fbpx
Dagbok,  Graviditet

Blivande pappan vid havet

Inget nytt på bebisfronten. Jag är i vecka 39 och börjar bli väldigt trött på att vara gravid. Sammandragningar har jag haft varje dag sedan mitten av graviditeten – men nu har de vanliga ”sammandrabbningarna” (som Jonas kallar dem) övergått i ganska kraftiga förvärkar, speciellt om kvällarna. Känner molvärk och tyngdkänsla i buken. En krumbuktande bebis med mycket energi (antagligen mitt eget fel eftersom jag äter som en häst) vars rörelser inte är så mysiga längre. Det gör, ärligt talat, rätt ont när han sträcker på sig.

I början trodde jag att de här förvärkarna jag fått betydde att ”det var på gång” och jag blev så mentalt inställd på att föda. Nu. Jepp. Lets go! Kanske inatt händer det?
Men de sabla pinande förvärkarna alltså – de klingar alltid av när jag går och lägger mig. På morgonen kan jag bara krasst konstatera att jag sovit gott utan störningsmoment och att bebin med andra ord inte har minsta planer på att komma ut. Sjukt frustrerande och dötråkigt. Jag önskar att jag inte haft de här förvärkarna – för de ger mig bara falska förhoppningar och gör mig deppad! Speciellt när jag tänker på att jag kanske måste ha det så här i flera veckor ännu ifall jag går över tiden. Vilket antiklimax!

Hur ska jag stå ut så länge?

Jonas har spenderat en del tid ute i skärgården på familjens sommarställe dessa veckor och byggt ett nytt och fräscht utedass tillsammans med sina bröder. Det har varit ett rätt omfattande sidoprojekt eftersom allt material ska fraktas dit i träbåten (över öppet hav) och så ska det ju byggas upp också. Vissa dagar har de inte kunnat åka ut till ön på grund av blåsten, så det har varit mycket diskussioner och planerande hit och dit. Men nu har bygget tagit fart och idag blev det nästan klart (inväntar karlns hemkomst som bäst).

Det slog mig nyss att kanske det ändå är pappas projekt som bebin prioriterar? Han är ju definitivt en pappas pojke med sin kurvade näsa och +blod. Här har jag gått och sagt åt ungen att ”bara mamma fått klart bokföringen och sytt dina filtar etc. så får du komma ut, visst?”. Jag utgår ju ifrån att vi är bästis och bundis nu efter dessa snart 9 månader ihop. Men med tanke på mina ignorerade meddelanden (?!) så kanske mammas schema inte är så viktigt? För när Jonas lugnt viskar ”vänta där inne tills dasset är byggt” så lyssnar han! Ungefär som efter en extra hårdhänt akrobatiksession. När jag kvider och ber Jonas lägger handen på magen och bebben – ja, han stillar sig så snällt. Man tackar!

Men det är fint att ha en god papparelation. Jag hoppas det fortsätter så på utsidan.

 

På villan (som vi kallar sommarstugan för) har familjen en loggbok, häfte, där alla besök till ön antecknas. Det är ganska sakliga anteckningar, men roliga att läsa i efterhand. Ni vet, så där typiska texter som folk skriver på vykort. Ganska högtidliga och inga utsvävningar så där. Men ändå fina på något sätt.

Jonas skickade denna bild åt mig idag.

13.7-19.
Jag och Robert åkte hit till ca 11.00.
Planen är att bygga taket på utedasset.
Malin börjar få värkar oftare så jag åker hem till kvällarna ifall barnet kommer snart. 

Så mycket kärlek mellan raderna i denna loggbok.

Tänk, vad fint att läsa detta om 20 år. Av blivande pappan vid havet.
Följande sidor är ännu oskrivna, redo att fyllas med nya anteckningar.

kommentarer

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: