fbpx
Dagbok

Frågorna ingen ställer

Hej igen bloggen. Jag skulle ju inte återvända hit förrän min bok var klar (den är inte klar) men jag kom att tänka på mitt senaste inlägg och fick litet angst. Fick litet lust att skriva om det.

Alltså jag bad er här senast (lite vagt, men ändå) om inputs på mitt innehåll. Undrade – vad vill ni läsa om här i kategorin ”lifvet” eller med andra ord- ALLT SOM INTE GÄLLER MAT? Har ni några önskerubriker för mig att börja tugga?
Ni verkade inte undra om något särskilt och det är såklart helt okej, ingen har ju bett mig att blogga precis och det är ingen plikt att kommentera här. Men ändå kan jag inte hjälpa att analysera – för sådan är jag. Är jag kanske ändå en för öppen bok? Är jag tråkig? Förutsägbar? Känns det som att ni redan känner mig, kanske?

Jag kanske ändå borde anamma en mer mystisk framtoning som jag spydde på så mycket sist. Liksom, höja spänningen på riktigt. För er skull! Helt krasst så kanske det osagda, bara antydda, i slutändan underhåller folket mer än att jag sitter här och vräker ur mig mina innersta tankar hela tiden. Kanske är det riktigt smart att säga a – men inte b. Bara lägga upp bilder, kanske. Tänka att jag är Malenami. Bara guldkanter. Lite små detaljer här och där bara som öppnar upp för en fråga.

Men självklart aldrig svara. Låta folk undra och vänta på fler detaljer, som en bra såpa.

Å andra sidan är det så dumt att jag ältar det här. För min del bloggar jag gärna på här i allsköns ro även utan solklar agenda eller mottagare. Jag har alltid något att säga! Alltid något jag vill skriva om. Det är ju inte som att JAG lider, men på riktigt – tråkar jag ut er?

Det är såklart inte så jättekul om det inte finns någon längtan hos läsarna att få veta något mer om mig.

Kom bara att tänka på tusen frågor som folk ofta ställer till andra bloggare, men aldrig ställer till mig. Jag menar frågor om personliga grejjer – drömmar, åsikter, planer. Är jag så tydlig på de punkterna att det inte intresserar? Förstå mig rätt – Det är både kul och hedersamt att kunna vara rådgivare inom allt möjligt (kan du skriva hur du gjorde det där, om recept, hur man pitchar, hur man ger ut en bok, hur man startar företag m.m) och att folk söker min kunskap rent generellt men det skulle någon gång vara fint om någon undrade något mer personligt. Kanske eftersom jag längtar efter att någon gång få de där rätta frågorna som intresserar MIG att svara på och som ger mig en chans att berätta om mig själv.

Frågor som jag aldrig får, t.ex.

Hur ser du på din karriär om 5 år?
Vad vill du med ditt företag?
Vilka är dina nycklar till framgång?
Hur ser du på pengar? Din ekonomiska kris – vad hände och hur tog du dig ur den?
Varför skriver du aldrig om din familj?
Hur var det att växa upp som skilsmässobarn?
Hur tänker du kring X och X och X?

Saker jag frågar mig själv
– Jag har inga nära vänner alls. Hade ingen möhippa, kommer inte att få någon babyshower (som jag läst är något som förväntas nuförtiden). Firar inte min födelsedag. Varför? Och stör det mig?
– Jag är self made. Hur kom en okänd tjej från en grisfarm, utan pengar och kontakter, så himla långt på egen hand? Vad är det som driver mig? Vart är jag på väg?
– Varför är jag aldrig nöjd med något jag gör?
– Hur känns det egentligen att ta steget? Kasta sig ut? Gå utanför normen? Bara tänka att man ska göra en grej – och så gör man det? Själv!

Blir man rädd i efterskott? JA

Ångrar jag något? NEJ

Vaknar jag ibland av tryckande ångest och undrar – varför blev jag så annorlunda? JA

Har jag dåligt samvete för att jag bara vill göra min egen grej hela tiden och inte arbeta i team? JA

Kan man ändå vara så otroligt lycklig just nu? JA

Tycker jag om mig själv? JA

Kanske problemet är att folk tror de känner mig och har ganska bra koll på mig. Tänker att de har mig ganska bra inboxat. Man kan ju inte fråga om det man inte känner till att fråga om. Men väldigt få känner mig på riktigt, riktigt. Jag tror i alla fall att jag är en rätt misstolkad person. Därför har jag någon gång tänkt att jag ska ta tag i alla de här fördomarna om mig som säkert finns och FRÅGA ER RAKT UT så att jag kan bemöta dem. Samtidigt skulle det vara som att be om trollkommentarer och det vet jag inte om jag har lust med. Drar mig till och med för att öppna brevlådan som vi fick på vårt bröllop eftersom jag är så rädd att någon ska ha skrivit något negativt som skulle förstöra mitt minne av dagen.

Jag undrar vad folk säger om mig, när jag inte hör. Ser någon något mer än det uppenbara någon gång? Och försöker klura ut mig? Så där som jag sitter och funderar på andra hela tiden.

Samtidigt har denna eventuella information absolut ingen praktisk betydelse för mig. Jag ångar ju på i min egen fil, ändå.

Det är en knepig sits det här, att undra hur andra ser på en samtidigt som man verkligen inte vill veta.

4 Comments

  • Maria

    Konstigt eller märkligt faktiskt om ingen frågat något, vill veta något. Kanske har det med årstiden att göra…. massor av fester och annat som ska fixas. Man tar sig lite tid… ingen aning.

    Men som du skriver så kanske många tycker de vet en hel del om dig, att det övre finns sååå mycket att fråga, för du är eller verkar vara rakt på sak och väldigt öppen med dina åsikter. Som inte sen förstås har att göra med hurudan du är. På riktigt.

    Jag har träffat dig en hel gång. Lyssnat till dig en gång. Men läst din blogg i många år. Och det skulle jag inte göra om du inte skrev som du skriver. Du har din egen stil och jag gillar text. Foton scrollar jag mest förbi faktiskt.

    Utom då jag såg din bild i Hbl:s bilaga utan att ditt namn var nämnt….så visst ser jag bilder och reagerar på konstigheter.

    Jag hoppas innerligen att du fortsätter skriva som du gör. Om allt mellan himmel och jord. Så att man känner när det är en sämre dag och när det är en bra dag. Att du skriver om det som tar dig ”i pannan” och det du är glad för.

    Nu krånglar och hoppar texten jag skrivit så nu trycker jag på sänd, annars försvinner allt. Återkommer. Kram till dig!

  • Petra

    Jag uppskattar alla dina inlägg! Du har en av de få bloggar jag fortfarande läser, kanske främst för att den handlar om både personligt och företagande. Jag önskar dig allt gott! ❤

    • Milla

      Har inte läst din blogg särskilt länge men känner rent spontant att jag gärna skulle vilja läsa svaren på alla de där frågorna du ställde här i inlägget! Av helt genuint intresse. Din blogg skiljer sig från mängden och vore så kul att få veta mer om dig, särskilt frågan om att inte ha några nära vänner var något jag kände igen mig i. Fick inte heller någon babyshower och om inte min mans syskon med respektive hade ordnat gemensam möhippa/svensexa för oss hade jag inte fått någon möhippa heller. Fortsätt skriva rakt och ärligt och på ditt sätt! 😊

  • Poppelina

    Jag tycker att människor ska få hålla vissa delar privata om det känns bäst så. Jag är nyfiken på att veta mera om din familj och din ekonomiska knipa, men jag har uppfattat det som att du inte vill gå in på dessa aspekter av ditt liv desto mera och det vill jag som läsare givetvis respektera! Vad gäller att inte ha nära vänner och aldrig vara nöjd med det du gör så tror jag att det är många som kan skriva under det, här är en i alla fall. Spinn gärna vidare på det så kanske vi får igång en diskussion! 🙂

    Dina företagarrelaterade inlägg är för mig en inspiration och ger mig motivation att kämpa och göra mitt bästa i mitt jobb, fastän jag inte själv är företagare och knappast kommer att bli det. Du delar med dig av ditt driv och din kunskap och som läsare finns det alltid något att plocka med sig, om inte direkt till eget arbete så genom en utökad förståelse för andra. Jag är väldigt imponerad av att du kan arbeta hemifrån, hur får man sådan disciplin? Det finns liksom för mycket som distraherar; tvätt, matlagning, städning, gräsklippning och inte minst småbarn då…

    Jag har också testat en hel del av dina recept då det i bekantskapskretsen finns personer med celiaki, och en del har jag också modifierat enligt egna preferenser. Tack för fina matinlägg med lockande bilder!

    Mina favoritinlägg är ändå de mer personliga som handlar om privatpersonen Malin och dina reflektioner över det som händer i ditt liv. Jag tar gärna del av mera uppdateringar om graviditeten och de funderingar som dyker upp om föräldraskap, barnuppfostran, roller i hemmet osv.

    Jag har din blogg öppen i en flik på min platta hemma och refreshar då och då för att se om något nytt har kommit (om jag inte råkar se det från instagram). På grund av att livet innehåller så mycket annat som kräver uppmärksamhet blir det inte alltid av att kommentera och fråga trots att man skulle vilja, men det betyder inte att din blogg är ointressant eller inte värd att kommentera. Jag tror du har många läsare som helt enkelt inte hinner, men uppskattar att kunna ta en kort paus och läsa dina inlägg.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.