• Dagbok

    Flyttdags

    Äntligen! Lite action i mitt liv. Det är flyttdags för familjen Vesterback. Både svägerskan och vi flyttar på samma gång och vi hjälper varandra med varsitt hemman.

    Själv måste jag undvika att lyfta men jag packar och planerar och fixar allt administrativt. Jag njuter av att gå igenom våra saker i lugn och ro just nu. Jag har det väldigt lugnt på jobbfronten i januari men det är jag bara lättad för då vi har så mycket med flytten just nu + mina gravidkrämpor. Det räcker till.

    bty

    Men, till skillnad från tidigare flyttprojekt har vi mycket tid och avståndet är ju bara snett över gatan, så. Det ska nog gå bra.

    I helgen ska vi börja flytta på allvar då vi bokat en skåpbil och även “bokat” Jonas två yngre bröder som flyttkarlar. Perfekt!

    Ser fram emot att börja bona in oss på nya stället! Äntligen har vi plats för ett matsalsbord i vardagsrummet och en vitrin för mitt porslin. Det betyder att vi kan börja bjuda hem folk “på riktigt” och ha middagsbjudning. Vi får sittplatser både i köket och vardagsrummet så månne det går att ordna barnkalas sen också. Familjen hade aldrig fått plats här i lilla tvåan, och inte hade vi haft möjlighet till någon barnkammare heller.

    Nej GUD, vad det här löste sig bra. Det hade jag aldrig vågat hoppas för en månad sedan.

    Vi hörs igen på nya stället!

  • Dagbok

    Ännu en dag i pyjamas – om att jobba hemifrån

    Måndag morgon, kl. 7.00. Jag vaknar av Jonas alarm och konstaterar att jag sovit gott hela natten. Så gott att jag tror att jag ska stiga upp redan så att jag får äta frukost tillsammans med J. Magen värker av växtvärk så jag tror ändå inte att jag kan somna om.
    Jag är förvånad över hur ont det kan göra redan nu att komma upp ur sängen – är det detta som kallas foglossning? Kan man ha det redan i fjärde månaden? Jag rullar mig ner från sängen och tassar iväg till toaletten.

    Jonas har inte räknat med att jag ska kliva upp så han har inte kokat något kaffe, men när han inser faktum skyndar han sig att göra det. Jag dricker en kopp om kaffe dagen nu, mest för att inte få huvudvärk och för att jag av någon anledning inte tål doften av té för tillfället.

    Jonas tycker att jag ska gå och lägga mig igen. Jag ska ju ingenstans? Men inte har han emot lite frukostsällskap heller. Efter att jag ätit min frukost (lite långsammare än honom) så joinar jag honom i badrummet och ser på när han borstar tänderna. Jag känner mig kramsjuk och hänger på hans rygg som en klängig apa.
    “Behöver du hit (till wc)?” undrar han.
    ” Nä, jag bara hänger här”, säger jag med ett leende.
    “Jaha, får du väl!” Han tittar på mig i spegeln och fortsätter med sina bestyr.
    Hans stylingrutiner är desamma som för 13 år sedan då vi började dejta varandra. Hårgelé´ och lite vatten på händerna som arbetas in i det (nu) lite överväxta håret och formas till en kontrollerat spretig frisyr. Jag tycker han skulle vara stilig i vattenkammat hår men något sådant kan han inte tänka sig.
    Jag påminner honom om att han borde ringa sin syster för en klippning och att jag gärna klipper bort mina torra hårtoppar också när hon kommer.

    Vi säger så småningom hejdå med kramar och pussar. Sen blir jag ensam och min “arbetsdag” börjar.

    Jag har nu snart avverkat 5 månader som hemmajobbare. My home business – det låter så mycket mer legitimt på svenska. Herregud vad tiden går snabbt ändå, det känns som max 3 månader sedan jag började jobba heltid hemifrån med mina projekt. Obs, jag är för det mesta hemma men föreläser ibland på annan ort så helt isolerad från omvärlden är jag inte.

    Det lustiga är hur snabbt jag anpassar mig till en ny verklighet. Trots att det gått så kort tid har jag redan börjat glömma hur det känns att ha ett vanligt jobb.
    I början, när jag precis hade gått över till det här upplägget, hade jag ständigt en känsla i kroppen av att det var förbjudet att vara så här “lös och ledig”. Men det känner jag inte så ofta längre.

    Mina stressnivåer är också på rekordlåga nivåer, och det måste ju vara bra för bebis! Jag måste bara tvinga mig själv att röra på mig också så att jag inte blir för stillasittande. För det mesta tar jag en promenad – men har jag inte sällskap vill jag nog få in något ärende på vägen också för att motivera mig själv. Handla, biblioteket, posten eller något sånt.

    Det är många som undrar vad jag riktigt gör som företagare och det är så svårt för mig att paketera! Speciellt svårt (och pinsamt) blir det att förklara för personer som väntar sig ganska simpla och självklara svar. Som på rådgivningen. Jag minns när jag skulle förklara för barnmorskan där vad jag jobbar med (de vill ju ha något som ryms på en rad och kan analyseras). Jag minns inte hur jag sa det, bara att det lät förbaskat flummigt och nästan som en finare omskrivning för hemmafru. Som att jag inte riktigt accepterat att jag lever på min man och att min business bara är en inbillad önskedröm (vill för säkerhets skull förtydliga att jag ironiserar nu och att dett är en högst verklig business).

    Jag kände mig som Jonas lyxhustru som bara är hemma om dagarna och bloggar. Haha!

    Bara inte någon tror att jag sysslar med någon tvivelaktig för-bra-för-att-vara-sant MLM-försäljning. Min livsstil låter ju onekligen som en pitch för något sådant; jobba hemifrån, tjäna bra med pengar – få tid för annat! Välj själv hur mycket du jobbar! Örk.

    Jag har nu bestämt att jag säger att jag är företagare kort och gott och mitt yrke är restonom. Jag arbetar som konsult. Jag jobbar hemifrån. Egentligen skulle jag vilja säga att jag är en gig-arbetare men det begreppet är nog inte tillräckligt välkänt här i trakterna ännu.

    Om jag ville få mera “legitimitet” för mitt arbete utåt borde jag kanske hyra en kontorsplats här i stan.
    På ett sätt vore det trevligt att ha någonstans att gå till varje dag men samtidigt känns det som en så onödig utgift då jag har allt jag behöver här hemma. En investering ska alltid skapa fler affärer på sikt och jag ser inte att en kontorsplats skulle inbringa mer inkomst. På sin höjd stärka mitt ego och av erfarenhet kan jag säga att det är en kostsam väg att gå (för ingenting är någonsin tillräckligt bra). Märk mina ord när jag stängde min butik förra året: “oj vad skönt det ska bli att slippa skämmas för detta stället.” Jag menade det verkligen. Blev aldrig nöjd oavsett hur mycket pengar jag harvade ner där.

