fbpx
Dagbok,  Graviditet

Veckans funderingar: fokuserad eller avtrubbad?

Det är fredag igen och jag får se tillbaka på en hyfsat produktiv arbetsvecka, ändå. Trots mitt ehrm; tillstånd. Arbetet med boken har fått ny fart och nu känns det nog som att den kommer att bli klar med god marginal före 18.6 – då jag går på mammaledigt så där officiellt.

Jag har varit på möten och satt sista handen vid två olika frilansjobb, ett copywritinguppdrag och ett receptjobb. Känns skönt att ha levererat!
Ett litet bakslag hade jag i mitten av veckan när jag fick veta att ett litet konsultarbete jag gjort kring sociala medier inte kommer att generera något arvode alls. Det hade inte ens slagit dem att jag skulle vilja ha betalt för att agera bollplank med dem. Det irriterar ihjäl mig att alla där i rummet hade timlön för att sitta där – förutom jag. Jag hade dessutom nöjt mig med så himla litet. Det är ju principen det handlar om.

Jag känner mig som en girig liten snorunge för tillfället, som hade förväntat mig något tillbaka. Bah. Dålig feelis nu.

När det gäller samarbetspartners som jag är van att arbeta med så brukar jag inte börja förhandla om något arvode före jag börjar spåna idéer och lösa folks problem. Tänker, att det är väl vanligt mötesarvode som gäller för en sån här sak. Vi tar det sen. Men nu gick jag bet, alltså och jag är sjukt omotiverad att fortsätta engagera mig i saken.
På det stora hela så är det en jätteliten grej och det är absolut mitt eget fel att jag inte förhandlade innan. Det är dessutom fråga om småpengar. Vad som nu gjorde litet ont är väl vad detta signalerar; att det jag håller på med inte är värt så mycket för dem. Må vara att jag nu då styrde upp hela åtagandet, kom på ett koncept att följa och gav dem en handlingsplan framåt. Jag måste släppa idén och sluta tänka på den. Det finns folk som har betalt för att göra det (och det är inte jag). Finns inte heller någon personlig vinning för mig som skulle ”ge” mig något annat värde för mödan.

Det är alltid jobbigt att behöva ta av sig sina rosa glasögon och se saker för vad de är.

När det gäller min graviditet har jag också hamnat i ett underligt mentalt tillstånd där jag har svårt att känna förväntan. Menar absolut inte att jag är negativ till det som komma skall, bara att jag är nollställd! Kan inte se framåt alls. Inte känna den där otroliga mamma-lyckan i förväg.

Men jag väntar på den.

Jag minns för ett år sedan hur hett jag längtade efter barn och vad spännande det kändes att sätta igång hela babyfabriken. Nu när det börjar bli på riktigt så har de förväntningarna ebbat ut till nästan ingenting. Det är som att någon lagt upp en tjock ridå för mina ögon. Jag kan inte nå de där känslorna och pirrigheten som alla pratar om.

Kan inte föreställa mig något som jag aldrig varit med om.
Kan inte känna vad jag aldrig känt förut. Är det så konstigt, egentligen?

Det är ett nytt kapitel på kommande. jag har startat något nytt och utgången är än så länge i dunkel. En total överraskning.
Kanske är det inte så dumt att göra den här övergången utan rosa solbrillor, ändå. Jag tror jag kan hantera förlossningen bäst så, med vidöppna ögon. Jag är inställd på en mental och fysisk utmaning som förhoppningsvis slutar lyckligt. Jag litar på att den där ridån kommer att falla till slut och kanske avslöja något alldeles fantastiskt för mig. Det här lilla livet som växt bakom kulisserna så länge. Men just nu kan jag inte tänka mig in i det.

Jag är definitivt en känslomänniska till vardags – men när det verkligen gäller är jag rationell och fokuserad. Det betyder säkert att jag njuter mindre av livet än många andra, men jag vet också att jag klarar mig. Alltid.

Ha en fin helg!

kommentarer

  • Kugge

    Blir arg på att de inte vill betala dig?? Helt sjukt ju. Gällande icke-förväntan låter det precis som när min debut gått i tryck. Kände mest ångest och inte glädje fastän min stora dröm skulle gå i uppfyllelse. Märkligt det där men antagligen helt naturligt!

    • malinsdriftigheter

      Ja, bah. Så kan det gå.
      Absolut måste det vara någon del av den ”kreativa processen”. Det blir ju alltid så här strax före – nästan vad det än gäller.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: