• Dagbok

    Personlig intervju med mig själv

    I dagens inlägg återvinner jag några klassiska intervjufrågor ur glossiga magasin och svarar på dem själv! Vilken kvinna har inte velat bli intervjuad i Amelia, liksom.

     

    Skulle vara jättekul om andra bloggare gjorde samma sak! Länka gärna i kommentarsfältet så hittar jag texten sen. Mera hybris åt folket! I canva kan du fixa ett omslag med dig själv, till och med. Orkade inte översätta till svenska dock. You get the picture!  

    Men först; en faktaruta. Som sig bör.

    Fakta om Malin Vesterback

    Ålder: 30. Familj: Maken Jonas Vesterback, 34, och baby på kommande i juli. Bor: I lägenhet i centrum av Vasa. Jag trivs i lägenhet, men drömmer om en villa i Sundom skärgård som skulle fungera som säsongsboende och livstidsprojekt. “Två hem, ett på landet och ett i staden. Det vore alldeles perfekt för våra behov”. Gör: Föreläsare, receptör, medieproducent, bloggare och kokboksförfattare. Driver egna bolaget malinsfoodieliving. Aktuell med: Nya e-boken “Lyckas med glutenfritt bröd” som släpps på egna webbplatsen våren 2019.  

     

     

    Ingress

    Pallade inte skriva objektiv ingress om mig själv, jag är ju ingen Ellen på det sättet (hon är grym på att göra skrivövningar). Men tänk att jag målar upp en bild av mig själv som ett käckt yrväder nu när jag sveper in på det mysiga cafét där vi ska hålla intervjun. Hälsar på personalen – självklart känner jag alla restaurangägare i den lilla staden. Sätter mig ned men studsar genast upp igen vid åsynen av reporterns halvdruckna rooibos. Ursäktar mig och går och hämtar en kopp bryggkaffe med mycket mjölk. Konverserar oavbrutet med reportern samtidigt som jag norpar åt mig ett par kex från vitrinen – intervjun har redan börjat. Jag betalar senare Karin! Nu är jag redo.

    Fråga vad du vill, säger jag. 

    Du verkar vara en aktiv person och din blogg heter också Malins driftigheter. Man kan inte låta bli att undra – har du fler timmar på dygnet än andra?

    Nej, givetvis inte. Men restaurangbranschen lärde mig att jobba i högt tempo. Först skulle du bemästra något ganska svårt, sedan lära dig att göra det snabbt och dessutom effektivt och i samklang med allt det andra som behöver göras. Många grytor på spisen; alltså. Jag jobbar fortfarande på det sättet även om jag mest sitter framför en dator nuförtiden. Jag multitaskar och arbetar systematiskt. Jag älskar att jag kan bolla både personliga ärenden och jobbärenden samtidigt. Det är ingen som köpt min tid på det sättet. Det säger sig självt att jag får mycket gjort.

    Du berömmer ofta din stöttande make i dina föreläsningar om företagsamhet. Hur träffades ni?

    Vi träffades online för 13 år sedan! Jag såg hans profil på en community och tog kontakt via messenger – jag var från början den drivande parten i förhållandet. *skratt* Vi gick i skola och bodde i studentlägenheter i samma område. Efter en tids chattande bjöd han mig på date till sin lägenhet. Sedan dess har vi varit ett par. Jag var 17 och han hade precis fyllt 21, en “äldre man” tyckte jag då. Vilken status för mig. Tänk, jag hade inte ens körkort – men jag hade redan börjat jobba vid sidan om studierna och kände mig så vuxen. Jag var ganska trött på moppepojkarna, om vi säger så. Jonas bjöd på rödvin från Sydafrika och skrev att han skulle uppskatta en kvinna att prata med. Dessutom idrottade han och såg bra ut! Det var ju inget att fundera på.

    Blev ni kära direkt?

    Hm. Nja… näh. Inte riktigt så. Vi blev livspartners snabbt, det kan jag säga. Riktigt nära vänner som tog stöd av varandra som ett par. Men kärleken växte fram med tiden. Testades i ur och skur. Det var ju rätt ambivalenta tider ändå, vi var ju så unga och gick igenom mycket. Jag tycker inte att vi är samma personer då som nu. Vi är bättre, klokare och ödmjukare versioner av oss själva och det har vi varandra att tacka för.

    Låter underbart! Jag undrar – vad skulle du ge för relationsråd till andra par? Hur får man förhållandet att hålla länge?

    Beundra varandra. Se till att leta efter det där som gör just din partner till en så otrolig typ och tänk på det ofta. Det är så viktigt. Tacksamheten att få bygga ett helt liv tillsammans och göra det som ett team. Är det inte fint?

    Du är nu halvvägs in i din första graviditet. Hur tror du att din och Jonas relation kommer att påverkas av att få barn?

    Ja-a… *skratt*. Det här är ju en fråga som är ganska svår att svara på i det här läget. Men en sak vet jag – och det är att vi tre kommer att komma varandra väldigt nära. Allt annat vore ytterst besynnerligt med tanke på att vi är så himla tajta jag och Jonas redan. Å andra sidan ligger ju det längre fram i tiden – spädbarnsåret kommer nog att testa oss på nya och oväntade sätt. Jag vill ju gärna klara av allt ensam och tänka själv medan Jonas vill fråga alla han känner om råd innan han tar något beslut. Och “goda råd” finns det gott om då det gäller barnuppfostran! Då blir jag irriterad och han fattar inte vad han gör för fel – han som ju bara försöker göra det rätta. Alltid samma sak! Men vi brukar inte orka sura på varandra särskilt länge. Vi upprör ju aldrig varandra på flit, heller.

    Du verkar ha en ganska avslappnad pippi-attityd till föräldraskapet än så länge. Finns det något som skrämmer dig med att få barn?

    O ja, klart det finns! Men jag är bara inte den där hispiga typen som vill gör en höna av en fjäder. Jag litar på att vår struktur håller och att vi har de resurser vi behöver för att lyckas i det långa loppet. Vad vi kommer att oroa oss mest för är nog hur det ska gå för barnen när vi INTE är där. Jag kommer att vilja ha stenkoll på dem. Korsförhöra dem om allt. Briefa dem. Kolla att de är förberedda på allt. Ge dem moderliga råd som de inte bett om. Se till att de klätt sig rätt och har allt de behöver innan de går ut. Jag är rädd för att jag ska bli för strikt och kräva för mycket av dem. Då hoppas jag de är bestämda nog att protestera så att jag skärper mig. Vatten gör mig orolig också. Själv lärde jag mig trampa vatten genom att helt enkelt hoppa i från bryggan rakt ner i djupet. Herregud, mitt hjärta skulle ha stannat om jag varit min mamma. Jonas klättrade mycket i träd som liten, det skulle jag också ha svårt med. Men det var annorlunda förr. Vi ungar levde våra egna liv ute i bygden på något sätt. Ingen visste exakt var vi befann oss, det var ju före mobilerna. Sen kom vi hem och pratade inte så mycket om vad vi gjort. Kanske är det därför min generation blir så överbeskyddande som föräldrar. Vi överkompenserar genom att lägga oss i för mycket.

    Du pratar om dina barn i plural?

    Jo, jag vill gärna ha två barn födda nära varandra nu före jag fyller 35; och kanske en sladdis sen också. Skulle vara roligt att bli mamma igen vid 40. Säger jag nu – jag kanske ångrar mig när småbarnstiden är över. Det måste ju vara supertungt att börja om igen efter en så lång paus. Eller så får jag faktiskt akut babyfeber. Vem vet.

    Du har gjort ganska mycket redan i din karriär för att vara så ung. Drivit café, mathantverksbusiness, catering, butik, e-handel, gett ut böcker och föreläst för hundratals människor. Nu skriver du om ett lugnare liv där du jobbar mindre för mer. Hur känner du inför att nu behöva dra ner på tempot? Är du nöjd med vad du åstadkommit så här långt eller har du en till växel som vi kommer att få se mer av i framtiden?

    Dra ner på tempot? Ja och nej. Jag ser fram emot att gå in i babybubblan. Jag vill kunna njuta av att vara hemma och rå om oss tre. Det är verkligen skönt att bara få vara “jag” och inte känna den där kniven mot strupen gällande mitt företagande. Att jag måste expandera för att överleva. Jag har ju krattat för en lugnare period i mitt liv nu och ser fram emot det efter allt rusande fram och tillbaka. Men jag har nog mycket kvar att åstadkomma ännu och vill hålla mig aktuell genom t.ex bloggandet.

    Som jag ser det är grunden lagd och nu är det bara att vänta och se vad det leder till. Nu vill jag ju börja skörda det jag sått och ta tillvara på mina nya möjligheter som kommer av tid och erfarenhet. Det är verkligen så skönt att vara 30! Jag blir tagen på allvar nu.

    Låter som en bra plan! En sista fråga. Boken om ditt liv – vad skulle den heta?

    Grävarens dotter.

    Tack för intervjun och lycka till med allt!

    Tack själv!


    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar 2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig 3: Min största förebild 4: En måndagslista 5: Ett snabbt hej 6: Ett vlogginlägg 7: 20 frågor och svar 8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig 9. En fredagslista 10. Get to know me-lista 11. Mina tankar just nu, A -Ö 12. Personlig intervju med mig själv

  • Dagbok,  Graviditet

    Små, små fötter… Ultraljud i vecka 22

    Äntligen, äntligen! Som vi väntat på den här dagen. Känns som en milstolpe i graviditeten att få komma på ultraljud och se hur babyn har det där inne i magen. Jag var faktisk inte alls nervös, inte Jonas heller. Vi satt i korridoren och småpratade om något helt annat än bebis medan vi väntade på att få gå in, så det säger ganska mycket om stämningen.
    Vi gick in i vecka 22 idag med känslan att detta grejar vi. Nemas problemas!

    På första ultraljudet i vecka 13 var vi ju helt utanför vår comfort zone. Jag visste knappt hur jag skulle förhålla mig till allt som var så nytt. Då fick vi ju mer en “riktig” bekräftelse på att jo, det fungerade faktiskt. Vi ÄR gravida och vi är på gång! Känslan inför dagens ultraljud var mer glad förväntan än oro – vi har ju sett magen växa varje dag och börjat vänja oss mentalt. Allt går av sig självt.

    Det var samma sköterska som sist som gjorde undersökningen. Vi gick systematiskt igenom hela anatomin och hon konstaterade att allt såg jättefint ut. Det var häftigt att se, tyckte både jag och Jonas. Tänk att min kropp bygger något sådär perfekt och otroligt avancerat helt av sig självt.
    Jag har ju berättat åt Jonas hur mycket babyn börjat sprattla omkring, sparka och knuffas och idag var det så kul att han fick se det för sina egna ögon på skärmen! Lilla vilden uppskattade ju nog inte alls att bli väckt ur sin sömn – så självklart började den jabba mig med armarna och gav oss lite show. Haha.

    Men det bästa av allt, nu behöver jag inte hänvisa till “den” eller “hen” längre.

    Kan ni se på bilderna vad det är?

    Självklart är det en liten MINI-JONAS! En pojke.
    Jag är så glad! Och han är så söt!

    Men vet ni, nog är det är knepigt hur psyket fungerar. Hur det skyddar oss från oss själva. Nu när jag vet vågar jag ju berätta för er att jag innerst inne hade önskat mig en pojke och dessutom – att jag gått omkring och haft dåligt samvete för det! Jag har inte ens vågat hoppas på en pojke i hemlighet. Inte ens för mig själv. Fast jag hela tiden alltid sett mig själv som en mamma som väntar på sin pojke.

    Det dåliga samvetet fick sin början egentligen några dagar innan jag blev gravid. Jag drömde att jag fick en utskriven lapp med laboratoriesvar. Där stod det att jag var gravid och lite längre ner… att allt indikerade på en flicka. Kände mig så oväntat skärrad och besviken i drömmen (en flicka?! åh nej… ångest) och när jag vaknade fick jag genast dåligt samvete. Så fult att ha en preferens! Det får man ju inte ha. Jag ska ju vara glad över att jag överhuvudtaget blev gravid!

    Av den orsaken tror jag att jag helt enkelt började ställa in mig mentalt på att det är en flicka. Jag sa det åt alla, redan från början. Ville väl mota bort den där hemska känslan jag fick i drömmen och förbereda mig på att jag eventuellt får en flicka och “bädda mjukt” för det. Jag förstår det nu!

    Men från början har vi ju nog pratat om babyn som att det är en pojke. När vi har fantiserat om vårt föräldraskap har vi tänkt på en pojke – och hejdat oss. Men ändå. Hjärtat VS intellektet…
    Jonas sa efteråt; men nog visste vi ju hela tiden att det var en pojke,va? Och nog visste jag det redan på första ultraljudet när jag såg fostret också. Definitivt på andra. Men jag vågade inte känna det. När sköterskan slutligen berättade vad vi skulle få så ryckte jag knappt till, för det var så självklart för mig.

    Nu känner jag mig riktigt lugn och nöjd! Drömmar slår in, stora som små, även de jag inte tillåter mig att hoppas på.
    Bästa känslan i världen.

     

    Tillägg 14.03: På grund av serverbyte så försvann detta inlägg och med det kommentarerna som ni hade hunnit skriva. Men jag hann i alla fall läsa dem och det är ju huvudsaken. Tack för lyckoönskningarna!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Vänta bara… företagare!

    Så här i väntans tider får en ju höra en och annan “vänta bara…” (sätt in valfri illavarslande information) – kommentar från erfarna föräldrar. Säger inte att jag stör mig supermycket på dessa – men det gav mig hursomhelst idén att skriva en lista med liknande “välmenande” information till nybakade företagare.

    Lite humor, lite allvar.

    Här kommer den;

    VÄNTA BARA – LISTAN FÖR NYA FÖRETAGARE

    • Vänta bara – det går alltid bra i början. Det är nyhetens behag! Sen börjar det riktiga jobbet. Att överleva.
    • Vänta bara – det är lätt att vara bloggande privatperson. Som företagare har du inte tid och inte samvete heller; kunden på din to do-lista kanske läser din blogg och känner sig nedprioriterad om hen ser dina utläggningar? Det ser också misstänksamt ut om du bloggar för ofta. Har du inga jobb, liksom? Kanske det går dåligt?
    • Vänta bara – när du är företagare slutar du vara plötsligt sjuk, speciellt i krämpor som inte “syns” och som är tuffa att få läkarintyg för. Som migrän. Det bara löns inte och det finns ingen att klaga åt. Du biter ihop och härdar ut.
      Synliga åkommor som influensa innebär i sin tur för mycket pappersarbete för att vara värt besväret (för att inte nämna uteblivna inkomster). Det skulle vara spysjuka då som kräver längre karens och dessutom en tids karantän hemma.
      Men eftersom du inte har ordnat med företagshälsovård (du tänkte ändå aldrig bli sjuk) så blir tröskeln ändå för hög att uppsöka läkare för ett intyg. Kostsamt blir det också att gå till privat läkare. Går förmodligen jämnt ut med dagpenningen. Orka.
    • Vänta bara – du kan inte bli applåderad hur länge som helst. Någonstans kommer gränsen emot och folk börjar leta fel. Du kommer få så många “goda råd” av förbipasserande att du spyr i din mun. Fast du ler såklart, och tackar.
    • Vänta bara – när du blir företagare blir du fri men du blir också väldigt ensam.
    • Vänta bara – ingen vill hjälpa en företagare, egentligen. Man kan beundra dig på avstånd men några extra poäng får du inte (om du inte betalar, förstås).
    • Vänta bara – de första som ringer dig när du blir företagare är inte potentiella kunder och samarbetspartners – det är allehanda försäljare. Du har blivit en företagskund.
    • Vänta bara – när du går över från privatperson till företagskund kostar ALLT. Och det kostar MER.
    • Vänta bara – idealismen svalnar nog. När du blir företagare blir du med tiden cynisk, beräknande och misstänksam mot allt och alla. För att inte glömma kapitalist!
    • Vänta bara – en företagare är aldrig arbetslös. I alla fall inte på pappret. Verkligheten är något annat men – då får du skylla dig själv.
    • Vänta bara – det är inte så lätt som det ser ut.

     

     

    Håller ni med om någon punkt? Kommer ni på fler exempel? Fortsätt gärna listan i kommentarsfältet.

     

     

  • Dagbok,  Graviditet

    Mina mål för 2019

    Jag tyckte allt hände så snabbt i början av året. Det var ju på nyåret som vi tog i hand med mäklaren om ett nytt hyreskontrakt. I februari som vi flyttade och i mars som vi började uppgradera vårt hem med möbler och annat.

    Jag satte upp ett hemmakontor i barnkammaren. Mitt illamående släppte och entreprenörsandan väcktes till liv med det. Jag fick flow.

    Och här är vi nu. Året har bara börjat men oj, som det har börjat. Jag är så förväntansfull! Jag skrev om mitt år 2018 men vet inte om jag specificerade mina målsättningar för det nya året så mycket? Jag känner att nu är det en bra tid att göra det. När allt känns bra.

    Att jag inte har gjort detta tidigare beror bara delvis på flytten och allt det nya. Faktum är att det känns aningen “förbjudet” att göra upp mål när man är gravid. Som att man borde veta sin plats, på en yogamatta i livets väntrum kanske, och vänta och se först innan man börjar prata om ambitioner.

    “Du kommer att få ett annat fokus” som jag fått höra nu. Igen och igen.
    Ja, visst.

    Men, jag känner mig själv.

    Det som bromsar mig att tala högt om mina tankar och drömmar är vetskapen om att jag inte är immun mot livets orättvisor och öden – visst kan olyckan drabba även oss. Jag vill inte att någon ska få för sig att jag tar lyckan för given. Klart jag tänker på det.

    Men ikväll, med inspiration av Alexander Pärleros föreläsning i veckan, så bestämde jag mig för att göra en vision board.  Jag måste få planera och drömma, för sån är jag.

    Det kändes fint att göra den.

     

    Vad jag ser framför mig i år är en mix av babybubbla, familjeliv och småföretagarliv. Jag tänker inte att jag jobbar så hårt och ofta – men jag håller liv i allt. Kanske får jag skicka någon faktura i alla fall under senare halvan av året, därav den bilden i mitten till vänster.

    Min plan är istället att satsa allt vad jag orkar och hinner på min blogg och sociala medier. Ärligt talat – är det någon tid man ska försöka med det så är det väl under föräldraledigheten. Att blogga är ju “inget jobb”, som ni vet. Det kan man ju utnyttja. Arbetsmässigt alltså. Men självklart kommer barnets behov först (känns nästan fånigt att behöva skriva ut det). Frågan är väl hurudan baby vi får, vilket temperament och hälsa. Jag litar på att min man kommer att axla mycket av ansvaret också, vi är ju två.

    Det ska gå.

    När föräldraledigheten är förvi har jag förhoppningsvis byggt upp en fin databas av blogginlägg och recept som jag kan spinna vidare på när jag återgår till företagandet på heltid. Tänker, att jag inte ska behöva börja om från början igen då. Tvärtom.

    Gitarren tog jag med eftersom jag för en gångs skull tänkte ta mig tid att spela på min gitarr. Kan ju vara trevligt att spela och sjunga lite för babyn? Men jag är så rostig så det kommer att ta ett tag att få fingrarna att samarbeta. Det är så himla tungt och svårt att hålla de där ackorden tycker jag! Tacka vet jag piano. Tror jag ska investera i lite små babyanpassade instrument så får jag spela på dem också, hehe.

    Borde med andra ord ha haft med den här i min vision board…

    Bildresultat för baby instrument piano

    Herregud, så najs. Med mikrofon och allt. Men såna här avancerade grejer (2 åring) passar bättre på min vision board för 2021.

    På onsdag får vi äntligen gå på vårt andra ultraljud och kanske få veta könet. <3 
    Jag chansar på att det är en flicka, för jag har drömt så mycket drömmar om en flicka nu. Men åter igen har jag mest erfarenhet av flickbabysar också så kanske jag bara har dålig fantasi när jag drömmer? Vi får väl se.

    Har dock fortsatt säga HAN när jag pratar med Jonas om bebben för det bara har blivit så. Tror det är en dialektgrejj bara. Vi menar ju AN (den). 

     

    Det häftigaste med mina vision boards just nu är att jag inte vet så mycket om de kommande åren. Vart kommer de att föra mig? Jag tror knappast det blir enbart sandlåda och stavmixer för mig 2019 och 2020.

    Jag känner som sagt mig själv.

    Men jag känner inte bebben. Ännu.

     

    SJUKT SPÄNNANDE ÄNDÅ.

     

     

  • Dagbok,  Events

    Nycklar till framgång – Alexander Pärleros med flera gästade Vasa

    Framgång är att vara orsaken till andras lycka, säger svenska entreprenören Alexander Pärleros. Det var en (för mig) ny (men fin) definition av framgång som jag tar med mig från onsdagens seminarium “Nycklar till framgång”. En tillställning som Finsk-svenska handelskammaren arrangerade i Vasa stadshus.

    Det tackar vi för – och kommer gärna igen.

    Eventet tillfälligt åsido måste jag säga “denna vecka – vilken framgångsvecka”! Jag känner mig som en vinnare – och jag har “mikro-firat” massor, som Alexander tipsade om i sin föreläsning.

    Detta förvånar mig alltså med tanke på att jag faktiskt varit riktigt låg hela förra helgen – sådär som jag alltid brukar bli efter en period av mycket kreativt skapande och allmänt “kämpande framåt”. Lite knäckt. Det stora tvivlet rullade in, som man brukar säga.

    Det kommer små korta brytpunkter i livet då jag känner mig märkbart svagare och då får alla pikar och digs som jag samlat på mig dittills sin chans att påverka mig. Vilket de gör. Och jag deppar ihop över en helg.

    Men efter regn kommer sol. Jag borde ha lärt känna mina mönster vid det här laget; men ändå blir jag lika positivt överraskad varje gång det händer. Det är faktiskt riktigt typiskt mig att bräsera totalt bara för att resa mig igen med sällan skådat driv. Precis som att någon hört mina önskningar och jag fått ett nytt batteri inopererat. Jag förstår inte ens själv varifrån jag får denna passion? Jag gjorde ju verkligen allt för att sabotera mig själv i helgen. Tänkte hemska tankar. Trodde på all skit. Att jag inte duger.

    Måndagen gick hursomhelst  i supereffektivitetens tecken och jag har känt mig så nöjd med mig själv hela veckan.

    Lyckan börjar verkligen inifrån.

    Men, tillbaka till eventet. Jag hade kameran med som ni märker – men det var svårfotograferat ljus. Fick nog och gjorde vissa bilder grön-blåa.

    Linn Jung och Anna Bertills (partners på Bertills & Jung) hade koordinerat eventet och det tyckte jag de gjorde bra.

    Alexander berättade om sina och andras nycklar till framgång. Jag har själv suttit och funderat på vad jag tänker är hans främsta nyckel till framgång. Vi vill ju så gärna påpeka EN SAK med folk. Faktor X som gör att en person blir framgångsrik. Det är ju aldrig bara en sak men i Alexanders fall känner jag att hans triumfkort nog ändå är hans självdisciplin. Jag tror att många underskattar vad självdisciplin kan åstadkomma i det långa loppet. Vi vill inte tro på det – för vi vill inte tvinga oss till saker.

    Alexander är kanske inte begåvad i de områden som den stora massan värdesätter högst; språk, bildning och intellekt – men herregud vilken energi han besitter. Han kunde ha haft micken på mute – jag hade ändå blivit inspirerad av hans glöd och passion. Han verkar vara en helt vanlig kille men med en ovanlig drivkraft. Och driv är faktiskt allt man behöver för att lyckas som entreprenör egentligen, allt annat kan du komma runt. Faktiskt så tror jag att om Alexander hade haft det där professionella självrättelsesystemet som många av oss har så skulle han inte vågat göra allt som han gör idag.

    Jag tror att många av oss är allt för låsta i våra huvuden, vi tänker sönder grejer – och kommer aldrig till skott.

    Alexander höll fram mjuka värden och talade mycket mer om att söka lycka och mening än att bli framgångsrik konceptuellt (inga konkreta business-tips alltså).

    Men tacksamhet är viktigt. och det är en faktor till konceptuell framgång också. Jag tänker tacksamma tankar varje dag och sedan jag började med det har jag mått så mycket bättre samtidigt som saker och ting också BLIVIT bättre.
    Gratitude is the attitude. 

    Onsdagens evenemang gjorde inte mitt förnyade hopp svagare, om vi säger så.

    Jag höll själv en ny föreläsning igår som gick över förväntan för mig (var inte ens nervös) och jag utesluter inte att orsaken till att det var att jag fått med mig litet av Alexander Pärleros energi från seminariet. Ett mycket ödmjukt och sympatiskt föredrag måste jag säga. Så väldigt o-finskt!

    Jag uppskattar alla människor som bryter normen (obs, inte lagen) – oavsett om jag gillar dem personligen eller ej. Om man bara sätter sina förutfattade meningar och politiska korrekthet åt sidan kan man lära sig så otroligt mycket – och få nya insikter.

    Jag stannade kvar hela seminariet och fortsatte lyssna på fina tal av Eivor Andersson (styrelseproffs), Mikael Jungner, (vd på Kreab) och Satu Huber, (vd på Elo).

    Okej, jag ändrar mig. Energin som jag fick med mig från seminariet var nog 50% Alexanders och 50% Satu.
    Vilket kraftfullt men tryggt intryck hon gjorde när hon talade. Så vill jag också framstå när jag föreläser.

    En annan höjdpunkt var diplomaternas paneldiskussion. Blev ibland lite för “high politics” för min smak men jag var redan imponerad av att få betrakta de här diplomaterna så nära. Vilka nordiska superstars alltså! Speciellt mycket föll jag för Mikael Antell, Finlands ambassadör i Oslo. Han gav ett så sympatiskt intryck. Jag har en soft spot för sympatiska män, obviously.

    Kanske för att jag är så trött på osympatiska sådana. Speciellt alla dessa gubbar som förklarar för mig hur jag tänker och fungerar (utan att ens fråga). Till exempel kan jag inte alls hålla med om uttalandet att unga samlades här för att knyta kontakter.

    Det gör vi så bra redan på nätet.  

    Ett stort tack till alla härliga människor som jag får chatta med nuförtiden via instagram DM. Älskar att vi kan nå varandra så enkelt nuförtiden. Bara för att vi knyter kontakter i det fördolda, i radioskugga från de äldre generationerna, betyder inte det att det inte händer. Jag får nya bekanta varje dag (utan att lämna kontoret) och det är så himla coolt.

    En nyckel till framgång, till och med. Så våga ta kontakt med folk du är nyfiken på! Bara svara på någons story och så är diskussionen igång.

    Ha en riktigt fin helg alla! Vi hörs på instagram. 

  • Dagbok

    4 blogginlägg jag älskat

    Dags för mig att lista några riktiga guldkorn i den finlandssvenska blogosfären. Tidlösa inlägg som levererat på olika sätt. Egentligen hade jag tänkt göra en mycket längre lista idag, men tiden kommer emot! Kanske blir det en fortsättning på listan snart – det är ju en trevlig följetong att hålla upp, eller hur? Och det finns gott om guldkorn att skriva om.

    Varsågoda, 4 blogginlägg jag älskat.

     

    Smart och obrydd – Paulima

    En av mina absoluta favoritbloggare just nu är Paulina. Det jag gillar med hennes bloggande är att hon är så RELATABLE. Hon beskriver sig själv som “en amper grubblare, men i grund och botten snäll”. Är vi inte ALLA det? I alla fall i våra huvuden. Och Paulina välkomnar oss till sitt.

    Ofta känner jag mig dummast i rummet. Jag erkänner att jag inte tittar på nyheterna så mycket som jag kanske borde eller följer med varken politik eller världsekonomin egentligen alls. Är än idag inte helt hundra på vad Nato är för något och jag vet inte exakt varför det är bra för miljön att vi sorterar våra sopor. Det här är ju saker jag lätt kunde ta reda på om jag ville, så egentligen kanske jag inte borde dumförklara mig själv, utan är väl helt enkelt bara allmänt obrydd. Här hemma består 99% av TV-tiden av Barnkanalen och när jag har en stund över gillar jag att kolla på något som kräver så lite tankeverksamhet som möjligt, typ Kardashians, Real housewives eller bara gamla goda Youtube. Och ni ska veta att jag skäms och hackar ner på mig själv över det här.

    Bild från Paulinas blogg.

    Bästa bloggen på sevendays enligt mig. Let her shine. Låt henne skriva krönikor i tidningen, va fasen.

     

    När man sätter sig ner och pratar med en likasinnadCarola Ekman

    Jag har läst Carolas, a.ka Carros blogg ganska länge, men lite sådär med “ett öga”. Jag gillar hennes bloggstil på många sätt (konceptet, bilderna, ärligheten) men då jag inte riktigt känt att vi befunnit oss på samma ställe i livet (hon ung tvåbarnsmamma, jag 30-årig karriärjunkie) har jag inte känt mig som den direkta målgruppen precis. Men nu börjar vi närma oss! Jag blir, om allt går väl, mamma i sommar och hon satsar på entreprenörskapet. Jag länkar nu till ett äldre inlägg där Carro, efter ett samtal med sin vän och poddkompanjon Rebecka, funderar på att satsa på sin karriär och företagandet.

