fbpx
Dagbok,  Graviditet

Påskens plus och minus

Vilken skön och kravlös påskhelg vi haft! Jag brukar för det mesta tycka att påsken är så lång och tråkig men inte i år. Förmodligen eftersom jag börjat vänja mig vid ett segare tempo i livet. Dagarna kommer och dagarna går, liksom.

Vaknade kring 7 i morse av att mobilen plingade till. “Välkommen till provtagning bla bla bla” läste jag med ett halvöppet öga. Vardagen kallar. Jag ska på glukostest imorgon (eller heter det sockerbelastning) och det hade jag redan förträngt. Känns totalt onödigt för min del men det hör tydligen till att göra det. Störigt att behöva fasta och stiga upp tidigt och ha astråkigt där i 2h bara för att få reda på hur normalt allt är (så känns mitt förhållande till sjukdomar just nu) men en dag kanske min lycka inte är så självklar och något visar sig vara fel. Så jag testar mig.

Samtidigt som sockerbelastningen görs ska det tas ett annat blodprov på mig för att (på något konstigt vänster) utreda mitt barns blodtyp. Tydligen kan man lista ut det genom mitt blod. Måste fråga personalen hur det går till, för det verkar som någon ny, listig metod! Jag menar, vårt blod är ju inte blandat i det här skedet? Eller?
Jag är alltså rh negativ och borde få en spruta denna vecka ifall barnet har +blod (som sin far).
Det här med blodets kompatibilitet är väl den enda seriösa graviditetskomplikationen jag har (vad jag vet om) men pratar man med folk om det så är det något ganska harmlöst.
ÄÄÄÄH du får en spruta extra bara före och efter.
Vi får väl se. Jag är inte orolig i alla fall. Tänker bara att det vore smidigt om barnet hade minusblod så slapp vi tänka på det.

Det blev inget “veckans funderingar” i fredags på grund av påsken – men jag tänkte ändå berätta om en tanke jag haft. Eller insikt.

Vi var nämligen på barnkalas i helgen – min systerdotter fyllde 5 år. Otroligt vad tiden går – och det är också vad jag tänkt på extra mycket i veckan! Jag minns nämligen på 4-årskalaset ifjol att jag diskuterade med systerdotterns farmor att jag nog kände mig redo för giftermål och barn nu. Att det är nästa grej. Då var min nuvarande verklighet bara en vision.
I år var kalaset mer uppdelat – med ena släkten på dagen och andra på kvällen så de båda familjerna sågs inte i år. Däremot möttes vi dagen efter på matbutiken och utbytte en kram och några hastiga ord om kommande bebben. “Lyckliga tider” sa hon och tittade varmt på oss innan vi alla fortsatte med våra ärenden.

Då slog det mig verkligen hur mycket som kan hända på ett år. Vad man kan få till med lite bestämdhet och tur). Det var ju så att genast efter kalaset ifjol förlovade vi oss (första maj), sen gifte vi oss (18 augusti) och i slutet av oktober plussade vi. Nu är det en vecka till första maj och cirkeln är sluten. Det har varit mycket upp- och nedgångar på vägen men ALLT har ju gått bra till sist. Nästan löjligt bra med facit i hand.

Om det flyter på i den här stilen så får vi snart fira vår första bröllopsdag tillsammans alla 3. Jag, Jonas och lille spark! Tänk så fint! Vi är ett uppenbarligen ett bra team team redan.

Jag tror att sådana här “slumpmässiga” möten med folk helt enkelt sker för att vi ska stanna upp och inse saker. Få lite perspektiv, se hur långt vi kommit. Vi tappar så lätt greppet om det stora hela. 

 

Nu hoppas jag bara att min tredje trimester inte blir så tung och att förlossningen går smidigt sen. Det är utanför min kontroll såklart men jag hoppas på flyt som vanligt och försöker att inte stressa upp mig. Tror inte ens jag ska skriva något förlossningsbrev, vad ska det vara bra för? Jag tar det hellre som det kommer.

Allt går inte att planera, man kan bara försöka bygga de bästa förutsättningarna för det man vill uppnå (med de resurser man har) och så väntar man. Kanske är det därför jag klarar mig så bra?

Jag gör alltid mitt bästa men förväntar mig ingenting. Eftersom saker och ting har en förmåga att falla på plats utan min inblandning så blir jag oftast positivt överraskad – vilket leder till en positiv och trygg inställning till livet vilket ger mig ännu mera flyt vilket gör att saker faller på plats osv osv.

Nyckeln är väl att inte ta lyckan för given utan fortsätta bana väg för den och hålla bollen rullande. Klart det kommer gupp på vägen, av olika magnitud, men det går ju över och leder ju alltid till någonting.

Det var allt från guru Malin! Hoppas ni får en bra vecka – och får ni inte det så vet ni att det förmodligen finns en poäng med det och att det förmodligen bäddar för bättre veckor senare.

 

Påskens plus och minus

+ vila, komma ner i varv
+ kravlöst häng, bra serier
+ mysfrukost, mysfika, mysmiddagar, kalas
+ fint väder
+ laga mat som tar halva dagen att förbereda,i lugn och ro
+ otroligt skönt att butiker har öppet nuförtiden = mindre stress

– alldeles för mycket socker för min del :/
– orkar inte så mycket som jag skulle vilja just nu, å andra sidan bra tid för det…
– mitt liv går främst ut på att vara gravid just nu
– världen stannar inte upp fastän vi gör det, skönt att återgå till vardag igen med rutiner och folk som jobbar…

 

2 Comments

  • Rebecka

    Detdär med bloggruppen är faktist intressant. Är själv Rh- å dottern e Rh+. En spruta under graviditeten och en spruta i förlossningssalen. He va he 🙂 inget som jag destumer reflekterat över.

    • malinsdriftigheter

      Jamen, precis. Det låter allvarligt i teorin men i praktiken… Njäh. En sak jag kom att tänka på nu – när man ska ha p-piller t.ex utreds det ganska noggrant riskerna för eventuell propp. Om det lämpar sig för en. Läkaren jag var till sist kläckte ur sig att risken för propp som gravid är så skyhög att det vill man inte ens prata om 😂. Om jag överlever detta klarar jag vad som helst, haha…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close