Alla pratar om Julia


Dagbok, Företagande & karriär / torsdag, juli 12th, 2018

Idag vill jag tipsa om våga satsa podcast avsnitt 17 – med unga företagaren Julia Holmqvist! Vi träffades förra veckan (för första gången!) och bandade tillsammans och det var väldigt trevligt! Som ni märker, om ni lyssnar på podden, så diggar jag henne jättemycket! Som rubriken lyder – Julia är ett hett namn för oss unga österbottningar 🙂

“Gäst i det sjuttonde avsnittet av våga satsa-podden är estenomen, bloggaren och företagaren Julia Holmqvist från Vasa. Det blir ett äkta “bloggers unite” mellan Malin och Julia – vilket resulterar i en del inbördes beundran och ett extra bubbligt avsnitt (ursäktar på förhand). 
Vi reder ut Julias alla projekt, dyker ner i ankdammen, pratar om det moderna arbetslivet, bloggande, om att trivas med att jobba som en galning (får man säga det ens?) och vi funderar på Julias framtidplaner. “

Julia sammanfattar sina poänger väldigt bra på sin blogg, läs här.

 

Med tanke på att det var Julias första poddinspelning så tycker jag hon gjorde ett fenomenalt bra jobb med att hänga med i mina frågeställningar och hon svarade rappt! Jag måste dock tillstå att jag själv tycker att jag kunde ha gjort ett bättre jobb rent intervjutekniskt.
Det känns för mig som att jag tar för mycket plats i samtalet – men samtidigt vill jag ju att avsnitten ska få vara diskussioner mellan mig och gästen (framom att jag bara ställer korta frågor och knappt hörs). Så svår balansgång!
Jag är ju inte journalist, och jag går inte omkring och tror att jag är det heller. Å andra sidan kan det också vara min styrka. Att jag inte är utbildad! Jag är inte formad av några “regler” utan låter allt hända naturligt. Samtidigt vill jag såklart göra ett bra jobb med podden och uppfattas professionell. Så att. Var landar man då? Jag har ju ett rätt kommersialiserat sätt att skriva och framställa saker. Kanske underhållningsbranschen vore mitt rätta element? Jag vet inte.
Vad tycker ni är intressantare att lyssna på? Ledig diskussion eller att låta gästen berätta mer om sig? Med andra ord – ska jag tejpa fast min mun till nästa gång? (hämtar silvertejpen).

Obs! Jag märker att jag är i en sån där svacka nu när jag tycker att allt jag gör är sååå dåligt och efter så mycket redigeringsarbete de senaste månaderna står jag knappt ut med att höra min röst längre! Men jag vet också att det är normalt att känna så här ibland och jag vet att det går över. På fredag ska jag till exempel få prata i RIKTIG radio (om podden) och inte skulle de väl bjuda dit någon som är riktigt kass? Eller så har de sommartorka, vad vet ja? Hehe. Hursomhelst, lyssna på radio vega österbotten på fredag efter kl 8.30 om ni är vakna då redan.

Notis i vbl.

Jag jobbar heltid med våga satsa-projektet hela juli månad (liksom andra månader). Mitt huvudsakliga arbete är att producera denna redan nämnda podcast om lokalt företagande vilket är roligt men också lite lätt tortyraktigt i och med att jag sitter klistrad vid en dator i detta vackra och varma sommarväder. Det råder total mörkläggning här i lägenheten just nu.

Sambon har fått semester nu denna vecka så det har bara gjort saker och ting knepigare. Vardagsrutinerna är helt upp och ner. Gud, vad vi gått varandra på nerverna här hemma de tre första dagarna! Men idag känns det som att vi landat i ett upplägg som kan funka (han håller sig på avstånd, haha). Jag är väl mest sur över att förra veckans ordning, när jag satt här hemma och jobbade ensam, är över. Jag trivdes verkligen med det. Att kunna lägga upp arbetsdagen precis som jag vill för maximalt resultat. Nu kan jag ju inte det när J är ledig, men det förstår inte han riktigt.

Ni vet kanske hur det är. Det är svårt att hålla uppe motivationen när den andra är ledig. Vi har dessutom lite olika sätt att värdera arbete som i en sådan här situation krockar med varandra. Jag ser mitt splittrade sätt att arbeta som hypereffektivt, han ser det som nonchalant. Det är i dessa stunder våra stora olikheter blir så jobbiga! Men då igen – samma olikheter håller oss ihop. I alla övriga sammanhang är vi ju ett bra team. På 12 år går det över 4000 dagar. Varje dag av dem har vi vaknat upp – och valt att vara tillsammans. Utan några juridiska papper! Och vår kärlek är testad och bevisat vattentät. Så lite semesternerver ska vi väl klara av, hehe. Vi förenas ju alltid till sena kvällen och kollar black sails tillsammans och blir normala igen. Jag tyckte serien var ett riktigt sömnpiller i början men nu är jag – hooked, som en pirat kanske skulle säga. 😉

Om kvällarna nu då har Jonas alltid något idrottsligt att göra (orientering/talko) så då är han inte hemma, vilket adderar till min frustration. Just på kvällen när jag är ledig (och har tid att vara ledig) och gå ut i solen så vet jag inte vad jag ska hitta på. Så då har jag åkt till stranden och badat ensam (insert fioler) och sen har jag tränat. Man kunde tänka sig att jag kunde RINGA EN VÄN eller nåt men då blir det så lätt att jag skippar träningen – och det är verkligen prio ett för mig just nu. Jag vill verkligen nå mitt träningsmål!

Målet då. Som ni kanske minns så har jag startat en egen fitness-utmaning – att träna och äta sunt i sju veckor. Nu är jag inne på vecka 3 redan och tiden bara flyger iväg! Är ni intresserade av att höra hur det gått så här långt (och vilka framsteg jag gjort/förändringar jag märkt av) eller ska jag vänta tills 7 veckor har gått?

Ha en fin torsdag! // M.


0

  1. Tack för peppen! Jag tycker du har gjort ett jättebra jobb – alltså förstår ju hur svårt det är att podda nu när man varit med EN gång. Är imponerad av alla er poddare! Tycker om en variation av ledig diskussion och att låta gästen berätta mera. Har båda liknande stil så är det ju mera naturligt att det blir diskussion. Håll huvudet högt och heja dig 🙂

  2. Sååå bekant det där med att man vill intervjun ska bli ”som ett trevligt samtal” och så lyssnar man efteråt och vill bara sätta munkavle på sig själv! Jag har kommit fram till att man ska låta gästen ta plats. Och det där samtalet… det ska egentligen inte vara ett samtal mellan programvärden och gästen utan ett samtal mellan lyssnaren och gästen. Det är alltid lyssnaren man ska ha stenkoll på och glömma sig själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *