fbpx
  • DIY,  Inspiration,  Sett på Youtube

    Sett på youtube #2 – Enkla DIY-inredningsprojekt

    Gör det själv - men gör det enkelt för dig

    Inget hyckleri här - jag är för tillfället inte i fysisk form för att påbörja en massa DYI- projekt. Så ni vet. Foglossning och allt det där. MEN; planera går! Och alla de här slöa kvällarna i sängen och soffan - de är trots allt inte "bortkastade" för då planerar jag. Kollar videor, sparar bilder i mappar, lär mig nya saker... och delar med mig av de bästa bitarna till er förstås!

    I dagens "sett på youtube" täntke jag dela med mig av några tutorials på enkla idéer för hemmet - sådant som jag sparat för senare. Gemensamt för dem alla är att de inte kräver en hel arsenal med material och verktyg och de går att fixa på en dag om man är fokuserad. Ser så fram emot att testa dem själv eller i alla fall göra en egen spinoff på dem.

    Enjoy!

    Gör en enkel sänghimmel till barnet 

    Det här tyckte jag var så himla smart! Nytt av gamla saker är ju det bästa. Den här sänghimmeln utgörs alltså av två sidogardiner i sammet som du trär på en järnring ( i detta exempel från en lampskärm) och hänger upp med gardintofsar. Ganska rokoko om du frågar mig!
    Men - jag tänker att just gardintyg kanske inte är det mest lämpliga i det här fallet då det ofta är ganska hårt behandlat med kemikalier för att minska brandrisken osv. Så därför tänkte jag använda ett vanligt lakan istället och sy en enkel kanal uppe som jag kan trä ringen genom. Kräver förstås en symaskin men det är bara raksöm och vanlig tråd som gäller. I can handle that. 

    10 minimalistiska pyssel

    Det här potpurriet av enkla inredningspyssel gjorde mig superinspirerad! Främst blev jag sugen på att göra frostade glas (tips 2) en sådan där lerskål (tips nr 9) och tavlor av album (tips 10). Sen skulle jag också vilja göra en lampskärm med clips (tips nr 3) till pojkens rum senare.
    Äh, ALLT ska jag testa, haha. Ser så fram emot att plocka fram min inre pysseltant under föräldraledigheten. 

    Meditativt ritande - mandala i tusch

    När jag var liten satt jag ofta och ritade samtidigt som jag lyssnade på någon sagokassett. Så rogivande det var. Sen satt jag ofta och ritade liknande mönster på mina skolpapper när jag lyssnade på läraren och många av er kanske satt och klottrade medan ni pratade i telefon. det minns jag att min mamma gjorde i alla fall. Själv är jag en som går och vankar fram och tillbaka och stirrar ut genom fönstret, men det är en annan femma.

    En vuxnare variant av detta metodiska, upprepande ritande från barndomen kunde kanske bli att börja rita mandalas! Otroligt dekorativa och unika mönster som jag gärna skulle pryda mitt kontor med som en påminnelse om mitt skapande. Perfekt att sysselsätta sig med när man lyssnar på en podd.
    I början, när jag övar, kanske jag inte vågar rita med tusch på papper ens utan får hålla mig till blyerts. Men med tiden kanske jag blir så säker på hand att jag vågar måla direkt på en vägg! Det vore ju häftigt. Det man målat själv har ju mycket större mening för en än någon dussintejpning från butiken, eller hur?

    Pimpa lackbordet - klassiskt ikeahack

    Jag har två extra lackbord hemma som jag gärna skulle vilja uppgradrera på något sätt. Det vimlar av tutorials på youtube så det är inte svårt att hitta inspiration för det. Men nu skulle vi ju försöka hålla oss vid simpla projekt som inte kräver en hel snickarbod...  och det är svårare. 

    Jag valde denna video eftersom jag gillar idéen kring att göra ett mosaikbord - men jag tror att det blir för invecklat för mig eftersom jag inte har materialet hemma. Vi får se! 
    Andra tips?
    Idé nr 2 är att kapa bordsbenen kortare, lägga på en bit skumgummi och stansa fast ett tyg för att få trevliga pallar. Kanske till barnrummet? Idé nr 3 skulle vara att pimpa bordet med vinylplast. Simpelt, men effektfullt.

    Gillar du min blogg?

    Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

    Gör som 5 andra, prenumerera du med.

  • Inspiration,  Malins mat

    Inspiration till påskmiddag

    Påsken är här och många av er har förmodligen helgens påskmiddag och övrig mat planerad och ingredienser köpta. Jag gissar att ni är flera som passar på och rullar fram grillarna ur garaget nu när det blivit så fint vårväder! Det skulle jag göra om jag hade möjlighet (inte alls avis).

    Frågan jag ställer mig idag är – vad är egentligen påskmat?
    Finns det några regler?

    Egentligen har jag inget bra svar att ge. Jag kan vara konservativ och rabbla upp en massa klassiker givetvis – men i praktiken följer jag sällan några traditioner utan jag tar vad jag har och gör vad jag har lust med (och är sugen på att testa).

    Vi ska i alla fall bjuda svärfar och Jonas yngre bröder på middag och då blir det älgstek på menyn. Vi har mycket älgkött i frysen att äta upp och då känns det lite fel att köpa lammstek eller rostbiff. Jag planerar också göra helstekt kyckling! Påskkyckling. Tänker att jag ska göra på liknande sätt som man gör med kalkon, med mycket citron och örter. Billigt men festligt! Till efterrätt blir det havtornsmousse och finsk memma (fast memman hoppar jag själv över eftersom jag tänker att det är att be om magknip för min del).

    Resten av påsken blir det nog enklare vårmat som sallader, kokta ägg, paj, potatissallad, lax och annat fräscht. Jag orkar heller inte ställa till med så mycket nu när jag är gravid. Men vill i alla fall ge er någon sorts inspiration – så här kommer ett litet idéplock med tips på påskmat som jag skulle göra om jag hade händerna helt fria. Kanske nästa år? Jonas får underhålla bebben…

    PÅSKBRICKA MED LAX

    Strunt i matlagningen, köp allt färdigt och lägg upp snyggt på en stor bricka! Utgå till exempel från en bit gravlax och fyll på med tillbehör. Eller, så gör du en varm (ljummen) “sallad” med grillad lax, sparris m.m och serverar på bricka istället för att röra ihop.

    Bildkällor:  1 | 2 | 3

    KYCKLING TILL PÅSKMIDDAG

    Helstekt kyckling med tillbehör blir festligt (och billigt). Ett riktigt budget-tips, alltså.
    Om du scrollar neråt hittar du en video på hur man kan göra helstekt kyckling lite enklare genom att fläka upp den platt på en plåt tillsammans med potatis och grönsaker. Där ser du också hur man gör ett gott citronsmör som du kan trycka in under skinnet för extra mycket smak.

    Bildkällor: 1 | 2 | 3

    TÅRTA I EN SKÅL

    Tårta är den enklaste avslutningen på påskmiddag. Bara att ställa fram – en kaka räcker till alla. Men hur ofta får man tillfälle att laga en riktig dessert? Jag vill passa på när tillfället bjuds! Dock ogillar jag att ha en massa dessertskålar ståendes i kylen – det blir så trångt. Njäh, jag är en vän av trifle!

    Istället för att börja stå och portionera i små skålar gör man en maffig skål med en massa gott. Min favorit är tiramisu som du kan fräscha upp med frukt och bär istället för kaffe och choklad. Varva sockerkaka, zabaionekräm, grädde och frukter, till exempel. Toppa med maränger.

    Bildkällor: 1 | 2 | 3

     

    Hur tänker ni kring påskmat?
    Konservativt eller praktiskt?
    Kreativt eller simpelt? Berätta gärna!

  • Julpyssel och pynt,  Malins mat

    Julgodis med endast 2 ingredienser

    Kladd i köket och brända kastruller. ”Jag kan inte göra julgodis”, kanske du har tänkt. Struntprat.
    Här kommer ett recept där endast två ingredienser behövs.

    Nöj dig med att strö över lite härligt flingsalt som smaksättning eller gå loss med alla dina favoritingredienser.



    Chokladfudge på 2 ingredienser

    20 bitar

    INGREDIENSER:
    1 burk Kondenserad mjölk
    350 g Choklad, minst 45% kakao

    GÖR SÅ HÄR:
    1. Hacka chokladen och smält den i en värmetålig skål över vattenbad (eller i mikron).
    2. Rör ner den kondenserade mjölken.
    3. Tryck sedan ut smeten i en form klädd med bakplåtspapper; ca 20×20 cm i storlek.
    4. Om du vill; tryck ner olika godsaker i smeten… (se exempel nedan)
    5. Kyl fudgen i en timme.
    6. Skär i bitar.


    Exempel på smaksättningar:
    – flingsalt
    – bärpulver; såsom hallonpulver eller blåbärspulver
    – lakritspulver, rekommenderas grovt lakritspulver framför det fina pulvret (även kallat lakritsgranulat)
    – krossade polkagrisar
    – hackad vit choklad
    – dulce de leche (karamell)
    – krossad godis, exempelvis turkisk peppar eller marianne
    – nötter och mandlar
    – salta nötter (snickers)
    – hackad, torkad frukt
    – syltade apelsinskal
    – marshmallows

    Fler tips!

    • Du kan gärna blanda olika sorters choklad i fudgesmeten men totala kakaohalten måste vara minst 45 %, annars stelnar inte fudgen.
    • Fudgen förvaras i en tättslutande burk med lock i kylen och den går även utmärkt att frysa.
    • Om du blandar hackat godis och trycker ner i smeten får du barnsligt goda rocky road!
    • Skar sig smeten? Det händer även den bäste och beror oftast på för hög fetthalt i chokladen du använder. Är olyckan framme finns det dock ett knep som alltid fungerar! Värm en skvätt konjak i mikron och rör ner den heta spriten i chokladsmeten. Mixa alltsammans slätt med stavmixer.Julen är räddad!
  • Julpyssel och pynt

    Juldukning med ståtliga servettgranar

    Snart dags för juldukning – varför inte testa en ny servettvikning?

    Servetter av papper i all ära; men nog höjs middagsstämningen ett snäpp då det dukats med rejäla tygservetter! En annan fördel med tygvikningar är att de inte faller omkull så lätt. Dessa granar, till exempel, håller garanterat ställningarna fram till servering.

    Idag ska jag visa hur jag viker dem.

     

    Servettvikning: gran

    Gör så här:

    1. Vik en servett till en rektangel, sedan till en kvadrat.


    2. Vrid servetten så att du har flikarna mot dig.


    3. Vik upp flikarna en och en, med ungefär 1,5 centimeters mellanrum mellan kanterna.


    4. Sväng på servetten. Vik upp det högra hörnet.


    5. Vik över det vänstra hörnet.


    6. Sväng på servetten och vänd så att flikarna pekar mot dig.


    7. Vik över flikarna och stick in dem under föregående flik.


    8. Ställ granen stående och justera bakstycket så att den står stadigt.
     

  • Inspiration,  Sett på Youtube

    Sett på youtube #1

    Tjohoo! Dags för en ny följetong här på bloggen – sett på youtube.

    Som rubriken avslöjar kommer jag här att länka till några youtubeklipp som jag sett på sistone och som jag av olika anledningar funnit intressanta.

    Vi kör igång direkt!

    Mina två första klipp som jag vill visa är från ett och samma konto; The pinup companion. Jag kom in på hennes videor eftersom jag letade efter inspiration på enkla vintagefrisyrer. Vill så gärna bli lite mer “Elsa Billgren”… Men vi får se.

    Nedan alltså; 5 superenkla frisyrtips för dig som tycker om retrostilen. Jag gillade dessa tips eftersom de inte kräver en massa lockande och fönande innan, som de flesta andra tutorials börjar med. Vardags-vintage som inte är too much!

    Ett litet minus för ljudkvalitén (spelar hon bakgrundsmusik på grammofon?) och så stör jag mig lite på att hon är så nonchalant med beningen, kamningen osv.
    Jag är en vän av enkla frisyrer men benan ska vara i en rak linje och hårtesterna slätt kammade mot hjässan. Ni skulle bara veta hur ofta jag river upp mina flätor just av den anledningen; att det blev för knöligt på ett ställe. Gaah! Det händer när man kammar med fingrarna och/eller inte kammar ut håret ordentligt före, vilket är lite svårt när man har megatjockt hår som jag. Man får kamma om det för varje slinga. Mjölksyran som uppstår i armarna, hå, hå.

    I nästa klipp tipsas det om hur man får till vintagestilen klädmässigt utan att behöva känna att man ska iväg på maskerad. Mycket lärorikt och superbra tips!

    Tyvärr passar jag inte lika i 40-50 tals-vintagestilen som jag skulle vilja. Uppsättningarna passar inte min ovala ansiktsform (jag ska helst ha ner håret eller i stora lockar) och kläderna framhäver min putmage och stora rumpa (oh god no). Däremot passar jag bättre i 60-talsfrisyrer.

    Och på tal om det – här kommer en tutorial på “the beehive”. I detta klipp gjord som en hästsvans.

    Detta är en av mina absoluta favoritfrisyrer. Känner mig kanonsnygg i en tuperad och draperad frisyr! Jag behöver lite volym uppe på huvudet. Men det är ju inte så att man orkar göra en sån tupering så ofta, det är ju inte så kul att reda ut efteråt heller… uff.

    Så snyggt! Jag har problem med att få en snygg svans att hålla sig uppe på hjässan (den kollapsar av tyngden) så detta löser ju det problemet.
    Fick också tipset av en frisör en gång att dela upp svansen i två sektioner, alltså göra två svansar under varandra. På så sätt faller håret snyggare och känns stabilare också.

    Men nu till något helt annat.

    Marknadsföring! 

    Jag kollar nu och då på Marie Forleos videor för att få inspiration till företagandet och detta är ett av mina senaste favoritklipp. Jag tycker om Seth Godins sätt att förklara marknadsföring, vad det borde vara: Work that matters for people who care. Alltså, bort med massbudskap, rikta dig bara till de som bryr sig och behöver dig. Människor som du kan hjälpa.

    Om du riktar dig till alla blir ditt budskap till kunderna, faktiskt, att de är average! Inte så inspirerande, eller hur? Seth förklarar att alla borde söka upp sin idealkund istället, den enskilda personen, med inställningen, jag lever och dör med dig. Då skiftar fokus till rätt saker, alltså; om jag inte lyckas göra idelakunden nöjd gör jag helt enkelt inte ett tillräckligt bra jobb. Det är inte marknadsföringens fel då längre.

    Seth ställer en ganska klargörande fråga;
    Vem skulle sakna dig om du försvann? Det gav mig en tankeställare. Mitt svar är ganska enkelt – de glutenintoleranta som söker nya recept. Det är också dem jag satsar merparten av min tid på. Jag utvecklar sådana publikationer som hjälper just dem. “The smallest viable group”, alltså. Se klippet så förstår ni vad jag menar.

    Sista tipset handlar om kost och matvanor; om att skippa sockret. GIFTET AV VÅR TID!
    Ett par gör just det i en månad och det är sjukt underhållande.

    Ett både roligt och informativt klipp. Sånt gillar jag. Men jag vet inte om de kom fram till så mycket egentligen. Eller, jag menar slutsatserna blev ju lite “whatever” ändå?

    Har någon av er mina läsare (you beautiful snowflakes) testat att vara utan socker helt för en period? Vad är era insikter efteråt? Vill jättegärna veta! Själv har jag testat ett par veckor någon gång och det var faktiskt en positiv upplevelse. Men svårt att hålla i mitt yrke. 🙁

     

  • Inspiration

    Finlandssvenska bloggare på pinterest

    Använder du pinterest? Jag gör det hela tiden. Smått beroende! Sedan fb blev så tråkigt (ungefär vid föräldrarnas intåg där) har jag behövt något annat ställe att hänga på, och det blev pinterest. Jag öppnar nu det före fb på mobilen. Herregud!

    Förut var jag mest en scrollare (pinnade andras pins) men nu är jag själv med och skapar nya pins! Både eget material och andras, och min bloggs trafik tackar för boosten!

    Bloggande och pinnande passar verkligen bra ihop. Därför har jag satsat extra mycket tid nu på att städa i mina pinterestmappar och få in en bra pin-rutin. Det lönar sig att sätta ner lite tid på det. Bara kolla in den här jultårtan som jag pinnade från min blogg i förra veckan, 33 000 visningar redan! Coolt. 77 st har pinnat den.

    Ja, pinterest blir bara mer och mer mitt go to- social media, men där är ju inte särskilt socialt, egentligen? Alltså, jag skulle vilja följa mer vänner där. Ska vi följa varandra?

    Mig hittar ni på namnet malinvesterback – adda mig gärna!

    En annan sak som jag gått och startat är en så kallad group board; en anslagstavla för flera personer. Jag tänkte som så att jag skulle vilja samla mina fellow finlandssvenska bloggare också på pinterest! Fördelarna är många med att grupp-pinna. Så mycket större räckvidd!

    Tanken med gruppanstlagstavlan är att vi ska pinna upp våra egna inlägg och bilder som vi är extra stolta över. Det behöver inte vara dagsfärskt på något vis, gräv fram det bästa ni har bara och lägg med det. Se det som att vi gör ett fint album över allt fint innehåll vi producerar och har producerat i herrans massa år.

    Kom med: Finlandssvenska bloggare på pinterest

    Frågan är bara varför vi inte startat upp detta förut?!

    Hoppas att ni är lika taggade som mig på att pinna på den här gemensamma tavlan. Ni som bloggar och vill pinna i gruppen med mig, skriv exempelvis en kommentar till detta inlägg så lägger jag till dig. Ni som bara vill följa aktiivteten går in och följer som vanligt.

    Jag själv fungerar som någon sorts koordinator för anslagstavlan och kommer att hålla den aktiv. Så oavsett intresset bland bloggarna så kommer jag att fortsätta pinna där så det lönar sig att följa den ändå (jag pratar till bloggläsarna nu).

    Tips från coachen! Jag pinnar med pinterest-tillägget i chrome. Så fort man sveper över någon intressant bild eller hemsida så är det bara att pinna direkt med ett högerklick. Rekommenderas för er seriösa pinnare som mig (hehe). Jag rekommenderar också att koppla sin hemsida till pinterest för statistikens skull. Det är så roligt att se ens idéer föröka sig från blogg till pins och se hurudan räckvidd man har.

    Nu ska jag fortsätta fredagsstädningen (IRL, alltså). Ha en riktigt skön helg!
    Kramar, Malin

     

     

  • Bröllop,  Dagbok

    Maxat med karkki! Vår candybar till bröllopet

    I samarbete med maxikarkki.fi

    Wow! Mitt inlägg om bröllopsfesten slog ju alla rekord. Kul att så många klickade sig in och läste. Jag ska raskt gå vidare i bröllopsserien med att skriva om den där söta överraskningen jag hintade om.

    Nämligen – vår candybar!

    Jag har länge närt ett kreativ sug efter att få ställa fram en godisbuffé. Men som med så många andra liknande kalasidéer så behöver man ju vänta in ett festligt tillfälle att förverkliga den på. Ett bröllop, till exempel.

    Och med inspiration från amerikanska bröllopsfester så gjorde jag min egen variant på en typisk candy bar a’la pinterest – en karamellhörna. Ville verkligen att det skulle vara roligt för både stora och små så jag försökte dekorera med lite klass, ändå.

    För att lyckas med projektet tog jag kontakt med nätbutiken maxikarkki som säljer godis i bulkförpackningar direkt till konsumenten.

    Maxikarkki lanserades 2017 och har tagit de finska konsumenterna med storm. Det är kanske inte så förvånande med tanke på att filmuthyrningarna (med sitt godissortiment) minskat så mycket. Det är ju helt rimligt att tänka sig att även godishandeln flyttar allt mer ut på nätet.

    Jag diggar verkligen maxikarkkis företagsidé – så himla smart och praktiskt när man ska ordna kalas och inte orkar ränna i butiker och plocka allt godis själv! Tänk också hur mycket deras sortiment kunde expandera från godis till kalasprodukter – speciellt inom temat bröllop. Det är verkligen tidskrävande att leta efter partygåvor och påsar etc.

    Inte för att företaget behöver någon hjälp med utvecklingsidéer. Maxikarkki har redan nu drygt 1000 olika godsaker i sortimentet att välja mellan varav ca 50% har tillkommit tack vare kundernas önskemål. De säljer godispåsar, lösgodis, chips, lemonad, energidricka och chokladaskar. Produkterna kommer från Finland, Sverige, Norge, England, USA och andra Europeiska länder.

    Målet för satsningen är att erbjuda Finlands bästa godissortiment till de bäst priserna. De norska rötterna (huvudbolaget finns i Norge) kan skönjas genom partnerskapet med Norwegian, vilket innebär att man kan samla Norwegian Cashpoints när man handlar. Coolt!

    Maxikarkkis kontor och administration finns här i Vasa men lagret håller de på Åland. Därifrån levererar de paket på 2-4 vardagar till alla landets postkontor och paketautomater.

    Nätbutiken var enkel att använda. Jag valde exakt vilket godis jag ville ha och två dagar senare kunde jag hämta det på posten. Så smidigt!

    KARAMELLHÖRNAN – HUR VI GJORDE

    Kvällen före bröllopet, när vi ställde i ordning i festlokalen, dukade jag fram alla karameller. Jag hade trälådor, glasskålar och godisskopor med mig hemifrån.

    Precis innan vi skulle åka hem slog det mig att vi nog måste täcka över karamell-hörnan på något sätt – annars kommer ju barnen att gå loss på den direkt när de anländer till festlokalen! Vi löste problemet med att hänga upp överbliven pappersduk på väggen som ett litet tält. Inga konstigheter- haha! Vi åkte hem och sen tänkte jag inte så mycket på godiset mera.

    Sen kom dagen D och vi var upptagna med att bli gifta. Tanken var att jag skulle dra bort pappret från godishörnan någon gång i samband med kaffet, efter att vi ätit. Jag höll nästan på att glömma bort det faktiskt, men när vi tagit åt oss bröllopstårtan och druckit kaffe klart slog det mig vad jag glömt! Barnen hade blivit lite otåliga och jag ville hitta på någon aktivitet så jag drog dem med mig till bufféområdet för att slita bort pappret. Jag berättade givetvis inte vad det var för något kul där bakom…

    Folk började förstå att det var något på gång och jag tog tillfället i akt att göra en liten show av det hela, så jag viftade att folk skulle komma och titta! När det blivit en liten folksamling kring bordet började jag sakta slita upp pappersduken uppe i hörnen för att sedan dra ner allt på en gång (för största dramatiska effekt).
    Pappret slets ner och godiset uppenbarade sig. Det gick det ett sus bland gästerna. “OJ så mycket godis!” Jag blev litet ställd själv av den högtidliga stämningen, måste jag väl erkänna.

    JAG FICK STÅPÄLS! skrattade flera av gästerna. Jag kände mig som jultomten, alternativt Oprah Winfrey.

    Barnen blev så tagna av synen att det tog dem några sekunder att greppa vad de såg.

    När barnen hämtat sig från chocken förklarade jag för dem hur de skulle göra. Ta en kopp och bara plocka några karameller åt gången, visst? Jag blev imponerad över hur försiktiga det var, även fyraåringarna! Trodde verkligen de skulle riva ner allt och börja fajtas om plocktur. Men det gick bra.

    Jag kan rekommendera chock-taktiken alltså.

    Aldrig hade jag väl tänkt att det skulle bli en så stor grej av min godishörna – men jag är jätteglad för att det blev så!

    Synd bara att Jonas missade allt. 

    Han gick på toaletten EN GÅNG på hela festen och precis då när jag täckte av godishörnan. Herregud, vilken miss av mg! Jag tänkte inte ens på att han inte var där!

    Men som sagt, allt skedde ju helt spontant och det är ju alltid så de bästa minnena skapas. Jag tror inte att barnen glömmer min godishörna i första taget.

    Innan gästerna åkte hem fick de plocka med sig godis i små påsar.

    Totalt hade vi 25 kg godis att fördela (så mycket som gick att få per låda fraktat). Det blev en hel del godis över, faktiskt. Men samtidigt så skulle det ha sett så fjuttigt ut annars.

    Godiset som blev över tog vi med till våra respektive jobb, och det är inte precis som att någon klagat!

    Jag vill rikta ett stort tack till maxikarkki för att ni hjälpte oss att fixa ett så roligt minne. Det var så himla lyckat! Vi kommer garanterat att beställa igen.

  • Bröllop,  Dagbok

    Bröllopsfesten

    Bröllopsbloggen fortsätter! Nu har jag skrivit väldigt uttömmande om förberedelser, blomster, smink, vigsel och porträttfotografering. Men berättelsen om festen blir ganska svepande! Kanske nu inte heller allt måste dokumenteras i en blogg, hehe.

    Men festen var riktigt lyckad! Vi fick som vi ville – ett trevligt kalas med de närmaste.

    Fotografen åkte hem, så det enda jag kan bjuda på visuellt ikväll är ett urval av gästernas mobilbilder. Efter porträttfotograferingen körde vi alltså iväg till Nybygården (obs, bilden är från dagen före) där gästerna väntade på oss.

    Gästerna hade redan fått sina välkomstglas så det var bara för oss att välkomna alla. Alla ställde sig på kö för att gratulera i tamburen. Sen började en matfrossa utan dess like. Det såg ut som att det fanns mat för flera omgångar. Tur det – för jag var så fruktansvärt nervös för att maten inte skulle räcka!

    Tyvärr har jag inga bilder ALLS på maten. Men vi hade alltså beställt kall buffé från Köttdisken i Malax och det var som väntat fräscht, vällagat och gott. ALLT smakade hemlagat och det var toppklass på råvarorna, lokal fisk och kött.
    Tårtorna hade vi beställt från tårtartesanen Nadine Hagman – en ung talang som jag hoppas startar egen cateringfirma någon gång i framtiden. Ni vet var ni läste det först.

    Random mobilbilder från festen.

    Vi hade ju inte planerat något program, men vi fick flertalet överraskningar på den punkten. Så det blev aldrig tråkigt!

    Jag var dessutom min vana trogen festens lektant i etapper. Det bara blir så. Men jag trivs med barn kring kjolarna! Det kändes bra för oss att se att barnen hade så roligt! Eftermiddagsbröllop for the win, liksom.  Om barnen trivs så trivs alla.

    Jag hade funderat länge på om vi skulle behöva någon lekhörna på festen, men jag skippade det. Istället tog jag till det äldsta tricket i boken som finns – fri fantasi. Jag satte alltså ut högar med kopieringspapper här och där på borden och en ask med kritor. På översta pappret skrev jag – kan du rita en teckning till brudparet?
    Utmaningen accepterad! Vi fick så många fina teckningar av barnen att vi fick hålla vernissage för alla gästerna! En helt spontan programpunkt som blev hur kul som helst.

    Min guddotter och äldsta syskonbarn Nathalie, 9 år, hade ritat denna fina teckning. Hennes syster Julia kallade mig för “Peach” (prinsessan i Mario-spelen) medan de andra titulerade oss prinsen och prinsessan.

    Jag tror att vi började festen ca kl 14.30. Vid sjutiden började de första gästerna åka hem och klockan åtta var festen på sina sista tag. Naturligt i och för sig då det var utskrivet på inbjudan att vi skulle avrunda då. Men det kändes som en riktigt bra tid att åka iväg till stan just då, stämningsmässigt. Vi slutade på topp, precis när det var som roligast. Hade vi tryckt på mera hade nog stämningen dalat tror jag.

    Flera av gästerna åkte iväg på dans i grannkommunen, andra till Vasa för krogen.

    Men inte vi. Jag och J hade bokat privat supe´ på en restaurang i Vasa, och det var meningen att vi skulle få skjuts av min pappa dit. Men han tyckte det väl att det var “lite lame” att åka Citroen med honom så han hade bett en vän komma och hämta oss med sin amerikanare. En Lincoln med blå originalklädsel. Ännu en överraskning som jag inte sett komma. Att åka i den bilen kändes som att att sitta i en stor, mjuk soffa och med så mjuk fjädring under färden var det nog nära att jag vaggades till sömn.

    Vi åt god middag och drack ännu mera vin (trots att vi var proppmätta ännu från festen). Jag minns att jag var helt färdig vid det här laget! Absolut inte full då, haha, utan extremt trött och slö.

    När vi kom ut från restaurangen ösregnade det. Jag hade bytt om till en ledigare klänning så i princip hade vi kunnat gå hem till kyrkoesplanaden men njäh. Vi tog taxi. Jag hade dessutom rejäla skavsår efter att ha gått i höga klackar hela dagen, fy fasen vad ont det gjorde att gå! Det hjälpte inte heller att jag tagit låga skor på mig.

    Väl hemma öppnade vi den andra (och sista) av Jonas dyra champagneflaskor som han sparat i flera år. Förväntningarna var stora! Den måste ju vara supergod! Men njah, den smakade lite underligt nog. Kanske är det inte så bra att växla temperaturer så där mycket (den har ju flyttat runt en del) eller så ska den helt enkelt smaka så där. Jag fick i alla fall inte ned en droppe sprit till, så mätt var jag. Så mig gick det ingen nöd på. Jonas är inte så kinkig så han fixade stora delar av den.

    Så satt vi i soffan med varsitt glas och bläddrade igenom alla kort vi fått. Ungefär som på julafton då vi brukar sitta och ha efterfest för oss själva in på småtimmarna. Jag behöver knappast redogöra för mer av nattens händelser, fniss.

    Nå, bröllopet slutade här – men inte bröllopsbloggen! Jag har ännu kvar att berätta mer i detalj om en av festens högpunkter; en riktig söt-chock.


    Så kika gärna in igen om ett par dagar!

  • Bröllop,  Dagbok

    Vår vigsel

    Dags för del fyra i min “serie” om vårt bröllop. Jag har tidigare skrivit om förberedelserna, min styling och blomsterarrangemanget – och nu ska jag äntligen få ur mig den mest känslosamma delen; vigseln.

    Jag har försökt tänka efter varför jag tycker att den här delen är så svårskriven.

    Detta, att gifta sig och bli någons fru, är en gigantisk milstolpe i mitt liv (sett till mina personliga målsättningar). Och det är såklart oundvikligt att bygga upp förhoppningar och förväntningar kring något som man tänkt på så länge. Min vigsel är något som jag fantiserat om typ hela mitt liv (antagligen sedan jag började läsa sagor som liten). Plötsligt blir drömmen verklighet – och med ett knäpp i fingrarna så är det över.

    Hur ska man få ner den känslan i text?
    Att något kan vara så väldigt stort och samtidigt otroligt simpelt?
    Och… Hur den lyckligaste dagen i ens liv också kan kännas som ett piku-litet trauma?
    För att inte glömma tomheten som uppstår efteråt.
    Ovanpå det, den oerhörda stoltheten av att åter igen ha åstadkommit något tillsammans med sin bästa vän och därav blivit ett ännu mer sammansvetsat team. 

    Hela resan fram till bröllopet, från att vi friade till varandra och började planera för nästa steg, tyckte jag var så romantisk och pirrig. Vi kom varandra ännu närmare än förut och vi blev ännu en erfarenhet rikare. Men, det var egentligen ganska dumt att inbilla sig att bröllopet skulle bli någon slags storslagen final ovanpå detta fina. I efterhand kan jag konstatera att det var resan som var målet. Och fortsätter att vara det också.
    Det känns viktigt att påpeka detta faktum eftersom man lätt får den bilden av att allt är en enda saga och man bör vara realistisk med sina förväntningar. Livet har en tendens att vara lite krångligare och dråpligare än drömmarna. Men det betyder inte att det är dåligt för det. Jag tänker att kanske någon som läser detta behövde få höra detta.

    Eftersom det här var en så big deal för mig, och jag har så mycket att processera ännu, hoppas jag att ni har överseende med detta milslånga inlägg!

    Ännu litet bakgrundsfunderingar innan jag går in på själva dagen.

    Helt krasst så tycker jag om den byråkratiska sidan av vigsel-arrangemanget. Jag tänker hålla fast vid den känslan för den kändes bra före och den känns bra nu. När prästen sa att han stadfäster vårt äktenskap tänkte jag nästan spricka av stolthet. Är det romantik?
    Jag medger alltså att jag har en beräknande sida (att gifta sig för social status och trygghet osv) men å andra sidan så är jag också en hopplös romantiker. Och nu när jag analyserar känslorna efteråt så förstår jag att det är just dessa två sidor av mig, den pragmatiska järnladyn och den översvallande drömmaren som kolliderade med varandra och skapade denna förvirring hos mig! Därför känns det också så svårt att svara på “hur det kändes”, eftersom jag har två versioner av vad som hände. Det var mycket romantiskt och vackert samtidigt som det var en gigantisk prestation. Förstår ni vad jag menar?

    Jag har alltså haft en del sorterande i huvudet att göra innan jag kunde skriva om vigseln här. Jag skulle vilja skriva romantiskt och tårdrypande. Så där att ni verkligen förstår vilken enorm kärlek jag har för den här mannen och hur bra vi har det tillsammans. Men ni som är gifta kan säkert känna igen er i att inget bröllop är så där “perfekt” som på film och att det faktiskt är ganska läskigt och nervöst. Och att en vigsel som man sett fram emot i 20 år kan vara över på en sekund och man undrar vad som riktigt hände?

