fbpx
Dagbok,  Föräldraskap

Den här bloggens framtid

Att få barn är livsomvälvande. Hur dagarna kommer att bli för mig framöver kan jag bara fantisera om – men det hindrar inte mig från att dra upp linjer i sanden och planera höstens projekt.

I skrivande stund har jag inget bättre för mig heller. Bara väntar och väntar på ”det nya livet” som jag både får varningar och avundsamhet för.
Kommer att bli en så fin tid! Myyys!
Ni ska veta det här – bebistiden kommer att bli en chock för er!
Förresten, sjukt konstigt att bli ”varnad” för bebistiden – alltså mitt eget barn. Haha. Det lilla ”monstret”. Jag tror jag kan hantera honom (och det är inte heller så att jag kan ångra mig nu heller, men tack).

Nåja, tillbaka till planerna.

Ett av de största projekten under hösten/vintern är mitt bloggande som verkligen ska få ta mer plats nu under mammaledigheten.

 

Mitt liv får ett nytt innehåll – ska bloggen få det också?
Hur tänker jag kring exponering av mitt barn i sociala medier?
Vad är mitt mål med bloggen; med andra ord vad ska det leda till?

Jag tänker ganska mycket på framtiden och i vilken riktning jag vill styra det här ”skeppet”.

Det är så viktigt att våga sätta kursen mot ett mål, ha en vision och tänka långsiktigt. Jag tänker inte för ”allmän pepp och drömmande” nu utan för de dagar när vågorna kommer och man börjar tvivla eller hemska tanke – sluta bry sig. Ge upp. Då måste man ha något att hålla fast vid så man inte sviker sig själv och allt man jobbat för.

Jag tror många som ger upp sina drömmar, med bloggar som exempel, tänker så här:
Äh, bloggar är döda ändå. Vem bryr sig om vad jag skriver? Det tar bara värdefull tid. Det tar mer än vad det ger. Det var en gammal dröm som inte lockar längre. 

Men så finns det någon som tänker alla de här tankarna – men ändå fortsätter.
Och den personen vinner.
Alla gånger.

Jag tänker att den personen är jag.
Här kommer mina planer för bloggandet i höst.

 

Drömmen om att driva en receptsajt

Minns ni när jag skrev hur glad jag var över att jag kommit över domänen bakaglutenfritt.se? Nå, i höst tänker jag att jag ska börja utveckla den idén och börja planera en separat receptsajt som handlar om glutenfri bakning. Det innebär i praktiken att alla mina bakningsrecept kommer att styras dit i sakta mak. I början kommer jag att se på sidan som en kompletterande databas; men i framtiden hoppas jag att jag ska kunna driva sajten som ett arbete och som chefredaktör.

Men det är långt dit, såklart.

Än så länge har jag bara sökt upp ett wordpresstema som jag tycker passar min vision för sidan. Ta gärna en titt. 

 

Det personliga bloggandet får mer utrymme

I takt med att mina bakningsrecept får ett nytt (och ganska anonymt) hem blir min egen blogg en fristad för mina egna funderingar och personliga projekt. Visst kommer det att märkas att jag bakar mycket – men som exempel: Säg att vi har dop och jag berättar om dagen med lite bilder och text. Jag visar att jag har bakat en tårta och berättar litet om den. Själva receptet får man dock söka upp på bakaglutenfritt.se där tårtan presenteras utan omsvep som en glutenfri doptårta utan personlig koppling till mig. Förstår ni hur jag menar?

Den tanken stöder också min tanke om att utveckla mitt fotograferande. Jag skulle vilja fotografera mycket mer och visa mina bilder här på bloggen. Låta bilder tala mer. Jag tror att familjelivet kommer att öppna upp för fotomöjligheter för mig. Älskar ju att fotografera barn, till exempel.

Vilket för mig in på nästa punkt; barnets exponering och bloggens innehåll.

 

Jag är mamma – men ingen mammabloggare

Nej, det blir ingen baby take over här på bloggen och det blir heller ingen mammabloggare av mig. Ni kommer inte att få läsa långa och detaljerade romaner om barnets alla utvecklingsfaser och våra vardagsbestyr i detalj. Det är inte babyns blogg. Jag är mamma för honom – inte för er. Självfallet kommer även jag att vilja dokumentera varje litet framsteg som babyn gör men då är det faktiskt mitt publicistiska ansvar att plita ner den rapporten i ”mitt första år”-boken och inte i sociala medier. Jag kan skriva mera övergripande inlägg här. Hur det känns för mig. Vart livet tar oss.

Min bloggstil fortsätter med andra ord som förut. Samlade tankar och funderingar, projekt och planer. Problem och lösningar. Jag kommer fortsättningsvis att vara JAG med den twisten att jag blivit förälder. Inte kommer jag gömma undan min unge eller blurra hans ansikte – men ni kommer inte att se mitt barn i fem olika vinklar på en filt på golvet heller, flera gånger i veckan. För då har jag ju helt tappat greppet om vad som är intressant! Läser själv inte mammabloggar eftersom jag upplever texterna som antingen för präktiga, för självklara, för upprepande eller för gnälliga. Jag vill tro att jag kan leverera bättre än så. Jag vill ha något mer nyanserat för er att läsa. Inte vad jag gjort på en dag utan vad jag tänker, vad som skaver, vad som kokar, vad som känns.

