3 myter om företagande


Företagande & karriär / lördag, oktober 6th, 2018

Det finns många etablerade sanningar om att vara företagare. Idag tar jag upp 3 av dem som jag upplever som rena myter.

Håller ni med? Kommentera gärna.

1. Företagande ger frihet

Att företagande är lika med frihet tycker jag är att romantisera företagande. Sådana superlativ ger en så konstig bild av entreprenörskap som ju ändå krasst förklarat är ett arbetsförhållande lika mycket som en vanlig tjänst.
Frihet definierar jag som att ligga på en strand med en färgglad drink i handen och inte behöva jobba alls. Men däremot kan jag hålla med om att företagande innebär höga doser av oberoende. Detta kan du säkert också få på en riktigt flexibel arbetsplats som du trivs med.

Just denna jakten på oberoende är ändå en av mina största drivkrafter i mitt entreprenörskap. Jag vill bli så självständig som möjligt. Men frihet? Det är nog att ta i.

Frihet under tio ton ansvar, kanske.

Frihet på arbetsmarknaden är en diskussion som förmodligen alltid kommer att stötas och nötas mellan de som väljer att vara arbetstagare och de som blir företagare. Debatten trampar på stället, tycker jag ,så jag har slutat läsa. Debatten drivs sorgligt nog av avundsjuka och missunnsamhet (från båda hållen) och inte så mycket lösningar och stöd.
Många går in i företagandet av fel orsaker tror jag. De är för ivriga och får ett bryskt uppvaknande över realiteten som företagare. Det färgar företagarens synpunkt att se sin egen situation som väldigt negativ och de glömmer lätt alla möjligheter och flexibilitet som de ju ändå köpt till sig när det startade eget. Arbetstagare i sin tur vill ofta få sin situation att verka minst lika osäker vilket självklart irriterar en företagare som ju tagit det ultimata steget från tryggheten. Det som arbetstagaren inte vågat eller vill göra. Hur mötas? Och vem är egentligen fri?

Det är lätt att se på den andras situation och hitta fördelar som man själv inte har för tillfället.
Du får ju ställa dina dagar som du vill!
VS
Du har ju din inkomst och sociala skyddsnät säkrat (åtm. för en period framåt)!

Jag tänker så här – är det ens en diskussion som behövs?

Det finns låsta lägen i alla typer av kontrakt och arbetsupplägg och egentligen så är det ju orättvist att ställa dem emot varandra. Det är ingen tävling i vem som har det värst (eller bäst). Låt oss istället diskutera villkoren och möjligheterna att faktiskt lyckas och må bra i sina arbeten oavsett om man har FO-nummer eller ej.

Det är så uttröttande och dessutom sjukt kontraproduktivt att jämföra bara för jämförandets skull. Jag tycker inte att det är intressant längre att debattera och försvara mina val. Man behöver faktiskt inte göra game of thrones av precis allt! Den enda gången jag själv ryter till är när någon får för sig att “sparka uppåt” på småföretagare, det är ju ren ignorans som måste rättas till. Vi är alla jobbare åt någon, oss själva eller någon annan.

That’s it. Skapa inte motsättningar som inte finns.

Nu säger jag det.

Vi gör alla våra val.
Den enda verkliga friheten vi har är ju friheten att välja själva vad vi skriver under och jobbar med. Valfriheten. Varför pratar ingen om den? Det känns nästan som ett fult ord! Jag orkar inte leva om jag ska känna mig som ett offer hela tiden. Jag gör mina val och jag känner ansvaret. Det är jävligt tungt att vara så hård mot sig själv men jag växer av det också.

Men – jag blev väl också företagare för friheten?
Nej. Efter många försök och verksamheter blev jag äntligen företagare av rätt (strukturell) orsak. Jag inte förverkliga mig själv längre. Jag vill tjäna mer och maximera min kunskap på bästa sätt. Det gör jag bäst som konsult. Potential finns i alla fall. Jag får jobba med det jag vill eftersom jag utbildat mig till det som jag tycker om. Det är inte mer invecklat än så. Det är inga enhörningar och regnbågar längs vägen, bara alla dessa val. Ingen magi är inblandad och jag önskar att fler förstod att det tar tid att bygga slott. Annars är det bara luft.

Jag vill mäta mitt jobb i resultat, inte i antal timmar.

Som anställd på heltid blev jag för låst vid en stol. Som inbiten multi-taskare kände jag stundtals att jag “satt av” tid helt i onödan. En resurs (tid) som jag kunnat disponera på andra projekt (och tjäna mer pengar) och värst av allt – som jag aldrig får tillbaka.
Nackdelen med min sits nu är att jag måste se till att hålla mig sysselsatt, annars slår jag i väggen ekonomiskt. Arbetslös företagare finns inte i ordboken, bara misslyckad företagare och det är en traumatisk upplevelse. Något som faktiskt många företagare går igenom. Många fler än du tror!
Men det är väl bara att ta ett vanligt jobb då om det skiter sig, tänkte jag förut. Det var min mentala krycka. Kanske inte så enkelt.
Du ska inte bara hitta en ny inkomst för dig själv, du ska också gräva dig upp ur hålet med den pengen. Företagslån om du har det. Förlustförsäljningar. Utebliven inkomst i flera år när du harvade på med olönsam business. Det minuset ska bli plus igen för att du ska breakeven. Så du måste tjäna dubbelt så mycket bara för att klara dig, en vanlig anställning räcker knappast. Det här scenariot är mycket vanligt men många skäms för att berätta om det. I vår kultur får man varken skryta om sin lycka eller visa upp sin olycka. Allt ska vara lagom, eller passligt som vi säger här i ÖB.

Sen försvåras ju också debatten genom att alla har sin egen definition av vad frihet och trygghet sist och slutligen är för dem. Det finns också grader av oberoende inom företagandet.
Jag personligen skulle till exempel inte vilja ingå bolag med någon annan. Det skulle kännas som att vara anställd igen om jag måste redogöra för någon annan hur jag jobbar , kompromissa med allt, och sen också dela på äran.

Det är en trygghet att vara flera som delar på ansvaret, ja, men även framgången (och arbetsbördan som ledde till den) ska delas rättvist och det är jättesvårt att få till det på ett sätt som alla är nöjda med. Speciellt om man har olika arbetsuppgifter som är svåra att mäta annat än i tid. Så det skulle inte vara tillräckligt oberoende för mig. Då tar jag hellre en tjänst med förmånerna som kommer med det.

Allt har ett pris, även friheten.

 

2. Företagande är en enmansshow

Nu när jag talat så gott om soloentreprenörskapet är det verkligen på sin plats att påminna om myt nummer två;  företagande är en enmansshow. Det är det inte! Om något så är det ett socialt fenomen.
Att driva företag handlar i grund och botten om att förvalta andras pengar. För det är ju inte du som lägger in pengar varje månad? Det är dina kunder som ska öppna plånboken. Ditt jobb är att övertyga dem om att det är en god investering att föra över pengar till dig i utbyte mot produkter och tjänster. Med det sagt så är ju alla företagare beroende av andra människor för att lyckas. Det är därför så otroligt viktigt att inte isolera sig från andra när man blir företagare, även om man kör solo som mig.
Jag nämnde också i förra punkten hur viktigt det är att inse att man gör val och att man tar ansvar för dem. Men det betyder inte att precis ALLT är ditt fel om det går snett. Företagandet bygger (som jag ser det) på en mix av saker som du själv kan påverka och sånt som du inte kan förutspå – som konjunktur och marknadssvängar. Däremot håller jag fast vid att konsekvenserna måste man ansvara för i vilket fall som helst och inte bortförklara det. Se händelserna som ledde till det oundvikliga och lär av misstagen. Inse att företaget både bygger och faller på din relation till samhället omkring.

3. Det är svårt att lyckas som företagare

En myt, tycker jag. Varför? För att det är för generaliserande och luddigt. Vet ni hur många olika typer av företagande det finns? I alla möjliga branscher? Tjänsteföretag, tillverkande företag, producenter, yrkesutövare, jordbrukare, fintech, byråer, konsulter. Snacka om olika spelplaner att röra sig på, alla med sina egna utmaningar och möjligheter. Riskerna varierar också. Vissa typer av verksamheter kan du räkna ut lönsamheten på i förhand, som en restaurang till exempel. Det finns gott om exempel på andra som gjort samma sak. Du har att jämföra med och ortens matkonsumtionsmönster ändras inte heller över en natt så det kan du räkna med. Men ska du starta något helt nytt som du själv måste skapa en marknad för så är det ju en helt annan femma. Det är en stor risk!

Men som generellt svar på den generella frågan – statistiken säger att risken är stor att du lägger av med företaget efter några år. Men vi vet inte om dessa företag faktiskt lade ner för att det var för svårt. Det finns tusen anledningar till att det inte fungerar, speciellt inte på första försöket. Betyder det att det är svårt att lyckas? Nej.

Däremot kan jag hålla med om att det är lätt att misslyckas, om ni förstår vad jag menar. Ett snedsteg kan bli väldigt dyrt och företaget kanske inte återhämtar sig snabbt nog. Då får man börja om från början, testa något annat eller välja att ge upp.

Vi måste verkligen komma ifrån det här tänket att man får bara en chans som företagare. Entreprenörskapet är mycket mera en process och ett konstant lärande än en isolerad satsning.

Jag försöker igen och igen och igen tills jag lyckas. Allt tyder på att jag kommer att göra det en dag också.

Succé är ingenting du har,
succé är något du har haft
och kan få igen“.

Petter Stordalen

 


4

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.