    Jag är med andra ord lite besviken på mig själv att jag inte riktigt klarade av att vara närvarande i stunden och att allt gick förbi så snabbt.
    Min hjärna tycks ha lite svårt att bestämma sig för om en vigsel är någonting bra eller en krissituation. Haha!

    Men till storyn.

    Jag fortsätter där jag slutade; lördag morgon. Jag hade fått hår och make up fixat och jag hade kommit hem igen. Under tiden jag befann mig i sminket hade Jonas åkt på ärenden och han hade inte kommit hem ännu. Jag fick en liten stund för mig själv och det var jätteskönt. Vid den här tidpunkten kände jag mig mest förväntansfull och glad.
    Sen kom Jonas hem. I väntan på att blombutiken skulle öppna hade han åkt och fått bilen tvättad. Han hade också handlat mat och på vägen hem hade han hämtat upp blommorna. Vi åt lite mat, kyckling-taco sallad, enligt min rekommendation. En sån här dag ska man inte göra det svårt för sig, liksom. Vi har båda oroliga magar så vi tänkte att sallad nog är det säkraste kortet. Vi drack inget kaffe, av samma orsak. Såna här saker minns jag. Och att vi dubbelkollade vår packning flera gånger innan vi for hemifrån. Både i hissen och sen i bilen. Just in case.

    Vi tog alltså klänningar och kostymer, blommor och annat med oss i bilen och styrde kosan mot Petalax, ca en halvtimmes färd från Vasa. På vägen dit började jag känna mig nervös och gjorde alltså så som jag alltid gör när jag blir ängslig; slutar prata. Bara samlar ihop mig och andas. Jonas kände sig också ängslig och gjorde som han alltid gör då han blir nervös; pratar ihjäl mig. Vill diskutera alla dessa detaljer, mikrobeslut som vi redan tagit. Nog var det det väl rätt att vi valde sådär och det här och det där? Jag tror nog det blir bra jag. Eller? Kanske det var dumt? Det var väl kanske inte så bra? Eller, vad tycker du – om det här och det där? Malin? Maaaliiiin? Vi kan ju inte sitta och vara tysta – vi måste ju prata bort tiden lite. 

    Ingen bra kombination med andra ord, haha. När jag försöker hitta lugnet genom att samla mig, tänka att “gjort är gjort” och verkligen försöker landa i situationen så vill Jonas riva upp precis allt och diskutera en miljard små saker. IGEN. En timme före bröllopet. Och det är liksom inte ens några allvarliga funderingar, han vill bara ventilera och bolla “problem” med mig. Lite sådär casual. Vilket jag förstår, alla med sina jåånor – samtidigt som jag också behöver få hantera min nervositet genom att INTE älta någonting. Buhu. När jag vill fylla min hjärna med mindfulness vill Jonas fylla sin med prat.

    Jag tror att det var här mitt “kom ihåg att njuta av dagen” for till skogs och jag satte i prestationsväxeln. Den konstnärliga ledaren. Jag måste vara stark och få alla igenom detta projekt. Sätta känslorna åt sidan och bara deala med det här stressiga (och alla andras känslor). Men det paradoxala med mig är att det ju är så här jag tar mig an krissituationer. Jag blir pragmatiska järnladyn, mitt hårdaste jobb-jag. Hon är ju jäkla bra att ha, ändå. Får mycket gjort och håller agendan. Men denna dag hade hon ju med fördel fått stanna hemma (det var ju varken ett jobb eller en kris).

    Vi kom fram till Petalax i god tid. Vi gick upp till svärfars lägenhet där J:s syskon var på plats. Vi kom mitt i lunchen. Anna hjälpte mig att få på mig klänningen och fixade till de sista detaljerna i håret. Bröderna, inklusive min blivande man, pockade också på uppmärksamheten och ville ha assistans med kläderna vilket fick oss båda kvinnor att bestämt säga; nej nu får ni nog klara er själva en stund för bruden är nog viktigare.
    Jag blev så småningom klar och kände mig ängslig att komma iväg. Jag manade på Jonas att skynda sig litet, jag ville att vi skulle vara först på plats vid kyrkan så att ingen såg oss. Det kändes viktigt på något sätt att få komma dit “ostört”.

    Vi gick ut till bilen. Det blåste väldigt hårt så det var lite besvärligt att gå, men Anna hade satt allt så bra på plats, håret och slöjan, så det var ingen fara med det.

    Vi körde upp till kyrkan i byn och är där en halvtimme före vigseln, precis enligt planerna. Men ett par gäster hade redan kommit! Nej! Jag tänkte snabbt, och bad Jonas köra ända fram till kyrkan och släppa av mig där. Jag vinkade glatt till gästerna när vi susade förbi dem. Man är ju professionell.

    Jag gick in på sidan av kyrkan, i till sakristian, och satte mig där och väntade medan Jonas parkerade bilen. Det kändes som att han var borta en evighet. Jag satt vid ett bord och småpratade med vaktmästaren och kantorn. Prästen hade inte kommit ännu, han brukar komma strax före, förstod jag. Lite samma som i showbusiness, tänkte jag.

    Jag har tidigare skrivit att vi inte haft några ärenden till kyrkan på länge förutom begravningar. Och av den anledningen kanske jag hade lite svårare att koppla på lyckan än vad jag trott innan.
    Själv har jag sörjt Jonas mamma kanske som mest veckorna innan bröllopet. Funderat på vad hon hade tyckt och tänkt om alltihopa. Jonas har också tänkt jättemycket på sin farmor som han hade en mycket nära relation till. Hans farmor kände jag inte men hans mormor han jag prata med många gånger. Det kändes jobbigt att hon inte heller skulle vara med oss.
    En kväll i början av augusti “söp vi till” efter en utekväll och bara grävde ner oss i sorg vid köksbordet. Efter den kvällen släppte vi de mörka tankarna. Vi bestämde oss för att ha tre tända ljus för dem i kyrkan, för att visa att vi tänker på dem.

    Det var meningen att Jonas skulle tända ljusen till deras minne före vigseln. Men eftersom det blåste så hårt ute hade gästerna bett om att få komma in tidigare och därför hann vi inte riktigt med den ritualen i fred. Jag insåg detta redan när jag väntade på Jonas, och bad vaktmästaren göra det åt oss. Men lika bra det. Jonas verkade mest lättad över att det hade blivit gjort.
    När han kom in i sakristian satte han sig bredvid mig och kantorn och småpratade litet. Gick på WC. Det kändes som vi var i väldigt god tid. Sen kom prästen och alla i personalen gick till sina poster. Det slog mig hur simpelt det här ändå är. För dem är kyrkan en arbetsplats. Detta är ett jobb och bröllop är en rutingrej. Det tog bort min nervositet, men också magin lite.

    Faktiskt hände det mest besynnerliga jag varit med om. Det är lite svårt att förklara, men minuterna innan vi skulle börja röra på oss var det som att tiden stannade ett slag. Jag kände ett nästan övernaturligt lugn.
    Jonas tittade på mig, log förundrat och sa;
    vet du vad – för en sekund så glömde jag bort varför vi är här.
    Ja, jag också, s
    varade jag.

    Jag är inte religiös, men med tanke på omständigheterna kunde man ju tro att det var Gud fadern själv som låtit litet av sin frid sänka sig över oss.

    Vi gick ut ur sakristian, ut på råden, runt kyrkan fram till porten. Jag minns knastrande grus under mina klackar och hårda vindar som slet våldsamt i min klänning och slöja. Väl framme vid trappan råkade jag trampa på min underkjol och jag fastnade med klacken i den. Jonas, hjälp mig! Min sambos sista uppgift som ogift blev alltså att hjälpa mig ur denna knipa. Något som lustigt nog tycktes lugna honom. Han såg mycket glad och nöjd ut. Själv blev jag orolig för att jag gått och tappat magin med alltihopa i och med all stress.

    Orgeln spelade de första takterna till “here comes the bride” och vi gick in. Jag log och tänker att nu är det äntligen dags. Cheer up!

    Men. Jag var inte alls mentalt förberedd på hur svårt det skulle vara att gå med klänningen inne i kyrkan. För varje steg jag tog fastnade tyllen i den stickiga mattan och jag fick sparka mig fram.
    Mina benrörelser syndes knappast under allt tyg, men tänk dig själv att marschera fram till altaret som som en av soldaterna vid buckingham palace. Det var lite underligt.
    Jag slogs också av den seriösa stämningen i kyrkan, det gjorde mig ännu mer osäker efter klänningshaveriet. Vet inte vad jag hade förväntat mig heller, förstås. Men jag stålsatte mig och försökte låtsas som ingenting. Att jag såg ner i marken då och då kunde ju tas för plötslig blyghet. Kanske.

    Vi kom så småningom fram till altaret och vår präst, en mycket snäll och munter man, såg glatt på oss. Vi sjöng första psalmen, måne och sol. Den psalmen hade jag valt av tre anledningar; för att den är enkel och jag kan den utantill. Den är ganska avdramatiserande och back to basics med sina fraser om vatten, vind, blommor och barn, men framför allt så handlar den om tacksamhet. Och det var den känsla jag ville förmedla allra mest. Hur tacksam jag är för kärleken i mitt liv. Kanske ville jag påminna mig själv också ifall jag gått och tappat känslan, och visst hjälpte det mig litet.

    Sen kom alla de procedurer och ritualer som vi gått igenom på förhand. En psalm till; nr 82. En klassiker av Runeberg. Jag hade valt den eftersom jag tyckte att vi nog behövde ha en psalm som handlade om stundens allvar också.

    Någonstans kom också prästens tal. Det var väldigt fint och handlade om oss två och vår kärlek. Jag blev faktiskt så rörd att jag ploppade ur min kropp igen (för jag hade ju stålet på så jag kunde inte gråta i det läget).  Det här är så skrattretande, men jag minns att han sa att Jonas är ingenjören och jag projektledaren. Och som tillägg till det sa han att jag startar projekt OCH avslutar dem. Det där började jag genast grubbla på (har jag avslutat alla projekt?) så jag missade ett helt sjok där. Men jag minns i alla fall slutklämmen om att vår kärlek är testad och genomtänkt. Att vi är olika men delar samma drömmar.

    Jag fick min ring och i något skede sa vi JA till varandra också. Det kändes både högtidligt och mysko. Just den här delen har jag ju hypat så mycket i mina fantasier att det hela blev så surrealistiskt när det var på riktigt. Fast det borde ju vara tvärtom!

    Jag fick lov att ploppa ner i min kropp igen för jag var ganska spänd på att lyssna efter ordet “stadfästa”. Efter det var det bestämt att kyssen skulle äga rum och det fick jag ju inte missa. I Finland säger ju inte prästen ” and you may kiss the bride” som de gör i amerikanska filmer så jag var lite nervös inför att ta det steget på rätt tidpunkt. Men som tur hade Jonas bra koll på det.

    Sen sa prästen några avslutande ord och vi vände på oss. Stod en stund och traskade ut till den vanliga brudmarschen (vi kunde inte välja mellan de två vanligaste styckena så vi hade båda). Jag hade samma problem med klänningen som innan, men denna gång var jag ju förberedd så det gick bra. Vi gick upp till läktaren och väntade på att alla skulle gå ut ur kyrkan. Sen viftade vaktmästaren åt oss att kusten var klar, och vi gick ut på trappan.

    Jag var ännu lite stel och tagen, gästerna också, så jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Jonas viskade åt mig och skämtade litet om den smått underliga stämningen. Då började det plötsligt regna ris på oss! Jag blev så överraskad att förstelningen bröts.

    Jonas föreslog att vi skulle pussas.

    Det hade jag inte något emot.

     

    Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar.

  • Bröllop,  Dagbok

    Låt kärleken slå rot – min brudbukett

    Jag hade egentligen tänkt publicera del tre i min bröllopsserie idag, om själva vigseln (som utlovat). Men det inlägget behöver lite mer tid på sig ännu, så därför tar jag ett annat tema här emellan; brudbukett och bröllopsblomster!

    Blomsterarrangemangen är ju en stor del av ett bröllop och jag lade ner rätt mycket tid på att fundera ut hur jag egentligen vill ha det. Eller vi, då.

    För mig kändes det viktigt att få in återbruks-aspekten i blomsterplaneringen (och Jonas tyckte det var en fin tanke).

    Jag älskar snittblommor men älskar tyvärr inte känslan av att se dem vissna och dö! Därför valde vi till exempel att inte köpa sedvanliga snittblommor till dukningen.

    Istället köpte vi miniväxter från plantagen,kalanchoe i vit och lila (rosa var slut), och små vita krukor att lägga dem i.

    Några av miniväxterna tog vi hem och resten gav vi bort åt folk som hjälpt oss på olika sätt.

    Det känns fint att se på dem nu, ett minne från dagen.

    Min brudbukett, och matchande corsage till Jonas , beställde jag från blomsteraffären Anemone här i stan.

    Bukettens huvudingrediens var (på min något ovanliga begäran) en succulent! En kaktus! Herregud.

    Jag ville nämligen ha någonting i min bukett som jag enkelt kunde plantera om efteråt som ett minne och jag älskar ju succulenter – så varför inte liksom? Succulenten omfamnas av vita rosor, vit astillbe, vit veronica, rosa kvistrosor (samma som i mitt hår) lammöron och hallonblad.

    Buketten pyntades med tyg som blev över från min klänning när den kortades hos sömmerskan.

    Visst härlig detalj? Jag har sparat banden också.

    Herregud så nöjd jag blev med buketten. Tack, tack Linda!

    Jag tyckte om att den inte blev för stor och maffig utan liten och nätt. Jag och svägerskan har diskuterat det här mycket och hon gav mig många bra råd också hur man ska tänka med buketten. Den ska absolut inte vara för stor och man ska hålla den lågt framför sig (typ vid skrevet). Det var också mitt mantra under fotograferingen. Håll INTE buketten som en glass!

    Buketten ska ju vara en dekoration, inte överskugga klänningen.
    En annan sak som Anna lärde mig – håll INTE i kvistarna! Man ska hålla i bandet. 🙂

    Även Jonas fick en minibukett som corsage. Så bedårande! Visst skymtar ni lite klänningstyg där också?

    En vecka efter bröllopet bröt jag upp buketten och tog vara på succulenten.

    Jag är inte så förtjust i att torka och spara blommor, men de här ljuvliga lammöronen tog jag vara på faktiskt. Vilket naturens under, alltså. Så mjuka och fluffiga. <3

    Tja, låt kärleken slå rot!

    Jag lät succulenten stå i vatten i några dagar innan jag planterade den i en kruka.
    Nu står den här på mitt arbetsbord. Än så länge ser den ut att ha klarat sig bra! 🙂

  • Bröllop,  Dagbok

    Projekt bröllop – från tanke till handling på tre månader

    Idag börjar jag min dokumentation av “projekt bröllop” som jag kommer att dela upp i ett antal inlägg. Hoppas att ni kommer att tycka att det är intressant! Jag kommer att dela med mig av mina tankar och funderingar och förklara hur vi gjorde allt; ett tema i taget.

    Dels tänker jag att serien kan vara intressant för er som går i bröllopstankar och dels är det viktigt för min egen skull att få allt nedskrivet!

    Vi börjar med förberedelserna och lite bakgrundsinfo. 

    Allt började egentligen på våren när vi bestämde oss för att “ta nästa steg i vår relation”. Jag hade äntligen funnit lite stabilitet i mitt yrkesliv och landat en heltidstjänst. Framtiden såg ljusare ut än någonsin. Jag ville satsa på oss efter allt slit med karriären och företaget.

    Men var ska man börja? I vilken ordning?

    Vi resonerade att det allra vettigaste vore att börja med giftermål – och jag ville göra det redan i år. Jonas tvekade inledningsvis men jag övertygade honom med mina planerings-pitchningar. Se – det går nog!

    Jag kan vara rätt övertygande när jag vill det. Men jag visste ju att också Jonas ville vad jag ville – men han behövde en knuff framåt. Så är det alltid, med allt. Med facit i hand njöt han ju mest av alla av bröllopet! En helt episk svensexa fick han ju också i början av augusti, vilket han var så värd. Med andra ord, jag har inte dåligt samvete alls för min puschighet. 😉 (obs, innan ni tänker att Jonas är någon toffla – han är den envisaste typen jag känner så don’t fool yourselves).

    Men för att gifta sig måste man först förlova sig; eller det måste man självklart inte – men vi ville det! Så bröllopet började där med den första släta guldringen, det första definitiva stora steget.

    Ni kanske minns vår porträttsession i maj. Förlovningsfotografierna med egen kamera i en halvdunkel lägenhet, fniss! Men det blev helt okej.
    Bilden nedan har jag i en fotoram på jobbet. Ser på den varje dag! <3

    Så här i efterhand var det nog det största klivet på hela resan – att förlova oss. Därifrån var steget inte så stort till att gifta sig.

    Vi förlovade oss på första maj men berättade inget om våra bröllopsplaner för någon. De flesta tänkte väl nog att vi kommer att gifta oss följande år tidigast. Men vi hade sikte på augusti. 2018.

    Det är en hel del familjepolitik invävt i ett bröllop. Man får tänka igenom sin strategi, på båda sidor. I Jonas släkt t.ex hade det inte ordnats med bröllop på tjugo år och vi kände att vi måste gå försiktigt fram med våra planer för att inte skrämma livet ur alla! Dessutom ordnades ett annat bröllop i juli (ett rekordår i släkten m.a.o) och vi tänkte att vi inte ville “stjäla” allt för mycket uppmärksamhet från dem. Men inbjudningar sände vi nog till slut. Vi gjorde dem själva på guldkartong.

    I samma veva bestämde (jag) färgtemat : guld, vit, rosa och grön.

    Vi ordnade ingen förlovningsfest men åkte på resa till Mallorca i samband med min semester. I efterhand ser vi den trippen som en kombinerad förlovningsresa/bröllopsresa. Jag gav ett löfte till Jonas om att inte börja planera bröllopet förrän vi kommit hem (oj, vad han var nervös inför allt då). Men jag hade nog dragit upp de övergripande ramarna i mitt huvud redan, så jag hade koll på läget.

    Planeringen började på allvar i juni med offertförfrågningar och uppbokningar. Det tog alltså tre månader för oss att gå från idé till verkställande. Lite galet, men vi har gjort många liknande projekt förut. Byggt upp mina företagsidéer; caféet och många varianter av min butik på mycket kort tid. Lågbudget och mycket slit. Det är tufft – men vi har fixat det, alltid!

    18.08.18 blev vi man och hustru!

    Konceptet

    Vårt bröllop blev utan vidare en äkta M&J-produktion – och det är jag så stolt över. Det kändes originellt och verkligen anpassat efter omständigheterna och en liten budget. Genom alla kompromisser och justeringar landade vi i ett ganska intressant, men trevligt koncept. Ett kalasbröllop!

    Vi ville ordna en fest som höll högsta möjliga kvalitet trots den uteblivna och sedvanliga kvällsfesten. Jag nojjade verkligen innan över att gästerna skulle tycka att det var konstigt att sluta ett bröllop kl 20…. Men alla ingredienser för en riktigt bra fest fanns ju där trots allt (förutom själva natt-dans-krökande-delen då) och jag tycker att vi bevisade att det gick att ordna ett riktigt trevligt bröllop så här också (men mer om festen i ett senare inlägg).

    Vi skippade:
    Fancy dinner
    Restaurang
    Orkester
    Toastmasters
    Sen fest (och nattmat)
    Hotellövernattning

    Och satsade på:
    Tidig vigsel (kl 13)
    Bygdegården i Jonas hemby
    Bjudning mellan kl 14-20
    Plockmat med kall buffé och hemlagat
    Öppen scen och spontant program
    Musik från spotify
    Barnvänligt upplägg
    DIY – pynt (Jonas har nog inte pysslat så mycket sedan lågstadiet)
    Brudparet som värdar för festen (inga konstigheter, hehe)
    Privat supé (bara jag & J) på restaurang efter festen

    Bilderna nedan knäppte jag på fredagen, kvällen innan bröllopet.
    Vi började dagen med att packa bilen full med alla saker vi hade samlat ihop i lägenheten, spriten och allt möjligt annat, och körde iväg till Nyby.

    Jag och J dukade nästan allt själva på förmiddagen. Obs, vårt eget val. Det tog såklart jättelänge eftersom vi är sådana förbannade perfektionister båda två. Själv står jag knappt ut med ett tumavtryck och vill putsa allt. Besticken ska vara exakt raka och lika mycket ifrån bordskanten. Värdigheten! Den sitter där, i detaljerna. 😀
    Även om jag är noggrann så är jag också mycket snabb och arbetar effektivt. Men jag blev konstant avbruten under dagen så jag fick inte arbeta så som jag sett framför mig. Det var ju allt möjligt som jag behövde ta ställning till hela tiden.
    “Du får bara tåla att alla rycker i dig Malin – du som är boss” påminde Jonas.
    Till slut fick jag ge upp och delegera resterande dukning åt svägerskan Anna som kom på eftermiddagen, annars hade jag aldrig hunnit med mina köksbestyr.

    Det kändes viktigt för mig att dukningen skulle upplevas någorlunda elegant trots pappersdukarna (den billigaste sorten, såklart). Tack och lov hade bygdegården eget porslin som ingick i hyran och det var verkligen ett stort plus. Det hade varit under min värdighet med engångskärl (och usch så jobbigt det hade varit att kånka porslin från något annat ställe).

    Jonas perfektionism däremot sitter i funktionaliteten. Han ska provsitta stolarna och kolla att det är bra avstånd mellan borden.

    Jag nöjer mig med ögonmått, Jonas tar till måttband.
    Jag jobbar sammanbitet och fokuserat, Jonas tänker högt och vill gärna att jag tänker MED honom (oh lord). 😀
    Men i noggrannheten och i kvaliteten förenas vi, även om vi har olika strategier för att nå dit.

    Att lägga ut dukarna tog ändå mest tid då det var en hel del vikande av kanter, klippande och tejpande. Om vi inte hade gjort det hade dukarna inte varit raka och dessutom hade de rivits sönder när folk satte sig.

    Vi hade också dukat “med ordning “med noggrant uttänkt bordsplacering. Lite toppstyrt kanske, men efteråt kände jag mig riktigt nöjd med hur vi arrangerat gästerna. Säkert blev det aningen stelt i början för gästerna när de anlände till bröllopet – men det var för allas bästa. Ni ska veta hur varm i hjärtat (och lättad) jag blev av att se mina intentioner med placeringarna förverkligas under kvällen. Gäster som absolut inte kände varandra från tidigare såg jag sitta djupt försjunkna i samtal och på “kompisbordet” var stämningen hög. Jag visste väl att de skulle passa bra ihop (med litet inledande tvång).

    Brudparets bord.

    Mot kvällen kom min moster med familj och hjälpte oss med det sista. Då var vi redan helt slutkörda så ett stort tack Gitte! Det hade verkligen varit megajobbigt att behöva rada allt porslin till buffén själva på kvällen.

    Jag hade ju inte räknat med all problemlösning vi skulle behöva göra (tekniska problem, inga konjakskupor, diverse bortglömda saker) och hur mycket tid som skulle gå till sånt. Men allt ordnade sig som tur!

    Jonas, med moraliskt stöd från sin pappa, hade fixat björkris vid ingången redan på torsdagen. Jag hade pysslat ihop en “välkommen-skylt” som skulle hänga i mitten av porten – men den idén fick vi skippa på grund av blåsten.

    Välkommen-skylten åkte upp i farstun istället.

    Bröllopsprogrammet hade jag själv designat och låtit trycka upp på ett tryckeri.

    En a4 – vikt  i tre delar som en broschyr.

    Här kan ni se hela layouten! Tryck på bilden där det står “1 of 2” för att se baksidan.

    M&J Bröllopsprogram av Malin Båtmästar

    Vi hade pysslat en hel del själva. Egentligen allt “pynt” och banderoller – bland annat dessa vägskyltar!
    När vi äntligen var klara vid bygdegården (sent på kvällen) och alla hade åkt hem sände Anna ett mess till Jonas; “kom ihåg skyltarna!” Shit, de som vi haft så mycket jobb med tänkte vi ju nästan glömma bort!

    På vägen hem stannade vi vid olika platser i byn och hamrade ned skyltarna. Eller; Jonas gjorde det. I regnet.

    Jag hade vid det här laget totalt checkat ut i huvudet och nickade uppmuntrande bara från bilen. Jonas var lite sur över att han inte fick ögonkontakt med mig. Han vill ju veta om jag tyckte det såg bra ut?! Men jag orkade inte vara ansvarig projektledare då mera och började surfa på telefon istället. Det är ju inte för att jag vill vara boss som jag är det, jag gör ju det eftersom tjänsten är ledig.

    Väl framme i Vasa köpte vi take away- burgare och väl hemma började jag varva ner och fixa det sista på min to do lista – att lacka naglarna.

    I nästa avsnitt ska jag skriva om min styling.

  • Bröllop,  Dagbok,  Inspiration

    Bröllopsplaner

    Nå ja, kanske dags att blåsa liv i bröllopsbloggen. Status just nu: stabilt! Den mest intensiva fasen i bröllopsplanerandet är över (puh, första puschen alltid tyngst) och nu klarnar de sista detaljerna i sakta mak.

    Egentligen hade vi inte alls tänkt göra någon stor sak av vår ALLIANS (som jag kallar det), men projektet har ändå utvecklats ganska mycket från den originella tanken – som var “bara de närmaste” och “lite kaffe & tårta bara”.
    Vårt bröllop kommer slutligen att bli en skräddarsydd mix av supertraditionella inslag (kyrkbröllop) blandat med egna idéer (som egentid , haha, vad är deeeet?).

    Först blir det traditionell vigsel i Petalax kyrka. Datumet är 18.8.18 och det valde vi eftersom det passade oss i kalendern. Det var först efteråt som vi insåg att vi råkat välja årets “poppis-datum”! Hm, kommer att se snyggt ut i ringen. 😉 Men det var som sagt bara en lycklig slump.

    Fotograf är bokad till vigsel och porträttfotografering (vilken vi tänkte göra direkt efteråt medan gästerna beger sig till lokalen). Ni som blev oroliga efter våra självtagna förlovningsfoton kan pusta ut. 🙂

    Nedan har jag gjort en visionboard för fotograferingen. Det låter kanske fånigt men det är en konst att få till bra bilder – man måste testa ut poseringarna innan! Spelar roll hur duktig fotografen är om vi står som två stela pinnar med lika stela leenden… Vi har inte allt för mycket tid att bli varma i kläderna heller så jag hoppas vi “levererar” ganska direkt.

    Jag misstänker ändå att jag kommer bli så pass känslomässigt tagen efter vigseln att alla de här detaljerna kommer att kännas sekundära och små. Iiik. Jag längtar faktiskt nu! Som jag sa åt Jonas häromdagen – bara du är där så ordnar sig allt annat. Det är ju vigseln som är det viktigaste.

    Men tillbaka till planerna.

    Grundidén om en lättsam eftermiddagsbjudning har vi hållit fast vid (vigseln är redan kl 13) men vi har bjudit desto fler gäster (<60 + kids) och hyrt en ordentlig lokal för kalaset.
    Jag tänkte faktiskt VE OCH FASA hålla vår egen välkomstskål (har alltså fått höra att detta är otänkbart redan) och inte heller ha någon toastmadam/toastmaster som håller i trådarna (såvida ingen nu insisterar på att vara det men ingen har insisterat). Lättsamt, inbjudande, familjärt, intimt. Det ordnar sig!

    Vi kommer att bjuda på plockmat (kall buffé) som jag till största delen beställt från Köttdisken i Malax – men jag kommer själv att baka pajer och bröd (åtminstone) för att dryga ut. Jag vet att det låter crazy att bruden ska fixa en del av maten  men, det är så lätt för mig att ordna på förhand. Det ger också mer utrymme i budgeten för annat som jag inte vill/kan ordna själv.

    Dryck? Även om det är dagsbröllop ska vi självklart ha brudskål i mousserande vin och sen vin/öl till plockmaten. Men det behövs knappast lika mycket sprit som till en middag med dans, tänker jag. Detta med drycker har vi dock inte tagit itu med ännu… Men en resa till Tallinn känns kanske överkurs för det här ändamålet…

    Tårtor har jag beställt av Nadine Hagman – en lokal hemmabagare som jag följer på instagram. 🙂
    Vi kommer också att ha en godisbuffé till kaffet som sponsras av maxikarkki.fi (det enda på bröllopet som är sponsrat obs obs). Vi har alltså för närvarande 25 kg godis intryck i köksskåpet som ingen får röra. Tuffa tider!

    Frisör är bokad – detta var ett av de svåraste sakerna att få till här i Vasa. Det var nästan så att salongerna slängde på luren så fort jag nämnde “brudkamning”. Jag kan förstå att kamningar inte är något som alla frisörer vill hålla på med, självklart, men man kan väl sköta det snyggt? Kände mig så dum som kom med ett sådant jobbig förslag som att få mitt hår fixat till mitt bröllop. Vem skulle jag ha ringt då, rörmokaren? Jag fick alltså ett väldigt dåligt intryck av flera salonger i stan som jag länge varit nyfiken på. I will forgive but I will never forget!
    Slutligen fick jag mig inbokad på Cava, på min knaggliga finska. Men jag bryr mig inte om språk bara jag får bra betjäning i övrigt.
    En eloge till Sophie på skolhusgatan som inte ville ta emot mitt case men som ändå tog sig tid att rekommendera ett annat ställe. Jag fick också bra betjäning hos Ekta salong, de försökte få in mig och lade mig på väntelista, men de var tyvärr fullbokade den dagen. Inser nu att jag börjar låta som en galen bridezilla men jag ÄR väldigt easy going. Jag brukar låta studerande gå bärsärkargång i mitt hår på YA! och säger de “vill du prova nåt nytt?” så säger jag alltid “kör hårt”. JAG ÄR JU SNÄLL buhuu!

    Klänningen är köpt och inväntar lite justeringar. Idag förde jag den till Mia Holm på syatelje A&M som ska korta den och fixa korsettsnörning i ryggen istället för dragkedja.
    Önskar att alla kläder hade snörning, det är så behändigt och känns stadigt och bra. Signatur; svag coremuskulatur, ehrm.

     

    Brudbukett och corsage har jag beställt av Anemone. Enda sedan jag sålde min kassaapparat till dem i höstas har jag räknat dem som “min blombutik”. Jag går förvånansvärt ofta på feeling när jag väljer ställen. Jag gav henne en liten rolig utmaning faktiskt med buketten. Jag vill nämligen ha med zukkulenter i buketten! Inspobild nedan. Jag har ltie obehag för att köpa snittblommor då det känns så dumt att bara slänga dem kort efteråt. Om jag har en eller flera zukkulenter i buketten kan jag sätta dem i vattenglas efteråt och låta dem ta rot på nytt så de kan planteras om. Förhoppningsvis har jag ett mera bestående minne av min brudbukett i flera år efteråt.
    Samma tänk har jag med dukningen. Min önskan är att duka med mini-växter som jag såg på plantagen. Det fanns till och med rosor. Skulle inte det vara alldeles bedårande? jag tycker det. Team “vi som älskar mini-växter”.

    Vad mer? Nå, som sagt inget band ska vi ha- men nog lite dans till tonerna av min laptop kopplad till förstärkare. Jonas har lovat att dansa bröllopsdans med mig och jag har ett par låtförslag. 😉

    Men vad ska ni göra på kvällen då? VI SKA HA EGENTID! Jag har jobbat på tillräckligt många bröllop för att inse att de där storslagna festerna nog är mer för gästerna än för brudparet. Jag vill inte vara trött och packad på min bröllopsnatt. Jag vill sluta på topp!
    Vi avrundar därför bjudningen mot kvällen. Några släktingar satsar säkert på efterfest någon annanstans och det tycker jag är en jättebra idé. Men vi drar tillbaka till stan på något sätt (chaufför och fordon ännu osäkert).
    Jag tänkte boka bord åt mig och J till kl 21 på vår favoritrestaurang och därefter tar vi nog in på hotell. Tror jag bokar scandic. Blir mycket “jag ska” här nu men det är jag som är “bokaren” i familjen, ingen envåldshärskare. Hade jag fått som jag vill hade vi varit gifta för länge sedan *badum dysch*.

    Egentligen hade vi tänkt resa bort någonstans på kvällen (tänk så romantiskt) – men efter lite eftertanke konstaterade vi att vi nog kommer att vara för trötta för det. Därför har jag sänkt kraven till att rummet ska ha jacuzzi. That’s it! Lite löjligt är det ju nog att ta in på hotell i egen stad – men ännu löjligare hade det varit att komma hem till lilla lägenheten, byta till pyjamas och kolla netflix. 🙂

    Ja, det var väl bröllopsplanerna i stora drag. Förstås tusen detaljer kvar att berätta om men, på det stora hela.

Close