Floppen


Dagbok / fredag, juni 22nd, 2018

Ibland kan jag tänka; att nog är det skönt att inte veta hur veckan ska bli i förväg. För hade jag vetat i söndags hur den här veckan skulle utveckla sig hade jag nog blivit riktigt knäckt! Handlingsförlamad – rent av!

Så att. Jag har en längtan efter att komma igång med min träning igen och verkligen fokusera på min hälsa och nya vanor. Dessutom har jag i flera veckors tid gått och bärt på känslan av att ha alldeles för många saker ogjorda för vad som känns bra för mig. Jag vill ha kontroll på läget. Jag vill bocka av saker systematiskt. Jag vill hinna med mina personliga projekt och även sköta mitt jobb bra.
Det är okej att halka efter lite. Men det blir jobbigt att aldrig få känna frid i kroppen. Jag HATAR att ha lösa trådar och ogjorda uppgifter. Jag bara kan inte leva med det. Kan inte! Samtidigt känner jag hur min kropp inte alls får den träning den behöver och vågen pekar bara uppåt.

Så denna vecka bestämde jag mig för att starta lite nya vanor och komma “on top of things”.

Men hur? Som jag ser det har jag två alternativ.
1. Acceptera att jag inte kan göra allt jag vill och stryka saker från min lista.
eller
2. Börja stiga upp tidigare om morgnarna för att hinna med allt. Åtminstone träningen.

Vilket alternativ tror ni att jag valde? Nå nummer TVÅ såklart 😉 *blink*

 

Måndag morgon. Väckarklockan ringer 06.00. Jonas är imponerad över min beslutsamhet men tycker också att jag är lite galen. Han skulle aldrig orka träna före jobbet – och han tränar MYCKET.
Jag klär på mig, äter en banan, borstar tänderna och åker till gymmet.
Kl 06.40 ställer jag mig på löpbandet och börjar jogga som uppvärmning. Ingen TV eller musik är på (har förstås glömt mina hörlurar hemma). Jag är ensam i salen och det finns inga människor eller annat rörligt att se på. Efter en kvart är jag uttråkad – på gränsen till psykotisk. Det går inte att löpträna i tomt gym! Man blir galen.

Jag fortsätter till F.I.T-avdelningen och kör ett styrketräningspass med största delen egen vikt, många reps. Man ska inte lyfta tungt på tom mage, tänker jag – så jag satsar på flås och cirkelträning. Går sen för att jogga ner men byter  löpbandet till crosstrainer istället. Det funkar. Jag känner mig nöjd.
Duschar. Äter frukost. Är på jobbet 8.30. Känner mig ganska trött (somnade först kl 2.30 denna natt förstås så det blev inte så många timmar sömn) men fräsch. Det känns bra. Trodde inte jag skulle känna mig så överlägsen andra människor av att morgonträna – good morning suckers! – men jag sjasar inte iväg känslan.  Träningen är gjord och nu har jag hela dagen på mig att göra andra saker. Så skönt!

Jag kommer in på kontoret och knäpper på datorn som vanligt. Rumsgrannen kommenterar direkt att jag verkar pigg, vilket förvånar – men gläder mig. Det måste vara något med min energi som han snappar upp för jag har varken sagt eller gjort något. Jag berättar att jag tränat redan. Han säger “fy fan”. Jag skrattar.

Dagen fortskrider som planerat. Jag fortsätter planera veckans träning och kost. Så skönt att vara igång! Men eftersom jag inte vill puscha mig själv för hårt i början bestämmer jag mig för att inte göra om gympasset följande morgon utan istället satsa på en löptur på kvällen. Kanske med Jonas?

Tisdag morgon. Vaknar och känner mig dödstrött. Alltså inte så där vanligt morgontrött utan onormalt trött. Jag tänker att det beror på gårdagen, jag har inte tränat på ett tag så det är en rätt stor omställning. Jag bestämmer mig för att vara lite schysst mot mig själv och arbeta hemifrån med att klippa podcast – det går dessutom snabbare hemma när jag inte blir störd.

När jag nästan är klar med ett avsnitt upptäcker jag att jag har fått skräp på ögat. Blinkar ett par gånger. Tittar bort, skräpet är kvar. F*ck. Hjärnan sade upp kontraktet (migrän). Ni som inte vet hur det ser ut kan kolla det här klippet.

Jag gör första hjälpen på mig själv (värkmedicin, vatten, mat och kaffe) och fortsätter jobba. När jag är klar med uppgiften går jag och lägger mig i en timme, sedan fortsätter jag tills allt är lanserat och klart. Dumt, men. Jag vill inte att migränen ska “vinna över mig” och styra över mitt liv. Det känns också konstigt att sjukskriva sig en halv dag, så jag ser till att få undan dagens agenda ändå, om än lite skadeskjuten.

Min första hjälpen-insats och den där vilotimmen på dagen verkade ha bromsat själva huvudvärken vilket gjorde att jag inte behövde bli helt sängliggande i hjärnkramp. Efter några timmar i soffan blev jag dock så uttråkad att jag tog till datorn. Rörde mig inte ur fläcken på tre timmar. Bara skrev och skrev. Bloggade!
Jag vet inte hur det är med er när ni har migrän men jag kan få lite så där maniska ryck sent på kvällen som jag oftast använder till att skriva något. Oftast blir det något bra skrivet. Men oftast får det konsekvenser.

Onsdag. Jag vaknar strax före sambons väckarklocka ringer. Får lite panik. Om kroppen kändes tung igår så är den tre gånger värre nu! Jag mår illa. Känns som att jag fått en Dementors kyss. Jag kommer aldrig att orka släpa mig till jobbet det här skicket.

Jonas säger att jag inte borde ha suttit uppe o bloggat igår – jag borde ha vilat! Nu är jag ju ännu sjukare! Jag snyftar tillbaka att jag måste ju få leeeeva buhuuuu! Jag måste få göra vad jag vill och inte bara ligga i sängen-äääh!
Jonas går iväg från sovrummet medan han nynnar på en munter sång om att “blågg-aaah o leeev-aaah, leevaaa o blåggaaaah”.

Jag kastar in handduken och sjukskriver mig för dagen. Kollar på netflix och bara existerar. Men hjärnan, den är ju PÅ. Får en massa nya idéer som jag skriver ner, vissa idéer mejlar jag till och med vidare.
Rätt som det är har jag kontakt med utvecklingschefen på Yle.

VAFAN MALIN??!! Jag kan liksom inte bara chilla längre än 1-2h.

Jonas tycker att jag borde få frisk luft så på kvällen tar han tar ut mig på promenad. Trots att vi går sakta är jag så slut i kroppen att jag får släpa mig fram. Känner mig så skit. Kommer jag nånsin att få min energi tillbaka? Är det så här det ska vara nu? Är det straffet för min morgonträning i måndags? Vad är det för sjukt skämt?

JAG SOM VARIT SÅ DUKTIG!

 

Torsdag. Tillbaka på jobb. Jag är lite seg men det går. Kontorsjobb får the win, jej.
Vi tar alla helg tidigt. För nu är det midsommar.

Fredag. Jag är återställd! Det är party! Vad ska jag hitta på med all denna energi och nyfunna vigör? Det ösregnar och blåser så skärgården är inget alternativ – vi står över den biten i år. Träningsveckan och hälsoveckan är en stor flopp så ingen vits att återuppta den tråden – vad finns det då kvar att göra denna helg?

Jag tänker; comfort food. 🙂

Tänk att den här veckan då jag skulle ta tag i mitt liv och få kontroll på alla lösa delar så bara skiter sig allt. Jag kämpar emot men ju mer jag kämpar – desto mer sjunker jag. Snacka om en manic monday som sabbade allt!

Men jag vägrar ge upp! På måndag ska jag försöka igen. Ställer alarmet på 06! Håll tummarna!

 


0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.