Bröllop,  Dagbok

Bröllopsfesten


Bröllopsbloggen fortsätter! Nu har jag skrivit väldigt uttömmande om förberedelser, blomster, smink, vigsel och porträttfotografering. Men berättelsen om festen blir ganska svepande! Kanske nu inte heller allt måste dokumenteras i en blogg, hehe.

Men festen var riktigt lyckad! Vi fick som vi ville – ett trevligt kalas med de närmaste.

Fotografen åkte hem, så det enda jag kan bjuda på visuellt ikväll är ett urval av gästernas mobilbilder. Efter porträttfotograferingen körde vi alltså iväg till Nybygården (obs, bilden är från dagen före) där gästerna väntade på oss.

Gästerna hade redan fått sina välkomstglas så det var bara för oss att välkomna alla. Alla ställde sig på kö för att gratulera i tamburen. Sen började en matfrossa utan dess like. Det såg ut som att det fanns mat för flera omgångar. Tur det – för jag var så fruktansvärt nervös för att maten inte skulle räcka!

Tyvärr har jag inga bilder ALLS på maten. Men vi hade alltså beställt kall buffé från Köttdisken i Malax och det var som väntat fräscht, vällagat och gott. ALLT smakade hemlagat och det var toppklass på råvarorna, lokal fisk och kött.
Tårtorna hade vi beställt från tårtartesanen Nadine Hagman – en ung talang som jag hoppas startar egen cateringfirma någon gång i framtiden. Ni vet var ni läste det först.

Random mobilbilder från festen.

Vi hade ju inte planerat något program, men vi fick flertalet överraskningar på den punkten. Så det blev aldrig tråkigt!

Jag var dessutom min vana trogen festens lektant i etapper. Det bara blir så. Men jag trivs med barn kring kjolarna! Det kändes bra för oss att se att barnen hade så roligt! Eftermiddagsbröllop for the win, liksom.  Om barnen trivs så trivs alla.

Jag hade funderat länge på om vi skulle behöva någon lekhörna på festen, men jag skippade det. Istället tog jag till det äldsta tricket i boken som finns – fri fantasi. Jag satte alltså ut högar med kopieringspapper här och där på borden och en ask med kritor. På översta pappret skrev jag – kan du rita en teckning till brudparet?
Utmaningen accepterad! Vi fick så många fina teckningar av barnen att vi fick hålla vernissage för alla gästerna! En helt spontan programpunkt som blev hur kul som helst.

Min guddotter och äldsta syskonbarn Nathalie, 9 år, hade ritat denna fina teckning. Hennes syster Julia kallade mig för “Peach” (prinsessan i Mario-spelen) medan de andra titulerade oss prinsen och prinsessan.

Jag tror att vi började festen ca kl 14.30. Vid sjutiden började de första gästerna åka hem och klockan åtta var festen på sina sista tag. Naturligt i och för sig då det var utskrivet på inbjudan att vi skulle avrunda då. Men det kändes som en riktigt bra tid att åka iväg till stan just då, stämningsmässigt. Vi slutade på topp, precis när det var som roligast. Hade vi tryckt på mera hade nog stämningen dalat tror jag.

Flera av gästerna åkte iväg på dans i grannkommunen, andra till Vasa för krogen.

Men inte vi. Jag och J hade bokat privat supe´ på en restaurang i Vasa, och det var meningen att vi skulle få skjuts av min pappa dit. Men han tyckte det väl att det var “lite lame” att åka Citroen med honom så han hade bett en vän komma och hämta oss med sin amerikanare. En Lincoln med blå originalklädsel. Ännu en överraskning som jag inte sett komma. Att åka i den bilen kändes som att att sitta i en stor, mjuk soffa och med så mjuk fjädring under färden var det nog nära att jag vaggades till sömn.

Vi åt god middag och drack ännu mera vin (trots att vi var proppmätta ännu från festen). Jag minns att jag var helt färdig vid det här laget! Absolut inte full då, haha, utan extremt trött och slö.

När vi kom ut från restaurangen ösregnade det. Jag hade bytt om till en ledigare klänning så i princip hade vi kunnat gå hem till kyrkoesplanaden men njäh. Vi tog taxi. Jag hade dessutom rejäla skavsår efter att ha gått i höga klackar hela dagen, fy fasen vad ont det gjorde att gå! Det hjälpte inte heller att jag tagit låga skor på mig.

Väl hemma öppnade vi den andra (och sista) av Jonas dyra champagneflaskor som han sparat i flera år. Förväntningarna var stora! Den måste ju vara supergod! Men njah, den smakade lite underligt nog. Kanske är det inte så bra att växla temperaturer så där mycket (den har ju flyttat runt en del) eller så ska den helt enkelt smaka så där. Jag fick i alla fall inte ned en droppe sprit till, så mätt var jag. Så mig gick det ingen nöd på. Jonas är inte så kinkig så han fixade stora delar av den.

Så satt vi i soffan med varsitt glas och bläddrade igenom alla kort vi fått. Ungefär som på julafton då vi brukar sitta och ha efterfest för oss själva in på småtimmarna. Jag behöver knappast redogöra för mer av nattens händelser, fniss.

Nå, bröllopet slutade här – men inte bröllopsbloggen! Jag har ännu kvar att berätta mer i detalj om en av festens högpunkter; en riktig söt-chock.


Så kika gärna in igen om ett par dagar!


13

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close