fbpx
Dagbok

Personlig intervju med mig själv

I dagens inlägg återvinner jag några klassiska intervjufrågor ur glossiga magasin och svarar på dem själv! Vilken kvinna har inte velat bli intervjuad i Amelia, liksom.

 

Skulle vara jättekul om andra bloggare gjorde samma sak! Länka gärna i kommentarsfältet så hittar jag texten sen. Mera hybris åt folket! I canva kan du fixa ett omslag med dig själv, till och med. Orkade inte översätta till svenska dock. You get the picture!  

Men först; en faktaruta. Som sig bör.

Fakta om Malin Vesterback

Ålder: 30. Familj: Maken Jonas Vesterback, 34, och baby på kommande i juli. Bor: I lägenhet i centrum av Vasa. Jag trivs i lägenhet, men drömmer om en villa i Sundom skärgård som skulle fungera som säsongsboende och livstidsprojekt. ”Två hem, ett på landet och ett i staden. Det vore alldeles perfekt för våra behov”. Gör: Föreläsare, receptör, medieproducent, bloggare och kokboksförfattare. Driver egna bolaget malinsfoodieliving. Aktuell med: Nya e-boken ”Lyckas med glutenfritt bröd” som släpps på egna webbplatsen våren 2019.  

 

 

Ingress

Pallade inte skriva objektiv ingress om mig själv, jag är ju ingen Ellen på det sättet (hon är grym på att göra skrivövningar). Men tänk att jag målar upp en bild av mig själv som ett käckt yrväder nu när jag sveper in på det mysiga cafét där vi ska hålla intervjun. Hälsar på personalen – självklart känner jag alla restaurangägare i den lilla staden. Sätter mig ned men studsar genast upp igen vid åsynen av reporterns halvdruckna rooibos. Ursäktar mig och går och hämtar en kopp bryggkaffe med mycket mjölk. Konverserar oavbrutet med reportern samtidigt som jag norpar åt mig ett par kex från vitrinen – intervjun har redan börjat. Jag betalar senare Karin! Nu är jag redo.

Fråga vad du vill, säger jag. 

Du verkar vara en aktiv person och din blogg heter också Malins driftigheter. Man kan inte låta bli att undra – har du fler timmar på dygnet än andra?

Nej, givetvis inte. Men restaurangbranschen lärde mig att jobba i högt tempo. Först skulle du bemästra något ganska svårt, sedan lära dig att göra det snabbt och dessutom effektivt och i samklang med allt det andra som behöver göras. Många grytor på spisen; alltså. Jag jobbar fortfarande på det sättet även om jag mest sitter framför en dator nuförtiden. Jag multitaskar och arbetar systematiskt. Jag älskar att jag kan bolla både personliga ärenden och jobbärenden samtidigt. Det är ingen som köpt min tid på det sättet. Det säger sig självt att jag får mycket gjort.

Du berömmer ofta din stöttande make i dina föreläsningar om företagsamhet. Hur träffades ni?

Vi träffades online för 13 år sedan! Jag såg hans profil på en community och tog kontakt via messenger – jag var från början den drivande parten i förhållandet. *skratt* Vi gick i skola och bodde i studentlägenheter i samma område. Efter en tids chattande bjöd han mig på date till sin lägenhet. Sedan dess har vi varit ett par. Jag var 17 och han hade precis fyllt 21, en ”äldre man” tyckte jag då. Vilken status för mig. Tänk, jag hade inte ens körkort – men jag hade redan börjat jobba vid sidan om studierna och kände mig så vuxen. Jag var ganska trött på moppepojkarna, om vi säger så. Jonas bjöd på rödvin från Sydafrika och skrev att han skulle uppskatta en kvinna att prata med. Dessutom idrottade han och såg bra ut! Det var ju inget att fundera på.

Blev ni kära direkt?

Hm. Nja… näh. Inte riktigt så. Vi blev livspartners snabbt, det kan jag säga. Riktigt nära vänner som tog stöd av varandra som ett par. Men kärleken växte fram med tiden. Testades i ur och skur. Det var ju rätt ambivalenta tider ändå, vi var ju så unga och gick igenom mycket. Jag tycker inte att vi är samma personer då som nu. Vi är bättre, klokare och ödmjukare versioner av oss själva och det har vi varandra att tacka för.

Låter underbart! Jag undrar – vad skulle du ge för relationsråd till andra par? Hur får man förhållandet att hålla länge?

Beundra varandra. Se till att leta efter det där som gör just din partner till en så otrolig typ och tänk på det ofta. Det är så viktigt. Tacksamheten att få bygga ett helt liv tillsammans och göra det som ett team. Är det inte fint?