 

Ingen glansbild – men jag kommer att behöva vara extra selektiv

När barnet blir lite äldre tänker jag att han gärna får vara min sidekick i mina produktioner, om han vill. Jag tycker att det är viktigt att barnen får vara delaktiga i de vuxnas liv och leverne. De ska själva bli vuxna en dag och det här med matföretagande är ju mammas jobb och intresse! Det vore ju himla gulligt med en hjälpande hand i mina matlagningsfilmer! Men det är ju en helt annan typ av exponering än om jag skulle göra reality show av honom och berätta om alla hans wc-bestyr, koppor och raseriutbrott i sociala medier. Som så många gör! Blir redan så illa berörd av sådant att jag inte ens klarar av att vara med i föräldragrupper på facebook. Det är för mycket osakligheter och over sharing som är totalt onödig. För att inte nämna problemet med läsförståelsen. Du kan fråga om produkt X och Y – vilken är bättre? och få svaret – ”jag tyckte inte att något sådant behövdes och jag gjorde så här och så här”. Tack, nu vet vi.

Mammagrupperna gör mig folkskygg på riktigt. Kanske är det också andra mammor som skrämmer mig mest med föräldraskapet? Har ju redan fått min beskärda del av konstiga kommentarer som gravid. Ibland gapar jag över hur gränslösa folk kan vara. Jag kommer nog att välja mycket noggrant vad jag förmedlar framöver, det är ett som är säkert… Och gör jag det ska det vara IRL, förtroligt mammor emellan.

Förstå mig rätt. Jag vill inte sälla mig till dem som förmedlar en glansbild av hur livet med småbarn är och bidra till någon sorts hets – men ändå. Vad hände med god smak? Jag blir så konfunderad på mammor som är så noga med sina selfies med rätt filter och moderiktiga kläder men ungarna visar man gärna upp från värsta tänkbara vinkel i tid och otid. Varför? Och vem ger en rätten?

Alla föräldrar måste dra sina linjer i sanden – och jag har gjort upp mina nu.

 

 

kommentarer

  • Carinamarianne

    Som vanligt sitter jag på ett av mina favoritcaféen i Åbo och nickar och hummar när jag läser dina funderingar. Är helt på den linjen att jag vare sig outar min dotter eller man, inte så att jag inte kan dela med mig av anekdoter, fånigheter eller en o annan bild, men aldrig sådant som för dem skulle kunna kännas obehagligt eller pinsamt. Inga fula bilder och så. Och nej det handlar inte om att polera fasaden utan om respekt och integritet.
    De riktigt svåra frågorna avhandlar jag med mina närmaste vänner, inte publikt online, även om det skulle hjälpa någon i samma situation. Helt enkelt för att det inte handlar endast om mig, utan om min familj och de ska ha rätt att säga att de inte vill vara synliga.
    Har en hemlig (haha) dröm att vara Radio Vegas sommarpratare, men jag skulle få fundera nog och på förhand prata med min familj vad jag kan berätta och vad inte.

    P.s. Temat du valt för din nya blogg är skitsnyggt, säger bara det!

    • Malin

      Åh, jag har också tänkt på vad jag skulle prata om som sommarpratare om den chansen kom. Jag tror att jag skulle ta mig an temat att gå sin egen väg och reflektera kring vad som gjort det ”enklare” för mig, samt svårare. Ta avstamp i mig själv samtidigt som jag får in en del samhällsproblem som andra kan känna igen sig i. Samtidigt tänker jag – är det värt våndan? Jag skulle säkert ha ont i magen länge före och efter. Just för att det blir så snabbt privat. Ändå är det just det privata och svårbehandlade som format mig mest. Samtidigt kan jag ju känna en viss tacksamhet för allt jag lärt mig om mig själv och vad det lett till. Så det skulle inte bli ett bittert tal.
      Ps. Roligt att du gillar layouten! 🙂
      Ps 2. NJUT! Såg att Åbo får en riktigt värmebölja idag med 28 grader. Eller – ta skydd! 😀

      • Carinamarianne

        Jag skulle definitivt gilla att lyssna på ditt sommarprat! Blev redan nu intresserad 😁 Och sommarhettan i Åbo bytte jag mot ett typ lika hett men blåsigare Hangö!

  • Rebecka

    Aldrig råkar man ut för så många ’välmenande’ kommentarer och åsikter som när man är gravid eller nybliven mamma.

    Håller mig också lååångt borta från alla mammagrupper. Tänker att man kommer lång väg med lite bondförnuft. Och är det nåt jag funderar på är nog inte ett mammaforum stället där jag hittar svar på mina frågor och funderingar 😉

    Lycka till nu med slutspurten. Snart har ni er bebis hos er 😁❤️

    • Malin

      Bra inställning! Jag ska köra på samma spår som dig. Det är bra att du skriver hur du tänker så man inte känner sig så udda och folkilsken med sin anti-attityd, hehe. Tack, känns svårt att tro att bebisen faktiskt ska komma ut en dag men det gör den ju förr eller senare… 😉

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: