fbpx
  • Företagande & karriär

    3 myter om företagande

    Det finns många etablerade sanningar om att vara företagare. Idag tar jag upp 3 av dem som jag upplever som rena myter.

    Håller ni med? Kommentera gärna.

    1. Företagande ger frihet

    Att företagande är lika med frihet tycker jag är att romantisera företagande. Sådana superlativ ger en så konstig bild av entreprenörskap som ju ändå krasst förklarat är ett arbetsförhållande lika mycket som en vanlig tjänst.
    Frihet definierar jag som att ligga på en strand med en färgglad drink i handen och inte behöva jobba alls. Men däremot kan jag hålla med om att företagande innebär höga doser av oberoende. Detta kan du säkert också få på en riktigt flexibel arbetsplats som du trivs med.

    Just denna jakten på oberoende är ändå en av mina största drivkrafter i mitt entreprenörskap. Jag vill bli så självständig som möjligt. Men frihet? Det är nog att ta i.

    Frihet under tio ton ansvar, kanske.

    Frihet på arbetsmarknaden är en diskussion som förmodligen alltid kommer att stötas och nötas mellan de som väljer att vara arbetstagare och de som blir företagare. Debatten trampar på stället, tycker jag ,så jag har slutat läsa. Debatten drivs sorgligt nog av avundsjuka och missunnsamhet (från båda hållen) och inte så mycket lösningar och stöd.
    Många går in i företagandet av fel orsaker tror jag. De är för ivriga och får ett bryskt uppvaknande över realiteten som företagare. Det färgar företagarens synpunkt att se sin egen situation som väldigt negativ och de glömmer lätt alla möjligheter och flexibilitet som de ju ändå köpt till sig när det startade eget. Arbetstagare i sin tur vill ofta få sin situation att verka minst lika osäker vilket självklart irriterar en företagare som ju tagit det ultimata steget från tryggheten. Det som arbetstagaren inte vågat eller vill göra. Hur mötas? Och vem är egentligen fri?

    Det är lätt att se på den andras situation och hitta fördelar som man själv inte har för tillfället.
    Du får ju ställa dina dagar som du vill!
    VS
    Du har ju din inkomst och sociala skyddsnät säkrat (åtm. för en period framåt)!

    Jag tänker så här – är det ens en diskussion som behövs?

    Det finns låsta lägen i alla typer av kontrakt och arbetsupplägg och egentligen så är det ju orättvist att ställa dem emot varandra. Det är ingen tävling i vem som har det värst (eller bäst). Låt oss istället diskutera villkoren och möjligheterna att faktiskt lyckas och må bra i sina arbeten oavsett om man har FO-nummer eller ej.

    Det är så uttröttande och dessutom sjukt kontraproduktivt att jämföra bara för jämförandets skull. Jag tycker inte att det är intressant längre att debattera och försvara mina val. Man behöver faktiskt inte göra game of thrones av precis allt! Den enda gången jag själv ryter till är när någon får för sig att ”sparka uppåt” på småföretagare, det är ju ren ignorans som måste rättas till. Vi är alla jobbare åt någon, oss själva eller någon annan.

    That’s it. Skapa inte motsättningar som inte finns.

    Nu säger jag det.

    Vi gör alla våra val.
    Den enda verkliga friheten vi har är ju friheten att välja själva vad vi skriver under och jobbar med. Valfriheten. Varför pratar ingen om den? Det känns nästan som ett fult ord! Jag orkar inte leva om jag ska känna mig som ett offer hela tiden. Jag gör mina val och jag känner ansvaret. Det är jävligt tungt att vara så hård mot sig själv men jag växer av det också.

    Men – jag blev väl också företagare för friheten?
    Nej. Efter många försök och verksamheter blev jag äntligen företagare av rätt (strukturell) orsak. Jag inte förverkliga mig själv längre. Jag vill tjäna mer och maximera min kunskap på bästa sätt. Det gör jag bäst som konsult. Potential finns i alla fall. Jag får jobba med det jag vill eftersom jag utbildat mig till det som jag tycker om. Det är inte mer invecklat än så. Det är inga enhörningar och regnbågar längs vägen, bara alla dessa val. Ingen magi är inblandad och jag önskar att fler förstod att det tar tid att bygga slott. Annars är det bara luft.

    Jag vill mäta mitt jobb i resultat, inte i antal timmar.

    Som anställd på heltid blev jag för låst vid en stol. Som inbiten multi-taskare kände jag stundtals att jag ”satt av” tid helt i onödan. En resurs (tid) som jag kunnat disponera på andra projekt (och tjäna mer pengar) och värst av allt – som jag aldrig får tillbaka.
    Nackdelen med min sits nu är att jag måste se till att hålla mig sysselsatt, annars slår jag i väggen ekonomiskt. Arbetslös företagare finns inte i ordboken, bara misslyckad företagare och det är en traumatisk upplevelse. Något som faktiskt många företagare går igenom. Många fler än du tror!
    Men det är väl bara att ta ett vanligt jobb då om det skiter sig, tänkte jag förut. Det var min mentala krycka. Kanske inte så enkelt.
    Du ska inte bara hitta en ny inkomst för dig själv, du ska också gräva dig upp ur hålet med den pengen. Företagslån om du har det. Förlustförsäljningar. Utebliven inkomst i flera år när du harvade på med olönsam business. Det minuset ska bli plus igen för att du ska breakeven. Så du måste tjäna dubbelt så mycket bara för att klara dig, en vanlig anställning räcker knappast. Det här scenariot är mycket vanligt men många skäms för att berätta om det. I vår kultur får man varken skryta om sin lycka eller visa upp sin olycka. Allt ska vara lagom, eller passligt som vi säger här i ÖB.

    Sen försvåras ju också debatten genom att alla har sin egen definition av vad frihet och trygghet sist och slutligen är för dem. Det finns också grader av oberoende inom företagandet.
    Jag personligen skulle till exempel inte vilja ingå bolag med någon annan. Det skulle kännas som att vara anställd igen om jag måste redogöra för någon annan hur jag jobbar , kompromissa med allt, och sen också dela på äran.

    Det är en trygghet att vara flera som delar på ansvaret, ja, men även framgången (och arbetsbördan som ledde till den) ska delas rättvist och det är jättesvårt att få till det på ett sätt som alla är nöjda med. Speciellt om man har olika arbetsuppgifter som är svåra att mäta annat än i tid. Så det skulle inte vara tillräckligt oberoende för mig. Då tar jag hellre en tjänst med förmånerna som kommer med det.

    Allt har ett pris, även friheten.

     

    2. Företagande är en enmansshow

    Nu när jag talat så gott om soloentreprenörskapet är det verkligen på sin plats att påminna om myt nummer två;  företagande är en enmansshow. Det är det inte! Om något så är det ett socialt fenomen.
    Att driva företag handlar i grund och botten om att förvalta andras pengar. För det är ju inte du som lägger in pengar varje månad? Det är dina kunder som ska öppna plånboken. Ditt jobb är att övertyga dem om att det är en god investering att föra över pengar till dig i utbyte mot produkter och tjänster. Med det sagt så är ju alla företagare beroende av andra människor för att lyckas. Det är därför så otroligt viktigt att inte isolera sig från andra när man blir företagare, även om man kör solo som mig.
    Jag nämnde också i förra punkten hur viktigt det är att inse att man gör val och att man tar ansvar för dem. Men det betyder inte att precis ALLT är ditt fel om det går snett. Företagandet bygger (som jag ser det) på en mix av saker som du själv kan påverka och sånt som du inte kan förutspå – som konjunktur och marknadssvängar. Däremot håller jag fast vid att konsekvenserna måste man ansvara för i vilket fall som helst och inte bortförklara det. Se händelserna som ledde till det oundvikliga och lär av misstagen. Inse att företaget både bygger och faller på din relation till samhället omkring.

    3. Det är svårt att lyckas som företagare

    En myt, tycker jag. Varför? För att det är för generaliserande och luddigt. Vet ni hur många olika typer av företagande det finns? I alla möjliga branscher? Tjänsteföretag, tillverkande företag, producenter, yrkesutövare, jordbrukare, fintech, byråer, konsulter. Snacka om olika spelplaner att röra sig på, alla med sina egna utmaningar och möjligheter. Riskerna varierar också. Vissa typer av verksamheter kan du räkna ut lönsamheten på i förhand, som en restaurang till exempel. Det finns gott om exempel på andra som gjort samma sak. Du har att jämföra med och ortens matkonsumtionsmönster ändras inte heller över en natt så det kan du räkna med. Men ska du starta något helt nytt som du själv måste skapa en marknad för så är det ju en helt annan femma. Det är en stor risk!

    Men som generellt svar på den generella frågan – statistiken säger att risken är stor att du lägger av med företaget efter några år. Men vi vet inte om dessa företag faktiskt lade ner för att det var för svårt. Det finns tusen anledningar till att det inte fungerar, speciellt inte på första försöket. Betyder det att det är svårt att lyckas? Nej.

    Däremot kan jag hålla med om att det är lätt att misslyckas, om ni förstår vad jag menar. Ett snedsteg kan bli väldigt dyrt och företaget kanske inte återhämtar sig snabbt nog. Då får man börja om från början, testa något annat eller välja att ge upp.

    Vi måste verkligen komma ifrån det här tänket att man får bara en chans som företagare. Entreprenörskapet är mycket mera en process och ett konstant lärande än en isolerad satsning.

    Jag försöker igen och igen och igen tills jag lyckas. Allt tyder på att jag kommer att göra det en dag också.

    Succé är ingenting du har,
    succé är något du har haft
    och kan få igen”.

    Petter Stordalen

     

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Orkar världen med ännu en självutnämnd coach?

    I helgen har jag suttit och funderat på hur jag ska formulera min företagssida här på sajten.

    I och med att jag blir ”heltidsföretagare” igen i oktober skulle det ju vara på plats med en uppdatering av vad jag gör och vilka tjänster jag erbjuder. En liten flik uppe i balken bara för de som vill läsa mer och kanske hitta mina kontaktuppgifter. Självklarheter, självklarheter.

    Jag har gjort ett utkast på min dator och funderat på olika formuleringar och beskrivningar. Till exempel så överväger jag nu om jag ska använda svenska eller engelska ord och uttryck.
    I min mejlsignatur använder jag nu ”creative consultant & content producer”. Det känns gångbart eftersom jag jobbar en hel med pr-byråer och där används engelska benämningar ofta. Jag vill ju smälta in bland dem. Men här på min hemsida känns det aningen löjligt att använda engelska titlar. Så det tror jag att jag ska skippa.

    Eller? Nåväl, det blir nog bra bara jag bestämmer mig för en linje.

    Det är ju också det där att paketera vad jag gör – som måste göras. Svårt på alla språk, då det jag gör är så spretigt. Men jag ska koka ner det nu. Bestämma mig.

    Men så till ämnet nya tjänster.
    Det finns en liten tanke i bakhuvudet som jag funderar på att erbjuda som dock känns aningen; (ursäkta min ärlighet) töntigt att skriva ut.

    Att börja ”coacha” andra.
    Vah.

    Ska jag bli en sån?  JAG SOM INTE ENS GILLAR SÅNT!

    Det här känns lite förbjudet att skriva. Men, om jag måste höra ännu en coach prata om vikten att sätta upp målsättningar, hur man definierar dem och hur man når dem så skriker jag rätt ut! Folk behöver inte fler verktyg utan mera handlingskraft.
    Kanske tillhör jag helt enkelt inte målgruppen och därför låter allt som coacher säger som självklarheter för mig. Inte vet jag. Kanske är jag en arrogant typ bara som tror jag vet allt. Förmodligen båda!

    Okej, så varför tänker jag ens i de här banorna själv då? Nå, det är (faktiskt) ganska många som tar kontakt med mig för att de skulle vilja ha mig som bollplank inför företagsstarten, bokprojektet eller sina hemsidor/bloggar och det känns jobbigt att inte kunna ta emot dem på ett bra sätt. Jag vill ju hjälpa dem men jag orkar inte hålla på gratis längre.
    Förut satt jag ofta och chattade med folk (pro bono) om kvällarna och var supergenerös! För snäll! Det började gå ut över mig själv och min fritid, så på senare tid har jag hänvisat alla till våga satsa-projektet istället. Där jag åtminstone fått lön för att lyssna och komma med förslag. Och det har funkat rätt bra, men nu jobbar jag ju snart inte där längre – så vad ska jag göra då? Jag måste hänvisa till min egen firma.

    Innan någon får upp pulsen – jag är mycket medveten om skillnaden mellan coaching och rådgivning/konsultering och jag har inga planer på att utnämna mig själv till varken life coach, mental tränare eller professionell coach. Ehrm. Speciellt inte med tanke på att jag inte har någon utbildning eller erhållna certifikat inom det (!). Bara livets hårda skola (urk, hatar det uttrycket). Å andra sidan – måste man ha ett diplom på väggen för att jobba som konsult? Nä. men det skadar väl knappast.

    Men det var fel av mig att använda ordet coach. Förlåt.
    Vad jag tänker på är inte coachning utan en lättsam typ av konsultering – ”sparringsessioner”! Idékläckande, peppande och informativa samtal där de som redan känner till hur jag jobbar och vet vad jag ”kan” har möjlighet att boka mig 1,5 h. Jag har många idéer, många fler än jag behöver. Jag har viss erfarenhet av projektplanering. Jag kan hjälpa och stötta. Berätta hur jag gjorde när jag gick igenom det du nu kanske står inför. Förklara hur man kan tänka och var man kan börja.

    Jag tror, att jag nog skulle nog tycka om att ha ett par klienter i månaden som jag sparrar. Det skulle vara givande att hjälpa andra i sådana stunder som jag själv gått igenom, men där jag stod ensam.

    Eller kallas det mentoring? Det låter som något pensionerade företagsledare gör gratis. Där är jag inte ännu.
    Men, jag tror inte att jag ens skulle behöva definiera exakt ramarna för sessionerna jag tänker på; för de som kontaktar mig tycks nog veta exakt vad de vill ha av mig! Det är allt möjligt smått fix som gäller kreativa projekt. Frågor om rätt konkreta saker, men också helt flummiga förfrågningar. Som att få lite av min positiva energi. Hm… Men det skulle ingå i köpet, tänker jag. Framåtanda är ju inte precis något man kan sälja på burk, men jag kan utstråla den kanske?

    Frågan är bara – orkar världen med ännu en life coach (obs, ej legitimerad)?
    Eller är världen mätt? Jag själv är ju i alla fall proppmätt på den fronten så jag kan förstå att ni känner så om jag börjar hålla låda!

    Jag känner faktiskt ett visst obehag av att ens sätta mig själv i det här facket. Det kunde till och med skada min image på sikt att börja tuta ut att jag tror jag är nån sorts coach utan vettiga grunder.

    Njäh. Det får nog bli ett senare mål i livet. Sen när jag är gammal och klok!
    Ville bara skriva av mig litet och höra vad ni tycker.

    Vad är er åsikt om sånt här? Berätta gärna om era  erfarenheter med diverse coachning, konsultering och mental träning etc. Finns det bättre och sämre? Funkar det eller funkar det inte? Jag har så jättesvårt för sånt här. Det känns som att jag är den enda ibland som inte riktigt fattar grejjen? Alla andra tycks ju vara så inspirerade. Varför är ni det?

    Samtidigt är ju jag nån sorts inspiratör också – och det blir ju jättekonstigt. Självhatet alltså! Öj öj.

    Personligen har jag gått på sparring en gång och det var rätt bra. Hon hade exakt den kunskapen som jag sökte och erbjöd bara ett bollplank åt mig. Inga känn dig själv-formulär eller andningsövningar.
    Sen gjorde jag ju sist och slutligen precis som jag själv ville och tänkte, som vanligt, men det var ändå givande att bolla idén med henne.

    En sån skulle jag kunna bli. En konsult, bara. Inget humbug. Bara jag och inga certifikat.
    Men en annan dag.

  • Företagande & karriär

    Våga vara bra på något!

    I jakt på inspiration till höstens starta eget-kurser gick jag till biblioteket och plockade på mig några böcker. De har alla några år på nacken men, inte är man ju kräsen. Klokskap blir väl aldrig daterad?
    Jag lånade allt möjligt faktiskt, läroböcker, populärpsykologi och till och med självhjälpsböcker.
    En sådan bok som fångade mitt intresse var ”Från Idé till Succé” av Andreas Carlsson (låtskrivaren som för mig är mest känd från svenska Idol-juryn på TV). Perfekt food for thougt inför mina kurser.

    Jag är ju alltid lite skeptisk till liknande böcker (har man läst en har man läst alla) men den var alltså riktigt bra! Jag har ju en tendens att falla för sådana här typer av texter mot min vilja. Det är väldigt stimulerande och uppmuntrande att läsa texter skrivna av andra driftiga människor (det är rätt ensamt i mitt huvud ibland) och boken gav mig en riktig ego-boost. Lite jobbigt dock att man måste gå till bibban för att få gehör för sin företagarläggning. Men det är kanske lika bra. Å andra sidan skulle jag nog finna böcker där som bekräftar att jag är lite sjuk i huvu också, om jag ville det.

    Den del av boken som fångade mitt intresse mest var kapitel 5: Kunskapen om dina egna begåvningar. Nedan följer några lösryckta citat som handlar om att hitta, förvalta och utveckla sin talang.

    Om att alla har talang:

    ”Att hitta och utnyttja sin talang är att utnyttja potentialen i sina resurser, och på så sätt nå en högre kunskap om det vi skulle kunna kalla våra genetiska fördelar – det fördelar som kommer gratis.

    ”Oftast är det faktiskt din fallenhet inom ett specifikt område som tar dig längst i livet trots att du kanske har jobbat som en vettvilling på dina mindre fördelaktigare sidor.”

    ”Kom ihåg att de inte finns några människor som är helt talanglösa, alla har en fallenhet för något. Ibland är det bara så att talangen kommer så naturligt att den kan vara svår att upptäcka.”

    Om att inte söka en specifik talang – utan en mix av generella begåvningar:

    ”Det sägs att vi alla har mellan fyra till sex kärntalanger som vi använder för att få saker gjorda. Det kan vara fysiska förutsättningar, ambition, sociala färdigheter, disciplin etc.
    De är mer generella än specifika, men lyckas man få dem att samverka kan man skapa ett framgångsmönster, vilket egentligen är ett sätt att organisera dina talanger i en viss ordning för att uppnå dina mål. Du kan ha en utåtriktad sida, en sida för affärer, en organisatorisk sida och genom att kombinera dessa kan du nå framgång.”

    Om varför det är så viktigt att lyfta upp sin begåvning:

    ”Vi faschineras av talang, vi ser upp till folk som sätter den i bruk, men vi är ändå extremt försiktiga med att lyfta fram den hos oss själva. Vi gör ofta misstaget att göra livsval som inte är kopplade till begåvningar. Det kan vara utomstående faktorer som i ett tidigt skede påverkar ett val som blir fullkomligt förödande för resten av ditt liv.”

    Om varför du ska söka ditt kall istället för din talang (de hör ofta ihop, ändå):

    ”När man diskuterar talang är det oundvikligt att prata om kall eftersom de är så nära besläktade.
    Att ha ett kall är att ha en livsuppgift. En sådan känsla brukar vara den största anledningen till att prestera utöver det förväntade.
    Den är större än faktorer som personlig vinning och mer pengar och så vidare. En person som får bättre betalt vill snart ha löneförhöjning, en person som söker personlig vinning uppnår den och tröttnar och vill gå vidare.
    Om din talang och din livsuppgift är sammankopplade är chansen står att du når oanade höjder. En person som har ett kall är beredd på att lägga ner oändliga timmar på det han eller hon brinner för på en nivå som inte står i relation till ekonomisk ersättning. Det blir därför nästintill omöjligt för konkurrenterna att hänga med.”

    Om varför det lönar sig att satsa på det som känns lätt och roligt:

    ”Bästa sättet att definiera talang är genom slutsatsen att en talang oftast är det man upplever som roligt. Det finns alltid en stark koppling mellan det vi uppfattar som kul och det vi har en fallenhet för. […]
    Vi tycker om det som vi har lätt för, det vi är bra på utan att anstränga oss”.

    Om att hålla fast vid sin talang:

    ”Att upptäcka en talang och sedan hålla fast vid den är också en konst.
    Eftersom vi hela tiden söker utveckling och nya utmaningar finns det en risk att vi går ifrån det vi är duktiga på.”

    ”Ju mer du söker efter din talang, desto mer kommer du att inse hur avhängig den är av din passion, din handlingskraft och dina drömmar. För att nå bästa resultat är du beroende av att alla dessa komponenter samspelar med varandra.”

    Carlsson skriver även hur viktigt det är att satsa på det man är bra på och öva upp den begåvningen. För tiden räcker inte till så många talanger! Han hänvisar till 10 000-timmarsregeln. Den innebär att det krävs 10 000 timmar för att bemästra något till fullo, på den nivå där man skulle kunna bli världsledande inom sitt gebit.
    ”Att komma någonstans här i livet tar tid, så ha tålamod”.

    Om att utveckla sin talang:

    För att bli riktigt bra måste du välja ett mål som känns större än du mäktar med idag. Att öva något du redan kan ger ingen utveckling.

    Har du listat ut vad dina kärntalanger är? Jag har tagit mig en funderare och listat de jag tror är mina. Som motvikt till självförhärligandet har jag också tänkt på nackdelarna med dem.

    1. Talets gåva
      Obs! Inte mina ord! *cringe*Det var faktiskt ett medium som sa det till mig, att jag har talets gåva.
      En mer lättsmält österbottnisk variant skulle vara att jag är ”bra på att hålla låda”. Och den begåvningen utnyttjar jag faktiskt varje dag. Om jag får citera mediumet igen så sa hon; ”du har alltid något att säga”. Och det är sant; jag kan inte minnas en endaste gång jag blivit stum och inte fått fram någon typ av respons. Det är otroligt praktiskt, faktiskt. Men det betyder inte att jag nödvändigtvis vill, eller ens behöver babbla hela tiden. Några väl valda ord kommer man långt med. Tystnad är också kommunikation, som ni vet.
    2. Snabbtänkt
      Att tänka snabbt har jag nytta av på så många sätt; det hör ihop med att tala också. Man måste kunna tänka snabbt för att gräva fram en bra kontring på några millisekunder. Man måste också kunna tänka snabbt för att vara verkligt handlingskraftig, speciellt i krissituationer.
      Jag är snabb med att greppa koncept och att snappa upp ”sånt som är på gång”. En nackdel kan ju vara att jag gör för snabba slutsatser också. Det är lite gamble över det hela. Men då är jag snabb med att rätta till misstaget också…
      Jag är heller inte en så värst god lyssnare just eftersom jag lyssnar efter helheten (att få en snabb övergripande bild av samtalet) och kapar av med en respons för tidigt. ”… men om jag får prata till punkt så… ” är väl J:s standardfras här hemma. Kan inte hjälpa det.
    3. Viljestark
      Jag frågade J nyligen om han tycker att jag är en ”tävlingsmänniska”. Han tyckte inte det, men däremot sa han att jag är viljestark. Jag vet inte riktigt vad det betyder, för jag anser mig inte vara en envis person. Jag skulle behöva stå på mig mer! Däremot ger jag inte upp så lätt; men det hör mera ihop med min stolthet igen (och det är väl en typ av fåfänga). Att jag är ”seg” tycker jag är ett bättre ord. Låter mera… ädelt.
      Jag kämpar tappert med allt jag företar mig och gör mitt allra bästa för att få båten i hamn.
    4. Fingerfärdig
      Jag har absolut ett intresse och en fallenhet för att ”pyssla”. Det blir oftare fint än fult och jag är rätt noggrann med estetiken (mindre med måtten). De senaste åren har jag främst fokuserat min pysselådra på matlagning och bakning; men när tiden är rätt ska jag börja göra andra sorters hobbyprojekt igen.
    5. Fantasi
      Försöker komma på ett adjektiv för detta; imaginär? Vet inte. Men jag har stor fantasi och det är en fantastisk rikedom. Eller som författaren till den här boken brukar säga; if you can dream it – you can be it.

    Vilka är dina talanger?

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    En hållbar livsstil i balans är vårt främsta vapen mot utbrändhet

    I förra veckan fick jag chansen att banda ett podcastavsnitt med en person som inspirerat mig massor det senaste åren; nämligen Cecilia som driver webbplatsen morotsliv.

    Jag åkte ut till hennes sommarställe i Tjärlax och det var som ni ser på bilderna – en riktigt härlig dag!

    Jag passade på och fotograferade litet. Det är kul att fotografera något annat än mat som omväxling.

    Morotsliv är en blogg (eller databas, enligt henne själv) som ger råd om hållbar livsstil, hälsa och kost. Men det är inte nödvändigtvis Cecilia life hacks i hemmet som inspirerar mig mest – utan det är nog Cecilia som person!

    Jag beundrar människor med förmågan att vända motgång till framgång, speciellt ur ett sådant underläge som utmattning. Hon är verkligen beviset på att en burnout inte behöver vara något negativt, snarare början på något nytt. En vägvisare mot en hållbarare livsstil. Jag tror att Cecilia skulle beskriva hela episoden som sitt uppvaknande. Det låter flummigt i text, men mitt intryck av henne är att hon är väldigt pragmatisk och tydlig i sitt sätt att diskutera. Jag däremot är ju superflummig i jämförelse. Ni som lyssnar på avsnittet nu får ett litet smakprov på det, haha!

    Summa summarum; Ur spillrorna uppstår något nytt, om man vill det.
    Det kan jag relatera till.

    Jag minns första gången jag råkade på Cecilia irl, i matbutiken i Sundom. Det var flera år sedan, när hon ännu bodde i sitt hus och jag hade min butik i byn. Jag minns det så tydligt eftersom jag blev så fascinerad av hennes barfotaskor! Och kanske aningen starstruck, som man kan bli på en liten ort. Man vill ju inte glo – men kan ändå inte låta bli. Det är så häftigt med folk som vågar vara sig själva och följa sina övertygelser.

    Sen åkte Cecilia till Thailand för att leva som digital nomad i ett år och då läste jag hennes blogg som flitigast. När hon kommit hem frågade jag om hon hade lust med en kaffe! Då blev vi äntligen bekanta.

    Så för mig var det i alla fall ett riktigt kärt återseende att få göra detta avsnitt. Ännu ett kärt bloggers unite i denna podcast. Och sommarstället i Tjärlax var helt ljuvligt. Och så varmt det var! Svetten rann på oss båda men vi poddade tappert för det. Hoppas att ni tycker om avsnittet. <3

    Nedan kan ni lyssna på podden, avsnitt 19 med Cecilia.
    Utan att avslöja desto mer om innehållet så kan jag säga att det kom att tangera väldigt mycket hållbar livsstil, stress och välmående. Inte så där jättemycket business, i alla fall inte för att vara en podcast om företagande. Men som Ila sa; det här ÄR ju min business!
    Så sant, så sant.

    Från blogg till företag – från utbrändhet till glödhet. Här har ni  morotsliv! 

     

    I det nittonde avsnittet av våga satsa-podden besöker vi Pörtomfödda Cecila ”Ila” Norman på hennes sommarställe i Tjärlax. Vi pratar om hur ”morotsliv” kom till och hur det blev ett företag. Vi pratar om kost och välmående, utbrändhet, medieproduktion och hennes flytt till Stockholm – är det andra ”vibes” där? I alla fall har Cecilia äntligen börjat kalla sig influencer, efter pepp från svenska bloggare. Trevlig lyssning!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Alla pratar om Julia

    Idag vill jag tipsa om våga satsa podcast avsnitt 17 – med unga företagaren Julia Holmqvist! Vi träffades förra veckan (för första gången!) och bandade tillsammans och det var väldigt trevligt! Som ni märker, om ni lyssnar på podden, så diggar jag henne jättemycket! Som rubriken lyder – Julia är ett hett namn för oss unga österbottningar 🙂

    ”Gäst i det sjuttonde avsnittet av våga satsa-podden är estenomen, bloggaren och företagaren Julia Holmqvist från Vasa. Det blir ett äkta ”bloggers unite” mellan Malin och Julia – vilket resulterar i en del inbördes beundran och ett extra bubbligt avsnitt (ursäktar på förhand). 
    Vi reder ut Julias alla projekt, dyker ner i ankdammen, pratar om det moderna arbetslivet, bloggande, om att trivas med att jobba som en galning (får man säga det ens?) och vi funderar på Julias framtidplaner. ”

    Julia sammanfattar sina poänger väldigt bra på sin blogg, läs här.

     

    Med tanke på att det var Julias första poddinspelning så tycker jag hon gjorde ett fenomenalt bra jobb med att hänga med i mina frågeställningar och hon svarade rappt! Jag måste dock tillstå att jag själv tycker att jag kunde ha gjort ett bättre jobb rent intervjutekniskt.
    Det känns för mig som att jag tar för mycket plats i samtalet – men samtidigt vill jag ju att avsnitten ska få vara diskussioner mellan mig och gästen (framom att jag bara ställer korta frågor och knappt hörs). Så svår balansgång!
    Jag är ju inte journalist, och jag går inte omkring och tror att jag är det heller. Å andra sidan kan det också vara min styrka. Att jag inte är utbildad! Jag är inte formad av några ”regler” utan låter allt hända naturligt. Samtidigt vill jag såklart göra ett bra jobb med podden och uppfattas professionell. Så att. Var landar man då? Jag har ju ett rätt kommersialiserat sätt att skriva och framställa saker. Kanske underhållningsbranschen vore mitt rätta element? Jag vet inte.
    Vad tycker ni är intressantare att lyssna på? Ledig diskussion eller att låta gästen berätta mer om sig? Med andra ord – ska jag tejpa fast min mun till nästa gång? (hämtar silvertejpen).

    Obs! Jag märker att jag är i en sån där svacka nu när jag tycker att allt jag gör är sååå dåligt och efter så mycket redigeringsarbete de senaste månaderna står jag knappt ut med att höra min röst längre! Men jag vet också att det är normalt att känna så här ibland och jag vet att det går över. På fredag ska jag till exempel få prata i RIKTIG radio (om podden) och inte skulle de väl bjuda dit någon som är riktigt kass? Eller så har de sommartorka, vad vet ja? Hehe. Hursomhelst, lyssna på radio vega österbotten på fredag efter kl 8.30 om ni är vakna då redan.

    Notis i vbl.

    Jag jobbar heltid med våga satsa-projektet hela juli månad (liksom andra månader). Mitt huvudsakliga arbete är att producera denna redan nämnda podcast om lokalt företagande vilket är roligt men också lite lätt tortyraktigt i och med att jag sitter klistrad vid en dator i detta vackra och varma sommarväder. Det råder total mörkläggning här i lägenheten just nu.

    Sambon har fått semester nu denna vecka så det har bara gjort saker och ting knepigare. Vardagsrutinerna är helt upp och ner. Gud, vad vi gått varandra på nerverna här hemma de tre första dagarna! Men idag känns det som att vi landat i ett upplägg som kan funka (han håller sig på avstånd, haha). Jag är väl mest sur över att förra veckans ordning, när jag satt här hemma och jobbade ensam, är över. Jag trivdes verkligen med det. Att kunna lägga upp arbetsdagen precis som jag vill för maximalt resultat. Nu kan jag ju inte det när J är ledig, men det förstår inte han riktigt.

    Ni vet kanske hur det är. Det är svårt att hålla uppe motivationen när den andra är ledig. Vi har dessutom lite olika sätt att värdera arbete som i en sådan här situation krockar med varandra. Jag ser mitt splittrade sätt att arbeta som hypereffektivt, han ser det som nonchalant. Det är i dessa stunder våra stora olikheter blir så jobbiga! Men då igen – samma olikheter håller oss ihop. I alla övriga sammanhang är vi ju ett bra team. På 12 år går det över 4000 dagar. Varje dag av dem har vi vaknat upp – och valt att vara tillsammans. Utan några juridiska papper! Och vår kärlek är testad och bevisat vattentät. Så lite semesternerver ska vi väl klara av, hehe. Vi förenas ju alltid till sena kvällen och kollar black sails tillsammans och blir normala igen. Jag tyckte serien var ett riktigt sömnpiller i början men nu är jag – hooked, som en pirat kanske skulle säga. 😉

    Om kvällarna nu då har Jonas alltid något idrottsligt att göra (orientering/talko) så då är han inte hemma, vilket adderar till min frustration. Just på kvällen när jag är ledig (och har tid att vara ledig) och gå ut i solen så vet jag inte vad jag ska hitta på. Så då har jag åkt till stranden och badat ensam (insert fioler) och sen har jag tränat. Man kunde tänka sig att jag kunde RINGA EN VÄN eller nåt men då blir det så lätt att jag skippar träningen – och det är verkligen prio ett för mig just nu. Jag vill verkligen nå mitt träningsmål!

    Målet då. Som ni kanske minns så har jag startat en egen fitness-utmaning – att träna och äta sunt i sju veckor. Nu är jag inne på vecka 3 redan och tiden bara flyger iväg! Är ni intresserade av att höra hur det gått så här långt (och vilka framsteg jag gjort/förändringar jag märkt av) eller ska jag vänta tills 7 veckor har gått?

    Ha en fin torsdag! // M.

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Du blir aldrig rik på att skriva böcker – eller?

    Hej hej dagboken.

    Idag fick jag reda på hur många ex. som min bok Naturligt glutenfritt sålt 2017, d.v.s från maj till december månad.

    1.272 st.

    Det är helt okej, ändå!

    Betyder det att jag är rik nu? Nej. 🙂

    Jag vet inte exakt vad royaltyn per såld bok blir ännu  -men jag borde få ut en (för mig) vanlig månadslön på den här mängden. Dock ska förskottet dras bort från den summan ännu. I vilket fall som helst är en månadslön en struntsumma med tanke på arbetet som lagts ned – men jag har heller inte gått in för att tjäna pengar på den här boken. Min målsättning har hela tiden varit erfarenheten – att ge ut en bok ”på riktigt” genom förlag, skaffa kontakter i branschen, få publicitet i kanaler jag själv inte haft åtkomst till tidigare och nå en större målgrupp. På alla dessa punkter har förlaget M levererat – och jag är så tacksam för det.

    Detta projekt är faktiskt ett minne för livet för mig.

    Nu är det dock läge för fas 2 i min plan – att publicera ett nytt bokprojekt digitalt på egen utgivning. Det har alltid varit slutmålet för mig, så det är inga hard feelings mot mitt förlag på något sätt. De visste nog också från början att jag är ett vilddjur i sammanhanget, så det är knappast några hard feelings från deras håll heller.

    Det som händer nu i fas 2 är att jag samlar allt som jag lärt mig av tidigare bokprojekt och satsar smart. Nu är det inget ”bära eller brista” -längre. Nu är det bära litet , eller bära stort som det finns att välja mellan.

    Kaxigt, men låt mig förklara. Jag har gjort en del kalkyleringar (så att ni inte tror att jag går omkring och önsketänker).

    Låt oss säga att jag säljer lika många e-böcker nu (sen) som jag sålt tryckta ex ifjol. Om jag säljer dem för mitt tänkta pris 9,90 € inkl. 24% moms borde jag således tjäna ihop 10.150,55 euro efter skatt – utan dröjsmål. Detta eftersom jag säljer boken utan mellanhänder via min egen webshop.
    Webshoppen har jag byggt själv så den är nästan gratis i drift. Fotograferar till boken gör jag själv, liksom sätter ihop grafiken så det tillkommer inte någon utgift med sånt. Tryckkostnader blir det såklart inga, men ville inflika det ändå.
    Redaktörsjobbet chansar jag med att göra själv också – med en kokbok känns det som att texten inte behöver sitta 100%. Speciellt med en e-bok! Mina läsare (ni!) är ändå vana med att konsumera mina recept på klingande bloggska, och ärligt talat vill jag hålla boken autentisk och personlig. Kunderna får vara domare, inte kultureliten.

    Jag har förresten slutligen accepterat att jag är den folkliga och inte den creddiga, kulturella. Ni som såg stjärnornas stjärna på TV förstår mig nu när jag säger att jag är Casper och inte Ola. Ni vet också vem som fick gå hem med priset i slutändan.

    Men mera riskanalys. Produktionen av boken kostar förstås både tid och pengar för mig att göra, även om jag gör allt själv. Arbetet har jag dock till min lycka erhållit stödpengar för att göra; totalt 2500 €. Det som kostar är råvarorna, men eftersom jag konsumerar min mat personligen så känns det ändå nästan som en vardagsutgift. Vi ska ju ändå äta!

    Vad jag vill säga är att jag inte ser hur jag kan förlora på detta upplägg. Då mina tidigare bokprojekt varit förenade med stora risker (tagit lån, tryckt upp böcker själv etc) så är detta mer eller mindre riskfritt.

    Även om jag bara når hälften av mitt säljmål (1300) så blir den vinsten ändå mer än vad jag fått ut av tidigare böcker. Då har jag heller inte räknat med royalty från andra distributörer!
    Varje gång någon laddar ner min bok på biblioteket får jag nämligen en liten peng. Summan redovisas varje kvartal – jag fakturerar distributören som i sin tur fakturerar biblioteket. Hittills har det bara blivit småpengar för mig, men alla bäckar små! När jag laddat upp min e-bok i systemet finns den tillgänglig på alla bibliotek i Sverige och Finland som erbjuder e-böcker till sina användare – och det är rätt mycket folk. Gäller bara att få dem att upptäcka min bok när de scrollar runt. Risken är att folk inte köper boken utan nöjer sig med att ladda ner den tillfälligt via biblioteket. Men märker jag det så stryper jag tillgången, helt enkelt. Beror på om jag nått mitt säljmål eller ej.

    Skulle det ändå bli så att min nya bok inte säljer så bra som jag vill sen, vad tror ni att jag gör då?
    Gör en ny, såklart!

    Det är faktiskt det bästa med den här publiceringsstrategin – att jag kan höja produktionen och göra flera böcker i året. Testa olika teman och nischer. Leva på det?
    Till exempel skulle jag vilja göra en liten e-bok med nya recept på glutenfritt bröd. Den skulle kunna vara riktigt billig, hälften av priset – 4,90. Det tar mig ca en månad att pressa ur mig en sånt kompendium och säljer jag 500 st av den får jag också ut en mindre månadslön på 1,975 € efter skatt.

    Eftersom jag inte kommer att behöva kånka några böcker och sälja fysiskt så kan jag behålla min dagtjänst (och lön) och således ha böckerna som en sidoinkomst. Det är verkligen de passiva inkomsterna som gör en rik.

    Om du har läst så här långt kanske du tänker att jag gått och blivit pengagalen. Men det är inte sant. Pengar för mig är en resurs för att kunna göra det jag vill – skapa och vara kreativ.
    Under de senaste åren har jag skapat en hel del och varit mycket kreativ – men det har kostat mig mer pengar än jag haft och kört min ekonomi i botten. I nuläget har jag kommit så långt med upprustningen av min ekonomi att jag kan se skuldfriheten i horisonten. Känna doften av den. Friheten. Den är 2 år fram om jag fortsätter i samma takt (helt okej). Ett halvår om min bok säljer bra (otroligt, kan nästan inte tro det själv).

    Och denna gång ska jag inte halka ner i hålet igen. Jag vet bättre.

    Jag vill avsluta denna kapitalistiska monolog med några ord framgång. Jag tror att jag äntligen förstått vad det innebär FÖR MIG. Det gäller även andra kreatörer.

    En konstnär ska mäta sin framgång i kvalitet, inte pengar.
    Jag har utarmat mina resurser (pengar) just för att jag ville hålla så jäkla hög kvalitet på allt jag gjorde. Men eftersom jag likställde framgång med pengar så kände jag mig aldrig framgångsrik. Tvärtom! Jag har haft en efterhängsen typ med mig hela tiden – och det är skammen. Självfördömandet.
    Jag glömde bort att klappa mig själv på axeln för det som verkligen betyder något – att det jag gjorde var bra. Det var omtyckt. Upplägget var bara inte riktigt lönsamt.

    Ni har säkert hört uttrycket ”do what you love- the money will follow”. Det är också vad folk sagt åt mig. ”Du kommer att klara dig bra du i livet, Malin” har tanterna på byn sagt. Jag har lett artigt och tackat – men gråtit inombords. Skulle vilja sända dem mitt senaste bokslut, liksom. Min sambo har många gånger påpekat att jag ÄR framgångsrik med företagandet – det bara känns inte ännu. Han har alltid trott på mig och uppmuntrat mitt entreprenörskap, fast det begränsat oss på många sätt i privatlivet.

    Men inte längre! Det finns en tid för att odla och det finns en tid för att skörda – och nu fasen startar jag tröskan. Jag har absolut inget att förlora.

    Det är faktiskt min kulturella plikt att genomföra bokprojektet – jag har ju fått stödpengar för den! Det kunde gott och väl räcka som motivation (eller piska då).

    Jag är redan stolt över nya boken – fast den är långt ifrån klar. Och det är en känsla jag aldrig känt förut.
    Tryggheten.

     


    Rättelse kl. 23:54: Jag ändrade momsen från 10% till 24%, kalkylerna har därför ändrats något.  Jag har hittills enbart fakturerat e-böcker via svensk tjänst vilket innebär 0% moms för mig som finländare. Så, jag har inte behövt kolla upp momssatsen förrän nu och jag bara antog att det var samma somt tryckta böcker – men icke! E-böcker räknas som en tjänst/service. Tack Kugge för heads up!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Save the date! Kick off event 15.8

    Låt mig inleda detta inlägg med att göra mig skyldig till två kardinalfel som bloggare:
    – att be om ursäkt för min bloggtorka (speciellt på receptfronten, sori)
    – att blogga på arbetsplatsen (jag kan förklara mig)

    Den första punktens förklaras med den ack så lama ursäkten; tidsbrist! Bröllopsplanering (alla inbjudningar postades i morse, jey), lågsäsong (folk varken bloggar eller läser bloggar på sommaren, right?) och arbetet med min kokbok. Det slukar tiden mer än jag vill! Uppsidan är att jag kommer att bygga upp ett sjukt undertryck och skrivsaknad nu under sommaren vilket bådar för en produktiv blogg-höst.

    Den andra punkten har jag faktiskt tillfällig dispens för! Så det är alltså inget brott. Jag jobbar som bäst med att promota ett event som vi ordnar inom projektet och av den anledningen tänkte jag utnyttja min blogg som marknadsföringskanal – temat är ändå media.

    Jag vill m.a.o välkomna er till unga kustföretagares KICK OFF EVENT 15.8  i Vasa. 

    Evenemanget har vi på våga satsa- projektet planerat tillsammans med Hippi Hovi på Kust-Österbottens företagare.
    Vi delar på kostnaderna så evenemanget är med andra ord helt kostnadsfritt för er.

    Vi börjar med klättring på Zip Adventure park, sen blir det middag och diskussioner på Seglis.
    Diskussionens tema är media. Som hjälp har vi bokat två talare som kan en hel del om saken – Peter Stolpe och Linn Jung!

    Läs mer om eventet på vår facebooksida. 

    Gästtalare Peter Stolpe, ekonom och journalist, kommer att ge oss några goda råd för att nå ut i massmediabruset.
    Stolpe är chefredaktör och vd för den nystartade ekonomisajten www.vaasainsider.fi. Han har skrivit tusentals artiklar om näringslivet och de österbottniska företagen.

     

    Linn Jung är medieproducent och en av grundarna till livsstilssajten Sevendays. Hon skriver också Svenskfinlands mest lästa blogg ”Mama’s got the magic”. Linn ger sina 5 bästa tips kring vad du som företagare ska tänka på när du jobbar med sociala medier.
    Hur fungerar influencerreklam i praktiken?

     

    Innan ni får upp pulsen – här kommer några FAQ:

    Vem räknas som ung? I det här fallet <35 . Men det är inte så noga! Ett av projektets mål är att nå yngre företagsamma personer så därför är det huvudmålgruppen som vi trycker på mest med, men alla är välkomna!
    Måste man vara aktiv företagare? Nepp, alla som funderar på att starta företag eller annars är intresserade av entreprenörskap är välkommna!
    Vad kostar det? Exakt noll euro.
    Var ordnas det? Vi startar på Zip adventure park med klättring, sen beger vi oss till Seglis för middag och diskussioner.
    Måste man klättra? Nej, kom direkt till Seglis istället.
    Var anmäler jag mig? ALL IN här och SEGLIS ONLY här.

    Låter det kul? Hoppas att många kommer! 🙂 Det är lite min dröm att göra det här till ett årligt fenomen, men för det krävs intresse och deltagare som vi kan tydligt redovisa.

    Jag tror på samarbete och att bygga communityn kring företagande. Därför är det så himla viktigt att komma med på träffar, kurser och evenemang!
    Bara genom det här jobbet har mitt kontaktnät fördubblats – och jag vet så mycket mer om vilka tjänster som finns för företagare och vem man ska fråga. Och andra känner framför allt till mig och vad jag kan göra. Det är helt otroligt faktiskt! Så kom kom kom!

    Vi ses 15.8 ! Ha en skön sommar så länge (obs obs, det var inte meningen att det där skulle låta som ett farväl, bloggen lever nog lite smått under sommaren).

     

     

     

     

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Småföretagarliv i Korsholms skärgård

    Det finns arbetsdagar – och så finns det arbetsdagar. 🙂

    Just den här tisdagen började ändå på normalt vis. Steg upp kring 7, samåkte med Jonas till jobbet och stämplade in lite efter 8. Startade datorn och svarade på e-post och annat kontor-igt. Kaffepaus vid 9. Det vanliga.

    Därefter kom min kollega Linda till huset. Vi jobbade en stund och sen var klockan redan 11 – så vi åkte vi in till centrum på lunch. Linda ville äta ”nån fräsch sallad” så jag föreslog Raawka, där vi åt… en fräsch sallad.

    Får aldrig min egen hummus lika god som deras. VILL KOMMA SOM PRAKTIKANT!

    Det är efter lunchen som denna normala arbetsdag övergår till en extraordinär arbetsdag.

    Våga satsa podden SUMMER TOUR!

    Vår podcast om och med österbottniska företagare ska nämligen ha sommartema i juni-juli. Lite kortare avsnitt med tydligt fokus på sommarnäringar. Turism, till exempel.
    För att kicka igång serien bestämde vi oss för att göra en utflykt av det hela och banda flera stycken avsnitt på en dag.

    Vi tar alla chanser att komma bort från kontoret och ut på fältet, men det var faktiskt bara en slump att vi råkade pricka in podcast-touren på denna ovanligt vackra sommardag i Maj. En av de sista innan vårvädret stabiliserar sig och går ner till mera normala 13-16 C.

     

    Idag åkte vi alltså ut i Korsholms skärgård för att ta pulsen på fyra stycken företagare och som sagt: herregud, vilken härlig dag för ett sådant projekt! Varmt, soligt och klarblå himmel. Linda hade planerat allt i minsta detalj och jag behövde bara hänga på.

    Vårt färdmedel, Lindas ”sommarbil”. Jag har aldrig åkt cab förut, så nu fick jag checka av det på min bucket list.

    Första stoppet, Björkö och Kvarkens värdhus.

    Vi fick en rundtur och pratstund med ägarinnan Anne Ojala.

    Vårt första poddavsnitt på finska, faktiskt! Tur att Linda är tvåspråkig, skulle bli aningen trögt att höra mig stamma fram frågorna.

    Andra stoppet; Salteriet. Här fick vi till poddens andra avsnitt på finska!

    Kimmo Kauppila är inne på andra säsongen som restaurang-caféägare och vi pratade om Kimmos företagande och småföretagarliv i skärgården.

    Ni får lyssna på samtalet så snart jag klippt ihop det och fått grönt ljus från alla inblandade.

    Efter Kimmo fick vi besök av Fredric Sandvik på Kvarkenturer. Otroligt sympatisk typ som var trevlig att prata med. För honom var poddar inget nytt för han brukar lyssna på bokpodden med Anne Hietanen, sa han. Så otippat!
    Han ville dock inte vara med på bild för han hade inte klätt upp sig för dagen! 😉 Här hittar ni dock bild på honom .

     

    Efter inspelningen med Fredric fick vi sätta på ett kol för att hinna i tid till vår avtalade tid med Freddi Skott på Kalles Inn.

    Jag har aldrig varit ute till Klobbskat förut så jag blev faktiskt ganska tagen av hur vackert det var där.

    Freddi visade oss runt på området och det fanns verkligen så mycket att se! Hade förstås inte med kameran på själva vandringen… Men det var häftigt. Nästa projekplaneringsdag på Kalles inn? JA? Hoppas chefen läser.

    Freddi väntade en bussplast med gäster – så det blev bråttom att podda! Vi hann precis bli klara när bussen anlände på gården.

    Jag fick passa på och knäppa bilder medan samtalet pågick, för att spara lite tid. Lyssnade ändå med ett öra.

    En snabb visit – men inspirerande.

    Efter besöket på Kalles inn åkte vi raka spåret tillbaka till Vasa, med undantag för en snabb wc-paus på Bernys. Linda slängde av mig hemma på kyrkoesplanaden och sedan styrde hon kosan hem till Jeppis.

    Vilken tripp!

    Nästa podcast summer tour tänkte vi skulle kunna bli en tripp söderut. Vem ska vi åka till? Tipsa gärna om företagare som skulle passa vårt sommartema!

    Restauranger, lokala förmågor, sevärdheter… Mejla mig på malin.batmastar@yrkesakademin.fi .

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Årsdag

    Idag är det på dagen 1 år sedan jag hoppade ner i mina röda ”författar-klackar” för första gången och ställde till med bokreleasefest i min hemstad Vasa. Boken Naturligt glutenfritt stod klar efter 1,5 års arbete. Jag kan faktiskt inte greppa att det bara är ett år sedan? Det känns som minst 2. Snacka om att det runnit en del vatten under broarna sedan dess!

    3.5.2017 då. Det var en stolt dag för mig. En milstolpe i karriären definitivt, och man kan riktigt se hur jag strålar av lycka och lättnad på bilderna!

    Stolt över att få ge ut en kokbok både på svenska och finska.
    Förväntansfull inför att få representera förlaget på bokmässan i Göteborg och Helsingfors.
    Spänd på att få vara med på diverse bokkalas, författarträffar, intervjuer samt medverka i radio och TV!

    Bild: Uffes kitchen 

    Hela upplevelsen med att att få ge ut boken på ett, så att säga, riktigt förlag kändes superspännande, minns jag. Det var en värdefull erfarenhet för mig och jag fick många nya bekanta i författarkretsarna. Men allt hände så snabbt och jag satte hård press på mig själv just då. Det är först nu i efterhand som jag kan blicka tillbaka och känna lite ro och tacksamhet. När dammet lagt sig.

    Min ”värld” (som jag känner den) blev åter igen mycket större – det är jag glad för.

    Vad ska jag säga om projektet så här ett år senare då? Var det mödan värt? Var det framgångsrikt?
    Min självkritiska ådra till trots (jag är ju aldrig riktigt nöjd med någonting) arkiverar jag nog Naturligt glutenfritt under fliken lyckade projekt. Boken gjorde mig kanske inte till någon rikskändis (om det är vad framgång är) men faktum är att jag ENBART fått beröm för mitt arbete. Både på finskt håll, i svenskfinland och även i Sverige. I finlandssvenska mått har boken sålt bra och rejält med synlighet har jag fått för mitt arbete. Vet inte exakt hur många ex jag sålt, så vågar inte gissa, men mer än min förra bok. Så det är ju success! Utvecklingen går alltid framåt.
    Klart att min publik kunde vara större, men jag är ju inte klar med kokböcker ännu. Jag hinner!

     

    Vet ni vad? 😉
    Ni hinner också ännu skaffa er ett exemplar av min bok.

    Årsdagen till ära får mina läsare 20 % rabatt på Naturligt glutenfritt i förlagets webshop.
    Klicka er in här och ange koden MALINSMAT i kassan !

     

    Intresserad av att köpa den finska översättningen?
    Jag har kvar ett litet lager hemma som jag säljer för halva priset.
    Vi ska så måningom flytta och jag vill inte släpa dem med mig till nästa ställe…
    Sänd mejl till mig på hej@malinsdriftigheter.com så gör vi en bra deal! 🙂

     

    Ett stort tack till er som understött mig hela vägen och gett feedback på boken! Hoppas att ni haft nytta (och gärna lite nöje också) av den. Jag vill ju verkligen skapa nytto-böcker.
    Jag vill se smutsgula pärmar! Fingeravtryck och mjöldamm längs kanterna. 🙂 Slit den med hälsan.

    Kramar, Malin

     

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Underbara Malin?

    Livet, det är ganska lustigt ändå.
    Här bestämde jag mig för att bryta mig loss från mitt småföretagarliv genom att sälja min affär och söka nya utmaningar – och ett år senare, vad gör jag? Sysslar med företagsamhet som aldrig förr!

    LÄNKTIPS: THE BORING BUT EFFECTIVE WAY TO MAKE DREAMS COME TRUE | Klicka på bilden för att läsa.


    På dagarna arbetar
    jag med utbildningar och promotion för mikro-och småföretagare på landsbygden. Nätverkar och gör mediaproduktion för projektets räkning. På kvällar och helger sysslar jag med mitt eget företagande som frilansande receptkreatör, författare och medieproducent.

    Först resonerade jag att detta, projektjobbet, bara skulle vara en kort mellanlandning i arbetstagarlivet för mig. Men nu tänker jag att det kanske inte är så dumt att fortsätta i den här stilen ändå?
    Jag tänker så här; företagarlivet är för instabilt, arbetstagarlivet är för stabilt. Men i kombination blir livet både tryggt och intressant! I alla fall för närvarande.

    En del av mitt dagtidsarbete är att lära ut basic företagsamhet och fungera som bollplank med andra företagare. Men själv lär jag mig också nya saker varje dag! Det är det som är så fiffigt med alltihopa! Jag lär mig kunskaper som gynnar mitt eget företagande.
    Ett exempel på det är workshoppen i att bygga e-handel som jag planerat 9.5. Jag har nappat i datanomernas lärare Kaj Ekroos som kommer och lär oss, steg för steg, hur man bygger sin egen webhandel med prestashop. Vi startar kl 9 och vid kursdagens slut kl 15 kommer alla att ha grunden till sin webshop klar. Tänk vilka imperium vi kommer att starta här i datasalen!

    Min prestashop, som jag bygger upp på kursen, kommer jag att använda för att sälja mina böcker här på bloggen. Andra kursdeltagare som jag vet är på kommande ska börja sälja sina hantverk och tjänster på nätet. Om du som läser detta är intresserad av att komma med så finns det några platser kvar ännu. Anmäl dig på den här länken.

     


    Workshopen i e-handel
    är den sista kursen för terminen som vi ordnar via projektet. Under sommaren kommer jag istället att fokusera på att skapa nya avsnitt till vår podcast; våga satsa-podden! En podcast om företagsamhet där vi intervjuar småföretagare och sakkunniga.

    I det senaste avsnittet träffar jag Magdalena Lindroos, aka Bohemian Maggie, som inte ännu startat företag men funderar på det. Jag tänkte att det kunde vara itnressant att podda med en fem-före-företagare och ta pulsen på hen. * Vi diskuterar hennes affärsidé, filosofin bakom, drömmar om framtiden och vad som skrämmer henne då det kommer till företagande.
    *än så länge bara kvinnor som medverkat i podden, men det är ingen medveten strategi. Det har bara blivit så!

    Fotograf: Heidi Hendersson

    I slutet av avsnittet kommer vi av någon anledning in på ämnet ”Jonna Jinton” och då blir det fart på oss! Vi börjar drömma hejvilt! Jag föreslår att Maggie kunde göra en liknande resa som Jinton eller Yoga girl, fast på Replot, och själv hasplar jag ur mig något som jag inte sagt högt förut. Vilken bloggare som jag skulle vilja ta efter i mitt liv. Inläggets rubrik kanske ger en antydan om vem jag tänker på. Om inte, får ni helt enkelt lyssna på podden.

    Det var först när jag klippte podden, och hörde mig själv säga orden, som jag insåg att jag precis luftat min allra djupaste dröm både för MIG och offentligt. Drömmen om att bli hemmafru på heltid.
    Jag är ju en domestic goddess, jag gillar att driva hushåll. Jag tycker om att vara lektant. Varför kämpa emot?
    Skulle det vara ett nederlag för feminismen? För mig?
    Vad tycker ni?

    Jag pitchade detta scenario för sambon i helgen, som svarade så här;
    ”Ja… *retorisk paus*.
    Jag förstår att du tänker så här NU.
    Men.
    Jag känner dig.

    Du ska alltid utveckla saker och ting… ”

    Med andra ord tror han att jag är för rastlös för att vara hemmafru. Han tycker att jag är en typisk chefsperson på ett bolag och att det är min väg framåt (jag bara vet inte om det ännu). Men, jag vet inte jag. Jag tror nog att jag kan kanalisera den energin på mina hemmaprojekt istället. Generera inkomster till firman och trivas med det.

    Men den som lever får se.
    Ett envist litet steg i taget – mot drömmen.

     

    Omslagsbild:
    Luke Stackpoole

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Våga tala högt om dina drömmar

    Glad måndag på er alla!
    Igår hade jag en riktigt urusel dag med migrän – och jag ska erkänna att i min vånda och plåga föll det nog ett par tårar (jag är faktiskt ingen robot). Men – det är inte hur hårt du faller utan hur snabbt du är uppe i sadeln igen (säg det inte åt mig under pågående migränanfall bara för då skriker jag, eller min favorit – kaffe brukar hjälpa!).
    Idag har jag dock torkat både tårar och snor och är jag uppe i sadeln igen. Faktum är, att jag är fast besluten att ha få en bra start på veckan – och vad passar bättre än att släppa podd? Inte vilket samtal som helst heller utan ett väldigt trevlig sådant med företagaren Michaela Finne!
    Bland annat har jag skrivit om henne här | Trend brunch event @marimekkoVaasa och här | Trend brunch på Wasaborg syncenter |

    Vi spelade in podden på skärtorsdagen och jag klippte ihop det direkt jag kom hem. Jag undrar nog om inte Michaela hade större inflytande på mig den där dagen än vad jag först trodde för jag hade dent mest avslappnade, härliga påsklovet på åratal! Med min petalaxprins! Jag menar, är det inte just det som Michaela förespråkar i sitt bildspråk på instagram? Att se det fina och ”magiska” runtomkring oss. I det lilla. Eller att även det ”lilla” är stort”.

    Ja, ni förstår vad jag menar. 🙂

    Ta och lyssna vetja, och berätta gärna vad ni tyckte om avsnittet.

     

    Michaela sade upp sig från sitt trygga mediajobb i Vasa för att bli sin egen lyckas smed – som PR-konsult!
    I det femte avsnittet av våga satsa-podden hör vi henne berätta om det nya livet som företagare. Vi diskuterar bland annat våndan i att ta steget ut ur det otrygga, att vilja växa eller inte, lägga upp sina dagar (som man vill?) och givetvis en hel del om; good vibes.

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Starta andras

    I veckan rundade vi på jobbet av vår andra starta eget-kurs som denna gång ordnades i Vasa.  En kortkurs i allmän företagskunskap, skulle man väl kunna kalla det.

    Själv undervisade jag i konsten att skriva affärsplan, prissättning, komma igång med försäljning och marknadsföring.

    Ett brokigt gäng på 15-20 pers i olika åldrar, alla med helt olika bakgrunder och ambitioner, fick under 5 kvällar lära sig det viktigaste som en behöver känna till kring att starta eget företag.

    Vi insåg ganska snabbt att starta eget-grupp 2 skulle bli en större utmaning än vi trott! Den var ju så stor! Hur högt/lågt borde vi lägga ribban under kvällarna så att så många som möjligt får ut något av kursen? HUR ska vi göra alla nöjda? För – vi vill ju så förtvivlat att ALLA våra deltagare ska trivas hos oss! #peoplepleasers #sömnlösanätter #självkritikenhög #ansvarettynger

    Det har med andra ord varit lite svettigt under kursens gång men nu känner jag, som tur, en liten våg av tillfredsställelse skölja över mig. Stämningen under sista kvällen kändes bra (=alla verkar nöjda) och när jag fick dela ut kursintygen och ta alla i hand med ett ”lycka till med företaget” släppte det sista av min prestationsångest.

    Jag har sagt det förut och jag säger det igen – det bästa med att föreläsa är triumfen blandat med lättnaden som uppstår efteråt. I did it!

    Man kan lugnt säga att jag steppat ut ur min bekvämlighetszon denna vår. Jag har föreläst om ämnen som jag själv haft stora problem med under min företagarresa, t.ex ekonomi. Ni förstår att jag emellanåt känt mig som ett stort skämt! Men då har jag fått påminna mig själv om att jag ändå har mer praktisk erfarenhet av företagande än många andra utbildare (och förstå sig påare) i branschen. Att uppmuntra till entreprenörskap utan att själv ha vågat ta steget ur tryggheten någon gång skulle nog kännas som ett mycket större hyckleri för mig.

    För mig är det också ett stort mysterium hur företagsrådgivare kan slänga ur sig den ena ”sanningen” efter den andra om hur ”det ska gå till/brukar gå till” utan minsta ångest. Själv kan jag också haspla ur mig klichéer men sen ligger jag också hela natten och grämer mig och funderar om det nu var riktigt ”korrekt”. Kunde man se det ur någon annan synvinkel? Kunde jag vara mer diplomatisk? Företagsframgång ter sig så enkelt för vissa. Men livet är ju aldrig enkelt. 

    Jag har märkt att nu som jag närmar mig 30 jordsnurr börjar jag få bättre självförtroende. Mitt föreläsande har också blivit bättre rent pedagogiskt. Men jag kommer nog aldrig att sluta ifrågasätta mitt kunnande, mig själv och vilja bli bättre.

     

    Jag och Linda satt häromdagen på kaffepaus tillsammans med personal från andra avdelningar.  Vår starta eget-kurs på tal och en kollega bytte skämtsamt namn på kursen till ”starta andras”. Det är väl det vad vi gör?
    Då slog det mig för första gången att vi faktiskt kan ha större inverkan på våra kursdeltagare än vi ger oss själva cred för. Vi är så upptagna med att korrigera det som är mindre bra att vi glömmer att klappa oss själva på axeln för det som är lyckat.

    Visst, jag är självkritisk till min läggning och tycker alltid att jag borde vara mer framgångsrik för att få uttala mig om saker och ting (shit, när jag kom till min slide om mervärdesskatt kände jag mig nog ute på ovant territorium) men jag har ju trots allt mycket att ge. I alla fall till en nybörjare. Jag kan leverera den allmänna informationen och jag kan krydda den med mina egna erfarenheter. Min erfarenhet har varit dyrköpt och det gör den värdefull (peppar mig själv medan jag skriver detta, haha).

    Och kanske, kanske var det någonting av allt det där som jag babblade om som slog rot hos en deltagare. Och kanske, kanske slipper de trampa i samma håligheter som mig den dagen de ska påbörja en liknande resa.

    Den tanken värmer ett slitet företagarhjärta.
    Kanske till och med läker såren, lite.

    Och ps.
    Inte är MIN EGEN entreprenörsresa riktigt över ännu. 😉 Inte är jag redo att pensionera mig från företagandet redan! Jag bara mellanlandar och samlar kraft nu, på okänd tid. Tankar planet… En läxa jag själv lärt mig – man kan inte vara ALL IN hela tiden – och att stå stilla är i alla fall bättre än att sjunka. 

Close