Du är nu halvvägs in i din första graviditet. Hur tror du att din och Jonas relation kommer att påverkas av att få barn?

Ja-a… *skratt*. Det här är ju en fråga som är ganska svår att svara på i det här läget. Men en sak vet jag – och det är att vi tre kommer att komma varandra väldigt nära. Allt annat vore ytterst besynnerligt med tanke på att vi är så himla tajta jag och Jonas redan. Å andra sidan ligger ju det längre fram i tiden – spädbarnsåret kommer nog att testa oss på nya och oväntade sätt. Jag vill ju gärna klara av allt ensam och tänka själv medan Jonas vill fråga alla han känner om råd innan han tar något beslut. Och ”goda råd” finns det gott om då det gäller barnuppfostran! Då blir jag irriterad och han fattar inte vad han gör för fel – han som ju bara försöker göra det rätta. Alltid samma sak! Men vi brukar inte orka sura på varandra särskilt länge. Vi upprör ju aldrig varandra på flit, heller.

Du verkar ha en ganska avslappnad pippi-attityd till föräldraskapet än så länge. Finns det något som skrämmer dig med att få barn?

O ja, klart det finns! Men jag är bara inte den där hispiga typen som vill gör en höna av en fjäder. Jag litar på att vår struktur håller och att vi har de resurser vi behöver för att lyckas i det långa loppet. Vad vi kommer att oroa oss mest för är nog hur det ska gå för barnen när vi INTE är där. Jag kommer att vilja ha stenkoll på dem. Korsförhöra dem om allt. Briefa dem. Kolla att de är förberedda på allt. Ge dem moderliga råd som de inte bett om. Se till att de klätt sig rätt och har allt de behöver innan de går ut. Jag är rädd för att jag ska bli för strikt och kräva för mycket av dem. Då hoppas jag de är bestämda nog att protestera så att jag skärper mig. Vatten gör mig orolig också. Själv lärde jag mig trampa vatten genom att helt enkelt hoppa i från bryggan rakt ner i djupet. Herregud, mitt hjärta skulle ha stannat om jag varit min mamma. Jonas klättrade mycket i träd som liten, det skulle jag också ha svårt med. Men det var annorlunda förr. Vi ungar levde våra egna liv ute i bygden på något sätt. Ingen visste exakt var vi befann oss, det var ju före mobilerna. Sen kom vi hem och pratade inte så mycket om vad vi gjort. Kanske är det därför min generation blir så överbeskyddande som föräldrar. Vi överkompenserar genom att lägga oss i för mycket.

Du pratar om dina barn i plural?

Jo, jag vill gärna ha två barn födda nära varandra nu före jag fyller 35; och kanske en sladdis sen också. Skulle vara roligt att bli mamma igen vid 40. Säger jag nu – jag kanske ångrar mig när småbarnstiden är över. Det måste ju vara supertungt att börja om igen efter en så lång paus. Eller så får jag faktiskt akut babyfeber. Vem vet.

Du har gjort ganska mycket redan i din karriär för att vara så ung. Drivit café, mathantverksbusiness, catering, butik, e-handel, gett ut böcker och föreläst för hundratals människor. Nu skriver du om ett lugnare liv där du jobbar mindre för mer. Hur känner du inför att nu behöva dra ner på tempot? Är du nöjd med vad du åstadkommit så här långt eller har du en till växel som vi kommer att få se mer av i framtiden?

Dra ner på tempot? Ja och nej. Jag ser fram emot att gå in i babybubblan. Jag vill kunna njuta av att vara hemma och rå om oss tre. Det är verkligen skönt att bara få vara ”jag” och inte känna den där kniven mot strupen gällande mitt företagande. Att jag måste expandera för att överleva. Jag har ju krattat för en lugnare period i mitt liv nu och ser fram emot det efter allt rusande fram och tillbaka. Men jag har nog mycket kvar att åstadkomma ännu och vill hålla mig aktuell genom t.ex bloggandet.

Som jag ser det är grunden lagd och nu är det bara att vänta och se vad det leder till. Nu vill jag ju börja skörda det jag sått och ta tillvara på mina nya möjligheter som kommer av tid och erfarenhet. Det är verkligen så skönt att vara 30! Jag blir tagen på allvar nu.

Låter som en bra plan! En sista fråga. Boken om ditt liv – vad skulle den heta?

Grävarens dotter.

Tack för intervjun och lycka till med allt!

Tack själv!


#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar 2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig 3: Min största förebild 4: En måndagslista 5: Ett snabbt hej 6: Ett vlogginlägg 7: 20 frågor och svar 8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig 9. En fredagslista 10. Get to know me-lista 11. Mina tankar just nu, A -Ö 12. Personlig intervju med mig själv

kommentarer

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: