fbpx
Dagbok,  Graviditet

Sista rycket

Oj, vilken vecka jag har på gång nu. Bläddrar igenom kalendern och fnissar åt hur allt tycks klumpa ihop sig för mig. Det är aldrig riktigt balans! Men jag gillar att ha ryckiga ös-perioder varvat med torka. För efter detta sista rycket är min kalender nästan helt tom. Bara några sista artiklar att skriva så är jag ledig på obestämd tid. Svårt att ta in, faktiskt. Det är stort!

Men först supervecka!

Om jag får räkna med söndagen så började den igår med gravidfotografering i kvällssolen. Satt med ena skinkan på kanten av en fontän och kände mig som en grekisk gudinna i den böljande klänningen. Ja, i alla fall tills sammandragningarna och ryggvärken tog vid. Inte är det enkelt att vara modell. Eftersom jag själv är producent-lagd så tänker jag ju bara på alla detaljer och det syns ju på mig. Syns skorna genom tyget? Vart blåser mitt hår nu? Ser jag sur ut nu? (resting bitch fejs, hej). Hoppas ändå jag lyckas få till någon hyfsad min.

Idag värker ryggen men det är lugnt! Jag ska bänka mig vid datorn hela dagen och skriva klart boken idag. Banne mig! Trött på mitt eget tjat om den.

På tisdag väntar något som jag horribelt nog sett fram emot länge – vi ska på förlossningsförberedelse till BB! Jag tycker graviditeten varit en så hiiimla seeeeg och långtråkig historia så nu känns det äntligen som att något händer. Lite show, tack. Jag vill bli inspirerad! Så där som jag var i början och plöjde igenom en massa böcker, bloggar, tv-serier, poddar och appar om graviditet och förlossning.

Nu först, sådär ett halvår senare, känns det spännande igen.

Onsdag. Då har jag deadline på ett matrep. kl 12 och sen kurs i babyvård. Sen på kvällen ska jag på lanseringsfest av ett nytt tv-program. Jag är inbjuden av min ex-poddkumpan Kugge. Ska bli kul att träffas igen! Sist jag var nere till Helsingfors orkade jag inte boka någon träff med någon, inte ens Kugge fast hon försäkrade mig tusen gånger om att det var så e.n.k.e.l.t att ta spårvagnen dit. Men, jag var ju sååå gravid och skör då i första trimestern *host*. Se nu bara hur jag ångar på i tredje fas med jättemagen och går på galej fast jag borde – på riktigt – ta det lugnt.

Jag tror att man kanske får ett speciellt ”ryck” på slutet när mammaledigheten hägrar, i alla fall jag. Och på sätt och vis vänjer man sig vid att vara gravid. I alla fall tills nästa fas kommer och man måste börja om igen. Happ, nya krämpor! Som tur är nästa fas för min del ”delivery”.

Har förresten hört om något som kallas ”fjärde trimestern”. Men den dagen, den sorgen (?).

Torsdag kväll – ännu mera galej! Jag ska på en nätverksträff för företagaremat och prat – som ordnas här i stan. Vi ska få se utrymmena i det nya fiskets hus och restaurang hejm som byggs som bäst. Jag är lite orolig för dem – det ser så halvfärdigt ut ännu? Sommarsäsongen står ju för dörren. Kanske det bara är utsidan som kaoset syns. Vi får väl se, intressant hursomhelst.
Efter rundvandringen där på bygget ska vi förflytta oss till inre hamnen, kunsti, och få höra på föredrag och äta lite mat. Jag tänker att jag får cykla om jag ska hinna med gänget, hehe. Men det blir nog riktigt kul. Blir ett fint avslut på säsongen som soloentreprenör (utan barn). Vilket år jag haft, ändå. Nu får jag se fram emot sommar och ett nytt sorts liv.

I slutet av veckan då? Hm, det är lite öppet ännu men nog tänker jag väl mig ordna en liten bokreleasefest. Känns bara så knepigt då det gäller en e-bok – hur firar man det släppet? Med sociala medier-kampanj och sedan ett glas alkoholfri skumpa för sig själv medan man betraktar tickandet på google analytics?

Jag tror dessutom Jonas skulle bort i helgen ”på något” (sorry, guldfiskhjärna) så det blir väl i min ensamhet – buhu! Men vi får se.

Nu ska jag återgå till bokfabriken. Ha en fin vecka alla!

 

Follow my blog with Bloglovin

kommentarer

  • Carinamarianne

    Du ska veta, att jag läser alla dina blogginlägg och hejar rysligt på dig, även om jag inte har kommenterat på en tid. Har haft sorg (en kär kisses bortgång och därefter min mamma) och inte riktigt orkat engagera mig. Kissemisterns bortgång var en total överraskning, han hann bli bara 8 år, medan min mamma var 94 men jag har kanske inte riktigt kunnat ta in det ändå även om det inte var helt oväntat.
    Fick dessutom en riktig ögonöppnare vad gäller min hälsa efter senaste arbetshälsokontrollen (på tok för högt kolesterol) så nu får jag lov att se över en hel del saker i mitt liv.
    Och på tal om graviditet, minns att jag trots en gräslig ryggvärk var superinspirerad veckorna innan förlossningen, väldigt roligt att läsa vad du har på gång just nu!
    Kram!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: