fbpx
  • Malins mat

    Lyckas med glutenfri tårtbotten

    I två dagar har jag experimenterat fram en metod för glutenfri tårtbotten som inte smular; men som heller inte blir för kompakt, som inte smakar damm (det blir så av av bara potatisstärkelse) och som inte sjunker ihop efter gräddning. Bottnarna är också naturligt glutenfria och borde kunna smaksättas med kakao, vanilj eller citron om man så vill.

    Jag gjorde en liten gräddtårta av resultatet.

    Som ni ser blev det en sorts hybrid mellan gräddtårta och en naked cake. En riktig naked cake borde dock fyllas och dekoreras med smörkräm. Det blir för ostadigt med grädde! Jag ska återkomma med ett recept på det senare, kan inte riktigt släppa det här med en naken kaka här på bloggen. Kanske gör jag en chokladvariant som omväxling…

    Saken var den att jag dagen innan hade bakat en tårta åt svärfar som fyllde år; och då hade jag både jordgubbsmousse och grädde kvar i kylen att använda.
    Så det fick bli det igen.

    Alltså jordgubbar och grädde – finns det något mer somrigt?!

     

    Lyckas med glutenfri tårtbotten

    Jag lovade er på instagram (@malinsdriftigheter) att jag skulle dela med mig av receptet på mina tårtbottnar.

    Men, nu är det så bra (?) att inget recept behövs – detta är en METOD! Pedagogiskt värre, va? Det är den så kallade 3 glas- metoden (lika delar ägg, socker och vetemjöl) som jag gjort glutenfri. En annan väsentlig del i framgången är att jag bakar bottnarna separat – alltså jag gör ingen stor kaka som jag sen delar i 3 olika bottnar. Det är verkligen onödigt jobbigt och svårt – dessutom tar det jättelänge innan du kan monterns tårtan om du ska vänta på att den bjässen svalnar.

    3 glas-metoden

    Du behöver alltså 3 glas. Hur stora glas beror på hur stor tårtbotten du vill göra.
    Jag bakade en liten tårta på 20 cm i diameter (standardmått är 24 eller 26 cm) och då går det åt 4 ägg.

    Jag skulle rekommendera 6-7 ägg till en tårta på 24 cm och dubbelsats (8 ägg) till 26 cm.

    Så säg att du ska baka en tårta på 24 cm. Så här ska du tänka då:

    1. Ta fram 3 större dricksglas och knäck 6 ägg i ett.
    2. Mät upp lika mycket socker som ägg i glas 2.
    3. I glas 3 möter du upp 1/3 rismjöl, 1/3 kokosmjöl och 1/3 potatismjöl. Tillsätt också 2 tsk psylliumpulver (fiberhusk) och 2 tsk bakpulver.
    Obs! på bilden har jag endast 1 tsk av vardera eftersom jag bakade en så liten tårta.

    4. Vispa ägg och socker pösigt med elvisp och sikta sedan ned innehållet i det tredje glaset.

    5. Ta fram 3 (lika stora) springformar och spänn fast bakplåtspapper i botten.
    6. Fördela smeten jämnt i dem och grädda på 175 C i 15 minuter.

    Grädda max 2 formar i taget. Den tredje får vänta på sin tur…

    Låt dem svalna ordentligt efteråt.

    Tadaa! Helt perfekta, fluffiga men jämna bottnar! Sjukt nöjd är jag. De blev riktigt goda och smakade inte alls så där typiskt mesigt ”glutenfritt”. Det är förresten upp till dig att smaksätta med citronsaft, lime, vanilj eller kakao om du vill. Det här är ett bra grundrecept för alla fyllda kakor!

    Så, fyll med dem vad du vill.

    Jag gjorde som sagt det enkelt för mig och fyllde upp med överbliven jordgubbsmousse.
    Obs! Jag tycker inte att bottnarna behöver fuktas med någonting, men det är upp till dig förstås.

    Så – nu vet ni hur man gör!

    Enkelt, eller hur?

    Fråga gärna om ni undrar över något.

  • Dagbok

    Provbläddra i min nya bok: Lyckas med glutenfritt bröd

    Oj, vad den här veckan rusar fram! Nu har jag 3 arbetsdagar kvar att jobba med promotion av min nya bok innan mammaledigheten börjar (nästa veckas tisdag). Så, i samarbete med mitt eget företag nu då så tänkte jag bjuda er på en liten sneak peak på min bok!

    Nu har jag inte layoutat den här e-boken för att den ska se snygg ut när man bläddrar (med uppslag) så den ser aningen fjantig ut i ISSUU. Min bok läser du sedan en sida i taget, uppifrån ner på mobilen, läsplatta eller dator.

    För denna förhandstitt har alla texter som innehåller mina HEMLIGHETER till gott, glutenfritt bröd tagits bort men jag bjussar på några bilder och ett par recept i alla fall.

    Varsågoda att bläddra!

    Vill du också njuta av hemlagat, glutenfritt bröd som smakar gott och håller formen? Längtar du efter att få sätta tänderna i ett rejält, vackert artesanbröd med krispig skorpa och segmjukt inkråm? Eller är du helt enkelt bara trött på att slänga dina glutenfria bröd i soporna och behöver få ny inspiration?

    Då är den här boken för dig.
    Välkommen in i en helt ny värld av gott, glutenfritt bröd bakat från grunden på rena råvaror och med en rejäl skopa kärlek.

    Malin Vesterback, glutenfri bakningsexpert, lär dig alla knep för att lyckas med glutenfri brödbakning. I hennes nya bok Lyckas med glutenfritt bröd får du ta del av över 80 sidor bakningsinspiration och 53 nya recept i kategorierna snabba bröd, ljusa bröd, grova bröd och surdegsbröd. Det bästa av allt – recepten är grundrecept som du kan variera i det oändliga!

    När du lärt dig baka glutenfritt bröd enligt Malins metoder behöver du inga fler böcker i ämnet. Du har blivit en självgående glutenfri artesanbagare.

    Malin Vesterback är en finlandssvensk receptkreatör och entreprenör. På adressen malinsdriftigheter.com bloggar hon om sitt kreativa liv och publicerar regelbundet nya glutenfria recept. Välkommen att låta dig inspireras!

     

    Hur går det till när man köper boken?

    1. Gå till bokens produktsida här. 
    2. Om du vill betala med Klarna Checkout, klicka på LÄGG I VARUKORG.
      Vill du betala med snabbknappen (Paypal) klickar du PAYPAL – KÖP NU.
    3. Nu är du i VARUKORGEN. Gå vidare till kassan.
    4. Fyll i din faktureringsadress i klarna och klicka SLUTFÖR KÖP.
    5. Efter att betalning mottagits skickas du vidare till en kvitto-sida där du kan ladda ner boken (PDF) till din mobil eller dator.
    6. Du kan ladda ner filen max 3 gånger.
    7. Har du problem? Kontakta mig på hej@malinsdriftigheter.com så hjälper jag till.
  • Dagbok,  Föräldraskap,  Företagande & karriär,  Graviditet

    Mompreneur?

    Godmorgon världen. Jag har än så länge haft den stora lyckan av att sova gott under graviditeten (läs; klubbad säl) men nu börjar jag vakna allt tidigare. Det gör egentligen inget för jag känner mig utvilad, men jag vaknar till ryggvärk och lite småkrämpor och det är väl inte det trevligaste sättet att starta en dag på. Jag har därför växlat i humör hela morgonen och behöver skriva av mig.

    Jag hade världens ”entreprenörs high” igår kväll såhär efter boksläppet. Jag är så glad att ha kommit över den här tröskeln och nått mitt första säljmål.

    Nu är jag precis där jag vill vara med företaget före min föräldraledighet – med en passiv inkomst att underhålla. Det där som jag tjatat om så länge; gör pengar när du sover. Nu får jag leva som jag lär och landa i det på riktigt. Jag vill inte vara en sån där som bara snackar. Allt låter så bra, ni vet, men i handling händer inget. Jag vill vara på riktigt. Ingen fasad. Inga konstigheter.

    Okej, så jag skrev redan att jag inte vaknat på rätt ”sida” idag sådär rent kroppsligt, men det goa mentala ruset från igår kom snabbt tillbaka! Skönt, det var inte bara en tillfällighet (man vet ju aldrig var man har sig själv på riktigt med dessa hormonpåslag).

    Höll ett passionerat föredrag om passiv inkomst åt maken vid frukostbordet. Han lyssnade tålmodigt. Han är inte typen som tar ut någon seger i förskott och brukar inte liva upp sådär som jag  kan ”av bara tanken”. Ingenjören.
    Men när jag börjar bryta ned saker och ting i siffror väcks glöden. Siffror ljuger som ni vet aldrig och om summan är plus så är det är en trygg plats att gå igång på. Jag ska presentera lite uträkningar ikväll så får jag nog med honom på min entreprenörs high.

    Det är lustigt det här hur vi fungerar, jag och han. Det blir så tydligt efter 13 år.

    Bara en sådan grej när jag i förra veckan bakade ett proteinbröd och ville räkna ut hur proteinrikt det faktiskt var. Jonas började lägga sig i jättemycket och jag fattade inte varför? Jag ville ju bara få reda på värdet ”på högt” för att kunna jämföra mitt bröd med andra proteinbröd. Kan jag kalla det proteinbröd, liksom? Han däremot ville jag skulle räkna ut EXAKT och på ett HELT ANNAT SÄTT och började ”ifrågasätta” mina uträkningar.

    Först trodde jag att han bara ville klyva hårstrån med mig (det händer, gaaah), men när jag då frustrerat kontrade med mitt vanliga; ”nämen-varför-hakar-du-upp-dig-så-hårt-på-detta-du-fattar-ingenting-det-spelar-ingen-roll-du-sabbar-min-vibe” så stannade han plötsligt upp och sa tyst och sansat;

    Jag tycker bara att det är så intressant.

    Då smälter mitt hjärta och jag förstår.
    Han är ett så fint komplement till mig. Vi lär oss så mycket av varandra.

    Men nu blev det här inlägget lite puttinuttigt.

    Det var inte alls min intention.

    Egentligen ville jag skriva om vad som hände efter att Jonas åkt till jobbet.

    Jag satt och drack upp resterna av min heliga morgonkaffe (jag dricker 1 mugg kaffe om dagen som gravid – so; sue me) samtidigt som jag underhöll mig själv med att scrolla runt på instagram. Av någon förunderlig anledning hamnade jag in på profil av en ung tjej med entreprenörsdrömmar. Jag slås av hur bombsäkert allt är. Inläggen präglas av intetsägande texter om hennes fantastiska liv som entreprenör och hon uppmanar andra att ta kontakt med henne ifall de också vill leva ett likadant liv som henne. Jag blev självklart intresserad och började gräva lite mer. Hamnade därefter i ett TRÄSK av 21-åringar som driver online businessar och som titulerar sig själva som business coacher. Det står aldrig vad denna business ÄR för något och det finns ingen adress till denna otroliga onlinegrej. Jag misstänker att det handlar om någon typ av network marketing (örk).

    Några av dessa är också, enligt sina profiler, MUMPRENEURS.

    Alltså, jag ville kräkas upp hela frukosten. Blir så sjukt provocerad av detta fenomen. Jag blir nervös och det kliar i hela kroppen!

    Vad är det här för sjukt ideal som unga tjejer försöker leva upp till, affärsrådgivare, ljusår innan de ens är förtjänta av titeln? Innan de ens har en business på riktigt? Eller såklart, businessen är att ha en business och värva andra tjejer som vill ha en business om att ha en business. Så skruvat.

    Det är en sak att vilja bli någonting här i världen – det finns en hälsosam strävan i det. Jag uppmuntrar det. Men det här expresståget till rikedom och lycka som entreprenör tar ju ”fake it til you make it” till en helt ny nivå. Att spotta ut superlativ och ordbajsa ut fluffiga enhörningar bygger bara en jättemur av falska förhoppningar. Vill man faktiskt ha det? En falsk självbild? jag skulle tappa fotfästet helt. Inte undra på att psykisk ohälsa frodas på instagram.

    Det är illa nog att dessa tjejer (och killar) sprider ett falskt ideal som hetsar andra att gå i samma riktning (blinda leder blinda) – ännu värre är det att de lurar sig själva. Det gör så ont i mig att tänka på. Jag kan bara se det brutala uppvaknande som kommer att möta dem i det verkliga livet utanför instagram, och hur ont det kommer att göra. Verkligheten skiter i din instagramprofil, tyvärr. Det är bara en fin broschyr.

    Till nästa hemska tanke – är jag nu en blivande mompreneur? Uäääk! Jag sönderfaller i atomer av ångest! Vad i hela fridens namn är en mompreneur??!! Mitt företagsliv – blod, svett och tårar, en jäkla catchphrase på instagram? En het trend?

    Jag var tvungen att slå upp det på wiki.

    Mompreneur is a neologism defined as a female business owner who is actively balancing the role of mom and the role of entrepreneur.

    The term has a dedicated section on Entrepreneur magazine’s website. There is also a Canadian magazine devoted to the topic, The MOMpreneur Magazine. A 2011 MSNBC article declared the rise of the mompreneur to be a hot trend in the small business sector.

    Investopedia adds that ”mompreneurs are a relatively new trend in entrepreneurship, and have come to increase prominence in the internet age, with the internet allowing entrepreneurs to sell products out of the home rather than relying on foot traffic to brick-and-mortar business.

