fbpx
Dagbok,  Frågor och svar,  Graviditet

Förberedelser

Midsommardagen. Det är blåsigt och växlande molnighet hos oss (ömsom regn, ömsom sol) och vi bara tar det lugnt här i stan och umgås. Högtid eller ej – mina dagar är sig lika. Förberedelser och väntan.

Mina dagar går i princip ut på att plocka med ett och annat här hemma, göra någon kort avstickare i närområdet (bil eller cykel) och sedan tar jag mig små tupplurar nu och då. Jag har aldrig varit den typen som kan ta en powernap ”så där bara” men nu hinner jag bara lyssna till vindbrisen från det öppna fönstret en kort stund innan jag slocknar som ett barn. Det är så skönt.

Det är en folktom stad jag bor i just nu. Under midsommarhelgen sticker alla ut till sina sommarstugor. Vi skulle antagligen ha gjort det också om det inte hade varit för vädret. Det är inte värt besväret att ta sig ut till Js familjs sommarställe med våra små båtar då det blåser. Vi har ungefär 20 minuters båtfärd till ön. Det kan också bli problem att ta sig därifrån och i mitt tillstånd – hur kul är det? Äh. Jag är nöjd med att vara hemma.
I morse när vi låg och drog oss i sängen sa Jonas att han tyckte vi haft en så trevlig och mysig kväll igår! Allt var bra. När vi åkte ut på en liten tripp till ett skärgårdscafé, cyklat en sväng på (den folktomma) stan, vattnat svägerskans blommor (hon bor på gatan mittemot), handlat förnödenheter och ätit en god midsommarmiddag bestående av goda röror, nypotatis i smörbad och stadsgrillad lax (läs; grillpanna på spisen).

Säkert kommer vi att minnas den här midsommaren med värme också trots att den var anspråkslös. Midsommaren i stan då vi bara väntade på lilla V.*

*Vill så gärna använda hans namn men vi måste hålla oss till efter födseln ifall vi skulle ändra oss. Han kanske inte ens ser ut som en V?

 

Vi förbereder oss alltså som bäst för att få en ny familjemedlem, men det mesta är nu på plats (tror jag).

För någon dag sedan fick jag hem en beställning från Jollyroom som bl.a innehöll en skötväska. Jag tänkte att den även skulle få betjäna som bb-väska så nu har jag äntligen fått börja packa den! Det var inte så lätt att välja ut kläder (behövs ens kläder på bb?) men jag valde i alla fall ut 4 ombyten. Mest jobbigt var det att välja bodys – ska jag ta kortärmade eller långärmade? Blev osäker så packade några extra.

Fast egentligen spelar det ingen större roll för oss vad vi har med oss i klädväg då vi har tänkt att Jonas ska sova hemma. Han får ju ta med sånt som vi glömt eller inte tänkt på följande dag. Vi har faktiskt bara 5 minuters bilfärd härifrån till BB så allt ordnar sig. Lyxigt att inte behöva tänka på den aspekten.

 

Jag har nu alltså packat babyns väska, amningsgrejs, påbörjat min necessär och börjat se ut mina egna hemfärdskläder men inte mer än så – det känns så länge ännu innan vi ska till BB! Vi var ju till läkaren i veckan och hon trodde nog inte att babyn skulle komma så fort. Han ligger rätt väg, tack och lov, men är inte fixerad och livmodertappen var bara lite öppen men ”omogen”. Vi måste hålla koll så att han inte svänger sig fel igen längre fram men sannolikheten för det anses ändå liten.

Jag räknar nu med att gå över tiden med honom.

Så gulligt ändå, att det där stenhårda huvudet jag känt och klämt på dessa dagar varit en liten rumpa! Han borde verkligen få sig lite hull på den beniga gumpen nu. Mera glass, kanske? Vad gör man inte för den lille…

BB-väskans innehåll så här långt. 

Så småningom gör jag väl en lista på sånt som vi ska komma ihåg att packa sen när det närmar sig. Som kameran, drickflaska, rådgivningskortet, ID-handlingar, tofflor och lite snacks. Sen vill jag nog kanske ha med laptop och hörlurar också – men det tror jag nog inte jag tar med inledningsvis utan det får Jonas hämta sen.

