• Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur gick det för min blogg under 2018?

    Nu när jag sammanfattat 2018 i livshändelser tänkte jag ta en liten titt på bloggens statistik. Jag älskar att utvärdera, analysera och lägga upp strategier för allt jag gör. Speciellt med min bloggbaby! Det är så givande att följa utvecklingen för något man byggt upp helt själv.

    Hemsidan lanserades på våren så jag får inte ut statistik för ett helt år här; men jag får ändå ut tillräckligt med data för att jag ska kunna lägga upp en strategi för 2019.

    Trafik

    Jag kommer inte att avslöja sidvisningar eller antal besökare eftersom det är en affärshemlighet. Det enda jag känner betyder något för mig resultatmässigt är hur mycket jag tjänar på min blogg, inte hur många klick. Mer om det under “ekonomi”.

    Det som förvånar mig mest är hur stor skillnad pinterest gjort för min statistik. Över 40% av min trafik kommer från pinterest. Av den anledningen kommer jag att satsa mest på det under 2019.

    Mina sökmotoroptimeringar har också börjat ge lite resultat, så det ska jag också fortsätta med.

    Besökare

    Med tanke på att jag bloggar på svenska är det bara naturligt att mest trafik kommer från Sverige (google). Svenskspråkiga i Finland är 290 000 – i Sverige över 10 miljoner (om vi f.j.s utgår ifrån att alla svenskar talar svenska).

    Till mina finlandssvenska bloggkollegor vill jag därför hälsa detta; ett säkert tecken på att du gör ett svagt jobb med din SEO är att Sverige inte är högst upp i din statistik.

    Mina besökare är i min ålder och äldre. De intresserar sig för hus och hem.

    Innehåll

    Populäraste recepten:

    1. Glutenfri mjuk kaka med vaniljfyllning
    2. Supergoda och lättbakade glutenfria bullar utan jäsning
    3. Vegansk och glutenfri tårta
    4. Enkelt naturligt glutenfri focaccia
    5. Mitt bästa recept på glutenfri mjuk kaka med kaffesmak

    Mest lästa blogginläggen:

    1. Bröllopsfesten
    2. Plötsligt jagar drömmen mig
    3. Jag testar helgkassen från Köttdisken i Malax
    4. Vår vigsel
    5. Maxat med karkki! Vår candybar till bröllopet

    Ekonomi

    2018 tjänade jag 2600 euro netto på mitt bloggande.
    Mina utgifter var ca 100 euro för domänköp, hosting och köp av tema.

    Helt okej vinst för en halvsovande blogg!

    Under 2019 är min förhoppning att åtminstone fördubbla omsättningen.

     

    Strategi för 2019

    Byter format till klassisk blogg så att läsaren kan scrolla igenom all text på en gång.
    Bloggens layout fokuserar på två huvudteman; dagbok och recept. I dagboken skriver jag personliga texter om mitt liv och under “recept” landar all mat. På startsidan kan man läsa de senaste inläggen i alla kategorier.

    Lansera åtminstone en digital produkt; min e-bok MALINS GLUTENFRIA BRÖD. Graviditeten gjorde det svårt för mig att laga mat i början (gjorde mig så illamående) så därför har arbetet med e-boken gått extra trögt nu. Men senast till våren!

    Satsa på pinterest och instagram. På fb delar jag inlägg på sidan MALINS DRIFTIGHETER .

    Skulle också vilja damma av bloggens e-postbrev, men det har ingen hög prio.

    Innehållsmässigt kommer jag att blogga främst om min graviditet och familjeliv detta år. Men vill också skriva av mig om mina åsikter kring företagande och annat som jag går och tänker på. På matsidan hoppas jag få in mycket mer vardagsmat. Men vi får se!

    En fråga till er: 
    Hur tror ni min graviditet kommer att påverka den här bloggens utveckling?
    Jag känner att jag kommer att behöva hålla en väldigt värdig och smakfull ton på mina inlägg för att det inte ska inverka negativt på matsektionen. Går ju inte att ett inlägg handlar om avföring för att sen följas av ett recept på chokladmousse. Inte för att jag hade tänkt skriva om bajs (så inte min stil) men ni fattar min poäng!

    Min strategi för barnets medverkan i bloggen framöver är att hålla det värdigt. Han eller hon ska absolut inte ha någon anledning att stämma mig i 20-årsåldern och hens pappa ska inte heller känna sig obekväm med min blogg (han är mycket privatare än mig).  Jag har sagt åt Jonas att jag inte publicerar något som inte kungafamiljen skulle göra (om de bloggade, haha). Kanske lite överdrivet av mig att säga så, men det är i alla fall en sorts måttstock här i början i alla fall.

    Själv vill jag ju gärna involvera mina barn i familjeföretaget på sikt. De ska få vara med redan som små. Vill lära dem entreprenörskap och hur jag jobbar redan. Men man får väl ta ett steg i taget och utvärdera läget vartefter de växer upp.

    Happy blogging 2019!

  • Dagbok

    Mitt år 2018

    Jag känner mig aningen sent ute med min sammanfattning av det gångna året, men det ligger också i det gånga årets natur – 2018 var nämligen ett mycket händelserikt år för mig. Det hände saker från början till slut och därför har jag behövt rida ut året ordentligt innan jag kan börja sammanfatta.

    Min sista händelse på denna lista om mitt år 2018 kommer faktiskt att vara på nyårsaftons kväll när jag och Jonas paxade en hyreslägenhet som jag fått nys om så sent som den förmiddagen. Efter all ångest med att hitta ett större boende, inom budget, i ett bra område så dök den bara upp – på andra sidan gatan. Alltså huset jag brukar vila blicken på när jag står och knådar deg på min extrabänk vid köksfönstret. Jag är så otroligt lycklig och ser så mycket fram emot att få flytta till en större lägenhet och för första gången i mitt liv få inreda ett hem precis som jag vill ha det!

    Faktum är att jag haft så orimligt mycket lyckoträffar i slutet av det här året och även i början av januari att jag knappt kan förstå att det är sant. Jag hoppas verkligen att det håller i sig för det känns helt magiskt. Men nu ska jag försöka att få 2018 redovisat här innan jag börjar blogga om det nya årets händelser.

    Så, 2018.

    Händelserikt. Absolut inte friktionsfritt – men alla beslut har lett mig framåt både på ett personligt plan och ett yrkesmässigt plan.
    För att ni ska få en förståelse för detta rasande tempo vill jag starta min årsresumé redan i september 2017 (ett otroligt ångestfyllt och tungt år) då jag tog beslutet att sälja min butiksverksamhet och starta ett nytt liv. Eller rättare sagt – börja leva det liv som jag kände att jag innerst inne ville leva men inte hade möjlighet till då.
    Jag kände mig så instängd och misslyckad i min butik under 2017 och jag hade börjat hysa ett allt större agg mot det jag skapat. Jag hade tröttnat på att stå där varje dag. Det kändes som att jag var på helt fel plats men inte hade något annat val heller än att fortsätta.
    Efter 5 år som företagare hade jag också tröttnat rejält på att sträcka ut mina vingar och flyga bara för att dunka rakt in i en vägg. Alltid nya omständigheter som jag inte räknat med. Men jag skyllde bara mig själv och kände mig som världens mest misslyckade människa – även om ingen annan tyckte det. Jag har alltid haft svårt för att se mina prestationer objektivt.

    Jag går till en företagsrådgivare och får rådet att inte sälja, “så dåligt går det ju inte- dra nu upp skjortärmarna och kämpa litet till”. Men jag ville inte kämpa mera. Faktum är att jag var SÅ INNERLIGT TRÖTT PÅ ATT KÄMPA. Vara den tuffa Malin som bara orkar och orkar. Jag ville också ha ett avslappnat och roligt liv! Ha fritid, åka på charter, gifta mig och bilda familj, träna, engagera mig i samhället, gå på marthaträffar, köpa inredning till något annat än företaget, ha en vanlig lön osv.

    Så jag struntade i rådgivarens råd och sålde. Jag kände genast en ofattbar lycka och lättnad. Sålde allt till underpris bara för att slippa det. Vissa saker gav jag till och med bort gratis som att jag blivit helt galen eller nåt. Mycket kan kan säga om mig men inte är jag snål. Eller fäst vid prylar. Jag är en “burn your bridges behind you and move on” typ och kommer alltid att vara det.

    Denna händelse lägger som sagt grunden för hela 2018. Året då jag bestämde mig för att förverkliga allt det jag längtat efter så mycket under de senaste åren (men speciellt under 2017).

     

    Årets stora händelser

    Oktober 2017

    Går på kaffe med min handledare som jag hade under tiden jag tog företagarexamen i 2016. Jag erbjuder mina tjänster till henne och det leder till att jag får jobb 50% som projektplanerare på Yrkesakademin. Vi funkar otroligt bra tillsammans och blåser liv i företagsprojektet Våga satsa. Min handledare var som bekant Lina Nygård och vi blir goda vänner under det här året.

    Januari 2018

    Nytt år, nya möjligheter! Jag säger hejdå till mitt långa, blonda hår som är dött, grönt av stadsvattnet och dessutom har blonderingen gett mig sårig hårbotten. Klipper håret kort och lägger i en ljusbrun färg. Det fäster inte så bra men det är ett steg i rätt riktning. I slutet av året har jag mörkbrunt, långt och friskt hår efter att enbart färgat med växtfärg resten av året.

    Det nya jobbet boostar både mitt självförtroende och min ekonomi. Jag jobbar 50% på mitt jobb och resten av tiden gör jag frilansuppdrag som matvideoklipp och så bloggar jag på året runt.se.

    Jag betalar av mina företagsskulder i rasande fart hela året och börjar sova bättre om nätterna. Men jag dras med migrän och omställningsstress. Jag anammar ändå en ny (försiktigt) positiv attityd.

    Postar denna bild på fb:

    Februari 2018
    Jag säger upp min blogg på året runt.se. Det var min dröm att börja blogga för ett svenskt mediehus men jag fick uppdragen så väldigt mycket senare än jag hade velat och nya drömmar hade formats. Jag startar denna site (MALINSDRIFTIGHETER) som jag byggt upp själv från scratch. Tanken är att formatet ska vara så brett här att oavsett vilka svängar mitt liv tar ska jag kunna stanna på denna hemsida utan att känna mig malplacerad i min egen kreation. And so far so good.

    Jag känner stress över att all inkomst går till att betala av gammal moms och amorteringar. Men jag är tacksam över att jag KAN betala tillbaka. Och att den inkomsten en dag kommer att vara bara min och ingen annans, och då kommer jag att känna hur det känns att lyfta en bra lön jag också.

    Mars 2018
    I mars förnyas mitt arbetskontrakt på YA från 50% till heltid och jag börjar ta det lite lugnare med min firma. Jag är glad för att ha uppnått ett personligt mål – mitt första heltidsjobb som tjänsteman på kontor. Jag lägger nu allt krut på att göra ett så bra jobb som möjligt och nätverka så mycket jag kan. Jag lär mig jättemycket om landsbygdspolitik, utbildningssektorn och näringslivet i nejden och får många nya kontakter.

    April 2018
    Jag har börjat komma väl in i arbetet och livet har börjat snurra på för mig i en ovanligt stabil takt. Det är alltså så här man lever löntagarliv? Bekvämt!

    Jag ger upp med det ljusa, grönskiftande håret (som är helt mättat på färg och inte suger i sig något) och satsar på växtfärg.

    Det tackar mitt hår för!

    Jag och Jonas börjar planera för nästa steg i vårt förhållande (på tiden efter 12 år tillsammans). Planeringsnördar som vi är gör vi upp ett steg-för-stegschema som är väldigt tajt, men absolut möjligt. Och vi uppfyller allt vi planerat inom årets slut.

    Maj 2018
    Vi förlovar oss och åker på förlovningsresa till Mallorca. Vi har aldrig åkt på en typisk turistresa tillsammans tidigare och den lilla resan räcker faktiskt för att stilla min enorma längtan efter sol och värme på min bleka, instängda kropp.

    Juni – juli 2018
    Jag har ingen semester kvar att ta ut efter Mallis-resan (obs, mitt livs första betalda semester) men får lov att jobba hemifrån eftersom organisationen är mer eller mindre stängd den här tiden. Jag jobbar flitigt under dagen (trots värmeböljan) men förverkligar istället min träningsdröm och spenderar all tid efter jobbet åt att träna (och bada).

    Jag bestämmer mig för att jag inte är en badkruka längre och bara hoppar i, oavsett temperatur. Det är otroligt härligt. Jag känner mig så frigjord och känner att jag verkligen gått miste om en härlig sak när jag bara jobbat alla somrar och inte tagit mig tid att njuta av årstiden.

    Jonas coachar mig med träningen och jag springer min första 5 km och 10 km.

    Augusti 2018
    Jag och Jonas gifter oss efter bara två månaders planering (därav träningsstoppet). Trots den korta tidsplanen blir festen hur bra som helst. Linda, som anställde mig i slutet av 2017, är givetvis på gästlistan.

    Jag uppfyller ännu en dröm när jag blir fru Vesterback och jag och Jonas kom varandra närmare än någonsin tidigare (och då har vi alltid varit tajta). Men nu kommer vi närmare varandra av positiva orsaker – inte av en kris eller genom att vi uppfostrat varandra under alla de här åren (vilket iofs är bra men ganska slitsamt).

    Det känns som att vi bygger något verkligt starkt tillsammans och jag är så stolt och tacksam.

    September 2018
    Efter sommaren börjar jag få väldigt många uppdrag på mitt företag. Mitt arbetskontrakt kommer upp till förnyelse i slutet av månaden. Jag beviljas nästan ett år till på projektet men till allas förvåning avböjer jag. Jag känner samma enorma lättnad som när jag sålde butiken. Jag har börjat lära mig att känna igen den känslan som en tydlig indikation på att jag tagit rätt beslut.

    Oktober 2018
    Jag börjar jobba hemifrån som företagare på heltid och jobbar stenhårt för att hinna med alla deadlines. Jag hinner inte smälta att jag faktiskt uppfyllt en dröm igen – att kunna leva enbart på mina skriverier, medieproduktion och konsultuppdrag.

    I slutet av oktober plussar jag. En jättestor dröm går i uppfyllelse men de första dagarna känner jag bara panik. Jag förstår nu att det beror på det kraftiga hormonpåslaget. En gammal demon passar på och slår klorna om mig och jag intalar mig att företaget kommer att misslyckas igen. Att jag inte kommer att klara mig ekonomiskt. Att historien ska upprepa sig.
    Jag vrider mig i gråt i sängen och Jonas vet inte vad han ska säga, för han är också orolig.
    JONAS TÄNK OM JAG INTE FÅR NÅGRA FLER JOBB PÅ GRUND AV DET HÄR?! BRÖÖÖL!
    Till slut säger han något som jag aldrig kommer att glömma så länge jag lever.
    “Nå…. Man kan ju alltid rydja (röja) skog.”

    Mig kommer ni nog inte se bredbent över ett dike med en röjsåg i första taget, men jag uppskattade att han försökte säga något lugnande (på sitt sätt) och jag väcktes ur min panik. Insåg väl det orimliga i min oro. Det går ju bra nu?
    Sen dess har jag inte haft panik eller liknande episoder. Kanske var det helt enkelt företagarövergången som jag inte riktigt hunnit smälta i oktober som tog sig uttryck nu när jag hade garden nere.

     

    November 2018
    Jag får ännu fler uppdrag (kan jag verkligen ha så här flyt?!) och fakturerar rekordmycket. Jag är nu ikapp min ekonomi för första gången på 4 år, som alltid säckat efter mer eller mindre (främst på grund av en förlustaffär 2014) och jag investerar så småningom i en ny laptop och kamera. ÄNTLIGEN!

    Men helt otroligt vad långt man kan komma på taskig teknik, ändå.

    December 2018
    Nu är de flesta deadlines i hamn och kommande uppdrag är först efter årsskiftet så jag får ta det lite lugnt på jobbfronten. Tur det – för nu mår jag riktigt illa, är extremt trött och till på köpet får jag återkommande migränattacker. Jag spenderar många dagar i soffan, men med gott samvete. Är ledig precis hela jullovet, känns så lyxigt (och lite förbjudet) men jag börjar konstigt nog vänja mig vid ett stillsammare liv. Jag jobbar bara när jag behöver, inget extra. Orkar inte ens blogga.

    På julafton berättar vi om graviditeten för de närmaste. Gladast blir nog svärfar, som är änkling nu sedan svärmor gick bort.
    Det är fint att ha något positivt att hålla fast vid nu med familjen. Något att prata om som garanterat höjer stämningen direkt.

    Känns som att jag bär på lyckan i min mage.

    På nyårsafton säger vi upp kontraktet till vår hyreslägenhet, vilket innebär att årets sista dröm uppfylls. Ett rum till. En diskmaskin i köket.

    Vad mer kan man begära?

     

  • Dagbok

    Vi hörs igen nästa år

    Ingenting är så förödande för mitt bloggskrivande som att ha en hemlighet. Jag vet inte alls hur jag ska greppa den här bloggen igen. Ändå gör jag nu ett försök denna juldagen.

    Min plan är att bara låta fingrarna röra sig över tangentbordet och hoppas att de knackat fram någonting läsbart och sammanhängande (gärna med en poäng) när de är klara.

    Det är verkligen svårt att skriva av sig på ett tillfredsställande sätt utan att ens närma sig pudelns kärna. Men kanske jag inte alltid måste vara vettig? För varje stjärna finns det ett svart hål och jag vill någon gång våga visa min komplicerade sida. Även om den är motsägelsefull och inte så säljbar. Men, så tänkte jag för mig själv – “du borde hålla dig till mat och pyssel på den där bloggen”. Så jag raderade min flummiga rubrik och dystra omslagsbild (en bild på en avlägsen galax). Jag har trots allt gjort det ganska omöjligt för mig nu att skriva djupt och poetiskt när jag anammat en sådan här kommersiellt käckt bloggdesign.

    När själen vill skriva poetiska dagboksinlägg och innehållsproducenten i mig vill skapa tydligt content. Det är en svår balansgång.

    Min sinnesstämning är faktiskt jättekonstig, känns som att jag sörjer något samtidigt som jag är väldigt nöjd. Jag har ingen kontroll samtidigt som jag följer mitt eget schema exakt. Mycket svårt att skriva om. Ni får helt enkelt läsa mellan raderna. Eller låt bli, det visar sig snart.

    Jag vet inte hur ni haft det på senare tid men för mig har i alla fall månaderna november och december varit osedvanligt tunga, sega och oinspirerande. Jag kan inte minnas när jag senast upplevt en så icke produktiv period? Speciellt i december då jag bara jobbade några dagar i veckan, resten bara vilade jag här hemma. Låter kanske som att jag haft någon sorts lyxtilllvaro som fått drälla omkring här hemma och göra lite vad jag vill, och det är absolut lyxigt att jag för första gången haft både praktisk möjlighet OCH råd att unna mig lite vintersemester men det är ändå ovanligt för mig. Till mitt försvar brukar jag tänka att jag har en hel del semester att ta ur retroaktivt efter mina galna hundår på överväxel. Då när jag jobbade året om. Jag tror aldrig jag kommer att kunna gottgöra mig själv helt faktiskt för den galenskapen. Menar bara, det är inte så att jag har dåligt samvete eller nåt. Det är ju uppsidan med att vara företagare – att få bestämma över sin egen tid. Och nu har äntligen vågskålen tippat över till min fördel. Och det är minsann på tiden.

    Har tänkt mycket på just “tiden” nu när jag promenerat omkring på stan. Tiden är verkligen den mest avgörande faktorn av alla, speciellt för företagsframgång. Ändå är vi så dåliga på att ta med den i våra beräkningar och planeringar. Förut var tiden bara en bisak i sammanhanget, med vilja och drive spelade tiden ingen roll för mig. Gick tiden emot mig fick jag väl bara ta och pusha litet hårdare för att kuva den till min fördel. Men så tänker en 20-plussare. Nu vet jag bättre.

    Nu är tiden det enda jag tänker på. Tiden är inte en bisak utan ett verktyg att räkna med. Hur jag kan sätta små bollar i rullningar idag som gör all skillnad för mig om några år? Hur kommer mina satsningar att bete sig över tid? Vad kan jag göra idag för att förverkliga mina drömmat om 10 år?

    Det liv som jag drömde om för 10 år sedan är de facto min tråkiga, sega vardag nu. Det är egentligen helt fantastiskt. Och visst är det mina handlingar som tagit mig hit men också tidens gång.

    På tal om tidens gång.
    I går när vi körde mot makens hemby för att fira julafton och solen sken så vackert över isen fick jag äntligen några första små förhoppningar om nya tider. Snart kommer vi att komma ur den här jobbiga hösten och vintern och vädra ny, frisk luft. Snart kommer våren att komma och jag kommer känna mig som mig själv igen. Snart kommer jag att få lust att ta fram kameran igen och sjösätta mina projekt. Jag kommer att hitta blogginspirationen igen. Snaaart!

    Bara lite tid till.

    Hoppas att ni inte tappar nerverna på mina kryptiska fluminlägg just nu.

    Jag har egentligen ganska många blogguppslag på lut som jag skulle vilja skriva, en kort årsresumé till exempel, men det är för tidigt att skriva ännu (finns ännu avgörande händelser att uppleva innan året är slut). Jag har också några texter om företagande som jag vill skriva men det känns själlöst att publicera dem nu, i jultider.

    Jag kunde också skriva om min nya vardag som företagare på heltid och att inte ha något jobb att gå till längre (drömmen, wuhuu) men då igen är jag rädd för att avslöja för mycket. Gah.

    Vi får helt enkelt krasst konstatera att låsningen är total och att bloggen får en längre paus än tänkt! Men jag hoppas att ni inte överger mig.

    I januari är jag tillbaka med nya inlägg och en utförlig “life update”.
    Ha det så bra tills dess.

  • Dagbok

    I dagens tidning

    Godmorgon! Äntligen onsdag. Jag har ett möte idag som jag väntat länge på så jag känner mig lite pirrig.

    En annan orsak till lite pirr är att jag medverkar i en artikel i lokaltidningen idag. Jag känner blandade känslor just nu. Den här kampanjen har verkligen tagit mig ur min bekvämlighetszon och det är en process för mig.

    Det är konstigt, ändå. Hur jag fungerar. Tidigare när det skrivits om mig i tidningen gällande mitt företagande eller annat jobbrelaterat har jag känt mig så nöjd och glad men då det nu gäller välgörenhet känns det helt annorlunda. Sårbart, på något sätt. Ovant! Det borde ju vara tvärtom, eller?

    Jag måste erkänna att jag är så himla nervös för att folk ska tycka jag gör mig “märkvärdig” med min insamling.
    Jonas tycker att jag är fånigt! Att jag ska vara stolt över min insamling och sluta angsta. Jag försöker. Antagligen kommer det att kännas bättre på fredag när jag fyller år och det kanske rasslar in någon donator till. Jag minns när de första kom in hur lycklig jag blev. Måste hålla fast vid den känslan när jag tvivlar!

    Just nu är det trendigt att debattera om den barmhärtiga samariten-syndromet bland influencers. Och det är kanske det som trippat upp mig nu. Men samtidigt vet jag inte hur jag annars skulle göra? Hur ska jag få folk att skänka pengar till min insamling om jag inte tar ett steg fram i offentligheten med den? Till viss del måste ju ändå fokus hamna på mig hur jag än gör. Svårt.

    Här kan ni läsa artikeln.

    HÄR KOMMER NI TILL MIN INSAMLING PÅ NÄTET

    Jag tänkte berätta litet hur det gick till när jag startade den här insamlingen “30 år av liv”. Mina personliga motivationer har jag redan bloggat om (här) men sådär rent praktiskt har jag inte skrivit om saken ännu. 

    Innan jag tog mod till mig att kontakta Nina hade jag tagit det av allt material jag kunde hitta på nätet om project liv. Jag lyssnade till exempel på den här podcastintervjun med henne (lyssna nedan) och blev väldigt tagen av den. Jag rekommenderar er verkligen att lyssna på den, väldigt gripande.

    Jag tänkte; att det här är en person som jag vill hjälpa och ett projekt som jag vill vara med och stöda. Jag tog kontakt per epost och vi började mejla fram och tillbaka.

    Slutligen bestämde vi träff på project livs kontor i Vasa, men eftersom kontoret av någon anledning var låst för dagen (?) fick vi träffas på ett café istället.
    Vi beställde kaffe och samtalade ganska länge om ditt och datt. Sedan kom vi in på att diskutera min insamling och det tekniska med den. Jag ville satsa på en crowdfunding direkt på deras hemsida och det skulle de ordna åt mig. Jag skulle sända in bild och text bara så skulle teknikerna fixa resten. Bra, så får jag en länk som jag kan sända runt i sociala medier.

    Vi pratade också om vad jag eventuellt skulle kunna bidra med efter att kampanjen är slut, kanske allergi-matlagning för barn och deras föräldrar?
    Jag skulle verkligen vilja arbeta mer med så kallad matnyttig välgörenhet, och gärna med barn och föräldrar, så det skulle passa mig bra. Vi får se nästa år vad vi kan koka ihop inom projektet.
    Någon av er kanske har ett förslag på tema? 

    Det var ett trevligt samtal tyckte jag och det var fint att få träffa Nina i verkligheten. Vilken kämpe hon är! Sån inspiration. Jag fick en riktig boost själv. 
    Jag är också glad för att vi pratade ihop oss innan för det tog udden av min värsta prestationsångest inför insamlingen. 1500 euro är ett ganska svårt mål att nå med en födelsedagsinsamling (några hundra euro är det vanliga) så Nina var väldigt noga att påpeka att även om jag inte lyckas nå den önskade summan så är de ändå väldigt tacksamma för synligheten som kampanjen medför. Så oavsett det insamlade medlen så är det lyckat ändå.

    Kanske mitt initiativ kan sporra någon annan att våga göra något liknande? Ni får ursäkta att jag är lite ängslig kring det här och på sätt och vis tar ut misslyckandet i förskott, men det är väl en copingmekanism från min sida. Inte meningen att vara negativ. 🙂 

    Det är en sak att starta kampanjer vars resultat korrelerar med min arbetsinsats. Då kan jag bara jobba hårdare om jag märker att det inte fungerar. Men då det gäller en sådan här kampanj vars resultatet till 100% står och faller på andra människors välvilja blir jag nervös. Men, jag får helt enkelt se det här som en övning i att inte haka upp mig på resultatet och vara nöjd ändå. Samhällsarbete är tufft och inte lika snabbverkande som företagsprojekt, det har jag börjat lära mig nu efter ett år i projektvärlden då jag fått lite insyn i regionutveckling. 

    Så här resonerar jag nu:
    Jag kanske inte kommer att kunna säga att jag på min 30-årsdag samlade in 1500 euro till project liv, MEN jag kommer i alla fall att kunna säga att jag försökte. Och det måste vara good enough. Det måste vara det.

    Mitt samhällsarbete tar ju inte slut här. Och kampanjen är inte slut ännu heller, mirakel kan ju ske!

    Slutligen vill jag rikta ett stort TACK till redaktionen på VASABLADET för att ni uppmärksammade min insamling och tog upp ämnet i sig. 

  • Dagbok

    Get to know me – lista

    Måste börja med att skriva ut att jag är så hemskt ledsen för de ytterst sporadiska blogginläggen just nu. Det råder ett visst undantagstillstånd i mitt liv just nu och ja… allt är bara så annorlunda. Därför är det jättesvårt för mig att blogga just nu. Jag ska förklara vad som är på G i mitt liv så småningom, när jag känner mig redo för det. När jag fått rätsida på mig själv igen och kan formulera mig rätt. 
    Tills dess – ÄNNU EN LISTA som ingår i min bloggutmaning #30blogginlägg.

    Dagens lista har jag snott härifrån

    Om du vann en miljon kronor, vad skulle du göra för pengarna?
    Hm, en miljon kronor är ju avsevärt mindre än 1 miljon euro. Men om vi kör på 100 K då – ganska enkelt. Jag skulle betala av mina företagslån och resten av cashen skulle jag lägga som handpenning på ett hus. Huset med stort H! Mitt drömhus med utrymme för både privatliv och jobbliv. Jag skulle unna mig att anlita en designer och duktiga hantverkare för att verkligen få till mitt drömkök. Himla viktigt med ljuset osv. när man jobbar som matkreatör/producent. Men inte kommer man så långt på 100K. Dessutom skulle jag inte gilla att vinna på lotto. Det skulle ju crasha min image som self made?!

    Om du levde ett parallellt liv, hur skulle det se ut?
    Hah. Nu är ju jag en sån där kvantfysiknörd som tycker att det här med parallella världar makes total sense! Jag har en sådan tanke att för varje val man gör splittras man i två och börjar man tänka i de banorna, att man existerar i miljontals versioner, blir ju allt så oändligt stort och ogreppbart att hjärnan exploderar. SÅ JAG SKA BESPARA ER DETTA! Men för att göra en väldigt flummig fråga väldigt rimlig för mig; hur skulle t.ex mitt liv ha sett ut om mina föräldrar inte skilt sig när jag var liten och jag inte flyttat? Säger absolut inte att detta är något jag hade velat, jag bara undrar hur jag hade levt då. Vem hade jag blivit, vilka vägar hade jag tagit? Hade jag varit lika driven, lika självständig? Jag skulle alltså ha växt upp i en by som jag har rötter i och varit ett helt vanligt barn i en helt vanlig kärnfamilj. Jag har alltid undrat över hur det känns. Men jag tror ändå att det liv jag lever och fokuserar på nu är det bästa för mig. 

    Vad är du mest stolt över hos dig själv?
    Nå obviously att jag kan tänka komplicerade tankar! Haha!
    Nej, men jag är stolt över min resa som jag gjort och min personliga utveckling. You grow through what you go through .

    Aldrig mer borsta håret eller aldrig mer sminka dig. Vad väljer du?
    Lätt! Aldrig mer borsta håret. Fördelen med att ha självlockigt hår är att det gynnas av minimal borstning.

    Vad drömde du om att bli när du var liten?
    Lärare, dansbandssångerska (lite cringe, jag vet). 

    Vilken är din hemliga skill?
    Hm… Det här är högst subjektivt såklart, men jag tycker att jag är rätt komisk? Eller så är det min skill att jag kan skratta åt mina egna skämt. Det har man ju nytta av i livet, hehe.

    Vem skulle spela dig i filmen om dig själv?
    Oj, vilken generande fråga. Så märkvärdig skulle jag inte vilja göra mig själv, men OM JAG MÅSTE VÄLJA NÅGON; Rebecca Ferguson.

    Om du fick välja en person ur bloggosfären som du skulle vilja ha som vän, vem skulle det bli? Linnea Portin, så intressant person.

    Vad är det snällaste någon någonsin har sagt om dig?
    Brukar få en del beröm för sånt jag producerar, men den finaste komplimang jag fått är nog att “jag skulle bli en bra mamma”.
    Glömmer det aldrig, hur bra det kändes. Men grubblar ännu på vad motiveringen kunde vara (och ifrågasätter lite, var det inte lite för snällt sagt ändå?). Om jag skulle ha fått veta vad personen gick efter så kunde jag kanske tagit till mig det bättre.

    Vilken är den sämsta raggningsfras som har yppats ur din mun?
    Var så länge sedan jag “raggade” att jag knappt minns hur det gick till och ännu mindre minns jag vad jag skulle ha sagt… Men jag har väl aldrig raggat heller? Inte min stil, jag är gammaldags på det viset.
    Däremot har jag ofta fått vara med om att, för mig, min helt vanliga “trevlighet” uppfattats som flörtande! Det är som att vissa män inte kan hantera att kvinnor ser dem i ögonen och ger dem vänlig (artig) uppmärksamhet? ÅH; GE MIG MER! Sen börjar man få underliga meddelanden. HATAR DET.

    Servicebranschen gjorde mig folkskygg. Skönt att jobba hemifrån nu, faktiskt.

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar
    8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig
    9. En fredagslista
    10. Get to know me-lista

  • Dagbok,  Utflykter

    Besök på Stundars julmarknad

    En fin inledning på advent fick jag i helgen på Stundars julmarknad.

    I helgen har jag fått ha maken hemma med mig (för en gångs skull). Är det inte älgjakt så är det skogsröjning och snart börjar ju skidsäsongen och efter det orienteringssäsongen och sen är det väl så småningom älgjakt igen. Men denna helg har vi som sagt umgåtts och tagit det lugnt.

    Det börjar vara dags att försöka fånga julstämningen hemma. Vi har satt upp julgardiner och korkat årets första glögg (nåja, öppnat första tetrapacken). Mys, mys, mys. Vädret har inte lockat till några romantiska promenader precis.

    Men på söndagen blev vi rastlösa och bestämde oss för att åka på en liten utflykt till grannkommunen, Solf. Där är de kända för sitt friluftsmuseum Stundars (ett av det största i landet) som är uppbyggt som en typisk sekelskiftesby på landet i Österbotten. Här ordnas varje år en supermysig julmarknad som jag varmt kan rekommendera – och det var också dagens utflyktsmål.

    Trött, men glad över att få komma ut i friska luften efter ännu en veckas tröttma och illamående! Urgh.

    Mina svenska läsare kan gärna läsa mer om Stundars på deras hemsida och på tripadvisor

    Dagen till ära hade jag med mig min nya kamera (som jag har längtat efter en uppgradering). Min vana trogen gick jag omkring och fotograferade på måfå sånt som fångade mitt öga.

    En kameraskygg make, till exempel.

    “NÄJ TA INTE KORT PÅ MEJ”
    “meeeeh – varför inte?” 🙁
    “Nå, bara i förbifarten då jag går omkring då” 🙂
    “Men då blir du ju så suddig”!

    Fick nog några skarpare bilder på honom, men jag sparar dem till familjealbumet.

    På marknaden fanns allt möjligt intressant till salu. Hantverk, grönsaker, mathantverk, korv och kaféprodukter.

    Men Stundars berömda grisar (munkar) fick vi inga för de var slut när vi kom (bör tilläggas att vi anlände den sista timmen så det var väntat). Folk köade tappert ändå fast det var slut. Så omtyckta är de!

    Kring stundarsområdet finns det även vanliga bostadstomter. Gårdarna här är verkligen idylliska med sina gärdsgårdar och renoverade hus. Som ett litet bullerbyn!

    Om jag får bygga hus en dag ska jag också måla det i gult och rött som huset på bilden.

    Inne i Stundars lanthandel hittade jag den här affischen med båtturer till Amerika. Tycker det är så fascinerande med hela emigreringen västerut. De flesta av oss har ju släktingar som åkte den här tiden. Tänk vad modiga det var som vågade!

    Det var många försäljare som bjöd på godsaker på marknaden. Jag smakade på alldeles ljuvlig havtornsglögg med saffran från företaget Skärgårdsdelikatess. Ett himla mysigt café & hantverksbod som finns på Bergö.

    Ännu ett turistmål som jag kan rekommendera, särskilt sommartid.

    Det fanns också gott om olika sorters lyktor på marknaden. Det ska jag komma ihåg nästa år (det är ju inte något man impulsköper kanske).

    Innan vi åkte hem åt vi varsin grillkorv och betraktade folket. Det hade blivit en stämningsfull bild men av praktiska skäl fick kameran åka ner i väskan då.

    Till sist tog jag ett varv i Cirkas butik & café. Här finns allt möjligt att köpa hem; souvenirer och presenter. Sommartid är det sommarcafé här. Jag har hört att de serverar en helt fantastisk brunch också som jag tyvärr inte testat själv ännu – men kan vara värt att kolla upp. Det borde nog ordnas året om, men på bestämda tider. Det var mitt sista tips för idag.

    Kanske borde jag bli lokal resebloggare? Utflykter inom sådär 30 km’s radie? Det vore ju kul. I så fall ska jag göra ett nytt besök på Stundars i sommar, för då är det som finast här.

     

    Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!

     

  • Dagbok

    30 år av liv

    Nu har vi äntligen anlänt i december 2018 och det är dags för mig att lansera mitt livs meningsfullaste kampanj. I alla fall så här långt (må det komma många fler projekt i den här stilen).

    För nu ska vi fira livet – och vad passar bättre än i ljusets månad. Vilken tur jag haft som fått födas då, en snöig eftermiddag i december 1988. Liten och ömtålig, men beslutsam att kämpa mig fram trots sjukdom och svårigheter.
    Ännu känns det bara som att resan börjat för mig, men kampen tror jag är över. Det är fördelen med att fylla 30 – nu blir jag äntligen tagen på allvar när jag vill genomföra något. Jag finns. Jag blir sedd. Jag blir lyssnad på. Och jag är framförallt frisk. Jag hade aldrig några allvarliga sjukdomar, bara små driftsbesvär.

     

    Min 30-årsdag är en viktig milstolpe för mig. Det har varit min polstjärna under 20-åren faktiskt, hur fånigt det än låter. Tänk er – den fula ankungen som blev en svan, så har jag föreställt mig det. Svanen har varit mitt “totemdjur” när jag kämpat med kärleksbekymmer, ekonomi, karriär, hälsan, tandställning och relationsproblem. Orka tills du är 30, då vänder det.

    Och vänt har det gjort. Hela 2018 har varit helt otroligt – jag har verkligen spurtat på slutet! Jag TROR igen på att livet kan bli bättre. Med åren blir jag både starkare och mjukare, det är en bra kombination.

    Frågan är nu – vad ska jag nu göra med mina starka, vita vingar?

    Men jag är ju ingen moder Theresa, för det. Även jag tänker på ytliga saker. Jag har t.ex under årens lopp haft sådana visioner för hur jag ska fira min 30-årsdag. Snyggt, ska det vara.
    Sanningen är att jag älskar att ordna fester, laga mat, baka och ställa till med kalas. Men ju närmare jag kommit den stora dagen desto mindre har jag velat festa, desto mer har jag velat dra mig tillbaka och tänka. Inventera.

    Men jag vill inte att den här dagen ska passera obemärkt. Jag vill ha en bra känsla i magen – inte känna mig misslyckad när folk frågar den oundvikliga frågan “vad gjorde du på din 30-årsdag då?”.

    Jag har inte firat min födelsedag på flera år. Det är komplicerat, och har alltid varit det av anledningar som jag inte vill gå in på. Men nu vänder jag trenden och gör något fint av det. Firar mitt liv med någonting fint. Och aldrig mer ska jag angsta över min födelsedag.

    Det är kanske lite pretentiöst att tänka på sitt livsverk redan vid 30, men jag tänker likväl på det. Jag vill att mitt liv ska ha mening och jag vill använda mina erfarenheter och kontakter till bra saker.
    Jag har vissa talanger och jag kan göra mer med dem än att baka kakor och driva företag. Fast, en sak utesluter såklart inte den andra. Jag kan må bra, trivas med mitt liv och göra gott samtidigt. Balans med allt!

    Men till inläggets poäng.

    Jag vill nu ta tillfället i akt att bjuda in DIG, bloggläsare, bekanting, släkting och kund till en annorlunda födelsedagsfest – en födelsedagsinsamling som jag kallar “30 år av liv!”

     

    Med anledning av min 30-årsdag 14.12 har jag startat en insamling, en så kallad crowdfunding, för långtidssjuka barn och deras familjer. Hashtaggen är #30åravliv och insamlingen sker online.

    Jag valde mellan tre olika välgörenhetsorganisationer men kom slutligen fram till att det nog är barnens välmående som ligger mitt hjärta närmast. Att hjälpa dem uppfylla sina drömmar. Det är så fruktansvärt orättvist att en del barn ska behöva ha en så tuff start på den resan. Genom att skänka en slant till min födelsedagsinsamling (alla summor räknas) gör du både mig väldigt glad och en härlig unge ännu gladare. Och deras familj. Och projekt liv. Och samhället. Ser ni hur detta blir ringar på vattnet?

     

    Givandets glädje är verkligen den största glädjen.

    Jag hoppas att ni som läser den här bloggen vill vara med och fira min födelsedag på det här sättet. Kanske känner ni inte mig, men fått hjälp av mina recept? Genom att skänka en liten slant till min insamling kan ni visa er uppskattning samtidigt som ert bidrag ger en gnutta ljus i vardagen till ett sjukt barn som behöver en paus från allt elände.

    Jag kommer att skriva fler inlägg om det här de kommande veckorna. Varför jag valde just project Liv, den oundvikliga prestationsångesten (kan jag verkligen få in 1500 euro?) och andra reflektioner under insamlingens gång som ploppar upp.

    Här kommer ni till min crowdfunding!

    En tröja som jag gjorde i dagis. Det enda bekymmer man borde ha i den åldern är vilken färgbytta man ska doppa sin potatishalva i som näst – och kanske vad det blir för lunch efteråt? Små barn ska inte behöva oroa sig för livet, men de gör de såklart. Jag minns att jag gjorde det – och det var ju verkligen onödigt. För livet blev ju bra ändå. Men det tog mig lång tid att nå dit – och alla barn har inte så mycket tid som jag. Det gör verkligen ont att tänka på. 

    Insamlingen är öppen till 30.12 – med en mellanrapport 15.12 efter min födelsedag.

    TACK SÅ MYCKET FÖR ERA BIDRAG! <3

  • Dagbok

    En fredagslista

    Hoppas att fredagen gör er gott och att ni får en riktigt fin helg, alla. Här kommer en klassisk fredagslista från mig. Rubrik nr 9 i min bloggutmaning #30bloggämnen.


     

    Veckans bästa
    Började ett nytt konsultjobb på ett lokalt företag denna vecka. Det fungerar så att jag åker dit och jobbar en gång i veckan och avlastar ägaren med diverse marknadsföringsuppgifter och annat som behöver åtgärdas.
    Jag gillar att konsulta småföretagare, faktiskt. Känns som att mina kunskaper i t.ex wordpress kommer väl till pass. Tänker att jag skulle kunna göra det åt flera företag i framtiden (men inte inom konkurrerande branscher såklart). Kul med omväxling i arbetet, hur som helst.

    Veckans sämsta
    Tröttheten! Mina annars så välfyllda energidepåer räcker numera bara till att jobba och ta hand om basbehoven här hemma. Sen måste jag vila! Jag har utöver jobb och hemmasysslor varit på en kompisdejt denna vecka och fullföljt ett gympass – men det är allt. Ungefär kl 20.30 om kvällarna börjar jag kämpa mot sömnen i soffan. Hå hå. Som tur blir det lugnare för mig nästa vecka så då får jag ladda depåerna igen. Borde åka och köpa D-vitamin… Tips på märke?

    Veckans serie(r)
    Som måndagstradition just nu har vi att vi ser det nyaste avsnittet av “vår tid är nu” samt “Outlander”. Låter lite löjligt nu när jag skriver det, men det är en bra start på veckan att ha något bra “på TV” att se fram emot. Inte för att jag ser på TV särskilt ofta längre. Gör ni det? Resten av veckan har vi sett på Daredevil. Helt okej serie i brist på annat. Blir lite gäspigt med alla blodiga fighter dock, föredrar drama framför action. Alltid.
    På dagarna när jag velat koppla av mellan skrivandet och planerandet har jag strökollat på andra säsongen av Annie with an E.

    Just nu
    Sitter jag vid köksbordet och bloggar på vår nya mini-dator, en ASUS VivoBook s14. Mitt arbetsliv blev plötsligt så mycket flexiblare. Eftersom den är så enkel att flytta runt jämfört med min gamla laptop (den var i princip stationär i sin klumpighet) betyder det att jag nu kan vinka adjö till mitt skrivbord! Ser fram emot att få ännu mera utrymme i vardagsrummet – alla kvadratmetrar räknas i en tvåa.

    Helgens planer
    Imorgon ska jag dra en glutenfri bakningskurs i Vörå, så jag jobbar alltså. Men sedan ska jag unna mig massor av vila och kanske laga något gott att äta till mig och maken. Låter kanske tråkigt i era öron -men jag behöver det här just nu, lugn och ro. <3

     

    Ps. Skulle behöva nya bilder på mig i nästa vecka. Någon i Vasa-trakten som känner för uppdraget med kort varsel? Ingen big deal med detta alls, men är så trött på att fotografera mig själv. Sänd ett mejl till hej@malinsdriftigheter.com . Jag kan tänka mig ett bloggutbyte – alltså att vi plåtar varandra. 

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar
    8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig
    9. En fredagslista

     

  • Dagbok,  Hälsa & välmående

    Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

    Hej världen, nu ska jag blogga. Utmaningen #30bloggämnen, inlägg åtta.

    Att jag skulle skriva ett inlägg varje dag var ju god – men korkad. Varför ska jag alltid göra allt så svårt för mig? I den här takten är jag klar till nästa jul.

    Dagens rubrik kunde inte komma lägligare. Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig.

    Efter en alldeles ljuvlig entreprenörs high, flyt och total harmoni damp jag nu ner i en riktigt jobbig mental svacka denna vecka. Jag visste väl att den skulle komma nån gång… Sömnlösa nätter och ångest från Mordor. Jag fick som värsta domedagskänslan över mig och det går delvis att skylla på hormoner, men nog finns det ju mycket osäkerhet ännu som hägrar över hela min livssituation nästa år. Först nu fick jag den där riktiga företagarångesten. Som såklart hör till, men ändå. Trodde jag hade bemästrat den på något sätt. Dum tanke förstås, man vänjer sig aldrig med livets ups and downs.

    Nu känner jag i alla fall att den värsta skräcken släppt sitt tag om mig, annars hade jag inte kunnat skriva detta inlägg! Jag förstår verkligen att då man är helt hysteriskt orolig (så som jag varit denna vecka) så kommer en sån här lista som jag skrivit nu kanske inte att kännas så hjälpsam.

    TA EN PROMENAD?! SKOJJAR DU? KOMMER JU NOG ATT LÖSA ALLA PROBLEM!

    Men det är ju just det. Man tror att det bara är lösningar man behöver för att kunna slappna av, men för varje lösning finns också ett nytt problem! Vilket ändå bara skapar mera grubbel. Så lösningen är, hur icke kosntruktivt det än låter, antistress. Att finna stunder av “ingenting att lösa exakt nu” (oavsett hur det känns). Det är ända sättet att få en paus i huvudet tror jag. Då bryter man förtrollningen och får en mer jordad överblick.

     

    Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

     

    Tar en promenad på stan
    Av någon anledning blir jag lugnare av att se folk på stan och påminnas om att världen inte kretsar kring mig. Jag får också frisk luft och lätt motion vilket har en helt otroligt bra effekt. Men det måste vara utan musik och podd! För det stimulerar mig så mycket. Någonting att lyssna på när man går är dock jättehärligt om man är på neutralt humör och behöver en boost, men inte i kris. Då ska det vara tyst.

    Dricker hett té
    Gärna mint. Det ska vara skållhett så att man nästan måste meditera en minut mellan varje sipp för att inte bränna tungan.

    Tänker tacksamma och rationella tankar.
    När jag inte orkar plåga mig själv längre brukar pragmatikern i mig komma fram och börja lyfta upp det som är bra och dämpa det som är överdrivet hispigt. Jag håller på med tankarna tills jag känner en känsla av att det kommer att ordna sig. När jag känner själv att det negativa tankarna är överdrivna. Pragmatikern brukar också vara bra på att krasst konstatera att även om “det skiter sig” så kommer det ju knappast att vara ens i närheten så katastrofalt som jag målar upp i mina tankar. Vi målar ju aldrig upp alla bra saker som skulle kunna hända, liksom.

    Tar till biologiska knep
    När intellektet spårat ur ska man koppla på kroppen, kanske åka till gymmet eller något annat som producerar endorfiner. Motvilligt, men kroppen är ju kroppen. Man kan tvinga fram ett och annat, liksom. Hit hör också att kramas och att äta god mat. Jag är annars den typen som “glömmer” att äta när jag är stressad. Inte bra. På tal om kroppen och att vara riktigt o-smart, alltså.

    Gör praktiska uppgifter 
    Om jag igår var helt stirrig och stressad hela dagen (planerade bara och skrev) så har jag idag hållit mig till min ursprungliga arbetsplan. Jag märker att jag mår får bättre feeling direkt när jag börjar göra något praktiskt på min to do-list! Mina händer behöver få göra något, det är lugnande.

    Duschar
    Jag blir lugn av vatten. Känns som att jag duschar bort dagen och tar nya tag igen.

    Ger upp. Tillfälligt.
    Det här är enormt svårt, för jag är en fighter. Men jag har börjat unna mig att vara en mindre duktig flicka ibland. Jag är bara människa och jag måste också få misslyckas ibland och få fucka upp. På riktigt alltså, varför håller jag alltid tuffare kvalitetskrav på mig själv än på andra?
    Det intressanta är att när jag en gång hissar vit flagg för en kväll så får jag ny kraft. Sist och slutligen så är ju oro en sorts låsning.

    Ger mig själv en “brake” och livet lite “space”
    Också supersvårt att göra när man oroar sig som mest, men om man bara släpper tankenystanet för en stund brukar i alla fall en del av trådarna nysta upp sig själva. Det som jag grubblade så hårt på i förrgår till exempel har faktiskt redan fått en lösning idag. Men det är ju det där “HUR”et som man alltid vill veta på förhand – men hur skulle man kunna? Det går ju inte att styra livet men ändå är det det vi försöker göra största delen av tiden. Osäkerheten är ju så jobbig!

    Hörde en podcast en motivationsföreläsare säga att man måste lägga undan icke produktiv tid också. Då man väntar in det man “beställt”. Jag tänker på det nu och då och försöker ge livet lite en chans att falla på plats. Om så för bara en kväll. Tror faktiskt att det är mitt största problem som företagare just nu. Jag tänker på jobb för mycket på kvällen. Måste kanske försöka dra någon gräns.

    Gränssättning!
    Men det får bli ett annat inlägg.

    Hur tänker ni? 
    Har ni några andra bra tips? Skriv gärna i kommentarsfältet.


    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar
    8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

     

     

  • Dagbok

    Sista kurskvällen i att starta eget

    Imorgon ska jag föreläsa igen – den sista av fem kvällar i en kurs i att starta eget företag som YA ordnat i Jakobstad nu i oktober/november. Sista temat är försäljning och marknadsföring, mina favoritämnen, vilket jag har klumpat ihop till titeln; lansering av företag. 

    Jag jobbar som bäst med att finslipa min presentation nu. Det känns viktigt att den “sitter” imorgon. Det kan faktiskt bli den sista företagarkurs jag drar på väldigt länge (vem vet vad jag gör nästa år) så därför vill jag ha en bra känsla i magen.

    En liten tillbakablick. 6 st grupper har jag varit med och dragit kurs för nu. Helt galet! Vilken crash course i undervisning det varit för mig, och vad mycket jag lärt mig om företagande!
    Jag tror också att jag växt litet som person. Det har varit utlämnande och lite småjobbigt att prata om mitt eget företagande men nyttigt för mig att ventilera det och kategorisera allt som hänt. Tänk att jag gått igenom alla de tre vanligaste företagstyperna redan; produktion, handel och tjänsteföretag (för att inte glömma webb och förlagsverksamhet) och kan ge personliga exempel på alla dess utmaningar och möjligheter. Det är en utbildning som ingen skola kan ge.

    Jag har alltså fått jobba mot min inre kritiker en hel del, eftersom jag hackar mycket på mig själv för misstag som jag gjort som företagare. Trots att jag VET att man måste fejla framåt och jag givetvis VET att jag gjort en hel del genidrag på resans gång också som jag sällan ger mig själv credd för – ÄNDÅ ifrågasätter jag mig själv hela tiden.

    Jag ville gå hem många gånger i början (jag är inte själv så himla trygg som företagare ännu så vem är jag att ge råd?) men jag pushade mig igenom uppdraget trots obehaget och rädslan. Speciellt i början när jag kände mig som ett skämt och var på vippen att dra mig ur – då fick jag koppla på modet.
    För det första är det sjukt utlämnande för mig att föreläsa och jag blir helt slut av det energimässigt. Det är inte bra för mig i längden. Jag är faktiskt inte så extrovert som folk tror. Men det har blivit lättare såklart vartefter jag lärt mig mitt material.

    För det andra har jag så höga krav på mig också, så det adderar till prestationsångesten. Det är såklart dumt med tanke på att företagande är så brett och svårt att lära ut, det kommer ju med erfarenhet för de flesta och det finns ingen tillräckligt bra handbok som passar alla, men klart att jag vill hjälpa så mycket jag kan redan på kursen.

    Nå, allt har sin tid och det bästa av allt är ju att cirkeln har slutits för mig. Jag blev så bekväm under den här tiden som undervisare att jag bestämde mig för att ge företagarkarriären en ny chans. Och det är jag så glad för att jag gjorde!

    Men vad ska jag göra av allt material, kunskaper och insikter som jag samlat på mig under det här året?
    Hm. Jag får väl börja ta och skriva ner vad jag kommit fram till här på bloggen istället.

    Skulle ni vilja läsa det? Typ, korta artiklar om företagande? Hur jag ser på saker och ting. Jag ska våga komma med tips och råd! Våga vara expert på något!
    Det blir steg två då, att växa in i rollen som företagarbloggare. Också lite obekvämt, men jag tror det behövs för att ta den här bloggen till nästa nivå.

    Lite mera driftigheter. 

  • Dagbok

    20 frågor och svar – en blogglista

    En till blogglista!
    Bloggutmaningen #30bloggämnen fortsätter med en klassisk “get to know me-lista” som jag snott från pinterest.
    Jag har svårt för att inte svara mega-ärligt på sådana här frågor. Tanken är väl att det ska vara rätt lättsamma svar, men hur kul är nu det att läsa perfekta svar, egentligen?

    Nä, tänkte väl det.

    Get to know the real me!

     

    1. Vilket var ditt favoritämne i skolan?
    Historia, musik, gymnastik (så länge vi gjorde aktiviteter som jag gillade). Men när jag tänker på det så hade jag väl inte sådär jättestor entusiasm för något ämne alls, egentligen.

    I lågstadiet gillade jag att gå i skolan för den totala upplevelsen, i högstadiet kändes däremot helheten väldigt tråkig (förutom musiktimmarna). Men det hade också mycket med läraren att göra.

    Om jag skulle få göra om högstadiet (hemska tanke) skulle jag ha valt mera konstämnen. Det hade varit bra för mig.

    2. Din favoritdryck?
    Nå, jag tycker om rödvin – men jag nöjer mig med ett glas nu och då. Om vi talar om drinkar så älskar jag syrliga, bäriga drinkar med tranbär och lime.

    Jag tycker också om kaffe (på ett förmodligen ohälsosamt sätt), 2-3 muggar om dagen. Har svårt att se mig
    själv utan kaffe, faktiskt. På tésidan så dricker jag gärna fruktiga teer, svart eller grönt. Har tyvärr fått en ovilja mot min tidigare favorit rött te. Det är något med jordiga doften som avskräcker mig nuförtiden.
    Mjölk dricker jag inte som sådan förutom som varm kakao någon gång, men det är inte ofta.
    Saft? Ja, tack. Gärna rabarber eller äppelsaft.

    3. Har du en favoritsång just nu?
    Promises med Calvin Harris. Man tröttnar aldrig på den? Så skönt gung.

    4. Vad skulle du ge (eller har du redan gett) för namn till dina barn?
    Tja, jag tänker ganska mycket på det här. Det är en rolig tankehobby och jag gör mentala anteckningar hela tiden. Vill inte säga vilka namn jag tänker på just nu men jag kan avslöja mina kriterier.

    För det första måste det vara ett smakfullt, formellt namn som låter bra på en VD och som är gångbart internationellt. Nej, jag skämtar inte! Förstå mig rätt, har absolut inga förväntningar på att jag ska avla fram några toppnamn i näringslivet men det känns viktigt att barnet har ett namn som i alla fall inte motarbetar en sådan ambition. Namnet ska även vara relativt enkelt att uttala både på svenska och finska.
    Samtidigt vill jag inte det ska vara ett alltför vanligt namn. Så det är knepigt! Men jag kan i alla fall säga att det blir gamla (kanske lite bortglömda) namn, inga nymodighter. Jag har gått och blivit så konservativ… haha! Men hoppas att ni förstår att tanken är god. Barnet är ju ingen gullig docka utan en egen individ som man har privilegiet att se växa upp. Man måste ju planera för deras vuxna liv också. Namn är ju faktiskt en social markör.

    Man kan ju ha ett sött och roligt smeknamn istället som kompensation? Jag tänker på det också.
    Jonas tänker mer på vad som låter bra att ropa i skogen. Fniss! Men han är nog också ganska konservativ.

    5. Har du varit aktiv inom någon sport?
    Jo, jag spelade fotboll flera år. Kände dock att jag var duktigare på innebandy, men det var inget alternativ på orten.
    Ganska dumt att jag kämpade med fotbollen, jag var ingen talang på det och dessutom tyckte jag inte om att det var så mycket jämförande och nepotism inblandat.
    Det grämer mig ännu att jag aldrig liksom fick till en riktigt bra fotspark på bollen (ganska essentiellt i fotboll) men innebandyklubban tyckte jag att jag kunde hantera smidigt. Vilket får mig att tänka på en sak; om ungarna inte lyckas med en sport tycker jag att de ska få pröva något annat tills de får rätt feeling. Annars blir det ju lätt så att självkänslan vittrar sönder och man fördömer all sport som vuxen. Så tråkigt att mista rörelseglädjen bara för att man ortens idrottsutbud och ideal är för snävt.
    Jag var också rätt bra på handboll på gymnastiken. Det hade jag nog spelat om jag växt upp i södra Finland. Tyvärr var det inte heller så populärt i Österbotten. Voi voi.

    6. Vilken är din favoritbok?
    Oj, kan absolut inte nämna någon favorit! Jag läser mest facklitteratur och det är ju sällan man får en wow-effekt av dem. Snarare ett litet hm, det där ska jag tänka på. Så jag passar på denna! Men ni får gärna tipsa mig om några must reads.

    7. Vilken är din favoritfärg?
    Oj, det här är ju verkligen en humörsfråga. Men jag säger den där mörka, djupblåa färgen som man kan se på ett stormande hav. Ni vet, med lite grönt i. Den färgen! Den har förmodligen ett namn? Åter igen, borde ha satsat på konst i högstadiet.

    8. Vilket är ditt favoritdjur?
    Just nu, älg. Den där mulen är tycker jag är så himla sympatisk på något sätt.

    Igår när jag och Jonas var ute på kvällsjogg slogs jag av hur ovan jag är att andas in kalluft, vilket jag gnällde litet över. Men det var tidigt på rundan – så jag var ännu vid gott mod. Jag fnissade och sa åt Jonas att “det hade varit bra att ha en älg-mule nu”. De tog några sekunder innan han fattade vad jag menade men sedan såg han på mig som att jag var den finurligaste lilla personen i hela världen, och log.

    Vi hade nämligen zappat oss in på ett naturprogram i helgen där det förklarades att älgarnas mule är till för att värma upp den kyliga utomhusluften före den går ner i kroppen. Som ett smart värmefilter!
    Därför är nog också mitt favoritdjur häst, lite av samma anledning. Den där mulen är så gosig när man ger dem en morot! Men det är så mycket jobb med hästar så jag skulle aldrig kunna ha några egna.
    I ett annat liv, kanske.

