fbpx
Dagbok

Fort Knox

Ni som känner mig det minsta vet att jag sätter mycket tid på min blogg. MYCKET tid. Det är ju jag, och bara jag som bygger den – och liksom alla mina åtaganden sätter jag stor ära i att hålla mina projekt snygga, proffsiga och värdiga mitt namn. Aldrig har jag ju haft pengar att göra någonting precis så snyggt som jag skulle vilja; men jag har ändå alltid försökt mitt bästa med de resurser jag har. Ni vet det här.

Jag skulle inte vilja kalla mig själv pedant – men visst har jag perfektionistiska drag i mig. Vilken kreatör med självaktning har inte det?

Små detaljer kan verkligen gnaga i mig och nästan förlama mig helt. Det är väl främst den jobbiga slarv-skammen som jag vill undvika och jag går definitivt till bisarra ytterligheter för att få frid i sinnet. Spelar roll om det är ett café, en bok, ett arbetsuppdrag, ett bakverk, en butik, en webshop eller blogg. Jag står inte ut med smutsiga skyltfönster, damm på hyllorna, vattendroppar på bestick och glas, en bruten länk på hemsidan. Jag måste åtgärda felet. Genast! Helst innan det uppdagas.

Jag minns en gång när jag drev webshop som mest och hade glömt att stänga av mobilens ljud till natten. Tidig morgon, kring fyra-fem, vakande jag av att jag fick ett meddelande från en kund som försökte göra en beställning men hade stött på motstånd. Antagligen en skiftesarbetare, med tanke på klockslaget. Minns inte vad problemet gällde – bara att jag genast steg upp trots Jonas protester. Gick till datorn, hittade problemet och åtgärdade det. Jag kunde bara inte sova med tanken på att det är någon bugg på min hemsida. Att jag gjort någon besviken. Satt käppar i hjulet för en transaktion – hela poängen med projektet.

Det blev ändå ingen order från kunden, minns jag. Trots besväret. Men jag kunde i alla fall somna om efteråt.

På sistone har jag fått klagomål på att min blogg är infekterad med virus. Att när man klickar på mina länkar skickas man vidare till en spamsite. Och Gud, vad detta stört mig. Jag känner mig otillräknelig och det står jag inte ut med.

Extra jobbigt blir det om någon skriver ut detta som en öppen kommentar på fb. Det känns ungefär, kan jag tänka mig, som att pissa på sig på öppet torg och att någon då, litet ofint, skriker ut det med megafon. Kan ju dock hända att jag bara spillt ett glas vatten över mig?

Spelar roll vad som egentligen hänt, pinsamt är det ändå.

Jag brukar skicka privat meddelande, med skärmdump, om jag upptäcker något skumt på någons hemsida. Detta är då riktat mot teknikern som gjort hemsidan, inte åt bloggaren själv. Jag försöker ge förslag på åtgärder på sajten som kunde hjälpa. Tycker på riktigt synd om folk som köper hemsidor som visar sig vara helt oskyddade från spam, därför vill jag säga något.

Men jag har som sagt byggt min sajt själv och kan inte skylla på någon annan. Jag måste ha koll och har höga krav på mig själv. Detta är också anledningen till att jag tackar nej till att bygga hemsidor åt andra – jag känner att jag skulle behöva vara it-ingenjör för att ta det ansvaret. Men så finns det vanliga lekmän då som utan betänkligheter gör detta till sin business utan minsta lilla utbildning. Det ifrågasätter jag skarpt.

Men nu när jag berättat om webshop-incidenten, vad tror ni händer med mig när någon påstår att min blogg-baby beter sig illa? Jag springer självklart med illröda kinder till min dator och börjar jobba för högtryck för att komma till bukt med fenomenet.

Man får ingen kontakt med mig. Jag vill inte bli störd. Fort Knox är under attack! Spelar roll att jag har tusentals läsare i veckan och 2 personer har klagat. Två personer är två för mycket.

Jag går verkligen all in på att försöka hitta var problemet ligger. HUR kan detta stämma? Jag har ju installerat värsta ogenomträngliga fortet på min databas. Jag har inte bara en blöja på mig när jag går på torget, jag har en blöja ovanpå en annan blöja och en blöja på det också. Jag kan inte pissa ner mig.

Ändå är det en röst i mig som säger att det kan vara mitt fel ändå.
Bäst att söka igen. Om inte annat för att täppa till detta uppenbarligen kunskapshål i min förståelse för internets skumheter.

Igår satt jag precis hela kvällen och nystade i detta sattyg efter ännu påminnelse nr 2 från läsare. Googlade, tänkte så det knakade. Vad kan detta bero på? Har det hänt någon förut? Är detta ett fenomen? Hittade inget speciellt på google – bara det faktum att sociala medier fullständigt kryllar av maskar: malware och spam. Man kan nästan utgå ifrån att de flesta har något skit i sin webbläsare någon gång, alltså den applikation som öppnar länkarna du klickar på (rekommendation: ta bort och installera dina appar på nytt med jämna mellanrum).

Scannade igenom min website för sjuttielfte gången.
Raderade typ alla appar i min mobil – bara för säkerhets skull.

Åter igen – jag hittade inga som helst hot i min databas.
Inga fläckar att putsa (även om jag passade på och vårstädade bland onödiga filer).

ÅH, FRUSTRATIONEN!

Till sist bestämde jag mig för att kontakta en expert på området, en mjukvaruarkitekt som dessutom äger webbhotellet jag nyligen flyttat sajten till. Så skönt att inte längre behöva chatta med en indier på andra sidan jordklotet när jag stöter på problem! Personlig service på svenska – it matters.

Jag bad honom om hjälp att se över mina filer. Kanske är mina rutiner för osofistikerade ändå? Gräver för ytligt?

I morse fick jag svar och kunde pusta ut.

Min sajt är skyddad med ett aktivt virusfilter samt brandvägg i WordPress (dessa har jag installerat själv, red anm.). Förutom detta har servern som min sajt ligger på sin egna brandvägg och virusskanner (som inte tillåter filer med virus att sparas). Om sådant skulle dyka upp så skulle min kontaktperson få en varning om detta. Jag hade bett honom att se över mina filer manuellt vilket han gjort utan att finna något fel.

Malware av den här typen är annars vanligt förekommande. Så här skriver han:
” H*n har garanterat ett spamware i sin webbläsare som körs i bakgrunden. Det faktum att det är just din blogg som aktiverar detta beror dock inte på din blogg.

Dessa spamware gör så att länkar på hemsidor byts ut till något annat och resultatet blir att användaren hamnar på en annan hemsida. H*n kommer säkert till andra skräpsajter också men har bara inte noterat det förutom att h*n visste att h*n borde ha kommit till din blogg, men gjorde inte det. ”

Det här är nu då mitt slutgiltiga svar.

Jag tänker nu inte lägga mer tid på att diskutera detta. Klart folk får tro vad de vill och ha sina egna teorier om vems fel det är att bloggläsningen här störs av ofrivilliga skjutsar till spamsidor och dylikt. Kanske pissade jag på mig på torget.

Vad jag däremot vet nu är att JAG åtminstone inte sitter och gissar i soffan längre. Jag har inte bara sett över mitt hus utan också konsulterat professionell expert på området. Jag känner mig nöjd med det – och det strävsamma livet på Fort Knox går vidare.

Att dessa virus uppdagades och påpekades i just den finlandssvenska bloggare-gruppen som jag nu lämnat är säkert också det, bara en tillfällighet. Eller är det? Det blir så tydligt när man annars är så sparsam med likes och respons på inläggen. Har en bloggare något fel på sin sajt är man nog jättesnabb att påpeka det! 

Men jag överreagerar säkert…

*Återgår till att polera kanonen*.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.