fbpx
  • Dagbok,  Föräldraskap,  Företagande & karriär,  Graviditet

    Mompreneur?

    Godmorgon världen. Jag har än så länge haft den stora lyckan av att sova gott under graviditeten (läs; klubbad säl) men nu börjar jag vakna allt tidigare. Det gör egentligen inget för jag känner mig utvilad, men jag vaknar till ryggvärk och lite småkrämpor och det är väl inte det trevligaste sättet att starta en dag på. Jag har därför växlat i humör hela morgonen och behöver skriva av mig.

    Jag hade världens ”entreprenörs high” igår kväll såhär efter boksläppet. Jag är så glad att ha kommit över den här tröskeln och nått mitt första säljmål.

    Nu är jag precis där jag vill vara med företaget före min föräldraledighet – med en passiv inkomst att underhålla. Det där som jag tjatat om så länge; gör pengar när du sover. Nu får jag leva som jag lär och landa i det på riktigt. Jag vill inte vara en sån där som bara snackar. Allt låter så bra, ni vet, men i handling händer inget. Jag vill vara på riktigt. Ingen fasad. Inga konstigheter.

    Okej, så jag skrev redan att jag inte vaknat på rätt ”sida” idag sådär rent kroppsligt, men det goa mentala ruset från igår kom snabbt tillbaka! Skönt, det var inte bara en tillfällighet (man vet ju aldrig var man har sig själv på riktigt med dessa hormonpåslag).

    Höll ett passionerat föredrag om passiv inkomst åt maken vid frukostbordet. Han lyssnade tålmodigt. Han är inte typen som tar ut någon seger i förskott och brukar inte liva upp sådär som jag  kan ”av bara tanken”. Ingenjören.
    Men när jag börjar bryta ned saker och ting i siffror väcks glöden. Siffror ljuger som ni vet aldrig och om summan är plus så är det är en trygg plats att gå igång på. Jag ska presentera lite uträkningar ikväll så får jag nog med honom på min entreprenörs high.

    Det är lustigt det här hur vi fungerar, jag och han. Det blir så tydligt efter 13 år.

    Bara en sådan grej när jag i förra veckan bakade ett proteinbröd och ville räkna ut hur proteinrikt det faktiskt var. Jonas började lägga sig i jättemycket och jag fattade inte varför? Jag ville ju bara få reda på värdet ”på högt” för att kunna jämföra mitt bröd med andra proteinbröd. Kan jag kalla det proteinbröd, liksom? Han däremot ville jag skulle räkna ut EXAKT och på ett HELT ANNAT SÄTT och började ”ifrågasätta” mina uträkningar.

    Först trodde jag att han bara ville klyva hårstrån med mig (det händer, gaaah), men när jag då frustrerat kontrade med mitt vanliga; ”nämen-varför-hakar-du-upp-dig-så-hårt-på-detta-du-fattar-ingenting-det-spelar-ingen-roll-du-sabbar-min-vibe” så stannade han plötsligt upp och sa tyst och sansat;

    Jag tycker bara att det är så intressant.

    Då smälter mitt hjärta och jag förstår.
    Han är ett så fint komplement till mig. Vi lär oss så mycket av varandra.

    Men nu blev det här inlägget lite puttinuttigt.

    Det var inte alls min intention.

    Egentligen ville jag skriva om vad som hände efter att Jonas åkt till jobbet.

    Jag satt och drack upp resterna av min heliga morgonkaffe (jag dricker 1 mugg kaffe om dagen som gravid – so; sue me) samtidigt som jag underhöll mig själv med att scrolla runt på instagram. Av någon förunderlig anledning hamnade jag in på profil av en ung tjej med entreprenörsdrömmar. Jag slås av hur bombsäkert allt är. Inläggen präglas av intetsägande texter om hennes fantastiska liv som entreprenör och hon uppmanar andra att ta kontakt med henne ifall de också vill leva ett likadant liv som henne. Jag blev självklart intresserad och började gräva lite mer. Hamnade därefter i ett TRÄSK av 21-åringar som driver online businessar och som titulerar sig själva som business coacher. Det står aldrig vad denna business ÄR för något och det finns ingen adress till denna otroliga onlinegrej. Jag misstänker att det handlar om någon typ av network marketing (örk).

    Några av dessa är också, enligt sina profiler, MUMPRENEURS.

    Alltså, jag ville kräkas upp hela frukosten. Blir så sjukt provocerad av detta fenomen. Jag blir nervös och det kliar i hela kroppen!

    Vad är det här för sjukt ideal som unga tjejer försöker leva upp till, affärsrådgivare, ljusår innan de ens är förtjänta av titeln? Innan de ens har en business på riktigt? Eller såklart, businessen är att ha en business och värva andra tjejer som vill ha en business om att ha en business. Så skruvat.

    Det är en sak att vilja bli någonting här i världen – det finns en hälsosam strävan i det. Jag uppmuntrar det. Men det här expresståget till rikedom och lycka som entreprenör tar ju ”fake it til you make it” till en helt ny nivå. Att spotta ut superlativ och ordbajsa ut fluffiga enhörningar bygger bara en jättemur av falska förhoppningar. Vill man faktiskt ha det? En falsk självbild? jag skulle tappa fotfästet helt. Inte undra på att psykisk ohälsa frodas på instagram.

    Det är illa nog att dessa tjejer (och killar) sprider ett falskt ideal som hetsar andra att gå i samma riktning (blinda leder blinda) – ännu värre är det att de lurar sig själva. Det gör så ont i mig att tänka på. Jag kan bara se det brutala uppvaknande som kommer att möta dem i det verkliga livet utanför instagram, och hur ont det kommer att göra. Verkligheten skiter i din instagramprofil, tyvärr. Det är bara en fin broschyr.

    Till nästa hemska tanke – är jag nu en blivande mompreneur? Uäääk! Jag sönderfaller i atomer av ångest! Vad i hela fridens namn är en mompreneur??!! Mitt företagsliv – blod, svett och tårar, en jäkla catchphrase på instagram? En het trend?

    Jag var tvungen att slå upp det på wiki.

    Mompreneur is a neologism defined as a female business owner who is actively balancing the role of mom and the role of entrepreneur.

    The term has a dedicated section on Entrepreneur magazine’s website. There is also a Canadian magazine devoted to the topic, The MOMpreneur Magazine. A 2011 MSNBC article declared the rise of the mompreneur to be a hot trend in the small business sector.

    Investopedia adds that ”mompreneurs are a relatively new trend in entrepreneurship, and have come to increase prominence in the internet age, with the internet allowing entrepreneurs to sell products out of the home rather than relying on foot traffic to brick-and-mortar business.

    U.S. News & World Report tries to dispel the myths about the mompreneur movement, including the belief that an innovative product idea will lead to easy money.

    Jag tror att jag fick en liten existentiell kris här och nu. Å ena sidan har jag sagt (halvt på skämt, halvt på allvar) att jag nu är en professionell hemmafru. Jag började jobba hemifrån som företagare på heltid. Å andra sidan äcklas jag av att ha fallit i den här uppenbara kvinnofällan ovan.

    Jag är ju litet av en mini-Martha Stewart och hela min business bygger ju på att jag är någon sorts domestic goodess då jag jobbar med mat och livsstil främst. Men det är ju mitt yrke, liksom. Jag tycker att det är smart och vettigt och definitivt mycket bekvämare att kocka hemma än på en restaurang för en pissig lön och obekväma arbetstider.
    Jag har också mitt första barn på väg och jag är mer än nöjd med hur jag ställt det hela för mig själv. Jag får mycket tid med mitt barn utan att behöva ge upp min karriär för det och det är jag ju jättestolt över att ha fått till. Han kan till och med hjälpa mig när han blir lite större!

    OCH NU LÅTER JAG PRECIS SOM DE HÄR TJEJERNA PÅ INSTAGRAM.

    Jag älskar att jag kan ha det så här bra och jag vill gärna inspirera andra, mammor som pappor, att ta makten över sina liv, lura systemet och kliva av ekorrhjulet om de kan.

    Men inte fasen vill jag vara en mumpreneur!
    Jag är en entreprenör. Jag är också (snart) förälder. Varken mer eller mindre.

    Det är tufft att vara kvinna. Man kan inte göra rätt.
    Jag måste bara göra det som jag tycker funkar för oss, vår familj. Jag måste hålla fast vid att detta var min målsättning från början och att jag banne mig kom hit och det tog tid. Jag offrade mycket på vägen.

    När träffade ni senast en äkta, inspirerande dadpreneur? Ja. Ni hör ju hör löjligt det låter.

    När träffade ni senaste en business coach vars enda business på CV:t är att vara – en business coach. Tja. Det är väl mer eller mindre dagligen?

    Ska man ta råd av en sådan person? Jag själv vågar knappt påstå att jag förstår mig på företagande och jag är ändå utbildare inom entreprenörskap. Jag kan bara berätta vad jag själv kommit fram till genom personliga exempel och visa var information finns att hämta. Hur det hela är uppbyggt. Skapa diskussion i mina grupper.

    Vad hänvisar en business coach utan egen företagarerfarenhet till?

    Andras erfarenheter.

    Jag skulle inte betala för det, men många gör det.

    Tale as old as time – Drömmar säljer. Men våga ifrågasätta de här luftslotten. Kräv siffror och bevis. Syna vad folk säger och fråga vad de har för erfarenhet som backar upp dem. Du behöver inte vara otrevlig. Om det är på riktigt har man inga problem att visa bokföringen eller CV:t. Det är egentligen ganska konstigt att man måste fråga rakt ut.

    MEN DUUU DÅÅ? Kanske du tänker.

    Ja. Jag ska snart gå igenom mitt eget bokslut och det kommer rapport här på bloggen som vanligt.

    Mitt kommande föräldraskap i kombination med mitt företagande kanske jag inte är lika bekväm med att redovisa i detalj, men jag kommer antagligen att skriva om det nu och då. Man får väl ta en dag i taget? Någon bättre plan än så kan man knappast ha i mitt läge.

     

    Tack för att ni orkade läsa mina funderingar! Väcker det här några tankar hos er? Skriv gärna vad ni tycker om de här fenomenen jag nuddat vid. Något speciellt som kryper i er? Jag kan ju inte vara ensam om att tänka så här, eller?

    Hoppas ni alla får en härlig, vettig och realistiskt underbar onsdag! Det är ni värda.

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Lyckas med glutenfritt bröd

    Nu ikväll kan jag med glädje berätta att min nya e-bok; ”Lyckas med glutenfritt bröd” äntligen är klar och publicerad. Det var en fin känsla att ladda upp den här på bloggens webshop i förmiddags – och i grevens tid också!

    Bok före bebis, bok före bebis.
    Det har varit mitt mantra sedan nyår, tidpunkten då jag egentligen hade tänkt ha boken klar. För, vem lanserar ett bokprojekt i juni?! Det är klart att den hade passat bättre på vårvintern som det var tänkt. Men livet, graviditeten, tog mig på sängen så det fick lov o bli en junibok.

    När jag mådde sådär pyton i december och framåt fick jag ta och prioritera andra arbetsuppdrag före boken, och med all rätt. Jag hade ju precis slutat på mitt jobb för att satsa på företaget (!!!) och hade så mycket att bevisa för mig själv och andra. Som tur var fick jag arbetet gjort. Harvade mig igenom alla deadlines. Så småningom lättade både migränanfallen och illamåendet och den egna receptproduktionen fick fart. Aptiten återkom i andra trimestern och jag blev piggare och riktigt produktiv.

    Så här mot sommaren har det dock varit segt. Men helt okej att bara sitta och knacka bokstäver. Merparten av skrivandet och layoutandet till den här boken gjorde jag nu i sjätte och åttonde månaden med en bångstyrig bebis i magen. Jag har skrivit tidigare att han inte är så vidare förtjust i min skrivhållning (inte axlarna heller för den delen). Åh, så trångt det är! Sträck på dig mamma!

    Med bara en vecka kvar till mammaledigheten rodde jag äntligen projektet i land och det är en stor lättnad, ska ni veta.

     

    Nu tar min arbetsvecka ny riktning. Jag har en del promotionarbete och kampanjande för boken att hinna med nu innan jag blir ledig på riktigt, sådär i statens ögon.

    Min plan framöver, när bebisen är född, är att satsa någon timme på digital marknadsföring varje söndag så att boken har en chans att nå rätt målgrupp och leva länge. Jag är väldigt peppad på att utmana mig själv och mina idéer kring digitala kampanjer nu när jag har någonting konkret att sälja och testa mig fram med.

    Jag fick förresten redan idag en kommentar om att boken var så vacker och väckte bakningssug! Det gjorde mig SÅ glad! Tänk att det var som jag tänkte ändå, det är innehållet som gör skillnaden. Spelar roll om du bläddrar i en bok eller scrollar. Det är min passion och mitt hårda arbete som kommer emot dig – lika mycket på skärmen som på ett tryckt papper.

    Visst har jag ansträngt mig för att göra boken inspirerande trots formatet och det gläder mig att det syns! Ville fälla en liten tår av tacksamhet men höll tillbaka då vi befann oss i matbutiken för tillfället. Ja, jag har plockat upp mobilen för minsta lilla BEEP idag. Den har varit som fastklistrad i min hand.

    Det är så spännande att bryta mark på nätet när man har något nytt att komma med.

     

    Jag kommer inte att skriva så mycket mer om bokens innehåll idag. Jag misstänker att jag kommer att tjata ihjäl er om mina brödrecept tids nog ändå. Men en sak vill jag i alla fall säga; om du jobbar med media och/eller glutenfritt och är intresserad av ett recensionsexemplar av min bok så hör gärna av dig!

    Jag kommer heller inte att skriva några pressmeddelanden till lokalmedia om boksläppet denna gång. Min målgrupp inte är lokal och det känns som att lokalbefolkningen kanske inte riktigt skulle förstå grejen med att jag släpper en e-bok. Någon tidigare kund kanske till och med blir besviken! Därav den ovanligt svaga personliga framtoningen i boken. Denna gång ville jag fokusera mest på innehållet och kunskapen framför mig själv som person och brand. Jag vill nå personen som googlar problemet och jag vill att hen ska finna lösningen hos mig utan att känna till desto mera vem jag är.

    Jag är rädd att folk här hemma inte ska förstå mina planer. Ser bara framför mig långa kommentarsfält om den tryckta bokens vara eller icke vara. ”Nog är det bra men jag föredrar en tryckt bok i handen” o.s.v. Då har man nog inte alls förstått motivationen till varför jag valt att digitalisera min bokproduktion. Kanske jag borde förklara mig i ett senare inlägg förresten? Men det är klart; jag kan gå an i timtal om mina entreprenörsdrömmar och visioner kring digitala produkter ifall någon vill vinkla det så. Prata om framtiden och skalbarhet och hållbar utveckling. En sådan artikel skulle jag gärna ställa upp på.

    Men allra helst kanske jag vill prata om det enorma arbete som ligger bakom att producera över 50 st nya recept på glutenfritt bröd. Gravid och illamående. Hur man riktig orkar göra det utan  att ha en aning om någon ens kommer att vilja köpa boken? Men jag tror på min bok, på mig och mitt projekt.

     

    ”Lyckas med glutenfritt bröd” hittar ni här i webshoppen och så småningom hos återförsäljare som Adlibris m.m. Det får bli morgondagens jobb att börja sätta igång distributionen på allvar.
    Ett stort tack för att ni stöder mig och laddar ner boken! Sänd gärna feedback och berätta hur det gått med bröden sen.

    Kramar,

    en lite kvällstrött men lycklig Malin.

    Ps. Nu när boken är klar ser jag fram emot att börja blogga ”som vanligt” igen. Har många inlägg i pipelinen så titta gärna in nu och då.

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Följ mig

    Idag ser jag över mina SoMe-kanaler och kollar att all info är up do date. Jag tänkte nu lista dem alla i prioriteringsordning.

    De kanaler jag satsar mest tid på att uppdatera och analysera kommer högst upp i listan tillsammans med en motivering! Förutom att du som läser kanske hittar ett bekvämt sätt att följa mitt innehåll här så får jag också en chans att dela med mig av hur jag tänker.

     

    Det här är min älsklingsbebis och favorithobby just nu - mitt pinterestkonto! Här delar jag främst mina egna recept men sparar också andras idéer som jag gillar.

    Jag håller på och lär mig ett program nu som automatiserar och schemalägger mitt pinnande och lyfter upp mitt innehåll på rätt tidpunkt, för rätt målgrupp. Det är faktiskt ganska spännande att sitta och pyssla med! Jag lär mig jättemycket om att driva trafik. Perfekt sysselsättning nu under mammaledigheten, eller hur? Mitt mål är att alla mina recept ska finnas på pinterest före årsskiftet. 

    Min facebooksida för denna blogg . "Malins driftigheter" ser jag som navet i min facebook-aktivitet. Tyvärr startade jag denna sida allt för sent och jag märker hur svårt det är att få följare hit. Men jag kämpar på! Här delar jag alla dagboksinlägg och bloggartiklar jag skriver - försöker alltså hålla den här sidan personlig.

    Betydligt bättre följarmässigt går det för min fb-sida Malins mat. En av mina första sidor som hängt med länge. Här lägger jag endast upp matrecept numera - och det är ju inte så hemskt ofta. Men alla som följer min personliga sida får mina matrecept i sin feed - så det räcker faktiskt att bara följa Malins driftigheter

    Med risk för att förvirra er riktigt ordentligt nu - men jag har faktiskt ännu en aktiv fb-sida under brandet bakaglutenfritt.se . En domän som jag säkrade för en tid sedan. Tanken är att nischa mina glutenfria bakningsrecept till ett eget brand som inte är så värst personifierat utåt. Till min personliga blogg hamnar besökarna oavsett så det är inget problem. Men för marknadsföringens skull är det intressant att ha något generellt på gång.

    Förut kallade jag allt "Malins" men det kräver ju att mitt eget personliga brand ska vara så himla starkt! Jag tror det är enklare att få träffar på google och bredda min publik genom att framhäva innehållet före personen bakom. Likadant tänker jag med min nya e-bok som jag kommer att kalla "Lyckas med glutenfritt bröd" istället för "Malins glutenfria bröd". 

    Mitt instagrammande följer samma principer som mitt facebookande. Mitt huvudfokus är mitt personliga konto där jag delar med mig av snapshots från mitt liv.

    Nyligen hade jag en stark microblogg-period i instastorys men det går i perioder för mig. Vi får se hur det känns sen när bebis kommer. Vill tro att jag inte ska spamma ihjäl folk med bilder på barnet - men å andra sidan har jag sett hur det gått för andra bloggare som sagt samma sak före mig. Det är svårt att hejda sig! Inte för att jag tycker det är något fel på det alls - mera bebisar på instagram! Men måtta med allt. Jag vill hålla bevara fokus på mina projekt och tankar. Påminn mig sen när det spårar ur... 

    Utöver mitt personliga konto administrerar jag två andra konton - ett för mat, ett för glutenfri bakning. Båda är nya konton vilket kanske syns på antalet följare. Men jag känner ingen stress kring det utan jag fortsätter uppdatera dem systematiskt med intressant innehåll. Jag litar på att de kommer att växa med tiden bara jag håller mig till min strategi.

    Den goda glutenfria maten

    Baka glutenfritt.se

    Följ mig per e-post

    Jag är en stor vän av e-postutskick och skulle gärna satsa lite mer på det framöver. Nyhetsbrev till exempel. Men det är ännu under utveckling.

    Det fina med e-post-aviseringar och nyhetsbrev är att du inte behöver vara aktiv i sociala medier för att följa mig och få nyheter kring min blogg.

    I den perfekta världen skulle min e-postlista vara den största inkastaren till min blogg! Men så är det inte idag.

    Om du ändå vill hoppa på the "old school train" (gör det gör det) så kan du joina mitt lilla gäng här som prenumererar på mina inlägg. Du får då ett e-postmeddelande genast jag skrivit ett nytt inlägg. På så sätt slipper du kika in stup i kvarten för att kolla läget. 

    Prenumerera på bloggen via epost

    Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

    Gör som 6 andra, prenumerera du med.

    Hur följer du mig? Ge gärna feedback på mitt system och vad som är bekvämast för dig.

  • Företagande & karriär

    5 orsaker till att bloggen som plattform inte är död

    Är det lika lätt att lyckas som bloggare nu som säg, 2010? Nej. Borde du ändå ge det ett försök? Ja. Och nej.

    Att blogga som att det är 2010 igen är ett tungrott projekt som du garanterat är sist i kön med. Se det å här – du har väldigt liten chans att hävda dig mot någon som bloggat i 10 år snart. Fatta hur mycket content du ligger efter med. Det är omöjligt mycket att komma ikapp, inte bara brandmässigt utan sökmotormässigt. Dessa bloggare har haft 10 år på sig att landa i googles indexering (en påminnelse om varför du inte ska byta domän i en handvändning – sånt har dödat bloggar förut).

    Men betyder det att bloggen i sig är död, som alla säger? Nej, absolut inte!

    Jag tror bara att vi måste börja tänka mera webbplats/personlig plattform framför klassisk dagboksblogg – för den tiden är nog förbi. Bloggen är för seg och för trög som medium för dagliga vardagsuppdateringar. Reaktionerna blir för få, och för långsamma och du kommer inte att bli motiverad av det. Så spara statusuppdateringarna till sociala medier och de mer insiktsfulla texterna till bloggen.

    En sak är säker. Vad du har att säga, berätta och lära ut  – så kallat meningsfullt innehåll – det har inte dött. Tidlöst innehåll som är intressant att läsa även om 5, 10 år är viktigare än någonsin. Speciellt viktigt känns det att vi kvinnor håller traditionen levande och inte ger upp NU när digitaliseringen gett oss den här fenomenala möjligheten att nå ut på ett sätt som vi inte kunde för bara 20 år sen. Tänk vilket paradigmskifte! Det inspirerar mig. Vi måste bara göra det snyggt – och framför allt smart. 

    Men förutom det.

     

    Mina 5 orsaker till att bloggen som plattform inte är död

    De här exemplen utgår jag ifrån att man driver bloggen självständigt på egen domän med webbutrymme som man själv ansvarar för. Något som jag verkligen rekommenderar ifall du har seriösa bloggplaner.

    1.

    Full kontroll

    Webbsidan är den enda kanalen som du kontrollerar till 100% och det är därför jag kallar min blogg ”mitt hem på internet”.
    Dina läsare möts i sociala medier och andra digitala kanaler, javisst, men det är på hemsidan/bloggen de ska landa – där du kommunicerar på dina villkor.
    Sociala medier har du ingen kontroll över och du äger heller inte innehållet där, inte ens dina bilder. Därför är det viktigt att fokusera sitt innehåll till bloggen och inte till sociala medier. På facebook och instagram håller du läsarna uppdaterade om bloggens aktivitet genom att dela länkar till nya inlägg – men även intressanta inlägg ur arkivet som kanske glömts bort.

    2.

    Du skapar en kundkrets

    Vem vet vad du kommer att göra i framtiden – kanske upptäcker du att dina läsare söker en specifik lösning och att just du är rätt person att stå till tjänst med det? Det kallar jag tryggt underlag att starta ett företag på, eller varför inte extrainkomst eller att ha som förhandlingsmakt vid en arbetsintervju. Du känner målgruppen extra bra – det är värdefullt så förminska inte det!
    Precis som vilken yrkesutövare som helst som bygger upp en kundkrets som följer dem oavsett var de jobbar och förflyttar sig (en frisör till exempel) så skapar du din egna krets genom bloggen.

    3.

    Du samlar värdefull data

    Du kanske tycker det här med att samla data är lite luddigt och ospecifikt för dig. Men tänk om! Data samlas oavsett om du bryr dig om det eller inte – frågan är bara om du ska hjälpa till att bygga silicon valleys databas eller din egen? Hur mycket gratis intel läcker du till andra aktörer som t.ex ett mediahus (om du har din blogg hos dem) eller i sociala medier? Klart att du ska försöka styra all trafik som skapas tack vare dig till din egen blogg, på egen plattform! Med hjälp av olika analysprogram kan du få hjälp med att tolka bloggens data och få en verklig insyn i vad dina läsare gillar och inte gillar.

    4.

    Du skapar långsiktigt inflytande och har en egen röst

    Jag är ganska säker på att det du skriver på en blogg, i välformulerad text och med genomtänkt bildspråk, har större trovärdighet och tyngd än någon kvickhet du häver ur dig i stundens hetta i sociala medier.
    Jag tror faktiskt att det finns folk där ute som bryr sig om vad just jag tycker i en fråga. De kanske vill stöta och nöta sin egen uppfattning mot min, eller bara njuter av att jag kan finna ord på sådant de känner men inte har tid att sammanfatta i en hektisk vardag . Därför envisas jag med att skriva ned mina funderingar och våga vara öppen och sårbar med dem. Alltid hjälper det någon. Och framför allt – jag får en röst här. Jag blir inte avbruten. Jag får skriva till punkt. Så skönt!

    5.

    Du blir en bättre författare – och tänkare

    Genom bloggandet tvingas du tänka djupare och gräva mera i dig själv. Du formar dig själv, bearbetar dig själv och i processen utvecklar du ditt språk. Alla har någonting att säga och genom bloggandet har du en chans att få fram just det, även om det knappast kommer över en natt. Utöver detta utvecklar du disciplin då bloggandet kräver ett visst engagemang från din sida, samt att du får ett öga för meningsfulla iakttagelser.  Hur många bloggare har inte tänkt – det här kunde bli ett intressant blogginlägg – när de minst anat det. Det är i alla fall ett bättre förhållningssätt till livet än att gå omkring och vara negativ.

    Har ni åsikter om detta? Kommentera gärna.

  • Åsikt,  Dagbok,  Företagande & karriär

    Jag kan inget om att skriva – ändå gör jag det

    Ibland får jag ett starkt sug efter att börja skriva krönikor. Som att det kunde vara något sorts kall i livet för mig. Det är mitt skrivsug som talar – och kanske också pengapåsen. Jag skriver helt okej enligt mig själv – jättebra enligt andra (för att vara lekman) så varför skulle jag inte bara kunna ta och skriva ihop någonting och sända det till en tidning? Det kunde ju bli en hyfsad sidoinkomst för mig?

    Ibland tänker jag göra just det. Testa mina skribentvingar utanför bloggens trygga bo, alltså – men det händer inte. Bloggen vinner alltid. Jag tänker att även om bloggskrivandet i sämsta fall är en liten hobby och i bästa fall långsiktig PR för mig så finns det en typ av frihet här som är så stimulerande för mitt skrivande. Jag bara öppnar ett nytt inlägg och börjar skriva utan betänkligheter.

    Mitt skriv-sug börjar oftast i något som skaver i mig, något som jag vill ha sagt – litet eller stort. Vartefter tankarna breder ut sig på skärmen kommer jag på fler. Till sist känner jag att det är dags att avrunda – och då försöker jag alltid komma med någon slutknorr som syr ihop ursprungstanken med allt det andra. En röd söm som skapar logik i lapptäcket av tankar. Rutar in mina funderingar till något vettigt. Det är mitt perspektiv och mina tankar som tar färg av saker jag ser runtomkring mig – väldigt sällan jobbar jag mig utifrån in. Jag bara använder ord och uttryck utifrån för att bättre förklara det jag känner. Så att andra kan förstå det också.

    Det är introspektion. Memoarer som skrivs i realtid.

    På bloggen finns inga regler. Här får jag syssla med navelskåderi hur mycket jag vill. Skriva dåligt – för långt och utsvävande. Ta det lilla som finns i mitt hjärta och göra det jättestort och viktigt. Jag får inte betalt för min tid och mina idéer men åh, du store vilken kraftfull terapi det är! Så det ger ändå så mycket.

    Men varför fläka ut sitt inre för allt och alla?
    Självklart kunde jag hålla mina texter för mig själv och inte publicera dem här – men det skulle ta bort en stor del av det som driver mig. Jag har alltid känt att jag lider av en slags mental ensamhet som inte skulle avhjälpas med privata dagböcker. Jag vill få ur mig det jag vill få ur mig men allra helst vill jag att texten ska nå någon likasinnad. Kanske någon som mig som jag tyvärr inte har nöjet att känna – men nöjet att få nå. Då känns inte tankarna lika bortkastade.

    För vad är det för vits att jag utvecklar mig själv i all oändlighet om det inte gynnar någon annan? Inte dokumenteras på något sätt?

    Nåväl. Här kommer en text som jag skrev i förra veckan. En ”blogsk” (nyord?) spretig krönika med inslag av existentiell kris, avokados, game of thrones, tidens gång och tidens förgänglighet. Läs – eller scrolla vidare. Den är alldeles för lång. Kanske är den mera essä än krönika. Men den är min, och det gjorde mig gott att skriva den.

     

    Stuck between a rock and a hard place – utvecklas eller dö?

     

    Det sägs att det enda som med säkerhet aldrig förändras är att allt förändras.

    Jag tänker mycket på samhället och utvecklingen just nu. Jag befinner mig trots allt i ett stort vägskäl i livet med avgörande beslut som kommer att påverka hela mitt liv framöver.
    Jag tänker på det stundande ”mammalivet” och dess inverkan på mig – vem jag riktigt är utan ett arbetsprojekt?
    Min vana trogen går jag totalt in det som jag känner förväntas mest av mig, inte för att det är vad jag vill utan mest för att testa marken.
    Jag kastar ut påståenden i stil med ”nu blir jag snart en helt vanlig person med ett helt vanligt liv” till nära och kära – bara för att se deras reaktioner. Min man bara skrattar och undrar om jag tror på det här själv? För honom är jag The Malin och kommer alltid att vara det oavsett livskonstellationer. Men jag vet inte jag. Jag bara skriver och reflekterar och ventilerar, en dag i taget.

    En tids omprioritering väntar, alltså. Jag vill tänka strategiskt nu. Funderar – vilka kort har jag på hand och vad är mitt nästa drag? Jag vill inte komma tillbaka till arbetslivet efter min föräldraledighet och se att världen rusat mig förbi – jag vill vara beredd. Jag vill hänga med. Jag vill inte bli uträknad och nedgraderat till något mindre än det jag är nu. Jag vill fortsätta utvecklas och arbeta för utveckling. Jag vill se mitt föräldraliv som en utveckling av mig – inte en avveckling. Men jag är bekymrad. Att driva utveckling var svårt redan utan barn, vem ska lyssna på mig sen efter flera år hemma?

    Utvecklas eller dö?

    Som jag ser det finns det två olika sorters människor; de som har ryggen vänd mot förändringen, de som följer strömmen (och automatiskt är lite sist på bollen) och de som är före sin tid. De som sätter bollen i rullning.

    Den första gruppen, i motvinden, håller fast vid det som funkade för 20 år. De vägrar förändras och håller sin konservativa plats på spelplanen med livet som insats – som att det vore en rättighet att få stanna där. De är de mot världen – och de har rätt. Men gör de rätt? Jag tänker på småföretagare som kämpar mot marknadens jättar med bitterhet och minus i kassan som resultat. Förbannar människors köpbeteende. Förbannar den orättvisa världen. Men är det verkligen en fråga om rättvisa?

    Ekonomin förändras. Före 1990-talet kunde affärer sälja varor på basis av produktens funktion. Logiska försäljningsargument och egenskaper som funktion, service och hållbarhet var ett konkurrensmedel. Bästa tillverkaren sålde mest. Detta är fortfarande en fin tanke men den håller inte längre. Idag är marknaden översvämmad av i stort sett likartade produkter och de säljs på basis av (lägsta) pris och emotionell manipulation.
    Vi människor är – och kommer alltid att vara – får. Vi vill tro att folk tar sina egna, självständiga beslut men de flesta blir påverkade till dem i olika grad. Vi vill tro att vi tänker logiskt och har mjuka värden i åtanke, alltid, men vi tänker på vad som är bäst för oss själva i enlighet med övriga får. Jag sätter ingen värdering i det, jag bara konstaterar. Konsumenter idag tenderar att välja det bekvämaste och socialt tryggaste framför det mest logiska eller etiska. Inte går vi till ett café eller butik i utkanten om det får oss att känna oss malplacerade. Detta trots att pris och service är toppkvalité. Så är det bara. Det är enklare att förändra sin affärsidé enligt rådande mönster än att försöka förändra världen i sig. Man kan inte heller jobba med motståndsrörelser och polarisering av olika livsstilar. Lösningen på t.ex landsbygdens avveckling är knappast ett motstånd till staden. Snarare tror jag det handlar om att få dem att fungera ihop, som en fusion. *host, lokal pikning*.

    Jag kämpar mot min egen får-hjärna varje dag. Försöker vara lite smartare än de andra fåren. Det går väl sådär, men jag tänker att medvetenheten i varje fall är till min fördel. I alla fall behöver jag inte vara naiv eller hålla på med önsketänkande. Den största orsaken till besvikelse är faktiskt att man intalat sig att någon eller något är bättre än vad det är och det är ens eget fel att man gått på den niten. Om man sätter sig själv åt sidan och bara artigt betraktar människor och fenomen får man en mycket klarare bild av verkligheten.

    Utveckling är inte en generationsfråga, men vi har definitivt olika förutsättningar för att hantera den.

    Som 30-åring befinner jag mig nu i det ytterst bekväma utvecklingsstadiet ”yngre vuxen”, eller ”livets raksträcka” som Mark Levengood beskrev det i ett avsnitt av framgångspodden förra året. Jag är fortfarande ung, men inte omogen. Jag tänker, likt en avokado kommer jag att vara alldeles lagom god nu tills någonstans vid 40-strecket då jag börjar få svart-bruna fläckar för att någon gång efter 50 – bli oätlig över en natt. I alla fall sett med arbetsmarknadens ögon. Privat, så vet jag inte.

    Jag har aldrig varit 50 år. Därav mitt underläge, de äldre har ju varit 30 förut och kan ha åsikter om min tillväxtkurva. Visserligen i en annan tid men ändå – jag kan inte avgöra vad en 50-åring borde eller inte borde göra av sitt liv. Inte vill jag det heller.

    Men trots att tidens gång är en väsentlig komponent i den här frågan om utveckling som jag försöker närma mig nu – så känner jag att det är fel att göra åldersfråga av det. Saken är den att jag skulle så hemskt gärna vilja arbeta i team med äldre personer. Jag vill inte att ålder ska ha någon betydelse för att bedriva utveckling!
    Jag längtar efter ett inkluderande ledarskap där alla röster blir hörda! Men de äldre vill ha respekt, de vill inte bli ifrågasatta av 30-åriga flicksnärtor som mig med positiv energi och så mycket att se fram emot. De vill inte jobba med mig. Vi är inte jämlikar på riktigt, bara i teorin.

    En tickande fertilitetsbomb är jag också.

    Och de äldre har ju alltid rätt – se på mig nu i vecka 27. Rund och go, på väg ut. Ingen överraskning.
    Hejdå. Tänk inte på jobbet nu.

     

    Ibland känns det som att jag äcklar de äldre med min framåtanda. Jag tror att jag får dem att känna sig otillräckliga och passé. Och ju mer sura miner jag får desto mer breder jag på – tills jag slutligen inser att mina ansträngningar är fruktlösa och jag börjar kultivera ett bekvämt avstånd. Ger dem vad de vill ha – respekt och utrymme.
    Det fungerar. Vi sitter alla på varsitt håll och surar. Klagar på vädret och organisationen. Jag har äntligen anpassat mig och det är så skönt.

    Jag tänker nu vara så där ungdomligt självklar och ytlig och anta att ni alla läsare känner till GoT. Men för poängens skull – det första avsnittet på den åttonde och sista säsongen av Game of Thrones är utan tvekan vårens största streaminghändelse och manuset generade inte helt oväntat en citatstorm på Twitter.

    Min favorit är denna replik levererad av Lord Varys; om att bli äldre.

    “You overestimate our influence. Jon and Daenerys don’t want to listen to lonely old men…respect is how the young keep us at a distance, so we don’t remind them of an unpleasant truth…nothing lasts”.

    Alltså – de äldre vet att ingenting består och vi unga vill inte bli påminda om det.

    Är detta nyckeln till ålderdomen som jag saknat? Inte förstått? Är det det som jag gjort fel? Har jag haft fel inställning till utveckling hela tiden? Inte alls skapat framåtanda, som jag trott, utan bara ren och skär ångest?

    Jag kan greppa tanken om utveckling i ett fräsch ekonomiskt utvecklingsperspektiv och jag kan vurma för allt det nya och spännande. Men kan jag förstå hur utvecklingen känns? När allt det jag har nu, plötsligt är passé? Hur kommer jag att reagera själv när ingen gillar mina idéer längre? När jag blir omodern och malplacerad? Jag har inte förändrats men allt runtomkring har det – och jag hade ingen aning om hur det hände eller när. Vad kommer den insikten att göra med mig?

    Förmodligen förtränger jag faktum och lever på som vanligt med andra som också är helt passé – och det kan väl vara ett lyckligt liv?

    Samtidigt är utveckling inget personligt.
    Vinden blåser, tåget går. Jag väljer själv om jag följer med och lever lite till – eller stannar och dör. Men effekten av utveckling- den är i högsta grad personlig. Det märker jag minst på de 50+-kvinnor som kommer fram till mig och berättar hur inspirerande det är att följa min blogg. De älskar sociala medier. De fattar precis hur det går till och vet hur de skulle göra det.  De vill gå på intressanta kurser, känna energierna och kreativiteten flöda. De vill vara influencers och kunde bli det också.

    Om de bara var lite yngre.

    De står vid startlinjen. Det enda som hindrar dem egentligen är ett knapptryck på datorn och de är igång. Men där tar det stopp.

    Jag kan känna hur utveckling känns när jag pratar med de här kvinnorna. Jag får en försmak på det som jag ännu inte har förstått i min ungdomsfiltrerade syn på livet. Det jag känner är faktiskt, sorg.

    ”Jag önskar att jag hade varit 30 år idag. Jag hade älskat det”.

    Jag vill svara att det inte är för sent. Alla kan blogga och bli digitala – se bara på Dagny! Sveriges äldsta bloggare.

    ”Jo, men… Jag har inte energin som jag skulle vilja ha längre. Jag har inget driv”.

    De här kvinnorna gör mig så förtvivlad. Jag vet inte vad jag ska säga. Vet inte hur jag själv ska känna. Vet inte hur jag ska hjälpa dem. Skulle jag kunna ge dem ungdomen tillbaka skulle jag göra det utan att blinka.

    Som den hopplöst inkännande kvinnan jag är får jag såklart skuldkänslor. Men igen – varför ska jag ha det? Jag är lika mycket i blåsten som alla andra. Jag gör det enda jag kan och det är att göra det bästa av tiden jag har. Har de gjort det? Gjort det bästa av sin tid? Är det rättvist att jämföra tidevarv med varandra? Lycka är väl subjektivt, ändå. Finns lika många unga kvinnor nu som hatar sociala medier och kanske hade velat leva på 50-talet? Se bara på alla rockabillys, retrotrender och vintagebutiker.

    Alla vill fly till en bättre tid om det så är i det förflutna eller i framtiden.

    Jag börjar tänka om.

    Kanske är det inte alls så bekvämt att vara i mitten av utveckling. Kanske är det en för jävlig sits ändå. Vi 30- plussare ska driva den primära utvecklingen framåt nu till vår pension – men vi kommer inte att få njuta av den sen. Det kommer våra ungars ungar att få göra (de otacksamma krypen). De skulle bara veta hur lätt de har det! –  och så fick säkert 50-talets unga veta hut också.

    Nej. Det blir rundgång i huvudet hur jag än försöker förstå mig på det här med utveckling. Stuck between a rock and a hard place – vi ska alla leva, utvecklas, avvecklas och dö.

