fbpx
Dagbok

Bomullsbabyn och det så kallade fullbordade äktenskapet

Det är en regntung och seg söndag. En maskin laddad med nerspyttade sängkläder och trasor surrar på och vi har nyss beställt pizza. Jonas undrar om jag har sett hur sött babyn sover? Han måste gå och ta en bild. Själv försöker jag som bäst ladda upp alla miljontals bilder jag har på ungen från mobilen till mitt one drive-konto. Alla bilder laddas upp och sparas; även de suddiga. Vågar inte ta bort en endaste en.

Idag firar vi ett år som gifta, Jonas och jag. Folk brukar skratta när jag förklarar hur det gick till när vi ”friade” till varandra – det är ju så kalkylerat alltihopa. Det var ju så att vi bestämde att ville bli en familj och försöka få barn. Men före det ville jag nog vara gift, och före det ville vi nog förlova oss. Så det gick lite ”baklänges” fram – men å andra sidan är det ju helt logiskt tänkt!

Vi förlovade oss 1 maj 2018, gifte oss 18 augusti 2018 och ca ett år senare – 31 juli 2019 – gick planen i lås när vi blev föräldrar till lilla V! Obs, jag avslöjar namnet i nästa inlägg då jag kommer att svara på frågor som ni skickat till mig på instagram.

Som de nyblivna föräldrar vi är så firade vi inte bomullsbröllopet desto mer storslaget än med varsin kaffekopp och smulpaj från gårdagens släktbesök.

Vi roade oss med att öppna ”ordet är fritt”-lådan som svägerskan haft fram på vår bröllopsfest med strikta instruktioner om att inte få öppnas förrän just idag. 

Så många lappar var det inte i lådan, men flera lustiga.

Som den här lappen; om det blivit något smått? Kul för oss att kunna säga JA! Fanns också fler andra (ganska givna) anspelningar på hur kvällen skulle kunna få sluta för brudparet. I den äkta sängen!

Nå, ni ser ju facit klart och tydligt. En himla tur vi hade ändå att det gick så väl – tänk vad ledsamt om planen inte lyckats? Det är ganska vågat ändå av oss, av alla, att bara förutsätta att man ska fixa något så komplicerat som att skapa en helt ny person. Så där bara.

Om jag ändå får vara lite mallig – som den historienörd och smygroyalist jag är så måste jag hänvisa till alla dessa kostymfilmer och serier om kungarikens öden som jag sett i mina dagar. Hur lyckad är inte jag? Jag levererade en tronarvinge, en son, inom ett år! Jag får behålla både huvud och kronan på den.

Det (då) otänkbara faktum att det är mannens arvsmassa som bestämmer könet på barnet (och således är totalt utanför kvinnans kontroll) hjälpte dock ingen drottning på den tiden. Tänker på det ibland, hur orättvist det har varit att vara kvinna genom tiderna. Har också läst litet om bröllopsseder och bruk nyligen och försöker resonera med mig själv hur jag riktigt tänker när jag så gärna ville bli gift och dessutom gick med på att gifta mig i kyrkan. Egentligen står jag ju inte alls för den religiösa aspekten av det. Likväl känns det fint att vara i äktenskapet. Jag skulle göra det igen! Alla är vi hycklare i olika grad… 

Folk säger att det inte känns annorlunda efteråt, att vara gift alltså. Livet fortsätter som vanligt. Men jag håller inte med för egen del. Det symboliska värdet och civila statusen betyder jättemycket för mig och det har varit ett härligt år! Känner mig som en ny person med nytt namn och allt.

Jag är så nöjd med att vara fru! Det känns tryggt och redigt. Jag antar att det är den borgerliga familjekulturen som jag omedvetet strävar till att uppnå. Och självklart kärnfamiljen. Som skilsmässobarn är det ju idealet och vad i alla fall jag vill ge mina barn om jag bara kan. Obs, säger inte att det ÄR idealet, så himla omodern och konservativ är jag faktiskt inte, utan att det är idealet för mig. 

Skulle gärna gräva lite djupare i det här med äktenskapet och förankra mina tankar bättre i historien och samtiden, men en bebis håller på att vakna och en pizza svalnar! Här kan ni läsa en intressant artikel om ämnet. 

Konstigt bara hur liberal jag är inför andras livskonstellationer samtidigt som jag själv, med glädje och uppsåt målar in mig själv i ett normativt hörn pyntat med 50-talsvärderingar. 

Nåväl. Jag får väl vidhålla rätten att få göra ologiska livsval, heh. 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.