    När vi sedan sent på kvällen satt och åt kvällsmat och svarade på lite mejl, så pratade vi samtidigt om det här med att göra det man själv verkligen VILL göra och inte alltid göra det som förväntas av en.
    Rebecka gav mig en sån otrolig kick igår om att våga satsa. Våga ta tid för det jag verkligen vill göra karriärsmässigt, det jag brinner för. Hon gav mig verktyg och pepp för att prioritera om.

    Framspolning framåt i tiden – hon gjorde det också. Detta värmer mitt hjärta! Älskar folk som vågar ta alternativa vägar och gå dit hjärtat pekar.

    Önskar dig Carro all framgång!

    Bild från Carolas blogg.

     

    Har vi ett jämställt förhållande? – Ideala Catariina

    Jag vet inte hur jag ska formulera mig nu riktigt för att inte låta heeelt bakom flötet och ignorant som få – men jag känner att jag har ganska bra koll på livet som homosexuell man – syftar på familjekonstellationen främst nu (pappa, pappa, barn). Alltså bögar syns mycket mer på TV, porträtteras mycket oftare i både sitcoms som dramaserier och de sitter mycket oftare och tycker saker och ting i nyhetsmorgon och det känns helt normalt för mig. Men homosexuella kvinnor som lever tillsammans har jag sån dålig insyn i och mot min vilja skulle jag nog motvilligt stirra ett ögonblick om jag såg en regnsbågsfamilj med kvinnor på stan (och sen förstås skämmas för att jag inte förstår bättre, pryda idiot).

    Tills jag började läsa Catariinas blogg. Hon gör ett jättebra jobb med att informera om sitt liv som homosexuell kvinna på ett lättsamt sätt.

    Bild från Catariinas blogg.

    Inlägget jag länkar till svarar på frågan om hon och frun har ett jämställt förhållande.

    Många tänker väl (även jag har tänkt det) att eftersom vi är två kvinnor så blir det per automatik jämställd. News flash: så är det inte. Det här är något som också vi jobbar med.

    Hoppas det kommer fler Q&A-inlägg på bloggen för jag älskar att får svar på mina undringar som jag inte visste att jag undrade över.

     

    Två års Marginal – Brygd / Linnea

    Linnéa, en 34-årig fellow Vasabo, beskriver sig själv på sin blogg som en “mestadels munter dysterkvist”.
    Hon är på många sätt raka motsatsen till mig. Hon; sådär skönt sval, anti-social, kulturell och retro med en stark känsla för etik och samhällsfrågor. Jag; obotlig optimist med en lätthet för det kommersiella och i ständig jakt på förnyelse, förbättring och utveckling (av mig själv främst). När Linnéa kämpar för rätten att vara introvert, tvär och kritisk genom poetiskt, vackra, estetiskt tilltalande texter (hon är sjukt duktig grafiker) delar jag lökiga statusar som “goal digger” och “if you can dream it you can do it” på min instagramprofil. Mitt sätt att leva måste säkerligen ge henne sura uppstötningar, något annat kan jag inte tänka mig, men det respekterar jag storligen! Linnea kunde (skämt åsido) råka på mig på stan, slänga en kantig sten i bakhuvudet på mig* och skratta rått åt det hela vägen hem till kvarteret “Kappsäcken”. Jag skulle ändå tycka att hon är den coolaste bruden i stan.

    *tillägg, det skulle vara sjukt icke-karaktäristiskt av henne att göra något sådant galet – men ni förstår min poäng.

    Något som verkligen väckt mina sympatier för henne är hennes inlägg om sin graviditet som trots alla goda intentioner blev en personlig kris för henne. Dessa blogginlägg har varit så värdefulla för mig att läsa. Tro det eller ej, men även jag har bottnar inom mig som jag sällan skriver något om och även jag har lidit av depressioner som ingen vet något om.
    Men – jag är som sagt en romantiker. Därför är det också så fint nu att läsa inlägget där hon ser tillbaka på den här “resan” som jag vill påstå att hon gjort (som jag länkat till). Allt gick ju bra och slutprodukten blev trots allt den otroligt söta tjejen Blenda som inte tycks göra annat än lé, skratta och vinka åt alla hon ser. Väldigt passande namn på en sådan solstråle! Något annat som jag finner väldigt passande här är ett av mina favoritcitat; har man inte solen – får man göra en. 

    Bild från Linnéas blogg.


    Och så levde dom lyckliga i alla dagar, vill jag tro i alla fall – eftersom jag tror på lyckliga slut och magiska under och allt det där, hej.

     

     

  • Dagbok,  Graviditet

    Vecka 20: Första läkarbesöket och tankar om den kommande tiden

    Halvvägs igenom första graviditeten och so far so good! Jag mår riktigt bra för tillfället. Har både energi och motivation till att genomföra ett och annat – och tur är väl det! Jag har ju massor av projekt att färdigställa nu innan jag kan ta “ledigt” från företagandet. Så jag hoppas på en aktiv period.

    Idag var jag på mitt första läkarbesök som gravid. Visste inte vad jag skulle förvänta mig där inne men jag hade förberett mig själv på ett vanligt gyn-besök och så gick det också (typ) till. Jag fick en del information kring detta skede som jag är i nu och vad jag kan förvänta mig. Undersökningen visade att allt såg fint och normalt ut. Så bra.

    När vi skulle höra på hjärtljuden tog det lite längre tid än vanligt att lokalisera lill-vilden (sekunder, men ändå). Om det inte vore så att jag känt fosterrörelsen hela morgonen så hade jag nog blivit lite orolig men hen låg bara och gömde sig! Djupt nere till vänster – precis där den sparkat (?) mig halva kvällen igår! Hihi. Den gillar att hänga där.

    Det är nog helt surrealistiskt hur mycket det känns i magen när den tumlar omkring. Därför kallar jag bebin för lill-vilden just nu. Jag frågade om det var normalt med så mycket rörelser redan och det var det nog. Kullerbyttor, sa läkaren. Svårt att föreställa sig dock.

    Allt är så svårt att tänka sig! 

    Knäppte en snabb selfie för att föreviga denna historiska checkpoint i tiden.

     

    Visa det här inlägget på Instagram

     

    Matchar frisyr med uppnådda graviditesveckor – hälften bort. 💇 #vecka20

    Ett inlägg delat av Malin Vesterback (@malinsdriftigheter)

     

    Annars inte så mycket nytt på bebis-fronten. I det här skedet är det för tidigt att säga någonting om hur babyn kommer att placera sig och växa o.s.v – men en prognos fick jag i alla fall om min mage. Läkaren sa nämligen att jag kommer att få en stor mage! Detta eftersom jag är kortväxt – 156 cm. Det finns inte mycket plats att växa inåt så ja, magen kommer att bukta utåt rejält och långt före beräknat datum.

    Short girl problems!

    Jag tror inte att detta faktum var något annat än ett konstaterande från läkarens sida, men jag började ändå nojja över det (såklart). Jag tycker redan att magen är jäääättestor (men det tycker väl alla i början förstås) och jag vill ju kunna röra mig någorlunda i alla fall. Jag har inte liksom tänkt på att min längd skulle ha någon betydelse tills nu. I min enfald hade jag väl tänkt att liten kvinna = liten mage. Jag har återigen fått en lite snedvriden bild av vad det innebär att vara gravid. Många bloggare jag följer klagar ju faktiskt på det motsatta (långt gången – liten mage ) och här kommer jag då snart med inte bara en vanlig kalaskula utan en extra jubileums-fest-bula! Så olika det kan vara.

    Buhuu! Kan jag aldrig få följa den rådande some- normen?

    Utseendet är dock inte mitt största bekymmer, trots ytligheten jag nyss exponerade. Nej, alltså jag känner en oväntad hälsohets! Eftersom det var mycket prat om kost och att inte äta för mycket så började jag känna en viss press på mig nu att hålla babyn “mindre” genom att äta extra hälsosamt. Att det är onödigt att pressa marginalerna, speciellt för mig då som har små marginaler. Å andra sidan gällde denna diskussion som vi hade främst de sista 2 månaderna så mycket kan ju hända innan dess. Just nu är det ju nog jobbet som pressar mest – att jobba effektivt NU innan jag blir så där jättestor som jag förutspås bli. Ser framför mig hur jag dunkar magen i köksinredningen här när jag testar recept och att jag inte kan köra bil längre. Har ju liksom redan bilstolen längst fram och sitter nära ratten som det är. Små marginaler där också. Tar jag sätet minsta cm bakåt så når jag inte pedalerna med fötterna, så är det bara.

     

    Men till en annan sak – mitt inlägg med 10 dumma frågor till mina läsare som har barn .

    Jag vill bara säga hur glad och tacksam jag är för alla era svar! Jag har läst allting noggrant och reflekterat, men kände att det blir för rörigt att svara på inläggen direkt så här kommer en mera allmän kommentar.

    Det bästa var all hjälp jag fick kring inhandlande av kläder (storlekar, typer av plagg, antal plagg). Ni lyckades vända mitt inre motstånd till en (något försiktig) iver! Nu känner jag mig faktiskt lite peppad kring de här inköpen. Så tack!
    Barnvagns-diskussionen hade dock inte samma effekt. Vi åkte faktiskt och tittade på lite vagnar i butik – men jag blev så uppgiven av alla detaljer och val kring det här att jag bestämde mig för att kasta in handduken totalt. Jag har nu officiellt “outsourcat” hela vagnbekymret till min man! Kanske fel ordval men, lagt över ansvaret kanske? Insåg att vi faktiskt är två om den här saken och eftersom han verkar rätt insatt redan – varför ska jag behöva älta det då när han trivs med det? Helt seriöst så vet han bättre än jag själv vad jag vill ha och vad vi behöver! det är ju hans yrke att jobba med support och hitta lösningar åt folk. Visserligen inom motorbranschen men – ekipage som ekipage. Med andra ord så har han har mitt fulla förtroende. Lättnaden som uppstod efteråt var rent ut sagt salig.

    Jonas fixar fram förslag med motivering.
    Jag godkänner och ringer och landar affären.
    Jonas fixar logistiken.

    Som med allt annat vi köpt till hemmet. Varför avvika från ett lyckat koncept?

    Just nu ser det ut som att vi skaffar en begagnad vagn av mindre modell med olika smarta lösningar för babyskyddet. Vi tänker för den första tiden nu, så vi får testa oss fram. En liten vagn kommer vi att växa ur så småningom, det må medges, men då skaffar vi väl bara något annat? Det är ju inte som att vi måste hålla oss till den första vagnen vi skaffar? Speciellt inte om det var en billig vagn?

    Jag fattar inte varför jag tänkte att första vagnen måste vara så perfekt? Eller jo, jag vet – antagligen för att det handlar om mycket pengar och att jag inte står ut med att göra en dålig affär. Ganska typiskt mig ändå – min prestationsångest låser mig EVERY TIME. Jag vill göra allt exakt rätt från början, men det är ju omöjligt. Speciellt NU.

    Knepigt hur klarsynt och avslappnad jag blev kring detta plötsligt. Liksom baaaah, vi skaffar väl en bättre vagn sen då när vi vet bättre? Hur svårt kan det vaaah? 

    Så svårt som man gör det för sig, antagligen.

  • Dagbok,  Frågor och svar,  Graviditet

    10 dumma frågor till mina läsare som har barn

    På fredagar har jag (en förhållandevis ny) tradition kring att hålla Q&A på mitt instagramkonto. Jag brukar svara på lite allt möjligt och ge råd kring sådant som jag kan. Men idag tänkte jag göra precis tvärtom och ställa MINA (dumma) frågor till ER genom detta blogginlägg.

    Veckans tema är “hjälp en förstföderska” och den hjälplösa är alltså jag.
    Jag kunde förstås välja att lista ut allt det här på egen hand (om ett år skrattar jag antagligen själv åt de här funderingarna) men don’t judge okay? Som jag redan skrivit är det de praktiska arrangemangen som jag funderar på mest. Alla abstrakta saker har jag ältat färdigt.

     

    Här kommer frågorna!

    Svara gärna denna gång här i kommentarsfältet (inte på instagram dm eller facebook), så får jag alla svar på ett ställe.


    1. GRAVIDFOTOGRAFERING – i vilken vecka har ni fotograferat och vilken fotograf (i Vasanejden) skulle ni rekommendera? Jag tar också gärna emot förslag på ställe att fotografera och outfit.
    2. GRATIS ÄR GOTT – Jag har nu sajnat upp mig till både liberoklubben och lastentarvike för att få gratis babyboxar därifrån. Finns det något annat som löns att gå med i här i Finland? Jag kan såklart också tänka mig att köpa startpaket om de är bra och säljs till paketpriser. Tipsa mig!
    3. VAGN-ÅNGESTEN – Jag får panik när jag tänker på hur stor och otymplig en barnvagn är. Tips på vagn som passar bra i stadsmiljö (utan bil)? Jag behöver kunna gå på ärenden, liksom. Men också regelrätta naturpromenader.
      Det här med att välja vagn tycker jag är sjukt jobbigt överlag. Och förvaringen av den. Jag vet inte hur jag ska inkorporera detta i vardagen rent praktiskt. Förvara den i hallen eller i cykelförrådet? Kan den inte lätt bli stulen? Vilka delar ska jag använda när? Måste jag ha två vagnar – en robust vagn för naturpromenader och en liten, snärtig för stadsärenden? Vad är mest praktiskt?
      Jag är uppväxt på landet i hus, jag har ingen aning om hur det är att vara småstadsmamma. Landsbygdsborna säger att det räcker att bära babyn i babyskyddet och sen lägga ner det och babyn i handelsvagnen i butiken när man kommer dit men det skulle ju aldrig gå för mig! Alla råd jag får utgår ifrån att man tar bilen dit man ska, men det gör ju inte jag. jag kör inte bil till mina ärenden, jag promenerar. Och jag kan ju inte kånka babyskyddet flera kilometer.
      Jag syftar inte på veckohandlingar med bil nu (att få vagnen i bilen är mitt minsta problem) utan kanske att  till posten efter paket, till bokföraren och lämna in papper (och vagnen är med överallt). Känns som ingen förstår mina behov, buhu 🙁 .
    4. VATTENFÖRLOSSNING – Jag är lite sugen på detta eftersom det är möjligt på mitt BB för de som kan och vill. Men en praktisk fråga – blir det inte väldigt smutsigt i vattnet? Och blir det inte jobbigt att behöva kliva upp ur badet hela tiden för att gå på toa? Finns ju inget tyngre än att häva sig upp ur ett badkar.
    5. AMMA UTE PÅ SPRÅNG – Okej det här är kanske en riktigt dum fråga. Men när jag läser en mammabloggare som är ute på stan och shoppar (med babyn med) och hon skriver att hon gick och ammade (lite så där tjolavips) – då är min första fråga var detta sker? Jag har ingen aning!
      Vill på riktigt veta vad som är kutym.
    6. SÄKERHET – Måste man verkligen ha en sån där elektronisk platta i sängen som varnar ifall babyn slutar andas? Känns inte bra tycker jag med elektronik i sängen. Och jag är ingen anti-strålnings-fanatiker på det sättet, bara olustig inför för att skaffa onödiga, dyra prylar som gör mer skada än nytta. Har ni haft en sån? Samtidigt vill jag ju inte att mitt barn ska dö i plötslig spädbarnsdöd heller.
    7. BABYVAKT – Hur nojjig behöver man vara här? Vi bor ju bara i en trea så månne jag hör babyn skrika var jag än är? I vilka sammanhang tror ni jag behöver ett alarmsystem/video/ljudupptagning?
    8. SWADDLA? Okej, detta kan vara ett minfält att blogga om men jag gör det bara nu för att stilla min förvirring. Jag har nämligen noterat att så gott som samtliga amerikanska mama-vloggare jag kollar på rekommenderar nya mammor att man ska “swaddla”, alltså linda babysarna riktigt tajt (som små burritos) i diverse filtar och tyg. Varför?
      Jag förstår det som att det lugnar babyn eftersom de känner sig trygga då. Men jag menar bara för att det lugnar babyn behöver det väl inte vara bra per automatik? Förr i tiden gav man dem ju sprit och DET ÄR JU INTE BRA. Extrem point, men. Jag vet inte vad jag ska tro, faktiskt.
      Detta swaddlande är ju ingenting vi sysslar med i norden vad jag vet (efter hemkomsten alltså). Eller?
      Säger inte att jag ska göra så här själv men undrar varför det är så olika? Har för mig att de gör så i Ryssland också. Känns väldigt gammaldags. Å andra sidan tycker väl övriga världen att vi är knäppa som låter våra barn sova ute på vintern så vad vet jag vad som är rätt eller fel. Förstår bara inte hur någonting så allmängiltigt som barnvård kan vara så olika världen över. Det är förvirrande. Jag måste sluta kolla på youtube.
    9. BABYNS GARDEROB – Hur mycket kläder behöver man i början, egentligen? Vill inte handla för mycket i början, men vill inte ha för litet heller. Hur ofta i snitt behöver man byta kläder på en spädis?
    10. TAKE IT CHILL – Vissa säger man ska köpa så lite som möjligt innan och istället köpa grejer vartefter man behövt nåt. Låter vettigt men ärligt talat – hur mycket orkar man shoppa efter hemkomsten? Jag är rädd att jag ska vara helt utslagen och inte vilja gå någonstans. Är det inte skönast att ha saker färdigt? Antar att min fråga är – hur snabbt återhämtar man sig generellt?

     

    Ps. Idag blev jag för första gången hållen och klappad på magen (inte av en söt gumma då – utan halvbekant karl i arbetssammanhang) och herregud vad överrumplad jag blev. Time and place? Visste inte alls hur jag skulle reagera. Gjorde som jag alltid gör – pokerface på, älta det först när jag kommer hem.

    Men, hur är det meningen man ska bete sig? Jag har ju ingen plan för dylika situationer så nu måste jag uppenbarligen utveckla en då jag blev illa till mods av det och inte vill det ska hända igen. Maken föreslog vi skulle öva ikväll. Han ska lära mig att rycka ifrån handen på nåt bra sätt eller annan försvarsmanöver.

    Kanske man får göra som med barnen, lära sig säga stopp – min kropp?

    Men nu känner jag mest att jag aldrig vill visa mig ute med magen synlig igen. 🙁
    Hur har ni hanterat detta?

  • Dagbok

    Oops, jag klippte av håret

    Ni vet när man vaknar en morgon, ser sig själv i spegeln och konstaterar – fy sjutton; jag måste verkligen klippa håret. De torra, döda längderna måste bort och det med marginal.

    Dags att ge upp “projekt spara långt hår” (HAH) och klippa page. Jag pallar inte längre att lösa hår värre än en katt och behöva dammsuga efter mig själv hela tiden. Dessutom sticks det i nacken och är omöjligt att få snyggt och ALLDELES FÖR MYCKET på alla sätt och vis.

    Ja. En vanlig person hade antagligen ringt sin frisör och bokat en tid.
    Men jag?

    Jag fick ett infall.

    Googlade “how to cut your own hair” och letade upp en vass sax. Ca femton minuter senare befann jag mig i badrummet med håret fördelat i två tjocka tofsar – som rök.
    Men inte så där enkelt som i youtubeklippet. Nej, jag fick tugga mig igenom tofsarna med saxen innan de föll av och kanske var det i den stunden som jag insåg att det här inte kommer att bli snyggt.

    Det blev det inte heller.

    Men herregud vilken befrielse det var, ändå. Snudd på spirituell upplevelse!

    Och om jag nu inte hade haft så sjuhelsikes tjockt hår hade videons anvisningar kanske till och med fungerat, men hur jag än trimmade blev det inte bättre och till slut fick jag ta och ge upp! Mina fingrar bara darrade av ansträngningen. Det var för mycket hår att gå igenom och därför var det också helt omöjligt att få en helhetsbild under klippningen. Det var inte heller så lätt att klippa genom att se i spegeln. Förbaskat.

    Obs, det ser mycket bättre ut på bilden ni verkligheten. Hemskast är det i nacken för där såg jag ju ingenting.

    Ibland önskar jag att man kunde ta av sig sitt huvud och ställa det på ett bord.
    Tänk, vad man hade kunnat fixa för frisyrer och klippningar då. Men nu kan man ju inte det. 

    Nej det här påhittet blev en gigantisk flopp. Jag kan inte klippa mitt eget hår, det är nu konstaterat.

    Men innan ni tror jag är skvatt galen – till mitt försvar så hade jag faktiskt gjort en snabb riskanalys i mitt huvud innan jag klippte till. Jag resonerade att jag i värsta fall skulle behöva sätta upp håret i en knut och ha det så tills svägerskan får möjlighet att komma och fixa till frisyren.

    Och jag har ju ändå alltid håret uppsatt.
    Och mitt hår växer jättesnabbt.

    ETT LÅGRISK-PROJEKT MED ANDRA ORD!

    Det enda jobbiga är att svägerskan förmodligen kommer att skratta ihjäl sig, alternativt bryta ihop (hugget som stucket), och då har jag ett liv på mitt samvete.

    Min worst case-scenario-plan fick jag hursomhelst verkställa.
    Jag avslutade klippningen och fäste håret i en knut. Sminkade mig och gick iväg på ett möte som om ingenting hade hänt.

    Men inombords flinade jag lite. *Tihi!*

    Jonas var självklart på jobbet när detta hände. Hade han varit hemma hade han nog stoppat mig, haha.
    Jag berättade såklart åt honom vad jag gjort sen. Han skakade bara på huvudet om mumlade något om att det aldrig hade kunnat gå och så undrade han också om det var någon slags gravid-juttu att kapa sitt hår?

    Nä, bara så typiskt mig att ta ödet i mina egna händer. Mark my words, om det hade funkat hade jag aldrig gått till frisören igen. För sån är jag. Men nu är ju livet inte sådär enkelt. Man är beroende av andra hela tiden.

    Men det var som sagt rätt terapeutiskt. Stundtals pyssligt. Kan rekommendera! Även om det nu inte blev riktigt bra så var det ändå som att en tyngd föll från mina axlar och kanske var det ändå där som skon klämde mest.

    Jag kommer dock att trivas väldigt bra i page nu (bara jag får den trimmad och uppklippt). Det blir också enklare att låta min egen hårfärg växa ut nu. Planen är att hålla den här frisyen och klippa bort det bruna vartefter roten växer ut.

    Ska bli spännande att ha min egen hårfärg för en gångs skull. Senast jag hade det måste ha varit någon gång kring millennieskiftet.

  • Dagbok

    Mina tankar just nu, A-Ö

    A – Andas.
    Idag måste jag ta det lugnt, kände jag. Har mycket hjärtklappningar och stundtals tungt att andas. Jag har förstått att det här är vanligt som gravid men det känns obehagligt ändå – och jag känner mig helt slut av det. Nästa vecka har jag tid till läkare så jag ska ta upp detta då. men det är såklart – helt normalt. 

    B – Bord.
    Plötsligt händer det. Vi hittade ett ordentligt matsalsbord på findit som jag sökt så enträget till vardagsrummet nu (till och med gett upp hoppet om att finna begagnat till vettigt pris). Enda haken, det ingår ett vitrinskåp i köpet – men inte mig emot eftersom det är inköp nummer 2 på min lista! Herregud, ibland har vi sådan tur.

    C – C-vitamin.
    Jag känner att jag behöver step up my game lite nu när det gäller kosten. Ska börja med mina smoothies igen så jag får i mig lite extra vitaminer. Jag känner verkligen hur babyn suger allt ur mig. Det är i och för sig en bra sak, ta vad du behöver bebbe! Men jag trivs inte med att vara så här orkeslös, alls.

    D – Drömmar 
    Jag tror faktiskt inte jag har en endaste dröm i pipelinen nu som känns ouppnåelig. Det ger mig sådant lugn inombords. Jag behöver bara ha tålamod och det tvingas jag ju hursomhelst till nu i detta skede av mitt liv. Jag ser verkligen framför mig hur allt faller på plats nu och i framtiden. Min rastlöshet har kommit till ro, i alla fall för en tid.

    E – E-handel
    Jag är faktiskt jättetaggad på att utveckla min e-handel just nu, från att omfatta inte bara mina egna digitala produkter till faktiska varor. Jag har en affärsidé som innefattar både samarbete på min blogg och försäljning via min webshop. Vi får se vad det leder till, men tankar finns.

    F – Företagsamheten
    Ja, som ni märker är den ju på topp just nu. Idén ovan ska jag faktiskt pitcha för ett gäng företagare på fredag. Wish me luck!

    G – Gråten
    Jag har alltid varit rätt känslig, men just nu är det extra svårt att hålla tillbaka tårarna i rörande ögonblick. Speciellt triggad blir jag av stämningsfull musik och talangfulla människor. Ni kan ju tro att mina tårar sprutar när jag kollar på the voice of Finland, talang på tv4 osv.

    H – Halvvägs.
    Jag är så gott som halvvägs in i graviditeten nu. Antal saker jag köpt till babyn: 0. Har tummat på några saker i affären men det känns fel att köpa det. Som att det är alldeles för tidigt. När börjar det kännas rätt tror ni? Just nu känns det som att jag vill vänta till åttonde månaden.

    I – Instagram.
    Den senaste tiden har jag satsat ganska mycket tid och eftertanke på mitt instagramkonto @malinsdriftigheter och även mitt receptkonto @dengodaglutenfriamaten . Jag har några teorier om hur man ska få ett instagramkonto att växa organiskt och dessa strategier har jag nu börjat verkställa! Det kommer att ta lite tid men på en vecka fick jag i alla fall 50 fler följare på mitt personliga konto och det tycker jag är en riktigt bra början!

    J – Jordgubbar
    Har sån sjuk craving på färska jordgubbar just nu och säsongen är ju heelt fel. Kommer i princip att ha klämt ut min unge innan de är i säsong för jordgubbar här i norr. Too bad.

    Mmm. Det vattnas i munnen.

    K – Knuffningar
    Lilla kottens rörelser i magen är nu ett dagligt fenomen. Första gången jag kände det tyckte jag att det var såå coolt och mysigt men jag börjar förstå vad en mamma menade med sitt “vänta bara – snart är det inte så mysigt längre”. Ja. Det känns lite konstigt, lite obehagligt, gör lite ont ibland och värre kommer det med all säkerhet att bli! Samtidigt vill man ju känna av lite action nu och då så att man vet att det lilla livet är vid liv. Inväntar nu den berömda hickan.

    L – Ledighet
    Alltså, jag ska inte sticka under stol med att jag är ganska mycket ledig just nu. Och det är så skönt! Min övergång till mammaledighet i juni kommer inte att vara särskilt dramatisk, om vi säger så. Jag har ju redan lallat omkring här hemma sedan julen, i princip! Det räcker med några jobbprojekt i månaden för att min ekonomi ska gå runt och det nöjer jag mig med. Jag tänker att jag jobbar mindre, för mer. Det är helt perfekt! Ändå tycker jag att dagarna går så himla snabbt. Jag är definitivt sysselsatt för jag bygger trots allt vidare på mitt lilla imperium även om jag inte fakturerar varje dag. Men jag skulle inte påstå att jag är stressad. Kanske påverkar detta lugna liv babyns temperament på något sätt? Det måste ju ha en positiv inverkan på fostret att jag är så avspänd? Man kan ju hoppas.

    M – Mötesvecka
    Jag har fem möten i stan denna vecka. Det betyder mycket spring på hala gångbanor. Är verkligen livrädd för att halka omkull! Jag brukar ju påpeka ganska ofta för Jonas att jag faktiskt inte är gjord av glas men i dessa lägen tycker jag det faktiskt själv.

    N – Nyhetsbrev
    I Mars släpper jag min nya e-bok – Lyckas med glutenfritt bröd – här på sajten. I och med det tänkte jag även lansera ett nytt nyhetsbrev med temat glutenfria recept och inspiration. Vill du prenumerera på det? Klicka här! Som extra morot kan jag säga att alla de som följer nyhetsbrevet vid lanseringen kommer att få en rabattkod på boken.

    O – Oron, eller nojjan.
    Jag har en massa frågor om praktiska införskaffningar före födseln. Sånt nojjar jag över. Praktikaliteter! Jag tänker lista dem alla i ett blogginlägg snart – så förbered er på att ge mig råd, okej? Tack på förhand.

    P – Perfekt present, nästan.
    När Jonas fyllde år i helgen lyckades jag för en gångs skull ordna en vettig present till honom. Ett par Revolution race fritidsbyxor! Tyvärr beställde jag dem för sent så de hann inte fram i tid till födelsedagen. FAILURE! Men istället för att räcka över ett paket så visade jag honom en videobeskrivning av produkten (WIN) och då säger han att han redan kikat på videorna (WIN) och funderat på att köpa (WIN) men inte nämnts göra det (WIN). Perfekt present då! Kände mig så nöjd! Igår hämtade jag således ut byxorna från posten och inväntade att ha skulle komma hem så att han fick öppna. Han drar på dem. Tror ni inte att jag hade tagit fel storlek? gaaah?! EPIC FAILURE! Nå, nu har jag beställt nya så även om det blev lite bökigt så ska det väl nog bli rätt bra till slut.

    Q – Quiche
    Jag har fått dille på paj! Det är ju så enkelt att laga, speciellt när det finns rester i kylskåpet som dikterar innehållet åt en. Jag bara slänger ihop nåt och så blir det som det blir. I helgen blev det kyckling-pestopaj och igår tacopaj (på mannens begäran). Jättegott med sallad till.

    R – Receptlappar.
    Jag har en hel hög med recept nedklottrade på papperslappar som jag måste ta itu med denna vecka. Vi snackar ett halvårs klottrande i köket och recept som aldrig publicerats. Här kan man verkligen tala om prokrastinering! Renskrivning är ju så tråkigt. Hade tryckt ut mig mina böcker mycket snabbare om jag gillat att renskriva.

    S – Skratt
    Är rädd för att jag klagar för mycket här på bloggen, för det är rätt roligt mellan varven också. Jag får hålla mig för magen för den guppar så mycket. Det är Jonas som får mig att skratta men i ärlighetens namn får jag mig själv att skratta också. Lycka är att kunna garva åt sina egna skämt.

    T – Tapet
    Jag har en vision för hörnet där jag ska ha mitt matsalsbord. Bordet ska stå på en snygg matta och på väggen vill jag ha en snygg fondtapet där våra familjefoton ska hänga. Men var ska jag köpa tapeterna? Orkar verkligen inte vänta på 2 veckors leveranstid som verkar vara standard i butik. Även om vi inte ska fixa detta precis nu så stör det mig! När jag väl har bestämt mig för en tapet vill jag gå och köpa den direkt, liksom.

    U – Ultraljud.
    Tre veckor kvar ännu tills ultraljud nummer 2 för oss. Jag hoppas allt är bra med barnet, känns jobbigt att inte ha någon kontroll över detta. Är också jättespänd på att få veta könet. Blir det en liten E eller V?

    V – Visitkort
    Jag beställde precis nya visitkort – och OJ så jobbigt det kan vara att bestämma sig för texten på dem. Jag erbjuder ju egentligen ganska brett utbud av tjänster och aldrig att de sidogrenarna skulle få plats på ett visitkort. Dessutom skulle det ge ett mycket rörigt intryck. Så jag fick ta och bestämma mig för att pitcha EN GREJ. Kill your darlings! Jag valde att presentera mig som receptskapare – för det är ändå det jag helst vill göra och gör mest. Trots det har jag fortfarande en viss rädsla för att “bara vara en kock”. Jag gör ju så mycket annat också inom företaget som jag är stolt över, som föreläser om företagande för småföretagare. Jag konsulterar och skriver om saker även utanför kökets väggar. Men men, det får man ju läsa om någon annanstans då.

    W –Wok Vet ni vad jag sällan tillreder nuförtiden? En gammal hederlig wok! Detta var ju vardagsmat för mig kring 2008, alltid med sweet chili-sås, kokosmjölk och soja. Wokar ni?

    X – Xylitol
    Eller så kallat björksocker. Skulle ni vara intresserade av sockerfria recept? Har en påse i hyllan som vill komma till nytta. Det skulle säkert vara bra för mig också att dra ner på sockerkonsumtionen just nu, men jag trillade som sagt av den hälsosamma stigen i första trimestern.

    Y – Yrsel
    Jag har lågt blodtryck. No can do.

    Z –Zodiaktecken
    Har räknat ut att mitt barn kommer att bli ett lejon. Om man tror på sådant som astrologi så kunde detta tala för att jag äntligen ska få dela mitt liv med en människa som är pikulite som mig. Jag vet att det är själviskt att tänka så här – men jag har aldrig känt att jag är riktigt lik någon och det skulle vara roligt för mig med en mini-me. Jag har såklart fina personer i mitt liv som kompletterar mig bra, men vi är ju olika. Jag har inget emot att få en till sådan person i mitt liv, olika är bra och jag hanterar det bra också, men OJ vad det hade varit roligt med en kindred spirit någon gång. Som är på samma våglängd.

    Lejonet + skytten: Ni är båda eldtecken och ni utstrålar kraft, värme och skönhet. Ert förhållande karaktäriseras av en öppen ärlighet. Väldigt få stjärntecken kan hantera Skyttens sätt att närma sig folk, så rakt på sak som hen är. Men ett eldtecken som Lejonet kan. De inte bara hanterar Skytten bra, utan de frodas i en sådan relation. Det finns ett speciellt band mellan er. Det kommer att vara som att ni känner varandra väl, även om ni precis har träffats. Ni är entusiastiska inför livet båda två och detta kommer ni att återspegla i varandra och ni kommer att njuta av vad ni har att erbjuda varandra. Lejonet kommer att fyllas av värme och ljus då Skytten inspirerar honom, exempelvis till att resa och utforska världen. Lejonet är stolt och Skytten glömmer ibland bort andras känslor när han presenterar sanningen. Men Lejonet är starkt nog att inte såras av Skyttens ärliga tunga. Lejonet behöver bara lära sig att lyssna på det Skytten säger utan att reagera så starkt på det. De har ändå ganska lätt för att förstå att ärligheten inte är p.g.a. ovänlighet, utan snarare ett försöka att hjälpa och förbättra. Lejonet, som är ett soltecken, har energi och entusiasm. En typisk Skytt kommer att vara mer lättsam än ett Lejon men kommer samtidigt att förstå Lejonets behov och ta fram det bästa hos hen.

    Å – Årstider
    Jag är knappast ensam om att längta efter våren nu. Jag längtar så mycket att jag blir galen! Känns som att så mycket spännande händer den här våren och allt blir så mycket enklare. Jag kan börja ha bekvämare kläder på mig i färre lager. Lättare ytterkläder som inte skaver, kliar… Jag längtar efter påsken då jag ska laga påskmiddag och servera den vid mitt matsalsbord! Jag vet att det låter löjligt men det är life goals för mig. Jag visar min kärlek till alla genom att laga god mat och i gengäld får jag god stämning och lovord. Jag känner mig väldigt uppskattad i min roll som husmor, faktiskt. Hur bakåtsträvande det än låter så älskar jag det. Alla gör skillnad på sitt sätt.

    Ä – Ärftlighet
    Har tänkt lite på dna nuförtiden. Vad vill jag att kotten ska ärva av mig och vad önskar jag att hen slipper? Jag önskar hen slipper migrän, dålig syn, utåtstående öron, små ögon och krokiga lillfingrar. Jag önskar hen ärver mitt självlockiga hår, min mjuka hud (aldrig torr och sprucken), starka naglar, stabila bondkärringkropp (liten men stark) och i övrigt goda hälsa. Lägg till 50 % av Jonas gener och du får en helt oförutsägbar cocktail av gott och ont. Men mest gott. Tjockt, blont hår är det enda som är garanterat.

    Ö – Ögonöppnare
    Jag skulle vilja se en riktigt bra dokumentär. Bra som i ögonöppnande och nytänkande. Kan ni rekommendera någon?

     

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar
    8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig
    9. En fredagslista
    10. Get to know me-lista
    11. Mina tankar just nu, A -Ö

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur startar man en webshop?

    Just nu går jag en kurs i att starta e-handel på Yrkesakademin i Vasa. Det är min tidigare arbetsgivare, Våga satsa-projektet, som ordnar kursen.

    Egentligen har jag en del erfarenhet av att driva webshop redan, men då jag fick höra att Hanna Salo från it-företaget GAMBIT skulle hålla kursen ville jag gärna komma med och uppdatera mig. Branschen förändras så snabbt och jag vill gärna ta del av ett webbföretags perspektiv på det hela. Förhoppningsvis kan jag själv få några tips till min egen webshop! Man kan alltid lära sig något nytt. Jag ska nämligen snart lansera min första digitala produkt, en e-bok med glutenfria brödrecept, här på bloggen och det ska bli väldigt spännande.

    Funderar också på att göra en webbkurs där man får se när jag bakar, men jag vet inte om det finns intresse för sånt. Vad är er åsikt om webbkurser?

    Jag tycker alltid att det är roligt att träffa projektledare Linda och min efterträdare Sofia nu och då. Helt har vi ju inte klippt navelsträngen med varandra trots att jag är egenföretagare på heltid nu, hehe. Jag håller fortsättningsvis kurser i att starta företag för dem nu på våren och dessutom ska vi göra sällskap på en företagarkryssning i mars. Jag följer deras arbete med spänning. Så roligt att projektet utvecklas!

    Förra veckans tisdag hölls första kurskvällen i att starta e-handel och det handlade ganska mycket om val av plattformer och alla val man behöver göra innan man startar upp. Hannas mål för kursen är att vi ska kunna ta välgrundade beslut baserade på kunskap och konkret info inför att starta e-handel. Det tycker jag är en jättebra målsättning eftersom ju ingen kan lära sig allt som finns att veta om att driva e-handel på bara ett par kvällar. Men man får däremot lära sig vad man behöver ta reda på mera om.

    Jag hade med min laptop och gjorde lite anteckningar som jag tänkte dela med mig av här.

    För det första är ju e-handeln en otroligt stor business idag. 

    2018 uppgick e-handeln till 2,3 triljoner dollar (alibaba 20 miljarder på en dag). Hanna berättade en anekdot om när Alibaba låg nere 4 minuter på singels day (de fick en så kallad glitch) och förlorade flera hundra miljoner på den lilla stunden. Det är ju hisnande, inspirerande siffror såklart men jag hade gärna tagit del om lite info om hur statistiken ser ut i Norden och i Finland specifikt. Näthandlen här är ändå relativt liten. Jag tror inte att så många på kursen är i färd att lansera globalt och jag har också hört att framtiden för små näthandlar kan bli riktigt tuff framöver i och med det har länge ryktats om att den amerikanska e-handelsjätten Amazon ska etablera sig i Norden. Därför tror jag mer på att sälja digitala produkter till sina följare än att försöka ge sin in i varuhandeln och kämpa mot jättarna där.

     

    Det är otroligt viktigt att känna till kundens köpbeteende och anpassa shoppen efter det

    80% av de som handlar på nätet gör det via sin smartphone. Men det intressanta är att majoriteten av dem ändå fullför köpet på datorn. De gör alltså sin research på mobilen först och går sedan till datorn när det börjar bli dags att plocka fram kreditkortet eller bankkoderna. Det är alltså viktigt att shoppen är överskådlig på mobilen och inger förtroende i dator-läget.