    U.S. News & World Report tries to dispel the myths about the mompreneur movement, including the belief that an innovative product idea will lead to easy money.

    Jag tror att jag fick en liten existentiell kris här och nu. Å ena sidan har jag sagt (halvt på skämt, halvt på allvar) att jag nu är en professionell hemmafru. Jag började jobba hemifrån som företagare på heltid. Å andra sidan äcklas jag av att ha fallit i den här uppenbara kvinnofällan ovan.

    Jag är ju litet av en mini-Martha Stewart och hela min business bygger ju på att jag är någon sorts domestic goodess då jag jobbar med mat och livsstil främst. Men det är ju mitt yrke, liksom. Jag tycker att det är smart och vettigt och definitivt mycket bekvämare att kocka hemma än på en restaurang för en pissig lön och obekväma arbetstider.
    Jag har också mitt första barn på väg och jag är mer än nöjd med hur jag ställt det hela för mig själv. Jag får mycket tid med mitt barn utan att behöva ge upp min karriär för det och det är jag ju jättestolt över att ha fått till. Han kan till och med hjälpa mig när han blir lite större!

    OCH NU LÅTER JAG PRECIS SOM DE HÄR TJEJERNA PÅ INSTAGRAM.

    Jag älskar att jag kan ha det så här bra och jag vill gärna inspirera andra, mammor som pappor, att ta makten över sina liv, lura systemet och kliva av ekorrhjulet om de kan.

    Men inte fasen vill jag vara en mumpreneur!
    Jag är en entreprenör. Jag är också (snart) förälder. Varken mer eller mindre.

    Det är tufft att vara kvinna. Man kan inte göra rätt.
    Jag måste bara göra det som jag tycker funkar för oss, vår familj. Jag måste hålla fast vid att detta var min målsättning från början och att jag banne mig kom hit och det tog tid. Jag offrade mycket på vägen.

    När träffade ni senast en äkta, inspirerande dadpreneur? Ja. Ni hör ju hör löjligt det låter.

    När träffade ni senaste en business coach vars enda business på CV:t är att vara – en business coach. Tja. Det är väl mer eller mindre dagligen?

    Ska man ta råd av en sådan person? Jag själv vågar knappt påstå att jag förstår mig på företagande och jag är ändå utbildare inom entreprenörskap. Jag kan bara berätta vad jag själv kommit fram till genom personliga exempel och visa var information finns att hämta. Hur det hela är uppbyggt. Skapa diskussion i mina grupper.

    Vad hänvisar en business coach utan egen företagarerfarenhet till?

    Andras erfarenheter.

    Jag skulle inte betala för det, men många gör det.

    Tale as old as time – Drömmar säljer. Men våga ifrågasätta de här luftslotten. Kräv siffror och bevis. Syna vad folk säger och fråga vad de har för erfarenhet som backar upp dem. Du behöver inte vara otrevlig. Om det är på riktigt har man inga problem att visa bokföringen eller CV:t. Det är egentligen ganska konstigt att man måste fråga rakt ut.

    MEN DUUU DÅÅ? Kanske du tänker.

    Ja. Jag ska snart gå igenom mitt eget bokslut och det kommer rapport här på bloggen som vanligt.

    Mitt kommande föräldraskap i kombination med mitt företagande kanske jag inte är lika bekväm med att redovisa i detalj, men jag kommer antagligen att skriva om det nu och då. Man får väl ta en dag i taget? Någon bättre plan än så kan man knappast ha i mitt läge.

     

    Tack för att ni orkade läsa mina funderingar! Väcker det här några tankar hos er? Skriv gärna vad ni tycker om de här fenomenen jag nuddat vid. Något speciellt som kryper i er? Jag kan ju inte vara ensam om att tänka så här, eller?

    Hoppas ni alla får en härlig, vettig och realistiskt underbar onsdag! Det är ni värda.

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Lyckas med glutenfritt bröd

    Nu ikväll kan jag med glädje berätta att min nya e-bok; ”Lyckas med glutenfritt bröd” äntligen är klar och publicerad. Det var en fin känsla att ladda upp den här på bloggens webshop i förmiddags – och i grevens tid också!

    Bok före bebis, bok före bebis.
    Det har varit mitt mantra sedan nyår, tidpunkten då jag egentligen hade tänkt ha boken klar. För, vem lanserar ett bokprojekt i juni?! Det är klart att den hade passat bättre på vårvintern som det var tänkt. Men livet, graviditeten, tog mig på sängen så det fick lov o bli en junibok.

    När jag mådde sådär pyton i december och framåt fick jag ta och prioritera andra arbetsuppdrag före boken, och med all rätt. Jag hade ju precis slutat på mitt jobb för att satsa på företaget (!!!) och hade så mycket att bevisa för mig själv och andra. Som tur var fick jag arbetet gjort. Harvade mig igenom alla deadlines. Så småningom lättade både migränanfallen och illamåendet och den egna receptproduktionen fick fart. Aptiten återkom i andra trimestern och jag blev piggare och riktigt produktiv.

    Så här mot sommaren har det dock varit segt. Men helt okej att bara sitta och knacka bokstäver. Merparten av skrivandet och layoutandet till den här boken gjorde jag nu i sjätte och åttonde månaden med en bångstyrig bebis i magen. Jag har skrivit tidigare att han inte är så vidare förtjust i min skrivhållning (inte axlarna heller för den delen). Åh, så trångt det är! Sträck på dig mamma!

    Med bara en vecka kvar till mammaledigheten rodde jag äntligen projektet i land och det är en stor lättnad, ska ni veta.

     

    Nu tar min arbetsvecka ny riktning. Jag har en del promotionarbete och kampanjande för boken att hinna med nu innan jag blir ledig på riktigt, sådär i statens ögon.

    Min plan framöver, när bebisen är född, är att satsa någon timme på digital marknadsföring varje söndag så att boken har en chans att nå rätt målgrupp och leva länge. Jag är väldigt peppad på att utmana mig själv och mina idéer kring digitala kampanjer nu när jag har någonting konkret att sälja och testa mig fram med.

    Jag fick förresten redan idag en kommentar om att boken var så vacker och väckte bakningssug! Det gjorde mig SÅ glad! Tänk att det var som jag tänkte ändå, det är innehållet som gör skillnaden. Spelar roll om du bläddrar i en bok eller scrollar. Det är min passion och mitt hårda arbete som kommer emot dig – lika mycket på skärmen som på ett tryckt papper.

    Visst har jag ansträngt mig för att göra boken inspirerande trots formatet och det gläder mig att det syns! Ville fälla en liten tår av tacksamhet men höll tillbaka då vi befann oss i matbutiken för tillfället. Ja, jag har plockat upp mobilen för minsta lilla BEEP idag. Den har varit som fastklistrad i min hand.

    Det är så spännande att bryta mark på nätet när man har något nytt att komma med.

     

    Jag kommer inte att skriva så mycket mer om bokens innehåll idag. Jag misstänker att jag kommer att tjata ihjäl er om mina brödrecept tids nog ändå. Men en sak vill jag i alla fall säga; om du jobbar med media och/eller glutenfritt och är intresserad av ett recensionsexemplar av min bok så hör gärna av dig!

    Jag kommer heller inte att skriva några pressmeddelanden till lokalmedia om boksläppet denna gång. Min målgrupp inte är lokal och det känns som att lokalbefolkningen kanske inte riktigt skulle förstå grejen med att jag släpper en e-bok. Någon tidigare kund kanske till och med blir besviken! Därav den ovanligt svaga personliga framtoningen i boken. Denna gång ville jag fokusera mest på innehållet och kunskapen framför mig själv som person och brand. Jag vill nå personen som googlar problemet och jag vill att hen ska finna lösningen hos mig utan att känna till desto mera vem jag är.

    Jag är rädd att folk här hemma inte ska förstå mina planer. Ser bara framför mig långa kommentarsfält om den tryckta bokens vara eller icke vara. ”Nog är det bra men jag föredrar en tryckt bok i handen” o.s.v. Då har man nog inte alls förstått motivationen till varför jag valt att digitalisera min bokproduktion. Kanske jag borde förklara mig i ett senare inlägg förresten? Men det är klart; jag kan gå an i timtal om mina entreprenörsdrömmar och visioner kring digitala produkter ifall någon vill vinkla det så. Prata om framtiden och skalbarhet och hållbar utveckling. En sådan artikel skulle jag gärna ställa upp på.

    Men allra helst kanske jag vill prata om det enorma arbete som ligger bakom att producera över 50 st nya recept på glutenfritt bröd. Gravid och illamående. Hur man riktig orkar göra det utan  att ha en aning om någon ens kommer att vilja köpa boken? Men jag tror på min bok, på mig och mitt projekt.

     

    ”Lyckas med glutenfritt bröd” hittar ni här i webshoppen och så småningom hos återförsäljare som Adlibris m.m. Det får bli morgondagens jobb att börja sätta igång distributionen på allvar.
    Ett stort tack för att ni stöder mig och laddar ner boken! Sänd gärna feedback och berätta hur det gått med bröden sen.

    Kramar,

    en lite kvällstrött men lycklig Malin.

    Ps. Nu när boken är klar ser jag fram emot att börja blogga ”som vanligt” igen. Har många inlägg i pipelinen så titta gärna in nu och då.

  • Dagbok,  Graviditet

    Sista rycket

    Oj, vilken vecka jag har på gång nu. Bläddrar igenom kalendern och fnissar åt hur allt tycks klumpa ihop sig för mig. Det är aldrig riktigt balans! Men jag gillar att ha ryckiga ös-perioder varvat med torka. För efter detta sista rycket är min kalender nästan helt tom. Bara några sista artiklar att skriva så är jag ledig på obestämd tid. Svårt att ta in, faktiskt. Det är stort!

    Men först supervecka!

    Om jag får räkna med söndagen så började den igår med gravidfotografering i kvällssolen. Satt med ena skinkan på kanten av en fontän och kände mig som en grekisk gudinna i den böljande klänningen. Ja, i alla fall tills sammandragningarna och ryggvärken tog vid. Inte är det enkelt att vara modell. Eftersom jag själv är producent-lagd så tänker jag ju bara på alla detaljer och det syns ju på mig. Syns skorna genom tyget? Vart blåser mitt hår nu? Ser jag sur ut nu? (resting bitch fejs, hej). Hoppas ändå jag lyckas få till någon hyfsad min.

    Idag värker ryggen men det är lugnt! Jag ska bänka mig vid datorn hela dagen och skriva klart boken idag. Banne mig! Trött på mitt eget tjat om den.

    På tisdag väntar något som jag horribelt nog sett fram emot länge – vi ska på förlossningsförberedelse till BB! Jag tycker graviditeten varit en så hiiimla seeeeg och långtråkig historia så nu känns det äntligen som att något händer. Lite show, tack. Jag vill bli inspirerad! Så där som jag var i början och plöjde igenom en massa böcker, bloggar, tv-serier, poddar och appar om graviditet och förlossning.

    Nu först, sådär ett halvår senare, känns det spännande igen.

    Onsdag. Då har jag deadline på ett matrep. kl 12 och sen kurs i babyvård. Sen på kvällen ska jag på lanseringsfest av ett nytt tv-program. Jag är inbjuden av min ex-poddkumpan Kugge. Ska bli kul att träffas igen! Sist jag var nere till Helsingfors orkade jag inte boka någon träff med någon, inte ens Kugge fast hon försäkrade mig tusen gånger om att det var så e.n.k.e.l.t att ta spårvagnen dit. Men, jag var ju sååå gravid och skör då i första trimestern *host*. Se nu bara hur jag ångar på i tredje fas med jättemagen och går på galej fast jag borde – på riktigt – ta det lugnt.

    Jag tror att man kanske får ett speciellt ”ryck” på slutet när mammaledigheten hägrar, i alla fall jag. Och på sätt och vis vänjer man sig vid att vara gravid. I alla fall tills nästa fas kommer och man måste börja om igen. Happ, nya krämpor! Som tur är nästa fas för min del ”delivery”.

    Har förresten hört om något som kallas ”fjärde trimestern”. Men den dagen, den sorgen (?).

    Torsdag kväll – ännu mera galej! Jag ska på en nätverksträff för företagaremat och prat – som ordnas här i stan. Vi ska få se utrymmena i det nya fiskets hus och restaurang hejm som byggs som bäst. Jag är lite orolig för dem – det ser så halvfärdigt ut ännu? Sommarsäsongen står ju för dörren. Kanske det bara är utsidan som kaoset syns. Vi får väl se, intressant hursomhelst.
    Efter rundvandringen där på bygget ska vi förflytta oss till inre hamnen, kunsti, och få höra på föredrag och äta lite mat. Jag tänker att jag får cykla om jag ska hinna med gänget, hehe. Men det blir nog riktigt kul. Blir ett fint avslut på säsongen som soloentreprenör (utan barn). Vilket år jag haft, ändå. Nu får jag se fram emot sommar och ett nytt sorts liv.

    I slutet av veckan då? Hm, det är lite öppet ännu men nog tänker jag väl mig ordna en liten bokreleasefest. Känns bara så knepigt då det gäller en e-bok – hur firar man det släppet? Med sociala medier-kampanj och sedan ett glas alkoholfri skumpa för sig själv medan man betraktar tickandet på google analytics?

    Jag tror dessutom Jonas skulle bort i helgen ”på något” (sorry, guldfiskhjärna) så det blir väl i min ensamhet – buhu! Men vi får se.

    Nu ska jag återgå till bokfabriken. Ha en fin vecka alla!

     

    Follow my blog with Bloglovin

  • Dagbok,  Graviditet

    Klickljud i magen! Gravid vecka 33

    Lördag förmiddag. Jag sitter här i allsköns ro och skriver på boken. Jag njuter av att se sidorna manifesteras en efter en – jag gör ju layouten själv och det är så tillfredsställande. Själv är faktiskt bäste dräng ibland.

    Bebis uppskattar inte mina kontorstimmar, det blir trångt och jobbigt för honom när jag sitter. Han ligger för det mesta snett tvärsöver magen, som en mosad banan ligger han där och meckar på medan jag skriver. Jag försöker fokusera på vad jag gör. Lite lättare blir det för honom (och mig) om jag sitter bredbent långt fram på stolskanten. Men då igen tar ju magen i skrivbordet.

    Jonas har åkt iväg till skogs för att spika träbockar. Det har med orientering att göra – de turas om i föreningen att lägga upp träningsbanor. Jag tyckte inte att det lät så spännande att komma med så jag valde att stanna hemma och jobba bort den här boken istället.

    Innan han åkte sa Jonas – ”om det händer något så ringer du mig och så kommer jag hem direkt, okej?”.
    Ja, lite pirrigt börjar det nog bli på bebisfabriken redan.

    Fönsterrenoveringen är inte klar ännu. För er som inte hänger med – husbolaget bytte alla fönster före påsk men något hände med vårt sovrumsfönster så att bytet inte kunde genomföras. Orkar inte gå in på detaljer men vi har nu levt i ett rörigt limbo ganska länge här nu utan att veta när arbetet ska återupptas.
    Barnets säng har stått omonterad i hallen i flera veckor och jag har börjat känna stress inför att inte kunna ställa i ordning skötbord och säng. Men nu har vi i alla fall ställt in allt och jag känner mig lugnare. Även om vi kommer att behöva slita ut allt igen när de väl bestämmer sig för att ta itu med fönsterbytet så tycker jag det är bättre så här. Jag har provbäddat sängen och det kändes så bra. Det fungerar. Skötbordet som var lite slitet på ytan (vattenskadat?) har jag fixat upp med dekoplast så att det inte syns. Vi är lite osäkra på hur vi ska möblera smartast men det tar vi sen efter fönsterbytet. Onödigt att tänka på det nu.

    Jag tänker också ganska mycket på att bebisen inte svängt sig rätt ännu. Jag är inte orolig för tillfället, det finns ju tid ännu, men jag har ändå tänkt igenom noggrant hur jag vill göra ifall han faktiskt inte svänger sig sen. Jag har gått igenom flera worst case scenarion mentalt redan – sån är jag. Även det högst otänkbara, som döden. Jag vill alltid ha en plan. Det är inte ett nervöst beteende jag har utan ett sorts förutseende som gör mig lugnare, paradoxalt nog.

    Men på tal om otänkbara saker.

    Nu när jag satt och skrev på boken och bebisen bökade runt extra mycket med sina ben (han har som sagt huvudet uppåt så ni förstår var han trampar runt, aj) så hörde jag högt och tydligt ett ”KLICK” från magen. Något smått rann till lite också kände jag.

    Stelnar till och tänker, shit. Nu gick vattnet.

    Får inte panik, även detta har jag tänkt på kan hända.

    Jag funderar en liten stund. Vad göra?

    Avvaktar.

    Inget händer. Inget vatten forsar.

    Börjar googla.

    Jag kommer in på olika diskussionsforum. Tydligen är det inte helt ovanligt att höra klickljud från magen – men ingen tycks veta säkert vad det är frågan om. Många teorier känns långsökta, som hicka eller smackande. Det mest troliga, med tanke på varifrån ljudet kom tycker jag, är nog att han sträckte på benet så pass mycket att det knäckte till i lederna!

    Han sträcker faktiskt på sig så mycket att det gör riktigt ont ibland. Med hela kroppen pressar han sig åt olika håll och det blir ett sådant tryck i magen. Ibland tror jag att han ska sparka upp ”dörren”, bokstavligen, och börja baxna sig ut.

    Men det går ju inte.

    För allas vårt bästa hoppas jag nog att han dyker neråt snart och fastnar där tills vecka 40.

    För övrigt börjar det verkligen kännas som att han är ganska färdig där inne. Alltså, jag förstår ju att han behöver mer tid ännu för att lägga på hullet och öva på sina ”blåsa bubblor”-skills. Men jag har definitivt gått från tanken att vi ska FÅ en bebis till att vi HAR en bebis.

    Han är på mammas all inclusive och vilar upp sig bara. Men snart är det slut på semestern, både för honom och oss!

    Visst är det lite läskigt att tänka på förlossningen, ansvaret och allt som kan gå snett. Jag är en realist och vill vara påläst om riskerna med allt. Jag tar det här seriöst och sansat! Men när det nu knäppte till så där i magen och jag märkte att jag reagerade på det sättet som jag gjorde – med spänning – så förstod jag att det här nog förmodligen kommer att bli ganska kul, ändå.

    Förbereda sig på det värsta – hoppas på det bästa, är min filosofi.
    Tillåta mig själv att känna lycka och iver trots alla risker – är kanske nästa grej på listan.

     

     

     

  • Dagbok

    Frågorna ingen ställer

    Hej igen bloggen. Jag skulle ju inte återvända hit förrän min bok var klar (den är inte klar) men jag kom att tänka på mitt senaste inlägg och fick litet angst. Fick litet lust att skriva om det.

    Alltså jag bad er här senast (lite vagt, men ändå) om inputs på mitt innehåll. Undrade – vad vill ni läsa om här i kategorin ”lifvet” eller med andra ord- ALLT SOM INTE GÄLLER MAT? Har ni några önskerubriker för mig att börja tugga?
    Ni verkade inte undra om något särskilt och det är såklart helt okej, ingen har ju bett mig att blogga precis och det är ingen plikt att kommentera här. Men ändå kan jag inte hjälpa att analysera – för sådan är jag. Är jag kanske ändå en för öppen bok? Är jag tråkig? Förutsägbar? Känns det som att ni redan känner mig, kanske?

    Jag kanske ändå borde anamma en mer mystisk framtoning som jag spydde på så mycket sist. Liksom, höja spänningen på riktigt. För er skull! Helt krasst så kanske det osagda, bara antydda, i slutändan underhåller folket mer än att jag sitter här och vräker ur mig mina innersta tankar hela tiden. Kanske är det riktigt smart att säga a – men inte b. Bara lägga upp bilder, kanske. Tänka att jag är Malenami. Bara guldkanter. Lite små detaljer här och där bara som öppnar upp för en fråga.

