Halvvägs igenom min träningsutmaning


Dagbok, Hälsa & välmående / söndag, juli 22nd, 2018

Jag har tidigare berättat att jag startat en träningsutmaning för mig själv för 7 veckors tid. Jag har nu avlagt fyra veckor av sju och det har gått riktigt bra.

Den största förändringen är att jag fått ett nytt förhållande till träning, från en plåga till en njutning. Det är givetvis fortfarande utmanande och tungt, men inte ett lidande. Inte alls!

En vän frågade mig nyligen vad utmaningen egentligen går ut på och jag svarade henne att jag helt enkelt försöker röra på mig varje dag och äta hälsosamt. Det kändes som ett futtigt svar.
“Ja – men meeera information… vad är målet? Viktminskning eller…?
“Hm. Jag försöker nog bara bli “FIT”, typ” – fortsatte jag. Det är faktiskt allt.

Alltså vältränad vill jag bli, med allt vad det innebär. Resan är ett tillräckligt mål i sig själv, känns det som. Att bara göra den. Det är en utmaning för mig.

Till utmaningen hör också att odla en livsstil av bättre matvanor, men där handlar det mer om att “bara göra det”. Maten är inte särskilt utmanande för mig som är kockutbildad. Jag har heller inget uttalat sötstug längre eller längtan efter onyttigheter som gör det hela svårare. Det knepiga för mig är väl egentligen “sambofällan”.

Det kör ihop sig ibland hos oss av praktiska skäl. Hade jag bott ensam hade det varit så lätt att köra mitt eget race och äta “avskalat” – men när Jonas står för maten nu (han har semester nämligen) så äter jag det han fixar. Men jag stressar inte över det. Det blir bättre i höst när jag får bossa över maten. 🙂 Förstå mig rätt, han gör bra mat (kött och sallad mest) men jag hade en idé om att skapa nya, vegorecept som är ultranyttiga men jag har inte riktigt kunnat förverkliga de ideerna ännu så därför känns min utmaning på matfronten inte helt hundra.

Men.

Nu har det som sagt gått halva tiden och jag har kanske ett annat perspektiv på det hela än vad jag hade vid starten. Det är klart att det delvis var yttre faktorer som fick mig att vilja ta tag i träningen och kosten (vem vill inte se bra ut) men nog är det ändå hälsofördelarna som får mig att vilja fortsätta.

Det är alltså inte den förändrade spegelbilden som ger kicken, så snabbt går det inte. Det är känslan av att bo i en piggare, starkare kropp som gör skillnaden. Känslan av att må bättre, orka bättre. Det skapar en vana som man vill fortsätta med på riktigt, av rätt orsaker.

Jag oroar mig mindre, sover bättre. Och det bara på fyra veckor! Men sådana förändringar skriver inga tidningar om. Gå ner i vikt på några veckor jo, men att “må bättre – på bara en månad” ser man inte lika ofta.

Det här har jag märkt på en ynka månad av daglig motion:

  • ryggvärk – helt borta
  • nackvärk – fortfarande mycket stel, men ingen smärta (ska gå till massör i nästa vecka, tror ju inte att träning ska fixa allt heller)
  • migrän – inget anfall ännu men för tidigt att säga
  • rörligheten förbättrad
  • konditionen rejält förbättrad

Ni har säkert läst att träning gör en piggare. Det har jag också gjort – jag är väl rätt energisk så det behöver jag väl inte mer av? Men oj, vad mycket jag underskattat den här punkten… En energisk personlighet är verkligen inte samma sak som en energisk kropp.

Förut var jag “helt slutkörd” efter ett träningspass. Jag oroade mig för hur jag skulle orka gå hem från gymet. Detta var alltså läget före min träningsutmaning då jag brukade träna sporadiskt, ca 1-3 gånger i veckan, med perioder av ingen träning alls.

Suddig mobilbild från senaste gympasset.

Konditionen ökar väldigt snabbt i början. Det känns inte så – men det är så.
Jag värmer alltid upp på gymet genom att jogga på löpmattan i 10-15 minuter, så har jag alltid gjort. Jag brukar påminna mig själv om att när jag började träna efter nyår klarade jag med nöd och näppe att jogga på fartnivå 6 (6km/timme). Minns ännu hur segt och jobbigt det kändes. Nu värmer jag upp på nivå 9 och kör sedan ett styrketräningspass i högt tempo på det. Och har energi efteråt. Det är en utveckling som skett nu, under den här utmaningen. Det är självklart ingen tävling i hur snabbt man springer, och skulle det vara det så har jag mycket att jobba på ännu, haha. Min poäng är alltså att jag har energi kvar. Jag är inte helt slutkörd efteråt.

Det har varit en aha-upplevelse för mig att kroppen faktiskt kommer emot på riktigt. Det är inte bara något som gäller andra eller något som man bara läser om.

På något sätt har jag haft så svårt att se mig som en aktiv person. Att jag på något sätt skulle ha fått en sämre kropp, men det har jag alltså inte. Jag har en bra kropp. 🙂 Lite trög hjärna bara, hö hö. Men nu är jag på rätt väg!

Ett annat exempel.

I förra veckan sprang jag för första gången på mycket länge en 5 km länk utomhus med någorlunda fart (ca 7,5 km/h). Det känns alltid så mycket tyngre utomhus. Jag fick tvinga mig igenom hela rundan och när jag väl kom “i mål” slängde jag mig på marken i en flämtande hög. Jag tänkte – oj, nu har jag nog tagit ut mig ordentligt. Det där var ju supertungt! Såg framför mig hur jag bara skulle slappa i soffan resten av kvällen och vila upp mig efter denna prövning. Tänk, förra gången jag försökte kom jag bara någon km innan benen totalt gav upp av mjölksyran och jag fick gå hem i plågsamma kramper. Så bara att jag orkade springa igenom detta var ju en rejäl förbättring.
Efter en stund på marken steg jag upp, gick hem och duschade. Men till min stora förvåning kände jag mig inte alls slutkörd och soff-färdig. Tvärtom kände jag mig upp-piggad! Det var en märklig känsla. Den ökade orken är den verkliga belöningen som träning ger i början. Inte resultat på vågen.

Jag ska inte dela med mig av några mätresultat ännu, men jag kan säga att efter 3,5 veckor märker man nog inte så mycket på vågen i alla fall.

Men däremot har jag märkt:

  • att min hållning är mycket bättre
  • att kroppen har börjat forma om sig, det märks kanske tydligast vid axlar och armar – men det är svårt att avgöra själv då man ju ser sig själv varje dag…
  • känner mig gladare?

Summa summarum efter halva utmaningen:

  • Första veckorna går i princip åt till att lära kroppen att träna och att anpassa sig till nya rutiner med maten. Att bygga grunden.
  • Det är frustrerande i början och det känns som att du inte gör några resultat alls med tanke på den möda du lägger ned – men ge inte upp! Du måste bygga grunden först!
  • Nu ser jag fram emot den andra halvan av min fitness challenge – ska bli spännande att se hur det utvecklar sig nu när jag fått upp konditionen. Logiskt sett borde jag få mer synliga resultat nu när jag kan ta ut rörelserna ordentligt och faktiskt hålla på i en hel timme (det orkade jag ju inte förut).

Jag kör den här utmaningen för att visa åt mig själv vad man kan åstadkomma på den tiden. Men inte kommer mina hälsosamma dagar att ta slut där för det. Så dum jag var som tänkte att jag “måste satsa nu medan jag kan”. Läs min resonemang här.
Tänkte alltså att jag efter 30 skulle satsa på familjeliv och att det då skulle vara för sent med träning, det är ju ändå “kört” då.  Men klart att man kan hålla sig i form för det om man vill! Det ska jag göra så mycket jag kan i mån av möjlighet. Sambon stöder mig i det också, har han sagt. Det känns bra.

Nu ska jag iväg på veckans löprunda längs strandpromenaden (5 km om man svänger tillbaka vid villa sandviken). Ska bli spännande att se hur det känns nu, andra gången. Nu vågar jag kanske springa lite snabbare när jag vet att jag orkar. Jag håller koll på pulsen och ställer farten därefter.

För att citera min sambo som förklarade åt mig hur jag ska klara mitt mål på 5 km under 30 minuter (jag hade nämligen tänkt att jag nu bara ska gå ut och pina mig till det).

Nej det funkar inte så alls! Litet i taget! Man springer inte på ren viljestyrka, man springer på den kapacitet man har. Vilket ökar med träning. 
Det är inte DU som anstränger dig mer, det är kroppen som med tiden kommer längre på samma intensitet. Du kommer att springa på samma sätt, och det kommer att kännas på samma sätt, men plötsligt kommer du att märka att det gått kortare tid än förut (du har blivit snabbare). 

Låter kanske självklart men det har det inte varit för mig! Kanske hjälper det någon annan som kämpar med löpningen.

Vi hörs! // M.


0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.