    Nu bygger jag ännu upp mitt liv. Förverkligar mina drömmar. Men i något skede kommer också jag att bli  trött, skrynklig och ful. Gammal och cringe.
    Allt det jag älskar kommer att tas ifrån mig någon gång. Jag kan bara hoppas att det går långsamt och smärtfritt.

    Jag vill tro att den som vinner är den som hade roligast på resan. Och därför väljer jag att köra hårt och försöka komma först i kön, oavsett var jag är i livet.

    Jag släpper taget och går vidare. Släpper taget och går vidare.
    Förändras, tar nya tag. Förändras, tar nya tag.

    Vad annat kan man göra?

  • Dagbok,  Företagande & karriär,  Graviditet

    Tänker mycket på pengar just nu

    Idag fick jag beslutet från Kela om vad jag kan förvänta mig för bidrag som mammaledig. Jag är ju inte den personen som ställer mitt liv utifrån vad jag eventuellt kunde få ut i understöd och bidrag så detta är ju inget jag bävat så mycket inför. Barn vill jag ha NU och det ska jag försöka få. Men jag märkte att mitt belopp var lite mindre än jag räknat med vilket fick mig att fundera.

    Understödet jag beviljats är tillräckligt för att jag ska klara mig, och jag är tacksam för det, men det är ändå en klen tröst med tanke på de intäkter jag går miste om från företaget när jag inte arbetar med det aktivt.

    Många arbetande mammor har ganska kass mammapeng. Det är verkligen trist att vissa typer av arbeten är så underbetalda. Men jag går faktiskt back på att vara mammaledig. På den här punkten känner jag mig utanför och det är det som svider allra mest. Det får mig att känna mig lite ensam som människa. Jag menar, inte ens på rådgivningen känner jag riktigt den där förståelsen och stödet som andra mammor får (inte för att jag behöver det, men, ändå). Vi fick det vanliga snacket om att lämna in graviditetsintyget till Kela men jag som är företagare. Öh jag ska säkert lämna in några andra papper någonstans! Vilken skandal det hade varit om en löntagarmamma hade fått det här rådet. Tur att jag själv har koll, liksom.

    Förstår ni vad jag menar? Mitt liv är mycket krassare än andras och därför är jag också så knäpp som jag är. För att jag måste ju. Jag drivs ut i periferin mer och mer för varje år som går och det skrämmer mig hur litet hjälp jag förväntar mig att få av andra. Till och med födseln känns som något jag ska fixa själv även om det ju verkligen inte är så på riktigt. Men så är jag funtad. Jag förbereder mig mentalt för att i värsta fall göra allt själv, så är man beredd på allt liksom. Som att föda i hallen, till exempel. Det är lite sorgligt.

    Samtidigt är det sjukt självförtroendebyggande att tänka som jag gör och det har jag stor nytta av. Det gör mig modig och självständig.

    Jag stör mig inte alls på samhällssystemet egentligen. Jag stör mig på saker som inte går att fixa. Som tillhörighet och sånt.

    Som att jag är kvinna och jag begränsas av det både biologiskt och ideologiskt. Aj.
    Min livsstil hör inte till normen och det betyder att samma regler gäller inte för mig. Aj.
    Inte ens jämlikhetsfrågan gäller mig i samma grad som andra. Det är ingen räddning för mig, egentligen. Jag menar – ingen jämlikhet i världen kan ju råda bot på det faktum att man inte kan ta ledigt från sitt företag. Även om maken hypotetiskt sätt vore hemma hela tiden och jag KUNDE arbeta så ska jag ändå bära barnet i 9 månader och föda det: Babyn behöver mig närvarande och jag vill också vara det såklart. Inte finns det några lagar som kan göra mitt läge rättvisare och inte vill jag heller att staten ska lägga sig i hur vi ställer vårt liv. It is what it is.

    Alltså. Jag kan söka bidrag för att vara hemma med mitt barn- ja. Jag kan få sjukledigt på pappret- ja. Men jag kan inte söka ledigt från min business. Jag kan inte fysiskt vara på två ställen samtidigt. Så även om jag skulle avsäga mig mammapeng så skulle det inte förändra så mycket på den punkten.

    Så där ja. Nu har jag lurat in er i tron om att det här är ett gnäll-inlägg och få er att läsa detta med ett allt-är-så-orättvist-bröl.
    Tja. Ett litet buhu-inlägg om mitt utanförskap är det nog, men det kommer jag nog över bara jag sovit och fått litet mat i mig. Livet är orättvist, jag har accepterat det för länge sedan. Det är bara längtan efter samhörighet med andra som gör ont ibland. En av de mest basala mänskliga drivkrafterna. Och jag är en människa på den punkten lika mycket som andra. Inget att göra åt.

    MEN (och detta är det knepigaste av allt). Jag känner inte att jag har några egentliga problem. Jag är rätt nöjd med livet. jag kan påverka det. Jag spelar spelets regler och är rätt införstådd med dem. Jag lägger inte så mycket tid på att gnälla och göra motstånd. Skriver av mig bara och går vidare.

    Saken är ju den att jag gillar den här livsstilen. Jag vill ju inte tillhöra normen och inte vill jag vara en man heller. Det är spännande att försöka hitta nya vägar att hantera ekorrhjulet på och just det faktumet inspirerar mig att fortsätta arbeta för mina mål.

    Det här kommer att låta så vrickat – men jag måste säga att jag blev lite motiverad av brevet och summan. På sätt och vis är det som att jag fått ett frikort från staten som svart på vitt rättfärdigar min önskan om att kombinera mammaliv med arbetsliv. Jag måste ju kombinera dem, annars dör företaget och med den min privatekonomi. Så pass no judgements on this girl okey!

    Och jag tror att jag har ett par väldigt smarta lösningar på detta.
    Och därför tänker jag på pengar just nu. För att jag håller på och bygger upp någonting riktigt fiffigt, tror jag.

    Tänker också på vad pengar betyder för mig generellt. Väldigt mycket, faktiskt.

    Men det är inget man tar upp på mamma-barn-träffen tror jag.

    Kanske i ett nytt inlägg.

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Vänta bara… företagare!

    Så här i väntans tider får en ju höra en och annan ”vänta bara…” (sätt in valfri illavarslande information) – kommentar från erfarna föräldrar. Säger inte att jag stör mig supermycket på dessa – men det gav mig hursomhelst idén att skriva en lista med liknande ”välmenande” information till nybakade företagare.

    Lite humor, lite allvar.

    Här kommer den;

    VÄNTA BARA – LISTAN FÖR NYA FÖRETAGARE

    • Vänta bara – det går alltid bra i början. Det är nyhetens behag! Sen börjar det riktiga jobbet. Att överleva.
    • Vänta bara – det är lätt att vara bloggande privatperson. Som företagare har du inte tid och inte samvete heller; kunden på din to do-lista kanske läser din blogg och känner sig nedprioriterad om hen ser dina utläggningar? Det ser också misstänksamt ut om du bloggar för ofta. Har du inga jobb, liksom? Kanske det går dåligt?
    • Vänta bara – när du är företagare slutar du vara plötsligt sjuk, speciellt i krämpor som inte ”syns” och som är tuffa att få läkarintyg för. Som migrän. Det bara löns inte och det finns ingen att klaga åt. Du biter ihop och härdar ut.
      Synliga åkommor som influensa innebär i sin tur för mycket pappersarbete för att vara värt besväret (för att inte nämna uteblivna inkomster). Det skulle vara spysjuka då som kräver längre karens och dessutom en tids karantän hemma.
      Men eftersom du inte har ordnat med företagshälsovård (du tänkte ändå aldrig bli sjuk) så blir tröskeln ändå för hög att uppsöka läkare för ett intyg. Kostsamt blir det också att gå till privat läkare. Går förmodligen jämnt ut med dagpenningen. Orka.
    • Vänta bara – du kan inte bli applåderad hur länge som helst. Någonstans kommer gränsen emot och folk börjar leta fel. Du kommer få så många ”goda råd” av förbipasserande att du spyr i din mun. Fast du ler såklart, och tackar.
    • Vänta bara – när du blir företagare blir du fri men du blir också väldigt ensam.
    • Vänta bara – ingen vill hjälpa en företagare, egentligen. Man kan beundra dig på avstånd men några extra poäng får du inte (om du inte betalar, förstås).
    • Vänta bara – de första som ringer dig när du blir företagare är inte potentiella kunder och samarbetspartners – det är allehanda försäljare. Du har blivit en företagskund.
    • Vänta bara – när du går över från privatperson till företagskund kostar ALLT. Och det kostar MER.
    • Vänta bara – idealismen svalnar nog. När du blir företagare blir du med tiden cynisk, beräknande och misstänksam mot allt och alla. För att inte glömma kapitalist!
    • Vänta bara – en företagare är aldrig arbetslös. I alla fall inte på pappret. Verkligheten är något annat men – då får du skylla dig själv.
    • Vänta bara – det är inte så lätt som det ser ut.

     

     

    Håller ni med om någon punkt? Kommer ni på fler exempel? Fortsätt gärna listan i kommentarsfältet.

     

     

  • Företagande & karriär

    Starta e-handel kväll 2 och studiebesök på Dermoshop

    Som ni kanske minns skrev jag tidigare att jag påbörjat en kortkurs i att starta e-handel. Här kan ni läsa om den första kvällen.

    Nu är kursen över och jag tänkte dela med mig av de sista anteckningarna som jag gjorde under kväll 2 samt visa några bilder från studiebesöket till Dermoshop i Korsnäs.

     

     

    Hur ser läget för e-handel ut i norden just nu?

    Hanna hade plockat fram lite statistik från 2017. Det gav en ganska positiv bild även om Finland halkar efter de nordiska länderna något. Först tänkte jag att medelvärdet per order är ganska högt – men när jag funderade på var mitt eget medelköp kunde ligga så är det nog ganska exakt 150 euro. Som kuriosa kan jag meddela att medelvärdet i min gamla webshop foodster låg på ca 45 euro och jag var konstant förvånad över folk som kunde köpa så få varor (någon ynka kryddburk eller så) och betala full frakt för det. Ska man ha något så ska man ha det, I guess. Därför var också medelvärdet på en order så lågt för mig.

    Vi diskuterade också domännamn. En sak som jag skrev ner (som jag itne tänkt på förut) är att google rankar lokala domäner lite högre. Så det kan alltså löna sig för lokala småföretag som säljer inrikes att välja ett .fi-domän.

    Hanna ville också åter igen poängtera att en kostnad för att starta en webshop faktiskt kan variera från 0-30.000 € beroende på satsning och därmed var diskussionen vad en webshop ”borde” kosta över. Jag tror jag känner företagare som satsat i alla kategorier upp till 10.000 €.

     

    Hur göra sin webshop lönsam?

    Hanna berättade att samma regler som gäller för en vanlig affär även kan appliceras på en webshop. Det vill säga – god kundservice lönar sig alltid samt att ha rätt produkter till ett konkurrenskraftigt pris.

    Det handlar också om att verka i den fysiska världen ibland. Webshopen kan vara primärtjänsten , absolut, men eftersom många ofta är på plats på lagret under dagen kanske man lika gärna kan ha öppet?

    Hannas do’s and don’ts

    • Var beredd på hårt jobb!
      • Du ska mata in allt innehåll själv, fixa snygga bilder, informativa texter (på flera språk), följa med trender, tänka på varuexponering och lyfta fram aktuella produkter, göra daglig uppdatering, svara på förfrågningar och mejl
    • Ärlighet – håll dig till sanningen om dina produkter, negativa rykten sprids lätt på internet och stannar där för alla att läsa.
    • Lova inte saker som du inte kan hålla; exempelvis leverans inom tre dagar om du inte klarar av att fullfölja det
    • Rätt marknadsföring på rätt plats – fundera igenom var du har dina kunder. Dra nytta av köptjänster, hjälpmedel och statistik som hjälper dig spåra kunderna.
    • Kopiera inte – man kan bli inspirerad av andra som har lyckats men du kommer inte att lyfta själv om du kopierar rakt av. De andra lär sig tänka ut ännu bättre lösningar och då ligger du alltid steget efter dem.
    • Satsa resurser på företagets synlighet

     

    Vad trendar just nu?

    • Crowdsourcing – när ett insamlingsmål är nått börjar produkten säljas
    • Tjänster istället för produkter – konsultation, innehåll, dokument, rådgivning (detta går jag själv igång på HÅRT)
    • ”Kan jag sälja på nätet?” har bytts till ”Hur kan jag sälja på nätet?”

    Hur kan man lyckas med sin webshop om man inte kan konkurrera om varken pris eller leveransvillkor?

    Hannas råd:

    Nischa dig!
    Hitta en nisch som inte blivit allt för väletablerad, gärna något som ingen kan kopiera (ex. Vårdväskan.se – webshop för kringprodukter för vårdpersonal, accessoarer som passar en vårdares kläder etc, där man också kan hitta lediga tjänster inom vården).

    Sälj kringtjänster och undvik priskrig
    Hitta en tilläggstjänst som skapar mervärde och som motiverar dina priser, vad vill kunden ha och vad saknar den?
    Din huvudkund – du säljer vad de söker! Vad är deras intresse/behov utöver huvudprodukten? Ge dem möjlighet att köpa det av dig också. Har du ett specialområde som du kan kombinera med din webshop? Kan du skapa en värld eller Community kring din produkt?

    Bygg ditt varumärke genom att bli expert
    Kunden kommer till dig för att du är bäst och vet mest. Satsa på att bygga upp ett förtroende.
    Erbjud en kunskapsbank –> ex. Ecoride.se

    Nöjda kunder återkommer
    Hjälpmedel – nyhetsbrev är mycket effektiva när de görs rätt
    Använd olika analystjänster.
    Följ med trender.
    Outsourca tjänster som du inte tycker är värda din tid/som du inte är så bra på.

     


    Studiebesök på Dermoshop

    Som avslutning på kursen fick vi åka och se för oss själva hur en stor webhandel i Österbotten kan se ut – och i våra trakter är det ju Dermosil som är det närmaste exemplet på det.

    Vi togs emot av Rasmus Backlund – Rasmus Backlund, Chief Digital Officer & Partner.

    Först bjöds vi på en rundtur i lokalerna. Jag har inte varit inne i byggnaden förut så det var superspännande! Det kändes som att gå i en labyrint. Så stort! Och utsikten var på vissa ställen helt otrolig.

    Vi var för tagna för att knäppa några bilder så har tyvärr inte så mycket att bjuda på. Men mitt övergripande intryck var att det var så rent och snyggt överallt. Ordning och reda och prydlighet är verkligen en dygd här, tänkte jag. Fick faktiskt lite dåligt samvete för att jag dragit med mig lite grus som fastnat i krusorna på mina skor. Så rent var det! Här behövs ingen KonMari, that’s for sure.

    Sedan bjöds vi på lite mat och Rasmus höll en företagspresentation för oss där vi även hade möjlighet att ställa frågor. Fast de flesta av dem hade redan besvarats under rundturen eftersom vi inte hade kunnat hålla oss! Men Rasmus hade en så himla ödmjuk approach mot oss, kan inte parat för de andra deltagarna men vi på våga satsa-projektet var i alla fall supernöjda.

    Överlag hade jag alltså en jättetrevlig kväll i företagandets tecken. Låter kanske lökigt men jag älskar ju sånt här. Vill för alltid omges av framgångsrika människor! Det lyfter mig. Jag vill kunna tänka fritt och stort, då mår jag som bäst.

    Mina mentala anteckningar efter besöket:

    • Kunde mitt lilla hemmabolag gynnas av lite mer ordning och reda? Kanske är det en framgångsfaktor ändå?
    • Dermoshop håller 100% kontroll på sin försäljning – inga mellanhänder och allt koncentreras till den egna webben. Kanske kunde jag försöka hålla mig från att sälja min kommande e-bok på Adlibris och hålla det till egen site? Då skulle jag ha kontroll över priset och äga hela processen samt kundregistret.

     

    Gillar du mina inlägg om företagande? Tryck gärna på hjärtat här nere så vet jag. <3

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur startar man en webshop?

    Just nu går jag en kurs i att starta e-handel på Yrkesakademin i Vasa. Det är min tidigare arbetsgivare, Våga satsa-projektet, som ordnar kursen.

    Egentligen har jag en del erfarenhet av att driva webshop redan, men då jag fick höra att Hanna Salo från it-företaget GAMBIT skulle hålla kursen ville jag gärna komma med och uppdatera mig. Branschen förändras så snabbt och jag vill gärna ta del av ett webbföretags perspektiv på det hela. Förhoppningsvis kan jag själv få några tips till min egen webshop! Man kan alltid lära sig något nytt. Jag ska nämligen snart lansera min första digitala produkt, en e-bok med glutenfria brödrecept, här på bloggen och det ska bli väldigt spännande.

    Funderar också på att göra en webbkurs där man får se när jag bakar, men jag vet inte om det finns intresse för sånt. Vad är er åsikt om webbkurser?

    Jag tycker alltid att det är roligt att träffa projektledare Linda och min efterträdare Sofia nu och då. Helt har vi ju inte klippt navelsträngen med varandra trots att jag är egenföretagare på heltid nu, hehe. Jag håller fortsättningsvis kurser i att starta företag för dem nu på våren och dessutom ska vi göra sällskap på en företagarkryssning i mars. Jag följer deras arbete med spänning. Så roligt att projektet utvecklas!

    Förra veckans tisdag hölls första kurskvällen i att starta e-handel och det handlade ganska mycket om val av plattformer och alla val man behöver göra innan man startar upp. Hannas mål för kursen är att vi ska kunna ta välgrundade beslut baserade på kunskap och konkret info inför att starta e-handel. Det tycker jag är en jättebra målsättning eftersom ju ingen kan lära sig allt som finns att veta om att driva e-handel på bara ett par kvällar. Men man får däremot lära sig vad man behöver ta reda på mera om.

    Jag hade med min laptop och gjorde lite anteckningar som jag tänkte dela med mig av här.

    För det första är ju e-handeln en otroligt stor business idag. 

    2018 uppgick e-handeln till 2,3 triljoner dollar (alibaba 20 miljarder på en dag). Hanna berättade en anekdot om när Alibaba låg nere 4 minuter på singels day (de fick en så kallad glitch) och förlorade flera hundra miljoner på den lilla stunden. Det är ju hisnande, inspirerande siffror såklart men jag hade gärna tagit del om lite info om hur statistiken ser ut i Norden och i Finland specifikt. Näthandlen här är ändå relativt liten. Jag tror inte att så många på kursen är i färd att lansera globalt och jag har också hört att framtiden för små näthandlar kan bli riktigt tuff framöver i och med det har länge ryktats om att den amerikanska e-handelsjätten Amazon ska etablera sig i Norden. Därför tror jag mer på att sälja digitala produkter till sina följare än att försöka ge sin in i varuhandeln och kämpa mot jättarna där.

     

    Det är otroligt viktigt att känna till kundens köpbeteende och anpassa shoppen efter det

    80% av de som handlar på nätet gör det via sin smartphone. Men det intressanta är att majoriteten av dem ändå fullför köpet på datorn. De gör alltså sin research på mobilen först och går sedan till datorn när det börjar bli dags att plocka fram kreditkortet eller bankkoderna. Det är alltså viktigt att shoppen är överskådlig på mobilen och inger förtroende i dator-läget.

    Komma igång med din webshop

    Detta behöver du, i korthet:

    Domän – kan förklaras som ”en väg” med en (unik) adress som leder till ditt hus. Kolla om det är ledigt på exempelvis domain.com . Det är viktigt att välja ett namn som förklarar det du säljer.
    Hosting – kan förklaras som ”tomten” (utrymme på server som ska underhållas, ju större trafik desto större utrymme behövs).
    Plattform – kan förklaras som ”huset”, ett elementhus (moduler) eller självbyggt hus (kodning). Det byggs med open source-teknik bestående av moduler eller ”byggsatser”.
    Vanligaste plattformerna som används är shopify (bra) woo commerce (bättre) och Magento eller Prestashop (bäst).

    Betalningslösningar – paypal; klarna, maksuturva etc. Vad vill du erbjuda dina kunder, var har du dina kunder, marknad?

    Gör en plan för din e-handel
    Vad ska du göra? Vad har du för produkt – stora leveranser eller små? Hur ofta? Hurudant system är lönsamt för dig egentligen? Hur mycket behöver du satsa i förpackning? Tänk igenom hela processen.
    Adresslappar – etikettmaskin – automatiskt system med info till leverantören eller gör du det manuellt?

    Sorry! Jag varvar suddiga mobilbilder med systemkamerans bilder här som ni märker… 

     

    Frakt – Post, Dhl, postnord, Db schenker. Ta reda på verkliga kostnaden för frakt, returer osv. Tål ditt pris att du bakar in fraktkostnaden i produkten?

    Lager – Ha inte för stora lager då lager binder kapital.
    Fundera på hur du hanterar ditt lager och vad dina behov är. Behöver du integrera kassa med webshop, fysisk affär med webshops lager eller ha två separata lager?

     

    UI / UX Design (user interface / user experience)
    För det flesta kunder är detta UI/UX totalt avgörande.

    Snygg design är en konkurrensfördel och då spelar det ingen roll om din webshop finns på landsbygden i ett garage om internetupplevelsen är inspirerande.

    Sträva efter korta laddningstider – eliminera alla hinder på sidan som bromsar kunden i onödan. En onödig bild kan höja sidans laddningstid från 2 till 4 sekunder.
    2 sekunder orkar folk vänta på laddning. Skala ner bilderna!

    Datasäkerhet – en trygg webshop

     

    Du behöver se till att du har;
    – en pålitlig leverantör som underhåller sina servrar, gör uppdateringar
    – SSL certifikat (https = all information som skickas är krypterad)
    – gdpr i skick (men Hanna påpekar att småföretagare inte behöver vara så livrädda för detta)
    – cookie popup (inga webshoppar funkar utan cookies, så pop upen med godkännande är ganska onödig egentligen då du i praktiken inte kan tacka nej ändå). Alla hemsidor lagrar information (ex google analytics), men man måste informera kunden om detta. En bra leverantör fixar detta smidigt.
    – Säker och trygg plattform samt tredjepartslösningar

    GLÖM INTE DIG SJÄLV! Vi har generellt för dåliga lösenord, säger Hanna. Hon rekommenderar att man använder lösenordshanterare som 1password

     

    Detta om detta! Skulle kunna skriva hur utförligt som helst om allt men ni får nöja er med mina kortfattade anteckningar.
    Ikväll fortsätter kursen med mitt favoritämne försäljning och marknadsföring så det blir intressant. Tredje och sista kvällen åker vi på studiebesök till Dermoshop och det ska också bli riktigt spännande.

    Tycker ni att det är intressant att ta del av mina anteckningar från kurser? Tryck gärna på hjärtat nere till höger så vet jag. *smile*

  • Åsikt,  Dagbok,  Företagande & karriär

    Karriären tar inte paus

    Idag tänkte jag skriva lite om hur jag ser på karriären så här under min första graviditet. Kommer jag att ta paus från arbetslivet när jag blir mammaledig? Har jag sänkt mina ambitioner?

    Nej, min syn på karriären är ganska oförändrad.  Jag kommer nog att fortsätta avancera som tidigare, men kanske på ett annat sätt än förut. Jag får helt enkelt pröva mig fram. Jag vet att det är lätt att vara kaxig i detta skede, men inte tänker jag kasta in handduken i förväg heller. Jag siktar på att hålla mig fortsatt aktiv och hålla liv i mitt företag.

    En fråga: Läste du rubrikens karriär som något positivt eller negativt? Jag menade det i alla fall som något positivt. Men först vill jag förklara hur jag ser på det här med mitt arbetsliv.

    Det ÄR skillnad på att ha en karriär och ett jobb. Jag går ogärna miste om värdefull tid med mitt barn för ett jobbs skull, men inte betyder det att jag släpper min karriär för det. Och för vissa betyder det att de börjar jobba på halvfart ganska tidigt efter förlossningen. Nu är jag soloföretagare så jag är mer flexibel på den punkten, tack och lov. Jag har ju ingen fysisk verksamhet eller så att behöva ha koll på.

    Karriären (för mig) är en planerad utvecklingsprocess med tydliga målsättningar som jag bygger min tillvaro kring. Det handlar inte om att jag ”älskar att jobba”. Det handlar inte om pengar (det är ett jobb när man gör det för pengarna). Det handlar om mitt liv och vad jag vill göra av det. Åstadkomma saker. Lära mig. Självklart med en lön som jag är värd med tanke på riskerna jag tar som företagare här i vilda västern utan något socialt skyddsnät som tar emot mig om jag misslyckas.

    Så därför skrev jag min rubrik med en liten pust av lättnad idag. Karriären tar (tack och lov) inte paus = min utveckling tar inte paus och mitt arbete fortsätter. Som jag kommit så långt med redan.

    Men jag vill också ha barn, familj och kvalitetstid med dem.

    Jag vägrar välja. Så vad finns det annat att göra än att anpassa mig?

    Mitt karriärmål nu, parallellt med mitt hembaserade företagande, är att fortsätta bidra till regionen på olika sätt. Sådant publikt arbete är en perfekt motvikt till min hemmabusiness som faktiskt i viss mån är en kvinnofälla. Detta läste jag senast i en gravidbok som starkt avrådde kvinnor från att starta företag under föräldraledigheten. Dels för att det sällan går pga praktiska skäl, dels för att det gör att kvinnorna faller av vagnen och riskerar förlora sin ekonomiska trygghet, pension etc.

    Jag förstår argumentet nog och vet att det är problematiskt att få företagandet att fungera om man inte är 100% dedikerad de första åren. Samhället är ju heller inte riktigt anpassat för detta stödmässigt (kvinnliga företagare får inga extra poäng längre såsom ”kvinnolån”). Investerare vill ha dedikerat folk så det kan vara tufft med finansieringen om det ska sökas.
    Men jag vet också att startups som etablerats under föräldraledigheten KAN gå. Så jag skulle ta det från fall till fall. Men generellt ”borde” en ha företaget i skick (etablerat och hälsosamt) före familjeplaneringen vilket innebär att du måste starta som ung om du ska ”hinna med”. Hårda bud! Men det är bara att inse fakta. Man kan inte tvinga ett företag att bli framgångsrikt snabbt. Det tar sin tid oavsett hur hårt du jobbar. Inte undra på att det satsas på entreprenörskap i skolan, de har tiden på sin sida men vet sällan om det. Det pratas faktiskt allt för litet om det här. Vikten av att starta företagandet tidigt.

    Men tillbaka till min situation.

    Jag hade flera målsättningar med både livet och karriären som jag ville hinna med före 30. Men mina målsättningar efter 30 har jag inte berättat så mycket om.

    Karriärmässigt har jag alltid hoppats på att få göra styrelsearbete så småningom. Det tycker jag skulle vara så intressant (så hon gick och hämtade en annan elefant). Sorry, övar på barnvisor som bäst.

    Tydligen har universum hört mina tankar för nyligen fick jag förfrågan att komma med i en styrelse som överser lokal projektutveckling och det blev jag så glad över! Nu får jag en chans att lära mig hur det går till och skaffa mig erfarenhet och kontakter.

    Vi har första mötet på torsdag – direkt efter vår andra träff med barnmorskan på rådgivningen. Har jag berättat att jag är gravid? Nej. Men min hjärna fungerar som vanligt och mina ambitioner att hänga med är oförändrade. Det praktiska måste jag bara lösa på något sätt…

    En stödjande partner är verkligen a och o.

    Jonas är så stolt över mig och stöder mig i mina ambitioner, så det betyder ju att jag slipper ta den striden hemma. Annat är det ju med utomstående som kanske kan ha åsikter om mitt sätt att lägga upp mitt liv. Men då igen får jag tacka livet för att jag lärt mig att förvandla skit till gödsel. Simpel lantislogik. Man växer av det. men helst skulle man ju slippa andras åsikter som man inte alls bett om.

    Det är tufft att vara kvinna men kvinnor behövs på toppen. Inga superkvinnor då – kvinnor utav mångfald med helt vanliga familjeliv. Vill passa på och blotta min avsky inför ordet ”powerwoman”. Urk, kalla ingen för det. Speciellt eftersom jag känner att den etiketten läggs mer på kvinnor för att de är ”tuffa” än att de, i ordets bemärkelse, har inflytande. Men att kämpa för en karriär är inte mer ädelt än att kämpa för att få en helt vanlig vardag att gå ihop. Det är i alla fall min åsikt.

    Jag menar, man ska kunna nå en (åtminstone lokal) maktposition som kvinna utan att ha sålt sin själ och bränt ut sig på vägen. Det är det jag försöker göra. Ta mig framåt på ett hållbart sätt.

    Framgången smakar som ingredienserna den består av. Smakar den bittert har du betalat ett för högt pris. Och det är min uppfattning att många kvinnor betalar ett för högt pris för sina ambitioner. Och därför åker de upp på hyllan. Det förlorar vi alla på.

    Jag sitter inte på några lösningar på samhällets problem men jag är villig att använda mitt liv som ett feministiskt experiment. Därför hoppas jag verkligen att jag inte får ett gäng mammapoliser på mig senare bara för att jag är karriärmamma. Det skulle göra mig så besviken.

    Men inte skulle det stoppa mig (so don’t bother, be unkind*).

    *En Shakira-låt jag inte hört på superlänge. Från en jobbig tid då jag inte alls var lika kaxig som idag. Brukade lyssna på den om och om igen på mitt internatrum 2005. Känns nu som att jag var Shakira i videon men blev sen den hon sjunger om.
    Men det var en värdefull erfarenhet som tvingade mig att börja tänka själv. Jag insåg att jag ville bli någonting bättre än det ”ideal” jag växt upp med. Värd bättre än de pojkar jag dejtade och personer jag umgicks med. Och då tog det inte länge förrän jag hittade J och vi började bygga ett liv tillsammans. Ett bra liv. Min poäng är att när man förstår sitt värde dras man automatiskt till bättre omständigheter. 

    Så jag menar verkligen att jag vuxit när jag säger det. Och du kan också!

     

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur gick det för min blogg under 2018?

    Nu när jag sammanfattat 2018 i livshändelser tänkte jag ta en liten titt på bloggens statistik. Jag älskar att utvärdera, analysera och lägga upp strategier för allt jag gör. Speciellt med min bloggbaby! Det är så givande att följa utvecklingen för något man byggt upp helt själv.

    Hemsidan lanserades på våren så jag får inte ut statistik för ett helt år här; men jag får ändå ut tillräckligt med data för att jag ska kunna lägga upp en strategi för 2019.

    Trafik

    Jag kommer inte att avslöja sidvisningar eller antal besökare eftersom det är en affärshemlighet. Det enda jag känner betyder något för mig resultatmässigt är hur mycket jag tjänar på min blogg, inte hur många klick. Mer om det under ”ekonomi”.

    Det som förvånar mig mest är hur stor skillnad pinterest gjort för min statistik. Över 40% av min trafik kommer från pinterest. Av den anledningen kommer jag att satsa mest på det under 2019.

    Mina sökmotoroptimeringar har också börjat ge lite resultat, så det ska jag också fortsätta med.

    Besökare

    Med tanke på att jag bloggar på svenska är det bara naturligt att mest trafik kommer från Sverige (google). Svenskspråkiga i Finland är 290 000 – i Sverige över 10 miljoner (om vi f.j.s utgår ifrån att alla svenskar talar svenska).

    Till mina finlandssvenska bloggkollegor vill jag därför hälsa detta; ett säkert tecken på att du gör ett svagt jobb med din SEO är att Sverige inte är högst upp i din statistik.

    Mina besökare är i min ålder och äldre. De intresserar sig för hus och hem.

    Innehåll

    Populäraste recepten:

    1. Glutenfri mjuk kaka med vaniljfyllning
    2. Supergoda och lättbakade glutenfria bullar utan jäsning
    3. Vegansk och glutenfri tårta
    4. Enkelt naturligt glutenfri focaccia
    5. Mitt bästa recept på glutenfri mjuk kaka med kaffesmak

    Mest lästa blogginläggen:

    1. Bröllopsfesten
    2. Plötsligt jagar drömmen mig
    3. Jag testar helgkassen från Köttdisken i Malax
    4. Vår vigsel
    5. Maxat med karkki! Vår candybar till bröllopet

    Ekonomi

    2018 tjänade jag 2600 euro netto på mitt bloggande.
    Mina utgifter var ca 100 euro för domänköp, hosting och köp av tema.

    Helt okej vinst för en halvsovande blogg!

    Under 2019 är min förhoppning att åtminstone fördubbla omsättningen.

     

    Strategi för 2019

    Byter format till klassisk blogg så att läsaren kan scrolla igenom all text på en gång.
    Bloggens layout fokuserar på två huvudteman; dagbok och recept. I dagboken skriver jag personliga texter om mitt liv och under ”recept” landar all mat. På startsidan kan man läsa de senaste inläggen i alla kategorier.

    Lansera åtminstone en digital produkt; min e-bok MALINS GLUTENFRIA BRÖD. Graviditeten gjorde det svårt för mig att laga mat i början (gjorde mig så illamående) så därför har arbetet med e-boken gått extra trögt nu. Men senast till våren!

    Satsa på pinterest och instagram. På fb delar jag inlägg på sidan MALINS DRIFTIGHETER .

    Skulle också vilja damma av bloggens e-postbrev, men det har ingen hög prio.

    Innehållsmässigt kommer jag att blogga främst om min graviditet och familjeliv detta år. Men vill också skriva av mig om mina åsikter kring företagande och annat som jag går och tänker på. På matsidan hoppas jag få in mycket mer vardagsmat. Men vi får se!

    En fråga till er: 
    Hur tror ni min graviditet kommer att påverka den här bloggens utveckling?
    Jag känner att jag kommer att behöva hålla en väldigt värdig och smakfull ton på mina inlägg för att det inte ska inverka negativt på matsektionen. Går ju inte att ett inlägg handlar om avföring för att sen följas av ett recept på chokladmousse. Inte för att jag hade tänkt skriva om bajs (så inte min stil) men ni fattar min poäng!

    Min strategi för barnets medverkan i bloggen framöver är att hålla det värdigt. Han eller hon ska absolut inte ha någon anledning att stämma mig i 20-årsåldern och hens pappa ska inte heller känna sig obekväm med min blogg (han är mycket privatare än mig).  Jag har sagt åt Jonas att jag inte publicerar något som inte kungafamiljen skulle göra (om de bloggade, haha). Kanske lite överdrivet av mig att säga så, men det är i alla fall en sorts måttstock här i början i alla fall.

    Själv vill jag ju gärna involvera mina barn i familjeföretaget på sikt. De ska få vara med redan som små. Vill lära dem entreprenörskap och hur jag jobbar redan. Men man får väl ta ett steg i taget och utvärdera läget vartefter de växer upp.

    Happy blogging 2019!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Många bäckar små

    … blir en stor å!

    Jag är inte den personen som grämer mig över spilld mjölk. Men under det senaste året, när jag verkligen tog ett steg tillbaka från mitt företagande och började studera alla steg på vägen jag gjort, har jag ändå många gånger slagit mig för pannan och suckat över min ignorans och naivitet.

    ”Tänk om jag hade vetat detta”.

    Det är en sak att förlora pengar på en strategi som kanske inte fungerade som tänkt, det ligger i företagandets natur att chansa och det kommer man inte ifrån. Men slöseri med resurser stör mig. Speciellt eftersom då det för egen del handlar om uteblivna stöd, ersättningar och sådant jag hade kunnat få ut med lite planering och tillförsikt – och så klart alla onödiga kostnader jag dragit på mig.

    Jag har nu upptäckt så många situationer i mitt företagande där jag hade kunnat spara en ansenlig summa pengar om jag bara hade vågat fråga efter alternativ eller åtminstone undersökt saken noggrannare.

    Men hur ska man veta det man inte vet att man borde veta? 

    Mmm.

    Bra fråga.

    Jag tror det handlar om att kultivera en pragmatisk, stabil attityd till ekonomi (inte vara rädd för det, inte heller ha en övertro på det) och att skapa rutiner för sitt beslutsfattande. Menar jag att jag är där? Nej, men jag jobbar på det.

    Det som grämer mig från tidigare handlingar är min obefintliga förhandlingsförmåga och överdrivna generositet (självklart grundad i konflikträdsla). Min naivitet i början, när jag bara skrev på papper från diverse försäljare utan större betänkligheter, det kan jag förlåta mig själv för. Men att offra min egen ekonomiska trygghet och välfärd för att vara andra till lags och känna mig omtyckt, det är inget vidare. Det är rent och skärt självsabotage som jag sysslat med.

    Jag kan inte ha tyckt om mig själv så mycket , eller tänkt att jag är värd bättre. Jag har alltid känt så mycket skuld för att jag tar plats. Men det har tack och lov ebbat ut. Tänk om mitt 30-åriga jag kunde kliva in och börja jobba för mitt 24-åriga jag. Herregud, så bra det hade varit!

    Jag skulle vilja resa tillbaka i tiden och hjälpa mig själv- som en mentor.

    Men det kan jag inte. Jag kan bara leka med tanken.
    Näst bäst är att hjälpa andra i liknande situationer, som till exempel genom mina kurskvällar om att starta eget. Men liksom jag gjorde måste ju också de lära sig av sina misstag och gå igenom det de behöver gå för sin egen personliga utveckling.

    Idag har jag inte problem att förhandla, men jag är fortfarande lite för öppen med information ibland. Jag når ut på ett helt annat sätt med att vara ärlig och inbjudande, men det är också en svaghet jag har. Det handlar om att hitta balansen, antar jag.

     

    Men apropå uteblivna pengar som jag inte visste att jag kunde begära ut.

    För en tid sen skrev Kugge ett inlägg där hon räknade upp fem tips för att hjälpa en författare.   Jag läste mest för att checka av mina egna uppfattningar – och det var ju en himla tur att jag gjorde det.

    Punkt nummer två på Kugges lista för att stöda en författare lyder:

    Har du inte råd att köpa boken kan du låna den på biblioteket. För varje utlåning får författaren en (liten) biblioteksersättning. Finns inte boken på ditt bibliotek? Be dem att beställa in boken! På grund av rätt så stor efterfrågan på min bok beställde huvudstadsregionens bibliotek in fler ex av boken – varje bok räknas.

    Varje bok räknas! Men vänta litet… varför räknas då inte mina böcker?

    Jag har haft böcker på biblioteket sedan min första bok kom ut 2013 så jag kände mig aningen bortgjord. Men som sagt, ingen ny företeelse att jag missar sådana här saker så känslan är bekant.

    Nu var ju inte andemeningen med inlägget att hjälpa MIG att se efter mitt eget hus, men det hade ju den effekten. Kunskap är värdefullt!
    Tack vare Kugges upplysningar har jag nu registrerat mig och mina verk till organisationen som förvaltar
    upphovsrätten inom litteratur. Till min stora glädje räknas ersättningarna retroaktivt från 2014 och framåt vilket innebär att jag ändå får skörda nästan hela åkern av utlåningar. Vilken tur. Det var med stor spännaning jag inväntade statistiken.

    Igår fick jag besked om hurudant belopp som betalas ut till mig i kommande avräkning. Med enkel division räknade jag ut att mina böcker lånats tusen-sexhundra-trettio-två gånger.

    Det är ju helt knäppt!
    Tänk hur många streckkods-blipp det är!

    Jag hade inte tagit mig tid att sätta in mig i sådana här saker förut, det är ju ändå säkert bara småpengar. Inget att lägga tid på, har jag tänkt. Men många bäckar små blir verkligen en stor å.

    Jag återinvesterar pengen jag får i företaget, där den hör hemma. På kontot.