• Dagbok,  Frågor och svar,  Graviditet

    10 dumma frågor till mina läsare som har barn

    På fredagar har jag (en förhållandevis ny) tradition kring att hålla Q&A på mitt instagramkonto. Jag brukar svara på lite allt möjligt och ge råd kring sådant som jag kan. Men idag tänkte jag göra precis tvärtom och ställa MINA (dumma) frågor till ER genom detta blogginlägg.

    Veckans tema är “hjälp en förstföderska” och den hjälplösa är alltså jag.
    Jag kunde förstås välja att lista ut allt det här på egen hand (om ett år skrattar jag antagligen själv åt de här funderingarna) men don’t judge okay? Som jag redan skrivit är det de praktiska arrangemangen som jag funderar på mest. Alla abstrakta saker har jag ältat färdigt.

     

    Här kommer frågorna!

    Svara gärna denna gång här i kommentarsfältet (inte på instagram dm eller facebook), så får jag alla svar på ett ställe.


    1. GRAVIDFOTOGRAFERING – i vilken vecka har ni fotograferat och vilken fotograf (i Vasanejden) skulle ni rekommendera? Jag tar också gärna emot förslag på ställe att fotografera och outfit.
    2. GRATIS ÄR GOTT – Jag har nu sajnat upp mig till både liberoklubben och lastentarvike för att få gratis babyboxar därifrån. Finns det något annat som löns att gå med i här i Finland? Jag kan såklart också tänka mig att köpa startpaket om de är bra och säljs till paketpriser. Tipsa mig!
    3. VAGN-ÅNGESTEN – Jag får panik när jag tänker på hur stor och otymplig en barnvagn är. Tips på vagn som passar bra i stadsmiljö (utan bil)? Jag behöver kunna gå på ärenden, liksom. Men också regelrätta naturpromenader.
      Det här med att välja vagn tycker jag är sjukt jobbigt överlag. Och förvaringen av den. Jag vet inte hur jag ska inkorporera detta i vardagen rent praktiskt. Förvara den i hallen eller i cykelförrådet? Kan den inte lätt bli stulen? Vilka delar ska jag använda när? Måste jag ha två vagnar – en robust vagn för naturpromenader och en liten, snärtig för stadsärenden? Vad är mest praktiskt?
      Jag är uppväxt på landet i hus, jag har ingen aning om hur det är att vara småstadsmamma. Landsbygdsborna säger att det räcker att bära babyn i babyskyddet och sen lägga ner det och babyn i handelsvagnen i butiken när man kommer dit men det skulle ju aldrig gå för mig! Alla råd jag får utgår ifrån att man tar bilen dit man ska, men det gör ju inte jag. jag kör inte bil till mina ärenden, jag promenerar. Och jag kan ju inte kånka babyskyddet flera kilometer.
      Jag syftar inte på veckohandlingar med bil nu (att få vagnen i bilen är mitt minsta problem) utan kanske att  till posten efter paket, till bokföraren och lämna in papper (och vagnen är med överallt). Känns som ingen förstår mina behov, buhu 🙁 .
    4. VATTENFÖRLOSSNING – Jag är lite sugen på detta eftersom det är möjligt på mitt BB för de som kan och vill. Men en praktisk fråga – blir det inte väldigt smutsigt i vattnet? Och blir det inte jobbigt att behöva kliva upp ur badet hela tiden för att gå på toa? Finns ju inget tyngre än att häva sig upp ur ett badkar.
    5. AMMA UTE PÅ SPRÅNG – Okej det här är kanske en riktigt dum fråga. Men när jag läser en mammabloggare som är ute på stan och shoppar (med babyn med) och hon skriver att hon gick och ammade (lite så där tjolavips) – då är min första fråga var detta sker? Jag har ingen aning!
      Vill på riktigt veta vad som är kutym.
    6. SÄKERHET – Måste man verkligen ha en sån där elektronisk platta i sängen som varnar ifall babyn slutar andas? Känns inte bra tycker jag med elektronik i sängen. Och jag är ingen anti-strålnings-fanatiker på det sättet, bara olustig inför för att skaffa onödiga, dyra prylar som gör mer skada än nytta. Har ni haft en sån? Samtidigt vill jag ju inte att mitt barn ska dö i plötslig spädbarnsdöd heller.
    7. BABYVAKT – Hur nojjig behöver man vara här? Vi bor ju bara i en trea så månne jag hör babyn skrika var jag än är? I vilka sammanhang tror ni jag behöver ett alarmsystem/video/ljudupptagning?
    8. SWADDLA? Okej, detta kan vara ett minfält att blogga om men jag gör det bara nu för att stilla min förvirring. Jag har nämligen noterat att så gott som samtliga amerikanska mama-vloggare jag kollar på rekommenderar nya mammor att man ska “swaddla”, alltså linda babysarna riktigt tajt (som små burritos) i diverse filtar och tyg. Varför?
      Jag förstår det som att det lugnar babyn eftersom de känner sig trygga då. Men jag menar bara för att det lugnar babyn behöver det väl inte vara bra per automatik? Förr i tiden gav man dem ju sprit och DET ÄR JU INTE BRA. Extrem point, men. Jag vet inte vad jag ska tro, faktiskt.
      Detta swaddlande är ju ingenting vi sysslar med i norden vad jag vet (efter hemkomsten alltså). Eller?
      Säger inte att jag ska göra så här själv men undrar varför det är så olika? Har för mig att de gör så i Ryssland också. Känns väldigt gammaldags. Å andra sidan tycker väl övriga världen att vi är knäppa som låter våra barn sova ute på vintern så vad vet jag vad som är rätt eller fel. Förstår bara inte hur någonting så allmängiltigt som barnvård kan vara så olika världen över. Det är förvirrande. Jag måste sluta kolla på youtube.
    9. BABYNS GARDEROB – Hur mycket kläder behöver man i början, egentligen? Vill inte handla för mycket i början, men vill inte ha för litet heller. Hur ofta i snitt behöver man byta kläder på en spädis?
    10. TAKE IT CHILL – Vissa säger man ska köpa så lite som möjligt innan och istället köpa grejer vartefter man behövt nåt. Låter vettigt men ärligt talat – hur mycket orkar man shoppa efter hemkomsten? Jag är rädd att jag ska vara helt utslagen och inte vilja gå någonstans. Är det inte skönast att ha saker färdigt? Antar att min fråga är – hur snabbt återhämtar man sig generellt?

     

    Ps. Idag blev jag för första gången hållen och klappad på magen (inte av en söt gumma då – utan halvbekant karl i arbetssammanhang) och herregud vad överrumplad jag blev. Time and place? Visste inte alls hur jag skulle reagera. Gjorde som jag alltid gör – pokerface på, älta det först när jag kommer hem.

    Men, hur är det meningen man ska bete sig? Jag har ju ingen plan för dylika situationer så nu måste jag uppenbarligen utveckla en då jag blev illa till mods av det och inte vill det ska hända igen. Maken föreslog vi skulle öva ikväll. Han ska lära mig att rycka ifrån handen på nåt bra sätt eller annan försvarsmanöver.

    Kanske man får göra som med barnen, lära sig säga stopp – min kropp?

    Men nu känner jag mest att jag aldrig vill visa mig ute med magen synlig igen. 🙁
    Hur har ni hanterat detta?

  • Dagbok

    Oops, jag klippte av håret

    Ni vet när man vaknar en morgon, ser sig själv i spegeln och konstaterar – fy sjutton; jag måste verkligen klippa håret. De torra, döda längderna måste bort och det med marginal.

    Dags att ge upp “projekt spara långt hår” (HAH) och klippa page. Jag pallar inte längre att lösa hår värre än en katt och behöva dammsuga efter mig själv hela tiden. Dessutom sticks det i nacken och är omöjligt att få snyggt och ALLDELES FÖR MYCKET på alla sätt och vis.

    Ja. En vanlig person hade antagligen ringt sin frisör och bokat en tid.
    Men jag?

    Jag fick ett infall.

    Googlade “how to cut your own hair” och letade upp en vass sax. Ca femton minuter senare befann jag mig i badrummet med håret fördelat i två tjocka tofsar – som rök.
    Men inte så där enkelt som i youtubeklippet. Nej, jag fick tugga mig igenom tofsarna med saxen innan de föll av och kanske var det i den stunden som jag insåg att det här inte kommer att bli snyggt.

    Det blev det inte heller.

    Men herregud vilken befrielse det var, ändå. Snudd på spirituell upplevelse!

    Och om jag nu inte hade haft så sjuhelsikes tjockt hår hade videons anvisningar kanske till och med fungerat, men hur jag än trimmade blev det inte bättre och till slut fick jag ta och ge upp! Mina fingrar bara darrade av ansträngningen. Det var för mycket hår att gå igenom och därför var det också helt omöjligt att få en helhetsbild under klippningen. Det var inte heller så lätt att klippa genom att se i spegeln. Förbaskat.

    Obs, det ser mycket bättre ut på bilden ni verkligheten. Hemskast är det i nacken för där såg jag ju ingenting.

    Ibland önskar jag att man kunde ta av sig sitt huvud och ställa det på ett bord.
    Tänk, vad man hade kunnat fixa för frisyrer och klippningar då. Men nu kan man ju inte det. 

    Nej det här påhittet blev en gigantisk flopp. Jag kan inte klippa mitt eget hår, det är nu konstaterat.

    Men innan ni tror jag är skvatt galen – till mitt försvar så hade jag faktiskt gjort en snabb riskanalys i mitt huvud innan jag klippte till. Jag resonerade att jag i värsta fall skulle behöva sätta upp håret i en knut och ha det så tills svägerskan får möjlighet att komma och fixa till frisyren.

    Och jag har ju ändå alltid håret uppsatt.
    Och mitt hår växer jättesnabbt.

    ETT LÅGRISK-PROJEKT MED ANDRA ORD!

    Det enda jobbiga är att svägerskan förmodligen kommer att skratta ihjäl sig, alternativt bryta ihop (hugget som stucket), och då har jag ett liv på mitt samvete.

    Min worst case-scenario-plan fick jag hursomhelst verkställa.
    Jag avslutade klippningen och fäste håret i en knut. Sminkade mig och gick iväg på ett möte som om ingenting hade hänt.

    Men inombords flinade jag lite. *Tihi!*

    Jonas var självklart på jobbet när detta hände. Hade han varit hemma hade han nog stoppat mig, haha.
    Jag berättade såklart åt honom vad jag gjort sen. Han skakade bara på huvudet om mumlade något om att det aldrig hade kunnat gå och så undrade han också om det var någon slags gravid-juttu att kapa sitt hår?

    Nä, bara så typiskt mig att ta ödet i mina egna händer. Mark my words, om det hade funkat hade jag aldrig gått till frisören igen. För sån är jag. Men nu är ju livet inte sådär enkelt. Man är beroende av andra hela tiden.

    Men det var som sagt rätt terapeutiskt. Stundtals pyssligt. Kan rekommendera! Även om det nu inte blev riktigt bra så var det ändå som att en tyngd föll från mina axlar och kanske var det ändå där som skon klämde mest.

    Jag kommer dock att trivas väldigt bra i page nu (bara jag får den trimmad och uppklippt). Det blir också enklare att låta min egen hårfärg växa ut nu. Planen är att hålla den här frisyen och klippa bort det bruna vartefter roten växer ut.

    Ska bli spännande att ha min egen hårfärg för en gångs skull. Senast jag hade det måste ha varit någon gång kring millennieskiftet.

  • Malins mat

    Så här gör du mina goda, glutenfria vegobullar med quinoa och morot

    Glutenfria vegobullar är inte så svåra att göra. Det gäller bara att hitta ett bra basmjöl- eller fiber som håller ihop bullarna. I det här receptet har jag valt att använda pofiber och kikärtsmjöl.
    Jag har också valt att steka bullarna i ugnen. Det sparar tid, blir mindre kladd och stök och så blir de hälsosammare utan alla den där oljan.

    Det här receptet passar för en vegansk kost. Som tillbehör skulle jag rekommendera en god tahinidressing, stekta grönsaker och/eller grönsallad.

     

    Skriv ut recept
    Quinoabullar med morot
    Maträtt Vegetariskt
    Kök Nordiskt
    Portioner
    st
    Ingredienser
    Maträtt Vegetariskt
    Kök Nordiskt
    Portioner
    st
    Ingredienser
    Instruktioner
    1. Sätt ugnen på 200 C. 
    2. Blanda alla ingredienser förutom vätskan i en bunke.  
    3. Späd med vatten tills du fått en smidig smet som går att rulla.  
    4. Forma smeten till bullar och placera på en plåt klädd med bakplåtspapper. 
    5. Stek bullarna i ugnen i ca 15 minuter, tills de fått färg. 
    6. Servera med valfritt tillbehör.
    Receptanteckningar

    Tips! När du en gång är på G - gör dubbelsats!

  • Dagbok

    Mina tankar just nu, A-Ö

    A – Andas.
    Idag måste jag ta det lugnt, kände jag. Har mycket hjärtklappningar och stundtals tungt att andas. Jag har förstått att det här är vanligt som gravid men det känns obehagligt ändå – och jag känner mig helt slut av det. Nästa vecka har jag tid till läkare så jag ska ta upp detta då. men det är såklart – helt normalt. 

    B – Bord.
    Plötsligt händer det. Vi hittade ett ordentligt matsalsbord på findit som jag sökt så enträget till vardagsrummet nu (till och med gett upp hoppet om att finna begagnat till vettigt pris). Enda haken, det ingår ett vitrinskåp i köpet – men inte mig emot eftersom det är inköp nummer 2 på min lista! Herregud, ibland har vi sådan tur.

    C – C-vitamin.
    Jag känner att jag behöver step up my game lite nu när det gäller kosten. Ska börja med mina smoothies igen så jag får i mig lite extra vitaminer. Jag känner verkligen hur babyn suger allt ur mig. Det är i och för sig en bra sak, ta vad du behöver bebbe! Men jag trivs inte med att vara så här orkeslös, alls.

    D – Drömmar 
    Jag tror faktiskt inte jag har en endaste dröm i pipelinen nu som känns ouppnåelig. Det ger mig sådant lugn inombords. Jag behöver bara ha tålamod och det tvingas jag ju hursomhelst till nu i detta skede av mitt liv. Jag ser verkligen framför mig hur allt faller på plats nu och i framtiden. Min rastlöshet har kommit till ro, i alla fall för en tid.

    E – E-handel
    Jag är faktiskt jättetaggad på att utveckla min e-handel just nu, från att omfatta inte bara mina egna digitala produkter till faktiska varor. Jag har en affärsidé som innefattar både samarbete på min blogg och försäljning via min webshop. Vi får se vad det leder till, men tankar finns.

    F – Företagsamheten
    Ja, som ni märker är den ju på topp just nu. Idén ovan ska jag faktiskt pitcha för ett gäng företagare på fredag. Wish me luck!

    G – Gråten
    Jag har alltid varit rätt känslig, men just nu är det extra svårt att hålla tillbaka tårarna i rörande ögonblick. Speciellt triggad blir jag av stämningsfull musik och talangfulla människor. Ni kan ju tro att mina tårar sprutar när jag kollar på the voice of Finland, talang på tv4 osv.

    H – Halvvägs.
    Jag är så gott som halvvägs in i graviditeten nu. Antal saker jag köpt till babyn: 0. Har tummat på några saker i affären men det känns fel att köpa det. Som att det är alldeles för tidigt. När börjar det kännas rätt tror ni? Just nu känns det som att jag vill vänta till åttonde månaden.

    I – Instagram.
    Den senaste tiden har jag satsat ganska mycket tid och eftertanke på mitt instagramkonto @malinsdriftigheter och även mitt receptkonto @dengodaglutenfriamaten . Jag har några teorier om hur man ska få ett instagramkonto att växa organiskt och dessa strategier har jag nu börjat verkställa! Det kommer att ta lite tid men på en vecka fick jag i alla fall 50 fler följare på mitt personliga konto och det tycker jag är en riktigt bra början!

    J – Jordgubbar
    Har sån sjuk craving på färska jordgubbar just nu och säsongen är ju heelt fel. Kommer i princip att ha klämt ut min unge innan de är i säsong för jordgubbar här i norr. Too bad.

    Mmm. Det vattnas i munnen.

    K – Knuffningar
    Lilla kottens rörelser i magen är nu ett dagligt fenomen. Första gången jag kände det tyckte jag att det var såå coolt och mysigt men jag börjar förstå vad en mamma menade med sitt “vänta bara – snart är det inte så mysigt längre”. Ja. Det känns lite konstigt, lite obehagligt, gör lite ont ibland och värre kommer det med all säkerhet att bli! Samtidigt vill man ju känna av lite action nu och då så att man vet att det lilla livet är vid liv. Inväntar nu den berömda hickan.

    L – Ledighet
    Alltså, jag ska inte sticka under stol med att jag är ganska mycket ledig just nu. Och det är så skönt! Min övergång till mammaledighet i juni kommer inte att vara särskilt dramatisk, om vi säger så. Jag har ju redan lallat omkring här hemma sedan julen, i princip! Det räcker med några jobbprojekt i månaden för att min ekonomi ska gå runt och det nöjer jag mig med. Jag tänker att jag jobbar mindre, för mer. Det är helt perfekt! Ändå tycker jag att dagarna går så himla snabbt. Jag är definitivt sysselsatt för jag bygger trots allt vidare på mitt lilla imperium även om jag inte fakturerar varje dag. Men jag skulle inte påstå att jag är stressad. Kanske påverkar detta lugna liv babyns temperament på något sätt? Det måste ju ha en positiv inverkan på fostret att jag är så avspänd? Man kan ju hoppas.

    M – Mötesvecka
    Jag har fem möten i stan denna vecka. Det betyder mycket spring på hala gångbanor. Är verkligen livrädd för att halka omkull! Jag brukar ju påpeka ganska ofta för Jonas att jag faktiskt inte är gjord av glas men i dessa lägen tycker jag det faktiskt själv.

    N – Nyhetsbrev
    I Mars släpper jag min nya e-bok – Lyckas med glutenfritt bröd – här på sajten. I och med det tänkte jag även lansera ett nytt nyhetsbrev med temat glutenfria recept och inspiration. Vill du prenumerera på det? Klicka här! Som extra morot kan jag säga att alla de som följer nyhetsbrevet vid lanseringen kommer att få en rabattkod på boken.

    O – Oron, eller nojjan.
    Jag har en massa frågor om praktiska införskaffningar före födseln. Sånt nojjar jag över. Praktikaliteter! Jag tänker lista dem alla i ett blogginlägg snart – så förbered er på att ge mig råd, okej? Tack på förhand.

    P – Perfekt present, nästan.
    När Jonas fyllde år i helgen lyckades jag för en gångs skull ordna en vettig present till honom. Ett par Revolution race fritidsbyxor! Tyvärr beställde jag dem för sent så de hann inte fram i tid till födelsedagen. FAILURE! Men istället för att räcka över ett paket så visade jag honom en videobeskrivning av produkten (WIN) och då säger han att han redan kikat på videorna (WIN) och funderat på att köpa (WIN) men inte nämnts göra det (WIN). Perfekt present då! Kände mig så nöjd! Igår hämtade jag således ut byxorna från posten och inväntade att ha skulle komma hem så att han fick öppna. Han drar på dem. Tror ni inte att jag hade tagit fel storlek? gaaah?! EPIC FAILURE! Nå, nu har jag beställt nya så även om det blev lite bökigt så ska det väl nog bli rätt bra till slut.

    Q – Quiche
    Jag har fått dille på paj! Det är ju så enkelt att laga, speciellt när det finns rester i kylskåpet som dikterar innehållet åt en. Jag bara slänger ihop nåt och så blir det som det blir. I helgen blev det kyckling-pestopaj och igår tacopaj (på mannens begäran). Jättegott med sallad till.

    R – Receptlappar.
    Jag har en hel hög med recept nedklottrade på papperslappar som jag måste ta itu med denna vecka. Vi snackar ett halvårs klottrande i köket och recept som aldrig publicerats. Här kan man verkligen tala om prokrastinering! Renskrivning är ju så tråkigt. Hade tryckt ut mig mina böcker mycket snabbare om jag gillat att renskriva.

    S – Skratt
    Är rädd för att jag klagar för mycket här på bloggen, för det är rätt roligt mellan varven också. Jag får hålla mig för magen för den guppar så mycket. Det är Jonas som får mig att skratta men i ärlighetens namn får jag mig själv att skratta också. Lycka är att kunna garva åt sina egna skämt.

    T – Tapet
    Jag har en vision för hörnet där jag ska ha mitt matsalsbord. Bordet ska stå på en snygg matta och på väggen vill jag ha en snygg fondtapet där våra familjefoton ska hänga. Men var ska jag köpa tapeterna? Orkar verkligen inte vänta på 2 veckors leveranstid som verkar vara standard i butik. Även om vi inte ska fixa detta precis nu så stör det mig! När jag väl har bestämt mig för en tapet vill jag gå och köpa den direkt, liksom.

    U – Ultraljud.
    Tre veckor kvar ännu tills ultraljud nummer 2 för oss. Jag hoppas allt är bra med barnet, känns jobbigt att inte ha någon kontroll över detta. Är också jättespänd på att få veta könet. Blir det en liten E eller V?

    V – Visitkort
    Jag beställde precis nya visitkort – och OJ så jobbigt det kan vara att bestämma sig för texten på dem. Jag erbjuder ju egentligen ganska brett utbud av tjänster och aldrig att de sidogrenarna skulle få plats på ett visitkort. Dessutom skulle det ge ett mycket rörigt intryck. Så jag fick ta och bestämma mig för att pitcha EN GREJ. Kill your darlings! Jag valde att presentera mig som receptskapare – för det är ändå det jag helst vill göra och gör mest. Trots det har jag fortfarande en viss rädsla för att “bara vara en kock”. Jag gör ju så mycket annat också inom företaget som jag är stolt över, som föreläser om företagande för småföretagare. Jag konsulterar och skriver om saker även utanför kökets väggar. Men men, det får man ju läsa om någon annanstans då.

    W –Wok Vet ni vad jag sällan tillreder nuförtiden? En gammal hederlig wok! Detta var ju vardagsmat för mig kring 2008, alltid med sweet chili-sås, kokosmjölk och soja. Wokar ni?

    X – Xylitol
    Eller så kallat björksocker. Skulle ni vara intresserade av sockerfria recept? Har en påse i hyllan som vill komma till nytta. Det skulle säkert vara bra för mig också att dra ner på sockerkonsumtionen just nu, men jag trillade som sagt av den hälsosamma stigen i första trimestern.

    Y – Yrsel
    Jag har lågt blodtryck. No can do.

    Z –Zodiaktecken
    Har räknat ut att mitt barn kommer att bli ett lejon. Om man tror på sådant som astrologi så kunde detta tala för att jag äntligen ska få dela mitt liv med en människa som är pikulite som mig. Jag vet att det är själviskt att tänka så här – men jag har aldrig känt att jag är riktigt lik någon och det skulle vara roligt för mig med en mini-me. Jag har såklart fina personer i mitt liv som kompletterar mig bra, men vi är ju olika. Jag har inget emot att få en till sådan person i mitt liv, olika är bra och jag hanterar det bra också, men OJ vad det hade varit roligt med en kindred spirit någon gång. Som är på samma våglängd.

    Lejonet + skytten: Ni är båda eldtecken och ni utstrålar kraft, värme och skönhet. Ert förhållande karaktäriseras av en öppen ärlighet. Väldigt få stjärntecken kan hantera Skyttens sätt att närma sig folk, så rakt på sak som hen är. Men ett eldtecken som Lejonet kan. De inte bara hanterar Skytten bra, utan de frodas i en sådan relation. Det finns ett speciellt band mellan er. Det kommer att vara som att ni känner varandra väl, även om ni precis har träffats. Ni är entusiastiska inför livet båda två och detta kommer ni att återspegla i varandra och ni kommer att njuta av vad ni har att erbjuda varandra. Lejonet kommer att fyllas av värme och ljus då Skytten inspirerar honom, exempelvis till att resa och utforska världen. Lejonet är stolt och Skytten glömmer ibland bort andras känslor när han presenterar sanningen. Men Lejonet är starkt nog att inte såras av Skyttens ärliga tunga. Lejonet behöver bara lära sig att lyssna på det Skytten säger utan att reagera så starkt på det. De har ändå ganska lätt för att förstå att ärligheten inte är p.g.a. ovänlighet, utan snarare ett försöka att hjälpa och förbättra. Lejonet, som är ett soltecken, har energi och entusiasm. En typisk Skytt kommer att vara mer lättsam än ett Lejon men kommer samtidigt att förstå Lejonets behov och ta fram det bästa hos hen.

    Å – Årstider
    Jag är knappast ensam om att längta efter våren nu. Jag längtar så mycket att jag blir galen! Känns som att så mycket spännande händer den här våren och allt blir så mycket enklare. Jag kan börja ha bekvämare kläder på mig i färre lager. Lättare ytterkläder som inte skaver, kliar… Jag längtar efter påsken då jag ska laga påskmiddag och servera den vid mitt matsalsbord! Jag vet att det låter löjligt men det är life goals för mig. Jag visar min kärlek till alla genom att laga god mat och i gengäld får jag god stämning och lovord. Jag känner mig väldigt uppskattad i min roll som husmor, faktiskt. Hur bakåtsträvande det än låter så älskar jag det. Alla gör skillnad på sitt sätt.

    Ä – Ärftlighet
    Har tänkt lite på dna nuförtiden. Vad vill jag att kotten ska ärva av mig och vad önskar jag att hen slipper? Jag önskar hen slipper migrän, dålig syn, utåtstående öron, små ögon och krokiga lillfingrar. Jag önskar hen ärver mitt självlockiga hår, min mjuka hud (aldrig torr och sprucken), starka naglar, stabila bondkärringkropp (liten men stark) och i övrigt goda hälsa. Lägg till 50 % av Jonas gener och du får en helt oförutsägbar cocktail av gott och ont. Men mest gott. Tjockt, blont hår är det enda som är garanterat.

    Ö – Ögonöppnare
    Jag skulle vilja se en riktigt bra dokumentär. Bra som i ögonöppnande och nytänkande. Kan ni rekommendera någon?

     

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar
    8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig
    9. En fredagslista
    10. Get to know me-lista
    11. Mina tankar just nu, A -Ö

  • Malins mat

    Budapestbakelser till alla hjärtans dag

    Jag älskar att baka efter ett tema.
    Alla hjärtans dag (eller vändagen som vi kallar det här i Finland) är av den anledningen en perfekt bakningsdag. Min vana trogen får jag alltid in hallon på något sätt – mitt favoritbär! Inte så konstigt – hallonen ger en så vackert rosa färg till bakverken och dessutom hjälper de till och bryter av det söta så perfekt. Dessutom är de jättegoda i kombination med choklad.

    Smakerna gifter sig, som de brukar säga.

    Apropå äktenskap är det här min första valentin jag firar som gift. Ja, det är mycket första gången som… just nu. *rodnar*

    “Det är fina tider”, som jag svarade åt en dam på banken som undrade hur det går för mig. Må tilläggas att hon trodde jag var en annan. Undrar förresten om det syns på mig utåt att jag är lycklig på riktigt? Det är absolut ingen instagram-fasad. Jag har annars märkt att jag bakar extra mycket när jag är glad och harmonisk. Eller är det bakningen som gör mig harmonisk? Svårt att säga.

    Se gärna förra årets bakverk; Baka hjärtformade marängkyssar till alla hjärtans dag.

    Årets recept är i alla fall min favoritbakelse efter pavlova – budapestbakelser. Jag använder mig av Roy fares recept på budapestrulle (med några små ändringar). Jag brukade baka den på mitt café förut och fylla den med olika smaker, blåbär och vitchokladgrädde till exempel. Jag är ju inte den som håller mig till några regler, som ni vet. En klassisk budapestrulle behöver nog innehålla apelsin och hasselnötter tror jag.

    Äh, varför gissa när man kan googla?

    Budapestbakelsen, även kallad Budapestlängd, Budapestrulle eller Budapeststubbe, är ett bakverk som främst består av socker, äggvita, hasselnötter, grädde och någon frukt, exempelvis persiko- eller aprikosbitar eller mandarinklyftor, vanligen konserverade. Den bakas som en rulltårta med hasselnötsbotten på vilken grädde och fruktblandning breds ut. Den rullas sedan, ringlas med choklad och delas upp i portionsbitar. Budapestbakelser serveras ofta stående och garneras med vispgrädde och en mandarinklyfta var för sig. Budapestbakelsen skapades av konditorn Ingvar Strid, född 1926 i Vetlanda.
    Källa: Wikipedia

     

    Ett riktigt lyckat experiment.

    Hoppas ni vill testa själva hemma! Här kommer receptet.


    Skriv ut recept


    Budapestrulle till alla hjärtans dag

    En alldeles ljuvlig, glutenfri, budapestrulle fylld med nötchokladsmör, vispgrädde och hallon. Perfekt att bjuda dina vänner på <3

    Maträtt Bakning
    Kök Nordiskt

    Tillagningstid 40 minuter

    Portioner
    bitar


    Ingredienser
    Botten

    Fyllning

    Maträtt Bakning
    Kök Nordiskt

    Tillagningstid 40 minuter

    Portioner
    bitar


    Ingredienser
    Botten

    Fyllning


    Instruktioner
    1. Sätt ugnen på 170 grader. Lägg bakplåtspapper på en plåt.

    2. Blanda strösocker, hasselnötsmjöl och maizena i en bunke. Vispa äggvita fluffigt och fast, tillsätt lite i taget av strösockret och vispa till en fast maräng.

    3. Blanda försiktigt i de torra ingredienserna med en slickepott tills det är välblandat. Spritsa ut med sprits och tyll, mellan 17-18 st plåtlånga strängar tätt på bakplåtspappret eller tills smeten tar slut.

    4. Grädda mitt i ugnen på 170 grader i 20 min, lufta ugnen några sekunder och baka ytterligare 2 min.
      Ta ut botten ur ugnen och låt svalna, lägg på ett bakplåtspapper på botten och vänd den så att du har undersidan uppåt.

    5. Stryk på ett tunt lager nötchokladsmör och ovanpå det grädde. Sprid hallonen och rulla ihop till en rulle.
      Dela längden i 8 bakelser och pudra på florsocker.


    Receptanteckningar

    Tips! Budapestrulle istället för tårta på kalas - gör dubbelsats och spritsa ut den längre så att du får en större rulle. En dubbelsats för mig blir en plåt lång. Servera på en lång bricka och låt gästerna skära bitar åt sig själva.

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur startar man en webshop?

    Just nu går jag en kurs i att starta e-handel på Yrkesakademin i Vasa. Det är min tidigare arbetsgivare, Våga satsa-projektet, som ordnar kursen.

    Egentligen har jag en del erfarenhet av att driva webshop redan, men då jag fick höra att Hanna Salo från it-företaget GAMBIT skulle hålla kursen ville jag gärna komma med och uppdatera mig. Branschen förändras så snabbt och jag vill gärna ta del av ett webbföretags perspektiv på det hela. Förhoppningsvis kan jag själv få några tips till min egen webshop! Man kan alltid lära sig något nytt. Jag ska nämligen snart lansera min första digitala produkt, en e-bok med glutenfria brödrecept, här på bloggen och det ska bli väldigt spännande.

    Funderar också på att göra en webbkurs där man får se när jag bakar, men jag vet inte om det finns intresse för sånt. Vad är er åsikt om webbkurser?

    Jag tycker alltid att det är roligt att träffa projektledare Linda och min efterträdare Sofia nu och då. Helt har vi ju inte klippt navelsträngen med varandra trots att jag är egenföretagare på heltid nu, hehe. Jag håller fortsättningsvis kurser i att starta företag för dem nu på våren och dessutom ska vi göra sällskap på en företagarkryssning i mars. Jag följer deras arbete med spänning. Så roligt att projektet utvecklas!

    Förra veckans tisdag hölls första kurskvällen i att starta e-handel och det handlade ganska mycket om val av plattformer och alla val man behöver göra innan man startar upp. Hannas mål för kursen är att vi ska kunna ta välgrundade beslut baserade på kunskap och konkret info inför att starta e-handel. Det tycker jag är en jättebra målsättning eftersom ju ingen kan lära sig allt som finns att veta om att driva e-handel på bara ett par kvällar. Men man får däremot lära sig vad man behöver ta reda på mera om.

    Jag hade med min laptop och gjorde lite anteckningar som jag tänkte dela med mig av här.

    För det första är ju e-handeln en otroligt stor business idag. 

    2018 uppgick e-handeln till 2,3 triljoner dollar (alibaba 20 miljarder på en dag). Hanna berättade en anekdot om när Alibaba låg nere 4 minuter på singels day (de fick en så kallad glitch) och förlorade flera hundra miljoner på den lilla stunden. Det är ju hisnande, inspirerande siffror såklart men jag hade gärna tagit del om lite info om hur statistiken ser ut i Norden och i Finland specifikt. Näthandlen här är ändå relativt liten. Jag tror inte att så många på kursen är i färd att lansera globalt och jag har också hört att framtiden för små näthandlar kan bli riktigt tuff framöver i och med det har länge ryktats om att den amerikanska e-handelsjätten Amazon ska etablera sig i Norden. Därför tror jag mer på att sälja digitala produkter till sina följare än att försöka ge sin in i varuhandeln och kämpa mot jättarna där.

     

    Det är otroligt viktigt att känna till kundens köpbeteende och anpassa shoppen efter det

    80% av de som handlar på nätet gör det via sin smartphone. Men det intressanta är att majoriteten av dem ändå fullför köpet på datorn. De gör alltså sin research på mobilen först och går sedan till datorn när det börjar bli dags att plocka fram kreditkortet eller bankkoderna. Det är alltså viktigt att shoppen är överskådlig på mobilen och inger förtroende i dator-läget.

    Komma igång med din webshop

    Detta behöver du, i korthet:

    Domän – kan förklaras som “en väg” med en (unik) adress som leder till ditt hus. Kolla om det är ledigt på exempelvis domain.com . Det är viktigt att välja ett namn som förklarar det du säljer.
    Hosting – kan förklaras som “tomten” (utrymme på server som ska underhållas, ju större trafik desto större utrymme behövs).
    Plattform – kan förklaras som “huset”, ett elementhus (moduler) eller självbyggt hus (kodning). Det byggs med open source-teknik bestående av moduler eller ”byggsatser”.
    Vanligaste plattformerna som används är shopify (bra) woo commerce (bättre) och Magento eller Prestashop (bäst).

    Betalningslösningar – paypal; klarna, maksuturva etc. Vad vill du erbjuda dina kunder, var har du dina kunder, marknad?

    Gör en plan för din e-handel
    Vad ska du göra? Vad har du för produkt – stora leveranser eller små? Hur ofta? Hurudant system är lönsamt för dig egentligen? Hur mycket behöver du satsa i förpackning? Tänk igenom hela processen.
    Adresslappar – etikettmaskin – automatiskt system med info till leverantören eller gör du det manuellt?

    Sorry! Jag varvar suddiga mobilbilder med systemkamerans bilder här som ni märker… 

     

    Frakt – Post, Dhl, postnord, Db schenker. Ta reda på verkliga kostnaden för frakt, returer osv. Tål ditt pris att du bakar in fraktkostnaden i produkten?

    Lager – Ha inte för stora lager då lager binder kapital.
    Fundera på hur du hanterar ditt lager och vad dina behov är. Behöver du integrera kassa med webshop, fysisk affär med webshops lager eller ha två separata lager?

     

    UI / UX Design (user interface / user experience)
    För det flesta kunder är detta UI/UX totalt avgörande.

    Snygg design är en konkurrensfördel och då spelar det ingen roll om din webshop finns på landsbygden i ett garage om internetupplevelsen är inspirerande.

    Sträva efter korta laddningstider – eliminera alla hinder på sidan som bromsar kunden i onödan. En onödig bild kan höja sidans laddningstid från 2 till 4 sekunder.
    2 sekunder orkar folk vänta på laddning. Skala ner bilderna!

    Datasäkerhet – en trygg webshop

     

    Du behöver se till att du har;
    – en pålitlig leverantör som underhåller sina servrar, gör uppdateringar
    – SSL certifikat (https = all information som skickas är krypterad)
    – gdpr i skick (men Hanna påpekar att småföretagare inte behöver vara så livrädda för detta)
    – cookie popup (inga webshoppar funkar utan cookies, så pop upen med godkännande är ganska onödig egentligen då du i praktiken inte kan tacka nej ändå). Alla hemsidor lagrar information (ex google analytics), men man måste informera kunden om detta. En bra leverantör fixar detta smidigt.
    – Säker och trygg plattform samt tredjepartslösningar

    GLÖM INTE DIG SJÄLV! Vi har generellt för dåliga lösenord, säger Hanna. Hon rekommenderar att man använder lösenordshanterare som 1password

     

    Detta om detta! Skulle kunna skriva hur utförligt som helst om allt men ni får nöja er med mina kortfattade anteckningar.
    Ikväll fortsätter kursen med mitt favoritämne försäljning och marknadsföring så det blir intressant. Tredje och sista kvällen åker vi på studiebesök till Dermoshop och det ska också bli riktigt spännande.

    Tycker ni att det är intressant att ta del av mina anteckningar från kurser? Tryck gärna på hjärtat nere till höger så vet jag. *smile*

  • Malins mat,  Nytt i butikshyllan

    Bon Matín – en glutenfri nyhet på frukostbordet från Schär

    I samarbete med Schär

    Bonjour! Eller jag menar, Bon Matín! Det var länge sedan jag fick känna mig så här “kontinental” vid mitt frukostbord, jag äter en ganska typisk finsk o-sötad frukost själv, men inte är jag sån att jag inte kan testa något nytt! Jag fick alltså nyligen äran att testa en ny produkt i den glutenfria hyllan; ett sött och mjukt frukostbröd från Schär – Bon Matín.

    Jag känner mig alltså inte 100% procent som målgruppen för just den här produkten. Känslan jag får med de här lite söta och mjuka Bon Matín bröden är att Schär hoppas tilltala till de små (extra kräsna) glutenintoleranta som inte är så sugna på glutenfri frukost. Eftersom Bon Matín är så mjuka och smakar bra i sig själva är de ju bara att tugga i sig – men det betyder inte att inte en vuxen kan uppskatta dem av samma orsaker. Jag gick (bokstavligen) bananas med receptutvecklingen för mina bröd.

    Tanken är att de mjuka, glutenfria bröden kan ätas precis som det är, doppade i morgonkaffet eller med sylt på – men jag har tagit ut svängarna med mina Bon Matín och kommit på 3 andra serveringsförslag!

    Och temat är lyxig lördagsfrulle.


    Jag tänker mig att de här bröden kunde göra sig väl på en glutenfri brunch och i och med temat “Frankrike” kunde jag bara inte hålla mig från att göra en… sufflé!

    Och som ni vet väntar inte sufflén på gästerna utan den ska ätas direkt innan den sjunker ihop. Så var beredda med skeden när ugnsklockan ringer!

    Fransk frukostsufflé med Bon Matín

    4 portioner

    1 förp. Bon Matín
    4 ägg
    1,5 dl mjölk
    1 dl vispgrädde
    4 msk lönnsirap
    1 tsk vaniljsocker
    2 tsk malen kanel

    GÖR SÅ HÄR
    1. Sätt ugnen på 200 C.
    2. Skär Bon Matín-bröden i stora tärningar.
    3. Vispa ihop ägg, grädde och mjölk i en rymlig skål.
    4. Krydda äggsmeten med lönnsirap, vaniljsocker och kanel.
    5. Vänd ner brödbitarna i äggsmeten och blanda väl.
    6. Fördela smeten och brödbitarna i 4 portionsformar och grädda dem i mitten av ugnen i ca 20 minuter.
    7. Servera genast.

    Jag pudrade lite florsocker över mina brödpuddingar som en sista touch.

    Suffleerna tillredde jag som sagt i ugnen. Nästa variant gör du i stekpannan; låt mig presentera Fylld Bon Matín-toast med färskost och hallon!

    Det kanske låter avancerat men det är verkligen superenkelt att göra.

    Fylld Bon Matín-toast med färskost och hallon

    4 portioner

    1 förp. Bon Matín
    Naturell färskost
    Färska hallon
    Smör, för stekning

    1. Dela varje Bon Matín på längden.
    2. Bred ett lager färskost på båda sidor och lägg ihop bröden igen med hallon emellan.
    3.  Värm en stekpanna, tillsätt smör och stek bröden på båda sidor tills gyllenbruna.
    4. Dela varje toast på tvären med en vass kniv och servera genast.

    Du kan välja vilka bär du vill till toasten, blåbär till exempel, eller en blandning.

    Sist, men inte minst. Det här är inget regelrätt recept utan ett serveringsförslag som är barnsligt gott.

    EN OSLAGBAR KOMBINATION av nötchokladpålägg (köpt eller hemlagad), skivad banan och jordgubbar.

    Lyxiga Bon Matín med nötsmör, banan och jordgubbar

    4 st

    1 förp. Bon Matín
    Nötchokladpålägg (sötad eller osötad)
    1 Banan
    4 jordgubbar

    1. Dela Bon Matín på längden och bred på ett lager nötchokladpålägg på en sida.
    2. Skala bananen och skär den i skivor.
    3. Skiva jordgubbarna.
    4. Fördela skivad banan och jordgubb på varje botten och lägg ihop bröden till ett.
    5. Ät genast eller packa med dem på picknicken.

    Mitt tips är att göra dessa godingar i förväg; slå in dem i färskfolie och ta dem med på utflykten som ett uppiggande mellanmål. Vill du minska på sockerhalten kan du använda dig av jordnötssmör istället något annat osötat nötsmör.

     

    Bilder från Schär

    Det var mina 3 serveringsförslag för Bon Matín! Hoppas ni vill testa dem.

    Blev du intresserad av produkten kan du läsa mer om den här. 

  • Dagbok

    Är jag galen eller är jag ett geni?

    Oj, vilken vecka det varit nu igen. Jag har bland annat varit på arbetsresa till Helsingfors (ca 3,5 timmars tågfärd härifrån Vasa) och hållit en föreläsning om att lyckas med naturligt glutenfritt bröd. Det är inte första gången jag föreläser om att baka glutenfritt men just den här gången förtjänar ändå en liten anteckning i mina memoarer.

    Ni förstår, av praktiska skäl fick jag lägga om min undervisning litet. Jag ville hålla en praktisk demonstration men jag hade ju ingen möjlighet att förbereda mig på plats och inte kunde jag börja handla en massa ingredienser heller. Men eftersom jag så gärna ville visa deltagarna hur mina bröd kan se ut (och smaka) hade jag tagit med mig några stycken bröd i väskan. De klarade sig hela vägen från Vasa vilket i sig var en himla tur! Men det var inte det mest fantastiska som hände på den tågfärden.

    Nej, mycket kan hända på pendolinotåget VASA-HELSINGFORS men månne är jag den första personen att kalljäsa ett bröd på den rutten! Ville demonstrera hur bra en långjäst glutenfri deg faktiskt kan bli och då löste jag det helt enkelt genom att blanda ihop degen på morgonen, lägga den i en tupperwarebunke med lock, packa ner den i en kylväska som jag släpade med mig på tåget och sen var det bara att hoppas på det bästa. Det jäste över litet i väskan men annars betedde det sig bra. Blev dock lite orolig när det började lukta jäst om väskan men då var vi precis framme så hoppas ingen hann störa sig på det.

    Det var faktiskt ganska mycket som kunde ha gått snett de här dagarna, men som inte gjorde det. Bara att tåget gick någorlunda enligt schemat var ju mycket begärt i det här vädret. Jag hade kunnat kollapsa av trötthet också, gravid och allt. Ensam. Lägg till en kabinväska vars små hjul inte hade en chans på den oplogade trottoaren, och mjölksyra i armarna från min egen handväska och de där bröden. Jag fick ta många andningspauser innan jag var framme vid stationen kan jag säga. Formen är inte den bästa just nu! Men jag fixade det, jag kom fram till Helsingfors, jag fick allt bagage släpat till hotellet (i slasket) och till föreläsningsplatsen också. Fnissar ännu åt mig själv när jag tömde minibaren på både flaskor och hyllplan bara för att förvara den där förbaskade degen kallt innan showtime, haha! Men jag lade plikttroget tillbaka allt igen i raka rader innan jag checkade ut följande dag.

    Föreläsningen gick hursomhelst bra och det tågjästa brödet blev också (mot alla odds) HELT PERFEKT. Jag bakade alltså ut det och gräddade det som en del av min demo. Men vilken galen sak att göra, ändå. Och nu är jag så otroligt trött! Nästa graviditet; om det blir någon, ska jag inte boka in några praktiska kurser, mark my words!

    Men nog om glutenfritt bröd och galna lösningar. På min instagram hade jag bett er sända in frågor som jag kunde svara på under tågresan och här kommer de.

    Q & A

    Vilket internationellt kök gillar du bäst?
    Åh, jag gillar ju att kombinera vårt nordiska kök med andra kök; så kallat cross kitchen. Men om jag ska välja ett internationellt kök så är det ju nog det franska. Det utgör ju trots allt grunden för min egen kockutbildning. Jag skulle också vilja påstå att jag influeras mycket av amerikansk matkultur men då igen härstammar ju det från olika europeiska kök; american-italian osv. Västerländsk matlagning är i alla fall det som definierar mig. Jag tål ju inte så värst kryddig mat så då är det ju inte konstigt att jag undviker de mer exotiska köken. Jag är en sån kött och potatis-person i grunden så det är sorgligt ibland! Försöker dock bli bättre på vegetariskt. Det är himla kreativt att syssla med grönsaker.

    Vad tror du är nästa trend i branschen?
    Jag tror på det här med individanpassade måltider på restaurang. Jag tror kunden vill kunna styra innehållet på tallriken mer än tidigare (välja komponenter) och är det någon restaurang som erbjuder det på ett finurligt sätt så kommer kunden att välja det stället före andra, och dessutom äta där ofta. Mindre kreativt utrymme för kocken, kanske, men den tiden då kocken kan bäst tror jag är förbi. I alla fall till vardags.

    Hur mår du?
    Jag mår helt okej (jag är snart i vecka 18). Men jag börjar märka att ryggen och benen snabbt blir trötta om jag är ute på något och att jag måste ta mig tid att vila för att inte bli grinig. Jag har också växtvärk i magen och ont i ligamenten och det är lite svårt att ignorera ibland. En dag kan vara hur bra som helst och man är aktiv, följande dag helt bedrövligt tung. Så det gäller att boka in tid för återhämtning. Tur att jag får arbeta på mina egna villkor för det mesta.

    Vilken företagare ser du upp till?
    Hm. Jag kan inte komma på någon sådär på rak arm nu. Men överlag beundrar jag företagare som inte bara pratar tomma ord utan faktiskt kan backa upp sina superlativ med ekonomisk framgång. Sådan vill jag själv vara. The real deal. Inte för att pengar är allt, utan för att trovärdighet är allt. I alla fall för mig.

    Överlag önskar jag lite mera substans i den här företagarvärlden. Speciellt i sociala medier, där man kan påstå lite vad som helst. Ytan och livsstilen säljs in men inte hur det går rent ekonomiskt. Det resulterar i att nya företagare förväntar sig en parad bara för att de skaffat fo-nummer (vill få medalj före loppet startat, liksom) och ett personporträtt i tidningen för att de lanserat en enkel hemsida. Såna tilltag vattnar ur hela begreppet “entreprenör” tycker jag och det är så ledsamt.

    Till slut kommer det att bli så att alla vill vara företagare men ingen vill vara det på riktigt.

    Jag vet inte om folk hypear sig själva på nätet medvetet eller om de faktiskt går omkring och ljuger för sig själva? Har man anledning att skryta så borde det väl vara enkelt att visa upp lite siffror som styrker det också, eller? Varför kommer inte det naturligt när det är A och O för ett företag att göra vinst?
    Jag tänker att man måste göra skillnad på ens personliga framsteg och försök som företagare (det är en process) och att de facto driva ett lyckat företag (det är ett resultat). Jag får ex. mycket beröm för mina böcker men inte har de varit speciellt bra affärer. Så jag gör skillnad på karriärframsteg och företagsframsteg där.

    Kanske folk helt enkelt inte gör skillnad på det som jag gör.

    Tips på poddar för företagare?
    Just nu lyssnar jag på the goal digger podcast; finns på spotify.

     

     

     

  • Dagbok,  Graviditet

    Första trimestern

    40% avklarat. Det är med andra ord en hel evighet kvar till BF. Men vart har man bråttom egentligen? Även om första trimestern kändes som en utdragen plåga för mig, ska strax utveckla, så gick det ju ärligt talat i ett huj. Och tur var ju det.

    Tänkte alltså att jag skulle skriva ner några rader nu om hur jag upplevde första trimestern. Det kan ju vara bra att ha det nedskrivet någonstans tänker jag, man glömmer så snabbt. Har ju redan glömt det allra värsta känslorna jag hade då. Det är väl naturens nåd, antar jag. Glömskan.

    Och faktiskt. Nu när jag mår bättre och har acklimatiserat mig något till alla hormoner känns det ju nästan löjligt att lista alla symptom. Det var ju “bara en fas”, tänker jag nu. Ingen big deal. Men  det visste jag ju inte då – att just mitt illamående skulle standard-klinga av i vecka 13. Det kunde ju lika bra ha fortsatt nio månader ut och tagit knäcken på mig totalt. Faktum är att det vore något slags självbedrägeri att bara sopa den här “lilla fasen” under mattan!

    Nej ärligt talat, det var en riktig pärs både fysiskt och psykiskt. Jag tappade verkligen fotfästet där ett tag, kände bottnar jag inte känt på länge. Jag hade också en hel del ångest inför att “släppa nyheten” – så då är det ju klart allt känns happy clappy NU när den stora stenen har lyfts från ens axlar. Och alla omställningskrämpor ovanpå det.

    Jag svävar ju nu. Lyckan har liksom flutit upp till ytan likt grädden i en kokosmjölksburk. Det är härligt.

    Bilderna är tagna idag, 17 veckor gången.

     

    Under denna skrämmande tid blev mobilen snabbt min närmaste rådgivare. Bara Jonas och google visste om mina innersta tankar.
    Som alla andra googlade jag såklart massor i början av graviditeten och det tog ju inte länge förrän jag fastnade i familjelivs-träsket. Rekommenderas ej. Scrollade TIMTALS. Jag var bara så knäckt över hur jobbigt det kändes och ville få referenser till andra och läsa andras åsikter. Är det verkligen meningen att det ska vara så här tungt och hur sjutton ska man kunna jobba när man mår så här? Dessutom hålla det hemligt? DET ÄR INTE RIMLIGT! Men jag blev bara mer förvirrad.
    Men där i en tråd läste jag någonting som verkligen etsade sig fast i mig. Det gick typ så här:

    Välkommen till första trimestern – där drömmen om den perfekta graviditeten dör!

    Och ja, det är verkligen en perfekt beskrivning av vad jag kände då. Som att drömmen dog. Nu tänker jag att det kanske fanns en poäng med det ändå. Kanske behövde en del av mig kapitulera och ge upp för att ge plats för det här nya livet. Släppa kontrollen.

    Brytas ned (med våld).
    Kanske är naturen jäkligt smart på det sättet.

    Jag kände som sagt övergången väldigt starkt. Nån vecka efter att jag plussat firade kroppen baby-kick-off genom att starta igång en massa processer som kändes både skrämmande och helt knasiga. Det var verkligen allt på en gång.  Som att nå nu får jag sätta mig i baksätet och bara hänga med bäst jag kan. En total take over av min kropp!

    Det knäppaste var nog mina nackmuskler som tappade all stamina. Jag satt på möten och stöttade mitt huvud med händerna för jag kände verkligen att jag inte orkade hålla upp det utan stöd. Jag hade också helt sjuk frossa och kände mig darrig hela tiden. Gick på stan och kände mig typ… svävande. Hög nästan?
    Min syn blev dimmig och illamåendet kom som en oinbjuden, klängig gäst. Inte som det gör på film då, i plötsliga svackor, utan smygande. Och konstant. Som en tjock, blöt filt som du aldrig kan slänga av dig. Jag blev också helt sjukt trött. Alltså DÖDSTRÖTT. Tappat livslusten-trött. Migrän på det – och alla krämpor som tillhör det. På många sätt påminde den här tiden mig om när jag insjuknade i endometrios – och det var obehagligt att behöva återuppleva det.

    Ett symptom som vi ändå hade litet roligt åt var hur oskärpt jag blev plötsligt. Mitt närminne blev helt knas! Det var ju nästan lite läskigt, ändå. Kan jag lita på mig själv?! Hörde vad Jonas sa, men det liksom fastnade inte. Och det var inte som att jag inte lyssnade utan jag kunde inte hålla tanken. Tar du påsen? Ja självklart. Glömmer påsen. Hade jag inte varit gravid hade jag trott att jag drabbats av burnout. Glömde pinkoden till precis alla bankkort jag har, både privata och firmans. Total blackout.

    En annan sak jag vill nämna är det här med mitt drömmande. Jag har ju länge sysslat med drömtydning och hur flummigt det här än låter så har jag faktiskt tränat upp en ganska bra länk mellan mitt vakna jag och mitt undermedvetna genom att tolka mina drömmar. Alltså att jag för det första minns mina drömmar och för det andra att jag förstår “språket” i dem. Det är inget övernaturligt eller så utan helt enkelt en konversation med mig själv som jag haft jättestor nytta av när det gäller självutveckling. Jag till och med njuter av det. Nåja, det for ju helt till skogs när jag blev gravid. Det jag drömmer nu är nog så av “dålig kvalitet” och sådant hjärnskrot att det bara är att förkasta totalt. Det är som att dörren är stängd. Det måste vara meningen att jag ska sluta utvecklas nu och bli mer inåtvänd inför förlossningen. Koncentrera mig på min uppgift, typ.

    Jag fick såklart växtvärk i magen. Det var inget mysigt med det heller, det gjorde emellanåt riktigt ont. Illamåendet och det onda var som värst på kvällen. Jag hade inte det klassiska morgonillamåendet utan istället hade jag kvällsillamående.

    Jag försökte gå på gymmet och träna lite. Fit mum och allt det där jag hade sett framför mig före (HAH). Kände hela kroppen skrika NEJ FÖR F*AN! Men jag ville ändå testa att springa litet på löpbandet en dag. Till min förvåning kändes det inte alls i magen, som jag trott då, utan på ett annat ställe som jag inte ens tagit i beräkningen. BRÖSTEN! Det var outhärdligt. Satte mig på träningscykeln istället för att trampa litet men då blev jag så yr att jag tänkte trilla av. Nej, jag satte genast ut mitt gymkort till uthyrning och det ångrar jag inte.

    Maten då? Tja jag tappade all aptit och det var deprimerande. Jag märkte verkligen under den här tiden hur mycket matlagningen och bakningen genomsyrar mitt liv och arbete. Det är en så stor del av min själ att uttrycka mig i köket. Det är alltså inte något jag bara valt att göra som en slump och det känns ju bra att veta det. Jag har nog tagit det lite för givet.

    Som sagt, det är lite genant att skriva ner allt det här nu i efterhand. Nu när både kropp och knopp känns helt okej och jag inser hur överdramatiskt allt låter. Men jag vidhåller ändå att det kändes hopplöst och tungt där ett tag. Ofattbart jobbigt. Omskakande och bisarrt.

    Å andra sidan är det lika förunderligt hur snabb psyket kan svänga om. Hur anpassningsbar man är. Nu är jag lugn som en filbunke och känner stort självförtroende. Allt det här är ju så natuuurligt såååå och det kommer nog att gå såååå braaaa (läs med ett harmoniskt kvitter).

    Kanske är inte drömmen om den perfekta graviditeten helt död ännu. Se nu bara på den här glada bagaren, fniss.

    Kan ni inte berätta om era första månader (ni som varit gravida alltså)?
    Förfriska mitt minne! Jag har säkert glömt tusen saker ändå.

     

  • Dagbok

    Mycket att göra

    Skönt med helg! Men jobbmässigt har det inte så stor betydelse för mig. Det är samma lunk; men trevligare eftersom maken är hemma. Jag fortsätter dock varva mina jobbuppdrag och administrativa uppgifter med mitt företag med det utdragna flyttarbetet. Det är fortfarande mycket att packa upp innan vi är klara. Men om vi är klara före Jonas födelsedag i mitten av februari så är jag nöjd. Han önskar sig en prinsesstårta och det ska han få. 🙂

    Mina dagar ser ut så här nu för en överskådlig framtid. Ungefär i den här stilen. Ni kanske vill veta mer konkret vad jag jobbar med och pysslar med?

    Jag har gett bud i min första företagsauktion och kom över en massa köksmaskiner från en restaurang. Det var smutsiga och i en enda röra så de har jag satt mycket energi på att pussla ihop och putsa upp. Nöjdast är jag med Kenwood-maskinen och citruspressen. De andra maskinerna som kom med i köpet ska jag sätta ut till försäljning. Någon gång… Håll utkik på min fb-loppis.
    Hade jag haft lagerutrymme någonstans hade jag nog köpt mycket mer saker och möbler. Jag och maken gillar att hålla på med sådant här, köpa in begagnat och fixa upp, så det kanske blir en gemensam business längre fram. Vem vet?

    I förra veckan planerade jag även kurser och höll på onsdag kväll en bakningskurs i Petalax. På torsdag satt jag med på ett styrelsemöte vid aktion Österbotten. På fredag försökte jag mest samla ihop mig själv efter den fysiska ansträngningen och göra kontorsarbete. Igår, lördag, förberedde jag mig inför ett receptjobb som jag ska tillreda och plåta idag. Om allt går bra. Vet redan att jag glömt att köpa ägg…

    Jag har målat nya backdrops till matfotograferingen.

    Nästa veckas största ansträngning blir att jag ska åka till Helsingfors och föreläsa. Blir x antal timmar tågsittande men då ska jag passa på och jobba nu när jag har en mycket smidigare laptop att dras med. Ska också på kurs på tisdag kväll och lite sånt.

    Som tur mår jag mycket bättre nu i andra trimestern; så det ska väl nog gå bra.

    I nästa inlägg ska jag berätta om den första trimestern och hur jag upplevde det.

  • Åsikt,  Dagbok,  Företagande & karriär

    Karriären tar inte paus

    Idag tänkte jag skriva lite om hur jag ser på karriären så här under min första graviditet. Kommer jag att ta paus från arbetslivet när jag blir mammaledig? Har jag sänkt mina ambitioner?

    Nej, min syn på karriären är ganska oförändrad.  Jag kommer nog att fortsätta avancera som tidigare, men kanske på ett annat sätt än förut. Jag får helt enkelt pröva mig fram. Jag vet att det är lätt att vara kaxig i detta skede, men inte tänker jag kasta in handduken i förväg heller. Jag siktar på att hålla mig fortsatt aktiv och hålla liv i mitt företag.

    En fråga: Läste du rubrikens karriär som något positivt eller negativt? Jag menade det i alla fall som något positivt. Men först vill jag förklara hur jag ser på det här med mitt arbetsliv.

    Det ÄR skillnad på att ha en karriär och ett jobb. Jag går ogärna miste om värdefull tid med mitt barn för ett jobbs skull, men inte betyder det att jag släpper min karriär för det. Och för vissa betyder det att de börjar jobba på halvfart ganska tidigt efter förlossningen. Nu är jag soloföretagare så jag är mer flexibel på den punkten, tack och lov. Jag har ju ingen fysisk verksamhet eller så att behöva ha koll på.

    Karriären (för mig) är en planerad utvecklingsprocess med tydliga målsättningar som jag bygger min tillvaro kring. Det handlar inte om att jag “älskar att jobba”. Det handlar inte om pengar (det är ett jobb när man gör det för pengarna). Det handlar om mitt liv och vad jag vill göra av det. Åstadkomma saker. Lära mig. Självklart med en lön som jag är värd med tanke på riskerna jag tar som företagare här i vilda västern utan något socialt skyddsnät som tar emot mig om jag misslyckas.

    Så därför skrev jag min rubrik med en liten pust av lättnad idag. Karriären tar (tack och lov) inte paus = min utveckling tar inte paus och mitt arbete fortsätter. Som jag kommit så långt med redan.

    Men jag vill också ha barn, familj och kvalitetstid med dem.

    Jag vägrar välja. Så vad finns det annat att göra än att anpassa mig?

    Mitt karriärmål nu, parallellt med mitt hembaserade företagande, är att fortsätta bidra till regionen på olika sätt. Sådant publikt arbete är en perfekt motvikt till min hemmabusiness som faktiskt i viss mån är en kvinnofälla. Detta läste jag senast i en gravidbok som starkt avrådde kvinnor från att starta företag under föräldraledigheten. Dels för att det sällan går pga praktiska skäl, dels för att det gör att kvinnorna faller av vagnen och riskerar förlora sin ekonomiska trygghet, pension etc.

    Jag förstår argumentet nog och vet att det är problematiskt att få företagandet att fungera om man inte är 100% dedikerad de första åren. Samhället är ju heller inte riktigt anpassat för detta stödmässigt (kvinnliga företagare får inga extra poäng längre såsom “kvinnolån”). Investerare vill ha dedikerat folk så det kan vara tufft med finansieringen om det ska sökas.
    Men jag vet också att startups som etablerats under föräldraledigheten KAN gå. Så jag skulle ta det från fall till fall. Men generellt “borde” en ha företaget i skick (etablerat och hälsosamt) före familjeplaneringen vilket innebär att du måste starta som ung om du ska “hinna med”. Hårda bud! Men det är bara att inse fakta. Man kan inte tvinga ett företag att bli framgångsrikt snabbt. Det tar sin tid oavsett hur hårt du jobbar. Inte undra på att det satsas på entreprenörskap i skolan, de har tiden på sin sida men vet sällan om det. Det pratas faktiskt allt för litet om det här. Vikten av att starta företagandet tidigt.

    Men tillbaka till min situation.

    Jag hade flera målsättningar med både livet och karriären som jag ville hinna med före 30. Men mina målsättningar efter 30 har jag inte berättat så mycket om.

    Karriärmässigt har jag alltid hoppats på att få göra styrelsearbete så småningom. Det tycker jag skulle vara så intressant (så hon gick och hämtade en annan elefant). Sorry, övar på barnvisor som bäst.

    Tydligen har universum hört mina tankar för nyligen fick jag förfrågan att komma med i en styrelse som överser lokal projektutveckling och det blev jag så glad över! Nu får jag en chans att lära mig hur det går till och skaffa mig erfarenhet och kontakter.

    Vi har första mötet på torsdag – direkt efter vår andra träff med barnmorskan på rådgivningen. Har jag berättat att jag är gravid? Nej. Men min hjärna fungerar som vanligt och mina ambitioner att hänga med är oförändrade. Det praktiska måste jag bara lösa på något sätt…

    En stödjande partner är verkligen a och o.

    Jonas är så stolt över mig och stöder mig i mina ambitioner, så det betyder ju att jag slipper ta den striden hemma. Annat är det ju med utomstående som kanske kan ha åsikter om mitt sätt att lägga upp mitt liv. Men då igen får jag tacka livet för att jag lärt mig att förvandla skit till gödsel. Simpel lantislogik. Man växer av det. men helst skulle man ju slippa andras åsikter som man inte alls bett om.

    Det är tufft att vara kvinna men kvinnor behövs på toppen. Inga superkvinnor då – kvinnor utav mångfald med helt vanliga familjeliv. Vill passa på och blotta min avsky inför ordet “powerwoman”. Urk, kalla ingen för det. Speciellt eftersom jag känner att den etiketten läggs mer på kvinnor för att de är “tuffa” än att de, i ordets bemärkelse, har inflytande. Men att kämpa för en karriär är inte mer ädelt än att kämpa för att få en helt vanlig vardag att gå ihop. Det är i alla fall min åsikt.

    Jag menar, man ska kunna nå en (åtminstone lokal) maktposition som kvinna utan att ha sålt sin själ och bränt ut sig på vägen. Det är det jag försöker göra. Ta mig framåt på ett hållbart sätt.

    Framgången smakar som ingredienserna den består av. Smakar den bittert har du betalat ett för högt pris. Och det är min uppfattning att många kvinnor betalar ett för högt pris för sina ambitioner. Och därför åker de upp på hyllan. Det förlorar vi alla på.

    Jag sitter inte på några lösningar på samhällets problem men jag är villig att använda mitt liv som ett feministiskt experiment. Därför hoppas jag verkligen att jag inte får ett gäng mammapoliser på mig senare bara för att jag är karriärmamma. Det skulle göra mig så besviken.

    Men inte skulle det stoppa mig (so don’t bother, be unkind*).

    *En Shakira-låt jag inte hört på superlänge. Från en jobbig tid då jag inte alls var lika kaxig som idag. Brukade lyssna på den om och om igen på mitt internatrum 2005. Känns nu som att jag var Shakira i videon men blev sen den hon sjunger om.
    Men det var en värdefull erfarenhet som tvingade mig att börja tänka själv. Jag insåg att jag ville bli någonting bättre än det “ideal” jag växt upp med. Värd bättre än de pojkar jag dejtade och personer jag umgicks med. Och då tog det inte länge förrän jag hittade J och vi började bygga ett liv tillsammans. Ett bra liv. Min poäng är att när man förstår sitt värde dras man automatiskt till bättre omständigheter. 

    Så jag menar verkligen att jag vuxit när jag säger det. Och du kan också!

     

  • Dagbok

    Malin the homemaker, eller: nu är livet ganska perfekt

    Jag skrev sist att jag skulle återkomma till bloggen när vi flyttat till trean, och OJ så skönt det är nu att fullfölja det löftet. Det har varit lite slitsamt, men allt har gått bra! Vi har flyttat!

    Jag sitter som bäst vid köksbordet med min laptop och en smoothie framför mig. Jag märker att detta kommer att bli min nya bloggplats för det är så rofyllt att titta ut över korsningen här utanför. Ungefär som att jag satt på ett café och jobbade. Fast, jag fikar inte så mycket längre. Det är inte samma sak längre utan kaffe, buhu.

    Jag älskar verkligen kombinationen av lugnt hemmaliv samtidigt som man vet att småstadspulsen väntar utanför dörren. Gångavstånd till så gott som all service. Känns inte som att jag går miste om någonting eller någon. Alla kommer förr eller senare in till staden så man går inte miste om något umgänge som man gör om man bor på ett ställe dit folk aldrig har några omvägar.

    Som ni hör är min längtan efter ett liv på landet ganska minimal för tillfället. Vi hade faktiskt varit och tittat på en sömnig radhuslägenhet i Malax men det kändes inte rätt för mig. Där hade jag nog dött av tristess och isolation. Det känns nog riktigt bra att vi ska bo här i småstaden ett par år till.

    Idag har jag börjat dagen med att packa upp mitt kontor så att jag ska kunna jobba. Det duger ju inte att vara en homemaker hela tiden utan inkomster; jag måste också svara på mejl och planera mina åtaganden för att underhålla min livsstil. Det märks att året börjat på riktigt nu när mejlen börjar droppar in. Det var så tyst förra veckan ännu att jag nästan blev lite fundersam.

    På tal om att vara en home maker; det är precis vad jag är just nu. Det känns så spännande att tänka på att det här är vårt familjehem nu. Att det är HÄR vid köksbordet som jag kommer att sitta och mata min baby med mosad batat och HÄR på parkettgolvet som den ljuvliga lilla filuren kommer att ta sina första små steg. HÄR i sängen som vi kommer att ha henne mellan oss och mysa tillsammans den första tiden efter BB. HÄR på vardagsrumsgolvet som hen kommer att sprattla runt på sin lilla matta och HÄR i soffan (som vi trots allt inte sålde) som beben kommer att slumra på sin pappa där han alltid ligger raklång framför tv:n om kvällarna. Perfekt värmedyna (det tycker jag också).

    Jag ser jättemycket fram emot att få börja inreda på riktigt här nu så fort de stora sakerna är uppackade. Skaffa lite nya saker och möbler. Men, en förändring i sänder.

    Lite krukväxter har jag i alla fall skaffat. Älskar mini-växter av alla de slag. Men högst upp på önskelistan just nu är en gigantisk kaktus. Eller något annat stort. Ett träd? Synd bara att ju större planta desto större hål i plånboken.

    Tips på snygga växter? I köket är det rätt skuggigt om dagarna så där vet jag inte vad som kunde passa. Plantorna får ju gärna överleva. *blink*

    Det har blivit en hel del skräpmat nu under flytten så därför är det himla skönt att kunna äta hemlagat igen. Jag får leta länge efter mina saker här ännu men till slutligen får jag nog ihop en vettig måltid. Idag blev det mathavre; stekt kyckling och en röra med avokado, gurka och gräddfil.

    Nu när tidigare lägenheten är tömd har vi börjat flytta svägerskans saker. Som jag skrev i tidigare inlägget hjälps vi åt med varandras flyttlass. Jag ska också åka dit ikväll så det är kvällens program.

     

     

     

Close