Dagbok,  Hälsa & välmående

Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig


Hej världen, nu ska jag blogga. Utmaningen #30bloggämnen, inlägg åtta.

Att jag skulle skriva ett inlägg varje dag var ju god – men korkad. Varför ska jag alltid göra allt så svårt för mig? I den här takten är jag klar till nästa jul.

Dagens rubrik kunde inte komma lägligare. Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig.

Efter en alldeles ljuvlig entreprenörs high, flyt och total harmoni damp jag nu ner i en riktigt jobbig mental svacka denna vecka. Jag visste väl att den skulle komma nån gång… Sömnlösa nätter och ångest från Mordor. Jag fick som värsta domedagskänslan över mig och det går delvis att skylla på hormoner, men nog finns det ju mycket osäkerhet ännu som hägrar över hela min livssituation nästa år. Först nu fick jag den där riktiga företagarångesten. Som såklart hör till, men ändå. Trodde jag hade bemästrat den på något sätt. Dum tanke förstås, man vänjer sig aldrig med livets ups and downs.

Nu känner jag i alla fall att den värsta skräcken släppt sitt tag om mig, annars hade jag inte kunnat skriva detta inlägg! Jag förstår verkligen att då man är helt hysteriskt orolig (så som jag varit denna vecka) så kommer en sån här lista som jag skrivit nu kanske inte att kännas så hjälpsam.

TA EN PROMENAD?! SKOJJAR DU? KOMMER JU NOG ATT LÖSA ALLA PROBLEM!

Men det är ju just det. Man tror att det bara är lösningar man behöver för att kunna slappna av, men för varje lösning finns också ett nytt problem! Vilket ändå bara skapar mera grubbel. Så lösningen är, hur icke kosntruktivt det än låter, antistress. Att finna stunder av “ingenting att lösa exakt nu” (oavsett hur det känns). Det är ända sättet att få en paus i huvudet tror jag. Då bryter man förtrollningen och får en mer jordad överblick.

 

Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

 

Tar en promenad på stan
Av någon anledning blir jag lugnare av att se folk på stan och påminnas om att världen inte kretsar kring mig. Jag får också frisk luft och lätt motion vilket har en helt otroligt bra effekt. Men det måste vara utan musik och podd! För det stimulerar mig så mycket. Någonting att lyssna på när man går är dock jättehärligt om man är på neutralt humör och behöver en boost, men inte i kris. Då ska det vara tyst.

Dricker hett té
Gärna mint. Det ska vara skållhett så att man nästan måste meditera en minut mellan varje sipp för att inte bränna tungan.

Tänker tacksamma och rationella tankar.
När jag inte orkar plåga mig själv längre brukar pragmatikern i mig komma fram och börja lyfta upp det som är bra och dämpa det som är överdrivet hispigt. Jag håller på med tankarna tills jag känner en känsla av att det kommer att ordna sig. När jag känner själv att det negativa tankarna är överdrivna. Pragmatikern brukar också vara bra på att krasst konstatera att även om “det skiter sig” så kommer det ju knappast att vara ens i närheten så katastrofalt som jag målar upp i mina tankar. Vi målar ju aldrig upp alla bra saker som skulle kunna hända, liksom.

Tar till biologiska knep
När intellektet spårat ur ska man koppla på kroppen, kanske åka till gymmet eller något annat som producerar endorfiner. Motvilligt, men kroppen är ju kroppen. Man kan tvinga fram ett och annat, liksom. Hit hör också att kramas och att äta god mat. Jag är annars den typen som “glömmer” att äta när jag är stressad. Inte bra. På tal om kroppen och att vara riktigt o-smart, alltså.

Gör praktiska uppgifter 
Om jag igår var helt stirrig och stressad hela dagen (planerade bara och skrev) så har jag idag hållit mig till min ursprungliga arbetsplan. Jag märker att jag mår får bättre feeling direkt när jag börjar göra något praktiskt på min to do-list! Mina händer behöver få göra något, det är lugnande.

Duschar
Jag blir lugn av vatten. Känns som att jag duschar bort dagen och tar nya tag igen.

Ger upp. Tillfälligt.
Det här är enormt svårt, för jag är en fighter. Men jag har börjat unna mig att vara en mindre duktig flicka ibland. Jag är bara människa och jag måste också få misslyckas ibland och få fucka upp. På riktigt alltså, varför håller jag alltid tuffare kvalitetskrav på mig själv än på andra?
Det intressanta är att när jag en gång hissar vit flagg för en kväll så får jag ny kraft. Sist och slutligen så är ju oro en sorts låsning.

Ger mig själv en “brake” och livet lite “space”
Också supersvårt att göra när man oroar sig som mest, men om man bara släpper tankenystanet för en stund brukar i alla fall en del av trådarna nysta upp sig själva. Det som jag grubblade så hårt på i förrgår till exempel har faktiskt redan fått en lösning idag. Men det är ju det där “HUR”et som man alltid vill veta på förhand – men hur skulle man kunna? Det går ju inte att styra livet men ändå är det det vi försöker göra största delen av tiden. Osäkerheten är ju så jobbig!

Hörde en podcast en motivationsföreläsare säga att man måste lägga undan icke produktiv tid också. Då man väntar in det man “beställt”. Jag tänker på det nu och då och försöker ge livet lite en chans att falla på plats. Om så för bara en kväll. Tror faktiskt att det är mitt största problem som företagare just nu. Jag tänker på jobb för mycket på kvällen. Måste kanske försöka dra någon gräns.

Gränssättning!
Men det får bli ett annat inlägg.

Hur tänker ni? 
Har ni några andra bra tips? Skriv gärna i kommentarsfältet.


#30bloggämnen

1: Varför jag bloggar
2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
3: Min största förebild
4: En måndagslista
5: Ett snabbt hej
6: Ett vlogginlägg
7: 20 frågor och svar
8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

 

 


3

4 Comments

  • Carina

    Det hör blogginlägget fick mig att tänka till så att jag inte kommer med onödiga floskelråd. Var senaste helt uppe i varv och bara skakade i kroppen (kanske för många cappucinos?) i torsdags och jag var på väg i säng så det som hjälpte mig var att lyssna på en lite lagom jämntjock podcast. Först ligga på spikmattan, sedan podcast och vips hittade jag mig lugn och halvsovande och fick lägga hörlurarna åt sidan och somnade på fläcken.

    För mig fungerar sådant som att gå ut ur huset, dvs vi bor visserligen i lägenhet, men att alltså komma sig ut och antingen bara promenera tills jag har värk i fötterna eller så sticka in på ett café. Café + min älskade padda = evig kärlek.
    Maken muttrar ibland något om beroende och han har säkert rätt. Men när jag plockar fram paddan, kollar blogginlägg osv osv så lugnar sig mitt nervsystem. Säker på samma sätt som när heroinberoende får sin shot.

    Ett annat säkert knep är att andas havsluft, men det är svårare att genomföra eftersom jag bor mitt i Åbo. Åstranden är fin, men det är det öppna havet som lugnar mig, ju vildare och stormigare, dess bättre.

    • malinsdriftigheter

      Havet! Hur kunde jag glömma det på min lista? Här i Vasa har jag ett stenkast ner till vattnet och jag får lite ångest när jag tänker på att flytta härifrån. Hur ska man klara sig utan havsluften? Håller med om att ju stormigare desto bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close