Dagbok

Vi hörs igen nästa år


Ingenting är så förödande för mitt bloggskrivande som att ha en hemlighet. Jag vet inte alls hur jag ska greppa den här bloggen igen. Ändå gör jag nu ett försök denna juldagen.

Min plan är att bara låta fingrarna röra sig över tangentbordet och hoppas att de knackat fram någonting läsbart och sammanhängande (gärna med en poäng) när de är klara.

Det är verkligen svårt att skriva av sig på ett tillfredsställande sätt utan att ens närma sig pudelns kärna. Men kanske jag inte alltid måste vara vettig? För varje stjärna finns det ett svart hål och jag vill någon gång våga visa min komplicerade sida. Även om den är motsägelsefull och inte så säljbar. Men, så tänkte jag för mig själv – “du borde hålla dig till mat och pyssel på den där bloggen”. Så jag raderade min flummiga rubrik och dystra omslagsbild (en bild på en avlägsen galax). Jag har trots allt gjort det ganska omöjligt för mig nu att skriva djupt och poetiskt när jag anammat en sådan här kommersiellt käckt bloggdesign.

När själen vill skriva poetiska dagboksinlägg och innehållsproducenten i mig vill skapa tydligt content. Det är en svår balansgång.

Min sinnesstämning är faktiskt jättekonstig, känns som att jag sörjer något samtidigt som jag är väldigt nöjd. Jag har ingen kontroll samtidigt som jag följer mitt eget schema exakt. Mycket svårt att skriva om. Ni får helt enkelt läsa mellan raderna. Eller låt bli, det visar sig snart.

Jag vet inte hur ni haft det på senare tid men för mig har i alla fall månaderna november och december varit osedvanligt tunga, sega och oinspirerande. Jag kan inte minnas när jag senast upplevt en så icke produktiv period? Speciellt i december då jag bara jobbade några dagar i veckan, resten bara vilade jag här hemma. Låter kanske som att jag haft någon sorts lyxtilllvaro som fått drälla omkring här hemma och göra lite vad jag vill, och det är absolut lyxigt att jag för första gången haft både praktisk möjlighet OCH råd att unna mig lite vintersemester men det är ändå ovanligt för mig. Till mitt försvar brukar jag tänka att jag har en hel del semester att ta ur retroaktivt efter mina galna hundår på överväxel. Då när jag jobbade året om. Jag tror aldrig jag kommer att kunna gottgöra mig själv helt faktiskt för den galenskapen. Menar bara, det är inte så att jag har dåligt samvete eller nåt. Det är ju uppsidan med att vara företagare – att få bestämma över sin egen tid. Och nu har äntligen vågskålen tippat över till min fördel. Och det är minsann på tiden.

Har tänkt mycket på just “tiden” nu när jag promenerat omkring på stan. Tiden är verkligen den mest avgörande faktorn av alla, speciellt för företagsframgång. Ändå är vi så dåliga på att ta med den i våra beräkningar och planeringar. Förut var tiden bara en bisak i sammanhanget, med vilja och drive spelade tiden ingen roll för mig. Gick tiden emot mig fick jag väl bara ta och pusha litet hårdare för att kuva den till min fördel. Men så tänker en 20-plussare. Nu vet jag bättre.

Nu är tiden det enda jag tänker på. Tiden är inte en bisak utan ett verktyg att räkna med. Hur jag kan sätta små bollar i rullningar idag som gör all skillnad för mig om några år? Hur kommer mina satsningar att bete sig över tid? Vad kan jag göra idag för att förverkliga mina drömmat om 10 år?

Det liv som jag drömde om för 10 år sedan är de facto min tråkiga, sega vardag nu. Det är egentligen helt fantastiskt. Och visst är det mina handlingar som tagit mig hit men också tidens gång.

På tal om tidens gång.
I går när vi körde mot makens hemby för att fira julafton och solen sken så vackert över isen fick jag äntligen några första små förhoppningar om nya tider. Snart kommer vi att komma ur den här jobbiga hösten och vintern och vädra ny, frisk luft. Snart kommer våren att komma och jag kommer känna mig som mig själv igen. Snart kommer jag att få lust att ta fram kameran igen och sjösätta mina projekt. Jag kommer att hitta blogginspirationen igen. Snaaart!

Bara lite tid till.

Hoppas att ni inte tappar nerverna på mina kryptiska fluminlägg just nu.

Jag har egentligen ganska många blogguppslag på lut som jag skulle vilja skriva, en kort årsresumé till exempel, men det är för tidigt att skriva ännu (finns ännu avgörande händelser att uppleva innan året är slut). Jag har också några texter om företagande som jag vill skriva men det känns själlöst att publicera dem nu, i jultider.

Jag kunde också skriva om min nya vardag som företagare på heltid och att inte ha något jobb att gå till längre (drömmen, wuhuu) men då igen är jag rädd för att avslöja för mycket. Gah.

Vi får helt enkelt krasst konstatera att låsningen är total och att bloggen får en längre paus än tänkt! Men jag hoppas att ni inte överger mig.

I januari är jag tillbaka med nya inlägg och en utförlig “life update”.
Ha det så bra tills dess.


8

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close