fbpx
Dagbok

Hick! Några bekännelser

Skriver detta inlägg som hastigast. Valter sover gott (?!) sin förmiddagslur på balkongen och det är faktiskt ett litet mirakel i sig. Så pass att jag för en gångs skull väljer att ignorera högar av tvätt och disk bara för att få en chans att blogga av mig.

Jag saknar det så förbaskat. Att skriva alltså. Inte på den nivån att jag önskar att jag inte skaffat barn (herregud) men nog hade jag väl fantiserat att jag skulle ha mer tid. I alla fall i små knyckar. ”Bebisar sover ju bara!” som de säger.

Det är väl det som är den springande punkten här. Min bebis sover inte så bra. I alla fall inte just nu men det är väl ”en fas”.

Men, vad hade jag riktigt förväntat mig då?

Jag tänkte väl att allt skulle vara ungefär som förut – bara mer krävande. Mer utmanande. Och det är det också! Men babyn andas nog upp det mesta syret här hemma, metaforiskt talat alltså.

Det smärtar mig verkligen – och nu måste jag djupandas i en påse för att tillstå det här – men det verkar som att jag har begränsningar. 

!!!

Vi har begränsningar. Team Valter och mami. Jag kan ha idéer om vad jag ska göra under en dag – men hela korthuset faller om Valter inte sover eller har magknip eller något annat som stör honom. Då blir inget gjort och ingen är glad. Och allt blir försenat eftersom när jag en gång får en liten paus måste prioritera mina egna basala behov, därefter markservice, sen mina projekt.

Tiden är ett mysterium. Hick, så har en hel dag gått. Det är min största mammabekännelse idag. Att jag inte alls hinner med någonting som jag vill.

Jag börjar dock vänja mig vid det här – att ingenting jag gör följer regelboken. Inte graviditeten, inte förlossningen, inte återhämtningen, inte amningen, inte bebisen. Inte bärsjalen. Valter HATAR bärsjalen. Han gillar inte att vara i famnen och låter sig hellre vaggas till sömns av ett fordon/maskin/havsbris/vägarbete – än en människa.

Vrider litet på mig nu när jag tänker på vad barnmorskan på amningspolikliniken sa;
”jag gissar att du är den typen som vill ha mycket kontroll.”

HICK!

Jag? Mycket kontroll?
Eh. Jag ser det inte alls på det sättet men kanske om man jämför med andra, vad vet jag hur andra resonerar och lägger upp sina liv.
Kanske är det det faktum att jag faktiskt försöker ”lägga upp mitt liv” som gör skillnaden.

Samtidigt tycker jag inte att det är varken mycket begärt (eller ens naivt) att förvänta sig att en bebis ska sova och när han inte gör det ska han trivas nära mig i famnen. Så blev det ju inte – och klart som tusan försöker jag ta kontroll över situationen.

Vad jag vet är att jag är en problemlösare av rang och jag ger aldrig upp. Det ska funka. Det ska banne mig fungera på något sätt. Men inte till vilket pris som helst. Inte till självuppoffringens rand. Då testar jag något annat.

Och sån är Valters mamma.
Sämre kunde han väl ha?

Avslutar dagens inlägg med ett favorittuttryck.
God loves a trier.
Säger det till mig själv flera gånger om dagen och det känns stärkande. Det känns som att jag har en gosig, klok kyrktant med mig i fantasin. Som något slags alter ego. Hon peppar mig. Kanske är det min egen saknad efter en nära far/morförälder som skapat sig själv.

Hursomhelst vill också jag bli en klok, trygg tant när jag blir gammal. Som fixar allt, odramatiskt och lätt. Som säger rätt saker. Som både peppar och lugnar.

Får väl börja med att bli en så bra mamma jag kan.
Försöka. Varje dag försöka.
Göra om göra rätt. Testa nytt. Testa annat.

Hick!
Så plötsligt sitter jag här och tvinnar mina skrynkliga händer i knät och mumlar
samma saker som alla andra gör vid den här åldern
att inte visste jag att detta var livet,
och att allt,
ja ALLT, har sin tid.

Framför allt så går den så fort.

1 kommentar

  • Carinamarianne

    Visst är det skönt att komma till insikt hellre före än efter 😉 jag är like svag för Marie Forleo och hennes ”Everything is figureoutable” passar bra i bebissammanhang likaväl som jobbmässigt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: