En äkta blondin?


Dagbok / torsdag, oktober 18th, 2018

Mitt hår. Ett ständigt gissel för mig.
Presenterade mig nyligen på ett event för en person i branschen som hävdade att hon inte kände igen mig på grund av min hårfärg. Jag var ju väldigt blond för ett år sedan, nu är jag brunhårig. Helt olika människor, alltså.

Konversationen gick ungefär så här.

Jag: Hej!
Hon: Hej…?
Jag: Malin Vesterback.
Hon: Ja… (frågande).
Jag: Jo hehe, jag har gift mig nyligen så du kanske känner mig som Malin Båtmästar?
Hon: Ajjaaa! jooo! (snabbtänkt) MEN DU SKA JU VARA BLOND!
Jag: Haha, ja alltså… (skämtsamt) nytt namn och ny hårfärg!
Hon: (rakt på sak) HAR DU EN ÅLDERSKRIS ELLER?!
Jag: Ehm… tja… jag fyller ju 30 snart så kanske?

Minglet avslutas och vi stannar på den noten.

Det var väl inget som jag tog åt mig av personligt precis, alla kan ju inte konsten att konversera snyggt (?) men jag blir alltid lite störd av att få reaktioner som jag inte räknat med att få. Kom ju verkligen inte dit för att diskutera varken mitt hår eller min ålder.

Till mitt försvar så bytte jag hårfärg till brunt eftersom jag tröttnade på att mitt blonda hår färgades grönt här hemma av de gamla rören (eller vad det nu är för fel på vattnet). Nu syns det inte lika tydligt. 

Jag gillade att vara blond men det var för svårt att hålla fint och jag fick utslag av alla kemikalier. Nu har jag bara färgat håret med växtfärger det senaste halvåret och kan meddela att min hårbotten är 100 % läkt. Helt otroligt, alla skorvar och sår är borta och det kliar inte heller längre. Tänk, förut var jag tvungen att raka undercut i nacken eftersom det kliade så mycket att ha det utväxt. Nu har jag hela frisyren utväxt och det är supertjockt. Kliar inte alls.

 

Problemet är väl att jag inte trodde det var så speciellt att byta hårfärg men nu känns det som värsta KUPPEN och det tycker jag inte om. Jag får nästan lite dåligt samvete för att jag gör det så svårt för folk att kategorisera mig med all min ombytlighet. Inte ens håret kan stanna blont! Pah!

Men är det verkligen en så big deal att byta hårfärg? Jag har aldrig tänkt på det så. Har haft alla färger som finns, tror jag. Till och med blå-svart, koppar och rosa (det var dock inte avsiktligt men fick många likes).

Jag gick ju inte heller från platina till svart utan snarare gul/orange/grön till mörkbrun vilket senare landade i en brun/röd färg. Status just nu är flammigt ljusbrunt med en hint av koppar.

Vilket för mig till nästa fråga som flera undrat över; vad har jag egentligen för hårfärg på riktigt?

Jag vet knappt själv men jag ska ta reda på det snart. Jag går som sagt nedåt i färgskalan med växtfärgerna nu så att jag till slut kan växa ut min egen färg naturligt.

Min utväxt är alltså ganska ljus eftersom jag måste trappa ned nu så mycket för att matcha den.

Tamef*n om jag inte är blond på riktigt.

 


3

En kommentar på “En äkta blondin?”

  1. Min naturliga färg är i samma nyans som sand. Jag har ju också varit ljus ganska länge nu, men i fjol vintras lade jag i en lite kopprig ton. När den blektes bort över sommaren har jag inte orkat fundera över att färga det igen. Just nu trivs jag ändå ganska bra med den färg jag har. Min naturliga i botten och ljusare i längderna. Men ändå, oshysst att kommentera hårfärgen..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.