fbpx
Dagbok

Oops, jag klippte av håret

Ni vet när man vaknar en morgon, ser sig själv i spegeln och konstaterar – fy sjutton; jag måste verkligen klippa håret. De torra, döda längderna måste bort och det med marginal.

Dags att ge upp ”projekt spara långt hår” (HAH) och klippa page. Jag pallar inte längre att lösa hår värre än en katt och behöva dammsuga efter mig själv hela tiden. Dessutom sticks det i nacken och är omöjligt att få snyggt och ALLDELES FÖR MYCKET på alla sätt och vis.

Ja. En vanlig person hade antagligen ringt sin frisör och bokat en tid.
Men jag?

Jag fick ett infall.

Googlade ”how to cut your own hair” och letade upp en vass sax. Ca femton minuter senare befann jag mig i badrummet med håret fördelat i två tjocka tofsar – som rök.
Men inte så där enkelt som i youtubeklippet. Nej, jag fick tugga mig igenom tofsarna med saxen innan de föll av och kanske var det i den stunden som jag insåg att det här inte kommer att bli snyggt.

Det blev det inte heller.

Men herregud vilken befrielse det var, ändå. Snudd på spirituell upplevelse!

Och om jag nu inte hade haft så sjuhelsikes tjockt hår hade videons anvisningar kanske till och med fungerat, men hur jag än trimmade blev det inte bättre och till slut fick jag ta och ge upp! Mina fingrar bara darrade av ansträngningen. Det var för mycket hår att gå igenom och därför var det också helt omöjligt att få en helhetsbild under klippningen. Det var inte heller så lätt att klippa genom att se i spegeln. Förbaskat.

Obs, det ser mycket bättre ut på bilden ni verkligheten. Hemskast är det i nacken för där såg jag ju ingenting.

Ibland önskar jag att man kunde ta av sig sitt huvud och ställa det på ett bord.
Tänk, vad man hade kunnat fixa för frisyrer och klippningar då. Men nu kan man ju inte det. 

Nej det här påhittet blev en gigantisk flopp. Jag kan inte klippa mitt eget hår, det är nu konstaterat.

Men innan ni tror jag är skvatt galen – till mitt försvar så hade jag faktiskt gjort en snabb riskanalys i mitt huvud innan jag klippte till. Jag resonerade att jag i värsta fall skulle behöva sätta upp håret i en knut och ha det så tills svägerskan får möjlighet att komma och fixa till frisyren.

Och jag har ju ändå alltid håret uppsatt.
Och mitt hår växer jättesnabbt.

ETT LÅGRISK-PROJEKT MED ANDRA ORD!

Det enda jobbiga är att svägerskan förmodligen kommer att skratta ihjäl sig, alternativt bryta ihop (hugget som stucket), och då har jag ett liv på mitt samvete.

Min worst case-scenario-plan fick jag hursomhelst verkställa.
Jag avslutade klippningen och fäste håret i en knut. Sminkade mig och gick iväg på ett möte som om ingenting hade hänt.

Men inombords flinade jag lite. *Tihi!*

Jonas var självklart på jobbet när detta hände. Hade han varit hemma hade han nog stoppat mig, haha.
Jag berättade såklart åt honom vad jag gjort sen. Han skakade bara på huvudet om mumlade något om att det aldrig hade kunnat gå och så undrade han också om det var någon slags gravid-juttu att kapa sitt hår?

Nä, bara så typiskt mig att ta ödet i mina egna händer. Mark my words, om det hade funkat hade jag aldrig gått till frisören igen. För sån är jag. Men nu är ju livet inte sådär enkelt. Man är beroende av andra hela tiden.

Men det var som sagt rätt terapeutiskt. Stundtals pyssligt. Kan rekommendera! Även om det nu inte blev riktigt bra så var det ändå som att en tyngd föll från mina axlar och kanske var det ändå där som skon klämde mest.

Jag kommer dock att trivas väldigt bra i page nu (bara jag får den trimmad och uppklippt). Det blir också enklare att låta min egen hårfärg växa ut nu. Planen är att hålla den här frisyen och klippa bort det bruna vartefter roten växer ut.

Ska bli spännande att ha min egen hårfärg för en gångs skull. Senast jag hade det måste ha varit någon gång kring millennieskiftet.

1 kommentar

  • Poppelina

    Snygg längd på håret! Kan meddela att håravfallet som kommer där några månader efter förlossning kanske lättar på hårsvallet till och med för dig. Jag var nästan rädd att bli utan hår…men de säger att man tappar mycket mindre hår under graviditeten än normalt så när kroppen sen tar igen allt håravfall på en gång tror man nästan att man blivit sjuk. Och mina lockar är inte alls sig lika nu, 1,5 år efter förlossning, men kanske det självlockiga, tjocka håret kommer tillbaka så småningom.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: