Den som väntar på något gott


Dagbok / lördag, maj 5th, 2018

Det bästa med att bli vuxen, tycker jag, är möjligheten att skapa sina egna strukturer och rutiner i livet. Till exempel att starta upp egna familjetraditioner! Man är ju faktiskt helt “fri” att bryta sig loss från samhälleliga och familjära strukturer om man så vill och trampa upp sina egna stigar. Och det ska man göra!

I år införde jag och Jonas första maj-brunch som ny tradition. Vi ville skapa en egen struktur och rutin kring första maj. Liksom; så här firar vi.
Jag har aldrig känt mig inkluderad i vappenfirandet då jag aldrig levt det där “studielivet” med studentfester etc. Jag förstår inte riktigt vad det är meningen man ska göra och känna? Första maj, däremot känns mer bekant. Jag kan jobba med det 😉

Den nya första maj- traditionen befäste vi ordentligt med att göra det till vår dag. Vi har alltså efter 12 år tillsammans äntligen uppgraderat oss till fästmö och fästman – and that calls för celebration!

Äntligen hade vi anledning att öppna en av Jonas äkta champagneflaskor – sparade från hans glansdagar som pokerspelare kring 2010.

Förväntningarna var höga. Jag vet inte om det var stundens sötma som påverkade mina smaklökar och förstärkte mina sinnen, men herregud så gott det var! Godaste skumvinet jag någonsin druckit. Om det här var den minst värdefulla flaskan så undrar jag verkligen hur den andra smakar. Den flaskan tror jag vi sparar till vårt bröllop.

Den allra första – första maj-brunchen blev en våffelbuffé. Vi ställde också fram lite bröd och pålägg. 

Våfflorna är dubbelsats av mina glutenfria våfflor. Vill ni ha receptet? Hojta till i kommentarsfältet i så fall.

Jonas är helt galen i Snickars laxröra och skagenröra, så de hade vi givetvis köpt.

 

Gäster på brunchen var Jonas pappa och syskon.
Efter att vi ätit gick vi en runda på torget, som sig bör. Det blev en riktigt bra dag – även om vi var helt slutkörda efter anspänningen!
Jag hade nog aldrig trott att det skulle vara så spännande att förlova sig. Jag har varit yr och vinglig hela veckan och knappt kunnat koncentrera mig på något, allra minst komma ihåg namn på någon. Blev lite pinsamt på jobbet ibland. Men de äldre kollegorna tycker att det är skönt att även de yngre i personalen har minnesproblem. Så det bjuder jag på.

Men nu är vi förlovade och på gång! Till och med annons har vi fixat.
I dagens Vasabladet:

 

Igår tog vi förlovningsfoton. Vad tycker ni – har vi giftastycke?
Vi har inte anlitat någon fotograf, bara ställt upp stativet och försökt se någorlunda vettiga ut. Blev det okej tycker ni? Ser det amatörigt ut? Det var svårare än jag trodde att fotografera sig själv och nu är jag så hemmablind av att redigera bilderna själv att jag inte kan se om de blev fina eller inte?

Vilket foto tycker ni att vi ska välja?


0

    1. Tack 🙂 Jag gillar också tredje sista men Jonas diggar inte sin min på det? Sjukt svårt att få två perfektionister nöjda, haha! Överlag har jag märkt att jag försöker se så gullig som möjligt medan han inte tycker om att se gullig ut alls. Tror vi behöver proffshjälp vid nästa fotografering. En medlare/regissör vore bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *