Runners high


Dagbok / onsdag, juni 6th, 2018

Godkväll! Jag ville bara kika in här och rapportera hur det gick för mig på nice run! Och skriva av mig litet. Svamla.

Som jag skrev i söndags var jag ju aningen skeptisk till min medverkan ikväll. Lite för många, nya saker på gång just nu osv. Varför ska jag addera ännu en prestation till mixen?

Det är så lätt att anmäla sig till allt möjligt på förhand, men när datumet närmar sig svalnar intresset och soffan lockar desto mer… Man ångrar sig, ställer in. “En kväll” hit eller dit kan ju inte ha så stor skillnad, tänker man.

Fick också förslaget här på bloggen att skippa nice run om det känns blahh. Men… jag vill inte vara en sån person som fegar ur och stannar hemma bara för att det är lite obekvämt med okända platser, folk och koncept. Jag vill utmana mig! Jag vill utvecklas!

Jag är inte alls såld på idén att man bara ska göra sånt som känns inspirerande och kul. Vissa saker är motiga, onödigt omständiga – men ändå värda besväret.

Träning, är ju ett bra exempel. Det suger – men man ångrar aldrig en träning.

Jag har också en viss självbild att upprätthålla här. Min tapperhet är min största dygd, enligt mig själv. Jag får inte bli cynisk och insnöad! Måste fortsätta engagera mig i vad samhället har att erbjuda.

Men det är klart, nitar går jag på hela tiden också. Många gånger har jag åkt iväg på träffar, events, kurser (vad det nu kan vara) som faktiskt bara varit waste of time! Eller rent ut sagt plågsamma (ni kanske kommer ihåg min pittoreska, natursköna skidtur på isen då jag fick en panikångeststtack? Har ändå inte slutat skida fast jag hatar varje minut av det.)

Det känns ju såklart bittert i stunden att satsa tid och pengar på något som inte gav något. Man känner sig besviken, och till och med lurad ibland. Men man får inte bli bitter för det.

Själv har jag t.ex gått till (och betalat för) en spirituell föreläsning en gång som i själva verket bara var en rökridå för att rekrytera folk till onecoin. (!!!). Om blod kan koka, så gjorde mitt det då. Tog mig en vecka att återhämta mig från det bedrägeriet. Skämdes också för att jag varit där! Tänkte nästan bli ateist på kuppen, men blev inte det som tur.

Men för att återkoppla till det här motionsjippot jag medverkade i ikväll. Det var roligt, faktiskt! Jag blev positivt överraskad av den goda stämningen. Och stämningen är en sån där grej som du inte kan tänka dig in i på förhand. Faktum är att vi sällan ens räknar in den faktorn. Själv angstade jag ju mest över kraftansträngningen att behöva springa OCH socialisera efter en lång arbetsdag. Hur ska man orka det? Men sidu stämningen – den fixade det bekymret. Gav ny energi.

Min sambo var förresten så glad att jag skulle vara med på ett motionslopp att han kom och hejade på mig. Dessutom gjorde han research åt mig och “coachade” mig kvällen innan. Han liksom njöt av att peppa mig inför det här. Lite samma känsla som jag får när han säger; jag skulle vilja lära mig att baka bullar! Jag blir ivrig, men dämpar entusiasmen för en mycket mer praktisk, pedagogisk mammaroll.

Jag var nog lite seg innan starten, men jag blev riktigt peppad av stämningen på uppvärmningen och orkade till min förvåning jogga hela sträckan. Med kollegorna löste det sig bra – vi var tre st som sprang i samma takt och vi pratade bort tiden och flåset.

Kanske jag borde omvärdera det här med att alltid träna ensam. Nog gick det ju mycket lättare med sällskap! Problemet är väl att jag aldrig joggat med någon på min (låga) nivå förut, vilket ju är onödigt slitsamt för självförtroendet. Man är ju alltid skit och träningen för tuff, för tidigt.

Jag har helt enkelt fått fel bild av mig själv. Jag kan visst springa!

Det var så fint att träna på det hör viset, med stöd och positiv uppmuntran från alla håll o kanter, att jag nästan får en tår i ögat nu när jag tänker på det.

Bara att vi tog oss ut och rörde på oss tillsammans gjorde oss till vinnare ikväll!

En annan sidoeffekt; glömde alla tankar på bröllopsplanering. Har mått riktigt skit av alla påtryckningar och skitsnack som florerar.

Fick också ett otroligt skrivflow som ni i denna stund tar del av.

Summa summarum, frisk luft och motion är ALDRIG en dålig idé.


0

  1. Men bu för påtryckningar och skitsnack kring bröllop! Det är ERT bröllop, ni gör PRECIS som ni vill. Och härligt att du hade en lyckad kväll trots att du inte var särskilt pepp inför! Blev själv sååå sugen på att springa!

    1. Ja, det här med planeringen har ju gått smidigt (för mig) men att få allt bokat och bestämt har varit trögare än jag trott! Om alla bara kunde lita på mitt omdöme å låta mig tänka ut allt skulle det gå så smidigt… Men så funkar livet inte! Blir alltid så överraskad bara.
      Roligt att du blev pepp på att springa! Skulle vi bo närmare varandra hade jag gärna farit på lenkki me dig! ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.