     

    9. Vilken är din favoritparfym?
    Herregud så svår fråga, jag väljer inte parfym så där medvetet och de flaskor jag fått i present konsumerar jag väldigt långsamt så jag kör med dem utan desto större funderingar. Har superdålig koll på parfymmärken.
    Men skulle jag köpa en åt mig själv skulle det bli någon vaniljaktig, ganska söt parfym. inte sliskig! Men fräsch. Absolut inte för blommig och skarp heller, det gillar jag inte. Någon som kan rekommendera ett märke som stämmer in på mina preferenser?

    10. Din favorithögtid?
    Som skilsmässobarn skyr man alla högtider eftersom det river upp många latenta relationskonflikter (så är det bara) men om jag sätter känslorna åt sidan så är det nog julen. Min man tycker också om julen, speciellt maten, så vi har det bra tillsammans (så länge han inte envisas med så mycket fult sentimentalt julkrafs).

    11. På en skala från 1-10 – betygsätt din barndom!
    Uff, (bloody pinterest) det här är en fråga som bara en 8-10:a skulle få för sig att ställa. Den här frågan är alltså hur simpel som helst om du placerar dig högt men jättekomplex om du ställer dig lägre.
    Jag sätter en 3:a nu med motiveringen att den kunde ha varit mindre ångestfylld och framför allt längre. Samtidigt, om 1 är total misär och 10 överflöd så ligger väl nog min barndom på en ganska stabil sjua. Jag är ju inte så korkad att jag förstår att jag är privilegierad som fått växa upp i Finland.

    Jag tror också på att göra det bästa av allt, så jag ser framåt nu. Jag har lagt en bra grund för mitt liv. Känns skönt att bli vuxen och få nytta av sin personliga autonomi. Den är ju rätt dyrköpt ändå, mycket springande in i väggar och halkande på bananskal innan den sitter bekvämt. Herregud, folk lyssnar när man pratar nuförtiden. Så mycket enklare livet blir.

    12. Har du rest mycket utanför landet?
    Hm, en fråga med amerikansk vinkling. Jag har förstått att det hör till ovanligheterna att resa utanför staterna. Ganska logiskt med tanke på hur himla stort USA är. Men som svar på frågan – nej, inte så mycket. 3 gånger till London och en till Mallorca. Kos och alla Kanarieöarna besökte jag som mindre när jag reste med föräldrarna. Sverige är så nära Vasa så det räknar jag inte med nu.

    Men man ska ju ha något att göra i sina 40-80 år också. Det är sjukt mycket tid att resa på. HAR NI TÄNKT PÅ DET?

    13. Talar du några främmande språk?
    Eh, nope. Engelska, men det är ju knappt ett främmande språk längre i dagens globala tidevarv. Tror att jag svarat på den här frågan förut men språk är inte prio för mig i detta skede av livet.
    Det hade varit roligt att kunna, men jag vill inte lägga ner jobbet att lära mig. Starkt förknippat med mitt minimala resande, I’m sure. Men jag beundrar de som kan. Måste kännas häftigt!

    14. Har du några syskon?
    Tre. Men jag har inte mycket kontakt med dem, det blir mer och mer formellt för varje år som går.

    15. Vilken är din favoritbutik?
    Herregud vilka tvära kast i den här frågelistan. Känner verkligen att mitt icke normativa liv får kämpa lite extra för att passa in.
    När det gäller butiker så känns det som att jag har för lite data för att kunna svara på det. Det finns antagligen massor av butiker ute i världen som jag skulle tokälska om jag bara hade tillgång till dem. Men generellt kan jag svara att jag älskar att titta på inredning, speciellt små detaljer till köket och hemmet.
    Min shopping består just nu mest av en jakt på foto-props i outletbutiker och på loppis. Jag omsätter en hel del stuff redan nu eftersom jag alltid behöver nya saker att fotografera. I framtiden skulle jag gärna ha en egen liten gårdsbutik med rekvisita som jag samlat på mig under åren. Men häromdagen ångrade jag mig och tänkte att det nog vore mycket smartare att bara ha en rejäl gårdsloppis varje sommar för att tömma lagret. Det satsar jag på.

    16. Mac eller PC?
    PC. Har så svårt för principen kring Mac. Mindre möjligheter och mindre utbud men för mer pengar. Vad är logiken med det? Men smidigt och stilfullt, absolut, men det är inte det viktigaste för mig när jag väljer dator.

    17. Har du en favoritrestaurang?
    Nej, faktiskt inte. Jag cirkulerar mellan alla här i stan!

    18. Vad tyckte du om skolan?
    Nå, här blir det upprepning. Men jag har alltid gillat att lära mig nya saker och att utvecklas som person. Så det var roligt att få börja skolan tyckte jag!
    Det som varit problematiskt för mig var själva formen på undervisningen och människorna i skolan. Allt gick för långsamt framåt för mig och jag var dessutom så himla lillgammal inuti, svårt att njuta då och skaffa vänner. Kändes som att alla hade så bekymmerslösa liv och jag hade alla problem i hela världen (som jag gjorde allt för att dölja). Det stämde såklart inte, många gick omkring och tänkte samma som mig, men det var en jobbig tid hursomhelst.
    Ju närmare “verkligheten” vi kom (vuxenlivet) desto bättre kände jag att jag passade in, eftersom jag alltid varit beredd på att kämpa lite extra. Det var verkligen en chock för många att lämna studielivet, det är ängsligt som fasen i början. Tror inte att alla riktigt kommer över den tröskeln.
    Nu vid snart 30 känner jag mig i mitt rätta element. Jag kan vara den som jag blev skapt att vara. Jag studerar det jag behöver, på mitt sätt, och tillämpar det i min karriär. Allt finns ju på internet i dessa dagar. De företagsamma och udda människorna vinner racet. Äntligen!

    19. Har du någon favorit-youtuber?
    Just nu kollar jag egentligen bara på ida Wargh. Men skulle önska att Underbara Clara vloggade aktivt, det hade varit exakt vad jag önskar av en vlogg just nu.

    20. Vilken är din favoritfilm?
    Kan absolut inte säga en! Jag är inte den typen som har en favorit som jag bär nära hjärtat och kollar flera gånger om som någon sorts tradition. Men min favoritgenre är känslosamma draman och äventyr, gärna historiska.
    Uppskattar också true stories om inspirerande personer.

     

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar

  • Dagbok

    Ett snabbt hej

    Den femte rubriken i utmaningen #30bloggämnen är “ett snabbt hej”. En bloggklassiker som nog tappat sin poäng sedan Instagrams intåg i sociala medier. Men – det är härligt med nostalgi!

    Nu får jag verkligen skärpa mig för att hålla mig kort. Detta ska ju vara en snabb statusuppdatering, ingen avhandling om bloggar vs instagram.

    Allright. Status. Jag och Jonas har precis kommit hem från en datenight på stan. Första egentliga “dejten” sedan vi gifte oss i augusti. Inget avancerat! Bio & burgers, liksom.

    Vi såg filmen “a star is born”. Musikinslagen var fantastiska (fick hålla mig för att applådera efter varje sång, kändes som att man satt i publiken på riktigt) men jag var lite besviken på handlingen. Jag hade förberett mig på att bli berörd. Jag hade till och med näsdukar med mig, haha! Men inget hände.

    Men jag antar att vi alla berörs av olika saker.

    Jag har märkt att jag i filmsammanhang berörs främst av orättvisor och plågsamma separationer. Draman där de inblandade verkligen har gjort precis ALLT rätt men ändå inte lyckas. Gah, jag pallar inte! De drabbas av fruktansvärda orättvisor, separationer och tragedier. Knivhugg i hjärtat. Ja, då sprutar tårarna. Men inte av såna här klichéefilmer, nej.

    Efter filmen åt vi hamburgare och sen gick vi hem. Det låter kanske trist men jag har ju bara jobbat som en galning nu hela oktober så jag var nöjd med att bara få komma ut lite som privatperson.

    Det var också ett litet “firande” detta – även om det var en dejt. Oktober månad, min första månad som heltidsfrilansare, inbringade nämligen det bästa resultatet i mitt företags historia någonsin. Jag har aldrig skrivit så många fakturor i hela mitt liv och det känns så himla bra. Lättnaden är enorm!

    Det finns tider när man firar med champagne och fest, och det finns tider när man firar med fanta på ett flottigt hamburgerhak i en galleria och bara “är”.

    Men hicka, det får jag alltid. Bubbel som bubbel.

    Ha en fin helg!

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej

Close