fbpx
Dagbok

Veckans funderingar – om minimalism, hemmafruliv, Blondinbellas luftslott och att vara rik på fritid

Fredag igen – herregud så snabbt tiden går. Den flyger fram! Jag fortsätter min nya fredagsrutin här på bloggen; att samla veckans spridda tankar och händelser i ett inlägg. Tanken är väl att ”tömma hjärnan” inför helgen men idag måste jag göra det för jobbets skull så att jag får tanke-ro. Har ett copywritingjobb på agendan idag och jag kände genast i morse att jag måste skriva av mig själv först för att kunna ge idéer åt någon annan.

 

Så, veckans funderingar.

Vi tar avstamp i förra helgens program då jag lyssnade till ett föredrag om minimalism. ”Från minimalist till maximalist – om hållbar klädkonsumtion ” med Ida Haapamäki.

Själva begreppet minimalism och hållbarhetstänk kring mode/prylar/konsumtion är ju inget nytt förstås. Speciellt inte för oss typer som var på plats för att byta kläder med varandra – men vi behöver ju alla en påminnelse nu och då för att inte falla tillbaka i gamla mönster. För egen del väcktes många tankar till liv ändå.

Om man får vara lite lökig – jag fick en booost. 

Det var en tankeväckande föreläsning som rent konkret inspirerade mig att ta tag i några städprojekt hemma som pockat på mig länge. Men på ett djupare plan så insåg jag också en del saker om mig själv. Som att jag gillar minimalism mer än vad jag trodde.

Jag insåg att även om jag aldrig sett mig själv som en minimalist så är jag faktiskt minimalistisk på många sätt.

Jag ser mig själv främst som en ”ekonomista” och min definition på det sammanfaller mycket med vad ida pratade om – minimalism. Det enda som egentligen inte gör mig till en renodlad minimalist är väl det att jag inte enbart fokuserar på att leva ett enklare liv och konsumera medvetet – jag vill också få min ekonomi att växa.

Jag vill kunna jobba mindre för mer. Jag vill downshifta samtidigt som jag vill investera mina resurser (pengar, kunskap, tid) smart och någorlunda säkert. Långsiktigt tänkande. Vad nu det gör mig till. Min minimalism är alltså snarare ett verktyg för framgång än en ideologi som definierar mig.

 

Jag tyckte hursomhelst om Idas olika omskrivningar på maximimalism – som ”rättmängdförmigism” och ”jagvillintehaskulderism”. Det sistnämnda har jag ju levt till 100% nu de senaste åren. Längtar verkligen efter den dagen då jag kan visa er vad jag verkligen kämpat för och vilken omsvängning jag gjort i mitt liv. Måste bara få det svart på vitt först.

För att uppnå detta läge i mitt liv har jag ju faktiskt behövt tänka minimalistiskt med min egen konsumtion. Det har gått så bra och varit så givande  att jag har svårt att se mig själv gå tillbaka till något annat tänk. Jag har liksom byggt upp inre spärrar för onödig konsumtion. Det enda som fick mig att vackla litet nu var denna graviditet och grupptrycket att köpa en massa dyra prylar till babyn. Fick verkligen kämpa för att tänka pragmatiskt där.

 

Några tips för er som är intresserade av att veta mera om minimalism.

Har också tänkt på det här med att vara en ekonomista.
Jag tror det lätt kan misstolkas för något annat så jag vill bara klargöra var jag står med det.

När jag skriver ”ekonomista” vill jag bestämt understryka att även om detta är ett blondinbella-begrepp så tror jag nog att min och Löwengrips definition på att vara en ekonomista är ganska långt ifrån varandra. Äh, nu var jag för snäll. Min drivkraft är äkta och baserad i verkligheten, hennes – en imagegrej som allt annat. Något som lät bra och som hon kanske höll i ett år eller så. Som en liten hobby. Åh jag kan spara pengar på en latte! Den pengen lägger jag i min aktieportfölj – tihiii! Det verkliga målet var väl att göra sig till en trovärdigare börshaj. Alltså att bli investerare var det verkliga målet för henne och så ville hon väl tvätta bort sin slösarstämpel genom att ge lite ekonomitips till småfolket.

Nu vill hon vara Paris Hilton igen och har varit det en tid. Den typiska maximalisten enligt Idas föreläsning.
Barnsligt. Blir så besviken på den där människan. Tänk vad hon hade kunnat åstadkomma utan det där egot. Kanske hade hon kunnat få känna hur det är att vara Sveriges mäktigaste affärskvinna på riktigt och inte bara på lek.

Har hon några verkliga, äkta passioner som driver henne egentligen? Vilket tomt liv det måste vara. Och barnen?? Vill inte ens gå in på det för jag kan inte förstå upplägget.

Är det inte exakt samma mönster som upprepar sig gång på gång för henne? Resan börjar som en fantasiblogg där hon utger sig själv för att vara en önskeperson, en IT-girl i Stockholm. Det fungerar. Hon blir till och med den där alternativa personligheten till sist. Fake it til you make it! Byter sen stil till något mänskligare. Gifte sig, fick barn, hade personliga åsikter. Var detta den verkliga Bella? Nu är hon ju tillbaka till ursprungsidén igen. Att leka rollspel. Hon utger sig för att vara någon slags business tycoon. En bossbabe. Fake it til you make it – again? Tror inte det fungerar längre. Sociala medier har blivit för ifrågasättande och sanningen läcker alltid ut. Folk kräver autenticitet.

Inväntar nu kollapsat luftslott och en blogg som är tillbaka på jorden igen – i alla fall lär det ju gå så för Isabella om mönstret fortsätter som tidigare. Men aldrig att hon kommer att erkänna att något gick snett. ”Åh, allt var ändå en medveten strategi , tihi. Nu vill jag testa något annat.” Vad det nu sen blir. Kanske det nya ”hemmafruidealet” som är populärt att skriva krönikor om nu?

Aproå hemmafru-livet då. Jag har lite reflekterat över mitt eget.

Nu är det över 6 månader sedan som jag stämplade ut från min anställning för sista gången och lämnade löntagarlivet. Jag vill tro att det var för gott, det är i alla fall planen, men det är klart att saker och ting kan ändras i framtiden. Kanske får jag ett drömuppdrag som jag inte kan tacka nej till senare i livet?
Hursomhelst. För mig är det en ganska hisnande tanke att jag nu varit egenföretagare här hemma i ett halvår och ännu mer hisnande är tanken på att den eran i mitt liv bara har börjat!

Nu väntar snart föräldraledighet som sträcker sig över åtminstone 9 månader. Sen jobbar jag med firman medan Jonas tar ut sin andra del av pappaledighet. Därefter blir jag vårdledig på deltid och det är tillsvidare. Förmodligen vill vi försöka med barn nr 2 då. Och så är det samma rumba igen.
Dessa senaste 7 månader har jag varit gravid 6 av – så det har ju inte varit så hårt fokus på företaget – men jag har klarat mig riktigt bra och det har också varit den lyckligaste tiden hittils i mitt liv (trots den hemska första trimestern). Jag har fått gå hemma som jag längtat efter så länge när jag bara jobbat och jobbat. Minns ännu när jag stängde min butik efter kl 18 och gick hem genom den tysta staden. Jag brukade se upp mot höghusen och se folk som diskade undan efter middagen. De hade redan hunnit handla, laga mat och städa undan. Så mycket fritid till hands. Jag avundades dem. Jag ville också leva ett vanligt liv, men inte som en vanlig person.

Som mig. 

Andra höjdpunkter i veckan?

Jag lyckades äntligen baka ett glutenfritt artesanbröd på 100% surdeg som faktiskt steg ordentligt i ugnen. Alltså ingen köpe-jäst alls! Success! Receptet kommer i min bok. Bakade också riktigt lyckade glutenfria chokladmuffins – de får ni receptet på här i morgon.

Jag har också varit på föräldracafé med temat förlossning. Velade länge om jag skulle gå – men det var trevligt!
Min största insikt efteråt var att även om allt är så himla nytt just nu och föräldraskapet är en ny roll så är jag alltid samma gamla, positiva, modiga jag i grunden. Jag kommer att vara mig själv på förlossningen också och mig själv litar jag på. Det känns tryggt att hålla fast vid det.
Detta var inget som sades på träffen utan bara min egen personliga reflektion då när jag jämförde mina rädslor med andra blivande mammors. Jag tror inte det går någon större nöd på mig, liksom och jag behöver nog ingen doula som stöd som det känns nu.

Maken dock… haha! Skulle vara skönt om någon pratade med honom ifall jag blir allt för ”in the zone” på BB.

 

Det var veckans funderingar – det!

Någon graviduppdatering blir det inte förutom att min mage nu växer explosionsartat och att jag är supertrött i kroppen. Helgens planer är att ta det lugnt.

Så mycket fritid!

Tänk, jag kom mig ur allt det där omöjliga…

Nu är jag rik på fritid.

 

 

 

 

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.