• Dagbok,  Frågor och svar

    10 frågor och svar

    Har du döpts efter någon?
    Malin i Saltkråkan lär ha varit en inspiration…
    Men jag vill minnas att mamma sagt att jag helt enkelt bara “såg ut som en Malin”. Det verkar också ha varit ett riktigt poppisnamn där i slutet av åttiotalet –  jag var inte ensam om mitt förnamn precis! Men jag gillar det. Det är ett folkligt och trevligt namn.

    Vart ska ni flytta?
    Vet inte ännu. Känns riktigt hopplöst att hitta en passlig trea häromkring. Antar att alla som hyr treor och mindre egnahemshus håller väldigt hårt i dem. Vi bor nog kvar här i tvåan ett tag till.

    Vill ni ha barn? 
    Jo! Jag hoppas på att få två barn i mitt liv inom fem år. Sen skulle jag kunna tänka mig en tredje efter 40. Mycket medveten förstås om att barn inte är något man bara beställer 🙂 Tiden får utvisa.

    Om du skulle vinna en miljon, vad skulle du göra då?
    Då skulle jag köpa en riktig fin tomt vid havet och bygga mitt drömhus där.

    Vem inspireras du av?
    Just nu – amerikanska tv-profilen, inredaren och författaren Joanna Gaines! Hon är på något sätt min nya målbild för hur jag vill leva mitt liv mellan 30-40 år. Jag inspireras nödvändigtvis inte av den delen där hon gör tv och inreder hus – men allt det andra med familjen, gården, huset, böckerna och den egna webbutiken… det vill jag också göra.

    Jag vill blogga om allt jag pysslar med hemma och dokumentera mina projekt på gården. Skriva om mitt liv och leva det på mitt sätt! Skulle du följa mig?

    Country Living! Ah, så underbart.
    Men modernt ska det vara. Alltid det senaste och trendigaste, i skön kombination med det traditionella. Kontraster inspirerar mig.

    Har ni förresten märkt att jag startat upp en webshop här på sidan? Grunden läggs redan nu, tihi. 🙂

    Om du var tvungen att jobba men inte behövde göra det för pengarna – vad skulle du jobba med då?
    Förmodligen allt det jag skrev här ovan – men jag skulle ta semester oftare och resa mer.

    Hur lång är du?
    156,5 cm

    Har du haft drömmar som du tvingats ge upp?
    Hm, nåjo – men livet är ju (förhoppningsvis) långt så jag har inte avskrivit någonting ännu! Däremot har jag accepterat att jag inte kan få uppfylla alla drömmar på en gång. Min husdröm tvingas jag skjuta upp ännu, brrr att bo i en trång tvåa! Men jag får uppfylla andra drömmar så länge, som att gifta mig, jobba med podcasts och allt det där.

    Om du skulle starta en välgörenhetsfond – vad skulle den arbeta för?
    Utsatta barn! Jag skulle ordna sommarläger och sånt. Alla barnen skulle delas in i små grupper med sin egen ledare så att alla skulle känna sig sedda och hörda.

    Hur får du så mycket gjort? 
    Jag antar att jag är en typisk multitasker och jag arbetar snabbt och systematiskt. Jag har många grytor som puttrar på en gång, om vi säger så. Därför får jag mycket gjort.
    Det handlar också om uppoffringar – tråkigt men sant. Som exempel; i höst när jag skriver min bok klart kommer jag att behöva stiga upp tidigare om morgnarna för att hinna skriva före jobbet. Det kommer att bli en utmaning! Jag lägger också min tidigare TV-tid om kvällarna på att gymma. Jag har aldrig sett så lite på TV som när jag startade min träningsutmaning!

    Fler frågor? Skriv en kommentar!

  • Dagbok,  Frågor och svar,  Personlig utveckling

    Önskeinlägget: om att vända motgångar till framgångar

    I min bloggenkät bad jag er att utmana mig med era önskerubriker för bloggen.  En önskerubrik som jag tänkte ta mig an idag är denna:

    Att vända motgångar till framgångar (om hur du alltid verkar lyckas ladda om, hitta nytt fokus och vågar satsa fullt ut på nästa mål).

    Tack för en intressant rubrik! Jag skulle kunna ta mig an det här ämnet ur så många olika synvinklar men jag får väl ta och börja med mig själv (eftersom du frågar mig). 🙂

    Många tänker nog att den här “kämpar-mentaliteten” som jag har är något som jag fötts med. Att det är ett starkt personlighetsdrag hos mig, vilket ni har rätt i. Men det är faktiskt ett inlärt beteende, inte medfött.
    Jag kan gå med på att jag är medfött modig, eller tapper, för det kan jag inte säga varifrån det kommer. Men livserfarenhet måste man skaffa sig genom trial and error och jag är ganska bra på att hanka mig fram just eftersom jag testat så mycket… och hankat mig fram mycket.

    Jag ska nu försöka förklara hur jag blivit “så här”.

    Alla människor är olika, men min drivkraft är väldigt mycket förankrad i min självupplevda “värdighet”. Jag måste alltid höja mig över det jag inte tycker om – och när jag lyckas med det så stärks mitt självförtroende. Enkelt förklarat så kickar min drivkraft igång som starkast när jag faller. En sådan person, som får kraft av vinden, kan ju egentligen aldrig misslyckas.

    Jag ser faktiskt inte på livet som att lyckas och misslyckas, det är mera “två steg fram, ett steg bak” mot mitt mål.  Det finns inget start och slut, bara ett starkt begär efter “ett bättre liv” som jag försöker nå på olika sätt. Men inte bara metoderna måste vara flexibla – även slutmålet, och det är där som jag tror de flesta människor fastnar. De märker att variablerna förändras och då vägrar de ge upp sin urspungsidé eftersom det skulle anses som ett “misslyckande”. Men det är helt i sin ordning! På vägen mot mitt mål upptäcker jag nya saker som jag vill inkorporera i drömmen vilket innebär att X:et på kartan behöver flyttas ett snäpp också. Det är så det fungerar – kämpa inte emot det!

    Med andra ord: Om du inte vet exakt vart du ska – hur kan du säga att du misslyckats med ditt mål?
    Tänk om lyckan är bara runt hörnet – och du vänder tillbaka? Är det inte bättre att vara nyfiken och se vad som väntar? Man borde aldrig ge upp, bara byta riktning. Att ge upp är ett slukhål som kräver mångdubbelt mer energi att komma upp ur än en guppa på vägen. Var smart med dina efforts!

    Sluta döm din resa och dina resultat. Bara kör slalom kring det jobbiga och lär dig navigera i mörker om du måste. Till slut är du framme! Kanske inte vid det som du först tänkte, men till det som passar dig bäst. 

    Mitt alter ego, den strävsamma och tysta. Bra att ha ibland.

    Förra sommaren hade jag min senaste, riktigt tuffa period. Jag kämpade jättemycket med mig själv och försökte finna styrkan att byta riktning – ännu en gång. Mina många försök att hitta rätt i företaget hade till slut kommit ikapp mig rent ekonomiskt. Det var bara att blunda, andas och låta den där vågen jag kämpat emot så länge bara träffa mig.
    Och vågen kom.

    Jag mötte till slut en av mina allra största rädslor, höll kuvertet i handen som jag aldrig trodde jag skulle hålla. Kände hur min värdighet, som jag byggt upp så länge, sjönk till botten liksom mina tårar rann nerför kinderna och droppade ner på wc-golvet. “Nu är jag officiellt en looser”, tänkte jag. Men sen kom också lättnaden, och lösningarna. Fem års kamp är över, och jag är fri att tänka i nya banor. Så skönt. Bygga en bättre framtid.

    12 månader senare kan jag se vilken makalös resa jag gjort – och jag fortsätter ta mig uppåt igen tills allt det här som hände då bara är ett minne från en tid då jag hade det lite jobbigt. Kanske kan jag till och med ser det som något romantiskt. En bra lärdom var det i alla fall, avgörande för var jag är idag.

    Någon gång när jag är redo ska jag skriva mer om det här, men som jag redan förklarat om min drivkraft och hur den fungerar så förstår ni vad som hände. Mina instinkter kickade in. Jag började simma uppåt.

    Men den här gången nöjer jag mig inte med att hålla hakan under vattenytan. Jag måste överkompensera och så föds alltid mina framgångar, utan undantag. Det är mönstret i mitt liv! Det är därifrån mitt självförtroende kommer, jag har kämpat för min “värdighet” och det är den bästa känslan i världen. Självrespekt. Och det är en resa som jag bara gör med mig själv, inte med någon annan.

    Låt alltid din come back vara större än din setback.

    Så, när någon hävdar att de vill bli framgångsrik borde följande fråga vara – är du säker? För ingen framgång utan uppoffringar.

    För att se på saken med riktigt stor ödmjukhet– är det inte BRA att det kommer motgångar och farthinder på vägen? Är inte det egentligen en jättenyttig sak? Motgångarna hjälper oss att avgöra om vi faktiskt är på rätt väg. Ger oss en chans att känna efter om detta är vad vi verkligen vill.
    Vill du fortgå med projektet trots all turbulens och svårigheter? Känner du att svaret är ja, så vet du att du har kraften att se det till slut också. Är svaret nej – tur att du bromsade dig i tid! Vart ska du gå istället?

    Det är faktiskt i de tuffa tiderna som man bygger motivationsmuskler, inte då det går bra. Framgång är bara en illusion, en hägring i öknen. Det är polstjärnan som visar vägen – men ingen riktigt destination.

    Det är som sagt en kombination av tankesätt, erfarenhet och mentala verktyg som hjälper mig framåt.  Jag har utvecklat mekanismer som funkar för mig – det är mitt sätt att leva, helt enkelt. Nuförtiden kommer det så automatiskt för mig att jag inte ens tänker på det.
    Och ja det kan vara mörkt ibland. Personlig utveckling är inte så positiv alla gånger, det gör ont. Det är viktigt att förstå det. Mina sätt har också negativa konsekvenser – som att jag inte litar på andra människor. Men sån är jag. Säkert blir jag bättre på att släppa garden också med tiden.

     

    Du som önskade rubriken – hoppas att detta var till hjälp! Berätta gärna om din situation så kan jag svara mer specifikt för dig.

    Obs! Bloggenkäten har inget utgångsdatum så det är bara att fortsätta ge feedback om ni vill, jag läser allt och min intention är också att jag ska verkställa det festa av förslagen.

  • Frågor och svar

    Läsarfråga: Vad kan man ersätta citron med?

    Fråga:

    Jag hör till de multiallergiska och tål bland annat inte citrusfrukter. Vad anser du att man kan ersätta citron med i olika recept?
    Tilläggas kan att jag får svåra reaktioner av utländska äpplen, men inhemska klarar jag av, än så länge, är det väl bäst att tillägga. // Allergiker

    Svar:
    Gällande bakning och matlagning skulle jag i första hand försöka med någon annan syrlig frukt som är gul i färgen. Ananas till exempel. Men då igen kanske du också är allergisk mot det…

    I sånt fall vill jag gärna slå ett slag för nordens egen citrus; havtorn!
    Jag har aldrig hört om någon som varit allergisk mot dessa små vitaminbomber (men alltid är det någon som bekräftar regeln). Hursomhelst kan du enkelt byta ut citronsaft till pressad havtornssaft och istället för citronskal kan du använda havtornspulver av torkade havtorn. Mosade hjorton är också bra citronsubstitut, men sila bort kärnorna.

    För dressing och sås kan du istället för citronsaft använda vinäger för syrligheten.

    mvh. Malin

     

    Har du en fråga till mig? Sänd den till hej@malinsdriftigheter.com .

  • Dagbok,  Frågor och svar

    Svaren på bloggenkäten

    Tack till er som svarade på min bloggenkät! Av erfarenhet vet jag hur hiskeligt svårt det är att få folk att svara på feedbackformulär- så jag får väl vara nöjd med mina 11 st. Speciellt eftersom jag inte lockade med något pris, eller så.

    Här kommer i alla fall svaren som kom in- och mina kommentarer på dem.

    Spridda skurar! Lite förvånad blev jag ändå över åldersgruppen 16-25. Ni var också snabbast med att fylla i enkäten. Inbillar mig att ingen under 30 läser min blogg så jag blev lite glad då faktiskt.

    Hej, fellow landskapsmän (kvinnor). 🙂 Kul att ni följer mig!

    Tog dock en snabb titt på mitt statistikprogram, geografiskt placerar sig mina läsare så här:
    1. Helsingfors (27 %)
    2. Åbo (18 %)
    3. Vasa (17 %)
    4. Tammerfors (8%)
    5. Jakobstad (5 %)

    Malinsblogg.fi – bloggen – är min aktivaste blogg hittills så jag är inte så förvånad.

     

    Ingen överraskning här heller.

    Ingen vill läsa mer om mitt privatliv i alla fall. Kanske för att jag inte har nåt, haha! Eller så betyder det att jag redan är rätt transparent med allt som händer i mitt liv och det är bra så.
    Den här frågan var annars lite illa ställd då man bara kunde välja ett alternativ. Kanske hade procentarna fördelat sig annorlunda med möjligheten att välja flera favoritområden.

    Mat och personlighet, vill ni läsa om mest i alla fall. Betyder att jag har en bra uppdelning på bloggen!

    En fundering: vad skulle hända på bloggen om jag blev gravid? Skulle ni vilja läsa om det då eller skulle bli en osmakligt mix tillsammans med maten och företagandet? Förstå mig rätt här nu… kan skriva om ALLT (och graviditeter är fina, inte osmakliga) men undrar om det är vettigt i kontexten. Jag tror att jag inte skulle skriva om det alls, faktiskt. Bara om om någon uttryckligen frågade något om det.

    Ps. Vet inte om ni märkt det – men jag har faktiskt medvetet valt att sluta skriva om sjukdomar och krämpor här (obs disclaimer, graviditet är inte en sjukdom, ny mening – nytt tema). Tycker faktiskt att jag är duktig som lärt mig att vara sjuk ibland utan att hela världen måste veta om det.

    Summa summarum; alla delområden har en läsare.

    Tack för de fina orden. Borde lägga upp denna bild på väggen för motiga dagar.

     

    Nummer 1 och 3 är på G!
    Till dig som skrev den sista kommentaren; du kommer att gilla min nya kokbok för där är temat glutenfritt, sockerfritt, mjölkfritt och äggfritt. Så håll ut!

     

    1. Jag uppskattar din ärlighet 😉
      2. Håller med.

     

    De som läser om mat kommer faktiskt in bara för receptet så därför kommer jag att fortsätta hålla mina vardagsbetraktelser och matrecept åtskilda. Men annars good point! Det har också med SEO att göra, lite cyniskt men – nödvändigt.

     

    TACK SNÄLLA NI FÖR KOMMENTARERNA!

  • Frågor och svar

    Tyck till om min blogg

    Inspirerad av Kugges lyckade bloggenkätkampanj tog jag modet till mig att skapa en egen version.

    Till skillnad från kugge kan jag inte fresta med någon utlottning, men jag hoppas att ni ändå vill plita ner några svar! Av era goda hjärtan då. Haha! Eller för att bota kvällslig tristess i soffan, vad vet jag.

    Känner ni inte för att skriva löpande text (öppna frågorna på slutet) så räcker det bra att fylla i de första snabba.

    Tackar på förhand!

  • Frågor och svar

    Hur får man fluffiga, glutenfria bakverk utan ägg?

    FRÅGA MALIN
    En fråga om ägg + glutenfritt ramlade in till min frågelåda 🙂

    Hej Malin
    Jag har nästan nyligen upptäckt din blogg och bara älskar den ? har en fråga.. jag är vegan själv samt väldigt känslig för gluten – det finns ju ofta ägg i bakverken.. finns det något man kan ersätta ägg med? Jag har testat med chia-ägg i receptet med dina hotellfrallor men det blir inte lika fluffigt ? kan man göra på annat sätt? Finns det något man kan använda överlag eller det beror på vad det är för sammansättning av ingredienser?
    Vänligen, M.

    Svar:
    Hej M,
    tack för ditt mejl och roligt att du läser (och gillar) min blogg! 🙂
    Jag önskar att jag kunde hjälpa dig med något smart knep! 🙁 Tyvärr finns det ingen råvara som helt och hållet kan ersätta äggets “fluffighet” (dvs. förmågan att underlätta jäsningen) och färgen det ger till bakverken. Däremot kan man efterlikna äggets bindningsförmåga på olika sätt – t.ex genom att göra “chia-ägg” som du testat.

    I receptet på hotellfrallor (bild ovan) har jag redan åtgärdat bindningsförmågan med hjälp av psyllium – så chia-äggen borde inte förbättra recept på något vis. Tvärtom! Det kan göra degen tyngre och ännu mindre fluffig, så det är onödigt! Jag har tillsätt ägg främst för färg och fluffighet, som en extra bonus bara. Originalreceptet har inte ens ägg med så det är absolut ingen nödvändighet…

    Som svar på frågan; Sammansättningen av ingredienser spelar inte så stor roll. Ägg är ägg och det blir helt enkelt lite tristare utan dem. Gällande finliret (fluffet och färgen) måste man bara gilla läget är jag rädd…

    Det är mycket sällan som jag ger rådet att “gilla läget” när det kommer till mat. Det är klart att jag önskar att du fick njuta av extra fluffiga, frasiga frallor också, buhu. 🙁 Men glutenfritt bröd blir ju helt okej ändå utan ägg, eller hur?

    Det enda tips jag kan ge är att tillsätta mer fett i receptet, t.ex en neutral matolja, för en mjukare deg. Bröden kan upplevas som “fluffigare” då. Du kunde också försöka tillsätta 1 tsk bikarbonat i degen och se vad som händer… Lite extra turboeffekt från bikarbonat kan inte skada! 😉

    Lycka till med bakandet!


    Vill du också ställa en fråga? Sänd ett mejl till fragamalin@aretrunt.se

  • Frågor och svar

    Om varför jag valt att äta glutenfritt

    En surdegsbagare sa en gång; “för att orka baka glutenfritt behöver du nog vara tvingad till det”. En ganska krass, men vanlig inställning bland proffs.

    Personligen har jag alltid gillat kreativa utmaningar i köket. Att alla ska kunna få njuta av god mat & bakverk är en hederssak för mig och inget tvång, men jag förstår vad bagaren menar. För någon som har lyxen att frossa i smördrypande croissanter och härligt, sega surdegsbaguetter varje dag måste det vara svårt att finna den sanna drivkraften som krävs för att orka utveckla gott, glutenfritt bröd.

    MEN eftersom jag nu då i egenskap av kock och bagare nischat in mig just detta omöööööjliga – glutenfritt – så undrar man ju ändå om jag kanske själv är glutenintolerant?

    Det är också den vanligaste frågan jag får. Har du celiaki?
    Det borde vara en väldigt enkel ja- eller nej fråga – men för mig är det mera komplext. Idag tänkte jag att jag skulle försöka svara på den frågan en gång för alla!

     

    Det korta svaret? Jag vet inte. Nej. Eller jo, jag hade det förut men inte längre, tror jag. Ganska förvirrat alltså!

    Innan er puls stiger allt för mycket (är hon helt obildad den här Malin eller??) kan jag ändra mitt uttalande till ett NEJ.

    NEJ är det säkraste och mest korrekta uttalandet jag kan ge eftersom jag inte har några bevis som pekar på motsatsen och det vore ljug att säga JA. Men jag ska förklara!

    Min komplexa relation till gluten börjar när jag som liten börjar dricka välling och jag blir sjuk.
    Obs, jag har inte läst min egen journal någon gång utan det här är vad som berättats åt mig.
    Jag hade alla klassiska symptom som små barn med Celiaki har (jag börjar inte rabbla upp symptomen nu men ni vet säkert vilka det är). Jag tror att det tog ett tag innan läkarna visste vad som var felet. Min farmor har nämligen berättat åt mig att hon tyckte att jag verkade så illa däran att hon var helt övertygad om att jag hade cancer och skulle dö. Men jag hade inte cancer utan celiaki. Mitt tarmludd var “helt förstört”. Det fanns inget kvar (citat av min mamma).

    Men sen då? Tja, jag åt glutenfri kost i några år. Det var inga problem alls med det; jag har aldrig varit kinkig med maten så jag åt med god aptit! Min mamma är också en duktig kock så det kan givetvis ha bidragit till den goda acklimatiseringen… 😉

    Men det är här det blir konstigt. Av någon anledning är jag så frisk och kry – och mitt tarmludd i så bra skick – att jag i dagisåldern blir satt på experiment! Jag blir ordinerad att äta vanlig mat en tid för att testa om mina tarmar står pall. Jag förstår inte alls VARFÖR det här beslutet tas men kanske hoppades man att min intolerans bara varit en fas? Glutenfri kost var ju ingen höjdare på 90-talet, det var ju lite synd om oss då, menar jag.

    Till allas stora glädje visade det sig att mina tarmar klarat av den vanliga vete-kosten; och jag blir friskförklarad. När jag började skolan åt jag precis som alla andra barnen; och trivdes med det. Jag älskade maten så mycket att jag blev kock när jag blev stor! Slutet gott, allting gott!

    Fast, tja. Så bra blev det väl inte. Jag kan säga att min goda matlust till trots har jag alltid dragits med magsmärtor. Det har aldrig lämnat mig helt, men gått i perioder. Men det är något som jag hållit för mig själv. Jag är positivt lagd, lite stolt och ganska tapper så jag har inte klagat. Ärligt talat fattade jag inte själv heller att mina besvär var något onormalt när jag var yngre. För mig var det ju inget nytt! Jag har ju alltid haft besvär och lärt mig att leva med det. Jag minns att jag som liten hade som rutin att sova på mage med handen knuten under mig för att jag inbillade mig att det hjälpte mot magkramperna. Bara en sån sak.

    Men som ung vuxen fick jag nog. Jag orkade inte må dåligt längre. Mina besvär hade sakta blivit värre och värre, nya grejjer smygit sig på med åren och det hela hade blivit outhärdligt för mig. Jag gick till läkare och berättade om min orkeslöshet, migrän, illamående, yrsel, magramper, ledvärk… allt! Tyvärr är dessa saker jag räknade upp ganska allmänna symptom som inte pekar på något direkt. Det togs i alla fall blodprov för celiaki men det visade inte något. Däremot konstaterades det senare att jag har endometrios. På baksidan av livmodern (om det säger er nåt). Inte undra på att den där kolonskopin jag genomled hade gjort så ont, tänkte jag. 🙁

    Det var hursomhelst skönt att få en konkret diagnos på mina besvär; även om jag blev väldigt skrämd av den. Men varför hade jag fått endo? Kunde det vara en biverkning av en illa skött celiaki (som jag kanske ändå hade kvar.. eller?). Jag ville inte experimentera med min kropp längre. Jag bestämde mig för att återgå till den glutenfria kosten jag hade hållit som liten och mått bra av. Celiakidiagnos eller ej.
    Ett år senare hade jag fått mina krafter tillbaka igen. Min karriär fick också ny mening och ny riktning då jag märkte att jag kunde använda min kreativitet och yrkeskunskap till att utveckla glutenfria recept istället.

    Jag ger ut min andra glutenfria kokbok maj 2017.

    Men någon hälsokostare kommer jag nog aldrig att se mig som, eller utge mig för att vara. Det är faktiskt min största skräck att bli anti-vete-Malin med hela folket, haha, neeeej… därför uttalar jag mig helst inte om glutenfritt är “bra” eller “dåligt” eller kommer med några kostråd. Jag är inte den typen som gör vänner och fiender av nånting i mitt skafferi. jag kan inte jobba så! Jag står för kreativa lösningar i köket, inte någon hälsoideologi. Det har läkare betalt för att sitta och klura på, inte jag. Min plats i livet är att utveckla recept och hjälpa människor som av olika anledningar inte äter gluten. Få inte panik, vi kan göra god mat ändå! Gärna så allergivänliga recept som som möjligt försöker jag göra, (därav det naturligt glutenfria) utan att rucka på smakerna förstås.

    Men jag tycker ändå att det är viktigt att ni känner till varför jag håller på med det här och varför jag är så passionerad kring glutenfri kost, därför skrev jag detta inlägg. Jag uppmanar inte alls till att ta ödet i egna händer som jag gjort och självdiagnostisera er bara för att jag nu faktiskt gjort det. Det bara blev så. Och nu vet ni hur det ligger till.

    Har ni funderingar kring det här? Skriv i kommentarsfältet så ska jag svara mer i detalj.
    Har ni liknande erfarenheter som mig eller har ni hört om något liknande? Jag är tacksam för era tankar och åsikter.
    Kramar, Malin

     

     

Close