• Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur startar man en webshop?

    Just nu går jag en kurs i att starta e-handel på Yrkesakademin i Vasa. Det är min tidigare arbetsgivare, Våga satsa-projektet, som ordnar kursen.

    Egentligen har jag en del erfarenhet av att driva webshop redan, men då jag fick höra att Hanna Salo från it-företaget GAMBIT skulle hålla kursen ville jag gärna komma med och uppdatera mig. Branschen förändras så snabbt och jag vill gärna ta del av ett webbföretags perspektiv på det hela. Förhoppningsvis kan jag själv få några tips till min egen webshop! Man kan alltid lära sig något nytt. Jag ska nämligen snart lansera min första digitala produkt, en e-bok med glutenfria brödrecept, här på bloggen och det ska bli väldigt spännande.

    Funderar också på att göra en webbkurs där man får se när jag bakar, men jag vet inte om det finns intresse för sånt. Vad är er åsikt om webbkurser?

    Jag tycker alltid att det är roligt att träffa projektledare Linda och min efterträdare Sofia nu och då. Helt har vi ju inte klippt navelsträngen med varandra trots att jag är egenföretagare på heltid nu, hehe. Jag håller fortsättningsvis kurser i att starta företag för dem nu på våren och dessutom ska vi göra sällskap på en företagarkryssning i mars. Jag följer deras arbete med spänning. Så roligt att projektet utvecklas!

    Förra veckans tisdag hölls första kurskvällen i att starta e-handel och det handlade ganska mycket om val av plattformer och alla val man behöver göra innan man startar upp. Hannas mål för kursen är att vi ska kunna ta välgrundade beslut baserade på kunskap och konkret info inför att starta e-handel. Det tycker jag är en jättebra målsättning eftersom ju ingen kan lära sig allt som finns att veta om att driva e-handel på bara ett par kvällar. Men man får däremot lära sig vad man behöver ta reda på mera om.

    Jag hade med min laptop och gjorde lite anteckningar som jag tänkte dela med mig av här.

    För det första är ju e-handeln en otroligt stor business idag. 

    2018 uppgick e-handeln till 2,3 triljoner dollar (alibaba 20 miljarder på en dag). Hanna berättade en anekdot om när Alibaba låg nere 4 minuter på singels day (de fick en så kallad glitch) och förlorade flera hundra miljoner på den lilla stunden. Det är ju hisnande, inspirerande siffror såklart men jag hade gärna tagit del om lite info om hur statistiken ser ut i Norden och i Finland specifikt. Näthandlen här är ändå relativt liten. Jag tror inte att så många på kursen är i färd att lansera globalt och jag har också hört att framtiden för små näthandlar kan bli riktigt tuff framöver i och med det har länge ryktats om att den amerikanska e-handelsjätten Amazon ska etablera sig i Norden. Därför tror jag mer på att sälja digitala produkter till sina följare än att försöka ge sin in i varuhandeln och kämpa mot jättarna där.

     

    Det är otroligt viktigt att känna till kundens köpbeteende och anpassa shoppen efter det

    80% av de som handlar på nätet gör det via sin smartphone. Men det intressanta är att majoriteten av dem ändå fullför köpet på datorn. De gör alltså sin research på mobilen först och går sedan till datorn när det börjar bli dags att plocka fram kreditkortet eller bankkoderna. Det är alltså viktigt att shoppen är överskådlig på mobilen och inger förtroende i dator-läget.

    Komma igång med din webshop

    Detta behöver du, i korthet:

    Domän – kan förklaras som “en väg” med en (unik) adress som leder till ditt hus. Kolla om det är ledigt på exempelvis domain.com . Det är viktigt att välja ett namn som förklarar det du säljer.
    Hosting – kan förklaras som “tomten” (utrymme på server som ska underhållas, ju större trafik desto större utrymme behövs).
    Plattform – kan förklaras som “huset”, ett elementhus (moduler) eller självbyggt hus (kodning). Det byggs med open source-teknik bestående av moduler eller ”byggsatser”.
    Vanligaste plattformerna som används är shopify (bra) woo commerce (bättre) och Magento eller Prestashop (bäst).

    Betalningslösningar – paypal; klarna, maksuturva etc. Vad vill du erbjuda dina kunder, var har du dina kunder, marknad?

    Gör en plan för din e-handel
    Vad ska du göra? Vad har du för produkt – stora leveranser eller små? Hur ofta? Hurudant system är lönsamt för dig egentligen? Hur mycket behöver du satsa i förpackning? Tänk igenom hela processen.
    Adresslappar – etikettmaskin – automatiskt system med info till leverantören eller gör du det manuellt?

    Sorry! Jag varvar suddiga mobilbilder med systemkamerans bilder här som ni märker… 

     

    Frakt – Post, Dhl, postnord, Db schenker. Ta reda på verkliga kostnaden för frakt, returer osv. Tål ditt pris att du bakar in fraktkostnaden i produkten?

    Lager – Ha inte för stora lager då lager binder kapital.
    Fundera på hur du hanterar ditt lager och vad dina behov är. Behöver du integrera kassa med webshop, fysisk affär med webshops lager eller ha två separata lager?

     

    UI / UX Design (user interface / user experience)
    För det flesta kunder är detta UI/UX totalt avgörande.

    Snygg design är en konkurrensfördel och då spelar det ingen roll om din webshop finns på landsbygden i ett garage om internetupplevelsen är inspirerande.

    Sträva efter korta laddningstider – eliminera alla hinder på sidan som bromsar kunden i onödan. En onödig bild kan höja sidans laddningstid från 2 till 4 sekunder.
    2 sekunder orkar folk vänta på laddning. Skala ner bilderna!

    Datasäkerhet – en trygg webshop

     

    Du behöver se till att du har;
    – en pålitlig leverantör som underhåller sina servrar, gör uppdateringar
    – SSL certifikat (https = all information som skickas är krypterad)
    – gdpr i skick (men Hanna påpekar att småföretagare inte behöver vara så livrädda för detta)
    – cookie popup (inga webshoppar funkar utan cookies, så pop upen med godkännande är ganska onödig egentligen då du i praktiken inte kan tacka nej ändå). Alla hemsidor lagrar information (ex google analytics), men man måste informera kunden om detta. En bra leverantör fixar detta smidigt.
    – Säker och trygg plattform samt tredjepartslösningar

    GLÖM INTE DIG SJÄLV! Vi har generellt för dåliga lösenord, säger Hanna. Hon rekommenderar att man använder lösenordshanterare som 1password

     

    Detta om detta! Skulle kunna skriva hur utförligt som helst om allt men ni får nöja er med mina kortfattade anteckningar.
    Ikväll fortsätter kursen med mitt favoritämne försäljning och marknadsföring så det blir intressant. Tredje och sista kvällen åker vi på studiebesök till Dermoshop och det ska också bli riktigt spännande.

    Tycker ni att det är intressant att ta del av mina anteckningar från kurser? Tryck gärna på hjärtat nere till höger så vet jag. *smile*

  • Malins mat,  Nytt i butikshyllan

    Bon Matín – en glutenfri nyhet på frukostbordet från Schär

    I samarbete med Schär

    Bonjour! Eller jag menar, Bon Matín! Det var länge sedan jag fick känna mig så här “kontinental” vid mitt frukostbord, jag äter en ganska typisk finsk o-sötad frukost själv, men inte är jag sån att jag inte kan testa något nytt! Jag fick alltså nyligen äran att testa en ny produkt i den glutenfria hyllan; ett sött och mjukt frukostbröd från Schär – Bon Matín.

    Jag känner mig alltså inte 100% procent som målgruppen för just den här produkten. Känslan jag får med de här lite söta och mjuka Bon Matín bröden är att Schär hoppas tilltala till de små (extra kräsna) glutenintoleranta som inte är så sugna på glutenfri frukost. Eftersom Bon Matín är så mjuka och smakar bra i sig själva är de ju bara att tugga i sig – men det betyder inte att inte en vuxen kan uppskatta dem av samma orsaker. Jag gick (bokstavligen) bananas med receptutvecklingen för mina bröd.

    Tanken är att de mjuka, glutenfria bröden kan ätas precis som det är, doppade i morgonkaffet eller med sylt på – men jag har tagit ut svängarna med mina Bon Matín och kommit på 3 andra serveringsförslag!

    Och temat är lyxig lördagsfrulle.


    Jag tänker mig att de här bröden kunde göra sig väl på en glutenfri brunch och i och med temat “Frankrike” kunde jag bara inte hålla mig från att göra en… sufflé!

    Och som ni vet väntar inte sufflén på gästerna utan den ska ätas direkt innan den sjunker ihop. Så var beredda med skeden när ugnsklockan ringer!

    Fransk frukostsufflé med Bon Matín

    4 portioner

    1 förp. Bon Matín
    4 ägg
    1,5 dl mjölk
    1 dl vispgrädde
    4 msk lönnsirap
    1 tsk vaniljsocker
    2 tsk malen kanel

    GÖR SÅ HÄR
    1. Sätt ugnen på 200 C.
    2. Skär Bon Matín-bröden i stora tärningar.
    3. Vispa ihop ägg, grädde och mjölk i en rymlig skål.
    4. Krydda äggsmeten med lönnsirap, vaniljsocker och kanel.
    5. Vänd ner brödbitarna i äggsmeten och blanda väl.
    6. Fördela smeten och brödbitarna i 4 portionsformar och grädda dem i mitten av ugnen i ca 20 minuter.
    7. Servera genast.

    Jag pudrade lite florsocker över mina brödpuddingar som en sista touch.

    Suffleerna tillredde jag som sagt i ugnen. Nästa variant gör du i stekpannan; låt mig presentera Fylld Bon Matín-toast med färskost och hallon!

    Det kanske låter avancerat men det är verkligen superenkelt att göra.

    Fylld Bon Matín-toast med färskost och hallon

    4 portioner

    1 förp. Bon Matín
    Naturell färskost
    Färska hallon
    Smör, för stekning

    1. Dela varje Bon Matín på längden.
    2. Bred ett lager färskost på båda sidor och lägg ihop bröden igen med hallon emellan.
    3.  Värm en stekpanna, tillsätt smör och stek bröden på båda sidor tills gyllenbruna.
    4. Dela varje toast på tvären med en vass kniv och servera genast.

    Du kan välja vilka bär du vill till toasten, blåbär till exempel, eller en blandning.

    Sist, men inte minst. Det här är inget regelrätt recept utan ett serveringsförslag som är barnsligt gott.

    EN OSLAGBAR KOMBINATION av nötchokladpålägg (köpt eller hemlagad), skivad banan och jordgubbar.

    Lyxiga Bon Matín med nötsmör, banan och jordgubbar

    4 st

    1 förp. Bon Matín
    Nötchokladpålägg (sötad eller osötad)
    1 Banan
    4 jordgubbar

    1. Dela Bon Matín på längden och bred på ett lager nötchokladpålägg på en sida.
    2. Skala bananen och skär den i skivor.
    3. Skiva jordgubbarna.
    4. Fördela skivad banan och jordgubb på varje botten och lägg ihop bröden till ett.
    5. Ät genast eller packa med dem på picknicken.

    Mitt tips är att göra dessa godingar i förväg; slå in dem i färskfolie och ta dem med på utflykten som ett uppiggande mellanmål. Vill du minska på sockerhalten kan du använda dig av jordnötssmör istället något annat osötat nötsmör.

     

    Bilder från Schär

    Det var mina 3 serveringsförslag för Bon Matín! Hoppas ni vill testa dem.

    Blev du intresserad av produkten kan du läsa mer om den här. 

  • Dagbok

    Är jag galen eller är jag ett geni?

    Oj, vilken vecka det varit nu igen. Jag har bland annat varit på arbetsresa till Helsingfors (ca 3,5 timmars tågfärd härifrån Vasa) och hållit en föreläsning om att lyckas med naturligt glutenfritt bröd. Det är inte första gången jag föreläser om att baka glutenfritt men just den här gången förtjänar ändå en liten anteckning i mina memoarer.

    Ni förstår, av praktiska skäl fick jag lägga om min undervisning litet. Jag ville hålla en praktisk demonstration men jag hade ju ingen möjlighet att förbereda mig på plats och inte kunde jag börja handla en massa ingredienser heller. Men eftersom jag så gärna ville visa deltagarna hur mina bröd kan se ut (och smaka) hade jag tagit med mig några stycken bröd i väskan. De klarade sig hela vägen från Vasa vilket i sig var en himla tur! Men det var inte det mest fantastiska som hände på den tågfärden.

    Nej, mycket kan hända på pendolinotåget VASA-HELSINGFORS men månne är jag den första personen att kalljäsa ett bröd på den rutten! Ville demonstrera hur bra en långjäst glutenfri deg faktiskt kan bli och då löste jag det helt enkelt genom att blanda ihop degen på morgonen, lägga den i en tupperwarebunke med lock, packa ner den i en kylväska som jag släpade med mig på tåget och sen var det bara att hoppas på det bästa. Det jäste över litet i väskan men annars betedde det sig bra. Blev dock lite orolig när det började lukta jäst om väskan men då var vi precis framme så hoppas ingen hann störa sig på det.

    Det var faktiskt ganska mycket som kunde ha gått snett de här dagarna, men som inte gjorde det. Bara att tåget gick någorlunda enligt schemat var ju mycket begärt i det här vädret. Jag hade kunnat kollapsa av trötthet också, gravid och allt. Ensam. Lägg till en kabinväska vars små hjul inte hade en chans på den oplogade trottoaren, och mjölksyra i armarna från min egen handväska och de där bröden. Jag fick ta många andningspauser innan jag var framme vid stationen kan jag säga. Formen är inte den bästa just nu! Men jag fixade det, jag kom fram till Helsingfors, jag fick allt bagage släpat till hotellet (i slasket) och till föreläsningsplatsen också. Fnissar ännu åt mig själv när jag tömde minibaren på både flaskor och hyllplan bara för att förvara den där förbaskade degen kallt innan showtime, haha! Men jag lade plikttroget tillbaka allt igen i raka rader innan jag checkade ut följande dag.

    Föreläsningen gick hursomhelst bra och det tågjästa brödet blev också (mot alla odds) HELT PERFEKT. Jag bakade alltså ut det och gräddade det som en del av min demo. Men vilken galen sak att göra, ändå. Och nu är jag så otroligt trött! Nästa graviditet; om det blir någon, ska jag inte boka in några praktiska kurser, mark my words!

    Men nog om glutenfritt bröd och galna lösningar. På min instagram hade jag bett er sända in frågor som jag kunde svara på under tågresan och här kommer de.

    Q & A

    Vilket internationellt kök gillar du bäst?
    Åh, jag gillar ju att kombinera vårt nordiska kök med andra kök; så kallat cross kitchen. Men om jag ska välja ett internationellt kök så är det ju nog det franska. Det utgör ju trots allt grunden för min egen kockutbildning. Jag skulle också vilja påstå att jag influeras mycket av amerikansk matkultur men då igen härstammar ju det från olika europeiska kök; american-italian osv. Västerländsk matlagning är i alla fall det som definierar mig. Jag tål ju inte så värst kryddig mat så då är det ju inte konstigt att jag undviker de mer exotiska köken. Jag är en sån kött och potatis-person i grunden så det är sorgligt ibland! Försöker dock bli bättre på vegetariskt. Det är himla kreativt att syssla med grönsaker.

    Vad tror du är nästa trend i branschen?
    Jag tror på det här med individanpassade måltider på restaurang. Jag tror kunden vill kunna styra innehållet på tallriken mer än tidigare (välja komponenter) och är det någon restaurang som erbjuder det på ett finurligt sätt så kommer kunden att välja det stället före andra, och dessutom äta där ofta. Mindre kreativt utrymme för kocken, kanske, men den tiden då kocken kan bäst tror jag är förbi. I alla fall till vardags.

    Hur mår du?
    Jag mår helt okej (jag är snart i vecka 18). Men jag börjar märka att ryggen och benen snabbt blir trötta om jag är ute på något och att jag måste ta mig tid att vila för att inte bli grinig. Jag har också växtvärk i magen och ont i ligamenten och det är lite svårt att ignorera ibland. En dag kan vara hur bra som helst och man är aktiv, följande dag helt bedrövligt tung. Så det gäller att boka in tid för återhämtning. Tur att jag får arbeta på mina egna villkor för det mesta.

    Vilken företagare ser du upp till?
    Hm. Jag kan inte komma på någon sådär på rak arm nu. Men överlag beundrar jag företagare som inte bara pratar tomma ord utan faktiskt kan backa upp sina superlativ med ekonomisk framgång. Sådan vill jag själv vara. The real deal. Inte för att pengar är allt, utan för att trovärdighet är allt. I alla fall för mig.

    Överlag önskar jag lite mera substans i den här företagarvärlden. Speciellt i sociala medier, där man kan påstå lite vad som helst. Ytan och livsstilen säljs in men inte hur det går rent ekonomiskt. Det resulterar i att nya företagare förväntar sig en parad bara för att de skaffat fo-nummer (vill få medalj före loppet startat, liksom) och ett personporträtt i tidningen för att de lanserat en enkel hemsida. Såna tilltag vattnar ur hela begreppet “entreprenör” tycker jag och det är så ledsamt.

    Till slut kommer det att bli så att alla vill vara företagare men ingen vill vara det på riktigt.

    Jag vet inte om folk hypear sig själva på nätet medvetet eller om de faktiskt går omkring och ljuger för sig själva? Har man anledning att skryta så borde det väl vara enkelt att visa upp lite siffror som styrker det också, eller? Varför kommer inte det naturligt när det är A och O för ett företag att göra vinst?
    Jag tänker att man måste göra skillnad på ens personliga framsteg och försök som företagare (det är en process) och att de facto driva ett lyckat företag (det är ett resultat). Jag får ex. mycket beröm för mina böcker men inte har de varit speciellt bra affärer. Så jag gör skillnad på karriärframsteg och företagsframsteg där.

    Kanske folk helt enkelt inte gör skillnad på det som jag gör.

    Tips på poddar för företagare?
    Just nu lyssnar jag på the goal digger podcast; finns på spotify.

     

     

     

  • Dagbok,  Graviditet

    Första trimestern

    40% avklarat. Det är med andra ord en hel evighet kvar till BF. Men vart har man bråttom egentligen? Även om första trimestern kändes som en utdragen plåga för mig, ska strax utveckla, så gick det ju ärligt talat i ett huj. Och tur var ju det.

    Tänkte alltså att jag skulle skriva ner några rader nu om hur jag upplevde första trimestern. Det kan ju vara bra att ha det nedskrivet någonstans tänker jag, man glömmer så snabbt. Har ju redan glömt det allra värsta känslorna jag hade då. Det är väl naturens nåd, antar jag. Glömskan.

    Och faktiskt. Nu när jag mår bättre och har acklimatiserat mig något till alla hormoner känns det ju nästan löjligt att lista alla symptom. Det var ju “bara en fas”, tänker jag nu. Ingen big deal. Men  det visste jag ju inte då – att just mitt illamående skulle standard-klinga av i vecka 13. Det kunde ju lika bra ha fortsatt nio månader ut och tagit knäcken på mig totalt. Faktum är att det vore något slags självbedrägeri att bara sopa den här “lilla fasen” under mattan!

    Nej ärligt talat, det var en riktig pärs både fysiskt och psykiskt. Jag tappade verkligen fotfästet där ett tag, kände bottnar jag inte känt på länge. Jag hade också en hel del ångest inför att “släppa nyheten” – så då är det ju klart allt känns happy clappy NU när den stora stenen har lyfts från ens axlar. Och alla omställningskrämpor ovanpå det.

    Jag svävar ju nu. Lyckan har liksom flutit upp till ytan likt grädden i en kokosmjölksburk. Det är härligt.

    Bilderna är tagna idag, 17 veckor gången.

     

    Under denna skrämmande tid blev mobilen snabbt min närmaste rådgivare. Bara Jonas och google visste om mina innersta tankar.
    Som alla andra googlade jag såklart massor i början av graviditeten och det tog ju inte länge förrän jag fastnade i familjelivs-träsket. Rekommenderas ej. Scrollade TIMTALS. Jag var bara så knäckt över hur jobbigt det kändes och ville få referenser till andra och läsa andras åsikter. Är det verkligen meningen att det ska vara så här tungt och hur sjutton ska man kunna jobba när man mår så här? Dessutom hålla det hemligt? DET ÄR INTE RIMLIGT! Men jag blev bara mer förvirrad.
    Men där i en tråd läste jag någonting som verkligen etsade sig fast i mig. Det gick typ så här:

    Välkommen till första trimestern – där drömmen om den perfekta graviditeten dör!

    Och ja, det är verkligen en perfekt beskrivning av vad jag kände då. Som att drömmen dog. Nu tänker jag att det kanske fanns en poäng med det ändå. Kanske behövde en del av mig kapitulera och ge upp för att ge plats för det här nya livet. Släppa kontrollen.

    Brytas ned (med våld).
    Kanske är naturen jäkligt smart på det sättet.

    Jag kände som sagt övergången väldigt starkt. Nån vecka efter att jag plussat firade kroppen baby-kick-off genom att starta igång en massa processer som kändes både skrämmande och helt knasiga. Det var verkligen allt på en gång.  Som att nå nu får jag sätta mig i baksätet och bara hänga med bäst jag kan. En total take over av min kropp!

    Det knäppaste var nog mina nackmuskler som tappade all stamina. Jag satt på möten och stöttade mitt huvud med händerna för jag kände verkligen att jag inte orkade hålla upp det utan stöd. Jag hade också helt sjuk frossa och kände mig darrig hela tiden. Gick på stan och kände mig typ… svävande. Hög nästan?
    Min syn blev dimmig och illamåendet kom som en oinbjuden, klängig gäst. Inte som det gör på film då, i plötsliga svackor, utan smygande. Och konstant. Som en tjock, blöt filt som du aldrig kan slänga av dig. Jag blev också helt sjukt trött. Alltså DÖDSTRÖTT. Tappat livslusten-trött. Migrän på det – och alla krämpor som tillhör det. På många sätt påminde den här tiden mig om när jag insjuknade i endometrios – och det var obehagligt att behöva återuppleva det.

    Ett symptom som vi ändå hade litet roligt åt var hur oskärpt jag blev plötsligt. Mitt närminne blev helt knas! Det var ju nästan lite läskigt, ändå. Kan jag lita på mig själv?! Hörde vad Jonas sa, men det liksom fastnade inte. Och det var inte som att jag inte lyssnade utan jag kunde inte hålla tanken. Tar du påsen? Ja självklart. Glömmer påsen. Hade jag inte varit gravid hade jag trott att jag drabbats av burnout. Glömde pinkoden till precis alla bankkort jag har, både privata och firmans. Total blackout.

    En annan sak jag vill nämna är det här med mitt drömmande. Jag har ju länge sysslat med drömtydning och hur flummigt det här än låter så har jag faktiskt tränat upp en ganska bra länk mellan mitt vakna jag och mitt undermedvetna genom att tolka mina drömmar. Alltså att jag för det första minns mina drömmar och för det andra att jag förstår “språket” i dem. Det är inget övernaturligt eller så utan helt enkelt en konversation med mig själv som jag haft jättestor nytta av när det gäller självutveckling. Jag till och med njuter av det. Nåja, det for ju helt till skogs när jag blev gravid. Det jag drömmer nu är nog så av “dålig kvalitet” och sådant hjärnskrot att det bara är att förkasta totalt. Det är som att dörren är stängd. Det måste vara meningen att jag ska sluta utvecklas nu och bli mer inåtvänd inför förlossningen. Koncentrera mig på min uppgift, typ.

    Jag fick såklart växtvärk i magen. Det var inget mysigt med det heller, det gjorde emellanåt riktigt ont. Illamåendet och det onda var som värst på kvällen. Jag hade inte det klassiska morgonillamåendet utan istället hade jag kvällsillamående.

    Jag försökte gå på gymmet och träna lite. Fit mum och allt det där jag hade sett framför mig före (HAH). Kände hela kroppen skrika NEJ FÖR F*AN! Men jag ville ändå testa att springa litet på löpbandet en dag. Till min förvåning kändes det inte alls i magen, som jag trott då, utan på ett annat ställe som jag inte ens tagit i beräkningen. BRÖSTEN! Det var outhärdligt. Satte mig på träningscykeln istället för att trampa litet men då blev jag så yr att jag tänkte trilla av. Nej, jag satte genast ut mitt gymkort till uthyrning och det ångrar jag inte.

    Maten då? Tja jag tappade all aptit och det var deprimerande. Jag märkte verkligen under den här tiden hur mycket matlagningen och bakningen genomsyrar mitt liv och arbete. Det är en så stor del av min själ att uttrycka mig i köket. Det är alltså inte något jag bara valt att göra som en slump och det känns ju bra att veta det. Jag har nog tagit det lite för givet.

    Som sagt, det är lite genant att skriva ner allt det här nu i efterhand. Nu när både kropp och knopp känns helt okej och jag inser hur överdramatiskt allt låter. Men jag vidhåller ändå att det kändes hopplöst och tungt där ett tag. Ofattbart jobbigt. Omskakande och bisarrt.

    Å andra sidan är det lika förunderligt hur snabb psyket kan svänga om. Hur anpassningsbar man är. Nu är jag lugn som en filbunke och känner stort självförtroende. Allt det här är ju så natuuurligt såååå och det kommer nog att gå såååå braaaa (läs med ett harmoniskt kvitter).

    Kanske är inte drömmen om den perfekta graviditeten helt död ännu. Se nu bara på den här glada bagaren, fniss.

    Kan ni inte berätta om era första månader (ni som varit gravida alltså)?
    Förfriska mitt minne! Jag har säkert glömt tusen saker ändå.

     

  • Dagbok

    Mycket att göra

    Skönt med helg! Men jobbmässigt har det inte så stor betydelse för mig. Det är samma lunk; men trevligare eftersom maken är hemma. Jag fortsätter dock varva mina jobbuppdrag och administrativa uppgifter med mitt företag med det utdragna flyttarbetet. Det är fortfarande mycket att packa upp innan vi är klara. Men om vi är klara före Jonas födelsedag i mitten av februari så är jag nöjd. Han önskar sig en prinsesstårta och det ska han få. 🙂

    Mina dagar ser ut så här nu för en överskådlig framtid. Ungefär i den här stilen. Ni kanske vill veta mer konkret vad jag jobbar med och pysslar med?

    Jag har gett bud i min första företagsauktion och kom över en massa köksmaskiner från en restaurang. Det var smutsiga och i en enda röra så de har jag satt mycket energi på att pussla ihop och putsa upp. Nöjdast är jag med Kenwood-maskinen och citruspressen. De andra maskinerna som kom med i köpet ska jag sätta ut till försäljning. Någon gång… Håll utkik på min fb-loppis.
    Hade jag haft lagerutrymme någonstans hade jag nog köpt mycket mer saker och möbler. Jag och maken gillar att hålla på med sådant här, köpa in begagnat och fixa upp, så det kanske blir en gemensam business längre fram. Vem vet?

    I förra veckan planerade jag även kurser och höll på onsdag kväll en bakningskurs i Petalax. På torsdag satt jag med på ett styrelsemöte vid aktion Österbotten. På fredag försökte jag mest samla ihop mig själv efter den fysiska ansträngningen och göra kontorsarbete. Igår, lördag, förberedde jag mig inför ett receptjobb som jag ska tillreda och plåta idag. Om allt går bra. Vet redan att jag glömt att köpa ägg…

    Jag har målat nya backdrops till matfotograferingen.

    Nästa veckas största ansträngning blir att jag ska åka till Helsingfors och föreläsa. Blir x antal timmar tågsittande men då ska jag passa på och jobba nu när jag har en mycket smidigare laptop att dras med. Ska också på kurs på tisdag kväll och lite sånt.

    Som tur mår jag mycket bättre nu i andra trimestern; så det ska väl nog gå bra.

    I nästa inlägg ska jag berätta om den första trimestern och hur jag upplevde det.

  • Åsikt,  Dagbok,  Företagande & karriär

    Karriären tar inte paus

    Idag tänkte jag skriva lite om hur jag ser på karriären så här under min första graviditet. Kommer jag att ta paus från arbetslivet när jag blir mammaledig? Har jag sänkt mina ambitioner?

    Nej, min syn på karriären är ganska oförändrad.  Jag kommer nog att fortsätta avancera som tidigare, men kanske på ett annat sätt än förut. Jag får helt enkelt pröva mig fram. Jag vet att det är lätt att vara kaxig i detta skede, men inte tänker jag kasta in handduken i förväg heller. Jag siktar på att hålla mig fortsatt aktiv och hålla liv i mitt företag.

    En fråga: Läste du rubrikens karriär som något positivt eller negativt? Jag menade det i alla fall som något positivt. Men först vill jag förklara hur jag ser på det här med mitt arbetsliv.

    Det ÄR skillnad på att ha en karriär och ett jobb. Jag går ogärna miste om värdefull tid med mitt barn för ett jobbs skull, men inte betyder det att jag släpper min karriär för det. Och för vissa betyder det att de börjar jobba på halvfart ganska tidigt efter förlossningen. Nu är jag soloföretagare så jag är mer flexibel på den punkten, tack och lov. Jag har ju ingen fysisk verksamhet eller så att behöva ha koll på.

    Karriären (för mig) är en planerad utvecklingsprocess med tydliga målsättningar som jag bygger min tillvaro kring. Det handlar inte om att jag “älskar att jobba”. Det handlar inte om pengar (det är ett jobb när man gör det för pengarna). Det handlar om mitt liv och vad jag vill göra av det. Åstadkomma saker. Lära mig. Självklart med en lön som jag är värd med tanke på riskerna jag tar som företagare här i vilda västern utan något socialt skyddsnät som tar emot mig om jag misslyckas.

    Så därför skrev jag min rubrik med en liten pust av lättnad idag. Karriären tar (tack och lov) inte paus = min utveckling tar inte paus och mitt arbete fortsätter. Som jag kommit så långt med redan.

    Men jag vill också ha barn, familj och kvalitetstid med dem.

    Jag vägrar välja. Så vad finns det annat att göra än att anpassa mig?

    Mitt karriärmål nu, parallellt med mitt hembaserade företagande, är att fortsätta bidra till regionen på olika sätt. Sådant publikt arbete är en perfekt motvikt till min hemmabusiness som faktiskt i viss mån är en kvinnofälla. Detta läste jag senast i en gravidbok som starkt avrådde kvinnor från att starta företag under föräldraledigheten. Dels för att det sällan går pga praktiska skäl, dels för att det gör att kvinnorna faller av vagnen och riskerar förlora sin ekonomiska trygghet, pension etc.

    Jag förstår argumentet nog och vet att det är problematiskt att få företagandet att fungera om man inte är 100% dedikerad de första åren. Samhället är ju heller inte riktigt anpassat för detta stödmässigt (kvinnliga företagare får inga extra poäng längre såsom “kvinnolån”). Investerare vill ha dedikerat folk så det kan vara tufft med finansieringen om det ska sökas.
    Men jag vet också att startups som etablerats under föräldraledigheten KAN gå. Så jag skulle ta det från fall till fall. Men generellt “borde” en ha företaget i skick (etablerat och hälsosamt) före familjeplaneringen vilket innebär att du måste starta som ung om du ska “hinna med”. Hårda bud! Men det är bara att inse fakta. Man kan inte tvinga ett företag att bli framgångsrikt snabbt. Det tar sin tid oavsett hur hårt du jobbar. Inte undra på att det satsas på entreprenörskap i skolan, de har tiden på sin sida men vet sällan om det. Det pratas faktiskt allt för litet om det här. Vikten av att starta företagandet tidigt.

    Men tillbaka till min situation.

    Jag hade flera målsättningar med både livet och karriären som jag ville hinna med före 30. Men mina målsättningar efter 30 har jag inte berättat så mycket om.

    Karriärmässigt har jag alltid hoppats på att få göra styrelsearbete så småningom. Det tycker jag skulle vara så intressant (så hon gick och hämtade en annan elefant). Sorry, övar på barnvisor som bäst.

    Tydligen har universum hört mina tankar för nyligen fick jag förfrågan att komma med i en styrelse som överser lokal projektutveckling och det blev jag så glad över! Nu får jag en chans att lära mig hur det går till och skaffa mig erfarenhet och kontakter.

    Vi har första mötet på torsdag – direkt efter vår andra träff med barnmorskan på rådgivningen. Har jag berättat att jag är gravid? Nej. Men min hjärna fungerar som vanligt och mina ambitioner att hänga med är oförändrade. Det praktiska måste jag bara lösa på något sätt…

    En stödjande partner är verkligen a och o.

    Jonas är så stolt över mig och stöder mig i mina ambitioner, så det betyder ju att jag slipper ta den striden hemma. Annat är det ju med utomstående som kanske kan ha åsikter om mitt sätt att lägga upp mitt liv. Men då igen får jag tacka livet för att jag lärt mig att förvandla skit till gödsel. Simpel lantislogik. Man växer av det. men helst skulle man ju slippa andras åsikter som man inte alls bett om.

    Det är tufft att vara kvinna men kvinnor behövs på toppen. Inga superkvinnor då – kvinnor utav mångfald med helt vanliga familjeliv. Vill passa på och blotta min avsky inför ordet “powerwoman”. Urk, kalla ingen för det. Speciellt eftersom jag känner att den etiketten läggs mer på kvinnor för att de är “tuffa” än att de, i ordets bemärkelse, har inflytande. Men att kämpa för en karriär är inte mer ädelt än att kämpa för att få en helt vanlig vardag att gå ihop. Det är i alla fall min åsikt.

    Jag menar, man ska kunna nå en (åtminstone lokal) maktposition som kvinna utan att ha sålt sin själ och bränt ut sig på vägen. Det är det jag försöker göra. Ta mig framåt på ett hållbart sätt.

    Framgången smakar som ingredienserna den består av. Smakar den bittert har du betalat ett för högt pris. Och det är min uppfattning att många kvinnor betalar ett för högt pris för sina ambitioner. Och därför åker de upp på hyllan. Det förlorar vi alla på.

    Jag sitter inte på några lösningar på samhällets problem men jag är villig att använda mitt liv som ett feministiskt experiment. Därför hoppas jag verkligen att jag inte får ett gäng mammapoliser på mig senare bara för att jag är karriärmamma. Det skulle göra mig så besviken.

    Men inte skulle det stoppa mig (so don’t bother, be unkind*).

    *En Shakira-låt jag inte hört på superlänge. Från en jobbig tid då jag inte alls var lika kaxig som idag. Brukade lyssna på den om och om igen på mitt internatrum 2005. Känns nu som att jag var Shakira i videon men blev sen den hon sjunger om.
    Men det var en värdefull erfarenhet som tvingade mig att börja tänka själv. Jag insåg att jag ville bli någonting bättre än det “ideal” jag växt upp med. Värd bättre än de pojkar jag dejtade och personer jag umgicks med. Och då tog det inte länge förrän jag hittade J och vi började bygga ett liv tillsammans. Ett bra liv. Min poäng är att när man förstår sitt värde dras man automatiskt till bättre omständigheter. 

    Så jag menar verkligen att jag vuxit när jag säger det. Och du kan också!

     

  • Dagbok

    Malin the homemaker, eller: nu är livet ganska perfekt

    Jag skrev sist att jag skulle återkomma till bloggen när vi flyttat till trean, och OJ så skönt det är nu att fullfölja det löftet. Det har varit lite slitsamt, men allt har gått bra! Vi har flyttat!

    Jag sitter som bäst vid köksbordet med min laptop och en smoothie framför mig. Jag märker att detta kommer att bli min nya bloggplats för det är så rofyllt att titta ut över korsningen här utanför. Ungefär som att jag satt på ett café och jobbade. Fast, jag fikar inte så mycket längre. Det är inte samma sak längre utan kaffe, buhu.

    Jag älskar verkligen kombinationen av lugnt hemmaliv samtidigt som man vet att småstadspulsen väntar utanför dörren. Gångavstånd till så gott som all service. Känns inte som att jag går miste om någonting eller någon. Alla kommer förr eller senare in till staden så man går inte miste om något umgänge som man gör om man bor på ett ställe dit folk aldrig har några omvägar.

    Som ni hör är min längtan efter ett liv på landet ganska minimal för tillfället. Vi hade faktiskt varit och tittat på en sömnig radhuslägenhet i Malax men det kändes inte rätt för mig. Där hade jag nog dött av tristess och isolation. Det känns nog riktigt bra att vi ska bo här i småstaden ett par år till.

    Idag har jag börjat dagen med att packa upp mitt kontor så att jag ska kunna jobba. Det duger ju inte att vara en homemaker hela tiden utan inkomster; jag måste också svara på mejl och planera mina åtaganden för att underhålla min livsstil. Det märks att året börjat på riktigt nu när mejlen börjar droppar in. Det var så tyst förra veckan ännu att jag nästan blev lite fundersam.

    På tal om att vara en home maker; det är precis vad jag är just nu. Det känns så spännande att tänka på att det här är vårt familjehem nu. Att det är HÄR vid köksbordet som jag kommer att sitta och mata min baby med mosad batat och HÄR på parkettgolvet som den ljuvliga lilla filuren kommer att ta sina första små steg. HÄR i sängen som vi kommer att ha henne mellan oss och mysa tillsammans den första tiden efter BB. HÄR på vardagsrumsgolvet som hen kommer att sprattla runt på sin lilla matta och HÄR i soffan (som vi trots allt inte sålde) som beben kommer att slumra på sin pappa där han alltid ligger raklång framför tv:n om kvällarna. Perfekt värmedyna (det tycker jag också).

    Jag ser jättemycket fram emot att få börja inreda på riktigt här nu så fort de stora sakerna är uppackade. Skaffa lite nya saker och möbler. Men, en förändring i sänder.

    Lite krukväxter har jag i alla fall skaffat. Älskar mini-växter av alla de slag. Men högst upp på önskelistan just nu är en gigantisk kaktus. Eller något annat stort. Ett träd? Synd bara att ju större planta desto större hål i plånboken.

    Tips på snygga växter? I köket är det rätt skuggigt om dagarna så där vet jag inte vad som kunde passa. Plantorna får ju gärna överleva. *blink*

    Det har blivit en hel del skräpmat nu under flytten så därför är det himla skönt att kunna äta hemlagat igen. Jag får leta länge efter mina saker här ännu men till slutligen får jag nog ihop en vettig måltid. Idag blev det mathavre; stekt kyckling och en röra med avokado, gurka och gräddfil.

    Nu när tidigare lägenheten är tömd har vi börjat flytta svägerskans saker. Som jag skrev i tidigare inlägget hjälps vi åt med varandras flyttlass. Jag ska också åka dit ikväll så det är kvällens program.

     

     

     

  • Dagbok

    Flyttdags

    Äntligen! Lite action i mitt liv. Det är flyttdags för familjen Vesterback. Både svägerskan och vi flyttar på samma gång och vi hjälper varandra med varsitt hemman.

    Själv måste jag undvika att lyfta men jag packar och planerar och fixar allt administrativt. Jag njuter av att gå igenom våra saker i lugn och ro just nu. Jag har det väldigt lugnt på jobbfronten i januari men det är jag bara lättad för då vi har så mycket med flytten just nu + mina gravidkrämpor. Det räcker till.

    bty

    Men, till skillnad från tidigare flyttprojekt har vi mycket tid och avståndet är ju bara snett över gatan, så. Det ska nog gå bra.

    I helgen ska vi börja flytta på allvar då vi bokat en skåpbil och även “bokat” Jonas två yngre bröder som flyttkarlar. Perfekt!

    Ser fram emot att börja bona in oss på nya stället! Äntligen har vi plats för ett matsalsbord i vardagsrummet och en vitrin för mitt porslin. Det betyder att vi kan börja bjuda hem folk “på riktigt” och ha middagsbjudning. Vi får sittplatser både i köket och vardagsrummet så månne det går att ordna barnkalas sen också. Familjen hade aldrig fått plats här i lilla tvåan, och inte hade vi haft möjlighet till någon barnkammare heller.

    Nej GUD, vad det här löste sig bra. Det hade jag aldrig vågat hoppas för en månad sedan.

    Vi hörs igen på nya stället!

  • Dagbok

    Ännu en dag i pyjamas – om att jobba hemifrån

    Måndag morgon, kl. 7.00. Jag vaknar av Jonas alarm och konstaterar att jag sovit gott hela natten. Så gott att jag tror att jag ska stiga upp redan så att jag får äta frukost tillsammans med J. Magen värker av växtvärk så jag tror ändå inte att jag kan somna om.
    Jag är förvånad över hur ont det kan göra redan nu att komma upp ur sängen – är det detta som kallas foglossning? Kan man ha det redan i fjärde månaden? Jag rullar mig ner från sängen och tassar iväg till toaletten.

    Jonas har inte räknat med att jag ska kliva upp så han har inte kokat något kaffe, men när han inser faktum skyndar han sig att göra det. Jag dricker en kopp om kaffe dagen nu, mest för att inte få huvudvärk och för att jag av någon anledning inte tål doften av té för tillfället.

    Jonas tycker att jag ska gå och lägga mig igen. Jag ska ju ingenstans? Men inte har han emot lite frukostsällskap heller. Efter att jag ätit min frukost (lite långsammare än honom) så joinar jag honom i badrummet och ser på när han borstar tänderna. Jag känner mig kramsjuk och hänger på hans rygg som en klängig apa.
    “Behöver du hit (till wc)?” undrar han.
    ” Nä, jag bara hänger här”, säger jag med ett leende.
    “Jaha, får du väl!” Han tittar på mig i spegeln och fortsätter med sina bestyr.
    Hans stylingrutiner är desamma som för 13 år sedan då vi började dejta varandra. Hårgelé´ och lite vatten på händerna som arbetas in i det (nu) lite överväxta håret och formas till en kontrollerat spretig frisyr. Jag tycker han skulle vara stilig i vattenkammat hår men något sådant kan han inte tänka sig.
    Jag påminner honom om att han borde ringa sin syster för en klippning och att jag gärna klipper bort mina torra hårtoppar också när hon kommer.

    Vi säger så småningom hejdå med kramar och pussar. Sen blir jag ensam och min “arbetsdag” börjar.

    Jag har nu snart avverkat 5 månader som hemmajobbare. My home business – det låter så mycket mer legitimt på svenska. Herregud vad tiden går snabbt ändå, det känns som max 3 månader sedan jag började jobba heltid hemifrån med mina projekt. Obs, jag är för det mesta hemma men föreläser ibland på annan ort så helt isolerad från omvärlden är jag inte.

    Det lustiga är hur snabbt jag anpassar mig till en ny verklighet. Trots att det gått så kort tid har jag redan börjat glömma hur det känns att ha ett vanligt jobb.
    I början, när jag precis hade gått över till det här upplägget, hade jag ständigt en känsla i kroppen av att det var förbjudet att vara så här “lös och ledig”. Men det känner jag inte så ofta längre.

    Mina stressnivåer är också på rekordlåga nivåer, och det måste ju vara bra för bebis! Jag måste bara tvinga mig själv att röra på mig också så att jag inte blir för stillasittande. För det mesta tar jag en promenad – men har jag inte sällskap vill jag nog få in något ärende på vägen också för att motivera mig själv. Handla, biblioteket, posten eller något sånt.

    Det är många som undrar vad jag riktigt gör som företagare och det är så svårt för mig att paketera! Speciellt svårt (och pinsamt) blir det att förklara för personer som väntar sig ganska simpla och självklara svar. Som på rådgivningen. Jag minns när jag skulle förklara för barnmorskan där vad jag jobbar med (de vill ju ha något som ryms på en rad och kan analyseras). Jag minns inte hur jag sa det, bara att det lät förbaskat flummigt och nästan som en finare omskrivning för hemmafru. Som att jag inte riktigt accepterat att jag lever på min man och att min business bara är en inbillad önskedröm (vill för säkerhets skull förtydliga att jag ironiserar nu och att dett är en högst verklig business).

    Jag kände mig som Jonas lyxhustru som bara är hemma om dagarna och bloggar. Haha!

    Bara inte någon tror att jag sysslar med någon tvivelaktig för-bra-för-att-vara-sant MLM-försäljning. Min livsstil låter ju onekligen som en pitch för något sådant; jobba hemifrån, tjäna bra med pengar – få tid för annat! Välj själv hur mycket du jobbar! Örk.

    Jag har nu bestämt att jag säger att jag är företagare kort och gott och mitt yrke är restonom. Jag arbetar som konsult. Jag jobbar hemifrån. Egentligen skulle jag vilja säga att jag är en gig-arbetare men det begreppet är nog inte tillräckligt välkänt här i trakterna ännu.

    Om jag ville få mera “legitimitet” för mitt arbete utåt borde jag kanske hyra en kontorsplats här i stan.
    På ett sätt vore det trevligt att ha någonstans att gå till varje dag men samtidigt känns det som en så onödig utgift då jag har allt jag behöver här hemma. En investering ska alltid skapa fler affärer på sikt och jag ser inte att en kontorsplats skulle inbringa mer inkomst. På sin höjd stärka mitt ego och av erfarenhet kan jag säga att det är en kostsam väg att gå (för ingenting är någonsin tillräckligt bra). Märk mina ord när jag stängde min butik förra året: “oj vad skönt det ska bli att slippa skämmas för detta stället.” Jag menade det verkligen. Blev aldrig nöjd oavsett hur mycket pengar jag harvade ner där.

    Finns det då verkligen inte något som jag saknar med att vara arbetstagare? Jo!
    Om vi tar min senaste arbetsplats som exempel så saknar jag att klä mig som en normal person och fundera ut outfits. Nu har jag myskläder nästan varje dag för att – ja varför inte?
    Jag saknar också att kunna utbilda mig på arbetstid och gå på seminarium. Nu drar jag mig för det eftersom jag ju måste bekosta allt sådant själv.

    Nu blir det här inlägget så himla långt så jag får börja avsluta! Men har ni frågor om att jobba som soloentreprenör (JAG AVSKYR VERKLIGEN UTTRYCKET ENSAMFÖRETAGARE) så skriv gärna en kommentar.

    Ha en bra dag! // M.

  • Åsikt,  Dagbok

    Lilla snigel akta dig!

    Söndag morgon. Drömde inatt att jag spelade ett kortspel som vi tyckte var väldigt roligt att spela när jag var yngre. Frågade min man om han också hade spelat det spelet när han var liten. “Jo, massor! ” svarade han. Men han kunde inte minnas hur man spelade.
    “Men, var det inte ett helt otroligt rasistisk namn på det spelet?” funderar jag. Kung och N-ordet, liksom. Ni kan ju gissa vem som blev förloraren i det spelet (det var inte kungen).

    Min man räknar upp några andra spel som han spelat som barn – med minst lika sjuka namn! Tänk, det var inte särskilt länge sedan sånt var OK. Det är ju inte bara ATT vi använde de nedsättande orden utan också hur de spelade roll – som förlorare och fiender. Helt sjukt.

    Men, det är ju inte de äldre generationerna som är de störda enligt media. Det är ju vi unga. Jag ska snart komma till det.

    Vi skakar båda på huvudet men sätter igång med frukost och börjar vår dag. Han åker och skidar och jag ska börja sätta igång med ett skrivjobb. Men det går inte. Jag sitter i soffan och kan inte skaka av mig min irritation.

    Gör misstaget att scrolla igenom nyhetsflödet och läser denna artikel;

    Akta dig för att ta för många selfies – du kan bli en narcissist

    Dagens förakt mot samtiden är serverad. En av många – och temat tycks beständigt. SOME kommer att förgöra oss. Newsflash: MILJÖFÖRSTÖRING KOMMER ATT FÖRGÖRA OSS!

    Vet ni, jag är så himla trött på att läsa sådana här populärpsykologi-artiklar. Så mycket personligt förakt förklätt med “kulturspaning” och what not. Dessa artiklar är som varm oboy för alla de som tycker att man inte ska ta plats i sociala medier och tro man är något.
    Det måste ju vara skadligt att framhäva sig själv med alla dessa selfies, jag visste det! Hu hu. Låt oss skapa lite ängslig konst kring detta, för allt kan man ju göra konst av (men obs, selfies är ju inte konst).

    Dessa jante-människor behöver inte mera ved på sin brasa – de behöver gå och ta en selfie och lära sig tycka om sig själva.

    Och på tal om etablerat ego; hur bitsk får en skribent vara under yle-flagg egentligen? Tänker på kommentarsfältet. Det kanske upprörde mig allra mest i detta. Det bara bekräftade mina misstankar om att det ligger något mer, något mörkt och geggig, bakom den här artikeln. Som vill ut. Som vill nå MIG rakt i det där motbjudande självförtroendet jag byggt upp under åren. Som spyr på mina selfies.

    Selfiekulturen lärde mig uttrycka mig själv. Gjorde det okej. Gjorde det lönsamt, till och med.

     

    Varje dag stöter jag på en artikel i media som mer eller mindre insinuerar att den moderna människan är störd eller på gränsen till störd. Är det inte företagandet som gör en till ett litet monster så är det teknikanvändningen, konsumtionen eller min arma hjärna – full av popcorn.

    Samtidigt ska vi alla unga drillas i entreprenörskap och lära oss koda och multitaska och NÅ UT (annars finns vi inte). Min fråga är VARFÖR harmlösa selfies är så otroligt laddat och upplevs som ett sådant hot mot samhället? Hela debatten är så skrattretande! Och varför är det så himla fult att vara narcissist? Jag kunde inte bry mig mindre om DU pussar spegeln varje morgon. Det låter nästan lite…eh… hälsosamt.

    Är jag den enda som känner att min intelligens blir otroligt nedvärderad av media? Tror medelålders kulturelit verkligen att vi unga är SÅ OTROLIGT enkla och hopplösa? Om något så är vi flexibla, det har vi lärt oss av samhällets krav. Lösningsorienterade. Kvicka.

    Milennials är så tacksamma att hacka på. Men ofrånkomligen är det min generation som snart ska vara den drivande, exekutiva massan i världen. Trots vårt rykte att vara självupptagna bratz tror jag nog aldrig att någon generation känt större ansvar (och oro) inför vad som komma skall.

    Hur skulle det vara om vi skulle få EN GNUTTA UPPMUNTRAN någon gång?
    Låt oss få ta plats i flödet, samhället, i arbetslivet och få lite praktik innan det blir skarpt läge!
    Låt oss hållas med våra bloggar och instagrambilder! Det är vår tids coping. Inte konstigt att vi vill fly in i en annan värld (den digitala) med tanke på vilken värld vi ärvt.

    Föräldrar och mor-farföräldrar:
    Hjälp oss? Innan ni sticker?

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur gick det för min blogg under 2018?

    Nu när jag sammanfattat 2018 i livshändelser tänkte jag ta en liten titt på bloggens statistik. Jag älskar att utvärdera, analysera och lägga upp strategier för allt jag gör. Speciellt med min bloggbaby! Det är så givande att följa utvecklingen för något man byggt upp helt själv.

    Hemsidan lanserades på våren så jag får inte ut statistik för ett helt år här; men jag får ändå ut tillräckligt med data för att jag ska kunna lägga upp en strategi för 2019.

    Trafik

    Jag kommer inte att avslöja sidvisningar eller antal besökare eftersom det är en affärshemlighet. Det enda jag känner betyder något för mig resultatmässigt är hur mycket jag tjänar på min blogg, inte hur många klick. Mer om det under “ekonomi”.

    Det som förvånar mig mest är hur stor skillnad pinterest gjort för min statistik. Över 40% av min trafik kommer från pinterest. Av den anledningen kommer jag att satsa mest på det under 2019.

    Mina sökmotoroptimeringar har också börjat ge lite resultat, så det ska jag också fortsätta med.

    Besökare

    Med tanke på att jag bloggar på svenska är det bara naturligt att mest trafik kommer från Sverige (google). Svenskspråkiga i Finland är 290 000 – i Sverige över 10 miljoner (om vi f.j.s utgår ifrån att alla svenskar talar svenska).

    Till mina finlandssvenska bloggkollegor vill jag därför hälsa detta; ett säkert tecken på att du gör ett svagt jobb med din SEO är att Sverige inte är högst upp i din statistik.

    Mina besökare är i min ålder och äldre. De intresserar sig för hus och hem.

    Innehåll

    Populäraste recepten:

    1. Glutenfri mjuk kaka med vaniljfyllning
    2. Supergoda och lättbakade glutenfria bullar utan jäsning
    3. Vegansk och glutenfri tårta
    4. Enkelt naturligt glutenfri focaccia
    5. Mitt bästa recept på glutenfri mjuk kaka med kaffesmak

    Mest lästa blogginläggen:

    1. Bröllopsfesten
    2. Plötsligt jagar drömmen mig
    3. Jag testar helgkassen från Köttdisken i Malax
    4. Vår vigsel
    5. Maxat med karkki! Vår candybar till bröllopet

    Ekonomi

    2018 tjänade jag 2600 euro netto på mitt bloggande.
    Mina utgifter var ca 100 euro för domänköp, hosting och köp av tema.

    Helt okej vinst för en halvsovande blogg!

    Under 2019 är min förhoppning att åtminstone fördubbla omsättningen.

     

    Strategi för 2019

    Byter format till klassisk blogg så att läsaren kan scrolla igenom all text på en gång.
    Bloggens layout fokuserar på två huvudteman; dagbok och recept. I dagboken skriver jag personliga texter om mitt liv och under “recept” landar all mat. På startsidan kan man läsa de senaste inläggen i alla kategorier.

    Lansera åtminstone en digital produkt; min e-bok MALINS GLUTENFRIA BRÖD. Graviditeten gjorde det svårt för mig att laga mat i början (gjorde mig så illamående) så därför har arbetet med e-boken gått extra trögt nu. Men senast till våren!

    Satsa på pinterest och instagram. På fb delar jag inlägg på sidan MALINS DRIFTIGHETER .

    Skulle också vilja damma av bloggens e-postbrev, men det har ingen hög prio.

    Innehållsmässigt kommer jag att blogga främst om min graviditet och familjeliv detta år. Men vill också skriva av mig om mina åsikter kring företagande och annat som jag går och tänker på. På matsidan hoppas jag få in mycket mer vardagsmat. Men vi får se!

    En fråga till er: 
    Hur tror ni min graviditet kommer att påverka den här bloggens utveckling?
    Jag känner att jag kommer att behöva hålla en väldigt värdig och smakfull ton på mina inlägg för att det inte ska inverka negativt på matsektionen. Går ju inte att ett inlägg handlar om avföring för att sen följas av ett recept på chokladmousse. Inte för att jag hade tänkt skriva om bajs (så inte min stil) men ni fattar min poäng!

    Min strategi för barnets medverkan i bloggen framöver är att hålla det värdigt. Han eller hon ska absolut inte ha någon anledning att stämma mig i 20-årsåldern och hens pappa ska inte heller känna sig obekväm med min blogg (han är mycket privatare än mig).  Jag har sagt åt Jonas att jag inte publicerar något som inte kungafamiljen skulle göra (om de bloggade, haha). Kanske lite överdrivet av mig att säga så, men det är i alla fall en sorts måttstock här i början i alla fall.

    Själv vill jag ju gärna involvera mina barn i familjeföretaget på sikt. De ska få vara med redan som små. Vill lära dem entreprenörskap och hur jag jobbar redan. Men man får väl ta ett steg i taget och utvärdera läget vartefter de växer upp.

    Happy blogging 2019!

  • Dagbok

    Mitt år 2018

    Jag känner mig aningen sent ute med min sammanfattning av det gångna året, men det ligger också i det gånga årets natur – 2018 var nämligen ett mycket händelserikt år för mig. Det hände saker från början till slut och därför har jag behövt rida ut året ordentligt innan jag kan börja sammanfatta.

    Min sista händelse på denna lista om mitt år 2018 kommer faktiskt att vara på nyårsaftons kväll när jag och Jonas paxade en hyreslägenhet som jag fått nys om så sent som den förmiddagen. Efter all ångest med att hitta ett större boende, inom budget, i ett bra område så dök den bara upp – på andra sidan gatan. Alltså huset jag brukar vila blicken på när jag står och knådar deg på min extrabänk vid köksfönstret. Jag är så otroligt lycklig och ser så mycket fram emot att få flytta till en större lägenhet och för första gången i mitt liv få inreda ett hem precis som jag vill ha det!

    Faktum är att jag haft så orimligt mycket lyckoträffar i slutet av det här året och även i början av januari att jag knappt kan förstå att det är sant. Jag hoppas verkligen att det håller i sig för det känns helt magiskt. Men nu ska jag försöka att få 2018 redovisat här innan jag börjar blogga om det nya årets händelser.

    Så, 2018.

    Händelserikt. Absolut inte friktionsfritt – men alla beslut har lett mig framåt både på ett personligt plan och ett yrkesmässigt plan.
    För att ni ska få en förståelse för detta rasande tempo vill jag starta min årsresumé redan i september 2017 (ett otroligt ångestfyllt och tungt år) då jag tog beslutet att sälja min butiksverksamhet och starta ett nytt liv. Eller rättare sagt – börja leva det liv som jag kände att jag innerst inne ville leva men inte hade möjlighet till då.
    Jag kände mig så instängd och misslyckad i min butik under 2017 och jag hade börjat hysa ett allt större agg mot det jag skapat. Jag hade tröttnat på att stå där varje dag. Det kändes som att jag var på helt fel plats men inte hade något annat val heller än att fortsätta.
    Efter 5 år som företagare hade jag också tröttnat rejält på att sträcka ut mina vingar och flyga bara för att dunka rakt in i en vägg. Alltid nya omständigheter som jag inte räknat med. Men jag skyllde bara mig själv och kände mig som världens mest misslyckade människa – även om ingen annan tyckte det. Jag har alltid haft svårt för att se mina prestationer objektivt.

    Jag går till en företagsrådgivare och får rådet att inte sälja, “så dåligt går det ju inte- dra nu upp skjortärmarna och kämpa litet till”. Men jag ville inte kämpa mera. Faktum är att jag var SÅ INNERLIGT TRÖTT PÅ ATT KÄMPA. Vara den tuffa Malin som bara orkar och orkar. Jag ville också ha ett avslappnat och roligt liv! Ha fritid, åka på charter, gifta mig och bilda familj, träna, engagera mig i samhället, gå på marthaträffar, köpa inredning till något annat än företaget, ha en vanlig lön osv.

    Så jag struntade i rådgivarens råd och sålde. Jag kände genast en ofattbar lycka och lättnad. Sålde allt till underpris bara för att slippa det. Vissa saker gav jag till och med bort gratis som att jag blivit helt galen eller nåt. Mycket kan kan säga om mig men inte är jag snål. Eller fäst vid prylar. Jag är en “burn your bridges behind you and move on” typ och kommer alltid att vara det.

    Denna händelse lägger som sagt grunden för hela 2018. Året då jag bestämde mig för att förverkliga allt det jag längtat efter så mycket under de senaste åren (men speciellt under 2017).

     

    Årets stora händelser

    Oktober 2017

    Går på kaffe med min handledare som jag hade under tiden jag tog företagarexamen i 2016. Jag erbjuder mina tjänster till henne och det leder till att jag får jobb 50% som projektplanerare på Yrkesakademin. Vi funkar otroligt bra tillsammans och blåser liv i företagsprojektet Våga satsa. Min handledare var som bekant Lina Nygård och vi blir goda vänner under det här året.

    Januari 2018

    Nytt år, nya möjligheter! Jag säger hejdå till mitt långa, blonda hår som är dött, grönt av stadsvattnet och dessutom har blonderingen gett mig sårig hårbotten. Klipper håret kort och lägger i en ljusbrun färg. Det fäster inte så bra men det är ett steg i rätt riktning. I slutet av året har jag mörkbrunt, långt och friskt hår efter att enbart färgat med växtfärg resten av året.

    Det nya jobbet boostar både mitt självförtroende och min ekonomi. Jag jobbar 50% på mitt jobb och resten av tiden gör jag frilansuppdrag som matvideoklipp och så bloggar jag på året runt.se.

    Jag betalar av mina företagsskulder i rasande fart hela året och börjar sova bättre om nätterna. Men jag dras med migrän och omställningsstress. Jag anammar ändå en ny (försiktigt) positiv attityd.

    Postar denna bild på fb:

    Februari 2018
    Jag säger upp min blogg på året runt.se. Det var min dröm att börja blogga för ett svenskt mediehus men jag fick uppdragen så väldigt mycket senare än jag hade velat och nya drömmar hade formats. Jag startar denna site (MALINSDRIFTIGHETER) som jag byggt upp själv från scratch. Tanken är att formatet ska vara så brett här att oavsett vilka svängar mitt liv tar ska jag kunna stanna på denna hemsida utan att känna mig malplacerad i min egen kreation. And so far so good.

    Jag känner stress över att all inkomst går till att betala av gammal moms och amorteringar. Men jag är tacksam över att jag KAN betala tillbaka. Och att den inkomsten en dag kommer att vara bara min och ingen annans, och då kommer jag att känna hur det känns att lyfta en bra lön jag också.

    Mars 2018
    I mars förnyas mitt arbetskontrakt på YA från 50% till heltid och jag börjar ta det lite lugnare med min firma. Jag är glad för att ha uppnått ett personligt mål – mitt första heltidsjobb som tjänsteman på kontor. Jag lägger nu allt krut på att göra ett så bra jobb som möjligt och nätverka så mycket jag kan. Jag lär mig jättemycket om landsbygdspolitik, utbildningssektorn och näringslivet i nejden och får många nya kontakter.

    April 2018
    Jag har börjat komma väl in i arbetet och livet har börjat snurra på för mig i en ovanligt stabil takt. Det är alltså så här man lever löntagarliv? Bekvämt!

    Jag ger upp med det ljusa, grönskiftande håret (som är helt mättat på färg och inte suger i sig något) och satsar på växtfärg.

    Det tackar mitt hår för!

    Jag och Jonas börjar planera för nästa steg i vårt förhållande (på tiden efter 12 år tillsammans). Planeringsnördar som vi är gör vi upp ett steg-för-stegschema som är väldigt tajt, men absolut möjligt. Och vi uppfyller allt vi planerat inom årets slut.

    Maj 2018
    Vi förlovar oss och åker på förlovningsresa till Mallorca. Vi har aldrig åkt på en typisk turistresa tillsammans tidigare och den lilla resan räcker faktiskt för att stilla min enorma längtan efter sol och värme på min bleka, instängda kropp.

    Juni – juli 2018
    Jag har ingen semester kvar att ta ut efter Mallis-resan (obs, mitt livs första betalda semester) men får lov att jobba hemifrån eftersom organisationen är mer eller mindre stängd den här tiden. Jag jobbar flitigt under dagen (trots värmeböljan) men förverkligar istället min träningsdröm och spenderar all tid efter jobbet åt att träna (och bada).

    Jag bestämmer mig för att jag inte är en badkruka längre och bara hoppar i, oavsett temperatur. Det är otroligt härligt. Jag känner mig så frigjord och känner att jag verkligen gått miste om en härlig sak när jag bara jobbat alla somrar och inte tagit mig tid att njuta av årstiden.

    Jonas coachar mig med träningen och jag springer min första 5 km och 10 km.

    Augusti 2018
    Jag och Jonas gifter oss efter bara två månaders planering (därav träningsstoppet). Trots den korta tidsplanen blir festen hur bra som helst. Linda, som anställde mig i slutet av 2017, är givetvis på gästlistan.

    Jag uppfyller ännu en dröm när jag blir fru Vesterback och jag och Jonas kom varandra närmare än någonsin tidigare (och då har vi alltid varit tajta). Men nu kommer vi närmare varandra av positiva orsaker – inte av en kris eller genom att vi uppfostrat varandra under alla de här åren (vilket iofs är bra men ganska slitsamt).

    Det känns som att vi bygger något verkligt starkt tillsammans och jag är så stolt och tacksam.

    September 2018
    Efter sommaren börjar jag få väldigt många uppdrag på mitt företag. Mitt arbetskontrakt kommer upp till förnyelse i slutet av månaden. Jag beviljas nästan ett år till på projektet men till allas förvåning avböjer jag. Jag känner samma enorma lättnad som när jag sålde butiken. Jag har börjat lära mig att känna igen den känslan som en tydlig indikation på att jag tagit rätt beslut.

    Oktober 2018
    Jag börjar jobba hemifrån som företagare på heltid och jobbar stenhårt för att hinna med alla deadlines. Jag hinner inte smälta att jag faktiskt uppfyllt en dröm igen – att kunna leva enbart på mina skriverier, medieproduktion och konsultuppdrag.

    I slutet av oktober plussar jag. En jättestor dröm går i uppfyllelse men de första dagarna känner jag bara panik. Jag förstår nu att det beror på det kraftiga hormonpåslaget. En gammal demon passar på och slår klorna om mig och jag intalar mig att företaget kommer att misslyckas igen. Att jag inte kommer att klara mig ekonomiskt. Att historien ska upprepa sig.
    Jag vrider mig i gråt i sängen och Jonas vet inte vad han ska säga, för han är också orolig.
    JONAS TÄNK OM JAG INTE FÅR NÅGRA FLER JOBB PÅ GRUND AV DET HÄR?! BRÖÖÖL!
    Till slut säger han något som jag aldrig kommer att glömma så länge jag lever.
    “Nå…. Man kan ju alltid rydja (röja) skog.”

    Mig kommer ni nog inte se bredbent över ett dike med en röjsåg i första taget, men jag uppskattade att han försökte säga något lugnande (på sitt sätt) och jag väcktes ur min panik. Insåg väl det orimliga i min oro. Det går ju bra nu?
    Sen dess har jag inte haft panik eller liknande episoder. Kanske var det helt enkelt företagarövergången som jag inte riktigt hunnit smälta i oktober som tog sig uttryck nu när jag hade garden nere.

     

    November 2018
    Jag får ännu fler uppdrag (kan jag verkligen ha så här flyt?!) och fakturerar rekordmycket. Jag är nu ikapp min ekonomi för första gången på 4 år, som alltid säckat efter mer eller mindre (främst på grund av en förlustaffär 2014) och jag investerar så småningom i en ny laptop och kamera. ÄNTLIGEN!

    Men helt otroligt vad långt man kan komma på taskig teknik, ändå.

    December 2018
    Nu är de flesta deadlines i hamn och kommande uppdrag är först efter årsskiftet så jag får ta det lite lugnt på jobbfronten. Tur det – för nu mår jag riktigt illa, är extremt trött och till på köpet får jag återkommande migränattacker. Jag spenderar många dagar i soffan, men med gott samvete. Är ledig precis hela jullovet, känns så lyxigt (och lite förbjudet) men jag börjar konstigt nog vänja mig vid ett stillsammare liv. Jag jobbar bara när jag behöver, inget extra. Orkar inte ens blogga.

    På julafton berättar vi om graviditeten för de närmaste. Gladast blir nog svärfar, som är änkling nu sedan svärmor gick bort.
    Det är fint att ha något positivt att hålla fast vid nu med familjen. Något att prata om som garanterat höjer stämningen direkt.

    Känns som att jag bär på lyckan i min mage.

    På nyårsafton säger vi upp kontraktet till vår hyreslägenhet, vilket innebär att årets sista dröm uppfylls. Ett rum till. En diskmaskin i köket.

    Vad mer kan man begära?

     

Close