    Komma igång med din webshop

    Detta behöver du, i korthet:

    Domän – kan förklaras som “en väg” med en (unik) adress som leder till ditt hus. Kolla om det är ledigt på exempelvis domain.com . Det är viktigt att välja ett namn som förklarar det du säljer.
    Hosting – kan förklaras som “tomten” (utrymme på server som ska underhållas, ju större trafik desto större utrymme behövs).
    Plattform – kan förklaras som “huset”, ett elementhus (moduler) eller självbyggt hus (kodning). Det byggs med open source-teknik bestående av moduler eller ”byggsatser”.
    Vanligaste plattformerna som används är shopify (bra) woo commerce (bättre) och Magento eller Prestashop (bäst).

    Betalningslösningar – paypal; klarna, maksuturva etc. Vad vill du erbjuda dina kunder, var har du dina kunder, marknad?

    Gör en plan för din e-handel
    Vad ska du göra? Vad har du för produkt – stora leveranser eller små? Hur ofta? Hurudant system är lönsamt för dig egentligen? Hur mycket behöver du satsa i förpackning? Tänk igenom hela processen.
    Adresslappar – etikettmaskin – automatiskt system med info till leverantören eller gör du det manuellt?

    Sorry! Jag varvar suddiga mobilbilder med systemkamerans bilder här som ni märker… 

     

    Frakt – Post, Dhl, postnord, Db schenker. Ta reda på verkliga kostnaden för frakt, returer osv. Tål ditt pris att du bakar in fraktkostnaden i produkten?

    Lager – Ha inte för stora lager då lager binder kapital.
    Fundera på hur du hanterar ditt lager och vad dina behov är. Behöver du integrera kassa med webshop, fysisk affär med webshops lager eller ha två separata lager?

     

    UI / UX Design (user interface / user experience)
    För det flesta kunder är detta UI/UX totalt avgörande.

    Snygg design är en konkurrensfördel och då spelar det ingen roll om din webshop finns på landsbygden i ett garage om internetupplevelsen är inspirerande.

    Sträva efter korta laddningstider – eliminera alla hinder på sidan som bromsar kunden i onödan. En onödig bild kan höja sidans laddningstid från 2 till 4 sekunder.
    2 sekunder orkar folk vänta på laddning. Skala ner bilderna!

    Datasäkerhet – en trygg webshop

     

    Du behöver se till att du har;
    – en pålitlig leverantör som underhåller sina servrar, gör uppdateringar
    – SSL certifikat (https = all information som skickas är krypterad)
    – gdpr i skick (men Hanna påpekar att småföretagare inte behöver vara så livrädda för detta)
    – cookie popup (inga webshoppar funkar utan cookies, så pop upen med godkännande är ganska onödig egentligen då du i praktiken inte kan tacka nej ändå). Alla hemsidor lagrar information (ex google analytics), men man måste informera kunden om detta. En bra leverantör fixar detta smidigt.
    – Säker och trygg plattform samt tredjepartslösningar

    GLÖM INTE DIG SJÄLV! Vi har generellt för dåliga lösenord, säger Hanna. Hon rekommenderar att man använder lösenordshanterare som 1password

     

    Detta om detta! Skulle kunna skriva hur utförligt som helst om allt men ni får nöja er med mina kortfattade anteckningar.
    Ikväll fortsätter kursen med mitt favoritämne försäljning och marknadsföring så det blir intressant. Tredje och sista kvällen åker vi på studiebesök till Dermoshop och det ska också bli riktigt spännande.

    Tycker ni att det är intressant att ta del av mina anteckningar från kurser? Tryck gärna på hjärtat nere till höger så vet jag. *smile*

  • Dagbok

    Är jag galen eller är jag ett geni?

    Oj, vilken vecka det varit nu igen. Jag har bland annat varit på arbetsresa till Helsingfors (ca 3,5 timmars tågfärd härifrån Vasa) och hållit en föreläsning om att lyckas med naturligt glutenfritt bröd. Det är inte första gången jag föreläser om att baka glutenfritt men just den här gången förtjänar ändå en liten anteckning i mina memoarer.

    Ni förstår, av praktiska skäl fick jag lägga om min undervisning litet. Jag ville hålla en praktisk demonstration men jag hade ju ingen möjlighet att förbereda mig på plats och inte kunde jag börja handla en massa ingredienser heller. Men eftersom jag så gärna ville visa deltagarna hur mina bröd kan se ut (och smaka) hade jag tagit med mig några stycken bröd i väskan. De klarade sig hela vägen från Vasa vilket i sig var en himla tur! Men det var inte det mest fantastiska som hände på den tågfärden.

    Nej, mycket kan hända på pendolinotåget VASA-HELSINGFORS men månne är jag den första personen att kalljäsa ett bröd på den rutten! Ville demonstrera hur bra en långjäst glutenfri deg faktiskt kan bli och då löste jag det helt enkelt genom att blanda ihop degen på morgonen, lägga den i en tupperwarebunke med lock, packa ner den i en kylväska som jag släpade med mig på tåget och sen var det bara att hoppas på det bästa. Det jäste över litet i väskan men annars betedde det sig bra. Blev dock lite orolig när det började lukta jäst om väskan men då var vi precis framme så hoppas ingen hann störa sig på det.

    Det var faktiskt ganska mycket som kunde ha gått snett de här dagarna, men som inte gjorde det. Bara att tåget gick någorlunda enligt schemat var ju mycket begärt i det här vädret. Jag hade kunnat kollapsa av trötthet också, gravid och allt. Ensam. Lägg till en kabinväska vars små hjul inte hade en chans på den oplogade trottoaren, och mjölksyra i armarna från min egen handväska och de där bröden. Jag fick ta många andningspauser innan jag var framme vid stationen kan jag säga. Formen är inte den bästa just nu! Men jag fixade det, jag kom fram till Helsingfors, jag fick allt bagage släpat till hotellet (i slasket) och till föreläsningsplatsen också. Fnissar ännu åt mig själv när jag tömde minibaren på både flaskor och hyllplan bara för att förvara den där förbaskade degen kallt innan showtime, haha! Men jag lade plikttroget tillbaka allt igen i raka rader innan jag checkade ut följande dag.

    Föreläsningen gick hursomhelst bra och det tågjästa brödet blev också (mot alla odds) HELT PERFEKT. Jag bakade alltså ut det och gräddade det som en del av min demo. Men vilken galen sak att göra, ändå. Och nu är jag så otroligt trött! Nästa graviditet; om det blir någon, ska jag inte boka in några praktiska kurser, mark my words!

    Men nog om glutenfritt bröd och galna lösningar. På min instagram hade jag bett er sända in frågor som jag kunde svara på under tågresan och här kommer de.

    Q & A

    Vilket internationellt kök gillar du bäst?
    Åh, jag gillar ju att kombinera vårt nordiska kök med andra kök; så kallat cross kitchen. Men om jag ska välja ett internationellt kök så är det ju nog det franska. Det utgör ju trots allt grunden för min egen kockutbildning. Jag skulle också vilja påstå att jag influeras mycket av amerikansk matkultur men då igen härstammar ju det från olika europeiska kök; american-italian osv. Västerländsk matlagning är i alla fall det som definierar mig. Jag tål ju inte så värst kryddig mat så då är det ju inte konstigt att jag undviker de mer exotiska köken. Jag är en sån kött och potatis-person i grunden så det är sorgligt ibland! Försöker dock bli bättre på vegetariskt. Det är himla kreativt att syssla med grönsaker.

    Vad tror du är nästa trend i branschen?
    Jag tror på det här med individanpassade måltider på restaurang. Jag tror kunden vill kunna styra innehållet på tallriken mer än tidigare (välja komponenter) och är det någon restaurang som erbjuder det på ett finurligt sätt så kommer kunden att välja det stället före andra, och dessutom äta där ofta. Mindre kreativt utrymme för kocken, kanske, men den tiden då kocken kan bäst tror jag är förbi. I alla fall till vardags.

    Hur mår du?
    Jag mår helt okej (jag är snart i vecka 18). Men jag börjar märka att ryggen och benen snabbt blir trötta om jag är ute på något och att jag måste ta mig tid att vila för att inte bli grinig. Jag har också växtvärk i magen och ont i ligamenten och det är lite svårt att ignorera ibland. En dag kan vara hur bra som helst och man är aktiv, följande dag helt bedrövligt tung. Så det gäller att boka in tid för återhämtning. Tur att jag får arbeta på mina egna villkor för det mesta.

    Vilken företagare ser du upp till?
    Hm. Jag kan inte komma på någon sådär på rak arm nu. Men överlag beundrar jag företagare som inte bara pratar tomma ord utan faktiskt kan backa upp sina superlativ med ekonomisk framgång. Sådan vill jag själv vara. The real deal. Inte för att pengar är allt, utan för att trovärdighet är allt. I alla fall för mig.

    Överlag önskar jag lite mera substans i den här företagarvärlden. Speciellt i sociala medier, där man kan påstå lite vad som helst. Ytan och livsstilen säljs in men inte hur det går rent ekonomiskt. Det resulterar i att nya företagare förväntar sig en parad bara för att de skaffat fo-nummer (vill få medalj före loppet startat, liksom) och ett personporträtt i tidningen för att de lanserat en enkel hemsida. Såna tilltag vattnar ur hela begreppet “entreprenör” tycker jag och det är så ledsamt.

    Till slut kommer det att bli så att alla vill vara företagare men ingen vill vara det på riktigt.

    Jag vet inte om folk hypear sig själva på nätet medvetet eller om de faktiskt går omkring och ljuger för sig själva? Har man anledning att skryta så borde det väl vara enkelt att visa upp lite siffror som styrker det också, eller? Varför kommer inte det naturligt när det är A och O för ett företag att göra vinst?
    Jag tänker att man måste göra skillnad på ens personliga framsteg och försök som företagare (det är en process) och att de facto driva ett lyckat företag (det är ett resultat). Jag får ex. mycket beröm för mina böcker men inte har de varit speciellt bra affärer. Så jag gör skillnad på karriärframsteg och företagsframsteg där.

    Kanske folk helt enkelt inte gör skillnad på det som jag gör.

    Tips på poddar för företagare?
    Just nu lyssnar jag på the goal digger podcast; finns på spotify.

     

     

     

Close