Jag valde en skötväska som man kan ha som ryggsäck. Tänker lite 2 in one här. En praktiskt ryggväska som jag också kan ha min saker i sen som plånbok och vattenflaska! Bra ifall jag exempelvis bara ska gå något kvarter bort (till svägerskan kanske) och tar babyn i bärsjal. Orka dras med den där vagnen hela tiden? Det är i alla fall som det känns nu. Vi får väl se sen hur det lyckas.

Jag har köpt en sån här bärsjal. Kunde tyvärr inte knyta den ordentligt nu eftersom jag inte ha någon midja, haha! Eller bebis att träna med…

Överlag så gillar jag allt som heter wrap, knyt och linda in (och såklart bebisar) så därför känns denna lösning perfekt för mig. Jag är ingen ängslig fummelfia så det ska nog gå bra! Fick till och med lite beröm när jag svepte in babydockan på förberedelsekursen. Kändes fint att någon ”såg” mig på det sättet. Töntigt, jag vet men…

Det ska vara stadigt, bestämt men tryggt och ömsint på samma gång. Det enda frågetecknet är väl vad bebisen tycker om att ligga i sjalen. De har ju sina egna viljor…

Det låter kanske lite drygt av mig men jag har alltid känt att jag har ett bra handlag för dessa saker och att jag liksom är ”gjord” för att ha barn. Jag har ju länge sneglat på andra föräldrar och känt en sådan längtan i mina händer, som att de vill få komma till nytta någon gång (något annat än köksbestyr). Nu har jag snart min egen baby att handskas med. Gunga, vagga, tvätta och trösta.


Jag tänkte nu ägna resten av bloggtiden (J tittar på formel 1) med att börja svara på frågor och kommentarer som jag fått här och på instagram.

Apropå temat ”förberedelser” tänkte jag att den här frågan skulle passa bra.

Hur känns det angående förlossningen?
Vad har ni ännu inte skaffat till babyn?

 

Förlossningen: Jag tänkte på det mycket förut och läste massor i ämnet – men nu har jag kommit till det nolläget att jag inte längre väntar på själva förlossningen i sig utan jag tänker på att få hem babyn. Jag har alltså flyttat fram mitt fokus och tänker bara på slutresultatet. På ett eller annat sätt kommer han att komma ut. Det kommer att vara slitsamt, jag ser inte fram emot smärtan (vem gillar att ha ont?) men jag kommer att klara det och det kommer att vara värt det. Jag har inte satt in några önskemål i ipana-databasen och tänkte inte skriva något förlossningsbrev heller. Jag tänker att vi nog hinner diskutera smärtlindringsalternativ när jag kommer dit och hinner vi inte så hade ett förlossningsbrev hursomhelst inte spelat någon roll.

Det är klart att jag har tankar för hur jag skulle önska att allt gick till (föda på stolen, ta i barnet själv i händerna) men jag vill inte få några fix idéer som förstör för mig. Jag vill tro att jag kan föda naturligt men jag har ju inte gjort det förut så vem vet hur min kropp reagerar? Drar det ut på tiden kanske jag måste ta medicinsk smärtlindring även om jag inte ville det, men för att orka. Kanske det är för trångt, barnet blir stressat? Då får de rulla ut mig snabbt som attan och sprätta upp mig även om jag hade hoppats att få slippa kniven. Jag försöker vara beredd på allt. Men utgångsläget är att jag vill ”göra allt själv” som vanligt. Det är roligare för mig då.

Barnet kommer som sagt förmodligen att gå över tiden och det enda jag tänker med det är att jag inte skulle vilja bli igångsatt. Jag skulle vilja att förlossningen kom igång av sig självt. Men inte ens det kan jag styra själv. Så varför oroa sig i förtid?

Saker till babyn: Jag tror att vi skaffat allt som behövs i nuläget. För sakens skull har jag gjort upp en liten lista som översikt. Helt galet ändå hur mycket det är. Det känns inte som att vi ansträngt oss så mycket som det låter.

Vi har;

  • Barnvagn med liggdel och sittdel, tillhörande bilskydd och isofix. Myggnät, regnskydd och sånt.
  • Spegel till baksätet
  • Spjälsäng och sängkläder, spjälskydd
  • Babynest och babysitter
  • Skötväska
  • Skötbord komplett med allt som behövs, blöjor, babyolja, tvättskum, zinksalva osv…
  • Massor av kläder (men de flesta i små storlekar) + allt som fanns i mammalådan
  • Bröstpump (manuell), nappflaskor, amningshjälpmedel (men behöver köpa fler bh-inlägg)
  • Amningsbh – har ju använt dem halva graviditeten redan, haha. så sköna!
  • Flera olika sovpåsar
  • Babyvakt
  • handdukar, trasor, filtar, lekmatta, babygym
  • En lekhörna i vardagsrummet med mjuka lådor som han får ha sina leksaker i – till en början i alla fall (innan han får eget rum)
  • Badkar med ställning, ett extra skötunderlägg ifall man vill byta blöja i WC
  • Har förresten ingen amningskudde men däremot tror jag min vanliga nackkudde kommer att fungera
  • Bärsjal
  • Blöjtunna – en sån där häftig grej som tvinnar in blöjan och kapslar in doften.

 

Vad vi inte har är sånt som inte känns så viktigt i början och sånt som vi tänker kanske släktingarna vill bidra med i presentväg som leksaker, pekböcker och kläder i storlek 62 och uppåt.
Jag skulle också behöva skaffa amningsvänliga kläder åt mig men vet inte riktigt var jag ska börja? Vill känna mig efter vad som faktiskt behövs innan jag köper nytt. Här hemma känns det inte så viktigt men när man börjar röra sig utanför hemmet kanske man borde göra det lättare för sig.

 

Var du orolig över att det inte skulle gå att få barn? Jag tänker massor på det här nämligen.

 

Jag tror nog att alla kvinnor tänker på det här innan – är jag fertil? Tänk om jag inte är det? Så jo, jag var nog orolig och hann nog bli rätt besatt i tanken trots att de ändå gick snabbt för oss, 2-3 månader beroende på hur man räknar. Det är ju ett skämt egentligen att jag hann bli så nojig – men har man bestämt sig har man ju bestämt sig och då är varje mens ett nederlag. Vad visste jag då om det var något fel på mig eller inte? Det är ju lätt att vara kaxig i efterhand.
Med det sagt så kan jag knappt tänka mig hur det måste kännas för de som kämpar i åratal! Jag är så otroligt tacksam att jag inte behöver genomgå IVF eller ofrivillig barnlöshet. Personligen tog jag till ägglossningsstickor och prickade in exakt rätt datum och då tog det sig. Säger inte att det var stickorna som gjorde det men åtminstone blev det lite ordning på babyfabriken. Så mycket för den romantiska slumpen…
Sen må det vara sagt att den där oron för att ”få till det” sedan övergår i en oro för att det inte ska hålla i sig, som sedan går över i en oro för att barnet inte ska vara friskt när det föds… osv.

Jag tror aldrig man slutar oroa sig. Det finns ju faktiskt sjukt många rörliga delar som ska klaffa rätt i hela processen och det är verkligen jobbigt att inte ha kontroll. Ändå går det för det mesta bra.

Det enda jag vet säkert är att vi alla ska vandra vår egen väg och göra vår egen resa. Det är lönlöst att jämföra sig med andra eller tänka att det ska gå på ett visst sätt och att allt ska följa normen. Livet är rättvist och orättvist i olika doser för olika personer. Jag har nu valt att njuta till fullo av min graviditet och föräldraskap, för allt annat vore otacksamt. Kanske någon blir ledsen när de läser att jag blev gravid på 2 månader trots min bakgrund med endometrios – och jag vill ju inte ha den effekten på folk, men samtidigt gör det ju min glädje extra logisk? Klart att jag är lycklig, liksom.

Min glädje är ju inte bort från någon annans. Samtidigt har jag empati och förståelse för de som kanske triggas av mig och inte vill följa mig just nu på sociala medier. Det är komplexa och smärtsamma känslor att handskas med och jag tar det inte personligt om någon avföljer mig för att jag påminner dem om deras (upplevda) tillkortakommanden. Man ska göra det som känns bäst för en själv för att orka kämpa på!

Min önskan är att alla som vill ha barn skulle få dem.
Att man verkligen kunde få lägga in en gällande beställning och inte bara en intresseförfrågan.

Livet är hopplöst invecklat och förbluffande magiskt på samma gång och som människa får man inte allt vad man vill ha. På gott och ont.

Vill bara att ni ska veta att jag är ödmjukt tacksam för mitt liv just nu. 

 

kommentarer

  • Sara

    Vi hade inga kläder alls på Tova på BB, hon var hud mot hud hela tiden (eller i filt). Faktum är att det enda jag använde var lite egna hygienartiklar (men doftfria),tofflor, telefonladdare och kamera. Egna kläder då vi åkte hem förståss, men annars använde jag sjukhusets.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: