland.

Jag tror också på att göra det bästa av allt, så jag ser framåt nu. Jag har lagt en bra grund för mitt liv. Känns skönt att bli vuxen och få nytta av sin personliga autonomi. Den är ju rätt dyrköpt ändå, mycket springande in i väggar och halkande på bananskal innan den sitter bekvämt. Herregud, folk lyssnar när man pratar nuförtiden. Så mycket enklare livet blir.

12. Har du rest mycket utanför landet?
Hm, en fråga med amerikansk vinkling. Jag har förstått att det hör till ovanligheterna att resa utanför staterna. Ganska logiskt med tanke på hur himla stort USA är. Men som svar på frågan – nej, inte så mycket. 3 gånger till London och en till Mallorca. Kos och alla Kanarieöarna besökte jag som mindre när jag reste med föräldrarna. Sverige är så nära Vasa så det räknar jag inte med nu.

Men man ska ju ha något att göra i sina 40-80 år också. Det är sjukt mycket tid att resa på. HAR NI TÄNKT PÅ DET?

13. Talar du några främmande språk?
Eh, nope. Engelska, men det är ju knappt ett främmande språk längre i dagens globala tidevarv. Tror att jag svarat på den här frågan förut men språk är inte prio för mig i detta skede av livet.
Det hade varit roligt att kunna, men jag vill inte lägga ner jobbet att lära mig. Starkt förknippat med mitt minimala resande, I’m sure. Men jag beundrar de som kan. Måste kännas häftigt!

14. Har du några syskon?
Tre. Men jag har inte mycket kontakt med dem, det blir mer och mer formellt för varje år som går.

15. Vilken är din favoritbutik?
Herregud vilka tvära kast i den här frågelistan. Känner verkligen att mitt icke normativa liv får kämpa lite extra för att passa in.
När det gäller butiker så känns det som att jag har för lite data för att kunna svara på det. Det finns antagligen massor av butiker ute i världen som jag skulle tokälska om jag bara hade tillgång till dem. Men generellt kan jag svara att jag älskar att titta på inredning, speciellt små detaljer till köket och hemmet.
Min shopping består just nu mest av en jakt på foto-props i outletbutiker och på loppis. Jag omsätter en hel del stuff redan nu eftersom jag alltid behöver nya saker att fotografera. I framtiden skulle jag gärna ha en egen liten gårdsbutik med rekvisita som jag samlat på mig under åren. Men häromdagen ångrade jag mig och tänkte att det nog vore mycket smartare att bara ha en rejäl gårdsloppis varje sommar för att tömma lagret. Det satsar jag på.

16. Mac eller PC?
PC. Har så svårt för principen kring Mac. Mindre möjligheter och mindre utbud men för mer pengar. Vad är logiken med det? Men smidigt och stilfullt, absolut, men det är inte det viktigaste för mig när jag väljer dator.

17. Har du en favoritrestaurang?
Nej, faktiskt inte. Jag cirkulerar mellan alla här i stan!

18. Vad tyckte du om skolan?
Nå, här blir det upprepning. Men jag har alltid gillat att lära mig nya saker och att utvecklas som person. Så det var roligt att få börja skolan tyckte jag!
Det som varit problematiskt för mig var själva formen på undervisningen och människorna i skolan. Allt gick för långsamt framåt för mig och jag var dessutom så himla lillgammal inuti, svårt att njuta då och skaffa vänner. Kändes som att alla hade så bekymmerslösa liv och jag hade alla problem i hela världen (som jag gjorde allt för att dölja). Det stämde såklart inte, många gick omkring och tänkte samma som mig, men det var en jobbig tid hursomhelst.
Ju närmare “verkligheten” vi kom (vuxenlivet) desto bättre kände jag att jag passade in, eftersom jag alltid varit beredd på att kämpa lite extra. Det var verkligen en chock för många att lämna studielivet, det är ängsligt som fasen i början. Tror inte att alla riktigt kommer över den tröskeln.
Nu vid snart 30 känner jag mig i mitt rätta element. Jag kan vara den som jag blev skapt att vara. Jag studerar det jag behöver, på mitt sätt, och tillämpar det i min karriär. Allt finns ju på internet i dessa dagar. De företagsamma och udda människorna vinner racet. Äntligen!

19. Har du någon favorit-youtuber?
Just nu kollar jag egentligen bara på ida Wargh. Men skulle önska att Underbara Clara vloggade aktivt, det hade varit exakt vad jag önskar av en vlogg just nu.

20. Vilken är din favoritfilm?
Kan absolut inte säga en! Jag är inte den typen som har en favorit som jag bär nära hjärtat och kollar flera gånger om som någon sorts tradition. Men min favoritgenre är känslosamma draman och äventyr, gärna historiska.
Uppskattar också true stories om inspirerande personer.

 

#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar
2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
3: Min största förebild
4: En måndagslista
5: Ett snabbt hej
6: Ett vlogginlägg
7: 20 frågor och svar


Ett vlogginlägg


Kära vloggdabok…

Idag är det dags för rubrik 6 i min bloggutmaning #30bloggämnen. En rubrik som kanske kräver en lite större insats än de andra rubrikerna, eller i alla fall kastar mången bloggare utanför sin comfort zone. Ett vlogginlägg!

Tanken är att kickstarta en eventuell youtubekarriär.
Med betoning på eventuell. 

Så här gick det i alla fall för mig. Jag använde bara mobilen så det blev inte världsbäst bildkvalitet – men jag tycker att mobilkameran duger fint för en sådan här enkel snack-video. Jag drömmer dock om en egen go pro-kamera. Det skulle verkligen ta mitt vloggande till nästa nivå, ifall jag fortsätter.

Skulle du vilja follow me around?

Här nedan kan ni titta på vloggen! Ni kommer också till min youtubekanal som jag ska försöka använda mig litet mer av framöver. Prenumerera gärna så blir jag extra motiverad!

 

#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar
2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
3: Min största förebild
4: En måndagslista
5: Ett snabbt hej
6: Ett vlogginlägg


Ett snabbt hej


Den femte rubriken i utmaningen #30bloggämnen är “ett snabbt hej”. En bloggklassiker som nog tappat sin poäng sedan Instagrams intåg i sociala medier. Men – det är härligt med nostalgi!

Nu får jag verkligen skärpa mig för att hålla mig kort. Detta ska ju vara en snabb statusuppdatering, ingen avhandling om bloggar vs instagram.

Allright. Status. Jag och Jonas har precis kommit hem från en datenight på stan. Första egentliga “dejten” sedan vi gifte oss i augusti. Inget avancerat! Bio & burgers, liksom.

Vi såg filmen “a star is born”. Musikinslagen var fantastiska (fick hålla mig för att applådera efter varje sång, kändes som att man satt i publiken på riktigt) men jag var lite besviken på handlingen. Jag hade förberett mig på att bli berörd. Jag hade till och med näsdukar med mig, haha! Men inget hände.

Men jag antar att vi alla berörs av olika saker.

Jag har märkt att jag i filmsammanhang berörs främst av orättvisor och plågsamma separationer. Draman där de inblandade verkligen har gjort precis ALLT rätt men ändå inte lyckas. Gah, jag pallar inte! De drabbas av fruktansvärda orättvisor, separationer och tragedier. Knivhugg i hjärtat. Ja, då sprutar tårarna. Men inte av såna här klichéefilmer, nej.

Efter filmen åt vi hamburgare och sen gick vi hem. Det låter kanske trist men jag har ju bara jobbat som en galning nu hela oktober så jag var nöjd med att bara få komma ut lite som privatperson.

Det var också ett litet “firande” detta – även om det var en dejt. Oktober månad, min första månad som heltidsfrilansare, inbringade nämligen det bästa resultatet i mitt företags historia någonsin. Jag har aldrig skrivit så många fakturor i hela mitt liv och det känns så himla bra. Lättnaden är enorm!

Det finns tider när man firar med champagne och fest, och det finns tider när man firar med fanta på ett flottigt hamburgerhak i en galleria och bara “är”.

Men hicka, det får jag alltid. Bubbel som bubbel.

Ha en fin helg!

#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar
2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
3: Min största förebild
4: En måndagslista
5: Ett snabbt hej


Julklappar från Dermosil – mina 5 favoriter i årets julkatalog


*I samarbete med Dermosil*

Det är en härlig tid vi lever i nu – jag ÄLSKAR november-december! Myset, pirret, det förskönade. Ja, det är mycket med julen och julshoppingen som kan ifrågasättas men två månader i året kan man väl få vara en material girl?

Se nu på detta face! Här ska frossas i hudvård och smink.

Idag 1.11 öppnar Dermosil sin julshop och i och med det lanserar gänget på Dermosil en hel katalog med nya gåvoförpackningar!

Dermosils motto är att ta fram presentförpackningar som visar att du bryr dig om personen som får dem. Omtänksamma gåvor! En bra vision, tycker jag.

Tänk att få jobba i deras team för produktutveckling, så intressant det måste vara!  Det är alltid lika kul att se vad de tagit fram för nyheter varje år.

Jag är en av de bloggare som fått se julkatalogen på förhand – vilket innebär att jag nu kan ge mina bästa rekommendationer för vilka gåvor ni ska välja!

Rättare sagt, jag har valt ut 5 gåvoförpackningar som jag gillade extra mycket.

 

Mina fem julklappsfavoriter från Dermosil

Det första valet var enkelt. Julförpackning Salme – ett doftljus med en milt rökig doft av vedbastu, söt tjära och barrträd. Det här tycker jag är den perfekta lilla julgåvan till kollegan, dagmamman, föreningsledaren och promenadkompisen. De personer i den ytte bekantskapskretsen som inte är i direkt julkappsled – men som ändå spelar roll. Ni vet. De som du skulle vilja ge något smått till ändå, men inte riktigt vet vad.

Ett doftljus är ett säkert kort, speciellt Salme som är så pass allround i färg och doft. One candle fits all, liksom. Gåvan kostar endast 9.90 – så dessa skulle jag bunkra upp med i julklappslagret.

Om du beställer för över 50 euro får du dessutom fri frakt, så skarva uppåt med några doftljus är mitt tips. Det är ju alltid någon som man kommer att tänka på sisådär veckan innan julafton, så då slipper du den stressen.

Doftljuset är handgjort och tillverkat av växtbaserat sojavax. Ljuset har lång bränntid och brinner med en vacker låga. Vi har tänt ljuset varje kväll nu här hemma och vi kan intyga att det stämmer. Det har verkligen en rofylld effekt och doften är inte alls så påträngande som andra märken vi har.

 

Mitt andra val är Julförpackningen Noelett praktiskt litet klädvårdsset för resenären eller den unga vuxna som knappast tänkt på att införskaffa nål och tråd till hemmet (och knappast kommer att tänka på det heller före krisen är ett faktum).

Klädvårdssettet är också supersmart att ta med på resan. Alla delar (och litet till, reds anmärkning) kan packas ned i den tillhörande påsen i filttyg vilket inte tar upp mycket rum i väskan.

Faktiskt skulle den här påsen rymmas bra i min handväska, som en liten första hjälpen i klädvård.  Jag skulle packa ned litet annat också där i väskan, som plåster och liknande. Perfekt påse som är platt och kan knytas hur tight man vill.

Speciellt bra när man är på affärsresor och våndas över sin outfit på hotellet! Det enda jag saknar är ett litet ministrykjärn, haha!

Klädvårdsset Noel innehåller en kombinerad klädborste och skosked, sytillbehörsset, noppborttagare och en klädvårdsrulle med refill.

Val nummer tre är detta produktset för mannen; Julförpackning Otso.

Ett schampo för håret och skägget samt en vårdande kräm för ansiktet och skägget. Ingredienserna i krämen gör huden mer elastisk och skäggstråna mjukare. Jag gav det här till min man som för tidigt julklapp eftersom jag ville höra vad han tyckte om den.

Man får verkligen tjata på honom för att han ska använda sina ansiktskrämer som han fått (i gåva av välmenande familjemedlemmar). Ska inte påstå att jag kan någonting om mäns psykologi – men en orsak till motviljan tror jag är att han inte gillar att gå omkring med ett flottigt ansikte (fast vem gör nu det) och därför drar han sig för att smörja in sig. Men den här krämen gick in i huden direkt så det var ett stort plus. Jag tyckte om doften också, inte parfymig utan bara fräsch! Kan varmt rekommendera!

Många män (i alla fall de jag känner) nedprioriterar ansiktsvård. De smörjer inte in ansiktet förrän de får riktigt torr och kliande hud och då använder de typ vanlig body lotion som smörjmedel. Varför köpa någon till burk liksom? Ha! Men kroppslotion ska man ju absolut inte lägga i ansiktet!
Mitt tips; när karln öppnar paketet ska du direkt be om att få testa produkten på dem. Omtanke och positiv uppmuntran kan väl aldrig vara fel kring jul? Män tycker faktiskt om att bli ompysslade de också – och få komplimanger för att de doftar gott och ser fräscha ut i ansiktet. Precis som vilken människa som helst. Och då kanske de sträcker sig efter den där burken nästa gång det kliar i ansiktet, men helst efter varje dusch.

Men från relationstips till något helt annat; smink.


Mitt fjärde val föll på denna inspirerande palett med ögonskuggor, julgåvan Ella, med en färgskala som spänner över hela dagen – från mjuk morgonrodnad till fyllig midnattshimmel.

Visst ljuvliga färger?

Jag kommer mig sällan för att köpa nytt ögonsmink (paletter går ju inte åt så snabbt) och då blir det lätt så att jag bara använder samma färger hela tiden. Därför tycker jag att det här är en jättebra present till syrran eller kompisen. Jag skulle till exempel knappast köpa en palett med bara blåa nyanser men nu eftersom jag har denna nya palett med tre fina blåa färger blev jag ju mycket sugen att testa.

Jag gillar färgskalan jättemycket, så mångsidig med basfärger i mitten och glittriga varma och kalla färger i ytterkanterna. Bra tänkt!


Sist men inte minst – ett produktset för trötta fötter.

Mitt femte val är julgåvan Kaisa. En perfekt gåva till alla som har ett par fötter. Ja, jag menar det! Jag unnar mig verkligen aldrig fotvård och det är så vrickat med tanke på hur mycket omsorg jag lägger på att hålla håret och huden i skick.

Jag tror på att köpa julklappar som mottagaren annars inte skulle prioritera för sig själv och badsalt för fötterna är ju nog inte något man prioriterar att handla hem en måndagskväll.

Jag testade det här badsaltet häromdagen. Jag ska erkänna att mitt huvudmål var att få några bilder plåtade till detta blogginlägg, men när jag väl satt där med fötterna i det varma, ångande badet kom jag på mig själv att njuta lite också.

Det som slog mig först med badet vad doften av mentol och eukalyptus. Det syns inte på bilden, men jag satt här på min inglasade balkong. I kombination med utomhusluften blev dofterna helt magiskt uppfriskande. Som min egen privata turiska bastu (men för fötterna då).

Jag får god lust för en omgång två nu när jag skriver detta.

Karbamidkrämen gjorde fötterna riktigt lena och mjuka, och jag har fortsatt använda den dagligen sedan dess.

En fin julklapp till mig själv, med andra ord.

MAN FÅR JU ALDRIG GLÖMMA SIG SJÄLV.
En till dig (och en till mig)…

Hoppas att ni blev inspirerade av mitt inlägg!

Länk till julgåvorna kommer här:

För att få hem paketet i tid – beställ dina julgåvor från dermosil senast 19.12. Det är också möjligt att beställa direkt till mottagaren. Kolla också gärna in DERMOSILS JULKALENDER – länk.


En måndagslista


#30bloggämnen, rubrik 4

Hur skulle du sammanfatta helgen?
Ganska tråkig, faktiskt! Maken var för fjärde helgen i rad i skogen och nu börjar det faktiskt bli lite segt för mig att hänga hemma med mig själv (gör ju det hela veckorna ändå som egenföretagare). Som tur är han hemma nästa helg så det ser jag fram emot. Då ska vi gå på bio, bland annat.

Vad ska du göra idag?
Oj nu är ju klockan redan 20.30 så jag får skriva i dåtid. Men jag har öh, jobbat här hemma (surprise). Jag har skrivit ett bloggsamarbete som publiceras senare i veckan och därefter har jag fortsatt puffa framåt alla mina andra projekt. Sen har jag slängt ihop en paj till middag och umgåtts med maken. Nytt avsnitt av vår tid är nu. Bloggat.

Låter kanske ganska tråkigt men det är lugnt! Nu väntar två arbetskvällar på rad på annan ort och det kommer att ta på krafterna. Känner mig utvilad och redo för uppdraget! Jag ska föreläsa igen för blivande företagare. Det kanske är den sista kursen jag drar i ämnet. Jag kan ju bara spekulera kring min framtid som företagslärare men jag jobbar ju inte längre på YA, så jag får göra det bästa av den sista kursen jag drar där nu.

Min mobil är bra på att skissa, han.

Vad ser du mest fram emot denna vecka?
Söndagens föreläsning med Mark Levengood här på Vasa Universitet. Är ett stort fan! Bokade direkt en plats åt mig, tihi. Jag ska gå ensam men jag kommer garanterat att se bekanta där. Och om inte så är det väl ingen big deal för det. Jag åker ganska ofta ensam på tillställningar, faktiskt. Hej hej, vuxenlivet.

Undantaget som bekräftar regeln är torsdagens lilla event på cella nova med frukostflickorna. För en gångs skull ska jag gå med sällskap, min svägerska Anna. Det blir också kul.

Vad ser du minst fram emot?
Landsvägskörningen till och från Jakobstad två kvällar i rad. Kommer att vara mörkt och ruggigt. Men, a girl has to work.

Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan!
Gymma och löpträna. Har fastnat i promenadträsket nu. Men vet inte hur jag ska motivera mig med allt kvällsprogram denna vecka. Men känner verkligen att jag behöver grubbla lite mindre (tankeverksamheten var verkligen intensiv denna helg, örk) och LYFTA LITE MER. Man blir knäpp av att inte träna, alltså.

Vilket ord ska du hålla hårt i hela veckan?
NJUT. Jag vet att jag kommer att sakna den här tiden sen när livet blir mer hektiskt, vilket jag förutsätter att det kommer att bli snart.

Mmm. Jag har hemligheter….

Ha en fin vecka, alla!

#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar
2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
3: Min största förebild
4: En måndagslista


Min största förebild


Vi går raskt vidare i skrivutmaningen 30 bloggämnen (a.k.a första hjälpen för bloggare med skrivkramp) till rubrik nummer 3; min största förebild.

Här kunde man tänka sig att jag skulle överräcka en lång lista på betydelsefulla personer som jag ser upp till. Personer med hög moral, kämparglöd, mod och stor framgång.
Självklart har jag namn på personer som jag diggar och plockar inspiration ifrån. Men jag är inte den typen som idoliserar andra eller tänker på förebilder.

Med risk för att outa mig själv som världens mest osympatiska och självälskande person, men:

Min största förebild är faktiskt mig själv! Mig själv om fem år. 

Men, hear me out.

Jag inspireras jättemycket av olika människor och livsöden. Personer som vidgar ens vyer för vad som är möjligt. Jag kan inspireras av någons förmåga att uttrycka sig och förmedla en känsla. Jag kan inspireras av en fotografs bilder, en bloggares känsla för innehåll, en vloggares kreativitet, en företagares organisationsförmåga eller en helt vanlig människas snällhet och empati.

Men det känns konstigt att det är så vedertaget att “man ska ha en idol”. EN, kanske TVÅ. Det är den intervjufråga jag hatar mest av alla, för jag känner att jag måste krysta fram någon känd matprofil eller entreprenör bara för att det förväntas av mig.
Man får liksom inte karva ut en egen väg och se vad det leder till utan man ska alltid jämföra sig med andra och vilja ha någons annans liv. Alla förväntar sig att en driftig person ska ha en annan driftig person som motivation. Förstår INGEN att jag är självmotiverad?

Jag tycker att det här med idoler och förebilder är så knasigt på så många plan. Till att börja med är det inte en annan person som du idoliserar, utan det är den image som personen har som du idoliserar. En orealistisk bild. Du har ingen aning om vad det egentligen innebär att vara den personen i verkligheten. Inte en susning om vad som krävdes för att nå dit. Varför se upp till en glansbild? Det kan inte vara bra för självkänslan. Alla är vi ju bara människor, liksom. Och hur kan du veta att det livet är så himla fab, till att börja med?

Det är inte heller så bra att investera allt hopp och framtidstro i en annan person eftersom personen knappast kan  leva upp till ett sådant orealistiskt ideal så värst länge. När polstjärnan vacklar blir du ju tvungen att se dig om efter en ny stjärna. Kanske tappar du fotfästet, till och med.
För det andra, när du fixerar blicken på någon annan, en person som du beundrar, tar det ju onekligen fokus från dig och ditt eget potential. Hur ska du hitta några lösningar för ditt eget liv om du bara sneglar på andras? Där finns inte svaren. Bara ännu mera osäkerhet.

Det här gäller ju alla typer av förebilder som du har, inte bara stora namn.

Du kan aldrig härma dig fram till ett lyckat resultat. Du kan gräva hur mycket du vill på biblioteket, i sociala medier och podcasts – det finns ingen manual för framgång som skulle göra din väg rättvisa. Den handboken måste du skriva själv! Och det är ju en himla tur också! Att du har all kontroll själv.
När ska du förstå att du är helt fenomenal som du är?

Min största förebild är mig själv om fem år. Jag ser framför mig vad jag har åstadkommit då. Hur jag är, hur jag lever, vad jag gör. Det är min polstjärna i livet, bilden jag har i mitt huvud. Hennes förebild i sin tur är jag om 10 år och hennes förebild är rimligtvis jag om 15 år. Ni fattar va? Möjligheterna är oändliga för den bruden.

Liksom den jag är idag var en förebild för mig själv för fem år sen. WTF, redan för ett år sedan! Trodde aldrig jag skulle komma ur den svackan jag hade då. Det känns helt overkligt.

Å andra sidan. Det är klart att vi behöver ha “bra förebilder” i våra liv. Speciellt när vi är yngre. Tillfälliga handledare. Men jag tror att längre fram måste vi våga släppa handen och söka vår egen väg. Bilda vår egen uppfattning och så vidare. Tror inte ni det?

Jag tror att det som fångar vårt intresse och som inspirerar oss redan finns inom oss, i någon form. Det handlar inte om att försöka bli som någon annan!

Bli lite mer som dig. 

 

Och det var min söndagspredikan!
Hope you enjoyed it.

#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar
2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
3: Min största förebild


10 saker du förmodligen inte visste om mig


30 bloggämnen, rubrik 2:
10 saker du förmodligen inte visste om mig

Hm, det här blir svårt men jag ska försöka!

  1. Jag gillar att städa (och det stör mig att jag har så lite tid för städning).
  2. Jag tycker inte om rå tomat, har alltid haft svårt för den smaken. Mycket konstigt.
  3. Jag har haft massor med olika ströjobb under skoltiden. Idag vill jag nästan gråta när jag ser lönespecifikationerna (har sparat dem) för lönen var verkligen usel. Men jag jobbade för erfarenheten mer än pengarna.
  4. Jag började tänka på metafysiska saker redan som liten. Ibland brukade jag stirra upp i taket och tänka på universums uppbyggnad i metasystem; ett stjärnsystem, i ett stjärnsystem, som är i ett stjärnsystem osv. tills jag blev helt snurrig och otrygg. Hade därför svårt att sova.
  5. Jag är väldigt intresserad av filosofi, alltså att ifrågasätta allt som vi tar för givet med livet, men det är så udda tankegångar att jag behåller det för mig själv. Jag berättar inte ens för Jonas vad jag läser och funderar kring för han får sån ångest av sånt! Vilket jag ju måste respektera.
  6. Jag känner fortfarande inte att jag hör hemma någonstans i världen, men har accepterat det. Däremot har jag börjat tycka att det är rätt coolt ändå att vara finlandssvensk! Ur ett nordiskt perspektiv i alla fall.
  7. Jag är ganska dålig på språk. Svenska är mitt modersmål, engelska behärskar jag bra, finska sådär och där tar det slut. Jag tror nog att jag kunde ha lätt för att lära mig språk ändå, men det tar emot att lära mig eftersom jag helt enkelt inte är intresserad. Jag klarar mig tillräckligt bra som det är. Det kan också höra ihop med att jag reser så pass sällan.
  8. Jag är väldigt kräsen när det gäller film och serier. Ska jag se film vill jag att det ska vara en A-produktion eller åtminstone ha fått goda omdömen på nätet. Jag vill bli blown away varje gång! Senast blev jag det av filmen Passengers som vi såg förra helgen. Hå, hå så bra film, helt i min smak. Finns på netflix.
  9. Jag får panikångest av längdskidåkning. Fast det visste ni kanske redan. Det är konstigt hur jag lagt alla rädslor och obehagskänslor där? Men de kan väl få bo där i skidförrådet, tänker jag. Bättre än att få ångest av sitt arbete eller liv i övrigt.
  10. Jag har ett gott musiköra, alltså så gott som perfekt gehör. Jag upptäckte det när jag var liten och tvungen att öva på min elorgel-läxa. Jag tyckte att det var tråkigt med noter så jag prövade mig fram istället på gehör.

Inte för att jag vet vad jag ska göra med det. Ska skaffa mig en flygel när jag blir äldre som jag får sitta och klinka på. Skulle vara roligt att öva upp mina skills igen, fingerminnet har försvunnit så jag måste träna upp det igen. Men jag har ju fullt upp med andra saker just nu som är mera akuta känns det som.

Blev du förvånad över någon punkt?

#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar
2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig