Att vara människa


Dagbok / söndag, mars 18th, 2018

Söndag, en dag för eftertänksamhet – och tänkt, det har jag gjort!

Om jag nu ska samla tankarna lite från veckan som gått; och då bortser jag från allt praktiskt ältande och förfasande kring jobb och sånt som yrt omkring, så har jag tänkt ovanligt mycket på det här med att vara människa. Vad det nu ska vara för mening med det.

Livets stora fråga, med andra ord.

OCH JA; JAG HAR GJORT EN LISTA AV DET.

Låt oss inte flumma till det något extra. Nedan följer mina slutsatser.

Att vara människa innebär att ha en kropp.
Om det inte hade varit viktigt med en kropp (och att använda den) så hade vi levt som svävande gasmoln istället, eller något annat praktiskt. Det som gör oss mänskliga rent biologiskt är ju vårt mänskliga dna! Kroppen! Jag har tänkt att jag kanske jobbar onödigt mycket MOT detta simpla faktum. Om jag använder min kropp mer kanske hela min existens blir lite vettigare av bara det. Nästa vecka ska jag tänka lite mindre och träna litet mer. Kanske slipper jag min huvudvärk då, hur simpelt det än låter.

Att vara människa innebär att inte känna till sin framtid.
Jag är så trött på att grubbla! Och att grubbla över varför jag grubblar. Men hur mycket jag försöker spå mig själv blir jag inte lugnare av det. Att vara människa faktiskt kommer med osäkerheten, frustrationen och rädslan inför vad morgondagen har att ge. Vi kan försöka gör vårt bästa för att få koll på läget, men vi kan aldrig få det till 100%. Vi har allt för få kort på hand och det är för många rörliga delar att analysera!
Samtidigt är det ju också det som gör livet magiskt; den ständiga förändringen. Att livet kan vända på en kvart. Händelser kan falla på plats på ett så otroligt fiffigt sätt. Om “att vara människa” kunde säljas som en paketresa är det ju PRECIS det här oförutsedda som skulle säljas in som det magiska. Upplev det oväntade! Ha NOLL KOLL! Wuhuu! Vilken befrielse. För vem vill egebtligen veta sin framtid… egentligen. Vad är det roliga i det?

Vilket för mig in på en tanke om TUR som jag haft,
Luck; is just opportunity meeting preparedness. Hemligheten är att skifta fokus från framtiden till nuet – enkelt att skriva men vad jag menar är – istället för att oroa sig för allt som kan gå snett – förbered för allt som kan gå bra istället. Jag tycker att det låter rätt logiskt? Allt kan ju ske.

Att vara människa innebär att inte veta.
“Att veta” är subjektivt. Jag ifrågasätter ganska ofta allt som jag tänker att jag “vet”. Hjärnan är ju trots allt en dator vars värld börjar och slutar med det data som den har. Den tolkar saker och ting baserat på vad den redan vet. Därför är det så sjukt viktigt att våga tänka utanför boxen och utmana sig själv ofta. I alla fall vara medveten om att man inte VET saker utan man “vet” saker, om ni förstår vad jag menar. Att vara intelligent är ju inte heller att “veta” en massa saker. Det är att vara intellektuell, tror jag – som sagt jag vet inget! 😉 Riktigt intelligens, har jag hört, är att kunna ta sig ur helt nya situationer. Att skapa struktur och ordning och mening i något helt nytt. Men det är som sagt bara min åsikt baserad på mitt intellekt.

Att vara människa innebär att vara i ständigt konflikt med sig själv.
Den du är VS den andra vill att du ska vara.
Det som folk gillar med dig blir många gånger det som du också gillar med dig själv. Eller som du tror att du gillar med dig själv. Det är lite vrickat. Så borde det inte vara… Det är knäppt hur mycket vår självbild sitter fast i betraktarens projektion. Jag försöker jobba på det. Stå stadigt i mig själv. Och det är en grej med att vara människa – att vara en individ. Alla har vi våra egna preferenser oavsett om vi vill det eller inte.

 

Detta var grädden under kokosmjölk-burkens lock, så att säga. Nu är bara det vattniga, utspädda spadet kvar. Kanske kommer jag på fler saker en annan söndag.
Har ni något att tillägga?

Ni får gärna fortsätta min lista.
Ha det bra! // M.

 


0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *