fbpx
Dagbok

Mitt år 2018

Jag känner mig aningen sent ute med min sammanfattning av det gångna året, men det ligger också i det gånga årets natur – 2018 var nämligen ett mycket händelserikt år för mig. Det hände saker från början till slut och därför har jag behövt rida ut året ordentligt innan jag kan börja sammanfatta.

Min sista händelse på denna lista om mitt år 2018 kommer faktiskt att vara på nyårsaftons kväll när jag och Jonas paxade en hyreslägenhet som jag fått nys om så sent som den förmiddagen. Efter all ångest med att hitta ett större boende, inom budget, i ett bra område så dök den bara upp – på andra sidan gatan. Alltså huset jag brukar vila blicken på när jag står och knådar deg på min extrabänk vid köksfönstret. Jag är så otroligt lycklig och ser så mycket fram emot att få flytta till en större lägenhet och för första gången i mitt liv få inreda ett hem precis som jag vill ha det!

Faktum är att jag haft så orimligt mycket lyckoträffar i slutet av det här året och även i början av januari att jag knappt kan förstå att det är sant. Jag hoppas verkligen att det håller i sig för det känns helt magiskt. Men nu ska jag försöka att få 2018 redovisat här innan jag börjar blogga om det nya årets händelser.

Så, 2018.

Händelserikt. Absolut inte friktionsfritt – men alla beslut har lett mig framåt både på ett personligt plan och ett yrkesmässigt plan.
För att ni ska få en förståelse för detta rasande tempo vill jag starta min årsresumé redan i september 2017 (ett otroligt ångestfyllt och tungt år) då jag tog beslutet att sälja min butiksverksamhet och starta ett nytt liv. Eller rättare sagt – börja leva det liv som jag kände att jag innerst inne ville leva men inte hade möjlighet till då.
Jag kände mig så instängd och misslyckad i min butik under 2017 och jag hade börjat hysa ett allt större agg mot det jag skapat. Jag hade tröttnat på att stå där varje dag. Det kändes som att jag var på helt fel plats men inte hade något annat val heller än att fortsätta.
Efter 5 år som företagare hade jag också tröttnat rejält på att sträcka ut mina vingar och flyga bara för att dunka rakt in i en vägg. Alltid nya omständigheter som jag inte räknat med. Men jag skyllde bara mig själv och kände mig som världens mest misslyckade människa – även om ingen annan tyckte det. Jag har alltid haft svårt för att se mina prestationer objektivt.

Jag går till en företagsrådgivare och får rådet att inte sälja, ”så dåligt går det ju inte- dra nu upp skjortärmarna och kämpa litet till”. Men jag ville inte kämpa mera. Faktum är att jag var SÅ INNERLIGT TRÖTT PÅ ATT KÄMPA. Vara den tuffa Malin som bara orkar och orkar. Jag ville också ha ett avslappnat och roligt liv! Ha fritid, åka på charter, gifta mig och bilda familj, träna, engagera mig i samhället, gå på marthaträffar, köpa inredning till något annat än företaget, ha en vanlig lön osv.

Så jag struntade i rådgivarens råd och sålde. Jag kände genast en ofattbar lycka och lättnad. Sålde allt till underpris bara för att slippa det. Vissa saker gav jag till och med bort gratis som att jag blivit helt galen eller nåt. Mycket kan kan säga om mig men inte är jag snål. Eller fäst vid prylar. Jag är en ”burn your bridges behind you and move on” typ och kommer alltid att vara det.

Denna händelse lägger som sagt grunden för hela 2018. Året då jag bestämde mig för att förverkliga allt det jag längtat efter så mycket under de senaste åren (men speciellt under 2017).

 

Årets stora händelser

Oktober 2017

Går på kaffe med min handledare som jag hade under tiden jag tog företagarexamen i 2016. Jag erbjuder mina tjänster till henne och det leder till att jag får jobb 50% som projektplanerare på Yrkesakademin. Vi funkar otroligt bra tillsammans och blåser liv i företagsprojektet Våga satsa. Min handledare var som bekant Lina Nygård och vi blir goda vänner under det här året.

Januari 2018

Nytt år, nya möjligheter! Jag säger hejdå till mitt långa, blonda hår som är dött, grönt av stadsvattnet och dessutom har blonderingen gett mig sårig hårbotten. Klipper håret kort och lägger i en ljusbrun färg. Det fäster inte så bra men det är ett steg i rätt riktning. I slutet av året har jag mörkbrunt, långt och friskt hår efter att enbart färgat med växtfärg resten av året.

Det nya jobbet boostar både mitt självförtroende och min ekonomi. Jag jobbar 50% på mitt jobb och resten av tiden gör jag frilansuppdrag som matvideoklipp och så bloggar jag på året runt.se.

Jag betalar av mina företagsskulder i rasande fart hela året och börjar sova bättre om nätterna. Men jag dras med migrän och omställningsstress. Jag anammar ändå en ny (försiktigt) positiv attityd.

Postar denna bild på fb:

Februari 2018
Jag säger upp min blogg på året runt.se. Det var min dröm att börja blogga för ett svenskt mediehus men jag fick uppdragen så väldigt mycket senare än jag hade velat och nya drömmar hade formats. Jag startar denna site (MALINSDRIFTIGHETER) som jag byggt upp själv från scratch. Tanken är att formatet ska vara så brett här att oavsett vilka svängar mitt liv tar ska jag kunna stanna på denna hemsida utan att känna mig malplacerad i min egen kreation. And so far so good.

Jag känner stress över att all inkomst går till att betala av gammal moms och amorteringar. Men jag är tacksam över att jag KAN betala tillbaka. Och att den inkomsten en dag kommer att vara bara min och ingen annans, och då kommer jag att känna hur det känns att lyfta en bra lön jag också.

Mars 2018
I mars förnyas mitt arbetskontrakt på YA från 50% till heltid och jag börjar ta det lite lugnare med min firma. Jag är glad för att ha uppnått ett personligt mål – mitt första heltidsjobb som tjänsteman på kontor. Jag lägger nu allt krut på att göra ett så bra jobb som möjligt och nätverka så mycket jag kan. Jag lär mig jättemycket om landsbygdspolitik, utbildningssektorn och näringslivet i nejden och får många nya kontakter.

April 2018
Jag har börjat komma väl in i arbetet och livet har börjat snurra på för mig i en ovanligt stabil takt. Det är alltså så här man lever löntagarliv? Bekvämt!

Jag ger upp med det ljusa, grönskiftande håret (som är helt mättat på färg och inte suger i sig något) och satsar på växtfärg.

Det tackar mitt hår för!

Jag och Jonas börjar planera för nästa steg i vårt förhållande (på tiden efter 12 år tillsammans). Planeringsnördar som vi är gör vi upp ett steg-för-stegschema som är väldigt tajt, men absolut möjligt. Och vi uppfyller allt vi planerat inom årets slut.

Maj 2018
Vi förlovar oss och åker på förlovningsresa till Mallorca. Vi har aldrig åkt på en typisk turistresa tillsammans tidigare och den lilla resan räcker faktiskt för att stilla min enorma längtan efter sol och värme på min bleka, instängda kropp.

Juni – juli 2018
Jag har ingen semester kvar att ta ut efter Mallis-resan (obs, mitt livs första betalda semester) men får lov att jobba hemifrån eftersom organisationen är mer eller mindre stängd den här tiden. Jag jobbar flitigt under dagen (trots värmeböljan) men förverkligar istället min träningsdröm och spenderar all tid efter jobbet åt att träna (och bada).

Jag bestämmer mig för att jag inte är en badkruka längre och bara hoppar i, oavsett temperatur. Det är otroligt härligt. Jag känner mig så frigjord och känner att jag verkligen gått miste om en härlig sak när jag bara jobbat alla somrar och inte tagit mig tid att njuta av årstiden.

Jonas coachar mig med träningen och jag springer min första 5 km och 10 km.

Augusti 2018
Jag och Jonas gifter oss efter bara två månaders planering (därav träningsstoppet). Trots den korta tidsplanen blir festen hur bra som helst. Linda, som anställde mig i slutet av 2017, är givetvis på gästlistan.

Jag uppfyller ännu en dröm när jag blir fru Vesterback och jag och Jonas kom varandra närmare än någonsin tidigare (och då har vi alltid varit tajta). Men nu kommer vi närmare varandra av positiva orsaker – inte av en kris eller genom att vi uppfostrat varandra under alla de här åren (vilket iofs är bra men ganska slitsamt).

Det känns som att vi bygger något verkligt starkt tillsammans och jag är så stolt och tacksam.

September 2018
Efter sommaren börjar jag få väldigt många uppdrag på mitt företag. Mitt arbetskontrakt kommer upp till förnyelse i slutet av månaden. Jag beviljas nästan ett år till på projektet men till allas förvåning avböjer jag. Jag känner samma enorma lättnad som när jag sålde butiken. Jag har börjat lära mig att känna igen den känslan som en tydlig indikation på att jag tagit rätt beslut.

Oktober 2018
Jag börjar jobba hemifrån som företagare på heltid och jobbar stenhårt för att hinna med alla deadlines. Jag hinner inte smälta att jag faktiskt uppfyllt en dröm igen – att kunna leva enbart på mina skriverier, medieproduktion och konsultuppdrag.

I slutet av oktober plussar jag. En jättestor dröm går i uppfyllelse men de första dagarna känner jag bara panik. Jag förstår nu att det beror på det kraftiga hormonpåslaget. En gammal demon passar på och slår klorna om mig och jag intalar mig att företaget kommer att misslyckas igen. Att jag inte kommer att klara mig ekonomiskt. Att historien ska upprepa sig.
Jag vrider mig i gråt i sängen och Jonas vet inte vad han ska säga, för han är också orolig.
JONAS TÄNK OM JAG INTE FÅR NÅGRA FLER JOBB PÅ GRUND AV DET HÄR?! BRÖÖÖL!
Till slut säger han något som jag aldrig kommer att glömma så länge jag lever.
”Nå…. Man kan ju alltid rydja (röja) skog.”

