Många bäckar små


Dagbok, Företagande & karriär / fredag, oktober 12th, 2018

… blir en stor å!

Jag är inte den personen som grämer mig över spilld mjölk. Men under det senaste året, när jag verkligen tog ett steg tillbaka från mitt företagande och började studera alla steg på vägen jag gjort, har jag ändå många gånger slagit mig för pannan och suckat över min ignorans och naivitet.

“Tänk om jag hade vetat detta”.

Det är en sak att förlora pengar på en strategi som kanske inte fungerade som tänkt, det ligger i företagandets natur att chansa och det kommer man inte ifrån. Men slöseri med resurser stör mig. Speciellt eftersom då det för egen del handlar om uteblivna stöd, ersättningar och sådant jag hade kunnat få ut med lite planering och tillförsikt – och så klart alla onödiga kostnader jag dragit på mig.

Jag har nu upptäckt så många situationer i mitt företagande där jag hade kunnat spara en ansenlig summa pengar om jag bara hade vågat fråga efter alternativ eller åtminstone undersökt saken noggrannare.

Men hur ska man veta det man inte vet att man borde veta? 

Mmm.

Bra fråga.

Jag tror det handlar om att kultivera en pragmatisk, stabil attityd till ekonomi (inte vara rädd för det, inte heller ha en övertro på det) och att skapa rutiner för sitt beslutsfattande. Menar jag att jag är där? Nej, men jag jobbar på det.

Det som grämer mig från tidigare handlingar är min obefintliga förhandlingsförmåga och överdrivna generositet (självklart grundad i konflikträdsla). Min naivitet i början, när jag bara skrev på papper från diverse försäljare utan större betänkligheter, det kan jag förlåta mig själv för. Men att offra min egen ekonomiska trygghet och välfärd för att vara andra till lags och känna mig omtyckt, det är inget vidare. Det är rent och skärt självsabotage som jag sysslat med.

Jag kan inte ha tyckt om mig själv så mycket , eller tänkt att jag är värd bättre. Jag har alltid känt så mycket skuld för att jag tar plats. Men det har tack och lov ebbat ut. Tänk om mitt 30-åriga jag kunde kliva in och börja jobba för mitt 24-åriga jag. Herregud, så bra det hade varit!

Jag skulle vilja resa tillbaka i tiden och hjälpa mig själv- som en mentor.

Men det kan jag inte. Jag kan bara leka med tanken.
Näst bäst är att hjälpa andra i liknande situationer, som till exempel genom mina kurskvällar om att starta eget. Men liksom jag gjorde måste ju också de lära sig av sina misstag och gå igenom det de behöver gå för sin egen personliga utveckling.

Idag har jag inte problem att förhandla, men jag är fortfarande lite för öppen med information ibland. Jag når ut på ett helt annat sätt med att vara ärlig och inbjudande, men det är också en svaghet jag har. Det handlar om att hitta balansen, antar jag.

 

Men apropå uteblivna pengar som jag inte visste att jag kunde begära ut.

För en tid sen skrev Kugge ett inlägg där hon räknade upp fem tips för att hjälpa en författare.   Jag läste mest för att checka av mina egna uppfattningar – och det var ju en himla tur att jag gjorde det.

Punkt nummer två på Kugges lista för att stöda en författare lyder:

Har du inte råd att köpa boken kan du låna den på biblioteket. För varje utlåning får författaren en (liten) biblioteksersättning. Finns inte boken på ditt bibliotek? Be dem att beställa in boken! På grund av rätt så stor efterfrågan på min bok beställde huvudstadsregionens bibliotek in fler ex av boken – varje bok räknas.

Varje bok räknas! Men vänta litet… varför räknas då inte mina böcker?

Jag har haft böcker på biblioteket sedan min första bok kom ut 2013 så jag kände mig aningen bortgjord. Men som sagt, ingen ny företeelse att jag missar sådana här saker så känslan är bekant.

Nu var ju inte andemeningen med inlägget att hjälpa MIG att se efter mitt eget hus, men det hade ju den effekten. Kunskap är värdefullt!
Tack vare Kugges upplysningar har jag nu registrerat mig och mina verk till organisationen som förvaltar
upphovsrätten inom litteratur. Till min stora glädje räknas ersättningarna retroaktivt från 2014 och framåt vilket innebär att jag ändå får skörda nästan hela åkern av utlåningar. Vilken tur. Det var med stor spännaning jag inväntade statistiken.

Igår fick jag besked om hurudant belopp som betalas ut till mig i kommande avräkning. Med enkel division räknade jag ut att mina böcker lånats tusen-sexhundra-trettio-två gånger.

Det är ju helt knäppt!
Tänk hur många streckkods-blipp det är!

Jag hade inte tagit mig tid att sätta in mig i sådana här saker förut, det är ju ändå säkert bara småpengar. Inget att lägga tid på, har jag tänkt. Men många bäckar små blir verkligen en stor å.

Jag återinvesterar pengen jag får i företaget, där den hör hemma. På kontot.


12

  1. Happy to be of service! Och häftigt med så många utlåningar, grattis!!

    Men ja, så många grejer är nog såna att du bara måste få reda på det på nåt sätt. Som du skriver: omöjligt att veta det du inte vet. Jag tycker du gärna skulle få blogga mer om andra insikter/lärdomar du fått under vägen. Du har ju ändå massvis med erfarenhet.

    Typ “gör inte de här misstagen när du startar eget”. Vad tror du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.