    Men självklart aldrig svara. Låta folk undra och vänta på fler detaljer, som en bra såpa.

    Å andra sidan är det så dumt att jag ältar det här. För min del bloggar jag gärna på här i allsköns ro även utan solklar agenda eller mottagare. Jag har alltid något att säga! Alltid något jag vill skriva om. Det är ju inte som att JAG lider, men på riktigt – tråkar jag ut er?

    Det är såklart inte så jättekul om det inte finns någon längtan hos läsarna att få veta något mer om mig.

    Kom bara att tänka på tusen frågor som folk ofta ställer till andra bloggare, men aldrig ställer till mig. Jag menar frågor om personliga grejjer – drömmar, åsikter, planer. Är jag så tydlig på de punkterna att det inte intresserar? Förstå mig rätt – Det är både kul och hedersamt att kunna vara rådgivare inom allt möjligt (kan du skriva hur du gjorde det där, om recept, hur man pitchar, hur man ger ut en bok, hur man startar företag m.m) och att folk söker min kunskap rent generellt men det skulle någon gång vara fint om någon undrade något mer personligt. Kanske eftersom jag längtar efter att någon gång få de där rätta frågorna som intresserar MIG att svara på och som ger mig en chans att berätta om mig själv.

    Frågor som jag aldrig får, t.ex.

    Hur ser du på din karriär om 5 år?
    Vad vill du med ditt företag?
    Vilka är dina nycklar till framgång?
    Hur ser du på pengar? Din ekonomiska kris – vad hände och hur tog du dig ur den?
    Varför skriver du aldrig om din familj?
    Hur var det att växa upp som skilsmässobarn?
    Hur tänker du kring X och X och X?

    Saker jag frågar mig själv
    – Jag har inga nära vänner alls. Hade ingen möhippa, kommer inte att få någon babyshower (som jag läst är något som förväntas nuförtiden). Firar inte min födelsedag. Varför? Och stör det mig?
    – Jag är self made. Hur kom en okänd tjej från en grisfarm, utan pengar och kontakter, så himla långt på egen hand? Vad är det som driver mig? Vart är jag på väg?
    – Varför är jag aldrig nöjd med något jag gör?
    – Hur känns det egentligen att ta steget? Kasta sig ut? Gå utanför normen? Bara tänka att man ska göra en grej – och så gör man det? Själv!

    Blir man rädd i efterskott? JA

    Ångrar jag något? NEJ

    Vaknar jag ibland av tryckande ångest och undrar – varför blev jag så annorlunda? JA

    Har jag dåligt samvete för att jag bara vill göra min egen grej hela tiden och inte arbeta i team? JA

    Kan man ändå vara så otroligt lycklig just nu? JA

    Tycker jag om mig själv? JA

    Kanske problemet är att folk tror de känner mig och har ganska bra koll på mig. Tänker att de har mig ganska bra inboxat. Man kan ju inte fråga om det man inte känner till att fråga om. Men väldigt få känner mig på riktigt, riktigt. Jag tror i alla fall att jag är en rätt misstolkad person. Därför har jag någon gång tänkt att jag ska ta tag i alla de här fördomarna om mig som säkert finns och FRÅGA ER RAKT UT så att jag kan bemöta dem. Samtidigt skulle det vara som att be om trollkommentarer och det vet jag inte om jag har lust med. Drar mig till och med för att öppna brevlådan som vi fick på vårt bröllop eftersom jag är så rädd att någon ska ha skrivit något negativt som skulle förstöra mitt minne av dagen.

    Jag undrar vad folk säger om mig, när jag inte hör. Ser någon något mer än det uppenbara någon gång? Och försöker klura ut mig? Så där som jag sitter och funderar på andra hela tiden.

    Samtidigt har denna eventuella information absolut ingen praktisk betydelse för mig. Jag ångar ju på i min egen fil, ändå.

    Det är en knepig sits det här, att undra hur andra ser på en samtidigt som man verkligen inte vill veta.

  • Dagbok

    Lite dåligt samvete

    Bloggtorka hos Malins? Nej, snarare strypgrepp på mig själv!

    Jag försöker medvetet hålla mig från att blogga just nu eftersom jag är så rädd att jag inte ska få mitt bokprojekt klart före mammaledigheten. Måste sätta allt skrivfokus där! Skulle hata mig själv om jag prokrastinerade bort denna möjlighet, min sista chans på länge, att åstadkomma något på företaget. Samtidigt är det supersvårt för mig att se folk trilla in här på bloggen utan att finna något nytt att läsa. FÖRLÅT!

    Nästa vecka när jag kikar in här igen hoppas jag att jag har goda nyheter om min bok – att den är klar – och då kan jag också tillåta mig att dra ur bloggproppen. Ni kan förvänta er en ocean av blogginlägg här framöver. Helt säkert.

    Cliffhangers, det är inte min grej uppenbarligen. Jag vill inte vara en sån bloggare som låter sina läsare vänta på uppdateringar bara för att bygga upp spänningen (fast det är det ju ingen bloggare som erkänner att de sysslar med). Jag menar – jag hade lätt kunnat lämna er med ett kryptiskt inlägg med deppiga undertoner och inte hört av mig på en månad. Men det är inte min stil.

    Typ så här. Sympatier, tack.

    Men nej! 

    Jag tänker lämna er med en fråga istället – tills nästa gång vi ”ses”.

    Alltså; jag undrar: vad uppskattar ni att läsa av ”någon som mig”? Företagande hemmafru med en liten baby och tusen projektidéer. Vilken del av min hjärna och mitt liv vill ni få insyn i? Jag har en lång mammaledighet av bloggande framför mig snart.

    Ja, jag kommer definitivt att ha tid att blogga som förut även om några av er säkert tvivlar på den saken.

    Kan ni ge mig ett par önskerubriker? Tacksam om ni gör det.

    Vi hörs senare när boken är klar!

  • Dagbok,  Företagande & karriär

    Följ mig

    Idag ser jag över mina SoMe-kanaler och kollar att all info är up do date. Jag tänkte nu lista dem alla i prioriteringsordning.

    De kanaler jag satsar mest tid på att uppdatera och analysera kommer högst upp i listan tillsammans med en motivering! Förutom att du som läser kanske hittar ett bekvämt sätt att följa mitt innehåll här så får jag också en chans att dela med mig av hur jag tänker.

     

    Det här är min älsklingsbebis och favorithobby just nu - mitt pinterestkonto! Här delar jag främst mina egna recept men sparar också andras idéer som jag gillar.

    Jag håller på och lär mig ett program nu som automatiserar och schemalägger mitt pinnande och lyfter upp mitt innehåll på rätt tidpunkt, för rätt målgrupp. Det är faktiskt ganska spännande att sitta och pyssla med! Jag lär mig jättemycket om att driva trafik. Perfekt sysselsättning nu under mammaledigheten, eller hur? Mitt mål är att alla mina recept ska finnas på pinterest före årsskiftet. 

    Min facebooksida för denna blogg . "Malins driftigheter" ser jag som navet i min facebook-aktivitet. Tyvärr startade jag denna sida allt för sent och jag märker hur svårt det är att få följare hit. Men jag kämpar på! Här delar jag alla dagboksinlägg och bloggartiklar jag skriver - försöker alltså hålla den här sidan personlig.

    Betydligt bättre följarmässigt går det för min fb-sida Malins mat. En av mina första sidor som hängt med länge. Här lägger jag endast upp matrecept numera - och det är ju inte så hemskt ofta. Men alla som följer min personliga sida får mina matrecept i sin feed - så det räcker faktiskt att bara följa Malins driftigheter

    Med risk för att förvirra er riktigt ordentligt nu - men jag har faktiskt ännu en aktiv fb-sida under brandet bakaglutenfritt.se . En domän som jag säkrade för en tid sedan. Tanken är att nischa mina glutenfria bakningsrecept till ett eget brand som inte är så värst personifierat utåt. Till min personliga blogg hamnar besökarna oavsett så det är inget problem. Men för marknadsföringens skull är det intressant att ha något generellt på gång.

    Förut kallade jag allt "Malins" men det kräver ju att mitt eget personliga brand ska vara så himla starkt! Jag tror det är enklare att få träffar på google och bredda min publik genom att framhäva innehållet före personen bakom. Likadant tänker jag med min nya e-bok som jag kommer att kalla "Lyckas med glutenfritt bröd" istället för "Malins glutenfria bröd". 

    Mitt instagrammande följer samma principer som mitt facebookande. Mitt huvudfokus är mitt personliga konto där jag delar med mig av snapshots från mitt liv.

    Nyligen hade jag en stark microblogg-period i instastorys men det går i perioder för mig. Vi får se hur det känns sen när bebis kommer. Vill tro att jag inte ska spamma ihjäl folk med bilder på barnet - men å andra sidan har jag sett hur det gått för andra bloggare som sagt samma sak före mig. Det är svårt att hejda sig! Inte för att jag tycker det är något fel på det alls - mera bebisar på instagram! Men måtta med allt. Jag vill hålla bevara fokus på mina projekt och tankar. Påminn mig sen när det spårar ur... 

    Utöver mitt personliga konto administrerar jag två andra konton - ett för mat, ett för glutenfri bakning. Båda är nya konton vilket kanske syns på antalet följare. Men jag känner ingen stress kring det utan jag fortsätter uppdatera dem systematiskt med intressant innehåll. Jag litar på att de kommer att växa med tiden bara jag håller mig till min strategi.

    Den goda glutenfria maten

    Baka glutenfritt.se

    Följ mig per e-post

    Jag är en stor vän av e-postutskick och skulle gärna satsa lite mer på det framöver. Nyhetsbrev till exempel. Men det är ännu under utveckling.

    Det fina med e-post-aviseringar och nyhetsbrev är att du inte behöver vara aktiv i sociala medier för att följa mig och få nyheter kring min blogg.

    I den perfekta världen skulle min e-postlista vara den största inkastaren till min blogg! Men så är det inte idag.

    Om du ändå vill hoppa på the "old school train" (gör det gör det) så kan du joina mitt lilla gäng här som prenumererar på mina inlägg. Du får då ett e-postmeddelande genast jag skrivit ett nytt inlägg. På så sätt slipper du kika in stup i kvarten för att kolla läget. 

    Prenumerera på bloggen via epost

    Ange din e-postadress för att prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

    Gör som 6 andra, prenumerera du med.

    Hur följer du mig? Ge gärna feedback på mitt system och vad som är bekvämast för dig.

  • Malins mat

    Min enkla ugnslax med sweet chili – serverad med avokadosallad

    Häromdagen blev jag väldigt sugen på saftig ugnslax med någon typ av sallad eller salsa (kan förresten varmt rekommendera min ingefäralax med avokadosalsa).

     

    Denna gång föll valet av smaksättning på sweet chilisås, en basvara i mitt kök. Det är så enkelt att ta till när man behöver lite sötma i en marinad eller sås! Lite hetta får man på köpet. Allt som jag använde till min smaksättning; sweet chilisås, vitlök, soja, ingefära – är sånt som jag alltid har hemma. Denna kombo är förutom till lax – riktigt gott till kyckling. Tips, tips.

    Det är bara att röra ihop och smeta på laxen.

    Ovanpå glazen strödde jag hackad gräslök, sesamfrön och flingsalt.

    Medan laxen gick i ugnen gjorde jag en sallad på avokado, gurka, paprika och späda pak choi-blad. Köpte en kruka i mataffären i våras och det är ”a gift that keeps giving”. Köper ofta kryddväxter i affären och planterar om dem i kruka. För det mesta överlever de. Hehe.

    Salladen smaksatte jag med lite vinägrett och salladskrydda. Hade ingen lime hemma, annars hade jag använt det både i glaze och i vinägrett.

    Ni kan inte misslyckas med detta.


    Skriv ut recept
    Ugnslax med sweet chili
    Ett enkelt recept på saftig ugnslax som sköter sig själv medan du fixar en god sallad till.
    Maträtt Fisk, Main Dish
    Kök Asiatiskt
    Keyword Lax
    Portioner
    portioner
    Ingredienser
    Sweet chili glaze
    Maträtt Fisk, Main Dish
    Kök Asiatiskt
    Keyword Lax
    Portioner
    portioner
    Ingredienser
    Sweet chili glaze
    Instruktioner
    1. Sätt ugnen på 175 C.
    2. Lägg laxen i en ugnsform klädd med bakplåtspapper, det blir enklare att diska efteråt.
    3. Rör ihop ingredienserna till glazen i en skål och bred ut över laxen.
    4. Strö över gräslök, flingsalt och sesamfrön.
    5. Stek i ugnen i ca 20 minuter.
    6. Servera med sallad.
  • Dagbok,  Graviditet

    Veckans funderingar: fokuserad eller avtrubbad?

    Det är fredag igen och jag får se tillbaka på en hyfsat produktiv arbetsvecka, ändå. Trots mitt ehrm; tillstånd. Arbetet med boken har fått ny fart och nu känns det nog som att den kommer att bli klar med god marginal före 18.6 – då jag går på mammaledigt så där officiellt.

    Jag har varit på möten och satt sista handen vid två olika frilansjobb, ett copywritinguppdrag och ett receptjobb. Känns skönt att ha levererat!
    Ett litet bakslag hade jag i mitten av veckan när jag fick veta att ett litet konsultarbete jag gjort kring sociala medier inte kommer att generera något arvode alls. Det hade inte ens slagit dem att jag skulle vilja ha betalt för att agera bollplank med dem. Det irriterar ihjäl mig att alla där i rummet hade timlön för att sitta där – förutom jag. Jag hade dessutom nöjt mig med så himla litet. Det är ju principen det handlar om.

    Jag känner mig som en girig liten snorunge för tillfället, som hade förväntat mig något tillbaka. Bah. Dålig feelis nu.

    När det gäller samarbetspartners som jag är van att arbeta med så brukar jag inte börja förhandla om något arvode före jag börjar spåna idéer och lösa folks problem. Tänker, att det är väl vanligt mötesarvode som gäller för en sån här sak. Vi tar det sen. Men nu gick jag bet, alltså och jag är sjukt omotiverad att fortsätta engagera mig i saken.
    På det stora hela så är det en jätteliten grej och det är absolut mitt eget fel att jag inte förhandlade innan. Det är dessutom fråga om småpengar. Vad som nu gjorde litet ont är väl vad detta signalerar; att det jag håller på med inte är värt så mycket för dem. Må vara att jag nu då styrde upp hela åtagandet, kom på ett koncept att följa och gav dem en handlingsplan framåt. Jag måste släppa idén och sluta tänka på den. Det finns folk som har betalt för att göra det (och det är inte jag). Finns inte heller någon personlig vinning för mig som skulle ”ge” mig något annat värde för mödan.

    Det är alltid jobbigt att behöva ta av sig sina rosa glasögon och se saker för vad de är.

    När det gäller min graviditet har jag också hamnat i ett underligt mentalt tillstånd där jag har svårt att känna förväntan. Menar absolut inte att jag är negativ till det som komma skall, bara att jag är nollställd! Kan inte se framåt alls. Inte känna den där otroliga mamma-lyckan i förväg.

    Men jag väntar på den.

    Jag minns för ett år sedan hur hett jag längtade efter barn och vad spännande det kändes att sätta igång hela babyfabriken. Nu när det börjar bli på riktigt så har de förväntningarna ebbat ut till nästan ingenting. Det är som att någon lagt upp en tjock ridå för mina ögon. Jag kan inte nå de där känslorna och pirrigheten som alla pratar om.

    Kan inte föreställa mig något som jag aldrig varit med om.
    Kan inte känna vad jag aldrig känt förut. Är det så konstigt, egentligen?

    Det är ett nytt kapitel på kommande. jag har startat något nytt och utgången är än så länge i dunkel. En total överraskning.
    Kanske är det inte så dumt att göra den här övergången utan rosa solbrillor, ändå. Jag tror jag kan hantera förlossningen bäst så, med vidöppna ögon. Jag är inställd på en mental och fysisk utmaning som förhoppningsvis slutar lyckligt. Jag litar på att den där ridån kommer att falla till slut och kanske avslöja något alldeles fantastiskt för mig. Det här lilla livet som växt bakom kulisserna så länge. Men just nu kan jag inte tänka mig in i det.

    Jag är definitivt en känslomänniska till vardags – men när det verkligen gäller är jag rationell och fokuserad. Det betyder säkert att jag njuter mindre av livet än många andra, men jag vet också att jag klarar mig. Alltid.

    Ha en fin helg!

  • Malins mat

    Min vardagsfavorit – recept på kyckling i gräddig sås med paprika, soltorkade tomater och basilika

    Lite genant att erkänna – men det blir ofta kyckling till middag hemma hos oss. Det är billigt och går att variera på tusen olika sätt.

    Idag ska jag dela med mig av en smaksättning som jag tycker extra mycket om – gräddsås med paprika, soltorkade tomater och basilika. Detta brukar jag servera med rostade rotfrukter men det går lika bra med kokt potatis, ris eller andra matgryn.

    Just den här gången lyxade vi faktiskt till det lite extra med att riva parmesan över rotfrukterna. Ah, så gott det var.

    Obs! Detta ska man göra i slutet av stekningen så att inte osten bränns.

    Jag måste bildbomba er litet extra med den här stekpannan idag. En lagom stor och supernätt gjutjärnspanna! Äkta vintage.

    Köpte den på megaloppis som varje år ordnas i en idrottshall här i området. Bra fynd!

    Eftersom jag för det mesta höftar ihop våra middagar så kan den här såsen se lite olika ut varje gång jag gör den. Det känns därför väldigt stramt för mig att skriva ner en ”exakt” version på hur jag gör den här rätten! Därför får ni stå ut med inte så exakta mått idag.

    Jag brukar inte alltid mixa såsen, men denna gång gjorde jag det. Jag tog några varv med stavmixern bara för matighetens och färgens skull. Ville få fram den fina, röd-orangea färgen i såsen, nämligen. Den gör sig så bra på bild!

    Jag testade även min nya ”medhjälpare”! En reflektionsskärm som jag kom över genom fb-loppis. Tycker ni inte att jag fångade potatisens lyser extra bra tack var den? *fniss*

    Har också kommit på att våta dukar gör sig mycket bättre på bild än torra, vikta. Ett tips till andra hugade matbloggare!

    Nåväl, här kommer receptet!

    Glöm inte att spara receptet på pinterest! Jag jobbar hårt med det nu. Målet är att alla mina recept ska finnas där med tiden.

     

    Skriv ut recept
    Kyckling i gräddig sås med paprika, soltorkade tomater och basilika
    En härlig vardagsrätt med mycket smak och färg! Servera med rostade rotfrukter.
    Maträtt Kyckling
    Kök Nordiskt
    Keyword Kyckling, Sås
    Portioner
    portioner
    Ingredienser
    Maträtt Kyckling
    Kök Nordiskt
    Keyword Kyckling, Sås
    Portioner
    portioner
    Ingredienser
    Instruktioner
    1. Hetta upp en stekpanna till medelvärme och tillsätt olja. Fräs löken mjuk och knuffa den åt sidan i pannan.
    2. Tillsätt kycklingfiléer och bryn dem på båda sidor, tills de fått litet färg. Krydda med salt och peppar.
    3. Tillsätt paprika och soltorkade tomater. Rör om.
    4. Häll på vatten i stekpannan, så mycket att det täcker ingredienserna till hälften. Smula ned buljongtärningen.
    5. Låt buljongen puttra en stund innan du slår på grädden. Låt alltsammans puttra under lock i 10 minuter.
    6. Om du vill, kör lite grann med en stavmixer så att en del av paprikabitarna och tomaterna upplöses i såsen. Smaka av med ytterligare salt och peppar om det behövs, eller andra favoritkryddor.
    7. Tillsätt slutligen strimlade basilikablad och servera!