Dagbok,  Resor

Förlovningsresan till Mallorca – i 5 punkter


I förra veckan befann sig jag och fästmannen på medelhavsön Mallorca, vår första klassiska “solsemester” tillsammans. Vi ville fira vår förlovning (och min första semester någonsin) med något roligt, men inte ordna fest. Så det blev en resa istället.

I det här inlägget tänkte jag berätta om resan helt generellt utifrån olika perspektiv, men det kommer att komma fler inlägg om Mallorca framöver – baserade på mina fotografier.

Val av resmål
Jag hade egentligen bara ett önskemål för semesterveckan, sol och strand. Därtill ville vi boka en så billig resa som möjligt då vi har stora utgifter på kommande, bröllop ex.
Efter otaliga surfningar på matkapörssi.fi föll valet på en sista minuten-resa till Mallorca som vi bokade sisådär två veckor på förhand. Flyg och hotell. Bokningen gick väldigt smidigt och av alla sidor jag kollat på så tyckte jag också att matkapörssi gav bäst överblick och navigering kring utbudet av resmål.
Obs. Jag är absolut inte sponsrad på något sätt av matkapörssi på något sätt!

Flyget (norwegian) gick från Helsingfors så vi tog tåget ner från Vasa. Det sparade vi också in pengar på och det gick smidigt med VR denna gång. Totala restiden blev ju dock ganska lång på det här sättet.

Val av område
Här ska jag direkt erkänna att jag gjorde noll research innan! På jobbet frågade kollegorna direkt vilket område vi ska bo på och jag kunde inte ens svara, för jag visste inte namnet. Så chill var jag med tanken på att resa bort att jag inte ens brydde mig om att kolla upp området. Jag visste bara att det låg på sydkusten och vad hotellet hette.

Egentligen hade jag spanat på ett hotell som låg på västkusten, helt på basis av att det såg trevligt ut på bilderna, men då vi skulle boka och Jonas satte sig ner och kollade på kartan tyckte han att vi borde välja ett hotell närmare flygplatsen istället. Av uppenbara praktiska skäl. Jag tyckte det lät logiskt, och hotellet såg OK ut, så på den vägen var det.

Området vi bodde på heter El arenal och det ligger på sydkusten 10 km från staden Palma de Mallorca. Området knyts ihop med de andra semesterorterna på ön genom en superlång strandpromenad (som vi gick på nästan varje dag). Det såg väldigt trevligt ut på kartan, och var väldigt vackert också, men vad vi inte visste var att El Arenal är en riktig partystad och totalt övertagen av tyska ungdomar! Inte lika galen partystad som Magaluf, men stökigt och livligt.
Jag kan dock inte säga att vi led särskilt mycket av detta. Vi vande oss snabbt. Faktum är att vi inte fattat att vi befunnit oss i tyska partystaden förrän vi kom ut ur den, till Palma. Där var en helt annan stämning, mycket mer avslappnat.

Val av boende
Vi valde som sagt att bo på hotell. Det var trestjärnigt, rätt fräscht och bara ett par kvarter från stranden. Vi gick ner till strandpromenaden varje dag. Men hotellet hade också helt trevliga små poolomoråden där vi kunde hänga, ett på gården och ett på taket. Takpoolen var nog en bidragande faktor till att vi valde just det hotellet, utsikten därifrån var fantastisk!
Rummet som vi hade var av någon anledning handikappanpassat (för att vi bokat sista minuten kanske?). Inte så sexigt badrum kanske med alla räcken och bänk i duschen – men det var rymligt och bra! Och duschstolen blev ju en praktisk hylla för schampoflaskor.
Vi hade också “havsutsikt” från balkongen, även om vi bara såg en minimal glipa av hav titta fram mellan höghusen. Vi skrattade gott åt det, kan jag säga. “Sea view”. Och pensionärsvibbarna i duschen! Det var ju bara så lustigt. Däremot hade vi bra översikt över poolområdet från balkongen och hade därför bra pejl på när det fanns lediga solstolar!

Utsikt från balkongen, en kväll.

Ett minus med hotellet var de papperstunna väggarna i kombination med det unga klientelet bland gästerna. Det sistnämnda är förstås bara vår egen dumhet att vi bokade just här. Jag gillade inte heller att dörrarna var så tunna och inte gick att låsa inifrån, jag menar det är ju bara att sparka in dörren om man vill bryta sig in. Men inte fick vi någon annan anledning att vara oroliga för vår säkerhet, egentligen. Okej, ungdomarna hade mycket ljud i korridorerna när de kom och gick om nätterna men nog fick man vara ifred där. Jag var dessutom så trött varje kväll att jag somnade direkt, trots alla ljud. Och vi vande oss konstigt snabbt med det.
Om vi partajjade något? *skratt* Nej. Men jag bondade med “ett annat” pensionärspar på hotellet. HAHAHA! Brittiskt. Jag sa till dem; I feel so old around all these youngsters! Och de kontrade; AND HOW DO YOU THINK WE FEEL? De hade ju rest hit för att komma bort från ungdomarna hemma och få lite lugn och ro.

Jag mötte paret faktiskt ganska tidit på resan, redan när vi checkade in, i hissen. Jag kände mig social och frågade om de är nöjda med hotellet, de såg hemmastadda ut. Damens direkta reaktion var till min förvåning; “No! I hate it!”
Jag kan förstå att de var lite besvikna, men så stannade de bara på hotellet också hela tiden (därmed extra höga krav). Dessutom är brittiska turister kända för att vara lite knärriga, har jag hört, så jag tar med det i bedömningen.

Jonas träffade dock några andra finländare (finskspråkiga) i hotellbaren som han bytte några ord med, men vi såg dem inte mera sen. Mannen som Jonas pratat med var rätt berusad och med Jonas inkännande sätt är jag inte förvånad över att han trots det korta mötet lättade sitt hjärta för honom kring känslan av utanförskap – “alla hatar oss”, sa han, men med ett flin.  Inte vet jag vad han menade med det exakt, jag var ju inte där, men min tanke är att finskspråkiga brottas mer med självkänslan utomlands än vi finlandssvenskar.  Här var det ju bara tyskar överallt och de vägrar prata engelska. Språkmuren var med andra ord total, spanjorer och tyskar omkring oss, med sina egna språk och grupperingar. Men som finlandssvenskar är vi ju vana vid att vara minoritet så det gjorde inget.

 

Fotnot – vi rörde på oss jättemycket men jag gick ändå upp i vikt på resan. Gah…

Resans romantik-poäng
Språkmuren gjorde oss ganska inställda på enbart varandra. Jag och Jonas var tillsammans non stop under hela resan, med undantag för de gånger Jonas gick till baren efter öl och drinkar till oss. Låter kanske klaustrofobiskt, men det var ändå rätt romantiskt på sitt sätt. Bästa kvällen på resan måste jag ändå säga var när vi satt tätt omslingrade på Jonas singelbädd (vi hade varsin säng) och kollade på den gamla rullen “cath me if you can” på Jonas mobil. Vi hade glömt att ta med en padda på resan. På grund av den lilla skärmen fick vi ju verkligen tränga ihop oss för att se något och för att inte ramla ur sängen, förstås. Där tankade vi nog närhet till max!
När vi kom hem sen, i egen säng, tyckte Jonas att han saknat att sova bredvid mig i dubbelsängen. Det tyckte jag var gulligt, själv tyckte jag det var lite skönt med space som omväxling. Vi har väl båda ganska stort närhetsbehov av varandra (alla par är så olika, vi hör till dem som klänger på varandra jämnt) men han har faktiskt större behov än mig, märkte jag då. Att en meters mellanrum gör skillnad.

Rejält sidospår: Nån gång har jag funderat på varför vi är så här närhetssökande han och jag, mycket mer än andra par – och om det är dåligt på något sätt. Inom psykologin kallas just det anknytningsmönstret otrygg-ambivalent – men eftersom vi båda har det (stort behov av närhet) så fungerar det ju bra för oss. Det är kanske också det som gjort att vi hållit ihop så väldigt länge och dessutom stadigt. Intimiteten. Ibland känns det som att vi delar tankar, för orden han söker ploppar alltid upp i mitt huvud en sekund före han säger det. Wierd.

Mat och dryck
På den här punkten kommer ni gourmander att bli riktigt besvikna – för vi reste på budget och höll oss mest till all inclusive-buffén och baren. Vi drack massor av billigt öl och vin. Cockatils ur juice-automat (bläh), men “gratis” är som bekant… gott.
Hotellmaten var lam, fet och smaklös. De kvällar vi åt ute blev det mat på tyska barerna – samma typ av mat som fås här hemma. Så den här punkten håller jag därför riktigt kort! Det var definitivt ingen matresa värd att nämna.
Jag kommer dock att blogga separat om vår utflykt till Soller – och där hade vi kanske semesterns härligaste fika som jag faktiskt förevigade på bild. Men det är allt. Jonas hade dock mer än gärna åkt ut till en vingård och smakat på bättre vara – men det var inte aktuellt på den här resan för oss. Men vi hinner säkert med det en annan gång.


0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Close