    Finns det då verkligen inte något som jag saknar med att vara arbetstagare? Jo!
    Om vi tar min senaste arbetsplats som exempel så saknar jag att klä mig som en normal person och fundera ut outfits. Nu har jag myskläder nästan varje dag för att – ja varför inte?
    Jag saknar också att kunna utbilda mig på arbetstid och gå på seminarium. Nu drar jag mig för det eftersom jag ju måste bekosta allt sådant själv.

    Nu blir det här inlägget så himla långt så jag får börja avsluta! Men har ni frågor om att jobba som soloentreprenör (JAG AVSKYR VERKLIGEN UTTRYCKET ENSAMFÖRETAGARE) så skriv gärna en kommentar.

    Ha en bra dag! // M.

  • Åsikt,  Dagbok

    Lilla snigel akta dig!

    Söndag morgon. Drömde inatt att jag spelade ett kortspel som vi tyckte var väldigt roligt att spela när jag var yngre. Frågade min man om han också hade spelat det spelet när han var liten. “Jo, massor! ” svarade han. Men han kunde inte minnas hur man spelade.
    “Men, var det inte ett helt otroligt rasistisk namn på det spelet?” funderar jag. Kung och N-ordet, liksom. Ni kan ju gissa vem som blev förloraren i det spelet (det var inte kungen).

    Min man räknar upp några andra spel som han spelat som barn – med minst lika sjuka namn! Tänk, det var inte särskilt länge sedan sånt var OK. Det är ju inte bara ATT vi använde de nedsättande orden utan också hur de spelade roll – som förlorare och fiender. Helt sjukt.

    Men, det är ju inte de äldre generationerna som är de störda enligt media. Det är ju vi unga. Jag ska snart komma till det.

    Vi skakar båda på huvudet men sätter igång med frukost och börjar vår dag. Han åker och skidar och jag ska börja sätta igång med ett skrivjobb. Men det går inte. Jag sitter i soffan och kan inte skaka av mig min irritation.

    Gör misstaget att scrolla igenom nyhetsflödet och läser denna artikel;

    Akta dig för att ta för många selfies – du kan bli en narcissist

    Dagens förakt mot samtiden är serverad. En av många – och temat tycks beständigt. SOME kommer att förgöra oss. Newsflash: MILJÖFÖRSTÖRING KOMMER ATT FÖRGÖRA OSS!

    Vet ni, jag är så himla trött på att läsa sådana här populärpsykologi-artiklar. Så mycket personligt förakt förklätt med “kulturspaning” och what not. Dessa artiklar är som varm oboy för alla de som tycker att man inte ska ta plats i sociala medier och tro man är något.
    Det måste ju vara skadligt att framhäva sig själv med alla dessa selfies, jag visste det! Hu hu. Låt oss skapa lite ängslig konst kring detta, för allt kan man ju göra konst av (men obs, selfies är ju inte konst).

    Dessa jante-människor behöver inte mera ved på sin brasa – de behöver gå och ta en selfie och lära sig tycka om sig själva.

    Och på tal om etablerat ego; hur bitsk får en skribent vara under yle-flagg egentligen? Tänker på kommentarsfältet. Det kanske upprörde mig allra mest i detta. Det bara bekräftade mina misstankar om att det ligger något mer, något mörkt och geggig, bakom den här artikeln. Som vill ut. Som vill nå MIG rakt i det där motbjudande självförtroendet jag byggt upp under åren. Som spyr på mina selfies.

    Selfiekulturen lärde mig uttrycka mig själv. Gjorde det okej. Gjorde det lönsamt, till och med.

     

    Varje dag stöter jag på en artikel i media som mer eller mindre insinuerar att den moderna människan är störd eller på gränsen till störd. Är det inte företagandet som gör en till ett litet monster så är det teknikanvändningen, konsumtionen eller min arma hjärna – full av popcorn.

    Samtidigt ska vi alla unga drillas i entreprenörskap och lära oss koda och multitaska och NÅ UT (annars finns vi inte). Min fråga är VARFÖR harmlösa selfies är så otroligt laddat och upplevs som ett sådant hot mot samhället? Hela debatten är så skrattretande! Och varför är det så himla fult att vara narcissist? Jag kunde inte bry mig mindre om DU pussar spegeln varje morgon. Det låter nästan lite…eh… hälsosamt.

    Är jag den enda som känner att min intelligens blir otroligt nedvärderad av media? Tror medelålders kulturelit verkligen att vi unga är SÅ OTROLIGT enkla och hopplösa? Om något så är vi flexibla, det har vi lärt oss av samhällets krav. Lösningsorienterade. Kvicka.

    Milennials är så tacksamma att hacka på. Men ofrånkomligen är det min generation som snart ska vara den drivande, exekutiva massan i världen. Trots vårt rykte att vara självupptagna bratz tror jag nog aldrig att någon generation känt större ansvar (och oro) inför vad som komma skall.

    Hur skulle det vara om vi skulle få EN GNUTTA UPPMUNTRAN någon gång?
    Låt oss få ta plats i flödet, samhället, i arbetslivet och få lite praktik innan det blir skarpt läge!
    Låt oss hållas med våra bloggar och instagrambilder! Det är vår tids coping. Inte konstigt att vi vill fly in i en annan värld (den digitala) med tanke på vilken värld vi ärvt.

    Föräldrar och mor-farföräldrar:
    Hjälp oss? Innan ni sticker?

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Hur gick det för min blogg under 2018?

    Nu när jag sammanfattat 2018 i livshändelser tänkte jag ta en liten titt på bloggens statistik. Jag älskar att utvärdera, analysera och lägga upp strategier för allt jag gör. Speciellt med min bloggbaby! Det är så givande att följa utvecklingen för något man byggt upp helt själv.

    Hemsidan lanserades på våren så jag får inte ut statistik för ett helt år här; men jag får ändå ut tillräckligt med data för att jag ska kunna lägga upp en strategi för 2019.

    Trafik

    Jag kommer inte att avslöja sidvisningar eller antal besökare eftersom det är en affärshemlighet. Det enda jag känner betyder något för mig resultatmässigt är hur mycket jag tjänar på min blogg, inte hur många klick. Mer om det under “ekonomi”.

    Det som förvånar mig mest är hur stor skillnad pinterest gjort för min statistik. Över 40% av min trafik kommer från pinterest. Av den anledningen kommer jag att satsa mest på det under 2019.

    Mina sökmotoroptimeringar har också börjat ge lite resultat, så det ska jag också fortsätta med.

    Besökare

    Med tanke på att jag bloggar på svenska är det bara naturligt att mest trafik kommer från Sverige (google). Svenskspråkiga i Finland är 290 000 – i Sverige över 10 miljoner (om vi f.j.s utgår ifrån att alla svenskar talar svenska).

    Till mina finlandssvenska bloggkollegor vill jag därför hälsa detta; ett säkert tecken på att du gör ett svagt jobb med din SEO är att Sverige inte är högst upp i din statistik.

    Mina besökare är i min ålder och äldre. De intresserar sig för hus och hem.

    Innehåll

    Populäraste recepten:

    1. Glutenfri mjuk kaka med vaniljfyllning
    2. Supergoda och lättbakade glutenfria bullar utan jäsning
    3. Vegansk och glutenfri tårta
    4. Enkelt naturligt glutenfri focaccia
    5. Mitt bästa recept på glutenfri mjuk kaka med kaffesmak

    Mest lästa blogginläggen:

    1. Bröllopsfesten
    2. Plötsligt jagar drömmen mig
    3. Jag testar helgkassen från Köttdisken i Malax
    4. Vår vigsel
    5. Maxat med karkki! Vår candybar till bröllopet

    Ekonomi

    2018 tjänade jag 2600 euro netto på mitt bloggande.
    Mina utgifter var ca 100 euro för domänköp, hosting och köp av tema.

    Helt okej vinst för en halvsovande blogg!

    Under 2019 är min förhoppning att åtminstone fördubbla omsättningen.

     

    Strategi för 2019

    Byter format till klassisk blogg så att läsaren kan scrolla igenom all text på en gång.
    Bloggens layout fokuserar på två huvudteman; dagbok och recept. I dagboken skriver jag personliga texter om mitt liv och under “recept” landar all mat. På startsidan kan man läsa de senaste inläggen i alla kategorier.

    Lansera åtminstone en digital produkt; min e-bok MALINS GLUTENFRIA BRÖD. Graviditeten gjorde det svårt för mig att laga mat i början (gjorde mig så illamående) så därför har arbetet med e-boken gått extra trögt nu. Men senast till våren!

    Satsa på pinterest och instagram. På fb delar jag inlägg på sidan MALINS DRIFTIGHETER .

    Skulle också vilja damma av bloggens e-postbrev, men det har ingen hög prio.

    Innehållsmässigt kommer jag att blogga främst om min graviditet och familjeliv detta år. Men vill också skriva av mig om mina åsikter kring företagande och annat som jag går och tänker på. På matsidan hoppas jag få in mycket mer vardagsmat. Men vi får se!

    En fråga till er: 
    Hur tror ni min graviditet kommer att påverka den här bloggens utveckling?
    Jag känner att jag kommer att behöva hålla en väldigt värdig och smakfull ton på mina inlägg för att det inte ska inverka negativt på matsektionen. Går ju inte att ett inlägg handlar om avföring för att sen följas av ett recept på chokladmousse. Inte för att jag hade tänkt skriva om bajs (så inte min stil) men ni fattar min poäng!

    Min strategi för barnets medverkan i bloggen framöver är att hålla det värdigt. Han eller hon ska absolut inte ha någon anledning att stämma mig i 20-årsåldern och hens pappa ska inte heller känna sig obekväm med min blogg (han är mycket privatare än mig).  Jag har sagt åt Jonas att jag inte publicerar något som inte kungafamiljen skulle göra (om de bloggade, haha). Kanske lite överdrivet av mig att säga så, men det är i alla fall en sorts måttstock här i början i alla fall.

    Själv vill jag ju gärna involvera mina barn i familjeföretaget på sikt. De ska få vara med redan som små. Vill lära dem entreprenörskap och hur jag jobbar redan. Men man får väl ta ett steg i taget och utvärdera läget vartefter de växer upp.

    Happy blogging 2019!

  • Dagbok

    Mitt år 2018

    Jag känner mig aningen sent ute med min sammanfattning av det gångna året, men det ligger också i det gånga årets natur – 2018 var nämligen ett mycket händelserikt år för mig. Det hände saker från början till slut och därför har jag behövt rida ut året ordentligt innan jag kan börja sammanfatta.

    Min sista händelse på denna lista om mitt år 2018 kommer faktiskt att vara på nyårsaftons kväll när jag och Jonas paxade en hyreslägenhet som jag fått nys om så sent som den förmiddagen. Efter all ångest med att hitta ett större boende, inom budget, i ett bra område så dök den bara upp – på andra sidan gatan. Alltså huset jag brukar vila blicken på när jag står och knådar deg på min extrabänk vid köksfönstret. Jag är så otroligt lycklig och ser så mycket fram emot att få flytta till en större lägenhet och för första gången i mitt liv få inreda ett hem precis som jag vill ha det!

    Faktum är att jag haft så orimligt mycket lyckoträffar i slutet av det här året och även i början av januari att jag knappt kan förstå att det är sant. Jag hoppas verkligen att det håller i sig för det känns helt magiskt. Men nu ska jag försöka att få 2018 redovisat här innan jag börjar blogga om det nya årets händelser.

    Så, 2018.

    Händelserikt. Absolut inte friktionsfritt – men alla beslut har lett mig framåt både på ett personligt plan och ett yrkesmässigt plan.
    För att ni ska få en förståelse för detta rasande tempo vill jag starta min årsresumé redan i september 2017 (ett otroligt ångestfyllt och tungt år) då jag tog beslutet att sälja min butiksverksamhet och starta ett nytt liv. Eller rättare sagt – börja leva det liv som jag kände att jag innerst inne ville leva men inte hade möjlighet till då.
    Jag kände mig så instängd och misslyckad i min butik under 2017 och jag hade börjat hysa ett allt större agg mot det jag skapat. Jag hade tröttnat på att stå där varje dag. Det kändes som att jag var på helt fel plats men inte hade något annat val heller än att fortsätta.
    Efter 5 år som företagare hade jag också tröttnat rejält på att sträcka ut mina vingar och flyga bara för att dunka rakt in i en vägg. Alltid nya omständigheter som jag inte räknat med. Men jag skyllde bara mig själv och kände mig som världens mest misslyckade människa – även om ingen annan tyckte det. Jag har alltid haft svårt för att se mina prestationer objektivt.

    Jag går till en företagsrådgivare och får rådet att inte sälja, “så dåligt går det ju inte- dra nu upp skjortärmarna och kämpa litet till”. Men jag ville inte kämpa mera. Faktum är att jag var SÅ INNERLIGT TRÖTT PÅ ATT KÄMPA. Vara den tuffa Malin som bara orkar och orkar. Jag ville också ha ett avslappnat och roligt liv! Ha fritid, åka på charter, gifta mig och bilda familj, träna, engagera mig i samhället, gå på marthaträffar, köpa inredning till något annat än företaget, ha en vanlig lön osv.

    Så jag struntade i rådgivarens råd och sålde. Jag kände genast en ofattbar lycka och lättnad. Sålde allt till underpris bara för att slippa det. Vissa saker gav jag till och med bort gratis som att jag blivit helt galen eller nåt. Mycket kan kan säga om mig men inte är jag snål. Eller fäst vid prylar. Jag är en “burn your bridges behind you and move on” typ och kommer alltid att vara det.

    Denna händelse lägger som sagt grunden för hela 2018. Året då jag bestämde mig för att förverkliga allt det jag längtat efter så mycket under de senaste åren (men speciellt under 2017).

     

    Årets stora händelser

    Oktober 2017

    Går på kaffe med min handledare som jag hade under tiden jag tog företagarexamen i 2016. Jag erbjuder mina tjänster till henne och det leder till att jag får jobb 50% som projektplanerare på Yrkesakademin. Vi funkar otroligt bra tillsammans och blåser liv i företagsprojektet Våga satsa. Min handledare var som bekant Lina Nygård och vi blir goda vänner under det här året.

    Januari 2018

    Nytt år, nya möjligheter! Jag säger hejdå till mitt långa, blonda hår som är dött, grönt av stadsvattnet och dessutom har blonderingen gett mig sårig hårbotten. Klipper håret kort och lägger i en ljusbrun färg. Det fäster inte så bra men det är ett steg i rätt riktning. I slutet av året har jag mörkbrunt, långt och friskt hår efter att enbart färgat med växtfärg resten av året.

    Det nya jobbet boostar både mitt självförtroende och min ekonomi. Jag jobbar 50% på mitt jobb och resten av tiden gör jag frilansuppdrag som matvideoklipp och så bloggar jag på året runt.se.

    Jag betalar av mina företagsskulder i rasande fart hela året och börjar sova bättre om nätterna. Men jag dras med migrän och omställningsstress. Jag anammar ändå en ny (försiktigt) positiv attityd.

    Postar denna bild på fb:

    Februari 2018
    Jag säger upp min blogg på året runt.se. Det var min dröm att börja blogga för ett svenskt mediehus men jag fick uppdragen så väldigt mycket senare än jag hade velat och nya drömmar hade formats. Jag startar denna site (MALINSDRIFTIGHETER) som jag byggt upp själv från scratch. Tanken är att formatet ska vara så brett här att oavsett vilka svängar mitt liv tar ska jag kunna stanna på denna hemsida utan att känna mig malplacerad i min egen kreation. And so far so good.

    Jag känner stress över att all inkomst går till att betala av gammal moms och amorteringar. Men jag är tacksam över att jag KAN betala tillbaka. Och att den inkomsten en dag kommer att vara bara min och ingen annans, och då kommer jag att känna hur det känns att lyfta en bra lön jag också.

    Mars 2018
    I mars förnyas mitt arbetskontrakt på YA från 50% till heltid och jag börjar ta det lite lugnare med min firma. Jag är glad för att ha uppnått ett personligt mål – mitt första heltidsjobb som tjänsteman på kontor. Jag lägger nu allt krut på att göra ett så bra jobb som möjligt och nätverka så mycket jag kan. Jag lär mig jättemycket om landsbygdspolitik, utbildningssektorn och näringslivet i nejden och får många nya kontakter.

    April 2018
    Jag har börjat komma väl in i arbetet och livet har börjat snurra på för mig i en ovanligt stabil takt. Det är alltså så här man lever löntagarliv? Bekvämt!

    Jag ger upp med det ljusa, grönskiftande håret (som är helt mättat på färg och inte suger i sig något) och satsar på växtfärg.

    Det tackar mitt hår för!

    Jag och Jonas börjar planera för nästa steg i vårt förhållande (på tiden efter 12 år tillsammans). Planeringsnördar som vi är gör vi upp ett steg-för-stegschema som är väldigt tajt, men absolut möjligt. Och vi uppfyller allt vi planerat inom årets slut.

    Maj 2018
    Vi förlovar oss och åker på förlovningsresa till Mallorca. Vi har aldrig åkt på en typisk turistresa tillsammans tidigare och den lilla resan räcker faktiskt för att stilla min enorma längtan efter sol och värme på min bleka, instängda kropp.

    Juni – juli 2018
    Jag har ingen semester kvar att ta ut efter Mallis-resan (obs, mitt livs första betalda semester) men får lov att jobba hemifrån eftersom organisationen är mer eller mindre stängd den här tiden. Jag jobbar flitigt under dagen (trots värmeböljan) men förverkligar istället min träningsdröm och spenderar all tid efter jobbet åt att träna (och bada).

    Jag bestämmer mig för att jag inte är en badkruka längre och bara hoppar i, oavsett temperatur. Det är otroligt härligt. Jag känner mig så frigjord och känner att jag verkligen gått miste om en härlig sak när jag bara jobbat alla somrar och inte tagit mig tid att njuta av årstiden.

    Jonas coachar mig med träningen och jag springer min första 5 km och 10 km.

    Augusti 2018
    Jag och Jonas gifter oss efter bara två månaders planering (därav träningsstoppet). Trots den korta tidsplanen blir festen hur bra som helst. Linda, som anställde mig i slutet av 2017, är givetvis på gästlistan.

    Jag uppfyller ännu en dröm när jag blir fru Vesterback och jag och Jonas kom varandra närmare än någonsin tidigare (och då har vi alltid varit tajta). Men nu kommer vi närmare varandra av positiva orsaker – inte av en kris eller genom att vi uppfostrat varandra under alla de här åren (vilket iofs är bra men ganska slitsamt).

    Det känns som att vi bygger något verkligt starkt tillsammans och jag är så stolt och tacksam.

    September 2018
    Efter sommaren börjar jag få väldigt många uppdrag på mitt företag. Mitt arbetskontrakt kommer upp till förnyelse i slutet av månaden. Jag beviljas nästan ett år till på projektet men till allas förvåning avböjer jag. Jag känner samma enorma lättnad som när jag sålde butiken. Jag har börjat lära mig att känna igen den känslan som en tydlig indikation på att jag tagit rätt beslut.

    Oktober 2018
    Jag börjar jobba hemifrån som företagare på heltid och jobbar stenhårt för att hinna med alla deadlines. Jag hinner inte smälta att jag faktiskt uppfyllt en dröm igen – att kunna leva enbart på mina skriverier, medieproduktion och konsultuppdrag.

    I slutet av oktober plussar jag. En jättestor dröm går i uppfyllelse men de första dagarna känner jag bara panik. Jag förstår nu att det beror på det kraftiga hormonpåslaget. En gammal demon passar på och slår klorna om mig och jag intalar mig att företaget kommer att misslyckas igen. Att jag inte kommer att klara mig ekonomiskt. Att historien ska upprepa sig.
    Jag vrider mig i gråt i sängen och Jonas vet inte vad han ska säga, för han är också orolig.
    JONAS TÄNK OM JAG INTE FÅR NÅGRA FLER JOBB PÅ GRUND AV DET HÄR?! BRÖÖÖL!
    Till slut säger han något som jag aldrig kommer att glömma så länge jag lever.
    “Nå…. Man kan ju alltid rydja (röja) skog.”

    Mig kommer ni nog inte se bredbent över ett dike med en röjsåg i första taget, men jag uppskattade att han försökte säga något lugnande (på sitt sätt) och jag väcktes ur min panik. Insåg väl det orimliga i min oro. Det går ju bra nu?
    Sen dess har jag inte haft panik eller liknande episoder. Kanske var det helt enkelt företagarövergången som jag inte riktigt hunnit smälta i oktober som tog sig uttryck nu när jag hade garden nere.

     

    November 2018
    Jag får ännu fler uppdrag (kan jag verkligen ha så här flyt?!) och fakturerar rekordmycket. Jag är nu ikapp min ekonomi för första gången på 4 år, som alltid säckat efter mer eller mindre (främst på grund av en förlustaffär 2014) och jag investerar så småningom i en ny laptop och kamera. ÄNTLIGEN!

    Men helt otroligt vad långt man kan komma på taskig teknik, ändå.

    December 2018
    Nu är de flesta deadlines i hamn och kommande uppdrag är först efter årsskiftet så jag får ta det lite lugnt på jobbfronten. Tur det – för nu mår jag riktigt illa, är extremt trött och till på köpet får jag återkommande migränattacker. Jag spenderar många dagar i soffan, men med gott samvete. Är ledig precis hela jullovet, känns så lyxigt (och lite förbjudet) men jag börjar konstigt nog vänja mig vid ett stillsammare liv. Jag jobbar bara när jag behöver, inget extra. Orkar inte ens blogga.

    På julafton berättar vi om graviditeten för de närmaste. Gladast blir nog svärfar, som är änkling nu sedan svärmor gick bort.
    Det är fint att ha något positivt att hålla fast vid nu med familjen. Något att prata om som garanterat höjer stämningen direkt.

    Känns som att jag bär på lyckan i min mage.

    På nyårsafton säger vi upp kontraktet till vår hyreslägenhet, vilket innebär att årets sista dröm uppfylls. Ett rum till. En diskmaskin i köket.

    Vad mer kan man begära?

     

  • Malins mat

    Glutenfri chokladkaka med päron och after eight-choklad

    Äntligen dags för ett nytt recept på denna bloggen.

    På nyårsafton bakade jag denna härliga kaka; en glutenfri chokladkaka bakad på bland annat kokosmjöl som jag serverade som en dessert till mig och Jonas (vi spenderade detta nyåret hemma på tu man hand, hur mysigt som helst).

    I smeten tryckte jag ned skivor av päron och after eight-choklad. Den fick högsta betyg av sambon, och även jag själv har faktiskt njutit av en hembakad chokladkaka för en gångs skull. Det var ett tag sen.

    Glutenfri chokladkaka serverad med vaniljglass.

     

    Om du inte har after eight hemma kan du ta någon annan typ av choklad. Du kan också gärna testa att byta ut päron mot exempelvis hallon. Det är verkligen fenomenalt gott i chokladkaka (men päron är också gott, tyckte bara att chokladen tog litet överhanden så man kände inte så mycket päronsmak).

    Hoppas att ni vill provbaka denna variant på glutenfri chokladkaka! Jag tycker att den blev riktigt lyckad faktiskt.

    Skriv ut recept
    Glutenfri chokladkaka med päron och after eight-choklad
    En naturligt glutenfri kaka med mustiga smaker av choklad, mint och päron - perfekt att servera som dessert med en skopa vaniljglass.
    Maträtt Bakning
    Kök Franskt
    Keyword mjuk kaka
    Portioner
    Ingredienser
    Dekoration
    Maträtt Bakning
    Kök Franskt
    Keyword mjuk kaka
    Portioner
    Ingredienser
    Dekoration
    Instruktioner
    1. Sätt ugnen på 175 C.
    2. Vispa smör och socker fluffigt med elvisp.
    3. Vispa ner äggen, ett i sänder tills du fått en pösig smet och äggen blandats ner väl i smeten.
    4. Värm mjölken i en kastrull och vispa ner kakao och snabbkaffepulver.
    5. Blanda torra ingredienser; mjölsorter, vaniljpulver, fiberhusk, salt och bakpulver i en skål.
    6. Rör ner chokladmjölken och de torra ingredienserna växelvis i äggsmeten.
    7. Häll upp smeten i en kakform, jag använde en med storlek 20 cm i diameter, och jämna till ytan med en sked.
    8. Skala och skiva päronen och rada ut skivorna ovanpå kaksmeten. Stick in en bit after eight-choklad här och där mellan skivorna.
    9. Grädda kakan i 40-50 minuter beroende på ugn och storlek på kakformen. Jag gräddade min kaka i 50 minuter, varmluft.
    10. Servera kakan med glass eller vispad grädde.
  • Dagbok

    Vi hörs igen nästa år

    Ingenting är så förödande för mitt bloggskrivande som att ha en hemlighet. Jag vet inte alls hur jag ska greppa den här bloggen igen. Ändå gör jag nu ett försök denna juldagen.

    Min plan är att bara låta fingrarna röra sig över tangentbordet och hoppas att de knackat fram någonting läsbart och sammanhängande (gärna med en poäng) när de är klara.

    Det är verkligen svårt att skriva av sig på ett tillfredsställande sätt utan att ens närma sig pudelns kärna. Men kanske jag inte alltid måste vara vettig? För varje stjärna finns det ett svart hål och jag vill någon gång våga visa min komplicerade sida. Även om den är motsägelsefull och inte så säljbar. Men, så tänkte jag för mig själv – “du borde hålla dig till mat och pyssel på den där bloggen”. Så jag raderade min flummiga rubrik och dystra omslagsbild (en bild på en avlägsen galax). Jag har trots allt gjort det ganska omöjligt för mig nu att skriva djupt och poetiskt när jag anammat en sådan här kommersiellt käckt bloggdesign.

    När själen vill skriva poetiska dagboksinlägg och innehållsproducenten i mig vill skapa tydligt content. Det är en svår balansgång.

    Min sinnesstämning är faktiskt jättekonstig, känns som att jag sörjer något samtidigt som jag är väldigt nöjd. Jag har ingen kontroll samtidigt som jag följer mitt eget schema exakt. Mycket svårt att skriva om. Ni får helt enkelt läsa mellan raderna. Eller låt bli, det visar sig snart.

    Jag vet inte hur ni haft det på senare tid men för mig har i alla fall månaderna november och december varit osedvanligt tunga, sega och oinspirerande. Jag kan inte minnas när jag senast upplevt en så icke produktiv period? Speciellt i december då jag bara jobbade några dagar i veckan, resten bara vilade jag här hemma. Låter kanske som att jag haft någon sorts lyxtilllvaro som fått drälla omkring här hemma och göra lite vad jag vill, och det är absolut lyxigt att jag för första gången haft både praktisk möjlighet OCH råd att unna mig lite vintersemester men det är ändå ovanligt för mig. Till mitt försvar brukar jag tänka att jag har en hel del semester att ta ur retroaktivt efter mina galna hundår på överväxel. Då när jag jobbade året om. Jag tror aldrig jag kommer att kunna gottgöra mig själv helt faktiskt för den galenskapen. Menar bara, det är inte så att jag har dåligt samvete eller nåt. Det är ju uppsidan med att vara företagare – att få bestämma över sin egen tid. Och nu har äntligen vågskålen tippat över till min fördel. Och det är minsann på tiden.

    Har tänkt mycket på just “tiden” nu när jag promenerat omkring på stan. Tiden är verkligen den mest avgörande faktorn av alla, speciellt för företagsframgång. Ändå är vi så dåliga på att ta med den i våra beräkningar och planeringar. Förut var tiden bara en bisak i sammanhanget, med vilja och drive spelade tiden ingen roll för mig. Gick tiden emot mig fick jag väl bara ta och pusha litet hårdare för att kuva den till min fördel. Men så tänker en 20-plussare. Nu vet jag bättre.

    Nu är tiden det enda jag tänker på. Tiden är inte en bisak utan ett verktyg att räkna med. Hur jag kan sätta små bollar i rullningar idag som gör all skillnad för mig om några år? Hur kommer mina satsningar att bete sig över tid? Vad kan jag göra idag för att förverkliga mina drömmat om 10 år?

    Det liv som jag drömde om för 10 år sedan är de facto min tråkiga, sega vardag nu. Det är egentligen helt fantastiskt. Och visst är det mina handlingar som tagit mig hit men också tidens gång.

    På tal om tidens gång.
    I går när vi körde mot makens hemby för att fira julafton och solen sken så vackert över isen fick jag äntligen några första små förhoppningar om nya tider. Snart kommer vi att komma ur den här jobbiga hösten och vintern och vädra ny, frisk luft. Snart kommer våren att komma och jag kommer känna mig som mig själv igen. Snart kommer jag att få lust att ta fram kameran igen och sjösätta mina projekt. Jag kommer att hitta blogginspirationen igen. Snaaart!

    Bara lite tid till.

    Hoppas att ni inte tappar nerverna på mina kryptiska fluminlägg just nu.

    Jag har egentligen ganska många blogguppslag på lut som jag skulle vilja skriva, en kort årsresumé till exempel, men det är för tidigt att skriva ännu (finns ännu avgörande händelser att uppleva innan året är slut). Jag har också några texter om företagande som jag vill skriva men det känns själlöst att publicera dem nu, i jultider.

    Jag kunde också skriva om min nya vardag som företagare på heltid och att inte ha något jobb att gå till längre (drömmen, wuhuu) men då igen är jag rädd för att avslöja för mycket. Gah.

    Vi får helt enkelt krasst konstatera att låsningen är total och att bloggen får en längre paus än tänkt! Men jag hoppas att ni inte överger mig.

    I januari är jag tillbaka med nya inlägg och en utförlig “life update”.
    Ha det så bra tills dess.

  • Julpyssel och pynt,  Malins mat

    Julgodis med endast 2 ingredienser

    Kladd i köket och brända kastruller. ”Jag kan inte göra julgodis”, kanske du har tänkt. Struntprat.
    Här kommer ett recept där endast två ingredienser behövs.

    Nöj dig med att strö över lite härligt flingsalt som smaksättning eller gå loss med alla dina favoritingredienser.



    Chokladfudge på 2 ingredienser

    20 bitar

    INGREDIENSER:
    1 burk Kondenserad mjölk
    350 g Choklad, minst 45% kakao

    GÖR SÅ HÄR:
    1. Hacka chokladen och smält den i en värmetålig skål över vattenbad (eller i mikron).
    2. Rör ner den kondenserade mjölken.
    3. Tryck sedan ut smeten i en form klädd med bakplåtspapper; ca 20×20 cm i storlek.
    4. Om du vill; tryck ner olika godsaker i smeten… (se exempel nedan)
    5. Kyl fudgen i en timme.
    6. Skär i bitar.


    Exempel på smaksättningar:
    – flingsalt
    – bärpulver; såsom hallonpulver eller blåbärspulver
    – lakritspulver, rekommenderas grovt lakritspulver framför det fina pulvret (även kallat lakritsgranulat)
    – krossade polkagrisar
    – hackad vit choklad
    – dulce de leche (karamell)
    – krossad godis, exempelvis turkisk peppar eller marianne
    – nötter och mandlar
    – salta nötter (snickers)
    – hackad, torkad frukt
    – syltade apelsinskal
    – marshmallows

    Fler tips!

    • Du kan gärna blanda olika sorters choklad i fudgesmeten men totala kakaohalten måste vara minst 45 %, annars stelnar inte fudgen.
    • Fudgen förvaras i en tättslutande burk med lock i kylen och den går även utmärkt att frysa.
    • Om du blandar hackat godis och trycker ner i smeten får du barnsligt goda rocky road!
    • Skar sig smeten? Det händer även den bäste och beror oftast på för hög fetthalt i chokladen du använder. Är olyckan framme finns det dock ett knep som alltid fungerar! Värm en skvätt konjak i mikron och rör ner den heta spriten i chokladsmeten. Mixa alltsammans slätt med stavmixer.Julen är räddad!
  • Dagbok

    I dagens tidning

    Godmorgon! Äntligen onsdag. Jag har ett möte idag som jag väntat länge på så jag känner mig lite pirrig.

    En annan orsak till lite pirr är att jag medverkar i en artikel i lokaltidningen idag. Jag känner blandade känslor just nu. Den här kampanjen har verkligen tagit mig ur min bekvämlighetszon och det är en process för mig.

    Det är konstigt, ändå. Hur jag fungerar. Tidigare när det skrivits om mig i tidningen gällande mitt företagande eller annat jobbrelaterat har jag känt mig så nöjd och glad men då det nu gäller välgörenhet känns det helt annorlunda. Sårbart, på något sätt. Ovant! Det borde ju vara tvärtom, eller?

    Jag måste erkänna att jag är så himla nervös för att folk ska tycka jag gör mig “märkvärdig” med min insamling.
    Jonas tycker att jag är fånigt! Att jag ska vara stolt över min insamling och sluta angsta. Jag försöker. Antagligen kommer det att kännas bättre på fredag när jag fyller år och det kanske rasslar in någon donator till. Jag minns när de första kom in hur lycklig jag blev. Måste hålla fast vid den känslan när jag tvivlar!

    Just nu är det trendigt att debattera om den barmhärtiga samariten-syndromet bland influencers. Och det är kanske det som trippat upp mig nu. Men samtidigt vet jag inte hur jag annars skulle göra? Hur ska jag få folk att skänka pengar till min insamling om jag inte tar ett steg fram i offentligheten med den? Till viss del måste ju ändå fokus hamna på mig hur jag än gör. Svårt.

    Här kan ni läsa artikeln.

    HÄR KOMMER NI TILL MIN INSAMLING PÅ NÄTET

    Jag tänkte berätta litet hur det gick till när jag startade den här insamlingen “30 år av liv”. Mina personliga motivationer har jag redan bloggat om (här) men sådär rent praktiskt har jag inte skrivit om saken ännu. 

    Innan jag tog mod till mig att kontakta Nina hade jag tagit det av allt material jag kunde hitta på nätet om project liv. Jag lyssnade till exempel på den här podcastintervjun med henne (lyssna nedan) och blev väldigt tagen av den. Jag rekommenderar er verkligen att lyssna på den, väldigt gripande.

    Jag tänkte; att det här är en person som jag vill hjälpa och ett projekt som jag vill vara med och stöda. Jag tog kontakt per epost och vi började mejla fram och tillbaka.

    Slutligen bestämde vi träff på project livs kontor i Vasa, men eftersom kontoret av någon anledning var låst för dagen (?) fick vi träffas på ett café istället.
    Vi beställde kaffe och samtalade ganska länge om ditt och datt. Sedan kom vi in på att diskutera min insamling och det tekniska med den. Jag ville satsa på en crowdfunding direkt på deras hemsida och det skulle de ordna åt mig. Jag skulle sända in bild och text bara så skulle teknikerna fixa resten. Bra, så får jag en länk som jag kan sända runt i sociala medier.

    Vi pratade också om vad jag eventuellt skulle kunna bidra med efter att kampanjen är slut, kanske allergi-matlagning för barn och deras föräldrar?
    Jag skulle verkligen vilja arbeta mer med så kallad matnyttig välgörenhet, och gärna med barn och föräldrar, så det skulle passa mig bra. Vi får se nästa år vad vi kan koka ihop inom projektet.
    Någon av er kanske har ett förslag på tema? 

    Det var ett trevligt samtal tyckte jag och det var fint att få träffa Nina i verkligheten. Vilken kämpe hon är! Sån inspiration. Jag fick en riktig boost själv. 
    Jag är också glad för att vi pratade ihop oss innan för det tog udden av min värsta prestationsångest inför insamlingen. 1500 euro är ett ganska svårt mål att nå med en födelsedagsinsamling (några hundra euro är det vanliga) så Nina var väldigt noga att påpeka att även om jag inte lyckas nå den önskade summan så är de ändå väldigt tacksamma för synligheten som kampanjen medför. Så oavsett det insamlade medlen så är det lyckat ändå.

    Kanske mitt initiativ kan sporra någon annan att våga göra något liknande? Ni får ursäkta att jag är lite ängslig kring det här och på sätt och vis tar ut misslyckandet i förskott, men det är väl en copingmekanism från min sida. Inte meningen att vara negativ. 🙂 

    Det är en sak att starta kampanjer vars resultat korrelerar med min arbetsinsats. Då kan jag bara jobba hårdare om jag märker att det inte fungerar. Men då det gäller en sådan här kampanj vars resultatet till 100% står och faller på andra människors välvilja blir jag nervös. Men, jag får helt enkelt se det här som en övning i att inte haka upp mig på resultatet och vara nöjd ändå. Samhällsarbete är tufft och inte lika snabbverkande som företagsprojekt, det har jag börjat lära mig nu efter ett år i projektvärlden då jag fått lite insyn i regionutveckling. 

    Så här resonerar jag nu:
    Jag kanske inte kommer att kunna säga att jag på min 30-årsdag samlade in 1500 euro till project liv, MEN jag kommer i alla fall att kunna säga att jag försökte. Och det måste vara good enough. Det måste vara det.

    Mitt samhällsarbete tar ju inte slut här. Och kampanjen är inte slut ännu heller, mirakel kan ju ske!

    Slutligen vill jag rikta ett stort TACK till redaktionen på VASABLADET för att ni uppmärksammade min insamling och tog upp ämnet i sig. 

  • Dagbok

    Get to know me – lista

    Måste börja med att skriva ut att jag är så hemskt ledsen för de ytterst sporadiska blogginläggen just nu. Det råder ett visst undantagstillstånd i mitt liv just nu och ja… allt är bara så annorlunda. Därför är det jättesvårt för mig att blogga just nu. Jag ska förklara vad som är på G i mitt liv så småningom, när jag känner mig redo för det. När jag fått rätsida på mig själv igen och kan formulera mig rätt. 
    Tills dess – ÄNNU EN LISTA som ingår i min bloggutmaning #30blogginlägg.

    Dagens lista har jag snott härifrån

    Om du vann en miljon kronor, vad skulle du göra för pengarna?
    Hm, en miljon kronor är ju avsevärt mindre än 1 miljon euro. Men om vi kör på 100 K då – ganska enkelt. Jag skulle betala av mina företagslån och resten av cashen skulle jag lägga som handpenning på ett hus. Huset med stort H! Mitt drömhus med utrymme för både privatliv och jobbliv. Jag skulle unna mig att anlita en designer och duktiga hantverkare för att verkligen få till mitt drömkök. Himla viktigt med ljuset osv. när man jobbar som matkreatör/producent. Men inte kommer man så långt på 100K. Dessutom skulle jag inte gilla att vinna på lotto. Det skulle ju crasha min image som self made?!

    Om du levde ett parallellt liv, hur skulle det se ut?
    Hah. Nu är ju jag en sån där kvantfysiknörd som tycker att det här med parallella världar makes total sense! Jag har en sådan tanke att för varje val man gör splittras man i två och börjar man tänka i de banorna, att man existerar i miljontals versioner, blir ju allt så oändligt stort och ogreppbart att hjärnan exploderar. SÅ JAG SKA BESPARA ER DETTA! Men för att göra en väldigt flummig fråga väldigt rimlig för mig; hur skulle t.ex mitt liv ha sett ut om mina föräldrar inte skilt sig när jag var liten och jag inte flyttat? Säger absolut inte att detta är något jag hade velat, jag bara undrar hur jag hade levt då. Vem hade jag blivit, vilka vägar hade jag tagit? Hade jag varit lika driven, lika självständig? Jag skulle alltså ha växt upp i en by som jag har rötter i och varit ett helt vanligt barn i en helt vanlig kärnfamilj. Jag har alltid undrat över hur det känns. Men jag tror ändå att det liv jag lever och fokuserar på nu är det bästa för mig. 

    Vad är du mest stolt över hos dig själv?
    Nå obviously att jag kan tänka komplicerade tankar! Haha!
    Nej, men jag är stolt över min resa som jag gjort och min personliga utveckling. You grow through what you go through .

    Aldrig mer borsta håret eller aldrig mer sminka dig. Vad väljer du?
    Lätt! Aldrig mer borsta håret. Fördelen med att ha självlockigt hår är att det gynnas av minimal borstning.

    Vad drömde du om att bli när du var liten?
    Lärare, dansbandssångerska (lite cringe, jag vet). 

    Vilken är din hemliga skill?
    Hm… Det här är högst subjektivt såklart, men jag tycker att jag är rätt komisk? Eller så är det min skill att jag kan skratta åt mina egna skämt. Det har man ju nytta av i livet, hehe.

    Vem skulle spela dig i filmen om dig själv?
    Oj, vilken generande fråga. Så märkvärdig skulle jag inte vilja göra mig själv, men OM JAG MÅSTE VÄLJA NÅGON; Rebecca Ferguson.

    Om du fick välja en person ur bloggosfären som du skulle vilja ha som vän, vem skulle det bli? Linnea Portin, så intressant person.

    Vad är det snällaste någon någonsin har sagt om dig?
    Brukar få en del beröm för sånt jag producerar, men den finaste komplimang jag fått är nog att “jag skulle bli en bra mamma”.
    Glömmer det aldrig, hur bra det kändes. Men grubblar ännu på vad motiveringen kunde vara (och ifrågasätter lite, var det inte lite för snällt sagt ändå?). Om jag skulle ha fått veta vad personen gick efter så kunde jag kanske tagit till mig det bättre.

    Vilken är den sämsta raggningsfras som har yppats ur din mun?
    Var så länge sedan jag “raggade” att jag knappt minns hur det gick till och ännu mindre minns jag vad jag skulle ha sagt… Men jag har väl aldrig raggat heller? Inte min stil, jag är gammaldags på det viset.
    Däremot har jag ofta fått vara med om att, för mig, min helt vanliga “trevlighet” uppfattats som flörtande! Det är som att vissa män inte kan hantera att kvinnor ser dem i ögonen och ger dem vänlig (artig) uppmärksamhet? ÅH; GE MIG MER! Sen börjar man få underliga meddelanden. HATAR DET.

    Servicebranschen gjorde mig folkskygg. Skönt att jobba hemifrån nu, faktiskt.

    #30bloggämnen

    1: Varför jag bloggar
    2: 10 saker du förmodligen inte visste om mig
    3: Min största förebild
    4: En måndagslista
    5: Ett snabbt hej
    6: Ett vlogginlägg
    7: 20 frågor och svar
    8: Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig
    9. En fredagslista
    10. Get to know me-lista

  • Julpyssel och pynt

    Juldukning med ståtliga servettgranar

    Snart dags för juldukning – varför inte testa en ny servettvikning?

    Servetter av papper i all ära; men nog höjs middagsstämningen ett snäpp då det dukats med rejäla tygservetter! En annan fördel med tygvikningar är att de inte faller omkull så lätt. Dessa granar, till exempel, håller garanterat ställningarna fram till servering.

    Idag ska jag visa hur jag viker dem.

     

    Servettvikning: gran

    Gör så här:

    1. Vik en servett till en rektangel, sedan till en kvadrat.


    2. Vrid servetten så att du har flikarna mot dig.


    3. Vik upp flikarna en och en, med ungefär 1,5 centimeters mellanrum mellan kanterna.


    4. Sväng på servetten. Vik upp det högra hörnet.


    5. Vik över det vänstra hörnet.


    6. Sväng på servetten och vänd så att flikarna pekar mot dig.


    7. Vik över flikarna och stick in dem under föregående flik.


    8. Ställ granen stående och justera bakstycket så att den står stadigt.
     

  • Dagbok,  Utflykter

    Besök på Stundars julmarknad

    En fin inledning på advent fick jag i helgen på Stundars julmarknad.

    I helgen har jag fått ha maken hemma med mig (för en gångs skull). Är det inte älgjakt så är det skogsröjning och snart börjar ju skidsäsongen och efter det orienteringssäsongen och sen är det väl så småningom älgjakt igen. Men denna helg har vi som sagt umgåtts och tagit det lugnt.

    Det börjar vara dags att försöka fånga julstämningen hemma. Vi har satt upp julgardiner och korkat årets första glögg (nåja, öppnat första tetrapacken). Mys, mys, mys. Vädret har inte lockat till några romantiska promenader precis.

    Men på söndagen blev vi rastlösa och bestämde oss för att åka på en liten utflykt till grannkommunen, Solf. Där är de kända för sitt friluftsmuseum Stundars (ett av det största i landet) som är uppbyggt som en typisk sekelskiftesby på landet i Österbotten. Här ordnas varje år en supermysig julmarknad som jag varmt kan rekommendera – och det var också dagens utflyktsmål.

    Trött, men glad över att få komma ut i friska luften efter ännu en veckas tröttma och illamående! Urgh.

    Mina svenska läsare kan gärna läsa mer om Stundars på deras hemsida och på tripadvisor

    Dagen till ära hade jag med mig min nya kamera (som jag har längtat efter en uppgradering). Min vana trogen gick jag omkring och fotograferade på måfå sånt som fångade mitt öga.

    En kameraskygg make, till exempel.

    “NÄJ TA INTE KORT PÅ MEJ”
    “meeeeh – varför inte?” 🙁
    “Nå, bara i förbifarten då jag går omkring då” 🙂
    “Men då blir du ju så suddig”!

    Fick nog några skarpare bilder på honom, men jag sparar dem till familjealbumet.

    På marknaden fanns allt möjligt intressant till salu. Hantverk, grönsaker, mathantverk, korv och kaféprodukter.

    Men Stundars berömda grisar (munkar) fick vi inga för de var slut när vi kom (bör tilläggas att vi anlände den sista timmen så det var väntat). Folk köade tappert ändå fast det var slut. Så omtyckta är de!

    Kring stundarsområdet finns det även vanliga bostadstomter. Gårdarna här är verkligen idylliska med sina gärdsgårdar och renoverade hus. Som ett litet bullerbyn!

    Om jag får bygga hus en dag ska jag också måla det i gult och rött som huset på bilden.

    Inne i Stundars lanthandel hittade jag den här affischen med båtturer till Amerika. Tycker det är så fascinerande med hela emigreringen västerut. De flesta av oss har ju släktingar som åkte den här tiden. Tänk vad modiga det var som vågade!

    Det var många försäljare som bjöd på godsaker på marknaden. Jag smakade på alldeles ljuvlig havtornsglögg med saffran från företaget Skärgårdsdelikatess. Ett himla mysigt café & hantverksbod som finns på Bergö.

    Ännu ett turistmål som jag kan rekommendera, särskilt sommartid.

    Det fanns också gott om olika sorters lyktor på marknaden. Det ska jag komma ihåg nästa år (det är ju inte något man impulsköper kanske).

    Innan vi åkte hem åt vi varsin grillkorv och betraktade folket. Det hade blivit en stämningsfull bild men av praktiska skäl fick kameran åka ner i väskan då.

    Till sist tog jag ett varv i Cirkas butik & café. Här finns allt möjligt att köpa hem; souvenirer och presenter. Sommartid är det sommarcafé här. Jag har hört att de serverar en helt fantastisk brunch också som jag tyvärr inte testat själv ännu – men kan vara värt att kolla upp. Det borde nog ordnas året om, men på bestämda tider. Det var mitt sista tips för idag.

    Kanske borde jag bli lokal resebloggare? Utflykter inom sådär 30 km’s radie? Det vore ju kul. I så fall ska jag göra ett nytt besök på Stundars i sommar, för då är det som finast här.

     

    Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!

     

Close