Dagbok

Ännu en dag i pyjamas – om att jobba hemifrån


Måndag morgon, kl. 7.00. Jag vaknar av Jonas alarm och konstaterar att jag sovit gott hela natten. Så gott att jag tror att jag ska stiga upp redan så att jag får äta frukost tillsammans med J. Magen värker av växtvärk så jag tror ändå inte att jag kan somna om.
Jag är förvånad över hur ont det kan göra redan nu att komma upp ur sängen – är det detta som kallas foglossning? Kan man ha det redan i fjärde månaden? Jag rullar mig ner från sängen och tassar iväg till toaletten.

Jonas har inte räknat med att jag ska kliva upp så han har inte kokat något kaffe, men när han inser faktum skyndar han sig att göra det. Jag dricker en kopp om kaffe dagen nu, mest för att inte få huvudvärk och för att jag av någon anledning inte tål doften av té för tillfället.

Jonas tycker att jag ska gå och lägga mig igen. Jag ska ju ingenstans? Men inte har han emot lite frukostsällskap heller. Efter att jag ätit min frukost (lite långsammare än honom) så joinar jag honom i badrummet och ser på när han borstar tänderna. Jag känner mig kramsjuk och hänger på hans rygg som en klängig apa.
“Behöver du hit (till wc)?” undrar han.
” Nä, jag bara hänger här”, säger jag med ett leende.
“Jaha, får du väl!” Han tittar på mig i spegeln och fortsätter med sina bestyr.
Hans stylingrutiner är desamma som för 13 år sedan då vi började dejta varandra. Hårgelé´ och lite vatten på händerna som arbetas in i det (nu) lite överväxta håret och formas till en kontrollerat spretig frisyr. Jag tycker han skulle vara stilig i vattenkammat hår men något sådant kan han inte tänka sig.
Jag påminner honom om att han borde ringa sin syster för en klippning och att jag gärna klipper bort mina torra hårtoppar också när hon kommer.

Vi säger så småningom hejdå med kramar och pussar. Sen blir jag ensam och min “arbetsdag” börjar.

Jag har nu snart avverkat 5 månader som hemmajobbare. My home business – det låter så mycket mer legitimt på svenska. Herregud vad tiden går snabbt ändå, det känns som max 3 månader sedan jag började jobba heltid hemifrån med mina projekt. Obs, jag är för det mesta hemma men föreläser ibland på annan ort så helt isolerad från omvärlden är jag inte.

Det lustiga är hur snabbt jag anpassar mig till en ny verklighet. Trots att det gått så kort tid har jag redan börjat glömma hur det känns att ha ett vanligt jobb.
I början, när jag precis hade gått över till det här upplägget, hade jag ständigt en känsla i kroppen av att det var förbjudet att vara så här “lös och ledig”. Men det känner jag inte så ofta längre.

Mina stressnivåer är också på rekordlåga nivåer, och det måste ju vara bra för bebis! Jag måste bara tvinga mig själv att röra på mig också så att jag inte blir för stillasittande. För det mesta tar jag en promenad – men har jag inte sällskap vill jag nog få in något ärende på vägen också för att motivera mig själv. Handla, biblioteket, posten eller något sånt.

Det är många som undrar vad jag riktigt gör som företagare och det är så svårt för mig att paketera! Speciellt svårt (och pinsamt) blir det att förklara för personer som väntar sig ganska simpla och självklara svar. Som på rådgivningen. Jag minns när jag skulle förklara för barnmorskan där vad jag jobbar med (de vill ju ha något som ryms på en rad och kan analyseras). Jag minns inte hur jag sa det, bara att det lät förbaskat flummigt och nästan som en finare omskrivning för hemmafru. Som att jag inte riktigt accepterat att jag lever på min man och att min business bara är en inbillad önskedröm (vill för säkerhets skull förtydliga att jag ironiserar nu och att dett är en högst verklig business).

Jag kände mig som Jonas lyxhustru som bara är hemma om dagarna och bloggar. Haha!

Bara inte någon tror att jag sysslar med någon tvivelaktig för-bra-för-att-vara-sant MLM-försäljning. Min livsstil låter ju onekligen som en pitch för något sådant; jobba hemifrån, tjäna bra med pengar – få tid för annat! Välj själv hur mycket du jobbar! Örk.

Jag har nu bestämt att jag säger att jag är företagare kort och gott och mitt yrke är restonom. Jag arbetar som konsult. Jag jobbar hemifrån. Egentligen skulle jag vilja säga att jag är en gig-arbetare men det begreppet är nog inte tillräckligt välkänt här i trakterna ännu.

Om jag ville få mera “legitimitet” för mitt arbete utåt borde jag kanske hyra en kontorsplats här i stan.
På ett sätt vore det trevligt att ha någonstans att gå till varje dag men samtidigt känns det som en så onödig utgift då jag har allt jag behöver här hemma. En investering ska alltid skapa fler affärer på sikt och jag ser inte att en kontorsplats skulle inbringa mer inkomst. På sin höjd stärka mitt ego och av erfarenhet kan jag säga att det är en kostsam väg att gå (för ingenting är någonsin tillräckligt bra). Märk mina ord när jag stängde min butik förra året: “oj vad skönt det ska bli att slippa skämmas för detta stället.” Jag menade det verkligen. Blev aldrig nöjd oavsett hur mycket pengar jag harvade ner där.

Finns det då verkligen inte något som jag saknar med att vara arbetstagare? Jo!
Om vi tar min senaste arbetsplats som exempel så saknar jag att klä mig som en normal person och fundera ut outfits. Nu har jag myskläder nästan varje dag för att – ja varför inte?
Jag saknar också att kunna utbilda mig på arbetstid och gå på seminarium. Nu drar jag mig för det eftersom jag ju måste bekosta allt sådant själv.

Nu blir det här inlägget så himla långt så jag får börja avsluta! Men har ni frågor om att jobba som soloentreprenör (JAG AVSKYR VERKLIGEN UTTRYCKET ENSAMFÖRETAGARE) så skriv gärna en kommentar.

Ha en bra dag! // M.


4

6 Comments

  • Nora

    Kan inte hålla mig för skratt när du nämer hårstylingsrutinerna, sett på precis samma hos oss i tio år. Vad är grejen, var har de lärt sig det; vatten, hårgele och med största noggrannhet fixas så det spretar rätt (??) måst ju ingått i nån kurs på novia, o att det är så inrotat :’D

    • malinsdriftigheter

      Haha ja! Nu när du säger det, förut fixerades det nog också med spray här men det skedet har fallit bort på senare tid. 🤔

  • Carina

    Haaa, graviditet gör en definitivt kramsjuk 😁 medan foglossning är mindre kul. Att vara egenföretagare (solopreneur) var definitivt något som avskräckte mig då jag fortbildade mig till life coach. Tanken på att sitta typ i ett litet källarrum och träffa klienter varje dag… nej herreguud! Jag är den som behöver ett kontor och folk omkring mig. Så jag tog aldrig steget. Men det verkar fungera bra för dig att vara soloföretagare och göra det hemifrån. Kör på det tills det inte funkar mera. Det här med att inte bry sig i vad andra tycker brukar gå bättre ju äldre man blir… har jag märkt 😅

    • malinsdriftigheter

      Ja, jag märker det! Har ju nog alltid varit kramsjuk men nu kan jag vakna mitt i natten för att “tanka lite närhet” haha! Så på så sätt har det ju eskalerat. Nå han klagar ju inte… han är ju ganska kramig själv.
      Jag tror att orsaken till att hemma-jobbet passar mig så bra är att jag kan kombinera det med ett “hemmafru-liv”. Det är ju min ultimata dröm att få ha det så här. Jobben jag gör relaterar ju också mycket till hus och hem så det “makes sense”. Men jag skulle inte vilja ha en “mottagning” hemma och jag brukar starkt avråda från det också. Låter bra på pappret men kan bli trixigt. Praktiskt för företagaren, givetvis, men kan verka avskräckande för potentiella kunder. Man måste sätta kundens behov före sina egna (och mina kunder påverkas ej av var jag jobbar). Då rekommenderar jag hellre att gå ihop som ett kollektiv och dela på hyran någonstans.

  • Poppelina

    Urk, kommer ihåg hur svårt jag själv hade för te under de första månaderna av graviditeten. Det går över, alla graviditetskrämpor försvinner, kommer andra krämpor istället. 😉

    För mig slog foglossningen till kring vecka 16 och från och med då var det en omöjlighet att löpträna eller gå raska promenader. Förutom smärtan under ansträngning var det efteråt nästan omöjligt att komma upp ur soffan/sängen. Det är bara att anpassa takten och lyssna på kroppen. Speciellt om du har tendens att få sammandragningar senare under graviditeten löns det att ta det lugnt, även om det är frustrerande.

    Fint att ni flyttar till större nu redan, det finns inte riktigt ork senare under graviditeten och man vet aldrig hur spädbarnstiden ser ut. Rekommenderar att ni skaffar det nödvändigaste i god tid, i alla fall om du själv vill vara med och välja. Har själv skaffat mycket begagnat i klädväg, sparar många slantar och används ändå så kort tid i början. Jag skulle så här i efterskott också ha skaffat vagn och babyskydd till bilen begagnat, båda används så kort tid och utbudet är enormt.

    Jag skulle själv aldrig klara av att vara soloföretagare. Lyckas inte ens göra situps hemma fastän det bara skulle ta mig några minuter om dagen. Men härligt att du har hittat det som funkar för dig!

    • malinsdriftigheter

      Jag hade ju en väldigt stark känsla av att vi måste flytta NU där i november/december och jag är glad att jag lyssnade på magkänslan. Med facit i hand hade jag inte velat spara det här projektet längre fram i graviditeten. Det är verkligen tungt att flytta.
      Så fort vi har fått oss installerade här är planen att börja spana efter praktiska saker till babyn – definitivt begagnat. Att köpa nytt känns verkligen som en dålig affär (och ingen av oss 2 gillar att göra dåliga affärer; haha).
      Mitt företag är ju min passion, så det är inte svårt att ta sig tid för. Hemmaträningen dock… bedrövligt svårt! 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close