fbpx
Dagbok,  Graviditet

Veckans funderingar – om att inte vilja ha några lösningar, bara stöd och pepp

Vill inleda detta inlägg med ett ”oj- fredag igen, så snabbt tiden går” men det blir ju tjatigt i längden. Även om det är lika sant varje fredag.
Denna veckas funderingar måste jag nog se till att hålla kortfattad för annars blir det nog för mycket negativitet för vad jag anser skäligt på den här bloggen. De senaste dagarna har nämligen präglats av en rejäl formsvacka i det fysiska måendet vilket har en ansträngande effekt på det psykiska. För att inte glömma parförhållandet! En övergående fas i mitt liv, såklart, men ändå så jobbig. Vi som haft en så fin påsk och så bara… pang pladask.

Jag vill ju inte klaga, men. Jag mår inte så bra just nu. Har gått in i gravidvecka 28 och nu börjar det gå uppför. Trögt och eländigt. Känner mig helt utmattad och svag på ett sätt som jag inte känt förut – som att jag har jättelågt blodtryck. Önskar att jag hade en maskin så jag kunde mäta hur det står till men det är min bästa gissning. Vad jag dock vet är att ingen yoga eller pillerburk i världen kan fixa detta på kort sikt så bespara mig sådana tips, okej? Som jag sa åt maken en tårfylld natt- jag vill bara ha hjälp att stå ut till slutet. Mentalt alltså. Inget mer.

Jag ser ju inte så farligt stor ut egentligen men jag känner mig jättetung. Armarna är som bly! Till på detta har vi kanske det finaste vårvädret i Europa just nu och det triggar ju mig att söka mig ut på gatorna när jag borde vila. Men det är en plåga att promenera med alla sammandragningar och sen får jag ligga i sängen hela kvällen för att ta igen mig. Kan inte förstå hur andra gravida kan jobba och hålla igång som de gör? Känns som att det är något fel på mig som måste anstränga mig så hårt för så litet. Skulle behöva ha en portabel pall med mig vart jag än går.

På kvällarna är det värst. Jag har restless legs och kan inte komma till ro i soffan. Min rygg värker också som att den håller på att braka av på mitten men då hjälper i alla fall värmekudde i svanken. Jag räknar ner timmarna tills jag får gå och sova.

Vi ska till rådgivningen på måndag så då ska jag försöka förklara hur det känns. Mitt problem är bara att jag är så jäkla trevlig och munter utåt, alltid. Jag kan liksom inte förmå mig att bryta ihop så där bara. Det är en spärr! Även om jag skulle vilja det så kan jag inte. Så kommer någon att ta mina besvär på allvar om jag inte ligger på golvet och gråter? Jag tror inte det. Känns väldigt orättvist att graviditet inte klassas som ett sjukdomstillstånd då en vanlig anställd skulle få sjukskrivning direkt för mindre besvär än vad jag har. Inte undra på att folk drar sig för att skaffa barn i de här prestationssamhället. Man behandlas ju inte precis som att man gör en god sak för samhället, snarare som en belastning.

En sak är säker, min syn på graviditet har definitivt ändras. Jag tänker inte döma någon längre och göra antaganden om att gravida är pjasoga och lata. Mina sympatier, alltså!

Jag har i princip rensat min kalender hela maj månad för jag orkar inte gå på möten och kämpa med företaget längre på det aktiva sätt som behövs för att generera inkomster. Fysiskt alltså. Jag kan ju knappt gå? Det gör för ont. Hjärnan är väl lika på gång som alltid (missade dock ett möte i veckan pga. förvirring så det var lite pinsamt). Men kroppen vill inte.

Det är liksom överlevnadsmode på nu. 88 dagar kvar.

Trots detta gnäll. Hoppas att ni kan göra skillnad på en pissig dag och ett pissigt liv?
Jag tycker nog fortfarande att jag lever ett lyckligt liv och jag är tacksam för det. Bebis verkar pigg som vanligt och jag håller fast vid att detta är övergående och att jag en dag ska må bättre igen.

Om ni vill hjälpa mig… Jag skulle vara väldigt tacksam för lite pepp i detta skede… inga lösningar. Bara mentalt stöd, okej? Berätta något hoppfullt, det hjälper.

 

14 Comments

    • Carinamarianne

      Gnäll på du alldeles i lugn och ro. Att vara gravid kan vara jäkligt tungt och jobbigt när bebin växer så det knakar. Minns att jag var tokig nog att ungefär i vecka 28 ta mig till Hangö sommaruniversitet på en (skratta inte…) ”Hitta ditt inre barn” typ kurs. Oj jösses vad jobbigt det var. Ryggen värkte och helst hade jag velat ligga ner och sova hela tiden.
      Kan inte lova att det blir mindre tungt ju närmare födseln du kommer, så vila du så mycket du bara kan. Och börjar det kännas riktigt riktigt jobbigt så säger du till på rådgivningen att nu fasiken är du orolig och mår inte bra, och lämnar din inre snälla flicka hemma och plockar fram bestämda myndiga Malin 😊😊
      Gör vad du känner för, må det sedan vara gnäll 😁😁

      • malinsdriftigheter

        Skulle inte skratta men kunde inte hjälpa det… Tack för dagens LOL 😂. Jag har 1 utflykt ännu planerad och det är till ikea! Har pitchat det som min sista önskan, hehe. Före jag blir ännu tröttare och större… Måste-till-ikea. 🤤

        • Carinamarianne

          Haa, jag bjuder på skrattet! Och klart du ska till Ikea! Lyckans dig som jag antar, att kommer att shoppa grejer till bebisen. En sak kan jag ibland lite kan sörja över, är att eftersom vi bodde i en tvåa när dottern växte upp så fick jag aldrig chansen att inreda ett barnrum. Drömde om sänghimmel och söta möbler… sedan flyttade vi till större och då var hon så stor att hon förstås fick välja själv hur hon ville ha det… så passa på medan du är den som bestämmer 😀😀

          • malinsdriftigheter

            Ja, till en början ska vi handla praktiska saker som förvaring, sängkläder och badbalja och sånt. Jag har ju (skämskudde!!!) kontoret i barnkammaren ännu… #åretsmamma . Vi får se när det känns som att det är dags för mig att flytta ut. Tillsvidare får bebin nöja sig med ett hörn av sovrummet och lekmatta i vardagsrummet. Men jo, då får jag ju i alla fall glädjas åt inredningsprojektet. 🙂

  • kuggekugge

    Tänk hur underbart det kommer att få gosa med bebisen i sommar! <3 Och tänk på all kreativ energi som samlas längst bak i hjärnan utan att du ens märker det. Kram!

  • Tidstjuven

    Diskutera absolut det här på rådgivningen!! Skickar en stor dos pepp och kram till dig ❤️ Jag lovar att det kommer vara värt det slutändan även om det känns jobbigt och ändlöst just nu. Snaaart har du din bebis på utsidan och då känns plötsligt hela graviditeten ljusår långt borta.

  • Poppelina

    Kämpa kämpa! Det kommer bättre dagar och sen när förlossningen är över får du omedelbart din kropp tillbaka (förutom mjölkproducenterna ;)) och krämpor som ryggvärk och foglossning försvinner omedelbart!

    • malinsdriftigheter

      Tack för pepp! Just nu känns det som att jag kommer att vara gravid för evigt. Hur är ett liv utan nästäppa? Men å andra sidan har ju tiden gått väldigt fort också… Ser fram emot att inte behöva dela kropp längre…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.