Var tacksam för det du har och du kommer att ha ännu mera


Dagbok / fredag, september 7th, 2018

Jag har nu ganska länge gått omkring med villfarelsen att mitt liv skulle bli så mycket bättre om vi bara hade en större lägenhet.
Jag skrev villfarelse. Men ändå inte helt långsökt med tanke på att vi bor i en tvåa utan diskmaskin, med väggar som det är typ omöjligt att hänga upp något på och som definitivt inte passar ett nygift par som oss. Lite under vår värdighet, kanske. Nej frun i huset är på jakt efter ett bättre liv! Och ett bättre alternativ skall hon finna!

Denna vecka åkte vi därför på två lägenhetsvisningar. En trea i höghus, några kvarter från oss, och en radhustrea på landsbygden ca 10 km från våra jobb.

Ingen av dem föll oss i smaken, av olika orsaker. Och vet ni, vilken salig frid jag känner i kroppen just nu? Min irritation som växt i flera veckar bara POFF – försvann!

Okej, andra saker har också hänt nu som påverkat detta, men lägenhetssituationen är i alla fall en bidragande faktor till att det lättat på trycket.

Visningen av trean i stan fick mig att inse att den uppgradering i kvadrater som jag fantiserat om inte nödvändigtvis skulle höja vår livskvalitet särskilt mycket. I alla fall inte så mycket att det skulle vara värt den jobbiga flytten och dessutom en hundralapp mer i hyresutgift varje månad. Rummen var visserligen större, men hallen trång och lägenheten precis lika tryckande het som vår. Däremot blev jag väldigt inspirerad av de boendes inredning, och jag fick en hel del nya idéer för vårt space.

Men radhustrea på landet, åh ja det skulle nog vara luftigare och bättre ändå! Eller?
Då igen var den lägenheten ganska sliten, området kändes så “trött” och till på köpet insåg jag att radhusliv nog inte är något för mig.

Man fattar inte förrän man är där och känner in stället. Eller, i alla fall inte jag som är en typisk feeling-beslutsfattare.

Jag började alltså se vårt nuvarande ställe och situation i ett helt annat ljus efter detta.
Även om vi bor på små kvadrater så har vi ändå en öppen planlösning här. Vi har en bra hiss, bra husbolag och vi har blivit riktigt hemmastadda i huset och området. Hyran är överkomlig och jag störs bara av en granne. De övriga hör man knappt och inte ser man dem heller. Vi har inga problem med parkering och det är nära till allt.

Detta är alltså vad jag kommit fram till;
Om vi bara står ut med vad vi skämtsamt kallar “living the low life” alltså på liten budget och med lågstatusprylar, (skrotbilar med kasettspelare till exempel) och trångbodda som ett studerandepar så kommer vi att ha sparat ihop till handpenningen för vårt drömhus inom 2 år. Inga borgenärer, vårt eget kapital. Hah! Det är min heta arbetarklassdröm, det.

Den här helgen har jag alltså för första gången på dessa två år börjat tänka i inredningsbanor. Jag har släppt strategin “vi ska bara bo här tillfälligt, ingen vits att göra det fint” och börjat känna in även “vårt rum”.
Jag har börjat möblera om (som i möblera BORT) för att få mer space i vardagsrummet och rum för nya tankar. Jag antar att det är vad som kallas feng shui? Jag har gett hän åt mitt begär att få bona in oss. På riktigt.

Här har vi det så bra, du och jag. Som Jonas sagt, (faktiskt) om alla hem vi haft. Månne är det inte själva boendet som avgör sist och slutligen – utan vad man gör av det.

Men en sak är dock aningen störande. Att Jonas redan förklarade det här åt mig för några månader sedan, att det inte är lönt att flytta. Då när jag klagade som mest och ville höra något annat. Och jag bara borstade bort hans argument med att han är rädd för förändring och allt det där. Bah! Jonas har ju alltid rätt till sist.

Men då det rätta alltid är sååå tråååkiiiiigt. 🙂

Varför måste jag alltid göra den här långa loopen innan jag kommer fram till det samma?
Nå, någon underhållning och ambivalens ska vi väl ha i vårt liv.

Jag är ju trots allt innehållsproducent.

Och som soundtrack till detta inlägg; en låt som får mig att gråta pga stort igenkännande o.s.v.
klicka här

 

Och på tal om det – jag har stora nyheter på kommande! Så – stay tuned. 🙂


3

  1. Hej!Såg på ig att du skrivit inlägg o kände bara att : “läs nu!!”(är normalt ingen bloggläsare överhuvudtaget, överlag ), gick genast o läste, något som drog, intuition.. Vill bara säga. Bra, smart tänkt! Vi (jag o min sambo) har också haft samma tankar om att flytta för att få större, mera egen stil, mera utrymme o mera egenkänsla, då mest jag som stört mig medan han är rätt tillfreds med tillvaron o nöjd som det är. Vi bor också trångt i en 2:,a (jag flytta in med honom när det begav sig. Då trängdes vi mer än gärna, haha), med två hundar, så fullproppat att det ramlar ut när man öppnar skåpen/skrubbar, hälften av möbler/grejjer vi äger är inpackade hos våra föräldrar o utspridda, det är råddigt, trångt o ful gammal lägenhet. Dock överkomlig hyra, nära till jobben, bra grannar o trivsamt område. Precis det du beskriver. Men ändå. Jag har blivit tokig o missnöjd över boendet för allt..det är inte alls min stil här o jag vill inte lägga pengar på ngt som man kanske närsomhelst ska flytta bort ifrån o tanken på/jakten på ett bra boende har blivit alltför stor somliga dagar när jag känner att det är fult o otrivsamt… Men..det är också j*vligt jobbigt att flytta… men TACK för ditt inlägg om att vara tacksam. Det är precis som du skriver. Huvudsaken man har varandra. Se det vackra i det enkla. Man är inte lyckligare för ett större o finare bo. Det är inte hur man bor. Det är hur man tar det o vad man gör det till. Nu känner jag mig mera tillfreds efter ditt inlägg, det är inte bara jag som grubblar. Vi har ju det bra ändå eller? Kanske man bara borde minimera grejjerna o möblera om för känslan av nåt nytt..Kanske många gånger lyckligare o lättare i hjärtat än många andra. Med tanke på ekonomi, eventuella lån, långa arbetsresor, stressen över att renovera o få det som man vill osv…Inte vet jag men..Tusan. Man ska nog bara vara glad. Man har ju tak över huvudet. Och varandra. Det är just vad som räknas ju! Våra (ert o vårt) framtida hem kommer säkert till oss en vacker dag också. O då kanske man har lite sparat tackvare att man bott såhär lite längre o det är ännu roligare att få flytta o man uppskattar det på rätt sätt den dagen, som man kanske inte skulle ha gjort nu, om allt bara flyter. Toppeninlägg. Kanske jag borde läsa fler o oftare bloggar. Nu ska jag börja möblera o ändra om i lilla lyan också!Du fick mig att tänka på det faktiskt, viktiga trots allt. Ha det gött!

    1. Hej Malin, stort tack för din kommentar. Så fint att man kan nå ut till någon annan som funderar på samma saker.
      Jag har möblerat om hela helgen och plötsligt känns lyan lite mer som “min” även om det såklart inte är vad jag önskar mig. När man har en dröm är det så svårt att känna sig tillfreds med mindre. Men som sagt, mycket kan man ändå göra för att mellanläget ska kännas bättre. Ta kontroll över sitt space! Karln hade inga problem med att jag tog lite kommando över inredningen nu i utbyte mot lite lugn och ro. Haha, märks att vi blivit gifta!!
      Och så klart tacksamheten gör sitt, men för att kunna vaska fram den behöver i alla fall jag få lite perspektiv. Gå ut och se världen för vad den verkligen är. Nya ställen innebär också alltid nya problem.
      Jag tror också som du skriver att ett hus som man väntat på länge och strävat sig fram till så uppskattar man så mycket mer sen. Sen ska man ju inte heller få tunnelseende på sin husdröm och bara se det härliga, det kan ju lika bra bli en riktig mardröm! Delvis i alla fall. Tänk vilken ekonomisk risk och förpliktelse, ändå.
      Håll ut Malin, se det som ett test! När du lärt dig att handskas med det du har så får du levla upp till något bättre. Så “leker” jag i alla fall i tankarna så blir det lite roligare…haha! Ha det bra!

  2. Jag känner så igen mig. Fast vi bor i egen radhustrea som vi trivs så bra i. Under våren började vi på skoj prata hus och spana runt lite. Tror du inte att det är de tankarna som lämnat kvar. Det enda jag saknar i vårt nuvarande boende är ett grovkök/tvättstuga. Jag vet att husdrömmen är en bit bort, så precis som du är det kanske läge att se om det man har istället.

    1. Precis, jag drömmer om ett eget kontor och att kunna ha ett ordentligt matsalsbord i vardagsrummet (eller hur det nu är planerat). Så att man kan bjuda hem folk utan att det blir för trångt och jobbigt. Mera förvaringsutrymme överlag också så att man kunde få lite mer space och “rena” ytor. Jag gillar egentligen inte att ha så mycket saker fram. Men men, den dagen kommer och då hittar jag säkert något nytt att tråna efter. Man måste gilla läget man har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *