Dagbok,  Företagande & karriär,  Graviditet

Tänker mycket på pengar just nu


Idag fick jag beslutet från Kela om vad jag kan förvänta mig för bidrag som mammaledig. Jag är ju inte den personen som ställer mitt liv utifrån vad jag eventuellt kunde få ut i understöd och bidrag så detta är ju inget jag bävat så mycket inför. Barn vill jag ha NU och det ska jag försöka få. Men jag märkte att mitt belopp var lite mindre än jag räknat med vilket fick mig att fundera.

Understödet jag beviljats är tillräckligt för att jag ska klara mig, och jag är tacksam för det, men det är ändå en klen tröst med tanke på de intäkter jag går miste om från företaget när jag inte arbetar med det aktivt.

Många arbetande mammor har ganska kass mammapeng. Det är verkligen trist att vissa typer av arbeten är så underbetalda. Men jag går faktiskt back på att vara mammaledig. På den här punkten känner jag mig utanför och det är det som svider allra mest. Det får mig att känna mig lite ensam som människa. Jag menar, inte ens på rådgivningen känner jag riktigt den där förståelsen och stödet som andra mammor får (inte för att jag behöver det, men, ändå). Vi fick det vanliga snacket om att lämna in graviditetsintyget till Kela men jag som är företagare. Öh jag ska säkert lämna in några andra papper någonstans! Vilken skandal det hade varit om en löntagarmamma hade fått det här rådet. Tur att jag själv har koll, liksom.

Förstår ni vad jag menar? Mitt liv är mycket krassare än andras och därför är jag också så knäpp som jag är. För att jag måste ju. Jag drivs ut i periferin mer och mer för varje år som går och det skrämmer mig hur litet hjälp jag förväntar mig att få av andra. Till och med födseln känns som något jag ska fixa själv även om det ju verkligen inte är så på riktigt. Men så är jag funtad. Jag förbereder mig mentalt för att i värsta fall göra allt själv, så är man beredd på allt liksom. Som att föda i hallen, till exempel. Det är lite sorgligt.

Samtidigt är det sjukt självförtroendebyggande att tänka som jag gör och det har jag stor nytta av. Det gör mig modig och självständig.

Jag stör mig inte alls på samhällssystemet egentligen. Jag stör mig på saker som inte går att fixa. Som tillhörighet och sånt.

Som att jag är kvinna och jag begränsas av det både biologiskt och ideologiskt. Aj.
Min livsstil hör inte till normen och det betyder att samma regler gäller inte för mig. Aj.
Inte ens jämlikhetsfrågan gäller mig i samma grad som andra. Det är ingen räddning för mig, egentligen. Jag menar – ingen jämlikhet i världen kan ju råda bot på det faktum att man inte kan ta ledigt från sitt företag. Även om maken hypotetiskt sätt vore hemma hela tiden och jag KUNDE arbeta så ska jag ändå bära barnet i 9 månader och föda det: Babyn behöver mig närvarande och jag vill också vara det såklart. Inte finns det några lagar som kan göra mitt läge rättvisare och inte vill jag heller att staten ska lägga sig i hur vi ställer vårt liv. It is what it is.

Alltså. Jag kan söka bidrag för att vara hemma med mitt barn- ja. Jag kan få sjukledigt på pappret- ja. Men jag kan inte söka ledigt från min business. Jag kan inte fysiskt vara på två ställen samtidigt. Så även om jag skulle avsäga mig mammapeng så skulle det inte förändra så mycket på den punkten.

Så där ja. Nu har jag lurat in er i tron om att det här är ett gnäll-inlägg och få er att läsa detta med ett allt-är-så-orättvist-bröl.
Tja. Ett litet buhu-inlägg om mitt utanförskap är det nog, men det kommer jag nog över bara jag sovit och fått litet mat i mig. Livet är orättvist, jag har accepterat det för länge sedan. Det är bara längtan efter samhörighet med andra som gör ont ibland. En av de mest basala mänskliga drivkrafterna. Och jag är en människa på den punkten lika mycket som andra. Inget att göra åt.

MEN (och detta är det knepigaste av allt). Jag känner inte att jag har några egentliga problem. Jag är rätt nöjd med livet. jag kan påverka det. Jag spelar spelets regler och är rätt införstådd med dem. Jag lägger inte så mycket tid på att gnälla och göra motstånd. Skriver av mig bara och går vidare.

Saken är ju den att jag gillar den här livsstilen. Jag vill ju inte tillhöra normen och inte vill jag vara en man heller. Det är spännande att försöka hitta nya vägar att hantera ekorrhjulet på och just det faktumet inspirerar mig att fortsätta arbeta för mina mål.

Det här kommer att låta så vrickat – men jag måste säga att jag blev lite motiverad av brevet och summan. På sätt och vis är det som att jag fått ett frikort från staten som svart på vitt rättfärdigar min önskan om att kombinera mammaliv med arbetsliv. Jag måste ju kombinera dem, annars dör företaget och med den min privatekonomi. Så pass no judgements on this girl okey!

Och jag tror att jag har ett par väldigt smarta lösningar på detta.
Och därför tänker jag på pengar just nu. För att jag håller på och bygger upp någonting riktigt fiffigt, tror jag.

Tänker också på vad pengar betyder för mig generellt. Väldigt mycket, faktiskt.

Men det är inget man tar upp på mamma-barn-träffen tror jag.

Kanske i ett nytt inlägg.


4

4 Comments

  • Johanna

    Intressant läsning och viktigt att lyfta fram (särskilt kvinnliga!) företagares verklighet i dylika situationer! Jättebra att du tar upp det här! Själv är jag nu mammaledig från mitt lönearbete med ett företag vid sidan om, som förstås ska skötas också under mammaledigheten. Framtiden får utvisa om jag ska satsa helhjärtat på företagandet eller fortsätta som anställd med företaget som bisyssla efter mammaledigheten. Det tål att tänkas på! Jag tänker precis som dig, att jag är fullt införstådd med vad som gäller för heltidsföretagare (ingen betald semester, sjukledighet, frånvaro med sjukt barn etc.), men samtidigt är det livsstilen och friheten att bestämma mina egna arbetstider (med vissa deadlines förstås) som lockar. Det som dock ibland provocerar mig är när löntagare gnäller över “dåliga förmåner”. De skulle bara veta hur bra de har det! Alla borde vara företagare en månad i sina liv – speciellt fackrepresentanterna som dikterar villkoren i detta land. Då skulle arbetsmoralen o arbetsklimatet i Finland vara betydligt bättre. Därför var det här ett otroligt viktigt och informativt inlägg! Tack för det!

    • malinsdriftigheter

      Tack Johanna, så fint att du uppskattade min text. Blev glad. 🙂 Förstår din situation.
      Du vet säkert det här – men jag vill bara passa på och berätta att man KAN ha rätt till startpeng nuförtiden även för en bisyssla som övergår till heltid. Det är en ny ändring som kom för något år sen. Så om du väljer att satsa heltid på företaget sen efter mammaledigheten så finns det möjligheten att få understöd. Jag visste inte detta själv nämligen men har ju satt mig in i det nu i när jag undervisar i att starta eget! Tänk, det kom en dag när JAG tipsar om stöd *flabb*. Undrens tid är alltså inte förbi.
      Jag håller med dig om att alla borde vara företagare en period i sitt liv. Inte minst för att bryta sig loss ur den här “trygghetsnarkomanin” som kännetecknar många löntagare. Man kräver samma sociala rättigheter för att ens fundera på att bli företagare och det är ju inkorrekt på så många plan. Det är alltid någon som betalar för välfärden. Företagarna! Hur tänker man att allt hänger ihop, liksom? Tryggheten tas så förgiven – men det är ju ingenting statiskt som alla har rätt till “så där bara”. Och ja, så täcks man klaga också – som du säger.

      Alltså, jag blir kanske mer frustrerad än provocerad egentligen. Och förbluffad! Folks ignorans.
      Jag har märkt att många, vuxna människor, är chockerande dåligt pålästa kring basic samhällslära. Man behöver ju inte förstå något om ekonomi då allt sköts automatiskt av arbetsgivaren. Men gnälla kan man förstås! Ex. Varför dras det så mycket i pension? Fakta: Endast en bråkdel av den verkliga avgiften dras av från lönen. Arbetsgivaren betalar största delen + andra försäkringar. En företagare betalar hela kalaset för sig själv.

      Och denna:
      “Får man dra av momsen i kassan då man handlar till företaget?” Finns ju inga dumma frågor förstås… men ibland blir man lite mörkrädd.
      Sen att man inte får lära sig något om privatekonomi i skolan tycker jag är helt förkastligt. Det stämmer verkligen att skolan är gjord för att skapa löntagare som snällt ställer sig i ledet och inte tänker så mycket på alternativa sätt att skapa inkomst. Så tröttsamt…

      Ska skriva mer om det här sen. Men som slutkläm tycker jag inte alls att det är eftersträvansvärt att “alla” blir frilansare. Det skulle vara som att gå tillbaka 100 år i tiden och förstöra den fina välfärdsmodellen vi har här i landet med vår sociala trygghet som ändå finns för den stora massan att åtnjuta…
      Det som skulle underlätta för småföretagare är, tänker jag, momslättnader och andra förmåner som hjälper oss att lyckas. Lyckade företag är vad man borde sträva efter i första hand. En lycklig företagare klagar inte så mycket.

      Framgång är väl det enda som botar allt, för oss. Då kan man finansiera sin egen trygghet.

  • Johanna

    Tack för ditt svar och tipset om startpeng, ska definitivt läsa in mig på det. Vet du kanske var jag kan hitta mer info om startpengen? Och dehär kurserna du håller (hållit?) i att starta eget, var hittar jag info om dem?
    När vi ändå pratar om att underlätta för företagarna, så måste jag nämna en sak som stör mig nåt fruktansvärt. När en företagare ska söka ut förmåner (t.ex. sjukdagpenning, föräldrapenning etc) från Fpa, så baseras det alltid på dennes Föpl (årsinkomsten på företagarens pensionsförsäkring) – inte på beskattningsbar inkomst, som för löntagarna. Men får du t.ex. fortkörningsböter som företagare, då är det resultatet från senaste bokslut (i praktiken beskattningsbar inkomst) som ligger som grund för dagsbötern. För framgångsrika företagare är det här en riktig käftsmäll, förmåner enligt Föpl (som oftast är lägre än beskattningsbar inkomst), men böter enligt beskattningsbar inkomst. För löntagare är det däremot alltid beskattningsbar inkomst som gäller, varför är det inte alltid så för företagarna åxå? Framgångsrika företagare är de som ska få Finland att rulla, som betalar för välfärden, precis som du säger. Sen att man inte längre kan ha olika belopp på Föpl och företagarens olycksfallsförsäkring tycker jag åxå är sjukt. Vad har de liksom att göra med varandra egentligen? Tycker faktiskt att man själv ska kunna välja beloppet på olycksfallsförsäkringen enligt verkligt behov. Vad man sen vill betala in i pension är ju något helt annat, fattar inte alls grejen med att dessa summor ska gå hand i hand.

    • malinsdriftigheter

      Startpeng beviljas av TE-byrån. Du kan läsa mer här: http://www.te-tjanster.fi/te/sv/arbetsgivare/foretagare/blivande_foretagare/startpeng/index.html
      Det är yrkesakademin i Österbotten som ordnar kurser i att starta eget och jag har varit dragare de senaste gångerna. Nästa grupp startar i höst, men får se om jag står över pga bebis. Måste kolla läget då närmare.
      Hm, jag förstår det orimliga du menar med dagsböter gällande löntagare och företagare. I praktiken drabbas en vanlig företagar-person eventuellt hårdare än en löntagare. Men… dagsböter bestäms enligt beskattningsbar inkomst och har alltså absolut ingenting att göra med FöPl så på den punkten känns det ändå vettigt. Med ditt förslag – säg att jag skulle vara en mycket framgångsrik företagare (personbolag) men ändå betala minimibeloppet på FöPl. Skulle dagsböterna då basera sig på min FöPl premie skulle jag ju ha råd att blunda för alla fartkameror och gasa på för det skulle bli så minimala böter för mig. Förstår du vad jag menar? Det skulle ju bli jättekonstigt. Sen om man man är riktigt framgångsrik företagare så har man antagligen aktiebolag och då betalar man inte föpl utan är löntagare på bolaget.
      Jag blir lite osäker nu gällande försäkringarna. Är du säker på detta? Själv har jag lagstadgad FöPl och sen till på det har jag en frivillig olycksfallsförsäkring på företagare som jag betalar en ytterst liten årspremie för eftersom riskbenägenheten är väldigt liten för min yrkesgrupp – kontorist som sitter vid datorn. Hade mycket högre kostnad som restaurangägare. Men hursomhelst – jag upplever inte att den kostnaden baseras på föpl? Men antagligen gör en eventuell utbetalning det sen. Viktigt att veta är att den enda försäkring du MÅSTE betala (lagstadgad) är FöPl och om du har anställda – försäkring för dem. Allt annat är helt frivilligt men man ska självklart inte ta några risker som man själv inte kan bära ekonomiskt ifall något händer. Beror ju då helt på vad man arbetar med/bransch.
      Hoppas jag förstod dina kommentarer rätt nu, annars får du gärna rätta mig.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close