Mig kommer ni nog inte se bredbent över ett dike med en röjsåg i första taget, men jag uppskattade att han försökte säga något lugnande (på sitt sätt) och jag väcktes ur min panik. Insåg väl det orimliga i min oro. Det går ju bra nu?
Sen dess har jag inte haft panik eller liknande episoder. Kanske var det helt enkelt företagarövergången som jag inte riktigt hunnit smälta i oktober som tog sig uttryck nu när jag hade garden nere.

 

November 2018
Jag får ännu fler uppdrag (kan jag verkligen ha så här flyt?!) och fakturerar rekordmycket. Jag är nu ikapp min ekonomi för första gången på 4 år, som alltid säckat efter mer eller mindre (främst på grund av en förlustaffär 2014) och jag investerar så småningom i en ny laptop och kamera. ÄNTLIGEN!

Men helt otroligt vad långt man kan komma på taskig teknik, ändå.

December 2018
Nu är de flesta deadlines i hamn och kommande uppdrag är först efter årsskiftet så jag får ta det lite lugnt på jobbfronten. Tur det – för nu mår jag riktigt illa, är extremt trött och till på köpet får jag återkommande migränattacker. Jag spenderar många dagar i soffan, men med gott samvete. Är ledig precis hela jullovet, känns så lyxigt (och lite förbjudet) men jag börjar konstigt nog vänja mig vid ett stillsammare liv. Jag jobbar bara när jag behöver, inget extra. Orkar inte ens blogga.

På julafton berättar vi om graviditeten för de närmaste. Gladast blir nog svärfar, som är änkling nu sedan svärmor gick bort.
Det är fint att ha något positivt att hålla fast vid nu med familjen. Något att prata om som garanterat höjer stämningen direkt.

Känns som att jag bär på lyckan i min mage.

På nyårsafton säger vi upp kontraktet till vår hyreslägenhet, vilket innebär att årets sista dröm uppfylls. Ett rum till. En diskmaskin i köket.

Vad mer kan man begära?

 

kommentarer

    • malinsdriftigheter

      Haha jag veeet 🙈🙊 men det är väl typ hans version av mitt ”man kan alltid plocka tallrikar på restaurang”. Helt galet år, och då har jag ju inte ens berättat om poddandet och annat jox jag pysslat med. 😂 Nu är jag redo för livets raksträcka- let the småbarnsåren begin!

    • malinsdriftigheter

      Tack Maria! Jo, nästa år kommer nog att bli ganska omtumlande det med men på ett bra sätt hoppas jag! 🙂

  • Nina

    Grattis till allt. Från hjärtat! Tänk så fint att man kan vända skutan själv liksom, att det faktiskt kommer något riktigt bra ur att våga hålla i ratten alldeles själv. Hurra och stort lycka till!

    • malinsdriftigheter

      Tack Nina! Jag hoppas att mina blogginlägg kan inspirera någon annan som kanske också vill känna mer makt över sitt liv att faktiskt våga lita på sig själva och ta självständiga beslut. Men för det tycker jag inte att man ska sträva efter att bli en självständig person. För det finns inte. Alla påverkas vi av varandra och därför är vi alla beroende av varandra. Det är hela grejjen med att vara människa, trots allt. Jag jobbar ganska mycket på det nu. Att inte se beroendet av andra som något jobbigt som jag vill komma ifrån, utan som något naturligt och bra. Förut var jag så arg på alla som satte upp väggar i min väg men nu är de off the hook, det är ju bara för mig att gå ut och ta en annan rutt om jag inte gillar läget.

  • Poppelina

    Wow, vilket år! Bugar och bockar för ditt mod och driv att följa din egen väg trots att den är extra utmanande och oviss. Så otroligt belönande det måste vara då allt flyter! Och vilket år ni kommer att ha med nya familjemedlemmen, kan lova att det inte finns något som är så ljuvligt och så kämpigt på samma gång! En bebis är större än allt annat, på gott och ont, men mest gott. Lycka till med allt, hoppas du har tid och ork att blogga om graviditeten, småbarnstiden och ditt fortsatta företagande, här är en ivrig läsare! 😊

    • malinsdriftigheter

      Tack snälla! Absolut ska jag fortsätta föra dagbok 🙂 Jag har ändrat min layout nu till klassisk löpande bloggtext så att det ska uppmuntra mitt skrivande. Du får väldigt gärna komma med tips och råd när jag verkar ängslig över något – det här med föräldraskap är ju helt nytt för mig! Tack för att du hänger med och god fortsättning på det nya året! <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: