• Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur startar man en webshop?

    Just nu går jag en kurs i att starta e-handel på Yrkesakademin i Vasa. Det är min tidigare arbetsgivare, Våga satsa-projektet, som ordnar kursen.

    Egentligen har jag en del erfarenhet av att driva webshop redan, men då jag fick höra att Hanna Salo från it-företaget GAMBIT skulle hålla kursen ville jag gärna komma med och uppdatera mig. Branschen förändras så snabbt och jag vill gärna ta del av ett webbföretags perspektiv på det hela. Förhoppningsvis kan jag själv få några tips till min egen webshop! Man kan alltid lära sig något nytt. Jag ska nämligen snart lansera min första digitala produkt, en e-bok med glutenfria brödrecept, här på bloggen och det ska bli väldigt spännande.

    Funderar också på att göra en webbkurs där man får se när jag bakar, men jag vet inte om det finns intresse för sånt. Vad är er åsikt om webbkurser?

    Jag tycker alltid att det är roligt att träffa projektledare Linda och min efterträdare Sofia nu och då. Helt har vi ju inte klippt navelsträngen med varandra trots att jag är egenföretagare på heltid nu, hehe. Jag håller fortsättningsvis kurser i att starta företag för dem nu på våren och dessutom ska vi göra sällskap på en företagarkryssning i mars. Jag följer deras arbete med spänning. Så roligt att projektet utvecklas!

    Förra veckans tisdag hölls första kurskvällen i att starta e-handel och det handlade ganska mycket om val av plattformer och alla val man behöver göra innan man startar upp. Hannas mål för kursen är att vi ska kunna ta välgrundade beslut baserade på kunskap och konkret info inför att starta e-handel. Det tycker jag är en jättebra målsättning eftersom ju ingen kan lära sig allt som finns att veta om att driva e-handel på bara ett par kvällar. Men man får däremot lära sig vad man behöver ta reda på mera om.

    Jag hade med min laptop och gjorde lite anteckningar som jag tänkte dela med mig av här.

    För det första är ju e-handeln en otroligt stor business idag. 

    2018 uppgick e-handeln till 2,3 triljoner dollar (alibaba 20 miljarder på en dag). Hanna berättade en anekdot om när Alibaba låg nere 4 minuter på singels day (de fick en så kallad glitch) och förlorade flera hundra miljoner på den lilla stunden. Det är ju hisnande, inspirerande siffror såklart men jag hade gärna tagit del om lite info om hur statistiken ser ut i Norden och i Finland specifikt. Näthandlen här är ändå relativt liten. Jag tror inte att så många på kursen är i färd att lansera globalt och jag har också hört att framtiden för små näthandlar kan bli riktigt tuff framöver i och med det har länge ryktats om att den amerikanska e-handelsjätten Amazon ska etablera sig i Norden. Därför tror jag mer på att sälja digitala produkter till sina följare än att försöka ge sin in i varuhandeln och kämpa mot jättarna där.

     

    Det är otroligt viktigt att känna till kundens köpbeteende och anpassa shoppen efter det

    80% av de som handlar på nätet gör det via sin smartphone. Men det intressanta är att majoriteten av dem ändå fullför köpet på datorn. De gör alltså sin research på mobilen först och går sedan till datorn när det börjar bli dags att plocka fram kreditkortet eller bankkoderna. Det är alltså viktigt att shoppen är överskådlig på mobilen och inger förtroende i dator-läget.

    Komma igång med din webshop

    Detta behöver du, i korthet:

    Domän – kan förklaras som “en väg” med en (unik) adress som leder till ditt hus. Kolla om det är ledigt på exempelvis domain.com . Det är viktigt att välja ett namn som förklarar det du säljer.
    Hosting – kan förklaras som “tomten” (utrymme på server som ska underhållas, ju större trafik desto större utrymme behövs).
    Plattform – kan förklaras som “huset”, ett elementhus (moduler) eller självbyggt hus (kodning). Det byggs med open source-teknik bestående av moduler eller ”byggsatser”.
    Vanligaste plattformerna som används är shopify (bra) woo commerce (bättre) och Magento eller Prestashop (bäst).

    Betalningslösningar – paypal; klarna, maksuturva etc. Vad vill du erbjuda dina kunder, var har du dina kunder, marknad?

    Gör en plan för din e-handel
    Vad ska du göra? Vad har du för produkt – stora leveranser eller små? Hur ofta? Hurudant system är lönsamt för dig egentligen? Hur mycket behöver du satsa i förpackning? Tänk igenom hela processen.
    Adresslappar – etikettmaskin – automatiskt system med info till leverantören eller gör du det manuellt?

    Sorry! Jag varvar suddiga mobilbilder med systemkamerans bilder här som ni märker… 

     

    Frakt – Post, Dhl, postnord, Db schenker. Ta reda på verkliga kostnaden för frakt, returer osv. Tål ditt pris att du bakar in fraktkostnaden i produkten?

    Lager – Ha inte för stora lager då lager binder kapital.
    Fundera på hur du hanterar ditt lager och vad dina behov är. Behöver du integrera kassa med webshop, fysisk affär med webshops lager eller ha två separata lager?

     

    UI / UX Design (user interface / user experience)
    För det flesta kunder är detta UI/UX totalt avgörande.

    Snygg design är en konkurrensfördel och då spelar det ingen roll om din webshop finns på landsbygden i ett garage om internetupplevelsen är inspirerande.

    Sträva efter korta laddningstider – eliminera alla hinder på sidan som bromsar kunden i onödan. En onödig bild kan höja sidans laddningstid från 2 till 4 sekunder.
    2 sekunder orkar folk vänta på laddning. Skala ner bilderna!

    Datasäkerhet – en trygg webshop

     

    Du behöver se till att du har;
    – en pålitlig leverantör som underhåller sina servrar, gör uppdateringar
    – SSL certifikat (https = all information som skickas är krypterad)
    – gdpr i skick (men Hanna påpekar att småföretagare inte behöver vara så livrädda för detta)
    – cookie popup (inga webshoppar funkar utan cookies, så pop upen med godkännande är ganska onödig egentligen då du i praktiken inte kan tacka nej ändå). Alla hemsidor lagrar information (ex google analytics), men man måste informera kunden om detta. En bra leverantör fixar detta smidigt.
    – Säker och trygg plattform samt tredjepartslösningar

    GLÖM INTE DIG SJÄLV! Vi har generellt för dåliga lösenord, säger Hanna. Hon rekommenderar att man använder lösenordshanterare som 1password

     

    Detta om detta! Skulle kunna skriva hur utförligt som helst om allt men ni får nöja er med mina kortfattade anteckningar.
    Ikväll fortsätter kursen med mitt favoritämne försäljning och marknadsföring så det blir intressant. Tredje och sista kvällen åker vi på studiebesök till Dermoshop och det ska också bli riktigt spännande.

    Tycker ni att det är intressant att ta del av mina anteckningar från kurser? Tryck gärna på hjärtat nere till höger så vet jag. *smile*

  • Åsikt,  Dagbok,  Företagande & karriär

    Karriären tar inte paus

    Idag tänkte jag skriva lite om hur jag ser på karriären så här under min första graviditet. Kommer jag att ta paus från arbetslivet när jag blir mammaledig? Har jag sänkt mina ambitioner?

    Nej, min syn på karriären är ganska oförändrad.  Jag kommer nog att fortsätta avancera som tidigare, men kanske på ett annat sätt än förut. Jag får helt enkelt pröva mig fram. Jag vet att det är lätt att vara kaxig i detta skede, men inte tänker jag kasta in handduken i förväg heller. Jag siktar på att hålla mig fortsatt aktiv och hålla liv i mitt företag.

    En fråga: Läste du rubrikens karriär som något positivt eller negativt? Jag menade det i alla fall som något positivt. Men först vill jag förklara hur jag ser på det här med mitt arbetsliv.

    Det ÄR skillnad på att ha en karriär och ett jobb. Jag går ogärna miste om värdefull tid med mitt barn för ett jobbs skull, men inte betyder det att jag släpper min karriär för det. Och för vissa betyder det att de börjar jobba på halvfart ganska tidigt efter förlossningen. Nu är jag soloföretagare så jag är mer flexibel på den punkten, tack och lov. Jag har ju ingen fysisk verksamhet eller så att behöva ha koll på.

    Karriären (för mig) är en planerad utvecklingsprocess med tydliga målsättningar som jag bygger min tillvaro kring. Det handlar inte om att jag “älskar att jobba”. Det handlar inte om pengar (det är ett jobb när man gör det för pengarna). Det handlar om mitt liv och vad jag vill göra av det. Åstadkomma saker. Lära mig. Självklart med en lön som jag är värd med tanke på riskerna jag tar som företagare här i vilda västern utan något socialt skyddsnät som tar emot mig om jag misslyckas.

    Så därför skrev jag min rubrik med en liten pust av lättnad idag. Karriären tar (tack och lov) inte paus = min utveckling tar inte paus och mitt arbete fortsätter. Som jag kommit så långt med redan.

    Men jag vill också ha barn, familj och kvalitetstid med dem.

    Jag vägrar välja. Så vad finns det annat att göra än att anpassa mig?

    Mitt karriärmål nu, parallellt med mitt hembaserade företagande, är att fortsätta bidra till regionen på olika sätt. Sådant publikt arbete är en perfekt motvikt till min hemmabusiness som faktiskt i viss mån är en kvinnofälla. Detta läste jag senast i en gravidbok som starkt avrådde kvinnor från att starta företag under föräldraledigheten. Dels för att det sällan går pga praktiska skäl, dels för att det gör att kvinnorna faller av vagnen och riskerar förlora sin ekonomiska trygghet, pension etc.

    Jag förstår argumentet nog och vet att det är problematiskt att få företagandet att fungera om man inte är 100% dedikerad de första åren. Samhället är ju heller inte riktigt anpassat för detta stödmässigt (kvinnliga företagare får inga extra poäng längre såsom “kvinnolån”). Investerare vill ha dedikerat folk så det kan vara tufft med finansieringen om det ska sökas.
    Men jag vet också att startups som etablerats under föräldraledigheten KAN gå. Så jag skulle ta det från fall till fall. Men generellt “borde” en ha företaget i skick (etablerat och hälsosamt) före familjeplaneringen vilket innebär att du måste starta som ung om du ska “hinna med”. Hårda bud! Men det är bara att inse fakta. Man kan inte tvinga ett företag att bli framgångsrikt snabbt. Det tar sin tid oavsett hur hårt du jobbar. Inte undra på att det satsas på entreprenörskap i skolan, de har tiden på sin sida men vet sällan om det. Det pratas faktiskt allt för litet om det här. Vikten av att starta företagandet tidigt.

    Men tillbaka till min situation.

    Jag hade flera målsättningar med både livet och karriären som jag ville hinna med före 30. Men mina målsättningar efter 30 har jag inte berättat så mycket om.

    Karriärmässigt har jag alltid hoppats på att få göra styrelsearbete så småningom. Det tycker jag skulle vara så intressant (så hon gick och hämtade en annan elefant). Sorry, övar på barnvisor som bäst.

    Tydligen har universum hört mina tankar för nyligen fick jag förfrågan att komma med i en styrelse som överser lokal projektutveckling och det blev jag så glad över! Nu får jag en chans att lära mig hur det går till och skaffa mig erfarenhet och kontakter.

    Vi har första mötet på torsdag – direkt efter vår andra träff med barnmorskan på rådgivningen. Har jag berättat att jag är gravid? Nej. Men min hjärna fungerar som vanligt och mina ambitioner att hänga med är oförändrade. Det praktiska måste jag bara lösa på något sätt…

    En stödjande partner är verkligen a och o.

    Jonas är så stolt över mig och stöder mig i mina ambitioner, så det betyder ju att jag slipper ta den striden hemma. Annat är det ju med utomstående som kanske kan ha åsikter om mitt sätt att lägga upp mitt liv. Men då igen får jag tacka livet för att jag lärt mig att förvandla skit till gödsel. Simpel lantislogik. Man växer av det. men helst skulle man ju slippa andras åsikter som man inte alls bett om.

    Det är tufft att vara kvinna men kvinnor behövs på toppen. Inga superkvinnor då – kvinnor utav mångfald med helt vanliga familjeliv. Vill passa på och blotta min avsky inför ordet “powerwoman”. Urk, kalla ingen för det. Speciellt eftersom jag känner att den etiketten läggs mer på kvinnor för att de är “tuffa” än att de, i ordets bemärkelse, har inflytande. Men att kämpa för en karriär är inte mer ädelt än att kämpa för att få en helt vanlig vardag att gå ihop. Det är i alla fall min åsikt.

    Jag menar, man ska kunna nå en (åtminstone lokal) maktposition som kvinna utan att ha sålt sin själ och bränt ut sig på vägen. Det är det jag försöker göra. Ta mig framåt på ett hållbart sätt.

    Framgången smakar som ingredienserna den består av. Smakar den bittert har du betalat ett för högt pris. Och det är min uppfattning att många kvinnor betalar ett för högt pris för sina ambitioner. Och därför åker de upp på hyllan. Det förlorar vi alla på.

    Jag sitter inte på några lösningar på samhällets problem men jag är villig att använda mitt liv som ett feministiskt experiment. Därför hoppas jag verkligen att jag inte får ett gäng mammapoliser på mig senare bara för att jag är karriärmamma. Det skulle göra mig så besviken.

    Men inte skulle det stoppa mig (so don’t bother, be unkind*).

    *En Shakira-låt jag inte hört på superlänge. Från en jobbig tid då jag inte alls var lika kaxig som idag. Brukade lyssna på den om och om igen på mitt internatrum 2005. Känns nu som att jag var Shakira i videon men blev sen den hon sjunger om.
    Men det var en värdefull erfarenhet som tvingade mig att börja tänka själv. Jag insåg att jag ville bli någonting bättre än det “ideal” jag växt upp med. Värd bättre än de pojkar jag dejtade och personer jag umgicks med. Och då tog det inte länge förrän jag hittade J och vi började bygga ett liv tillsammans. Ett bra liv. Min poäng är att när man förstår sitt värde dras man automatiskt till bättre omständigheter. 

    Så jag menar verkligen att jag vuxit när jag säger det. Och du kan också!

     

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur gick det för min blogg under 2018?

    Nu när jag sammanfattat 2018 i livshändelser tänkte jag ta en liten titt på bloggens statistik. Jag älskar att utvärdera, analysera och lägga upp strategier för allt jag gör. Speciellt med min bloggbaby! Det är så givande att följa utvecklingen för något man byggt upp helt själv.

    Hemsidan lanserades på våren så jag får inte ut statistik för ett helt år här; men jag får ändå ut tillräckligt med data för att jag ska kunna lägga upp en strategi för 2019.

    Trafik

    Jag kommer inte att avslöja sidvisningar eller antal besökare eftersom det är en affärshemlighet. Det enda jag känner betyder något för mig resultatmässigt är hur mycket jag tjänar på min blogg, inte hur många klick. Mer om det under “ekonomi”.

    Det som förvånar mig mest är hur stor skillnad pinterest gjort för min statistik. Över 40% av min trafik kommer från pinterest. Av den anledningen kommer jag att satsa mest på det under 2019.

    Mina sökmotoroptimeringar har också börjat ge lite resultat, så det ska jag också fortsätta med.

    Besökare

    Med tanke på att jag bloggar på svenska är det bara naturligt att mest trafik kommer från Sverige (google). Svenskspråkiga i Finland är 290 000 – i Sverige över 10 miljoner (om vi f.j.s utgår ifrån att alla svenskar talar svenska).

    Till mina finlandssvenska bloggkollegor vill jag därför hälsa detta; ett säkert tecken på att du gör ett svagt jobb med din SEO är att Sverige inte är högst upp i din statistik.

    Mina besökare är i min ålder och äldre. De intresserar sig för hus och hem.

    Innehåll

    Populäraste recepten:

    1. Glutenfri mjuk kaka med vaniljfyllning
    2. Supergoda och lättbakade glutenfria bullar utan jäsning
    3. Vegansk och glutenfri tårta
    4. Enkelt naturligt glutenfri focaccia
    5. Mitt bästa recept på glutenfri mjuk kaka med kaffesmak

    Mest lästa blogginläggen:

    1. Bröllopsfesten
    2. Plötsligt jagar drömmen mig
    3. Jag testar helgkassen från Köttdisken i Malax
    4. Vår vigsel
    5. Maxat med karkki! Vår candybar till bröllopet

    Ekonomi

    2018 tjänade jag 2600 euro netto på mitt bloggande.
    Mina utgifter var ca 100 euro för domänköp, hosting och köp av tema.

    Helt okej vinst för en halvsovande blogg!

    Under 2019 är min förhoppning att åtminstone fördubbla omsättningen.

     

    Strategi för 2019

    Byter format till klassisk blogg så att läsaren kan scrolla igenom all text på en gång.
    Bloggens layout fokuserar på två huvudteman; dagbok och recept. I dagboken skriver jag personliga texter om mitt liv och under “recept” landar all mat. På startsidan kan man läsa de senaste inläggen i alla kategorier.

    Lansera åtminstone en digital produkt; min e-bok MALINS GLUTENFRIA BRÖD. Graviditeten gjorde det svårt för mig att laga mat i början (gjorde mig så illamående) så därför har arbetet med e-boken gått extra trögt nu. Men senast till våren!

    Satsa på pinterest och instagram. På fb delar jag inlägg på sidan MALINS DRIFTIGHETER .

    Skulle också vilja damma av bloggens e-postbrev, men det har ingen hög prio.

    Innehållsmässigt kommer jag att blogga främst om min graviditet och familjeliv detta år. Men vill också skriva av mig om mina åsikter kring företagande och annat som jag går och tänker på. På matsidan hoppas jag få in mycket mer vardagsmat. Men vi får se!

    En fråga till er: 
    Hur tror ni min graviditet kommer att påverka den här bloggens utveckling?
    Jag känner att jag kommer att behöva hålla en väldigt värdig och smakfull ton på mina inlägg för att det inte ska inverka negativt på matsektionen. Går ju inte att ett inlägg handlar om avföring för att sen följas av ett recept på chokladmousse. Inte för att jag hade tänkt skriva om bajs (så inte min stil) men ni fattar min poäng!

    Min strategi för barnets medverkan i bloggen framöver är att hålla det värdigt. Han eller hon ska absolut inte ha någon anledning att stämma mig i 20-årsåldern och hens pappa ska inte heller känna sig obekväm med min blogg (han är mycket privatare än mig).  Jag har sagt åt Jonas att jag inte publicerar något som inte kungafamiljen skulle göra (om de bloggade, haha). Kanske lite överdrivet av mig att säga så, men det är i alla fall en sorts måttstock här i början i alla fall.

    Själv vill jag ju gärna involvera mina barn i familjeföretaget på sikt. De ska få vara med redan som små. Vill lära dem entreprenörskap och hur jag jobbar redan. Men man får väl ta ett steg i taget och utvärdera läget vartefter de växer upp.

    Happy blogging 2019!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Många bäckar små

    … blir en stor å!

    Jag är inte den personen som grämer mig över spilld mjölk. Men under det senaste året, när jag verkligen tog ett steg tillbaka från mitt företagande och började studera alla steg på vägen jag gjort, har jag ändå många gånger slagit mig för pannan och suckat över min ignorans och naivitet.

    “Tänk om jag hade vetat detta”.

    Det är en sak att förlora pengar på en strategi som kanske inte fungerade som tänkt, det ligger i företagandets natur att chansa och det kommer man inte ifrån. Men slöseri med resurser stör mig. Speciellt eftersom då det för egen del handlar om uteblivna stöd, ersättningar och sådant jag hade kunnat få ut med lite planering och tillförsikt – och så klart alla onödiga kostnader jag dragit på mig.

    Jag har nu upptäckt så många situationer i mitt företagande där jag hade kunnat spara en ansenlig summa pengar om jag bara hade vågat fråga efter alternativ eller åtminstone undersökt saken noggrannare.

    Men hur ska man veta det man inte vet att man borde veta? 

    Mmm.

    Bra fråga.

    Jag tror det handlar om att kultivera en pragmatisk, stabil attityd till ekonomi (inte vara rädd för det, inte heller ha en övertro på det) och att skapa rutiner för sitt beslutsfattande. Menar jag att jag är där? Nej, men jag jobbar på det.

    Det som grämer mig från tidigare handlingar är min obefintliga förhandlingsförmåga och överdrivna generositet (självklart grundad i konflikträdsla). Min naivitet i början, när jag bara skrev på papper från diverse försäljare utan större betänkligheter, det kan jag förlåta mig själv för. Men att offra min egen ekonomiska trygghet och välfärd för att vara andra till lags och känna mig omtyckt, det är inget vidare. Det är rent och skärt självsabotage som jag sysslat med.

    Jag kan inte ha tyckt om mig själv så mycket , eller tänkt att jag är värd bättre. Jag har alltid känt så mycket skuld för att jag tar plats. Men det har tack och lov ebbat ut. Tänk om mitt 30-åriga jag kunde kliva in och börja jobba för mitt 24-åriga jag. Herregud, så bra det hade varit!

    Jag skulle vilja resa tillbaka i tiden och hjälpa mig själv- som en mentor.

    Men det kan jag inte. Jag kan bara leka med tanken.
    Näst bäst är att hjälpa andra i liknande situationer, som till exempel genom mina kurskvällar om att starta eget. Men liksom jag gjorde måste ju också de lära sig av sina misstag och gå igenom det de behöver gå för sin egen personliga utveckling.

    Idag har jag inte problem att förhandla, men jag är fortfarande lite för öppen med information ibland. Jag når ut på ett helt annat sätt med att vara ärlig och inbjudande, men det är också en svaghet jag har. Det handlar om att hitta balansen, antar jag.

     

    Men apropå uteblivna pengar som jag inte visste att jag kunde begära ut.

    För en tid sen skrev Kugge ett inlägg där hon räknade upp fem tips för att hjälpa en författare.   Jag läste mest för att checka av mina egna uppfattningar – och det var ju en himla tur att jag gjorde det.

    Punkt nummer två på Kugges lista för att stöda en författare lyder:

    Har du inte råd att köpa boken kan du låna den på biblioteket. För varje utlåning får författaren en (liten) biblioteksersättning. Finns inte boken på ditt bibliotek? Be dem att beställa in boken! På grund av rätt så stor efterfrågan på min bok beställde huvudstadsregionens bibliotek in fler ex av boken – varje bok räknas.

    Varje bok räknas! Men vänta litet… varför räknas då inte mina böcker?

    Jag har haft böcker på biblioteket sedan min första bok kom ut 2013 så jag kände mig aningen bortgjord. Men som sagt, ingen ny företeelse att jag missar sådana här saker så känslan är bekant.

    Nu var ju inte andemeningen med inlägget att hjälpa MIG att se efter mitt eget hus, men det hade ju den effekten. Kunskap är värdefullt!
    Tack vare Kugges upplysningar har jag nu registrerat mig och mina verk till organisationen som förvaltar
    upphovsrätten inom litteratur. Till min stora glädje räknas ersättningarna retroaktivt från 2014 och framåt vilket innebär att jag ändå får skörda nästan hela åkern av utlåningar. Vilken tur. Det var med stor spännaning jag inväntade statistiken.

    Igår fick jag besked om hurudant belopp som betalas ut till mig i kommande avräkning. Med enkel division räknade jag ut att mina böcker lånats tusen-sexhundra-trettio-två gånger.

    Det är ju helt knäppt!
    Tänk hur många streckkods-blipp det är!

    Jag hade inte tagit mig tid att sätta in mig i sådana här saker förut, det är ju ändå säkert bara småpengar. Inget att lägga tid på, har jag tänkt. Men många bäckar små blir verkligen en stor å.

    Jag återinvesterar pengen jag får i företaget, där den hör hemma. På kontot.

  • Företagande & karriär

    3 myter om företagande

    Det finns många etablerade sanningar om att vara företagare. Idag tar jag upp 3 av dem som jag upplever som rena myter.

    Håller ni med? Kommentera gärna.

    1. Företagande ger frihet

    Att företagande är lika med frihet tycker jag är att romantisera företagande. Sådana superlativ ger en så konstig bild av entreprenörskap som ju ändå krasst förklarat är ett arbetsförhållande lika mycket som en vanlig tjänst.
    Frihet definierar jag som att ligga på en strand med en färgglad drink i handen och inte behöva jobba alls. Men däremot kan jag hålla med om att företagande innebär höga doser av oberoende. Detta kan du säkert också få på en riktigt flexibel arbetsplats som du trivs med.

    Just denna jakten på oberoende är ändå en av mina största drivkrafter i mitt entreprenörskap. Jag vill bli så självständig som möjligt. Men frihet? Det är nog att ta i.

    Frihet under tio ton ansvar, kanske.

    Frihet på arbetsmarknaden är en diskussion som förmodligen alltid kommer att stötas och nötas mellan de som väljer att vara arbetstagare och de som blir företagare. Debatten trampar på stället, tycker jag ,så jag har slutat läsa. Debatten drivs sorgligt nog av avundsjuka och missunnsamhet (från båda hållen) och inte så mycket lösningar och stöd.
    Många går in i företagandet av fel orsaker tror jag. De är för ivriga och får ett bryskt uppvaknande över realiteten som företagare. Det färgar företagarens synpunkt att se sin egen situation som väldigt negativ och de glömmer lätt alla möjligheter och flexibilitet som de ju ändå köpt till sig när det startade eget. Arbetstagare i sin tur vill ofta få sin situation att verka minst lika osäker vilket självklart irriterar en företagare som ju tagit det ultimata steget från tryggheten. Det som arbetstagaren inte vågat eller vill göra. Hur mötas? Och vem är egentligen fri?

    Det är lätt att se på den andras situation och hitta fördelar som man själv inte har för tillfället.
    Du får ju ställa dina dagar som du vill!
    VS
    Du har ju din inkomst och sociala skyddsnät säkrat (åtm. för en period framåt)!

    Jag tänker så här – är det ens en diskussion som behövs?

    Det finns låsta lägen i alla typer av kontrakt och arbetsupplägg och egentligen så är det ju orättvist att ställa dem emot varandra. Det är ingen tävling i vem som har det värst (eller bäst). Låt oss istället diskutera villkoren och möjligheterna att faktiskt lyckas och må bra i sina arbeten oavsett om man har FO-nummer eller ej.

    Det är så uttröttande och dessutom sjukt kontraproduktivt att jämföra bara för jämförandets skull. Jag tycker inte att det är intressant längre att debattera och försvara mina val. Man behöver faktiskt inte göra game of thrones av precis allt! Den enda gången jag själv ryter till är när någon får för sig att “sparka uppåt” på småföretagare, det är ju ren ignorans som måste rättas till. Vi är alla jobbare åt någon, oss själva eller någon annan.

    That’s it. Skapa inte motsättningar som inte finns.

    Nu säger jag det.

    Vi gör alla våra val.
    Den enda verkliga friheten vi har är ju friheten att välja själva vad vi skriver under och jobbar med. Valfriheten. Varför pratar ingen om den? Det känns nästan som ett fult ord! Jag orkar inte leva om jag ska känna mig som ett offer hela tiden. Jag gör mina val och jag känner ansvaret. Det är jävligt tungt att vara så hård mot sig själv men jag växer av det också.

    Men – jag blev väl också företagare för friheten?
    Nej. Efter många försök och verksamheter blev jag äntligen företagare av rätt (strukturell) orsak. Jag inte förverkliga mig själv längre. Jag vill tjäna mer och maximera min kunskap på bästa sätt. Det gör jag bäst som konsult. Potential finns i alla fall. Jag får jobba med det jag vill eftersom jag utbildat mig till det som jag tycker om. Det är inte mer invecklat än så. Det är inga enhörningar och regnbågar längs vägen, bara alla dessa val. Ingen magi är inblandad och jag önskar att fler förstod att det tar tid att bygga slott. Annars är det bara luft.

    Jag vill mäta mitt jobb i resultat, inte i antal timmar.

    Som anställd på heltid blev jag för låst vid en stol. Som inbiten multi-taskare kände jag stundtals att jag “satt av” tid helt i onödan. En resurs (tid) som jag kunnat disponera på andra projekt (och tjäna mer pengar) och värst av allt – som jag aldrig får tillbaka.
    Nackdelen med min sits nu är att jag måste se till att hålla mig sysselsatt, annars slår jag i väggen ekonomiskt. Arbetslös företagare finns inte i ordboken, bara misslyckad företagare och det är en traumatisk upplevelse. Något som faktiskt många företagare går igenom. Många fler än du tror!
    Men det är väl bara att ta ett vanligt jobb då om det skiter sig, tänkte jag förut. Det var min mentala krycka. Kanske inte så enkelt.
    Du ska inte bara hitta en ny inkomst för dig själv, du ska också gräva dig upp ur hålet med den pengen. Företagslån om du har det. Förlustförsäljningar. Utebliven inkomst i flera år när du harvade på med olönsam business. Det minuset ska bli plus igen för att du ska breakeven. Så du måste tjäna dubbelt så mycket bara för att klara dig, en vanlig anställning räcker knappast. Det här scenariot är mycket vanligt men många skäms för att berätta om det. I vår kultur får man varken skryta om sin lycka eller visa upp sin olycka. Allt ska vara lagom, eller passligt som vi säger här i ÖB.

    Sen försvåras ju också debatten genom att alla har sin egen definition av vad frihet och trygghet sist och slutligen är för dem. Det finns också grader av oberoende inom företagandet.
    Jag personligen skulle till exempel inte vilja ingå bolag med någon annan. Det skulle kännas som att vara anställd igen om jag måste redogöra för någon annan hur jag jobbar , kompromissa med allt, och sen också dela på äran.

    Det är en trygghet att vara flera som delar på ansvaret, ja, men även framgången (och arbetsbördan som ledde till den) ska delas rättvist och det är jättesvårt att få till det på ett sätt som alla är nöjda med. Speciellt om man har olika arbetsuppgifter som är svåra att mäta annat än i tid. Så det skulle inte vara tillräckligt oberoende för mig. Då tar jag hellre en tjänst med förmånerna som kommer med det.

    Allt har ett pris, även friheten.

     

    2. Företagande är en enmansshow

    Nu när jag talat så gott om soloentreprenörskapet är det verkligen på sin plats att påminna om myt nummer två;  företagande är en enmansshow. Det är det inte! Om något så är det ett socialt fenomen.
    Att driva företag handlar i grund och botten om att förvalta andras pengar. För det är ju inte du som lägger in pengar varje månad? Det är dina kunder som ska öppna plånboken. Ditt jobb är att övertyga dem om att det är en god investering att föra över pengar till dig i utbyte mot produkter och tjänster. Med det sagt så är ju alla företagare beroende av andra människor för att lyckas. Det är därför så otroligt viktigt att inte isolera sig från andra när man blir företagare, även om man kör solo som mig.
    Jag nämnde också i förra punkten hur viktigt det är att inse att man gör val och att man tar ansvar för dem. Men det betyder inte att precis ALLT är ditt fel om det går snett. Företagandet bygger (som jag ser det) på en mix av saker som du själv kan påverka och sånt som du inte kan förutspå – som konjunktur och marknadssvängar. Däremot håller jag fast vid att konsekvenserna måste man ansvara för i vilket fall som helst och inte bortförklara det. Se händelserna som ledde till det oundvikliga och lär av misstagen. Inse att företaget både bygger och faller på din relation till samhället omkring.

    3. Det är svårt att lyckas som företagare

    En myt, tycker jag. Varför? För att det är för generaliserande och luddigt. Vet ni hur många olika typer av företagande det finns? I alla möjliga branscher? Tjänsteföretag, tillverkande företag, producenter, yrkesutövare, jordbrukare, fintech, byråer, konsulter. Snacka om olika spelplaner att röra sig på, alla med sina egna utmaningar och möjligheter. Riskerna varierar också. Vissa typer av verksamheter kan du räkna ut lönsamheten på i förhand, som en restaurang till exempel. Det finns gott om exempel på andra som gjort samma sak. Du har att jämföra med och ortens matkonsumtionsmönster ändras inte heller över en natt så det kan du räkna med. Men ska du starta något helt nytt som du själv måste skapa en marknad för så är det ju en helt annan femma. Det är en stor risk!

    Men som generellt svar på den generella frågan – statistiken säger att risken är stor att du lägger av med företaget efter några år. Men vi vet inte om dessa företag faktiskt lade ner för att det var för svårt. Det finns tusen anledningar till att det inte fungerar, speciellt inte på första försöket. Betyder det att det är svårt att lyckas? Nej.

    Däremot kan jag hålla med om att det är lätt att misslyckas, om ni förstår vad jag menar. Ett snedsteg kan bli väldigt dyrt och företaget kanske inte återhämtar sig snabbt nog. Då får man börja om från början, testa något annat eller välja att ge upp.

    Vi måste verkligen komma ifrån det här tänket att man får bara en chans som företagare. Entreprenörskapet är mycket mera en process och ett konstant lärande än en isolerad satsning.

    Jag försöker igen och igen och igen tills jag lyckas. Allt tyder på att jag kommer att göra det en dag också.

    Succé är ingenting du har,
    succé är något du har haft
    och kan få igen“.

    Petter Stordalen

     

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Orkar världen med ännu en självutnämnd coach?

    I helgen har jag suttit och funderat på hur jag ska formulera min företagssida här på sajten.

    I och med att jag blir “heltidsföretagare” igen i oktober skulle det ju vara på plats med en uppdatering av vad jag gör och vilka tjänster jag erbjuder. En liten flik uppe i balken bara för de som vill läsa mer och kanske hitta mina kontaktuppgifter. Självklarheter, självklarheter.

    Jag har gjort ett utkast på min dator och funderat på olika formuleringar och beskrivningar. Till exempel så överväger jag nu om jag ska använda svenska eller engelska ord och uttryck.
    I min mejlsignatur använder jag nu “creative consultant & content producer”. Det känns gångbart eftersom jag jobbar en hel med pr-byråer och där används engelska benämningar ofta. Jag vill ju smälta in bland dem. Men här på min hemsida känns det aningen löjligt att använda engelska titlar. Så det tror jag att jag ska skippa.

    Eller? Nåväl, det blir nog bra bara jag bestämmer mig för en linje.

    Det är ju också det där att paketera vad jag gör – som måste göras. Svårt på alla språk, då det jag gör är så spretigt. Men jag ska koka ner det nu. Bestämma mig.

    Men så till ämnet nya tjänster.
    Det finns en liten tanke i bakhuvudet som jag funderar på att erbjuda som dock känns aningen; (ursäkta min ärlighet) töntigt att skriva ut.

    Att börja “coacha” andra.
    Vah.

    Ska jag bli en sån?  JAG SOM INTE ENS GILLAR SÅNT!

    Det här känns lite förbjudet att skriva. Men, om jag måste höra ännu en coach prata om vikten att sätta upp målsättningar, hur man definierar dem och hur man når dem så skriker jag rätt ut! Folk behöver inte fler verktyg utan mera handlingskraft.
    Kanske tillhör jag helt enkelt inte målgruppen och därför låter allt som coacher säger som självklarheter för mig. Inte vet jag. Kanske är jag en arrogant typ bara som tror jag vet allt. Förmodligen båda!

    Okej, så varför tänker jag ens i de här banorna själv då? Nå, det är (faktiskt) ganska många som tar kontakt med mig för att de skulle vilja ha mig som bollplank inför företagsstarten, bokprojektet eller sina hemsidor/bloggar och det känns jobbigt att inte kunna ta emot dem på ett bra sätt. Jag vill ju hjälpa dem men jag orkar inte hålla på gratis längre.
    Förut satt jag ofta och chattade med folk (pro bono) om kvällarna och var supergenerös! För snäll! Det började gå ut över mig själv och min fritid, så på senare tid har jag hänvisat alla till våga satsa-projektet istället. Där jag åtminstone fått lön för att lyssna och komma med förslag. Och det har funkat rätt bra, men nu jobbar jag ju snart inte där längre – så vad ska jag göra då? Jag måste hänvisa till min egen firma.

    Innan någon får upp pulsen – jag är mycket medveten om skillnaden mellan coaching och rådgivning/konsultering och jag har inga planer på att utnämna mig själv till varken life coach, mental tränare eller professionell coach. Ehrm. Speciellt inte med tanke på att jag inte har någon utbildning eller erhållna certifikat inom det (!). Bara livets hårda skola (urk, hatar det uttrycket). Å andra sidan – måste man ha ett diplom på väggen för att jobba som konsult? Nä. men det skadar väl knappast.

    Men det var fel av mig att använda ordet coach. Förlåt.
    Vad jag tänker på är inte coachning utan en lättsam typ av konsultering – “sparringsessioner”! Idékläckande, peppande och informativa samtal där de som redan känner till hur jag jobbar och vet vad jag “kan” har möjlighet att boka mig 1,5 h. Jag har många idéer, många fler än jag behöver. Jag har viss erfarenhet av projektplanering. Jag kan hjälpa och stötta. Berätta hur jag gjorde när jag gick igenom det du nu kanske står inför. Förklara hur man kan tänka och var man kan börja.

    Jag tror, att jag nog skulle nog tycka om att ha ett par klienter i månaden som jag sparrar. Det skulle vara givande att hjälpa andra i sådana stunder som jag själv gått igenom, men där jag stod ensam.

    Eller kallas det mentoring? Det låter som något pensionerade företagsledare gör gratis. Där är jag inte ännu.
    Men, jag tror inte att jag ens skulle behöva definiera exakt ramarna för sessionerna jag tänker på; för de som kontaktar mig tycks nog veta exakt vad de vill ha av mig! Det är allt möjligt smått fix som gäller kreativa projekt. Frågor om rätt konkreta saker, men också helt flummiga förfrågningar. Som att få lite av min positiva energi. Hm… Men det skulle ingå i köpet, tänker jag. Framåtanda är ju inte precis något man kan sälja på burk, men jag kan utstråla den kanske?

    Frågan är bara – orkar världen med ännu en life coach (obs, ej legitimerad)?
    Eller är världen mätt? Jag själv är ju i alla fall proppmätt på den fronten så jag kan förstå att ni känner så om jag börjar hålla låda!

    Jag känner faktiskt ett visst obehag av att ens sätta mig själv i det här facket. Det kunde till och med skada min image på sikt att börja tuta ut att jag tror jag är nån sorts coach utan vettiga grunder.

    Njäh. Det får nog bli ett senare mål i livet. Sen när jag är gammal och klok!
    Ville bara skriva av mig litet och höra vad ni tycker.

    Vad är er åsikt om sånt här? Berätta gärna om era  erfarenheter med diverse coachning, konsultering och mental träning etc. Finns det bättre och sämre? Funkar det eller funkar det inte? Jag har så jättesvårt för sånt här. Det känns som att jag är den enda ibland som inte riktigt fattar grejjen? Alla andra tycks ju vara så inspirerade. Varför är ni det?

    Samtidigt är ju jag nån sorts inspiratör också – och det blir ju jättekonstigt. Självhatet alltså! Öj öj.

    Personligen har jag gått på sparring en gång och det var rätt bra. Hon hade exakt den kunskapen som jag sökte och erbjöd bara ett bollplank åt mig. Inga känn dig själv-formulär eller andningsövningar.
    Sen gjorde jag ju sist och slutligen precis som jag själv ville och tänkte, som vanligt, men det var ändå givande att bolla idén med henne.

    En sån skulle jag kunna bli. En konsult, bara. Inget humbug. Bara jag och inga certifikat.
    Men en annan dag.

  • Företagande & karriär

    Våga vara bra på något!

    I jakt på inspiration till höstens starta eget-kurser gick jag till biblioteket och plockade på mig några böcker. De har alla några år på nacken men, inte är man ju kräsen. Klokskap blir väl aldrig daterad?
    Jag lånade allt möjligt faktiskt, läroböcker, populärpsykologi och till och med självhjälpsböcker.
    En sådan bok som fångade mitt intresse var “Från Idé till Succé” av Andreas Carlsson (låtskrivaren som för mig är mest känd från svenska Idol-juryn på TV). Perfekt food for thougt inför mina kurser.

    Jag är ju alltid lite skeptisk till liknande böcker (har man läst en har man läst alla) men den var alltså riktigt bra! Jag har ju en tendens att falla för sådana här typer av texter mot min vilja. Det är väldigt stimulerande och uppmuntrande att läsa texter skrivna av andra driftiga människor (det är rätt ensamt i mitt huvud ibland) och boken gav mig en riktig ego-boost. Lite jobbigt dock att man måste gå till bibban för att få gehör för sin företagarläggning. Men det är kanske lika bra. Å andra sidan skulle jag nog finna böcker där som bekräftar att jag är lite sjuk i huvu också, om jag ville det.

    Den del av boken som fångade mitt intresse mest var kapitel 5: Kunskapen om dina egna begåvningar. Nedan följer några lösryckta citat som handlar om att hitta, förvalta och utveckla sin talang.

    Om att alla har talang:

    “Att hitta och utnyttja sin talang är att utnyttja potentialen i sina resurser, och på så sätt nå en högre kunskap om det vi skulle kunna kalla våra genetiska fördelar – det fördelar som kommer gratis.

    “Oftast är det faktiskt din fallenhet inom ett specifikt område som tar dig längst i livet trots att du kanske har jobbat som en vettvilling på dina mindre fördelaktigare sidor.”

    “Kom ihåg att de inte finns några människor som är helt talanglösa, alla har en fallenhet för något. Ibland är det bara så att talangen kommer så naturligt att den kan vara svår att upptäcka.”

    Om att inte söka en specifik talang – utan en mix av generella begåvningar:

    “Det sägs att vi alla har mellan fyra till sex kärntalanger som vi använder för att få saker gjorda. Det kan vara fysiska förutsättningar, ambition, sociala färdigheter, disciplin etc.
    De är mer generella än specifika, men lyckas man få dem att samverka kan man skapa ett framgångsmönster, vilket egentligen är ett sätt att organisera dina talanger i en viss ordning för att uppnå dina mål. Du kan ha en utåtriktad sida, en sida för affärer, en organisatorisk sida och genom att kombinera dessa kan du nå framgång.”

    Om varför det är så viktigt att lyfta upp sin begåvning:

    “Vi faschineras av talang, vi ser upp till folk som sätter den i bruk, men vi är ändå extremt försiktiga med att lyfta fram den hos oss själva. Vi gör ofta misstaget att göra livsval som inte är kopplade till begåvningar. Det kan vara utomstående faktorer som i ett tidigt skede påverkar ett val som blir fullkomligt förödande för resten av ditt liv.”

    Om varför du ska söka ditt kall istället för din talang (de hör ofta ihop, ändå):

    “När man diskuterar talang är det oundvikligt att prata om kall eftersom de är så nära besläktade.
    Att ha ett kall är att ha en livsuppgift. En sådan känsla brukar vara den största anledningen till att prestera utöver det förväntade.
    Den är större än faktorer som personlig vinning och mer pengar och så vidare. En person som får bättre betalt vill snart ha löneförhöjning, en person som söker personlig vinning uppnår den och tröttnar och vill gå vidare.
    Om din talang och din livsuppgift är sammankopplade är chansen står att du når oanade höjder. En person som har ett kall är beredd på att lägga ner oändliga timmar på det han eller hon brinner för på en nivå som inte står i relation till ekonomisk ersättning. Det blir därför nästintill omöjligt för konkurrenterna att hänga med.”

    Om varför det lönar sig att satsa på det som känns lätt och roligt:

    “Bästa sättet att definiera talang är genom slutsatsen att en talang oftast är det man upplever som roligt. Det finns alltid en stark koppling mellan det vi uppfattar som kul och det vi har en fallenhet för. […]
    Vi tycker om det som vi har lätt för, det vi är bra på utan att anstränga oss”.

    Om att hålla fast vid sin talang:

    “Att upptäcka en talang och sedan hålla fast vid den är också en konst.
    Eftersom vi hela tiden söker utveckling och nya utmaningar finns det en risk att vi går ifrån det vi är duktiga på.”

    “Ju mer du söker efter din talang, desto mer kommer du att inse hur avhängig den är av din passion, din handlingskraft och dina drömmar. För att nå bästa resultat är du beroende av att alla dessa komponenter samspelar med varandra.”

    Carlsson skriver även hur viktigt det är att satsa på det man är bra på och öva upp den begåvningen. För tiden räcker inte till så många talanger! Han hänvisar till 10 000-timmarsregeln. Den innebär att det krävs 10 000 timmar för att bemästra något till fullo, på den nivå där man skulle kunna bli världsledande inom sitt gebit.
    “Att komma någonstans här i livet tar tid, så ha tålamod”.

    Om att utveckla sin talang:

    För att bli riktigt bra måste du välja ett mål som känns större än du mäktar med idag. Att öva något du redan kan ger ingen utveckling.

    Har du listat ut vad dina kärntalanger är? Jag har tagit mig en funderare och listat de jag tror är mina. Som motvikt till självförhärligandet har jag också tänkt på nackdelarna med dem.

    1. Talets gåva
      Obs! Inte mina ord! *cringe*Det var faktiskt ett medium som sa det till mig, att jag har talets gåva.
      En mer lättsmält österbottnisk variant skulle vara att jag är “bra på att hålla låda”. Och den begåvningen utnyttjar jag faktiskt varje dag. Om jag får citera mediumet igen så sa hon; “du har alltid något att säga”. Och det är sant; jag kan inte minnas en endaste gång jag blivit stum och inte fått fram någon typ av respons. Det är otroligt praktiskt, faktiskt. Men det betyder inte att jag nödvändigtvis vill, eller ens behöver babbla hela tiden. Några väl valda ord kommer man långt med. Tystnad är också kommunikation, som ni vet.
    2. Snabbtänkt
      Att tänka snabbt har jag nytta av på så många sätt; det hör ihop med att tala också. Man måste kunna tänka snabbt för att gräva fram en bra kontring på några millisekunder. Man måste också kunna tänka snabbt för att vara verkligt handlingskraftig, speciellt i krissituationer.
      Jag är snabb med att greppa koncept och att snappa upp “sånt som är på gång”. En nackdel kan ju vara att jag gör för snabba slutsatser också. Det är lite gamble över det hela. Men då är jag snabb med att rätta till misstaget också…
      Jag är heller inte en så värst god lyssnare just eftersom jag lyssnar efter helheten (att få en snabb övergripande bild av samtalet) och kapar av med en respons för tidigt. “… men om jag får prata till punkt så… ” är väl J:s standardfras här hemma. Kan inte hjälpa det.
    3. Viljestark
      Jag frågade J nyligen om han tycker att jag är en “tävlingsmänniska”. Han tyckte inte det, men däremot sa han att jag är viljestark. Jag vet inte riktigt vad det betyder, för jag anser mig inte vara en envis person. Jag skulle behöva stå på mig mer! Däremot ger jag inte upp så lätt; men det hör mera ihop med min stolthet igen (och det är väl en typ av fåfänga). Att jag är “seg” tycker jag är ett bättre ord. Låter mera… ädelt.
      Jag kämpar tappert med allt jag företar mig och gör mitt allra bästa för att få båten i hamn.
    4. Fingerfärdig
      Jag har absolut ett intresse och en fallenhet för att “pyssla”. Det blir oftare fint än fult och jag är rätt noggrann med estetiken (mindre med måtten). De senaste åren har jag främst fokuserat min pysselådra på matlagning och bakning; men när tiden är rätt ska jag börja göra andra sorters hobbyprojekt igen.
    5. Fantasi
      Försöker komma på ett adjektiv för detta; imaginär? Vet inte. Men jag har stor fantasi och det är en fantastisk rikedom. Eller som författaren till den här boken brukar säga; if you can dream it – you can be it.

    Vilka är dina talanger?

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    En hållbar livsstil i balans är vårt främsta vapen mot utbrändhet

    I förra veckan fick jag chansen att banda ett podcastavsnitt med en person som inspirerat mig massor det senaste åren; nämligen Cecilia som driver webbplatsen morotsliv.

    Jag åkte ut till hennes sommarställe i Tjärlax och det var som ni ser på bilderna – en riktigt härlig dag!

    Jag passade på och fotograferade litet. Det är kul att fotografera något annat än mat som omväxling.

    Morotsliv är en blogg (eller databas, enligt henne själv) som ger råd om hållbar livsstil, hälsa och kost. Men det är inte nödvändigtvis Cecilia life hacks i hemmet som inspirerar mig mest – utan det är nog Cecilia som person!

    Jag beundrar människor med förmågan att vända motgång till framgång, speciellt ur ett sådant underläge som utmattning. Hon är verkligen beviset på att en burnout inte behöver vara något negativt, snarare början på något nytt. En vägvisare mot en hållbarare livsstil. Jag tror att Cecilia skulle beskriva hela episoden som sitt uppvaknande. Det låter flummigt i text, men mitt intryck av henne är att hon är väldigt pragmatisk och tydlig i sitt sätt att diskutera. Jag däremot är ju superflummig i jämförelse. Ni som lyssnar på avsnittet nu får ett litet smakprov på det, haha!

    Summa summarum; Ur spillrorna uppstår något nytt, om man vill det.
    Det kan jag relatera till.

    Jag minns första gången jag råkade på Cecilia irl, i matbutiken i Sundom. Det var flera år sedan, när hon ännu bodde i sitt hus och jag hade min butik i byn. Jag minns det så tydligt eftersom jag blev så fascinerad av hennes barfotaskor! Och kanske aningen starstruck, som man kan bli på en liten ort. Man vill ju inte glo – men kan ändå inte låta bli. Det är så häftigt med folk som vågar vara sig själva och följa sina övertygelser.

    Sen åkte Cecilia till Thailand för att leva som digital nomad i ett år och då läste jag hennes blogg som flitigast. När hon kommit hem frågade jag om hon hade lust med en kaffe! Då blev vi äntligen bekanta.

    Så för mig var det i alla fall ett riktigt kärt återseende att få göra detta avsnitt. Ännu ett kärt bloggers unite i denna podcast. Och sommarstället i Tjärlax var helt ljuvligt. Och så varmt det var! Svetten rann på oss båda men vi poddade tappert för det. Hoppas att ni tycker om avsnittet. <3

    Nedan kan ni lyssna på podden, avsnitt 19 med Cecilia.
    Utan att avslöja desto mer om innehållet så kan jag säga att det kom att tangera väldigt mycket hållbar livsstil, stress och välmående. Inte så där jättemycket business, i alla fall inte för att vara en podcast om företagande. Men som Ila sa; det här ÄR ju min business!
    Så sant, så sant.

    Från blogg till företag – från utbrändhet till glödhet. Här har ni  morotsliv! 

     

    I det nittonde avsnittet av våga satsa-podden besöker vi Pörtomfödda Cecila “Ila” Norman på hennes sommarställe i Tjärlax. Vi pratar om hur “morotsliv” kom till och hur det blev ett företag. Vi pratar om kost och välmående, utbrändhet, medieproduktion och hennes flytt till Stockholm – är det andra “vibes” där? I alla fall har Cecilia äntligen börjat kalla sig influencer, efter pepp från svenska bloggare. Trevlig lyssning!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Alla pratar om Julia

    Idag vill jag tipsa om våga satsa podcast avsnitt 17 – med unga företagaren Julia Holmqvist! Vi träffades förra veckan (för första gången!) och bandade tillsammans och det var väldigt trevligt! Som ni märker, om ni lyssnar på podden, så diggar jag henne jättemycket! Som rubriken lyder – Julia är ett hett namn för oss unga österbottningar 🙂

    “Gäst i det sjuttonde avsnittet av våga satsa-podden är estenomen, bloggaren och företagaren Julia Holmqvist från Vasa. Det blir ett äkta “bloggers unite” mellan Malin och Julia – vilket resulterar i en del inbördes beundran och ett extra bubbligt avsnitt (ursäktar på förhand). 
    Vi reder ut Julias alla projekt, dyker ner i ankdammen, pratar om det moderna arbetslivet, bloggande, om att trivas med att jobba som en galning (får man säga det ens?) och vi funderar på Julias framtidplaner. “

    Julia sammanfattar sina poänger väldigt bra på sin blogg, läs här.

     

    Med tanke på att det var Julias första poddinspelning så tycker jag hon gjorde ett fenomenalt bra jobb med att hänga med i mina frågeställningar och hon svarade rappt! Jag måste dock tillstå att jag själv tycker att jag kunde ha gjort ett bättre jobb rent intervjutekniskt.
    Det känns för mig som att jag tar för mycket plats i samtalet – men samtidigt vill jag ju att avsnitten ska få vara diskussioner mellan mig och gästen (framom att jag bara ställer korta frågor och knappt hörs). Så svår balansgång!
    Jag är ju inte journalist, och jag går inte omkring och tror att jag är det heller. Å andra sidan kan det också vara min styrka. Att jag inte är utbildad! Jag är inte formad av några “regler” utan låter allt hända naturligt. Samtidigt vill jag såklart göra ett bra jobb med podden och uppfattas professionell. Så att. Var landar man då? Jag har ju ett rätt kommersialiserat sätt att skriva och framställa saker. Kanske underhållningsbranschen vore mitt rätta element? Jag vet inte.
    Vad tycker ni är intressantare att lyssna på? Ledig diskussion eller att låta gästen berätta mer om sig? Med andra ord – ska jag tejpa fast min mun till nästa gång? (hämtar silvertejpen).

    Obs! Jag märker att jag är i en sån där svacka nu när jag tycker att allt jag gör är sååå dåligt och efter så mycket redigeringsarbete de senaste månaderna står jag knappt ut med att höra min röst längre! Men jag vet också att det är normalt att känna så här ibland och jag vet att det går över. På fredag ska jag till exempel få prata i RIKTIG radio (om podden) och inte skulle de väl bjuda dit någon som är riktigt kass? Eller så har de sommartorka, vad vet ja? Hehe. Hursomhelst, lyssna på radio vega österbotten på fredag efter kl 8.30 om ni är vakna då redan.

    Notis i vbl.

    Jag jobbar heltid med våga satsa-projektet hela juli månad (liksom andra månader). Mitt huvudsakliga arbete är att producera denna redan nämnda podcast om lokalt företagande vilket är roligt men också lite lätt tortyraktigt i och med att jag sitter klistrad vid en dator i detta vackra och varma sommarväder. Det råder total mörkläggning här i lägenheten just nu.

    Sambon har fått semester nu denna vecka så det har bara gjort saker och ting knepigare. Vardagsrutinerna är helt upp och ner. Gud, vad vi gått varandra på nerverna här hemma de tre första dagarna! Men idag känns det som att vi landat i ett upplägg som kan funka (han håller sig på avstånd, haha). Jag är väl mest sur över att förra veckans ordning, när jag satt här hemma och jobbade ensam, är över. Jag trivdes verkligen med det. Att kunna lägga upp arbetsdagen precis som jag vill för maximalt resultat. Nu kan jag ju inte det när J är ledig, men det förstår inte han riktigt.

    Ni vet kanske hur det är. Det är svårt att hålla uppe motivationen när den andra är ledig. Vi har dessutom lite olika sätt att värdera arbete som i en sådan här situation krockar med varandra. Jag ser mitt splittrade sätt att arbeta som hypereffektivt, han ser det som nonchalant. Det är i dessa stunder våra stora olikheter blir så jobbiga! Men då igen – samma olikheter håller oss ihop. I alla övriga sammanhang är vi ju ett bra team. På 12 år går det över 4000 dagar. Varje dag av dem har vi vaknat upp – och valt att vara tillsammans. Utan några juridiska papper! Och vår kärlek är testad och bevisat vattentät. Så lite semesternerver ska vi väl klara av, hehe. Vi förenas ju alltid till sena kvällen och kollar black sails tillsammans och blir normala igen. Jag tyckte serien var ett riktigt sömnpiller i början men nu är jag – hooked, som en pirat kanske skulle säga. 😉

    Om kvällarna nu då har Jonas alltid något idrottsligt att göra (orientering/talko) så då är han inte hemma, vilket adderar till min frustration. Just på kvällen när jag är ledig (och har tid att vara ledig) och gå ut i solen så vet jag inte vad jag ska hitta på. Så då har jag åkt till stranden och badat ensam (insert fioler) och sen har jag tränat. Man kunde tänka sig att jag kunde RINGA EN VÄN eller nåt men då blir det så lätt att jag skippar träningen – och det är verkligen prio ett för mig just nu. Jag vill verkligen nå mitt träningsmål!

    Målet då. Som ni kanske minns så har jag startat en egen fitness-utmaning – att träna och äta sunt i sju veckor. Nu är jag inne på vecka 3 redan och tiden bara flyger iväg! Är ni intresserade av att höra hur det gått så här långt (och vilka framsteg jag gjort/förändringar jag märkt av) eller ska jag vänta tills 7 veckor har gått?

    Ha en fin torsdag! // M.

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Du blir aldrig rik på att skriva böcker – eller?

    Hej hej dagboken.

    Idag fick jag reda på hur många ex. som min bok Naturligt glutenfritt sålt 2017, d.v.s från maj till december månad.

    1.272 st.

    Det är helt okej, ändå!

    Betyder det att jag är rik nu? Nej. 🙂

    Jag vet inte exakt vad royaltyn per såld bok blir ännu  -men jag borde få ut en (för mig) vanlig månadslön på den här mängden. Dock ska förskottet dras bort från den summan ännu. I vilket fall som helst är en månadslön en struntsumma med tanke på arbetet som lagts ned – men jag har heller inte gått in för att tjäna pengar på den här boken. Min målsättning har hela tiden varit erfarenheten – att ge ut en bok “på riktigt” genom förlag, skaffa kontakter i branschen, få publicitet i kanaler jag själv inte haft åtkomst till tidigare och nå en större målgrupp. På alla dessa punkter har förlaget M levererat – och jag är så tacksam för det.

    Detta projekt är faktiskt ett minne för livet för mig.

    Nu är det dock läge för fas 2 i min plan – att publicera ett nytt bokprojekt digitalt på egen utgivning. Det har alltid varit slutmålet för mig, så det är inga hard feelings mot mitt förlag på något sätt. De visste nog också från början att jag är ett vilddjur i sammanhanget, så det är knappast några hard feelings från deras håll heller.

    Det som händer nu i fas 2 är att jag samlar allt som jag lärt mig av tidigare bokprojekt och satsar smart. Nu är det inget “bära eller brista” -längre. Nu är det bära litet , eller bära stort som det finns att välja mellan.

    Kaxigt, men låt mig förklara. Jag har gjort en del kalkyleringar (så att ni inte tror att jag går omkring och önsketänker).

    Låt oss säga att jag säljer lika många e-böcker nu (sen) som jag sålt tryckta ex ifjol. Om jag säljer dem för mitt tänkta pris 9,90 € inkl. 24% moms borde jag således tjäna ihop 10.150,55 euro efter skatt – utan dröjsmål. Detta eftersom jag säljer boken utan mellanhänder via min egen webshop.
    Webshoppen har jag byggt själv så den är nästan gratis i drift. Fotograferar till boken gör jag själv, liksom sätter ihop grafiken så det tillkommer inte någon utgift med sånt. Tryckkostnader blir det såklart inga, men ville inflika det ändå.
    Redaktörsjobbet chansar jag med att göra själv också – med en kokbok känns det som att texten inte behöver sitta 100%. Speciellt med en e-bok! Mina läsare (ni!) är ändå vana med att konsumera mina recept på klingande bloggska, och ärligt talat vill jag hålla boken autentisk och personlig. Kunderna får vara domare, inte kultureliten.

    Jag har förresten slutligen accepterat att jag är den folkliga och inte den creddiga, kulturella. Ni som såg stjärnornas stjärna på TV förstår mig nu när jag säger att jag är Casper och inte Ola. Ni vet också vem som fick gå hem med priset i slutändan.

    Men mera riskanalys. Produktionen av boken kostar förstås både tid och pengar för mig att göra, även om jag gör allt själv. Arbetet har jag dock till min lycka erhållit stödpengar för att göra; totalt 2500 €. Det som kostar är råvarorna, men eftersom jag konsumerar min mat personligen så känns det ändå nästan som en vardagsutgift. Vi ska ju ändå äta!

    Vad jag vill säga är att jag inte ser hur jag kan förlora på detta upplägg. Då mina tidigare bokprojekt varit förenade med stora risker (tagit lån, tryckt upp böcker själv etc) så är detta mer eller mindre riskfritt.

    Även om jag bara når hälften av mitt säljmål (1300) så blir den vinsten ändå mer än vad jag fått ut av tidigare böcker. Då har jag heller inte räknat med royalty från andra distributörer!
    Varje gång någon laddar ner min bok på biblioteket får jag nämligen en liten peng. Summan redovisas varje kvartal – jag fakturerar distributören som i sin tur fakturerar biblioteket. Hittills har det bara blivit småpengar för mig, men alla bäckar små! När jag laddat upp min e-bok i systemet finns den tillgänglig på alla bibliotek i Sverige och Finland som erbjuder e-böcker till sina användare – och det är rätt mycket folk. Gäller bara att få dem att upptäcka min bok när de scrollar runt. Risken är att folk inte köper boken utan nöjer sig med att ladda ner den tillfälligt via biblioteket. Men märker jag det så stryper jag tillgången, helt enkelt. Beror på om jag nått mitt säljmål eller ej.

    Skulle det ändå bli så att min nya bok inte säljer så bra som jag vill sen, vad tror ni att jag gör då?
    Gör en ny, såklart!

    Det är faktiskt det bästa med den här publiceringsstrategin – att jag kan höja produktionen och göra flera böcker i året. Testa olika teman och nischer. Leva på det?
    Till exempel skulle jag vilja göra en liten e-bok med nya recept på glutenfritt bröd. Den skulle kunna vara riktigt billig, hälften av priset – 4,90. Det tar mig ca en månad att pressa ur mig en sånt kompendium och säljer jag 500 st av den får jag också ut en mindre månadslön på 1,975 € efter skatt.

    Eftersom jag inte kommer att behöva kånka några böcker och sälja fysiskt så kan jag behålla min dagtjänst (och lön) och således ha böckerna som en sidoinkomst. Det är verkligen de passiva inkomsterna som gör en rik.

    Om du har läst så här långt kanske du tänker att jag gått och blivit pengagalen. Men det är inte sant. Pengar för mig är en resurs för att kunna göra det jag vill – skapa och vara kreativ.
    Under de senaste åren har jag skapat en hel del och varit mycket kreativ – men det har kostat mig mer pengar än jag haft och kört min ekonomi i botten. I nuläget har jag kommit så långt med upprustningen av min ekonomi att jag kan se skuldfriheten i horisonten. Känna doften av den. Friheten. Den är 2 år fram om jag fortsätter i samma takt (helt okej). Ett halvår om min bok säljer bra (otroligt, kan nästan inte tro det själv).

    Och denna gång ska jag inte halka ner i hålet igen. Jag vet bättre.

    Jag vill avsluta denna kapitalistiska monolog med några ord framgång. Jag tror att jag äntligen förstått vad det innebär FÖR MIG. Det gäller även andra kreatörer.

    En konstnär ska mäta sin framgång i kvalitet, inte pengar.
    Jag har utarmat mina resurser (pengar) just för att jag ville hålla så jäkla hög kvalitet på allt jag gjorde. Men eftersom jag likställde framgång med pengar så kände jag mig aldrig framgångsrik. Tvärtom! Jag har haft en efterhängsen typ med mig hela tiden – och det är skammen. Självfördömandet.
    Jag glömde bort att klappa mig själv på axeln för det som verkligen betyder något – att det jag gjorde var bra. Det var omtyckt. Upplägget var bara inte riktigt lönsamt.

    Ni har säkert hört uttrycket “do what you love- the money will follow”. Det är också vad folk sagt åt mig. “Du kommer att klara dig bra du i livet, Malin” har tanterna på byn sagt. Jag har lett artigt och tackat – men gråtit inombords. Skulle vilja sända dem mitt senaste bokslut, liksom. Min sambo har många gånger påpekat att jag ÄR framgångsrik med företagandet – det bara känns inte ännu. Han har alltid trott på mig och uppmuntrat mitt entreprenörskap, fast det begränsat oss på många sätt i privatlivet.

    Men inte längre! Det finns en tid för att odla och det finns en tid för att skörda – och nu fasen startar jag tröskan. Jag har absolut inget att förlora.

    Det är faktiskt min kulturella plikt att genomföra bokprojektet – jag har ju fått stödpengar för den! Det kunde gott och väl räcka som motivation (eller piska då).

    Jag är redan stolt över nya boken – fast den är långt ifrån klar. Och det är en känsla jag aldrig känt förut.
    Tryggheten.

     


    Rättelse kl. 23:54: Jag ändrade momsen från 10% till 24%, kalkylerna har därför ändrats något.  Jag har hittills enbart fakturerat e-böcker via svensk tjänst vilket innebär 0% moms för mig som finländare. Så, jag har inte behövt kolla upp momssatsen förrän nu och jag bara antog att det var samma somt tryckta böcker – men icke! E-böcker räknas som en tjänst/service. Tack Kugge för heads up!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Save the date! Kick off event 15.8

    Låt mig inleda detta inlägg med att göra mig skyldig till två kardinalfel som bloggare:
    – att be om ursäkt för min bloggtorka (speciellt på receptfronten, sori)
    – att blogga på arbetsplatsen (jag kan förklara mig)

    Den första punktens förklaras med den ack så lama ursäkten; tidsbrist! Bröllopsplanering (alla inbjudningar postades i morse, jey), lågsäsong (folk varken bloggar eller läser bloggar på sommaren, right?) och arbetet med min kokbok. Det slukar tiden mer än jag vill! Uppsidan är att jag kommer att bygga upp ett sjukt undertryck och skrivsaknad nu under sommaren vilket bådar för en produktiv blogg-höst.

    Den andra punkten har jag faktiskt tillfällig dispens för! Så det är alltså inget brott. Jag jobbar som bäst med att promota ett event som vi ordnar inom projektet och av den anledningen tänkte jag utnyttja min blogg som marknadsföringskanal – temat är ändå media.

    Jag vill m.a.o välkomna er till unga kustföretagares KICK OFF EVENT 15.8  i Vasa. 

    Evenemanget har vi på våga satsa- projektet planerat tillsammans med Hippi Hovi på Kust-Österbottens företagare.
    Vi delar på kostnaderna så evenemanget är med andra ord helt kostnadsfritt för er.

    Vi börjar med klättring på Zip Adventure park, sen blir det middag och diskussioner på Seglis.
    Diskussionens tema är media. Som hjälp har vi bokat två talare som kan en hel del om saken – Peter Stolpe och Linn Jung!

    Läs mer om eventet på vår facebooksida. 

    Gästtalare Peter Stolpe, ekonom och journalist, kommer att ge oss några goda råd för att nå ut i massmediabruset.
    Stolpe är chefredaktör och vd för den nystartade ekonomisajten www.vaasainsider.fi. Han har skrivit tusentals artiklar om näringslivet och de österbottniska företagen.

     

    Linn Jung är medieproducent och en av grundarna till livsstilssajten Sevendays. Hon skriver också Svenskfinlands mest lästa blogg “Mama’s got the magic”. Linn ger sina 5 bästa tips kring vad du som företagare ska tänka på när du jobbar med sociala medier.
    Hur fungerar influencerreklam i praktiken?

     

    Innan ni får upp pulsen – här kommer några FAQ:

    Vem räknas som ung? I det här fallet <35 . Men det är inte så noga! Ett av projektets mål är att nå yngre företagsamma personer så därför är det huvudmålgruppen som vi trycker på mest med, men alla är välkomna!
    Måste man vara aktiv företagare? Nepp, alla som funderar på att starta företag eller annars är intresserade av entreprenörskap är välkommna!
    Vad kostar det? Exakt noll euro.
    Var ordnas det? Vi startar på Zip adventure park med klättring, sen beger vi oss till Seglis för middag och diskussioner.
    Måste man klättra? Nej, kom direkt till Seglis istället.
    Var anmäler jag mig? ALL IN här och SEGLIS ONLY här.

    Låter det kul? Hoppas att många kommer! 🙂 Det är lite min dröm att göra det här till ett årligt fenomen, men för det krävs intresse och deltagare som vi kan tydligt redovisa.

    Jag tror på samarbete och att bygga communityn kring företagande. Därför är det så himla viktigt att komma med på träffar, kurser och evenemang!
    Bara genom det här jobbet har mitt kontaktnät fördubblats – och jag vet så mycket mer om vilka tjänster som finns för företagare och vem man ska fråga. Och andra känner framför allt till mig och vad jag kan göra. Det är helt otroligt faktiskt! Så kom kom kom!

    Vi ses 15.8 ! Ha en skön sommar så länge (obs obs, det var inte meningen att det där skulle låta som ett farväl, bloggen lever nog lite smått under sommaren).

     

     

     

     

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Småföretagarliv i Korsholms skärgård

    Det finns arbetsdagar – och så finns det arbetsdagar. 🙂

    Just den här tisdagen började ändå på normalt vis. Steg upp kring 7, samåkte med Jonas till jobbet och stämplade in lite efter 8. Startade datorn och svarade på e-post och annat kontor-igt. Kaffepaus vid 9. Det vanliga.

    Därefter kom min kollega Linda till huset. Vi jobbade en stund och sen var klockan redan 11 – så vi åkte vi in till centrum på lunch. Linda ville äta “nån fräsch sallad” så jag föreslog Raawka, där vi åt… en fräsch sallad.

    Får aldrig min egen hummus lika god som deras. VILL KOMMA SOM PRAKTIKANT!

    Det är efter lunchen som denna normala arbetsdag övergår till en extraordinär arbetsdag.

    Våga satsa podden SUMMER TOUR!

    Vår podcast om och med österbottniska företagare ska nämligen ha sommartema i juni-juli. Lite kortare avsnitt med tydligt fokus på sommarnäringar. Turism, till exempel.
    För att kicka igång serien bestämde vi oss för att göra en utflykt av det hela och banda flera stycken avsnitt på en dag.

    Vi tar alla chanser att komma bort från kontoret och ut på fältet, men det var faktiskt bara en slump att vi råkade pricka in podcast-touren på denna ovanligt vackra sommardag i Maj. En av de sista innan vårvädret stabiliserar sig och går ner till mera normala 13-16 C.

     

    Idag åkte vi alltså ut i Korsholms skärgård för att ta pulsen på fyra stycken företagare och som sagt: herregud, vilken härlig dag för ett sådant projekt! Varmt, soligt och klarblå himmel. Linda hade planerat allt i minsta detalj och jag behövde bara hänga på.

    Vårt färdmedel, Lindas “sommarbil”. Jag har aldrig åkt cab förut, så nu fick jag checka av det på min bucket list.

    Första stoppet, Björkö och Kvarkens värdhus.

    Vi fick en rundtur och pratstund med ägarinnan Anne Ojala.

    Vårt första poddavsnitt på finska, faktiskt! Tur att Linda är tvåspråkig, skulle bli aningen trögt att höra mig stamma fram frågorna.

    Andra stoppet; Salteriet. Här fick vi till poddens andra avsnitt på finska!

    Kimmo Kauppila är inne på andra säsongen som restaurang-caféägare och vi pratade om Kimmos företagande och småföretagarliv i skärgården.

    Ni får lyssna på samtalet så snart jag klippt ihop det och fått grönt ljus från alla inblandade.

    Efter Kimmo fick vi besök av Fredric Sandvik på Kvarkenturer. Otroligt sympatisk typ som var trevlig att prata med. För honom var poddar inget nytt för han brukar lyssna på bokpodden med Anne Hietanen, sa han. Så otippat!
    Han ville dock inte vara med på bild för han hade inte klätt upp sig för dagen! 😉 Här hittar ni dock bild på honom .

     

    Efter inspelningen med Fredric fick vi sätta på ett kol för att hinna i tid till vår avtalade tid med Freddi Skott på Kalles Inn.

    Jag har aldrig varit ute till Klobbskat förut så jag blev faktiskt ganska tagen av hur vackert det var där.

    Freddi visade oss runt på området och det fanns verkligen så mycket att se! Hade förstås inte med kameran på själva vandringen… Men det var häftigt. Nästa projekplaneringsdag på Kalles inn? JA? Hoppas chefen läser.

    Freddi väntade en bussplast med gäster – så det blev bråttom att podda! Vi hann precis bli klara när bussen anlände på gården.

    Jag fick passa på och knäppa bilder medan samtalet pågick, för att spara lite tid. Lyssnade ändå med ett öra.

    En snabb visit – men inspirerande.

    Efter besöket på Kalles inn åkte vi raka spåret tillbaka till Vasa, med undantag för en snabb wc-paus på Bernys. Linda slängde av mig hemma på kyrkoesplanaden och sedan styrde hon kosan hem till Jeppis.

    Vilken tripp!

    Nästa podcast summer tour tänkte vi skulle kunna bli en tripp söderut. Vem ska vi åka till? Tipsa gärna om företagare som skulle passa vårt sommartema!

    Restauranger, lokala förmågor, sevärdheter… Mejla mig på malin.batmastar@yrkesakademin.fi .

Close